Första lagutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 2 februari 1922 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av verkställd granskning av militieombudsmannens
ämbetsförvaltning.

För den enligt 42 § 2 mom. riksdagsordningen ett av lagutskotten
åliggande granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning
hava båda kamrarna till lagutskott hänvisat militieombudsmannens
vid innevarande riksdag avgivna ämbetsberättelse, utom vad angår
däri gjord framställning angående dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid militieombudsmansexpeditionen.

Första lagutskottet, som verkställt ovannämnda granskning, har
för ifrågavarande ändamål från militieombudsmansexpeditionen mottagit
ej mindre de diarier, vilka under år 1921 förts å nämnda expedition
samt under militieombudsmannens inspektionsresor, än även
expeditionens registratur för berörda tid ävensom särskilt förda diarium
och registratur för ärenden, vilka betecknats som hemliga.

Över den numera fullbordade granskningen får utskottet härmed
avgiva utlåtande.

Militieombudsmannen meddelar till en början, att han under tiden
från och med den 27 juni till och med den 11 augusti begagnat
sig av den militieombudsmannen enligt 23 § uti instruktionen tillkommande
rätt till semester, ävensom att han, för att kunna fullgöra
ett av statsrådet och chefen för justitiedepartementet honom anförtrott
uppdrag att biträda vid beredningen av visst ärende inom sagda departement,
begagnat sig av ledighet från militieombudsmansämbetet
frän och med den 7 till och med den 24 september. Under ifrågavarande
perioder har ämbetet, enligt bestämmelserna i sistnämnda
paragraf, uppehållits av hovrättsrådet John Arthur Samuelson, vilken
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 sand. 1 avd. 2 höft. (Nr 2). I

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 2.

var utsedd att efterträda militieombudsmannen i händelse av hans avgång
från ämbetet.

I berättelsen omförmäles härefter, att militieombudsmannen under
år 1921 företagit ämbetsresor till Gottlands, Göteborgs och Bohus,
Hallands, Kopparbergs, Malmöhus, Skaraborgs och Älvsborgs län. Under
dessa resor har han för ändamål, som avses i 12 och 18 §§ av instruktionen,
besökt Gottlands infanteriregemente, Gottlands artillerikår, kronohäktet
i Visby, Tingstäde fästning, Tofta skjutfält, Hallands regemente,
kronohäktet i Halmstad, Dalregementet, straffängelset i Falun, Skånska
husarregementets avdelning i Landskrona, Skaraborgs regemente, Livregementets
husarer, Göta trängkår, Älvsborgs regemente, Karlsborgs
fästning med därvarande militära etablissement och truppförband,
nämligen Karlsborgs artillerikår, Göta ingenjörkår (utom fästningsingenjörkompaniet),
arméns intendenturförråd, intendenturkompaniet,
garnisonssjukhuset, ammunitionsfabriken och i fästningen förlagda
skolor. Dessutom har militieombudsmannen i särskilt ärende förrättat
inspektion å flottans varv i Stockholm.

Vidare förmäles, att under den tid, då militieombudsmannen åtnjutit
semester eller ledighet, tjänstförrättande militieombudsmannen
företagit ämbetsresor till Blekinge, Hallands, Kalmar, Kristianstads,
Kronobergs, Malmöhus, Värmlands och Älvsborgs län, varvid han besökt
volontärskolans etablissement i Ronneby, Skånska trängkåren,
kronohäktet i Ängelholm, Kronobergs regemente, centralfängelset i
Växjö, Skånska husarregementets avdelning i Hälsingborg, Värmlands
regemente och straffängelset i Karlstad. Härjämte har tjänstförrättande
militieombudsmannen besökt Svea artilleriregemente och Positionsartilleriregementet.

Under ämbetsresorna hade rullföringsexpeditioner samt landstormsförråd
besökts, då sådant kunnat ske utan att resorna därigenom
väsentligen förlängts eller fördyrats.

Vid inspektionerna hade militieombudsmannen biträtts av byråchefen
samt i några fall även av byråintendenten vid militieombudsmansexpeditionen.
Vid inspektionen av truppförband hade särskilt
krigsrättsprotokoll, krigsdomarnas diarier och anteckningarna över
disciplinära bestraffningar ävensom kassaförvaltningens räkenskapshandlingar,
förrådsböcker och marketenteriets bokföring granskats. I flera
fall hade inventering ägt rum beträffande ett eller flera slag av persedlar
eller artiklar i förråden. Tillika hade uppmärksamhet ägnats åt vården
av kaserner, byggnader och materiel samt åt hygieniska förhållanden.

