Ändra lagutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1922 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av vädd motion med förslag till lag
om vissa inskränkningar i avseende å tiden för arbetets
förläggande i bagerier och konditorier.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 67, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Kinmanson
hemställt, att riksdagen måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

om vissa inskränkningar i avseende å tiden för arbetets förläggning i

bagerier och konditorier.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Arbete för tillverkning till • avsalu av bageri- eller konditorivaror
må icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen
och klockan 4 förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats
äger dock icke tillämpning å sådant arbete för tillverkning av spiseller
knäckebröd, som bedrives med regelbunden skiftindelning och utan
samband med annat bageriarbete.

Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
eller eljest bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, skall
det icke vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser tillverkning
av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk.

2 §•

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 sand. 2 avd. 15 käft. (Nr 17.) S7i 22 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av konditorivaror
utföras å sön- eller helgdag under högst tre timmar mellan
klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen;

b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning
av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket
bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, utföras å söneller
helgdag under tid, som under a) sägs;

c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två
timmar mellan klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;

d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan
2 och klockan 4 förmiddagen;

e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare
å tid, då eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas;

f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera
på varandra följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning
utföras jämväl mellan klockan 12 midnatt och klockan 2 förmiddagen
och annat arbete mellan klockan 1 och klockan 4 förmiddagen.

3 §•

Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 § stadgade
förbud, utöver vad enligt 2 § är medgivet, äge vederbörande yrkesinspektör
att meddela tillstånd därtill. Sådant tillstånd, vilket skall sökas
för varje särskilt tillfälle, må ej avse mer än två dygn i sänder eller
för samma arbetsställe meddelas mer än tio gånger under ett och samma
kalenderår. År ytterligare eftergift av särskilt förhållande tillfälligtvis
påkallad, må sådan eftergift meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

År på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet
avvikelse, varom i första stycket sägs, oundgängligen nödvändig, och är
ej tid att inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd,
dock ej för mer än ett dygn i sänder. Om sådan åtgärd och anledningen
därtill åligger det företagets innehavare att ofördröjligen göra anmälan
till vederbörande yrkesinspektör.

'' 4 §.‘

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen
om arbetarskydd den 29 juni 1912.

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om
arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall förevarande lag finnas
anslagen på lämplig plats.

5 §•

Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i
strid mot vad i lagen är stadgat, straffes med böter från och med tio
till och med ettusen kronor. Har på sådant sätt till arbete med faders
eller målsmans vetskap -och vilja använts person under aderton år, vare
fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med fem till och
med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom
i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och
delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

6 §.

Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar
att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas i 3 § andra stycket,
eller skyldighet, som är föreskriven i 4 § andra stycket, straffes med
böter från och med fem till och med femhundra kronor.

7 §.

Förseelse, som omförmäles i 5 eller 6 §, åtalas vid polisdomstol,
där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där
sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1922. Lagen äger giltighet
till och med den 31 december 1923; skolande beträffande sådan under
tiden för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 5 eller 6 §,
vad i lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

Med ikraftträdande av denna lag upphör lagen den 17 oktober 1919
om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete att gälla, men
skola de eftergifter, som med stöd av sistnämnda lag beviljats, fort -

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

Utskottet.

farande äga giltighet, intill dess den för eftergiftens tillgodonjutande
bestämda tiden utlupit eller ock eftergiften återkallats av vederbörande
myndighet. Beträffande sådan under tiden för den äldre lagens giltighet
begången förseelse, som avses i lagens 6 och 7 §§, skall vad i lagen är
stadgat fortfara att gälla även efter det lagen enligt vad nyss sagt är
upphört att äga giltighet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för*motionärens hemställan,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionens innehåll.

Över motionen har utskottet dels i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver begärt yttrande av socialstyrelsen och arbetsrådet, dels
ock lämnat Stockholms bageriindustriförening, Sveriges bageriidkareförening
och Svenska livsmedelsarbetareförbundet tillfälle att yttra sig.
De yttranden, som i anledning härav inkommit från nämnda myndigheter
och sammanslutningar, äro såsom bilagor I—V fogade vid detta
utlåtande; och hänvisar utskottet till desamma.

Frågan om lagstadgad reglering av tiden för arbetets förläggning
inom bageri- och konditoriyrkena hade sedan länge och upprepade gånger
varit föremål för framställningar -inom riksdagen, innan vid 1915 års
riksdag beslut fattades om avlåtande av en skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning i ämnet. Verkställandet av den av riksdagen
sålunda begärda utredningen överlämnades till en början till socialstyrelsen,
men blev sedermera den 1 juli 1918 hänskjuten till den s. k.
arbetstidskommittén, vilken tillsatts den 15 februari samma år. Den
22 november 1918 avgav kommittén betänkande med förslag till lag
om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete. På grundval
av detta kommittébetänkande avläts proposition i ämnet till 1919 års
lagtima riksdag. Kamrarna fattade emellertid olika beslut i frågan och
sammanjämkning emellan* de skilda besluten kunde icke åvägabringas.
Vid 1919 års urtima riksdag framlades av Kungl. Maj:t ett väsentligen
likalydande förslag till lag i ämnet och blev detta då med vissa ändringar
bifallet, varefter ännu gällande lag om begränsning av tiden för
bageri- och konditoriarbete den 17 oktober 1919 promulgerades.

Lagens huvudstadgande innehåller förbud mot bedrivande av arbete
för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror å sön- eller
helgdag samt å tid mellan kl. 8 e. m. och kl. 6 f. m. å söckendag.
Från det sålunda stadgade förbudet fritages rörelse, som bedrives utan
biträde av annan än make och hemmavarande barn, varförutom från

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

o

huvudstadgandet medgivas vissa andra i lagen närmare angivna undantag;
och kan därutöver i särskilt angivna fall dels tillstånd till viss
avvikelse från förbudet lämnas av yrkesiuspektör, dels ytterligare eftergift
meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet och dels visst medgivande
lämnas av arbetsrådet.

Ifrågavarande lag, i det följande benämnd bagerilagen, tillkom så
till vida å en för dess genomförande gynnsam tidpunkt, som med anledning
av det under kristiden på grund av den då rådande knappa
spannmålstillgången meddelade förbudet mot saluhållande av färskt bröd
nattarbetet inom bageriyrket före lagens tillkomst väsentligen upphört.

Beträffande den dagliga arbetstidens längd inom bageri- och konditoriyrkena
inrymdes ej i bagerilagen några bestämmelser därom, utan
reglerades dithörande förhållanden genom den samtidigt tillkomna lagen
om arbetstidens begränsning (den s. k. arbetstids- eller åttatimmarslagen),
vilken ägde full tillämpning jämväl å Ifrågavarande yrken.

Åt såväl bagerilagen som arbetstidslagen gavs en begränsad giltighetstid,
i det att de båda antogos att gälla intill 1923 års utgång. Till
stöd för nämnda begränsning i fråga om giltighetstiden för den förra
lagen angavs särskilt, att det ej vore otroligt, att man om några år
kunde hava gjort en del erfarenheter, som kunde bliva av värde vid en
revision av lagen.

Medan efter framställning av 1920 års riksdag arbetstidslagen redan
underkastats en med ledning av vunnen erfarenhet om dess tillämpning
verkställd revision, vilken resulterat i utfärdandet den 22 juni 1921 av en
jämväl bageri- och konditoriyrkena omfattande ny lag i ämnet, har åter
bagerilagen ej förr än genom nu förevarande motion inom riksdagen
blivit föremål för något ändringsförslag. Att, såsom i motionen påyrkas,
nu året innan frågan om bagerilagens prolongation får förutsättas skola
förekomma till omprövning vidtaga genomgripande ändringar i lagen,
anser utskottet böra ske endast under förutsättning, att erfarenheterna
från lagens hittillsvarande tillämpning giva sådant stöd för föreslagna
ändringar, att underlåtenhet att vidtaga desamma får antagas''skola medföra
väsentliga olägenheter. I annat fall åter synes med ändringsförslagens
prövning lämpligen böra anstå till nästkommande års riksdag,
då frågan om prolongation av lagen kan förutsättas komma att föreligga
till bedömande.

Efter att hava förutskickat detta uttalande övergår utskottet att
yttra sig om de i motionen innefattade särskilda ändringsförslagen.

Frånsett i motionen framställt förslag om ändring av lagens rubrik
avser motionen att få förändringar uti lagen vidtagna i trenne hänseenden,
nämligen:

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

1) utsträckning av lagens tillämplighetsområde att omfatta jämväl
hembagerierna ''eller sådana bagerier, som bedrivas utan biträde av annan
än make och hemmavarande barn;

2) tillbakaflyttande med två timmar av vissa begynnelsetider för
arbetet vid mjukbrödsbagerier och konditorier; samt

3) uteslutande från lagens tillämpning av sådana spis- och knäckebrödsfabriker,
som drivas med regelbunden skiftindelning och utan samband
med annat bageriarbete.

Vad först beträlfar frågan om bembageriernas inordnande under lagen,
vill utskottet erinra om att dessa bagerier varken i arbetstidskommitténs
betänkande eller i de av Kungl. Maj:t vid 1919 års riksdagar framlagda
propositioner i ämnet undantagits från lagens tillämpning. Vid båda
riksdagarna framfördes emellertid förslag därom; och vann detta vid
den senare riksdagen båda kamrarnas bifall.

