Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1922 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungi. Maj:ts proposition medförslag
till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den
20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av
könssjukdomar.

Genom en den 21 mars 1922 dagtecknad proposition, nr 236, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
här nedan införda förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen
den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen.

Lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, vilken
tillkommit i syfte att på ett mera humant och tillika verksammare
sätt än förut varit fallet motarbeta könssjukdomarnas utbredning,
inrymmer bestämmelser om rätt för den, som befarar sig vara angripen
av'' sådan sjukdom, att utan kostnad bliva i dylikt hänseende undersökt
av läkare och för den, som finnes behäftad med sådan sjukdom, att
därför åtnjuta avgiftsfri vård. Kostnaderna härför, i den mån vård å
sjukhus ej ifrågakommer, utgå av statsmedel och belöpa sig de härav
för statsverket föranledda utgifterna till mycket betydande och alltmera
stegrade belopp. Sålunda har, enligt vad i årets statsverksproposition
under punkten 105 i femte huvudtiteln meddelats, statens utgifter för
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar under första halvåret 1921
uppgått till icke mindre än 575,915 kronor 88 öre. För att nedbringa
dessa kostnader har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 26 sistlidne
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 saml. 2 avd. 11 höft. (Nr 13.) 665 22 1

Utskottet.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

september vidtagit vissa ändringar i de genom kungörelse den 13
december 1918 meddelade bestämmelser i fråga om beräknandet av
ersättning av statsmedel åt läkare, vilka verkställa förrättningar av
ifrågavarande slag. Genom nämnda ändringar, vilka trätt i kraft med
innevarande års ingång, hava å de vederbörande läkare enligt förut
stadgade grunder tillkommande ersättningsbelopp, i den mån desamma för
månad överstiga 500 kronor, föreskrivits procentuella och i mån av
beloppens storlek progressivt stigande avdrag.

1 syfte att ytterligare söka begränsa de statsverket i förenämnda
hänseende åvilande kostnaderna har Kungl. Maj:t i nu föreliggande proposition,
efter framställning av medicinalstyrelsen, föreslagit ändringar i
tvenne särskilda hänseenden uti lagen angående åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar.

Enligt lagens 5 § i dess nuvarande lydelse skall i stad, som balett
invånarantal av minst 20,000, tillfälle till kostnadsfri undersökning
och behandling av könssjuka beredas å nödigt antal polikliniker. Av
ifrågavarande städer — f. n. sexton till antalet — hava visserligen fem
erhållit dispens i fråga om inrättandet av dylika kliniker, men det torde
få anses såsom allenast en tidsfråga, när sådana komma att inrättas
jämväl i dessa städer. Till läkare vid dylika polikliniker utgår ersättning
av statsmedel med av Kungl. Maj:t bestämda årsarvoden, varemot
övriga utgifter för poliklinikernas upprätthållande ankommer å vederbörande
stad. I propositionen föreslås nu, att i stad, där poliklinik för
könssjuka med av statsverket avlönad läkare finnes anordnad, av statsmedel
bekostad undersökning och behandling icke — i motsats till vad
f. n. är fallet — må verkställas av annan läkare utom polikliniken, dock
med det undantag att provinsial- eller extra provinsialläkare, som kan
vara bosatt i staden, skall hava att verkställa dylik undersökning och
behandling åt personer, tillhörande hans distrikt. Ifrågavarande förslag,
vilket till sin innebörd givetvis är ägnat att begränsa statens utgifter för
ifrågavarande ändamål, innebär emellertid allenast ett lagfästande av
den ordning, som härutinnan i stort sett redan tillämpas, enär i samtliga
städer, där polikliniker f. n. finnas, utom två — därav den ena fått
dylik anordnad först med innevarande månads ingång — kostnadsfri
undersökning och behandling redan nu lämnas allenast å poliklinikerna.