I samband med inspektionerna av truppförband hade även arrestlokalerna

Första Ilig utskottets utlåtande Nr V.

besökte. De i förestående redogörelse omnämnda besöken å de allmänna
straffanstalterna hade uteslutande avsett personer, som av krigsdomstol
dömts till frihetsstraff.

I fortsättningen av sin berättelse anför militieombudsmannen, att
antalet mål vid krigsdomstolarna helt naturligt på grund av de under
senaste riksdagarna beslutade minskningarna i tjänstgöringstidens längd
för vissa värnpliktiga samt vissa årsklassers befrielse från värnpliktstjänstgöring
eller landstormsövning väsentligen nedgått. Såväl detta
förhållande, men uppenbarligen jämväl den omständigheten, att krigsrätterna
under de år, de nya krigslagarna varit gällande, hunnit förvärva
sig erfarenhet och insikt om deras rätta tillämpning, hade medfört,
att granskningen av krigsrätternas protokoll och krigsdomarnes
diarier i förhållandevis ringa antal fall givit anledning till anmärkning
av allvarligare beskaffenhet.

I fråga om sådana undersökningar, som på grund av 39 § sista
stycket lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes skola, där
så i särskild författning stadgats, äga rum inför krigsdomstol (persedelmål),
hade militieombudsmannen dock icke kunnat undgå finna förhållandena
i viss mån otillfredsställande. Enligt nämnda, i förvaltningsreglementena
meddelade särskilda stadganden skall vederbörande befälhavare,
därest utlämnad materiel skadats på annat sätt än genom förslitning
eller gått förlorad, anställa undersökning för utrönande av skadans
eller förlustens uppkomst samt huruvida någon må anses därför ersättningsskyldig.
Med hänsyn till i saken yppade omständigheter och det
skadades eller förlorades värde skall befälhavaren därefter bestämma,
huruvida undersökning jämväl vid krigsrätt skall äga rum, eller om
det utan sådan åtgärd må anses uppenbart, att kronan själv bör vidkännas
skadan eller förlusten. Vid tillämpning av dessa stadganden
hade några befälhavare ansett sig böra till undersökning inför krigsrätt
hänskjuta så gott som alla mål, däri icke vid den verkställda utredningen
enskild person vidgått ersättningsskyldighet. Krigsrättsundersökning
hade sålunda påkallats även i fall, då det skadades eller
förlorades värde varit synnerligen ringa, och ehuru anledning ej förekommit
till antagande vare sig att ytterligare utredning skulle kunna
vid krigsrätten åvägabringas eller att skyldighet att ersätta kronan
skulle kunna någon åläggas. Då vidare vederbörande krigsfiskaler, på
vilka det ankomme att förebringa den ytterligare utredning, som inför
krigsrätten kunde erfordras, ej sällan underläte att till krigsrättens
första sammanträde inkalla de personer, som borde inför rätten höras

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 2.

i saken, och sedermera vid ett senare tillfälle, vare sig nämnda personer
hörts eller ej, förklarade, att ytterligare utredning i saken ej stode att
vinna och talan om ersättning ej kunde mot någon föras, bleve resultatet
av undersökningsförfarandet i dylika fall allenast, att krigsrätten sammanträdde
eu, två eller flera gånger utan nytta för statsverket, men med
kostnader vida överstigande värdet av det föremål, som skadats eller
förkommit. Med hänsyn till den pågående utredningen rörande ändringar
i lagstiftningen om krigsdomstolar in. in. hade militieombudsmannen
ej ansett vad nu anförts för närvarande böra föranleda annan
åtgärd, än att han i förekommande fall dels fäst vederbörande befälhavares
uppmärksamhet därpå, att författningarna åt honom inrymde
befogenhet att i dylika mål utan föregående undersökning inför krigsrätt
besluta, att kronan skulle vidkännas kostnaden eller förlusten, dels ock
erinrat vederbörande krigsfiskal om hans skyldighet att så bedriva sitt
utredningsarbete, att icke undersökningen inför krigsrätt onödigt förlängdes.

