Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1S22 kl. 3 e ro -

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäld skontorets
styrelse och förvaltning.

Sedan bankoutskottet tagit kännedom om den av riksdagens år
1921 församlade revisorer avgivna berättelse om granskning av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning samt genomläst de protokoll,
som blivit förda hos fullmäktige i riksgäldskontoret från och med den
10 januari 1921, intill vilken dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige
för deras i protokolleu antecknade beslut och åtgärder, till och med den
9 januari 1922, får utskottet nu meddela yttrande i anledning av berörda,
sålunda verkställda granskning.

l:o.

över de av revisorerna i deras ovannämnda berättelse gjorda uttalanden
m. m. angående enskilda med statslån understödda järnvägsaktiebolag
och deras räkenskaper kommer utskottet att framdeles avgiva
särskilt utlåtande; vilket utskottet velat härmed för riksdagen

anmäla.

Ang. enskilda
med statslån
underbädda
järnvägsaktiebolag.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 7 ''väft (Nr 8.)

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

Ang. arvodet
till notarius
publicus för
vinst ut lottning
ar å 1918
År a premie -

jande:

sill ovannämnda berättelse anföra revisorerna (sid. 245) föl -

t„m,''lV''d granskning av riksgäldskontorets räkenskaper hava revisorerna
fT? !’ f-n ?nder Tai1dera av aren 1920 och 3921 en ersättning av 5,000 kronor

n + rro-f-f 4-411 v , ,. cioaiLimig cl V «J,UUU

utgått bil den notarms publicus, som av fullmäktige i riksgäldskontoret aniSffl
V°r forrattai?.de av uader “ämnda år verkställda utlottningar av vinster å
18 ars premieohhgationslån. Någon förhandling angående ersättningsbeloppet
bär ej agt rum mellan fullmäktige och notarius publicus, utan har det av

• e- .... . uoiunus puuneus, utan nar det

denne etter varje förrättning begärda beloppet godkänts till betalning. Enligt
vad revisorerna inhämtat, har emellertid i fråga om den utlottning å 1921 års
premielån, som skall äga rum under instundande december, avtal träffats med
annan notarius publicus om medverkan mot en ersättning av 4,000 kronor.

Da varje vinstutlottning kräver en tid av omkring en vecka, hava revisorerna
ej kunnat undgå att finna de ersättningar, som utbetalats, påfallande
boga. Ej heller det arvode, varom överenskommelse träffats för första utlottningen
å 1921 års lån, synes revisorerna rimligt. Då sammanlagt tre utlottningar
årligen skola förrättas å de båda premielånen, skulle ersättningarna till
notarius publicus efter nyssnämnda grund komma att uppgå till 12,000 kronor
om året för omkring tre veckors arbete.

Vid sådant förhållande synes det revisorerna att, därest överenskomruelse
för framtiden ej skulle kunna träffas med notarius publicus om skälig ersättning
för ifrågavarande förrättningar, fullmäktige böra taga under övervägande
att genom hänvändelse till överståthållarämbetet i Stockholm — vars
tjänstemän, enligt vad revisorerna hava sig bekant, pläga tjänstgöra såsom
kontrollanter vid vissa lotterier i huvudstaden — söka för en rimlig kostnad anordna
den erforderliga offentliga kontrollen över utlottningarna å statens premielån.
»

Detta revisorernas uttalande hava fullmäktige delgivit notarius
publicus IT. Oldenburg, som förrättat ifrågavarande utlottningar; och
har denne den 13 december 1921 avgivit ett så lydande yttrande:

»Enligt notam publicistadgan den 6 oktober 1882 § 1 mom. 2 åligger det
notarius publicus att övervara utlottningar av obligationer, varav framgår, att
dylika förrättningar ansetts skola tillhöra notarius publicus’ tjänst. Då det icke
finnes någon bestämmelse angående debiteringen av ett dylikt uppdrag på
grund av, att detta icke gärna kan ske, till följd av uppdragens olika omfattning
och ansvar, har notarius publicus varit hänvisad att i varje fall söka bedöma
storleken av det arvode, som han ansett uppdraget vara värt.

