4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1922 kl. 12 m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om ändring av 40 § i förordningen
om kommunalstyrelse i stad.
I en motion i första kammaren, nr 16, har herr Johansson,
Johan, i Friggeråker, hemställt,
»att riksdagen för sin del ville antaga följande ändring av K.
F. 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad § 40:
»Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta, såvida
icke flere än hälften av dem äro tillstädes. År — — — —
av de övriga tillstädesvarande icke överstiger hälften av fullmäktiges
hela antal — —-------företagande. Ordförande —
— — — — — — — upplösas.»
I två motioner, nr 78 i första kammaren av herrar Vrång och
Lundell samt nr 96 i andra kammaren av herr Magnusson i Skövde
ra. fl., hemställes,
»att § 40 i nu gällande förordning om kommunalstyrelse i stad
erhåller sådana tilläggsbestämmelser, att
l:o planmässigt uteblivande från stadsfullmäktigesammanträde
i avsikt att hindra besluts fattande bestraffas med verksammare
böter, än nu är förhållandet, samt att
2:o då sådant uteblivande uppenbarligen föreligger, de vid sammanträde
närvarande må vara beslutmässiga, så snart minst hälften
av antalet ledamöter äro tillstädes,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
5
samt att vederbörande utskott måtte formulera de ändringar i
lagtexten som av ett bifall till dessa yrkanden betingas.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
I 40 § av förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21
mars 1862 stadgas: »Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller
däri besluta, där icke minst två tredjedelar av ledamöternas hela
antal äro tillstädes. Är till följd av stadgandet i § 33 tillstädesvarande
ledamot hindrad att deltaga i handläggningen av visst ärende,
må den omständighet, att antalet av de övriga tillstädesvarande
icke uppgår till två tredjedelar av ledamöternas hela antal, ej utgöra
hinder för ärendets företagande. Ordförande eller ledamot,
som utan anmält, av fullmäktige godkänt förhinder från sammankomst
sig avhåller, skall bota till stadens kassa två riksdaler riksmynt
och dubbelt så mycket, om sammanträdet måste, i anseende
till de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas.» I motionen
I: 16 föreslås sådan ändring i denna paragraf, att stadsfullmäktige
skola vara beslutmässiga, så snart »flere än hälften» av hela antalet
äro vid sammanträdet tillstädes. I denna motion påyrkas alltså
en ovillkorlig nedsättning av det för beslutanderätt i stadsfullmäktige
erforderliga antalet närvarande medlemmar. I motionerna
I: 78 och II: 96 åter föreslås dels en höjning av bötesbeloppet
vid »planmässigt uteblivande från stadsfullmäktigesammanträde»,
dels en nedsättning av det för besluts fattande erforderliga antalet
närvarande till hälften av hela antalet i de fall, då dylikt planmässigt
uteblivande »uppenbarligen föreligger». I dessa motioner
påyrkas alltså, liksom i motionen I: 16, en ändring av villkoren för
beslutmässighet, ehuru här endast under vissa särskilda betingelser.
Utskottet anser sig först böra upptaga den för alla motionerna
gemensamma frågan om beslutmässigheten vid stadsfullmäktigesammantriiden
till behandling. Härvid är att märka, att ett tillstyrkande
av det i motionen I: 16 framställda förslaget om ovillkorlig
nedsättning av det för fattande av beslut erforderliga antalet närvarande
tydligen innebär även ett besvarande av motionerna I: 78
och II: 96 i deras senare del, där en dylik nedsättning för vissa
särskilda fall föreslås.
I det kommittébetänkande av år 1859, som ligger till grund för
nu gällande kommunalförfattningar, föreslogs, att kommunalnämnd,
Utskottet»
yttrande.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
kommunalfullmäktige, kyrkoråd och skolråd skulle vara beslutmässiga,
så snart »mer än hälften» av samtliga ledamöter vore tillstädes,
under det att motsvarande antal vid stadsfullmäktige- och
landstingssammanträde ansågs böra utgöra två tredjedelar. En reservant
inom kommittén, justitieborgmästaren Stolpe, föreslog emellertid,
att i stadens äldste (som enligt hans förslag skulle motsvara
stadsfullmäktige) för beslutmässighet endast borde fordras, att mer
än hälften av ledamöterna vore tillstädes. Varken de sakkunnigas
majoritet eller reservanten giva i denna punkt någon motivering
för sitt ställningstagande. Bland de myndigheter, som yttrade sig
över de kommittérades förslag,berörde Kungl.Maj:ts Befallningshavande
i Södermanlands län något närmare detta spörsmål. Han uttalade
härvid, att bestämmelsen om att två tredjedelar av stadsfullmäktige
skulle vara närvarande för besluts fattande vore olämplig, då därmed
»genom fullmäktiges egensinniga uteblivande viktiga besluts
fattande kunde förhindras». I 1862 års kommunalförordningar upptogs
emellertid de kommitterades förslag i dessa delar i oförändrat
skick. I förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm åter bestämdes,
att stadsfullmäktige skulle vara beslutmässiga, så snart
»minst hälften» av samtliga ledamöter vore tillstädes.