Militieombudsmannen erinrar vidare om att i ämbetsberättelsen
till 1918 års riksdag dåvarande militieombudsmannen framhållit de
svårigheter, under vilka regementsintendenterna arbetade på grund av
såväl göromålens mängd som beskaffenheten av de författningar, de
hade att tillämpa. Även om, sedan nämnda år, upphörandet av krigsinkallelserna
och minskningen i tjänstgöringstidens längd för vissa värnpliktiga
o. s. v. medfört väsentlig minskning i regementsintendenternas
arbetsbörda, torde dock i stort sett deras arbete fortfarande få anses
relativt betungande särskilt på grund av svårigheten att erhålla kvalificerade
biträden. Detta förhållande vore naturligen i sin tur ägnat
att öka betydelsen av de nyssnämnda svårigheter, som författningarnas
beskaffenhet medförde. Utan tvivel måste ock den mångfald av olikartade
göromål, som samtidigt under én arbetsdag kunde ankomma på
regementsintendentens åtgärd, i hög grad för honom försvåra den på
en allmän överblick av författningarnas grunder och detaljer beroende
kontrollen över förvaltningsarbetet i dess helhet vid hans expeditioner.

Vid de av militieombudsmannen verkställda inspektioner hade
framgått, hurusom beträffande vissa regementsintendentens förvaltningsgrenar
de rörande kontrollen utfärdade föreskrifter i regel i något
avseende åsidosattes. Detta vore särskilt förhållandet i fråga om föreskrifterna
rörande kontrollen över förvaltningen av intendenturmateriel
och förplägnadsartiklar. De olika arbetsuppgifter, som tillhopa bildade
ett kontrollsystem, hade här fördelats å liera funktionärer, som icke
alla ägde eller kunde äga insikt om ändamålet med vad dem åläge.
Vad som åsidosattes bleve därför så gott som undantagslöst, såsom

Första lagutskottets utlåtande Nr 2. r>

tjänstefel betraktat, ringa, under det att verkan därav kunde bliva, att
kontrollarbetet i övrigt väsentligt förlorade i värde.

1 vad mån nu anförda förhållanden vore att tillskriva den ena
eller andra av ovan antydda orsaker, torde enligt militieombudsmannens
mening vara svårt att avgöra, särskilt vid det förhållandet, att vid
några regementen samtliga föreskrifter såväl i huvudsak; som i sina.
detaljer syntes noggrant följas.

Emellertid torde, åtminstone vad regeinentsintendenterna anginge,
arbetsbördan få anses utgöra förklaringen till det i och för sig anmärkningsvärda
förhållandet, att av arméförvaltningens särskilda departement
utfärdade nya föreskrifter även i väsentliga ämnen icke komma
i allmän tillämpning förr än avsevärd tid förflutit efter det de anbefallts
till efterrättelse. I cirkulär den 24 oktober och 21 november
1919 hade intendentsdepartementet föreskrivit vissa ändringar i förrådsbokföringen
och fastställt nya formulär därför att lända till efterrättelse.
Ehuru blanketter i erforderligt antal på våren 1920 kommit
samtliga regementen till hända, hade de i allmänhet icke kommit till
användning förr än med ingången av år 1921, i en del fall hade bokföringen
endast delvis omlagts efter det anbefallda nya kortsystemet,
och ännu vid inspektioner under hösten 1921 hade vid ett par regementen
bokföringen icke i dess helhet varit omlagd. Såsom anledning
till dröjsmålet hade i regel uppgivits bristande tid och arbetskraft,
men i en del fall även att pärmar till böckerna först sent anlänt eller
att förut anlitat kontrollsystem vore mera ändamålsenligt, eller dylikt.
Särskilt påfallande hade emellertid förhållandet synts militieombudsmannen
vara beträffande det av intendents- och civila departementet
utfärdade marketenterireglementet, som med cirkulär den 31 januari
1919 anbefallts till efterrättelse från och med den 1 juli 1919 och som
vore avsett att försöksvis komma till användning för att nya bestämmelser
skulle med ledning av vunna erfarenheter kunna utarbetas.
Med undantag för ett fåtal regementen och kårer hade det nämnda
reglementet icke någonstädes i sin helhet tillämpats. Eu eller flera av
de böcker, som skulle föras över rörelsen, hade i regel saknats, den
anbefallda kontrollen hade endast ofullständigt genomförts, och i eu
del fall hade reglementets föreskrifter endast till den del efterföljts,
som de varit överensstämmande med det förut vid regementet eller
kåren tillämpade system, vilket fortfarande oförändrat fått komma till
användning. Det ifrågavarande reglementets ändamål att tjäna som
försök för vinnande av erfarenhet syntes under angivna förhållanden i
huvudsak förfelat.

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 2.