Till stöd för hembageriernas undantagande från lagens tillämpning
anfördes därvid, bl. a. dels att hembagerirörelsen för dess utövare vore
i regel deras enda förvärvskälla och att konkurrensen med de mera
yrkesmässigt bedrivna bagerierna nödvändiggjorde för hembageriernas
innehavare en sådan undantagsställning, och dels att man genom att begränsa
rätten för den enskilde att å förevarande yrkesområde bruka även
egen eller familjemedlemmarnas arbetskraft skulle komma att gå längre
än vid all övrig samtidigt föreslagen eller förut gällande skyddslagstiftning
på arbetstidsbegränsningens område, i det att lagstadgad reglering
för hemarbete ej förekomme å något annat yrkesområde.

Såsom huvudsakligt skäl för den av motionären nu påyrkade utsträckningen
av lagens tillämplighetsområde att omfatta jämväl hembagerierna
har anförts, att dessas redan förut betydliga antal liksom deras omsättning
genom den privilegierade undantagsställning, sort* i fråga om arbetstidens
längd och förläggning tillförsäkrats dem, i allt högre grad utökats
på bekostnad av yrkesbagerierna och yrkesbageriarbetarna i egentlig
mening med därav nödvändigtvis följande fördyring och försämring
av brödet.

I de yttranden från sammanslutningar av dels bageriidkare och dels
yrkesbageriarbetare, som i anledning av motionen till utskottet avgivits,
bär, såsom de till utskottets utlåtande fogade bilagorna utvisa, samstämmigt
uttalats anslutning till motionärens ändringsförslag i nu förevarande
del; och bar av socialstyrelsen i enlighet med dess redan under
förarbetena till lagen å denna punkt hävdade uppfattning framhållits,
att lagstiftningen ej rättvisligen kunde undgå att, oaktat mycket vägande

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

invändningar från annan synpunkt kunde göras däremot, jämställa alla
bageriföretag i fråga om begränsningar av tiden för arbetets förläggande.

För bedömande av förevarande spörsmål synes utskottet vara av
bestämmande vikt att genom verkställd undersökning få utrönt, i vad
mån efter bagerilagens tillkomst on förskjutning inom bageribranschen
skett i riktning mot utökat antal av hembagerier och vidgad omsättning
för sådana till förfång för de mera yrkesmässigt bedrivna bagerierna samt
i vilken utsträckning hembageriernas innehavare begagna sig av och ur
konkurrenssynpunkt anses behöva utnyttja den dem tillkommande rätten
att begynna arbetet om morgnarna tidigare än bagerilagen för de därunder
inbegripna bagerierna medgiver.

I sistnämnda hänseende förtjänar erinras om eu inom statens yrkesinspektion
på uppdrag av socialstyrelsen under vintern 1920—1921 verkställd
undersökning, avseende att utröna huru småindustrien skulle påverkas,
i fall tillämplighetsområdet för lagen angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag skulle, i
enlighet med det av den internationella arbetsorganisationens konferens
i Washington år 1919 beslutade förslag till konvention angående kvinnors
nattarbete, utsträckas att gälla även arbetsställen med ett arbetarantal,
ej överstigande tio. Den undersökning, som sålunda verkställts,
har inom bageribranschen omfattat småbagerier till ett antal av 553,
belägna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och andra platser
inom riket. Av dessa bagerier utgjordes 117 av hembagerier i ovan angivna
mening och de övriga av bagerier med högst 8 arbetare, därav 209
med enbart kvinnlig och 193 med enbart manlig samt återstående 34 med
både kvinnlig och manlig arbetskraft. De med främmande kvinnlig
arbetskraft bedrivna småbagerierna sköttes i regel med biträde av endast
1—3 kvinnliga medhjälpare. I 77 % av sistnämnda bagerier åtnjöt den
främmande arbetskraften kost och logi hos rörelsens innehavare, vilket
visar, att det övervägande antalet av dessa bagerier drives med tillhjälp
av tjänarinnor.

De vid undersökningen lämnade uppgifterna i fråga om tiden för
påbörjande om morgnarna av arbetet med deggörning och uppeldning
gåvo i fråga om hembagerierna stöd för den uppfattningen, att arbetet
i dem i stort sett icke började före den för andra bagerier lagstadgade
tiden. Emellertid torde härvid böra framhållas, att dessa av hembageriernas
innehavare lämnade uppgifter givetvis svårligen kunnat till sin
riktighet kontrolleras. Vid de med tillhjälp av främmande kvinnlig
arbetskraft bedrivna småbagerierna, vilka bagerier ju stå hembagerierna

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

nära, var begynnelsetiden om morgnarna för uppeldning och deggörning
i det övervägande antalet fall betydligt senare än den i bagerilagen
medgivna eller kl. 4, i det att arbetet därmed begynte endast i 9 %
före kl. 5, i 14 % kl. 5, i 9 % kl. 5.30, i 42 % kl. 6 och i 26 % senare
än kl. 6 f. in. Beträffande åter de med främmande manlig arbetskraft
bedrivna småbagerierna utgjorde motsvarande begynnelsetider: i 56 %
kl. 4, i 11 % kl. 5, i 18 % kl. 6 och i 15 % senare än kl. 6 f. m.

Av socialstyrelsens i ämnet avgivna utlåtande framgår, att styrelsen
har för avsikt att under innevarande år föranstalta om en undersökning
rörande bagerilagens verkningar till ledning för statsmakternas bedömande
av frågan om lagens eventuella prolongation. Såsom ett väsentligt
led i nämnda undersökning synes utskottet böra ingå en utredning rörande
hembagerierna i de av utskottet'' ovan angivna hänseenden.

Beträffande därefter frågan om tillbakaflyttande av tiden för arbetets
början i bagerier och konditorier innebär motionärens förslag härutinnan,
att en förskjutning i sådant hänseende skulle ske med två timmar, så
att det egentliga bageri- och konditoriarbetet under söckendagar skulle
få börja i stället för, som nu är fallet, kl. 6 redan kl. 4 f. m. och de
nödiga förarbetena med uppeldning och deggörning få i regel begynna
i stället för kl. 4 f. m. redan kl. 2 på natten.

Såsom huvudmotiv till de härutinnan föreslagna ändringarna har anförts,
att genom desamma skulle förebyggas den oekonomiska driftkoncentrering
under de första arbetstimmarna å morgnarna, som blivit en följd
av bagerilagens nuvarande bestämmelser i denna del. Åven om ett förverkligande
av detta motionärens ändringsförslag skulle vara ägnat att
medföra ett förbilligande och, enligt vad av motionären gjorts gällande,
jämväl ett förbättrande av varorna, synes det dock utskottet uteslutet
att kunna biträda samma förslag, vars genomförande, på sätt av socialstyrelsen
med fog framhållits, skulle nära nog vara liktydigt med ett
upphävande av lagen. Utskottet förutsätter emellertid, att den av socialstyrelsen
tillämnade undersökningen angående lagens verkningar skall
komma att lämna nödigt underlag även för bedömandet av frågan, huruvida
och i vad mån de i nu förevarande hänseende gällande restriktiva
bestämmelserna tilläventyrs kunna i något hänseende tarva jämkning.

De för spis- och knäckebrödsfabrikationen nu gällande bestämmelserna
i bagerilagen äro i så måtto mera restriktiva än vad som enligt
arbetstidslagen gäller för fabriksmässigt bedriven industri i allmänhet,
att vid skiftindelning för förstnämnda fabrikation arbetstiden får fortgå
till allenast kl. 10 e. m. — för visst fall till kl. 12 på natten — var -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

9

förutom jämväl raster inräknas i arbetstiden. Erfordras emellertid för
ändamålsénlig drift av spis- och knäckebrödstillverkning oundgängligen
ytterligare nattarbete, äger enligt 4 § i bagerilagen arbetsrådet att lämna
medgivande därtill. Den möjlighet till anordnande av regelbunden skiftindelning
dygnet om, som innefattas i sistnämnda bestämmelse, har dock,
enligt vad arbetsrådets utlåtande giver vid handen, hittills kommit i tilllämpning-
blott i fråga om två brödfabriker.

Såsom grund för yrkandet om uteslutande från bagerilagens tilllämplighetsområde
av sådana spis- ocli knäckebrödsfabriker, som drivas
med regelbunden skiftindelning och utan samband med annat bageriarbete,
har av motionären anförts, att arbetet med ifrågavarande fabrikation
vore till driftsättet fullt jämställt med vilken annan fabriksmässigt
bedriven verksamhet som helst, och att fördenskull någon särställningför
nämnda fabrikation i jämförelse med annan industri i nu förevarande
hänseende icke läte sig försvara. Till den av motionären sålunda hävdade
uppfattningen uttalades redan under förarbetena till lagen ävensom
vid dennas tillkomst anslutning från åtskilliga håll.

Att arbetstiden för tillverkning av spis- och knäckebröd kom att
regleras genom särskilda bestämmelser i bagerilagen hade säkerligen till
någon del samband med det förhållandet, att vid ifrågavarande fabrikation
till övervägande del användes kvinnlig arbetskraft, och att enligt
lagen angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i
vissa industriella företag kvinnor beträffande företag med mer än tio
arbetare icke få användas till arbete mellan kl. 10 på'' aftonen och 5 på
morgonen.