Frågan om beslutmässighet i stadsfullmäktige har därefter förevarit
genom en motion vid 1875 års riksdag, nr 17 i andra kammaren,
vari föreslogs, att närvaron av »mer än hälften» av stadsfullmäktiges
hela antal skulle vara tillräcklig för besluts fattande.
Denna motion var alltså av samma innehåll som motionen I: 16
innevarande riksdag. Det i motionen framställda förslaget motiverades
framför allt med, att det i många städer medförde betydande
praktiska olägenheter att stadsfullmäktige icke kunna fatta beslut
utan att två tredjedelar av hela antalet voro närvarande. Motionen
hänvisades till lagutskottet, som tillstyrkte densamma med följande
motivering: »Enligt gällande författningar äga, på sätt motionären
anmärkt, i Stockholm stadsfullmäktige och på landet kommunalfullmäktige,
där sådana finnas, att i kommunala angelägenheter
fatta beslut, de förre om hälften av''dem äro närvarande och de senare
om flera än hälften av dem äro närvarande. Någon olägenhet
härav har icke försports. Den fara av förslaget, som till äventyrs
vore att frukta därav, att stadskommunernas beslutanderätt kunde
utövas av ett fåtal personer, skulle företrädesvis gälla de mindre
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
7
städerna, varest fullmäktiges antal är jämförelsevis ringa. Men just
i dessa städer skulle av förslaget föranledas allenast en obetydligminskning
av det antal fullmäktige som enligt nu gällande lag äga
fatta beslut». Det av utskottet i anslutning till motionen framlagda
ändringsförslaget bifölls utan votering av första kammaren
men avslogs av den andra med 79 röster mot 62, varför frågan för
denna gång förföll. Det skäl, som under debatterna främst framfördes
mot utskottets förslag, var, att en nedsättning av det för beslutmässighet
i stadsfullmäktige erforderliga antalet närvarande skulle
leda till, att särskilt i mindre städer ett fåtal personer skulle kunna
fatta avgörande i viktiga frågor. Då häremot invändes, att den föreslagna
bestämmelsen redan vore gällande i fråga om kommunalfullmäktige
och att någon olägenhet härav icke visat sig, genmäldes
bland annat, att kommunal- och stadsfullmäktige i denna punkt icke
kunde jämföras, då kommunalfullmäktige vore en frivillig, på kommunernas
självständiga beslut beroende, stadsfullmäktige åter en
obligatorisk institution.
Den ändring av bestämmelsen rörande beslutmässighet inom
stadsfullmäktige, som sålunda redan vid kommunalförfattningarnas
tillkomst ifrågasattes och som vid 1875 års riksdag tillstyrktes av
lagutskottet och bifölls av första kammaren, är enligt utskottets
mening väl motiverad. Den nu gällande bestämmelsen kan, såsom
senast årets motionärer påvisa, leda till betydande olägenheter därigenom
att den giver möjlighet för en minoritet inom fullmäktige
att genom uteblivande från sammanträde omöjliggöra besluts fattande
å detsamma. Den föreslagna bestämmelsen om beslutanderätt
så snart mer än hälften av hela antalet medlemmar är tillstädes,
är redan gällande i fråga om kommunalfullmäktige, och en
bestämmelse av praktiskt sett samma innehåll gäller för Stockholm,
utan att, såvitt utskottet har sig bekant, några som helst betänkligheter
häremot yppats. Några skäl för bibehållande av don nu
förefintliga skiljaktigheten i denna punkt mellan kommunal- och
stadsfullmäktige synas så mycket mindre vara för handen som numera
även kommunalfullmäktigeinstitutionen för större kommuner
är obligatorisk; det ovan berörda vid 1875 års riksdag förebragta
skälet för olikartade bestämmelser har alltså bortfallit. Genom den
föreslagna reformen ernås även större likformighet mellan de olika
kommunalförfattningarna, vilket, då så utan olägenheter kan ske,
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
innebär en fördel. En dylik likformighet är i detta fall så mycket
mera befogad, som kommunalfullmäktigeinstitutionen förekommer i
en mängd samhällen av stadsliknande karaktär. Utskottet, som
alltså anser sig böra tillstyrka det i motionen I: 16 framställda förslaget,
vill i anslutning härtill även föreslå en sådan ändring i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm, att full likformighet
i fråga om beslutmässigheten i kommunal- och stadsfullmäktige blir
rådande.
Då utskottet alltså tillstyrker en ovillkorlig nedsättning av det
för besluts fattande i stadsfullmäktige erforderliga antalet närvarande,
saknar utskottet anledning att ingå på det i motionerna I: 78 och
II: 96 framställda förslaget om en dylik nedsättning blott för de fall
då »planmässigt uteblivande» från stadsfullmäktigesammanträde föreligger.