Då dessa och liknande fel, som sålunda vid inspektionerna anmärkts,
visat sig vara beroende antingen på äldre vid truppförbandet
tillämpad praxis, på bristande tid och bristande arbetskraft eller på
misstolkning av gällande bestämmelser och desamma — med ett
undantag — i samtliga fall blivit vid inspektionstillfället eller därefter
rättade, hade militieombudsmannen, även med hänsyn till felens allmänna
förekomst, ansett sig böra låta bero vid vunnen rättelse.

Över de under året handlagda ärendena meddelas i ämbetsberättelsen
följande översikt:

»På sätt militieombudsmannens ämbetsberättelse till 1921 års lagtima
riksdag utvisar, kvarstodo vid början av år 1921 från år 1920

balanserade ärenden till ett antal av ................................................... 67.

Under år 1921 inkommo ärenden till följande antal:

enligt allmänna diariet ....................................................................... 320

enligt diariet över hemliga ärenden ............................................ 1.

Sammanlagda antalet ärenden, som förelegat under år 1921,
utgör alltså ................................................................................................ 388.

De 321 ärenden, som inkommit under år 1920, utgöras av:

ärenden, inkomna från Kungl. Maj:t eller statsdepartement............ 3

ärenden, överlämnade från riksdagens justitieombudsman ............... 3

ärenden, inkomna från annan myndighet ...................................... 17

klagomål eller framställningar från enskilda .............................. 142

ärenden, uppkomna under inspektioner eller eljest vid militieombudsmannen
åliggande granskning..................................... 129

militieombudsmannens organisations- och förvaltningsärenden m. in. 27

Summa 321.

De från justitieombudsmannen överlämnade ärenden äro samtliga
klagomål eller framställningar från enskilda. Under året hava alltså
inkommit tillhopa 145 ärenden av sådan beskaffenhet.

Av dessa sistnämnda ärenden hava

%

på grund av återkallelse avskrivits ........

till annan myndighet hänvisats ..............

till åtal hänvisats.......................................

efter vederbörandes hörande fått förfalla

4

1

1

51

7

Första loffutskottets utlåtande Nr 2.

efter annorledes verkställd utredning eller utan åtgärd avskrivits 49
på grund därav att klaganden erhållit gottgörelse eller att rättelse

eljest vunnits blivit avskrivna ............................................ 15

vid årets slut varit vilande i avbidan på yttrande eller påminnelser.
........................................................................................... 27

vid årets slut varit på prövning beroende............................................. 7

Summa 145.

Av under året anhängiggjorda 6 åtal hava anställts

på grund av förd klagan ......................................................................... 2

på grund av anmärkning vid inspektion.............................................. 3

av annan anledning ........................................................................ 1

Summa 6.

året slutbehandlats.................. 311

................................................. 77

ärenden hava inkommit

.......................................*......... 6

..................................................... - 2

................................................... 1

•

.................................................... 5

...................................................... 6

...................................... 57

Summa 77.

En jämförelse med motsvarande uppgifter för år 1921 visar ingen
nämnvärd förändring i statistiken.»

Ämbetsberättelsen upptager härefter såsom bilagor redogörelse
för anhängiggjorda åtal och därmed jämförliga åtgärder ävensom för
vissa ärenden, vilka icke föranlett dylika åtgärder.

Under rubriken »Framställningar till Konungen» upptager berättelsen
därefter följande av militieombudsmannen under år 1921 till
Konungen avlåtna skrivelser, nämligen den 16 december angående ändringar
i reglementet för arméns kassaväsende i fred beträffande militärbefälet
på Gottland, den 23 december angående ändringar i inskrivningsförordningen
avseende uppgifterna rörande ådömt straff och straffpåföljd
samt den 31 december angående förbud för införande i inskrivningsbok
av anteckning rörande ådömt straff och straffpåföljd.

Av hela antalet ärenden hava under

till följande år balanserats ..............

Av de till år 1922 balanserade

under är 1916.........................................

under år 1917 .....................................

under år 1918........................................

under år 1919.........................................

under år 1920.........................................

under år 1921...............................

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 2.

Vid den granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning,
som utskottet grundlagsenligt förehaft, har någon anledning till anmärkning
icke förekommit, vilket utskottet härmed för riksdagen

anmäler.

Stockholm den 2 februari 1922.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit: herrar Pettersson i Södertälje, Hederstierna,
Jacob Larsson, Pers* Klefbeck, Edm. Larson* K. G. Westman* Sandegård, Lindqvist i
Halmstad, Strid,* af Ekenstam, Leo, Lindgren i Örebro,* Söderberg. Johanson i Huskvarna
och Lindgren i Dingelvik.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering''.

STOCKHOLM, ISAÅC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.