Medan i de yttranden, som till utskottet avgivits från sammanslutningar
av bageriidkare, uttalats full anslutning till motionärens ändringsförslag
i nu förevarande del, har åter svenska livsmedelsarbetarförbundet
i sitt yttrande, utan att i princip taga avstånd från förslaget, anmärkt,
att brödfabrikerna för närvarande läge inne med så stora lager av färdigt
bröd, att arbetsstyrkan vid fabrikerna till följd därav under den
senare tiden minskats högst väsentligt, att vid eu del av fabrikerna arbetet
påginge med sålunda reducerat arbetarantal endast tre å fyra dagar
i veckan, medan åter andra fabriker sedan en längre tid tillbaka voro helt
och hållet nedlagda, samt att vid sålunda angivna förhållanden en omläggning
nu av arbetstiden vid ovannämnda slag av fabriker till skiftindelning
dygnet om skulle komma att medföra en betydande ökning av
de arbetslösas antal.

Socialstyrelsen har i sitt till utskottet avgivna utlåtande förklarat
sig i princip benägen att godtaga motionärens framställning i förevaBihang
till riksdagens protokoll 1922. 9 saml. 2 avd. 15 käft. (Nr 17.) 371 22 2

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

rande del, men till förebyggande av att i fabriker med kvinnlig personal
nattarbetet komme att uppdragas åt ett lag manliga arbetare, vilka sålunda
skulle få gå i nära nog ständigt nattarbete, förordat, att ifrågasatt
arbete vid spis- och knäckebrödsfabriker under de i bagerilagens
huvudbestämmelse förbjudna tider av dygnet alltjämt borde göras beroende
av arbetsrådets prövning av förhållandena i varje särskilt fall.
Enahanda uppfattning har ock uttalats av arbetsrådets flertal, som i likhet
med socialstyrelsen samtidigt ifrågasatt att genom uteslutande av
ordet »oundgängligen» i 4 § av lagen borde möjliggöras en utsträckning av
arbetsrådets dispensrätt i fråga om skiftindelning att gälla samtliga fall,
i vilka en dylik eftergift erfordrades för ändamålsenlig drift vid tillverkningen.

För bedömande av nu förevarande spörsmål vore det givetvis av
ej ringa vikt att känna omfattningen av spis- och knäckebrödsfabrikationen
inom landet samt särskilt de nu rådande driftförhållandena vid
dylika fabriker.

Vid en av statens yrkesinspektion under hösten 1920 verkställd
undersökning av förhållandena vid ifrågavarande fabriker utröntes, att
25 av desamma voro förbundna med mjukbrödstillverkning, samt att av
övriga 49 sådana fabriker arbetade 11 (med ett arbetarantal av 128)
med enbart manlig arbetskraft och 9 (med ett arbetarantal av 160) med
enbart kvinnlig arbetskraft, medan de återstående 29 hade både manlig
och kvinnlig arbetskraft (respektive 309 och 920). Vid förenämnda 49
fabriker ställde sig driftförhållandena sålunda, att det arbetades:

vid fabrikerna med enbart manlig arbetskraft å 5 platser i ett skift
och å övriga 6 platser i två skift;

vid fabrikerna med enbart kvinnlig arbetskraft å 6 platser i ett
skift och å 3 platser i två skift; samt

vid fabrikerna med både manlig och kvinnlig arbetskraft å 9 platser
(med ett arbetarantal av 64 män och 157 kvinnor) i ett skift, å 18
platser (med ett arbetarantal av 100 män och 553 kvinnor) i två skift
och å 2 platser (med ett arbetarantal av 145 män och 210 kvinnor) —
beträffande vilka dispens av arbetsrådet meddelats — i tre skift.

Av dessa sifferuppgifter framgår bland annat, att vid ett betydligt
antal fabriker tvåskiftindelning, ehuru av lagen utan särskilt tillstånd
medgiven, ej kommit till användning.

I vad mån efter förenämnda undersöknings verkställande någon
mera nämnvärd förskjutning skett beträffande driftförhållandena vid landets
spis- och knäckebrödsfabriker har utskottet ej haft tillfälle att närmare
utröna.

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

Utskottet delar på de av socialstyrelsen och arbetsrådets flertal anförda
grunder den av dem uttalade uppfattningen, att ifrågasatt arbete
vid spis- och knäckebrödsfabriker under de i bagerilagens huvudbestämmelse
förbjudna tider av dygnet alltjämt bör göras beroende av arbetsrådets
prövning av förhållandena i varje särskilt fall. Och ehuru utskottet
ävenledes anser fog förefinnas för den meningen, att arbetsrådets
dispensrätt i detta hänseende provisoriskt utsträcktes i den omfattning,
som av nämnda styrelse och arbetsrådets flertal angivits, synes dock
utskottet, med hänsyn till vad som blivit känt angående åtskilliga under
den senare tiden vidtagna inskränkningar i driften vid ifrågavarande
slag av fabriker ävensom med hänsyn bl. a. till en driftomläggnings
menliga inverkan å förhållandena på arbetsmarknaden inom branschen,
att med genomförande av ändring i hithörande del av lagen utan väsentlig
olägenhet kan anstå, tills frågan om lagens förnyande under nästkommande
år föreligger till omprövning.

Ehuru utskottet vidare, i likhet med socialstyrelsen, anser lagens
nuvarande rubrik icke giva ett fullt tillfredsställande uttryck för lagens
innehåll, finner utskottet dock frågan därom ej lämpligen böra upptagas
till omprövning förrän i samband med ett blivande ståndpunktstagande
till spörsmålet om lagens förnyande.

Slutligen anser utskottet sig böra framhålla, att därest det efter
slutförandet av den av utskottet förutsatta undersökningen angående
lagens verkningar skulle befinnas, att trängande skäl föreligga till ändring
av lagen i något av de uti motionen berörda hänseendena, möjlighet
alltid förefinnes att i samband med prövning under nästa år av frågan
om lagens förnyande låta ikraftträdandet av samma ändring inträda före
utgången av den för lagen gällande giltighetstiden.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd'' föranleda.

Stockholm den 4 maj 1922.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, greve Spens, Sigfrid Hansson* och
Thorberg*, fröken Hesselgren samt herrar Franzén och Lundett;

från andra kammaren: herrar Öberg, Hagman, Karlsson i Gasabäck, Magnusson i
Skövde, Johanson i Stockholm*, Nilsson i Vibberbo, Holmström i Stockholm* och
Johansson i Sollefteå.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

13

Bilaga /.

Kungl. Socialstyrelsen.

Till Riksdagens Andra Lagutskott.

Genom remiss den 27 nästlidne januari har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen
att till Eder avgiva yttrande över en av herr Kinmanson i andra kammaren
väckt motion, nr 67, med förslag till lag om vissa inskränkningar i avseende
å tiden för arbetets förläggning i bagerier och konditorier. Med anledning
härav får styrelsen anföra följande.

Såsom av motionären framhållits, är lagen den 17 oktober 1919 om begränsning
av tiden för bageri- och konditoriarbete (bagerilagen) av provisorisk karaktär,
i det dess giltighet skall upphöra med den 31 december 1923. Avsett har sålunda
varit, att det skulle ankomma på nästkommande års riksdag att pröva,
huruvida och i vilken gestaltning ej blott den s. k. åttatimmarslagen utan även
bagerilagen fortfarande skulle äga tillämpning. Till förberedande av detta avgörande
har styrelsen i vad åttatimmarslagen angår, redan, i enlighet med beslut
av 1921 års riksdag, påbörjat utredning om lagens, verkningar, och har det varit
styrelsens avsikt att jämväl med hänsyn till bagerilagen få till stånd något material,
som kunde tjäna till ledning vid statsmakternas bedömande av frågan. Styrelsen
är emellertid icke ännu i besittning av något dylikt material något
avsevärt sådant har ej heller förebragts av motionären — och finner sig styrelsen
med hänsyn därtill ej kunna bedöma motionärens förslag från annat än mer
principiella synpunkter.

De förändringar i den gällande bagerilagen, som motionären föreslår, avse
väsentligen 1) utsträckning av lagens tillämpning till att omfatta jämväl hembagerierna,
2) uteslutande från lagens tillämpning av spis- och knäckebrödsfabrikerna
samt 3) tillbakaflyttning med två timmar av vissa mer betydande begynnelsetider.

Yad först angår frågan om utsträckning av lagens tillämpning till att omfatta
jämväl liembagerier eller, såsom lagen uttrycker sig, rörelser som bedrivas
utan biträde av annan än make och hemmavarande barn, har styrelsen ej haft
anledning att ändra mening, sedan styrelsen uttalade sig därom i sitt utlåtande
över arbetstidskommitténs betänkande med förslag till lag om begränsning av
tiden för bageri- och konditoriarbete. Styrelsen anser sålunda fortfarande, i
likhet med bl. a. arbetstidskommittén,. sociala rådets första sektion samt andra
särskilda utskottet vid 1919 års lagtima och urtima riksdagar, att lagstiftningen
ej rättvisligen kan undgå att, oaktat mycket vägande invändningar från annan
synpunkt kunna göras däremot, jämställa alla bageriföretag ifråga om begränsningar
av tiden för arbetets förläggande. I enlighet härmed har styrelsen ej
något att erinra mot motionärens förslag att ur lagens 1 § första stycke utesluta
meningen »vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å rörelse, som bedrives
utan biträde av annan än make och hemmavarande barn».