För min del har jag därvidlag tagit hänsyn till dels den tid, som åtgått,
dels ock det ansvar, som varit därmed förenat, och detta senaste såsom mest
avgörande i arvodesfrågan.

Jag har vid berörda utlottningar icke blott övervarit desamma, utan på
eget ansvar personligen skött hela förrättningen. Om någon blunder av än så

It ankou t sko Hets utlåtande Nr 8.

.''i

oskyldig art inträffat, skulle ansvaret hava fallit på mig, och min tjänst inför
allmänheten blivit i högsta grad lidande.

Det anmärkes, att förrättningen dragit endast eu vecka, men så är icke
förhållandet, om man räknar veckan till fi dagar, vilket ju i fråga om allt arbete
är brukligt. Arbetet består icke blott uti de offentliga dragningarna, utan
fiiregås av ett mycket viktigt förarbete och en icke mindre krävande kontroll
och kollationering. Det faller sig svårt för mig att i detalj framhålla det nervspännande
arbetet inför allmänheten med dragningen, men säkert är, att en var,
som utför detta arbete, måste erkänna, att det är ett verkligt krävande uppdrag.

I detta sammanhang skulle jag vilja framhålla, att den tid, som förrättningen
tager, ingalunda bör få vara avgörande i arvodesfrågan, ty, om man
genom kraftigt forcerat arbete kan lyckas vinna kortare tid för dragningen, bör
detta icke verka därhän, att man straffas genom mindre ersättning, ty då kan
följden bliva, att förrättaren förlorar intresset för att söka förkorta arbetstiden,
helst som ett forcerat arbete, där varje sekund fordrar uppmärksamhet
och vaksamhet, givetvis efterföljes av en reaktion utav mer eller mindre kraft -

nedsättande art.

Såsom det är för vederbörande bekant, har lotteriet stort intresse av, att
dragningen går snabbt, men också absolut säkert.

Då jag skulle beräkna mitt arvode, ägde jag ingen annan erfarenhet än
från den förrättning, som jag under minst 20 års tid haft uti Stockholms Hantverksförenings
Industrilotteri. Detta lotteri har 6 dragningar per. år, vara''\
första dragningen tager högst 3 timmar, och är detta lotteri ojämförligt mycket
lättare än premielånet och till hela sin omfattning och karaktär mycket blygsammare
och drager icke hälften så lång tid som premielånet. Vid .Hantverksföreningens
lotteri finnes på grund av Kungl. Maj:ts beslut en särskild av överståthållarämbetet
förordnad kontrollant, men denne verkställer icke någon
dragning, utan utför jag detta arbete. Mitt arvode utgår för år med 1,500 kronor
och kontrollantens med lika belopp. Vid premielånet har jag fungerat, så
som både kontrollant och fberättare. Vid detta förhållande kunde jag icke
finna, att det debiterade och godkända beloppet skulle kunna anses oskäligt.

Orsaken till, att jag debiterade högre arvode de två senaste åren var dels
den utökning av antal utdragningar, som genom förändring av gruppdiagningarna
uppkom, dels ock de högre omkostnader, som jag i min tjänst ic
vidkännas, genom att mina tjänstemän givetvis måste få del av de dyrtuistilllägg,
som staten ansett, att deras tjänstemän skulle få uppbära och som därifrån
gått ut över hela landet. Ehuruväl jag ännu icke kunnat sänka dessa till
lägg blir jag i alla fall numera nödsakad att sänka arvodena. .

Notarius publieus i Stockholm har ingen lön och icke någon ersättning
för hyra eller annat, utan får själv svara för alla omkostnader, vilka i mm
tjänst år 1920 stigit till cirka 30,000 kronor och detta enbart for mm tjänst,
då jag håller denna omkostnad skild från. andra uppdrag. . , ,

På andra orter är notarii publici tjänst förenad med tjänst i magistrat,
varmed följer fri lokal och nästan alla omkostnader fritt. Efter slutad tjänst
Jår han pension såsom tjänsteman, men i Stockholm får notarius publik, om
han så kan, pensionera sig själv. Hittills känner jag endast en, som så kunnat,
men medlen kommo icke från tjänsten.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr S.