Det andra hänseendet, i vilket propositionen innefattar förslag till
ändringar i lagen, gäller antalet läkare, som i städer, där polikliniker ej
inrättats, äga att verkställa av statsmedel bekostade förrättningar av
ifrågavarande art. I denna del gäller f. n., att samtliga stadsläkare —
således även andre stadsläkare, där sådana finnas — hava att verkställa

:-5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

dylika förrättningar, i den mån ej annan läkare för ändamålet Hatta i
stadsläkares ställe. Vidare ankommer det enligt lagens nuvarande lydelse
å ifrågavarande städer att i förekommande fall själva fatta beslut
om anställande för ändamålet av en eller flera särskilda läkare utöver
vederbörande stadsläkare eller ersättare för sådan. I propositionen föreslås
nu härutinnan, att om i dylik stad finnas flera än en stadsläkare,
skall endast den av dem, som hälsovårdsnämnden därtill utser, hava att
verkställa av statsmedel'' bekostad undersökning och behandling av förevarande
slag, samt att det skall tillkomma medicinalstyrelsen att efter
framställning av vederbörande hälsovårdsmyndighet för de städer, där
sådant finnes av behovet påkallat, utse särskild läkare för ändamålet utöver
vederbörande stadsläkare eller ersättare för sådan. Att med de
ändrade grunder, som numera gälla i fråga om beräkningssättet för ersättning
av statsmedel åt vederbörande läkare, statens utgifter för ändamålet
minskas i samma mån som antalet läkare, vilka äga att verkställa
förrättningar av ifrågavarande slag, nedbringas, ligger i öppen dag.

Utskottet, som av tillgängliga uppgifter inhämtat, att antalet veneriska
sjukdomsfall i vårt land, från att under åren 1913—1917 hava
uppgått till cirka 14,000—16,500 årligen och under år 1918 stigit till
24,154, efter ikraftträdandet av 1918 års lag utgjort under år 1919
30,107, under år 1920 19,903 och under år 1921 16,176, finner i likhet
med vederbörande departementschef det vara av synnerlig vikt att icke
genom beskärning av möjligheterna till kostnadsfri läkarvård för könssjuka
effektiviteten av ifrågavarande lag äventyras. Ur nu nämnda
synpunkt synas de av Kungl. Maj:t i besparingssyfte föreslagna ändringarna
i lagen icke vara ägnade att ingiva betänklighet i annan män,
än att det möjligen skulle kunna befaras, att i de mindre av de städer,
där'' polikliniker för könssjuka inrättats, läkarbehandlingens förläggande
uteslutande till desamma skulle i någon mån kunna avhålla könssjuka,
för undvikande att få beskaffenheten av sin sjukdom röjd, från att anlita
den å poliklinikerna till buds stående läkarbehandlingen. Då emellertid
dylika erfarenheter ej veterligen kommit till synes från de av ifrågavarande
städer, där en dylik anordning redan vunnit tillämpning, har
utskottet funnit sig böra oförändrat tillstyrka de efter framställning av
medicinalstyrelsen till minskning av statsverkets kostnader föreslagna
ändringarna i lagen. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang ifrågasätta,
huruvida icke med hänsyn till nu rådande penningvärde anledning
finnes till övervägande, om till ytterligare besparing någon jämkning
jämväl kunde ske beträffande vissa poster i den uti ovannämnda kun -

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

görelse den 13 december 1918 innefattade läkartaxan för förrättningar
av nu ifrågavarande slag.

Kungl. Maj:ts föreliggande proposition innehåller därjämte förslag
till ytterligare några ändringar i lagen, syftande dels till att vederbörande
tjänsteläkare såväl i stad som å landet må, om han så önskar
och därför kan anföra tillräckliga skäl samt annan lämplig läkare finnes
villig att åtaga sig uppdraget, erhålla befrielse från skyldigheten att
tillhandagå könssjuka med av staten bekostad undersökning och behandling,
och dels till att möjliggöra vid föreliggande behov jämväl
för landsbygdens del förordnandet av särskilda läkare för handhavandet
av ifrågavarande förrättningar.

Ej heller mot dessa ändringsförslag har utskottet funnit anledning
till anmärkning.

Beträffande den föreslagna formuleringen av den med propositionen
avsedda paragrafen har utskottet ansett sig böra föreslå en mindre,
redaktionell jämkning i fjärde stycket av paragrafen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande förslag icke av riksdagen i oförändrat
skick antagits, måtte för sin del antaga följande

[Kungl. Majds förslag.)