Beträffande sedan förslaget om uteslutande från lagens tillämpning av
»sådant arbete för tillverkning av spis- och knäckebröd, som bedrives med regelbunden
skiftindelning och utan samband med annat bageriarbete», mötte det
under de förberedande arbetena för lagen å åtskilliga håll betänkligheter att

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

ifråga om reglering av arbetstidens förläggning jämställa dylikt arbete med det
egentliga bageriarbetet. När arbetstidskommittén, ehuru icke utan tvekan, inbegrep
spis- och knäckebrödstillverkningen under lagen, kunde den likväl’ till
försvar härför med visst skäl åberopa, att den av sitt uppdrag att döma hade
anledning antaga, att en mer allmängiltig lagstiftning mot nattarbete snart skulle
komma till stånd. Då så emellertid icke skett och väl ej heller lär kunna förväntas
komma att ske under den närmare framtiden, måste berörda jämställdhet
numera vara ägnad att framkalla ännu större betänkligheter.

Ehuru styrelsen sålunda i princip är benägen att i förevarande avseende
IG motionären till mötes, kali den likväl icke biträda hans förslag att från lagens
tillämpning avskilja all tillverkning av spis- och knäckebröd, som bedrives med
regelbunden skiftindelning och utan samband med annat bageriarbete. I här
avsedda företag lär i övervägande mån användas kvinnlig personal. Då denna
personal genom lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande
till arbete nattetid i vissa industriella företag är förhindrad att deltaga
1 ^ ,.^e^ meUan kl. 10 e. m. och 5 f. in., torde det, såsom också erfarenheten lär
bekräftat, kunna befaras, att nattarbetet uppdrages åt ett lag manliga arbetare,
vilka sålunda få ga i nära nog ständigt nattarbete, d. v. s. här uppkommer just
det missförhållande, som bagerilagen har till ändamål att undanröja. Styreisen
anser sig med hänsyn därtill.nödgad avstyrka ett helt frigivande av ifrågavarande
tillverkning och förorda, att detsamma göres beroende av prövning av förhållandena
i varje särskilt fall. Enklast synes man efter nu antydda riktlinjer kunna
gå motionären till mötes genom att i lagens 4 § andra stycket utesluta ordet
»oundgängligen». För att emellertid tydliggöra arbetsrådets rätt och plikt att
vid beviljandet av bär åsyftade eftergifter beakta kravet på en tillfredsställande
fördelning av nattarbetet, torde det möjligen därjämte vara lämpligt, att före ordet
»lämna» i sista satsen infoga »där nattarbetets anordning kan anses tillfredsställande»
eller annan därmed till innebörden likartad betingelse.

Draga om den tredje av motionären påyrkade förändringen, tillbakaflyttandet
av vissa begynnelsetider, anser sig styrelsen böra avstyrka de föreslagna ändringarna.
Ett förverkligande av dessa ändringsförslag skulle nämligen faktiskt
vara nära nog liktydigt med lagens upphävande, och styrelsen är, såvitt styrelsen
utan närmare utredning kan bedöma, av den åsikten, att en dylik åtgärd icke
kan anses berättigad med hänsyn till de olägenheter, som lagens tillämpning
möjligen medfört. Avsaknaden av det färska brödet vid första frukosten för eu
del av allmänheten har väl aldrig kunnat anses såsom något allvarligare missförhållande
och lär numera, sedan allmänheten vant sig därvid, knappast giva
anledning till några egentliga klagomål. Med hänsyn till den av motionären
framhållna, oekonomiska driftkoncentreringen på morgnarna må anmärkas, att
densamma antagligen i viss mån torde vara framkallad av konkurrensen med
hembagerierna, som ju f. n. få börja arbetet hur tidigt de vilja. Godtages den
av motionären påyrkade och av styrelsen ovan förordade ändringen, varigenom
hembagerierna skulle inbegripas under lagen, skulle nu ifrågavarande missförhållande
antagligen i avsevärd män undanröjas.

Slutligen liar styrelsen icke kunnat underlåta att uppmärksamma motionärens
förslag till ändring av lagens rubrik. Ehuru den nuvarande rubriken måhända
icke är fullt tillfredsställande, synes det, särskilt om motionens resultat
kommer att inskränka sig till ett fåtal ändringar, knappast vara skäl att företaga
någon ändring av rubriken. Därjämte må beträffande den av motionären före -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17. 15

slagna formuleringen av rubriken anmärkas, att uttrycket »arbetets förläggning i
bagerier och konditorier» ej riktigt val motsvarar lagens innehåll, enär lagen,
även med de i motionen föreslagna ändringarna, åsyftar tillverkning av bagerioch
konditorivaror ej endast i bagerier och konditorier utan jämväl a andra
arbetsställen, t. ex. hotell och restauranger. Skulle emellertid lagens rubrik
finnas kräva korrigering, synes följande avfattning möjligen kunna förordas: Lag
om vissa begränsningar av tiden för bageri- och konditoriarbetets förläggning.

Stockholm den 8 februari 1922.

GUNNAR HUSS.

A. Molin.

Bilaga II.

Till Riksdagens Andra Lagutskott.

På framställning av riksdagens andra lagutskott har Kungl. Maj:t genom
beslut den 27 januari 1922 anbefallt arbetsrådet att avgiva och till utskottet överlämna
yttrande över en av herr Kinmanson i andra kammaren väckt motion,
nr 67, med förslag till lag om vissa inskränkningar i avseende å tiden för arbetets
förläggning i bagerier och konditorier. Till efterkommande härav får arbetsrådet
anföra följande.

Förevarande motion avser ändring i lagen om begränsning av tiden för
bageri-'' och konditoriarbeté den 17 oktober 1919. Arbetsrådets befattning med
tillämpningen av nämnda lag är begränsad till två uppgifter, nämligen dels till
att i vissa fall medgiva anstånd med lagens tillämpning, dels ock till att lämna
medgivande till ökat nattarbete i sådana spis- och knäckebrödsfabriker, varest
arbetet bedrives i skift. Då den förstnämnda uppgiften varit av ringa omfattning
och betydelse, är arbetsrådets erfarenhet av ifrågavarande lags tillämpning
och verkningar praktiskt sett begränsad till förhållandena vid de skiftgående
spis- och knäckebrödsfabrikerna. Med hänsyn härtill finner Mg arbetsrådet böra
i sitt yttrande över motionen inskränka sig till att behandla allenast den jmnkt
i motionen, som avser arbetet i nu ifrågavarande fabriker.

I 3 § av nu gällande lag stadgas, att arbete för tillverkning av spis- eller
knäckebröd må, där arbetet är indelat i skift på sådant sätt, att arbetstiden,
raster inbegripna, ej för något arbetslag överstiger 8 timmar om dygnet, å söckendag
fortgå — utöver den i lagens huvudstadgande angivna tiden mellan klockan
6 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen — jämväl mellan klockan 8 och
klockan 10 eftermiddagen ävensom, i den män så kräves för det tillverkade brödets
torkning, mellan klockan 10 eftermiddagen och klockan 12 midnatt. Erfordras
för ändamålsenlig drift av tillverkning, som i 3 § avses, oundgängligen ytterligare
nattarbete, äger arbetsrådet enligt bestämmelserna i 4 § andra stycket av lagen
lämna medgivande därtill. Därjämte kunna tillfälliga eftergifter från lagens bestämmelser
meddelas av vederbörande yrkesinspektör och av yrkesinspektionens
chefsmyndighet.

Motionären har nu, på anförda skäl, föreslagit, att sådant arbete för tillverkning
av spis- eller knäckebröd, som bedrives med regelbunden skiftindelning

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

och utan samband med annat bageriarbete, skall uteslutas från det allmänna
förbudet mot nattarbete.

Redan arbetstidskommittén var vid utarbetandet av förslaget till förevarande
lag tveksam angående lämpligheten av att genom särskilda bestämmelser reglera
arbetstiden för tillverkningen av spis- och knäckebröd, vilken, åtminstone då den
bedreves såsom specialproduktion i fristående brödfabriker, till sitt driftsätt föga
påminde om den egentliga bagerihanteringen utan kunde jämställas med vilken
annan fabnksmässigt bedriven industriell verksamhet som helst. Liknande synpunkter
framfördes sedermera vid dera tillfällen under lagförslagets behandling.
A andra sidan erinrades därvid också om den särställning i förhållande till övrig
skiftindustri, som spis- och knäckebrödsfabrikerna intoge med hänsyn därtill, att
de till övervägande-del använde kvinnlig arbetskraft. Då i företag med mer än
10 arbetare kvinnor icke få användas till arbete mellan klockan 10 eftermiddagen
och klockan o förmiddagen, hade nämligen i spis- och knäckebrödsfabrikerna eu
sådan anordning vunnit vidsträckt tillämpning, att de manliga arbetarna vecka
efter vecka i ständig följd använts till fullgörande av nattskift, medan däremot
arbetarna inom skiftmdustnen i övrigt i regel icke hade nattarbete oftare än var
tredje vecka och dessemellan under två veckor arbetade på dagskift.

In nan aibetsradet övergår till att angiva sin ståndpunkt till motionärens
förevarande förslag, torde en redogörelse böra lämnas för arbetsrådets handläggning
av hithörande ärenden.