, J?,®4 sagff’ att overståthållarämbetet plägar förordna sina tjänstemän att
kontrollera lotterier, och det ar nog sant, men de arvoden, som jag i ett par fall
darvidlag fått reda pa, hava verkligen varit så stora, att jag gärna tagit dem
om jag icke belioft gorå mera än kontrollera och sluppit verkställa dragningen!

. “ 0(ik att marka, att dessa tjänstemän utföra detta arbete vid- sidan av

sm tjänst och hela tiden uppbära sina löneinkomster, utan några omkostnader.
Deras arvode blir ep ren ersättning utan några avdrag, och de vore anmärkningsvart,
om en sådan tjänsteman skulle kunna vara borta från sin tjänst
under minst 8 dagar, utan att hans avlönade tjänst därav skulle lida skada. Då
notarius publicus verkställer dragningen, sker detta i hans tjänst och han går
därunder miste om alla övriga sportler, vilka då tillfalla de andre notarii pubiici
i staden.

. Ingalunda missunnar jag någon att förtjäna, men jag anser, att det vore
?.4\ mgrepp ,v*u'' tjänst, om annan än notarius publicus skulle kallas tih
ifrågavarande förrättning, och jag är övertygad om, att det ingår i allmänhetens
åsikt, att en dylik förrättning bör utföras av en notarius publicus.

... j n storleken av ett arvode finnas alltid delade meningar, men skall bedömandet
vara rättvist, måste man gå till grunden och vara med från bör•!
anj!nm+ fvfn je tlU: huru uppdraget utförts, och jag vågar påstå, att det sätt,
bo nu 11 d^ugunigen utfores, är i högsta grad viktigt för att detta lotteri
skall hos allmänheten, med dess benägenhet för misstänksamhet, tillerkännas
vitsordet Hinc robur et securitas’.

, 1 *nin därtill bidragit, torde väl det arvode, som jag upp oskäligtf°rhålIande

tlU ånets storlek och ansvarets allvar, icke kunna anses

Den omständigheten, att riksgäldskontoret godkänt min debitering, hav
styrkt mig uti mm uppfattning, att jag till dess belåtenhet fullgjort mitt upp
vidffdeslmmaa > t S3tt S°kt s4adfäs4a förtroendet till dragningarna och kontrollen

För egen del hava f ullmäktige i en till riksdagen avlåten, den 29
december 1921 dagtecknad och till utskottet överlämnad skrivelse erinrat
att ersättningen till den notarius publicus, som av fullmäktige anmodats
att leda och övervaka första dragningen å 1921 års premielån, komrae
att utgå med ett från 5,000 kronor till 4,000 kronor nedsatt belopp.

.... , 1 llk.h,et med revisorerna anser utskottet, att, därest överenskommelse

or ramtiden ej skulle kunna träffas med notarius publicus om skälig
ersättning för ifrågavarande förrättningar, den erforderliga offentliga
kontrollen oyer utlottnmgarna å statens premielån bör kunna på annat
satt tor en rimlig kostnad anordnas; och torde fullmäktige böra vidtaga
erforderliga åtgärder härför. ö g

Vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet velat för riksdagen

omförmäla.

Uankoutfikottetn utlåtande Nr X.

5

3:o.

Vid läsningen av tullmäktiges protokoll hav utskottet inhämtat,
att fullmäktige etter samråd med fullmäktige i riksbanken under november
månad nästlidet år träffat avtal med ett antal av landets större privata
banker om tillfällig utlåning till dem av inflytande statsinkomster, som av
statskontoret överlämnades till riksgäldskontoret för förvaltning och ej vore
erforderliga för riksgäldskontoret och riksbanken. På grund av berörda
avtal, som hade till syfte att under den brvdsamma situationen å penning*
marknaden lindra verkningarna av kronoskatteuppbörden, har under tiden
l—13 december 1921 i åtta särskilda poster till de i avtalet deltagande
bankerna överlämnats ett belopp av sammanlagt 200 miljoner kronor.
Av de sålunda överlämnade medlen, å vilka räuta skulle gottgöras riksgäldskontoret
efter samma räntesats, som riksbanken tillämpade gentemot
privatbankerna vid rediskontering av tre månaders affärsväxlar,
hade vid årsskiftet genom inbetalningar den 14 och den 31 i sistnämnda
månad återburits tillhopa 16 miljoner kronor. Sedan riksgäldskontorets
återstående fordran blivit uppsagd till successiv återbetalning med sista
inbetalning den 10 innevarande februari, hava, enligt vad utskottet hos
riksgäldskontoret inhämtat, under tiden till och med den 4 innevarande
februari återbetalts ytterligare 148 miljoner kronor.