[Utskottets förslag.)

Lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den 20 juni 1918 angående
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Kostnadsfri undersökning och behandling, varom i 4 § sägs, verkställes,
med nedan angivna undantag, av provinsialläkare, extra provinsialläkare,
stadsläkare, köpingsläkare och municipalläkare. Finnas i stad
flera än en stadsläkare, skall endast den av dem, som hälsovårdsnämnden
därtill utser, utföra dylik undersökning och behandling.

Andra lagutskottet^ utlåtande Nr 13. 5

(.Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

I stad, som har ett invånarantal av tjugutusen eller därutöver, verkställes
undersökning och behandling, som här avses, å nödigt antal polikliniker;
dock har i staden bosatt provinsialläkare eller extra provinsialläkare
att utföra dylik undersökning och behandling av personer, tillhörande
hans distrikt. Kostnaden för sådan poliklinik, med undantag av
vad som enligt G § utgår av statsmedel, bestrides av staden. Mottagningarna
å poliklinik skola anordnas med hänsyn till allmänhetens bekvämlighet
och på sådant sätt, att besök å polikliniken icke röjer beskaffenheten
av den sjukdom, för vilken vård sökes. Från skyldighet
för stad, som nu sagts, att anordna poliklinik, äger Konungen på framställning
av staden tills vidare medgiva befrielse.

På begäran av tjänsteläkare, som ovan sägs, må hälsovårdsmyndigheten,
där så prövas lämpligt, befria honom från skyldighet att verkställa
undersökning och behandling, som här avses, samt i hans ställe
förordna annan läkare, som därtill finnes villig.

Föreligger för stad, där poli -

Föreligger för stad, där poli -

klinik ej är inrättad, behov av flera klinik ej är inrättad, behov av flera
än en läkare för utförande av un- än en läkare för utförande av undersökning
och behandling, varom dersökning och behandling, varom
här är fråga, eller förefinnes, i annat här är fråga, eller förefinnes, i annat
fall än i 7 § avses, dylikt behov för fall än i 7 § avses, dylikt behov för
viss ort på landet, har vederbörande viss ort på landet, har vederbörande
hälsovårdsmyndighet att härom göra hälsovårdsmyndighet att härom göra
anmälan hos medicinalstyrelsen med anmälan hos medicinalstyrelsen med
bifogande av förslag • å för upp- bifogande av förslag å för uppdraget
villiga läkare, däribland, så- draget villiga läkare, däribland, såvitt
lämpligen kan ske, minst eu vitt lämpligen kan ske, minst en
kvinnlig, varefter medicinalstyrel- kvinnlig, varefter medicinalstyrelsen,
där sådant finnes påkallat, utser sen, där sådant finnes påkallat, utser
särskild läkare att jämte tjänste- särskild läkare att jämte vederböläkare
eller annan i hans ställe för- rande tjänsteläkare eller annan i
ordnad läkare utöva ifrågavarande hans ställe förordnad läkare utöva

verksamhet.

ifrågavarande verksamhet.

Har, enligt vad i tredje eller fjärde stycket sägs, särskild läkare
förordnats, har hälsovårdsmyndigheten att öva inseende över hans tjänsteverksamhet
och härför meddela nödiga föreskrifter.

Särskilt förordnad läkare, som avses i tredje eller fjärde stycket,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 sand. 2 avel. 11 käft. (Nr 13.) ees 22 2

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ävensom föreståndare för i andra stycket omförmäld.poliklinik skall, där
så kan ske, hava erhållit särskild utbildning i fråga om könssjukdomar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923.

Stockholm den 4 april 1922.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow*), Alfred Petrén, greve
Spens, von Kock, Schedin, Franzén*) och Walil*),

från andra kammaren: herrar Karlsson i Gasabäck, Hage, Magnusson i Skövde, ■
Nilsson i Vibberbo, Svensson i Skönsberg, Johansson i Sollefteå*), Olovson i Västerås och
Björkman i Norrköping.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1922.