Till arbetsrådet hava hittills inkommit åtta ansökningar från spisbrödsfabnker
om permanent tillstånd till ökat nattarbete. Av dessa fabriker hava fyra
begärt tillstånd att bedriva arbetet dygnet runt med tre åttatimmarsskift, sålunda
med nattarbete mellan klockan 10 eftermiddagen och klockan 6 förmiddagen utöver
vad i lagen medgives. Två av ifrågavarande fabriker, vid vilka arbetet,
enligt verkställd utredning, av tekniska skäl — på grund av användningen av på
visst sätt konstruerade uppslagsmaskiner — måste fortgå kontinuerligt, hava av
arbetsrådet med stöd av 4 § andra stycket av lagen medgivits tillstånd att bedriva
dylikt nattarbete. Härvid har som villkor föreskrivits, i ena fallet att en
och samma arbetare icke finge användas till nattarbete oftare än var tredje vecka,
i andra fallet att halva antalet arbetare finge användas till nattarbete högst varannan
vecka och de återstående högst var tredje vecka. De båda övriga ansökningarna
hava däremot avslagits av arbetsrådet, sedan en verkställd utredning
givit vid handen, att den begärda eftergiften visserligen vore påkallad, främst av
ekonomiska skäl, men likväl icke kunde anses oundgängligen erforderlig för en
ändamålsenlig drift. °

• Framställningar om tillstånd att vid drift på allenast två skift bedriva nattarbete
hava inkommit från fyra spisbrödsfabriker, av vilka dock endast två fullföljt
sin ansökning. Dessa hava av arbetsrådet medgivits tillstånd att bedriva
nattarbete mellan klockan 5 och klockan 6 förmiddagen, varvid i det ena fallet
föreskrivits, att eu och samma arbetare icke finge användas till djdikt nattarbete
oftare än var fjärde vecka.

Den erfarenhet, som hittills vunnits beträffande användandet av manlig och
kvinnlig arbetskraft i spis- och knäckebrödsfabrikerna, synes icke vara ägnad att
hava de betänkligheter mot ett undantagande av nämnda fabriker från lagens
tillämpning, som, enligt vad ovan anförts, blivit framställda under förarbetena
till lagen. Arbetsrådet finner sig därför böra förorda, att den nuvarande bestämmelsen,
enligt vilken rätt till nattarbete är beroende på tillstånd i varje särskilt

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

fall, fortfarande bibehålies. Endast på detta sätt synes det rådet bliva möjligt
att — på sätt som framgår av ovanstående redogörelse för arbetsrådets hittillsvarande
lagtillämpning — förbinda rätten till nattarbete med betryggande och
för det enskilda fallet anpassade villkor till förebyggande av missbruk.

Å andra sidan finner arbetsrådet emellertid i likhet med motionären, att
den genom stadgandet i 4 § andra stycket av lagen medgivna möjligheten till
eftergift icke är ägnad att i erforderlig mån tillgodose spis- och knäckebrödsfabrikernas
behov av nattarbete. Såsom av nyssnämnda redogörelse framgår,
har den strängt restriktiva avfattningen av förevarande bestämmelse stundom
lagt hinder i vägen för medgivande av en eftergift, som eljest varit påkallad.
Formuleringen av ifrågavande stadgande torde jämväl hava föranlett, att vederbörande
arbetsgivare i flera fall underlåtit att göra framställning om de eftergifter,
som varit av nöden, vilket torde utgöra förklaringen till att icke flera
ansökningar inkommit till arbetsrådet. Det synes därför arbetsrådet lämpligt,
att det åt rådet lämnade bemyndigandet att beträffande tillverkning av spis- och
knäckebröd, som bedrives på skift, medgiva tillstånd till ökat nattarbete utsträckes
att gälla samtliga fall, i vilka en dylik eftergift erfordras för ändamålsenlig drift
av tillverkningen. Detta syfte skulle uppnås genom sådan ändring i förevarande
punkt av lagen, att ordet »oundgängligen» uteslötes.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn jämväl därtill, att giltighetstiden
för nu gällande lag utlöper med 1923 års utgång och att således redan
nästkommande års lagtima riksdag torde få tillfälle att taga ställning till spörsmålet
om förnyelse av lagen, eventuellt en mera genomgripande revision av densamma,
finner sig arbetsrådet böra hemställa, att lagens bestämmelser om spisocli
knäckebrödsfabriker för närvarande icke underkastas annan ändring, än att
i lagens 4 § andra stycket ordet »oundgängligen» uteslutes.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknad Ribbing,
deltagit herrar Först, Nordin, Larson, Almström, Tliolin och Sjöberg.

I anledning av vid ärendets handläggning yppad skiljaktig mening bifogas
utdrag av det i ärendet förda protokollet.

Stockholm den 13 februari 1922.

På arbetsrådets vägnar:

SIGURD RIBBING.

Lode Wistrand.

Utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med
arbetsrådet den 13 februari 1922.

Närvarande: Herrar ordföranden Ribbing, ledamoten Fiirst, t. f. ledamöterna Nordin,
Larson och Almström, ledamoten Tliolin och t. f. ledamoten Sjöberg.

§ I Herr

Ribbing föredrog Kung! Maj ds remiss till arbetsrådet i anledning av
framställning av riksdagens andra lagutskott om erhållande av arbetsrådets
yttrande över en av herr Kinmanson i andra kammaren väckt motion, nr 67,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 sand. 2 avd. .15 höft. (Nr 17.) 37122 3

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

med förslag till lag om vissa inskränkningar i avseende å tiden för arbetets
förläggning i bagerier och konditorier. Härefter beslöts till utskottet avgiva
yttrande av det innehåll, registraturet utvisar.

Herrar Larson och Almström voro av skiljaktig mening och anförde:

»Undertecknade hava såtillvida en från arbetsrådets flertal avvikande mening,
att vi anse, att lagen bör redan nu ändras i den del, att sådant arbete för tillverkning
av spis- eller knäckebröd, som bedrives med regelbunden skiftindelning,
bör undantagas från lagens giltighetsområde.

Till stöd härför få vi anföra, att vi icke anse något bärande skäl föreligga
för att förläggningen av arbetstiden inom denna industri bör inskränkas i vidare
mån än för annat industriellt arbete, för vilket icke gälla särskilda bestämmelser
utöver dem, som innefattas i lag om arbetstidens begränsning den 22 juni 1921.
Inom denna gren av bageriyrket har den maskinella utrustningen numera nått
en sådan utsträckning, att den i detta hänseende måste anses fullt jämställd med
vilken annan industri som helst. Den omständigheten, att det här är fråga om
en livsmedelsindustri, anse vi icke utgöra något skäl för strängare bestämmelser
för arbetets bedrivande, och detta synes icke heller i allmänhet ha varit lagstiftarnas
mening, då inom andra industrier tillhörande livsmedelsbranschen några
sådana inskränkningar icke finnas. Yi fästa uppmärksamheten på att för så närliggande
industrier som exempelvis kexfabrikationen, kvarnindustrien, bryggeriindustrien,
margarintillverkningen någon dylik lagstiftning icke existerar.

Givetvis medför en sådan lagstiftning som den här ifrågavarande, att arbetet
försvåras och fördyras; det omöjliggöres i stort sett att bedriva arbetet på ett
rationellt och därigenom ekonomiskt sätt. Icke minst under nu rådande förhållanden
torde det'' vare ett stort allmänt intresse, att livsmedlen icke onödigtvis
fördyras, vilket dock nu är fallet inom spis- och knäckebrödsfabrikationen med
gällande lagstiftning.

Det av arbetsrådets flertal anförda skälet mot att nu företaga en ändring
av lagen, att så kort tid återstår av dess giltighetstid, kunna vi för vår del icke
ansluta oss till, då vi i motsats härtill anse, att det även under den återstående
giltighetstiden, som dock enligt motionärens förslag för förändringarnas ikraftträdande
omfattar c:a 1 ’/2 år, vore av stort värde att få en sådan lagändring
genomförd, som syftar till att förbilliga ett så viktigt näringsmedel som brödet.

Därest det — såsom i arbetsrådets beslut angives — befaras, på grund av
gällande lagstiftning angående förbud för kvinnors användande till arbete nattetid,
att skiftarbetet komme att av arbetsgivaren så fördelas, att den manliga delen av
arbetsstyrkan finge arbeta uteslutande på nätterna, torde detta missbruk lämpligen
kunna förebyggas genom att arbetsrådet erhölle befogenhet att utfärda
nödiga restriktiva bestämmelser i detta hänseende, i stället för att, såsom enligt
arbetsrådets beslut föreslås, uppskjuta avgörandet.»

In fidem:
Lode Wistrand.

Andra lag utskottets ''utlåtande Nr 17.

It*

Bilaga III.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan Riksdagens andra lagutskott genom skrivelse den 26 januari 1922
lämnat undertecknad förening tillfälle avgiva yttrande över en av lierr Kinmanson
i andra kammaren väckt motion, nr 67, med förslag till lag om vissa inskränkningar
i avseende å tiden för arbetets förläggning i bagerier och konditorier, få
vi härmed anföra följande.

Den lagstiftning, som bageriyrket i förhållande till övriga yrken genom den
1919 antagna lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete
underkastats, måste i sin helhet framstå som eu särskilt betungande särlagstiftning,
som därjämte i motsats till övriga arbetstidsbestämmelser icke blott reglerar
arbetstidens förläggning, utan också innefattar sådana bestämmelser, att i stor
utsträckning själva arbetet förbjudes. Denna senare inskränkning måste anses
såsom ett det kraftigaste ingrepp såväl på den personliga friheten som yrkesfrilieten.
Ur ovanstående synpunkt förefaller det ej mer än rättvist, att lagen i
sin helhet upphävdes och yrkesutövningen ställdes under samma lagar och betingelser
som övriga yrken och industrier. Att yrkets s. a. s. inhemska karaktär
icke i och för sig bör utgöra skäl för att lägga detsamma under särskilt hårda
lagar, även om detta förhållande underlättar en särlagstiftning, torde även höra
framhållas.