Vad åter beträffar det i samma motioner gjorda yrkandet
om höjning av bötesbeloppen vid frånvaro från sammanträde, då
dylikt »planmässigt uteblivande» föreligger, finner utskottet icke skäl
att tillstyrka detsamma. Om en ändring av bestämmelsen om beslutmässighet
i föreslagen riktning sker, bortfalla nämligen möjligheterna
för en minoritet inom stadsfullmäktige att genom bortovaro
från sammanträde förhindra besluts fattande och därmed förlora även
de av motionärerna anförda skälen för en höjning av bötesbeloppen
för att hindra dylik bortovaro sin betydelse. Härtill kommer, att det
torde erbjuda oövervinneliga praktiska svårigheter att fastställa, när
det »planmässiga uteblivande», vid vilket särskilt höga böter skulle
utkrävas, föreligger.
Utskottet får alltså hemställa,
1) att riksdagen, med bifall till motionen I: 16
och i anledning av motionerna I: 78 och n: 96,
måtte för sin del antaga följande:
Förslag
till
LAG
om ändrad lydelse av § 40 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att § 40 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
9
§ 40.
Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller
däri besluta, såvida icke flera än hälften av dem
äro tillstädes. Är till följd av stadgandet i § 33
tillstädesvarande ledamot hindrad att deltaga i
handläggning av visst ärende, må den omständighet,
att antalet av de övriga tillstädesvarande icke
överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, ej
utgöra hinder för ärendets företagande.
Ordförande------upplösas.
2) att riksdagen, i anledning av förevarande
motioner, måtte för sin del antaga följande
Förslag
till
LAG
om ändrad lydelse av § 22 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862.
Härigenom förordnas, att § 22 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj
1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 22.
Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller
däri besluta, såvida icke flera än hälften av dem
äro tillstädes.
Stadsfullmäktig, —------upplösas.
3) att motionerna I: 78 och II: 96, i den mån
de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
här ovan hemställt,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 3 sand. 2 häftet. (Nr 2—3.) 2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 februari 1922.
På konstitutionsutskottets vägnar:
SAM. CLASON.
Närvarande: herrar Clason, Engberg*), G. A. Strömberg*), Hellberg, Thulin,
Ljunggren, Beuterskiöld, G. W. Hansson, Lyberg, Stendahl, Vrång, Sävström,
Magnusson i Tumhult, Jansson i Edsbäcken, Vennerström, Nilsson i Antnäs, Borg,
Bäckström, Starbäck och Svensson i Grönvik*).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
l:o) av herrar Hellberg, Thulin och Lyberg som anfört:
Lika med utskottets majoritet ha vi ansett angeläget, att bestämmelsen
om visst antal närvarande ledamöter såsom villkor för
stadsfullmäktiges beslutmässighet icke — såsom under senare tid vid
något enstaka tillfälle ägt ram — må utnyttjas i avsikt att hindra
utövande i behörig ordning av fullmäktiges beslutanderätt. Med
hänsyn till den ansvarskänsla, som i allmänhet präglar våra kommunala
representationers verksamhet, och det starka ogillande, som
drabbat ifrågavarande fall av obstruktion, torde man emellertid hava
anledning antaga, att ytterligare fall av dylik obstruktion åtminstone
under den närmaste framtiden icke äro att befara. Vid sådant
förhållande hava vi icke funnit tillräckliga skäl till omedelbar ändring
av ett lagbud, som varit gällande alltsedan kommunallagarnas
tillkomst, hittills befunnits i och för sig vara till gagn för kommunalförvaltningen
och tidigare icke visat sig vara förenat med några
olägenheter.
Det har synts oss i allt fall välbetänkt att med sänkning av
det antal stadsfullmäktige, vars närvaro fordras för beslutmässighet,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
11
låta anstå, intill dess genom närmare utredning utrönts, att icke
genom annan jämkning av stadgandets innehåll det med motionen
avsedda syftet kan nås på lämpligare sätt. Spörsmålets besvarande
lärer så mycket hellre böra föregås av utredning, som det är önskvärt,
att undersökning i ett sammanhang verkställes angående frågan,
huruvida kommunallagarnas qvorumbestämmelser över huvud taget
äro riktigt avpassade, samt i vad mån bristen på uniformitet mellan
dem är i alla hänseenden motiverad. Då likartade spörsmål torde
komma att bliva föremål för prövning vid den revision av kommunallagarna,
som är att motse i anledning av därom avlåten riksdagsskrivelse
till Kungl. Maj:t, synes den sålunda ifrågasatta undersökningen
med fördel kunna utföras i samband med berörda^revisionsarbete.
Med den ståndpunkt, vi intagit till det motionsvis framförda
yrkandet angående förordningen om kommunalstyrelse i stad, hava
vi givetvis icke heller kunnat ansluta oss till det av utskottet väckta
förslaget om skärpning av qvorumbestämmelsen i förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm.
På grund av det anförda hava vi ansett,''att utskottet bort
hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner
ville i skrivelse till Konungen anhålla, att
fråga om ändrad bestämmelse angående stadsfullmäktiges
beslutmässighet tages under omprövning
i sammanhang med den utredning, som må komma
att verkställas i enlighet med den av nästlidet års
riksdag till Konungen avlåtna skrivelse om en allmän,
i huvudsak formell revision av kommunallagarna,
samt att motionerna i övrigt icke må
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
2:o) av herrar Ljunggren, Vrång, Jansson i Edsbäcken och
Bäckström.