Då ett krav på lagens upphävande synes böra anstå tills fråga uppstår om
de provisoriska arbetstidslagarnas reglerande i sin helhet, måste med all styrka
framhållas, att åtminstone sådana ändringar i bagerilagen omedelbart genomföras
att åtminstone de mest betungande olägenheterna i lagen bortelimineras. Ett
uppskjutande av ändringarnas genomförande innebär nämligen med hänsyn till
den depression, som för närvarande icke minst inom bageriyrket råder, en så
uppenbar fara för den yrkesmässiga bageridriften, att densamma allvarligt synes
hotad till sin rättmätiga existens.

De ändringsyrkanden, som av motionären framföras, beröra just de bestämmelser
i lagen, som äro av den natur, att en fortsatt tillämpning av desamma
skulle få för hela yrket synnerligen ogynnsamma följder att döma av de erfarenheter,
som under lagens tillämpningstid hitintills utvunnits.

Kravet att bagerierna, vare sig det gäller mjuk- eller spisbrödsbagerierna,
skola äga rätt att i likhet med annan industri bedriva arbetet med regelbunden
skiftindelning dygnet om är naturligt och rättmätigt ur synpunkten att alla yrken
i detta fall böra vara jämställda. Att motionen i detta hänseende endast förordat
en lindring i lagens bestämmelser för spisbrödsfabrikerna bör således icke
ge anledning till den uppfattningen, att kravet på ett dylikt frigivande även för
mjukbrödsfabrikationen skulle av yrkets utövare hava frånträtts. Fastmera torde
orsaken till att i motionen endast spisbrödsfabrikationen undantagits bero på,
att denna fabrikation för närvarande har att i högre grad än mjukbrödsfabrikationen
uppvisa ett med vilken annan industri som helst jämförligt driftsätt, särskilt
med hänsyn till den maskinella utrustningen. Tar man så i betänkande
att ex. kexfabrikerna äro helt undantagna från bagerilagen framstår rättmätigheten
att också frigöra spisbrödsbagerierna från densamma.

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

De av motionären framförda kraven dels på framflyttning av tiden för arbetets
början dels på hembageriernas läggande under lagen äro uppburna av så
starka skäl, att ett vidare ordande för att framhäva nödvändigheten av deras
genomförande är obehövligt.

Tillsammantagna innebära de nuvarande bestämmelserna, särskilt för mjukbrödstillverkningen,
en verklig fara för yrkesutövningen och med fullt fog kan
påstås, att desamma lett till fullständigt olidliga förhållanden för de yrkesmässigt
drivna bagerierna. Icke minst ur konsumentsynpunkt är det även av vikt att de
av motionären föreslagna ändringarna genomföras. Genom framflyttning av tiden
för bageriarbetets början kan färskt bröd tillhandahållas allmänheten å för densammas
behov lämplig tid. Därjämte må framhållas att yrkesdriftens utveckling
inom mjukbröd stillverkningen med nu gällande lagbestämmelser i hög grad försvåras,
vilket i sin tur motverkar erhållandet av en billig och god vara till konsumenternas
förfång och hämmar yrkets utveckling. Härtill kommer att gällande
lagbestämmelser verka därhän, att yrkesbageriernas drift mer och mer inskränkes
till förmån för hembagerierna, vilket nödvändigtvis måste leda till brödets försämring
och fördyring. Att allmänheten icke reagerat mot det förhållandet, att
den för närvarande icke kan erhålla färskt bröd på tid, som är för dess behov
lämpligast, torde icke böra tillmätas någon betydelse med kännedom om vårt
folks otroliga tålamod att utan knot underkasta sig snart sagt vilka restriktioner
som helst. Att den däremot följer prisbildningen är bekant, men den känner
tyvärr icke vilken fördyrande inverkan den för yrket gällande särlagstiftningen
medför i detta hänseende.

På ovanstående skäl och i övrigt instämmande i motionärens ändringsyrkanden,
vilka icke med hänsyn till de klara motiv som i motionen framförts
böra uppskjutas i avvaktan på en eventuellt ifrågasatt reglering av arbetstidslagarna
i allmänhet, få vi slutligen äran framhålla, att det måste anses såsom ett
berättigat krav, att yrket genom dessa ändringars omedelbara genomförande gives
böjlighet att allt fortfarande äga bestånd och erhålla en med andra yrken jämförbar
ställning och likartade förutsättningar för yrkets utövande och att icke
genom lagstiftarens åtgöranden i förhållande till andra likställda yrken ställas
inför utsikten av fullständig undergång, vilket med nu gällande bestämmelser
synes bliva ett ofrånkomligt faktum.

Stockholms bageriindustriförening.

CARL G. SCHRÖDER.

S. Klingspor.

Bilaga IV.

Till Riksdagens Andra lagutskott.

Då andra lagutskottet lämnat undertecknade tillfälle att avgiva yttrande i
anledning av hr H. Kinmansons motion med förslag till lag om vissa’ inskränkningar
i avseende på tiden för arbetets förläggning i bagerier och konditorier,
anse vi lämpligt att till eu början uttala vår allmänna mening beträffande den

!lndra lagutskottets utlåtande Nr 17.

■21

undantagslagstiftning, vars svåraste bristfälligheter den ifrågavarande motionen
liar till syfte att avhjälpa.

Yi erinra då om, att denna lagstiftning i dess helhet tillkommit såsom ett
resultat av arbetarnas intensiva socialpolitiska agitation samt utan stöd av den
allsidiga utredning, som väl dock bör vara det första villkoret för ett så våldsamt
ingrepp i ett gammalt yrkes traditionella grundförutsättning. Det yrkande på eu
dylik undersökning, som Sveriges Bageriidkareförening på sin tid riktade till
regeringen, förklingade fullständigt ohört. Saken liacle under den otvetydiga
formen av ett imperativt mandat såsom ett ärende av »brådskande beskaffenhet»
överlämnats åt den för helt andra uppgifter tillsatta allmänna arbetstidskommittén,
i vars för övrigt med egendomliga motsägelser behäftade betänkande frågan,
huruvida ett visst nattarbete är av nöden i bageriyrket, avfärdades med några
allmänna fraser och såsom den egentliga uppgiften fattades frågan, vad som skulle
sättas i stället för det redan dödsdömda nattarbetet. Från vår sida hade påvisats,
att inga som helst vägande skäl emot detta kunde anföras vare sig ur synpunkten
av bageriarbetarnas — enligt vad eu mångsidig statistik utvisade utmärkta
hälsotillstånd eller av föredömen från utlandet — där i ojämförligt övervägande
grad nattarbete i bagerierna fortfarande var lagligen tillåtet — eller på grund
av något missbruk från bageriidkarnas sida vid uttagande av nattarbetet, vilket
på frivillighetens väg på ett par årtionden minskats från att omfatta 85 proc.
av samtliga bageriarbetarna under större delen av natten till 29 proc. av hela
antalet under i medeltal 3,7 timmar pr natt. Men vi påvisade också, att ett
visst kvantum nattarbete ur teknisk, näringsekonomisk och arbetsekonomisk synpunkt
inom detta yrke vore oundgängligen nödvändigt för att i rätt tid kunna
tillhandahålla allmänheten ett väljäst, välgräddat, gott bröd till möjligast billiga
pris. Dessa sistnämnda, för allmänheten givetvis synnerligen betydelsefulla ekonomiska
olägenheter av nattarbetets avskaffande voro ingalunda fördolda för den
utredande kommittén, vilken emellertid därvidlag tröstade sig genom en med
inga som helst skäl stödd förhoppning, att desamma »ej gärna kunna få någon
mera betydande omfattning». Erfarenheten har emellertid redan för länge sedan
kunnat styrka vår redan då uttalade farhåga, att dessa olägenheter tvärtom måste
komma att få en verkligt »betydande omfattning».

Under passagen genom vederbörande myndigheters utlåtanden visade sig
såväl Kungl. Maj:ts lagråd som kommerskollegium åtminstone hava blicken öppen
för det orättvisa uti kommitténs förslag att beröva bageriyrket den andra industrier
tillkommande rätten att med en kontinuerlig gång ordna arbetet i skift
dygnet igenom. Men när saken avgjordes i riksdagen icke blott underkändes
emellertid detta medgivande, utan skärptes ytterligare lagens för bageriindustrien
ödesdigra innebörd genom att, i detta fall emot både arbetstidskommitténs och
socialstyrelsens ståndpunkt, i stället tillåta nattarbetet för en viss kategori inom
yrket, de s. k. familjebagerierna, vilkas på grund av förhållandenas makt i alla
händelser gynnsamma undantagsställning därigenom erhöll en kolossal favör, till
oberäknelig skada för de egentliga yrkesbagerierna med lejd arbetskraft.

Efter gällande bagerilags samt 8-timmarslagens antagande var läget sålunda
det, att bageriyrket, som bättre än någon annan industri behöver en omfattande
arbetstid och ett visst nattarbete och på intet sätt missbrukat rätten till detsamma,
med kränkande av likheten inför den allmänna lagen berövades rätten
till det sistnämnda, på samma gång det egentliga bageriyrket även inom denna
undantagslagstiftning ställdes utom likheten inför lagen i förhållande till en i

22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

betydelse städse växande grupp av tillverkare till avsalu av samma slags produkter.

Följderna hava icke heller dröjt att visa sig i eu högst betydande nedgång
i omsättningen, särskilt för sådana bageriaffärer, vilka äro av betydelse ur arbetareanställningssynpunkt,
en nedgång, som under nuvarande depressionstid hotar
att antaga katastrofala former, och i omöjligheten att tillhandahålla allmänheten
brödet till ett pris, som kostnader för mjölet och andra råvaror för utomstående
kunde synas betinga.

Det har för bageriyrket visat sig vara en livsangelägenhet att i främsta
rummet på morgonen kunna tillhandahålla nybakat bröd. Men att fylla denna
livsbetingelse för yrket finnes under nuvarande förhållanden ingen som helst möjlighet
vare sig för större eller smärre bagerier. Då ungefär tre timmar äro erforderliga
från uppslagningen till dess att ett väljäst, välgräddat bröd av de erforderliga
typerna är färdigt till försäljning, finnes det naturligen ingen möjlighet
att med arbetets början kl. 6 f. m. ha dylikt bröd disponibelt vid butikernas
öppnande, utan först ganska långt efteråt. För de större bagerierna, vilka hava
sin huvudavsättning genom återförsäljare i olika stadsdelar, tillkommer därjämte
den dyrbara distributionen, som ju också tar en avsevärd tid. För att i möjligaste
mån motverka detta ödesdigra förhållande, har, såsom motionären också
framhåller, arbetet under de första timmarna måst onaturligt forceras, med anlitande
av eljest obehövlig arbetskraft m. fl. kostsamma anordningar ävensom
extraordinära distributionsåtgärder, vilket ingalunda varit fördelaktigt för kvaliteten
på varan, på samma gång densamma därigenom avsevärt fördyrats.

I alla händelser och även med de största ansträngningar har det likväl icke
varit möjligt att genom dylika medel ersätta den förlorade tiden, utan gången av
det hela har blivit den, att rörelsen allt mera dragit sig ifrån det med lejd
arbetskraft drivna — större och mindre bageriidkare omfattande — yrket till de
med så utomordentliga privilegier av lagstiftningen utrustade familj ebagerierna,
vilka ju kunna tillhandahålla färskt bröd huru tidigt som helst. Och man må
icke underskatta dessas kvantitativa prestationsförmåga. Fn brödtillverkning till
avsalu är utan större apparater lätt anordnad. Och då man vet, att ett medelstort
bageri ofta ej sysselsätter mer än 4 ä 8 arbetare, förstår man, vilken avsevärd
produktion redan en man med sin hustru och ännu mera en hel familj
skall kunna åstadkomma på grundvalen av en oinskränkt rätt i fråga om arbetstidens
längd och förläggning, samt vilken lockelse det skall innebära att ägna
sig åt en dylik extraordinärt privilegierad hantering inom en för alla andra så
klavbunden tillverkning av den oundgängligaste av alla livsförnödenheter. Dylika
hembagerier uppväxa allestädes »som svampar ur marken», ofta på grundvalen
av en synnerligen »hårdragen» och konstruktiv tolkning av lagens bestämmelser.
Allmänheten gynnar, enligt en undantagslös erfarenhet, avgjort de tillverkare,
som kunna tillhandahålla densamma färskt morgonbröd. Och skall det fortgå
som det börjat, så kommer det ifrågavarande, skenbarligen tämligen oskyldiga
undantaget att efter hand resultera i ett omläggande i stor omfattning av bageridriften
på grundval av dylika privilegierade familjebagerier, till men icke blott
för de arbetsgivare, utan minst lika mycket för de arbetare, vilka ägnat sig åt
detta yrke såsom sin livsuppgift.

Det är uppenbarligen för att inom den gällande lagstiftningens allmänna
ram i möjligaste mån råda bot för nyssnämnda för yrket ödeläggande missförhållanden,
som hr Kinmanson väckt sin ifrågavarande motion.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11

‘>3

Att vi

_ p . ------- ~----------- uiii^umu; l vall U.« 11 »it111lliU, ilV -

ser ett upphävande av familjebageriernas förutnämnda undantagsställning, lär med

l’!W> r 111 T\nl hrrlwif -fl»»» wv £‘‘ i. V 1 ^ 11 • i i i n n.7 .

pä det livligaste förorda densamma till antagande i vad densamma av -

•• ii-., n- , r ......: J----n-■uu^imumud uiiu.auLagwhiaiining, nir m

tillräcklig tydlighet framgå av vad förut framhållits och torde knappast ytterligare
»ehova motiveras. Har lagen kommit till, icke för att fördärva ett gammalt
enligt yrke, utan för att pa ett såväl för arbetsgivarna som arbetarna drägligt
satt reglera dess forhållanden, så får naturligtvis icke ett undantag göras från
lagen av i sin konsekvens så omfattande och för de egentliga yrkesutövarna så
ödesdiger innebord som det ifrågavarande. Och vi anse oss böra fästa uppmärksamheten
pa att aven med likhet inför bagerilagens föreskrifter hava de ifrågavarande
familj ebagenerna genom sitt oberoende av alla inskränkningar i arbetstidens
längd och av. alla distribution sanordningar ett företräde, som mer än väl
®r,krav på tillgodoseende av de små självförsörjarnas intressen, på vilket
val ifrågavarande stadgande är grundat.

Aven till hr Kinmansons yrkande på framskjutandet av det egentliga bagerioch
konditoriarbetets början från kl. 0 till kl. 4 f. m. få vi obetingat ansluta oss.
... ymsa av de .länder, där nattarbetet i bagerierna är •genom normal lagstiftning
förbjudet, ar just kl. 4 f. m. bestämd för arbetets början. Att den arbetstidskommitté,
som. utarbetat förslaget till den nuvarande, i alla händelser ju uttryckligen
provisoriska lagen, icke varit blind för det tänkbara behovet av dess
lindrande redan om »något år», har ju motionären erinrat om. Och om någon
ändring skulle vara väl motiverad av erfarenheten, så är det förvisso den härvidlag
av motionären föreslagna. För att utan extraordinära utgifter av arbetsekonomiskt
eller annat slag kunna få ett valjäst, välgräddat och möjligast billigt bröd
i erforderlig omfattning färdigt till försäljning vid tiden för brödbutikernas öppilande,
torde det i det närmaste vara tillfyllest, om uppslagningsarbetet får böria
k''- . f. m. Och om brödet i alla händelser även först något efter kl. 7 hinner

distribueras till återförsäljarna, så innebure det i alla händelser en så högst betydande
fordel att få arbetets början framskjuten till kl. 4 f. m., att vi på det
livligaste vilja tillstyrka denna förändring av lagen. Och om man besinnar den
allmänna höjning av bageriföretagen och därmed den allmänna förökning av
av arbetstillfällen, som härav bleve en följd, förefaller det som om även arbetarna
borde vara villiga att för ett sådant ändamål börja sitt arbete ett par timmar
tidigare. 1

Vad slutligen beträffar motionärens yrkande att spisbrödsfabrikerna efter
samma regler som den Övriga industrien skulle äga rätt att bedriva sitt arbete i
. skl“ dygnet runt, så vilja vi till en början erinra om, att ur principiell synpunkt
inledning finnes att utesluta något bageriföretag, som kan anse med sin
torda! förenligt att darav begagna sig, från denna allmänna rättighet. Och i de
myndighetsutlåtanden rörande arbetstidskommittens förslag, som i det föregående
berörts, havdades också, om vi icke missminna oss, den ifrågavarande "rätten
utan inskickning till spisbrödsfabrikerna. Men vi skola gärna vitsorda, att denna
angelägenhet ej för närvarande bär någon aktuell betydelse för mjukbrödsbagerikor.
spisbrödsfabrikerna däremot är densamma av allra största vikt ur
såväl teknisk som ekonomisk synpunkt, och inverkar därigenom avsevärt på en
tor allmänheten sa betydelsefull sak som spis- och knäckebrödspriset. Och då finnes
ur ingen annan synpunkt än det rena godtyckets någon som helst anledning att
uuAlai:Jlijila .denna allmänna, bl. a. kexfabrikerna tillkommande industriella
rättighet. Att såsom motionären föreslagit, denna rätt skulle förbehållas verkliga
spisbrodsfabnker och icke tillkomma bagerier, vilka utan åtskillnad syssla med

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

tillverkning av mjukt och hårt bröd, kunna vi också anse riktigt. Däremot bör
rätten till kontinuerlig 3-skiftsdrift givetvis icke förmenas en för spis- och
knäckebrödstillverkning självständigt inrättad samt med dylik produktion uteslutande
sysselsatt fabrik därför, att dess innehavare, utan samband med arbetet
i spisbrödsfabriken, även innehar och driver för sitt ändamål särskilt inrättat
mjukbrödsbageri. Eu stor del av vårt lands större, modernt inrättade spisbrödsfabriker
drivas av firmor, som tillika innehava mjukbrödsbagerier. Och det skulle
naturligen innebära en uppenbar orättvisa, att härvidlag ställa dem i ett sämre
läge än övriga spisbrödsfabriker. Tagande för givet, att motionärens tal i motiveringen
om »kombinerade bagerier», såsom uppenbarligen avseende uteslutande
den förstnämnda blandade typen, icke tages till intäkt för. en vantolkning, i sistnämnda
hänseende, instämma vi på det livligaste även i hans yrkande i fråga
om spisbrödsfabrikerna. Dess godkännande av statsmakterna innebär endast ett
erkännande av likheten inför lagen på ett område, där inga skäl finnas för någon
undantagslagstiftning, en enkel gärd av rättvisa av stor betydelse icke blott för
den industri, det gäller, ulan för den stora brödkonsumerande allmänheten.

I det vi vördsamt anbefalla vår här gjorda framställning till utskottets och
andra vederbörandes välvilliga beaktande, anse vi oss. till sist böra betona vikten
av att de förändringar, vilka närmast äro nödvändiga i gällande bagerilag, komma
till stånd omedelbart och icke uppskjutas till en eventuell allmän reglering av
arbetstidslagarna. Ty det svenska bageriyrket har redan lidit så mycket under
den undantagslag, det utan bärande objektiva grunder underkastats, att det, därest
statsmakterna vilja värna vår lovliga närings hotade tillvaro, i ordets egentliga
mening är fara i dröjsmål.

Stockholm i februari 1922.

Sveriges Bageriidkareförening.

EICH. SANDBEEG.

Ordförande.

Bilaga V.

Till Eiksdagens Andra Lagutskott.

Andra lagutskottet har beredvilligt givit oss tillfälle att taga del av en av
hr Kinmanson i andra kammaren väckt motion med förslag till ändring i lagen
om förbud mot nattarbete inom bageriyrket. Efter att hava tagit del av berörda
motion ha vi äran anföra följande:

Vid urtima riksdagen 1919, då denna lag fastställdes, godkändes med stor
majoritet även de motiveringar, som lågo till grund för detta riksdagens beslut.
Således ansågs det icke nödvändigt, att arbetet bedrevs på nätterna för att allmänheten
skulle kunna förses med bröd, utan kunde detta med lika gott resultat
tillverkas om dagen. Att konsumenterna ej hade några krav på nattbakat bröd
eller ens behov därav visades under den tid, då det på grund av den knappa
spannmålstillgången var förbjudet att försälja färskt bröd.

Även sedan normala förhållanden inträtt och lagen under denna tid hunnit
göra verkan, har från allmänhetens sida icke några klagomål avhörts däröver, att
brödet tillverkas för sent. Givet är, att brödet numera kommer konsumenterna

25

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

tillhanda någon timma senare på dagen, än då nattarbetet florerade. Dock är
brödet i allmänhet färdigt vid 9-tiden på morgonen, och de som köpa sitt bröd, torde
icke ha anspråk att erhålla det tidigare. Det bröd, som allmänheten behöver
använda tidigare på dagen, inköpes i regel dagen förut. Då nu motionären yrkar,
att tiden för arbetets början skall framflyttas från nu gällande tid kl. 6, med
nödiga förarbeten kl. 4 f. m. till resp. kl. 4 och 2 pa natten, innebär ju detta,
att nattarbetet återigen bleve infört. Det torde då kunna erinras därom, att för
de gifta arbetarna är nattarbetet ett fullständigt familjefördärv, ty i likhet med
de flesta andra anse sig dessa arbetare ej ha råd att förhyra större bostadslägenhet
än ett rum och kök. Under sådana förhållanden måste den övriga familjen
vistas i ett trångt kök, enär mannen på dagen måste aptera det enda rummet
till sängkammare. Hur ett sådant familjeliv skall gestalta sig, är lätt att förstå.

Då motionären i sin motivering anför, att »bagerilagen endast åsyftar att sk förlägga
arbetstiden för yrket, att nattarbete och söndagsarbete regleras», torde denna
motionärens tolkning vara felaktig. Av såväl utskottets motivering som av \ad
som yttrades i kamrarna under debatten framgår oförtydbart, att det åsyftades
inskränkning och förhud.

Då motionären vill göra gällande, att brödet skulle bliva billigare, därest
arbetstiden finge taga sin början kl. 2 på natten i stället för nuvarande^ tid kl.
4, synes det oss, som om ett sådant tillfredsställande resultat av den påyrkade
ändringen näppeligen kunde förväntas. Först och främst gäller det ju ingen utökning
av arbetstiden, utan endast en framflyttning av densamma till annan tid,
och ha vi ej erfarenhet av ett sådant tillmötesgående från bageridkarnas sida mot
den brödkonsumerande allmänheten. Under den tid lagen ägt bestånd, alltså
f. o. m. 1920, ha väsentliga prisfall ägt rum på samtliga råvaror, varav bröd tillverkas,
men någon nämnvärd sänkning av brödpriserna har likväl ej vidtagits,
vadan den av motionären föreslagna ändringen knappast skulle av bageriidkarna
godtagas såsom skäl för eu sänkning av brödpriserna.

Motionären anför vidare, att på grund av den knappa arbetstid,. som enligt
lagen är tillmätt på morgnarna, arbetet de första timmarna bedrives under
en oerhörd forcering och att det därefter går i något lugnare tempo. Den offektiva
arbetstiden skulle alltså i genomsnitt icke uppgå till mer än cirka 6 och 7

timmar pr dag. ......

Arbetets natur och önskan att få brödet färdigt sa tidigt som möjligt,
fordrar, att det under de första timmarna arbetas med en rasande fart. Att det
då under de återstående arbetstimmarna på dagen arbetas i något lugnare tempo,
är väl ej mer än rätt och billigt, ty om samma valdsamma takt skulle tillämpas
hela dagen, stode arbetarna ej ut därmed, då därjämte arbetslokalerna alltid ha
en synnerligen hög temperatur. Att därtill påstå, att arbetsstyrkan måste utökas
med ända till 50 %, torde icke vara med verkliga förhållandet överensstämmande,
ty i så fall skulle detta ha medfört någon minskning av arbetslösheten inom
yrket, men detta har ingalunda varit fallet. Tvärtom har de arbetslösas animal
ökats undan för undan, och för närvarande är arbetslösheten stöire än någonsin
förr. , , , , ,

I detta sammanhang bör påpekas, att den påtalade forcenngen av arbetet
viss tid på dagen har sin tillämpning endast i Stockholm. På andra platser i
landet användas helt andra brödtyper, vilka icke kräva en dylik forcering.

Yad det gäller yrkandet på införande av kontinuerlig drift vid fabriker, dar
endast spisbröd tillverkas, må erinras därom, att då motionären framhåller, »att
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 2 avd. 15 höft. (Nr 17.) 371 22 4

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

ett sådant utnyttjande av maskinell kraft och bränsle med den nu tillåtna arbetstiden
ej later sig göra», skall väl därmed förstas, det spisbrödsfabrikerna ej medhinna
att tillverka allt det bröd, som allmänheten behöver. I så fall kan meddelas, att
under det sist tilländalupna halvåret har i hela landet arbetsstyrkan vid spisbrödsfabrikerna
genom avskedanden minskats med omkring 40 ä 50 % av arbetareantalet,
huvudsakligast kvinnor, på grund av att fabrikerna ligga inne med stora lager av
ledigt Vid en del av dessa fabriker pågår tillverkningen med sålunda reducerat

aibetareantal endast 3 å 4 dagar i veckan. Vid ett stort antal andra spisbrödsfabriker
åter bär tillverkningen sedan en längre tid tillbaka varit helt och hållet
nedlagd pa grund av fabrikernas innehav av stora lager. Sålunda ha exempelvis
fabrikerna i Oskarshamn, Säter, Uppsala (3 st.), Kopparberg och Smedjebacken
*• v- helt upphört med sin tillverkning, och samtliga dessa arbetare erhålla f. n.
arbetslöshetsunderstöd från vår organisation. En omläggning av arbetstiden vid
spisbrödsfabrikerna i enlighet med motionärens förslag skulle, enligt vår bestämda
uppfattning, icke medföra någonting annat än att de arbetslösas antal betydligt
utökades. _ J °

• c Emellertid har motionären även hemställt om eu annan förändring, nämligen
1 § därvid han yrkar, att bestämmelsen: »vad sålunda stadgats äger dock icke
tillämpning å rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande
barn», borde utgå ur lagen. Den häroVan omnämnda rusningen under
arbetsdagens första timmar är just i huvudsak beroende på att den lagbestämmelse,
som nu är gällande, icke tillämpas på alla detta yrkes utövare. Erfarenheten
har nämligen visat, att just denna bestämmelse givit upphov till en hel
mängd s. k. »familjebagerier», vilka i skydd av lagbestämmelsen bedriva sin tillJ.
? natten och ganska tidigt på morgonen leverera sina varor till åter*

riff-fs6, blir sålunda en ojämn och illojal konkurrens på detta område

till förfång för de firmor, som måste anlita lejd arbetskraft. Givet är, att dessa
sistnämnda söka göra allt för att åtminstone delvis vara lika tidigt färdiga med
sm, tillverkning, och resultatet blir en oerhörd forcering för arbetarna i de bagerier,
som falla under lagens bestämmelser.

Vi äro sålunda ense med motionären däri, att lagens stadganden och tilllämpning
bör vara lika för alla yrkesutövare inom ett och samma område.

I anledning av vad sålunda anförts få vi vördsamt hemställa, att andra lagutskottet
ville yrka avslag på hr Kinmansons motion i vad den gäller ändring
av arbetstidens förläggning.

Skulle däremot utskottet anse sig kunna förorda, att § 1 fick den ändring
som av motionären föreslås, synes det oss vara till enbart fördel för alla parter^
såväl allmänheten som arbetsgivarna och arbetarna.

Stockholm den 11 febr. 1922.

För Sv. Livsmedelsarbetareförbundet.

D. G. LAGERGREN.

Stockholm. K. L. Beckmans Boktryckeri, 1922.