Såsom utskottet vid förlidet års ''riksdag i avgivet utlåtande (nr 20)
framhöll, måste utlåning av ifrågavarande art, som jämväl i december
månader 1919 och 1920 ägt rum med respektive 40 och 270 miljoner
kronor, anses hava karaktären av en direkt utlåning till bankerna. Fullmäktige
hade också, då förfarandet ej syntes stå i överensstämmelse
med den formella avfattningen av § 17 mom. 1 i riksgäldskontorets
reglemente, föreslagit viss ändrad lydelse av nämnda paragraf, varigenom
fullmäktige för framtiden skulle erhålla rätt att efter samråd med fullmäktige
i riksbanken använda riksgäldskontorets kontanta tillgångar till
■utlåning åt inländska penningförvaltande institutioner. Utskottet var
dock av den mening, att en dylik utlåning överhuvud taget icke borde
äga rum, och kunde således icke tillstyrka fullmäktiges förslag i detta
avseende. Då emellertid läget på penningmarknaden jämväl vid tiden för
1921 års uppbörd av statsskatten ansågs kunna komma att påkalla åtgärder
av enahanda art, hade utskottet ansett medgivande böra lämnas fullmäktige
att, därest omständigheterna skulle därtill föranleda, vid nämnda
tidpunkt använda riksgäldskontorets kontanta tillgångar till tillfällig utlåning
åt inhemska penningförvaltande institutioner, dock under förutsättning
att fullmäktige i riksbanken därtill lämnade sitt samtycke.

Ang. tillfällig
utlåning till
privatbunker.

6

Bankout8kottets utlåtande Nr &■

Ang. utarbetande
av promemoria
rörande
Sveriges,
Danmarks
och Norges
statsfinanser
m. m. under
åren

1914—1920.

Detta utskottets uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Den senast verkställda utlåningen synes alltså hava skett med stöd
av berörda medgivande.

I likhet med vad utskottet sålunda uttalade vid förlidet års riksdaganser
utskottet även nu medgivande böra lämnas fullmäktige att, därest
läget på penningmarknaden skulle giva anledning därtill, jämväl innevarande
år vid tiden för uppbörden av statsskatten använda riksgäldskontorets
kontanta tillgångar till tillfällig utlåning åt inhemska penningförvaltande
institutioner, dock under förutsättning att fullmäktige i riksbanken
därtill lämna sitt samtycke, samt att utlåningen såvitt möjligt sker i
något mindre omfattning än som ägt rum under december månad nästlidetår.

Vad sålunda i detta ärende förekommit har utskottet ansett sig
böra för riksdagen

omförmäla.

4:o.

Vid granskning av riksgäldskontorets räkenskaper har utskottet
funnit, att enligt eu den 24 december 1921 dagtecknad anordning ett
belopp av 3,582 kronor 15 öre blivit utbetalt enligt följande specifikation: kronor

1,988: 95 enligt räkning den 14 augusti 1920 för tryckning
i 800 exemplar av eu promemoria rörande Sveriges, Danmarks och
Norges statsfinanser m. m. länder åren 1914—1920,

kronor 250 enligt räkning den 9 oktober 1920 för »tilltryckning»
till 200 exemplar av samma promemoria, upptagande denna räkning
därjämte ett" belopp av 32 kronor för annat, varom här icke är fråga,
samt

kronor 1,311: 20 enligt räkning den 15 mars 1921 för omtryckning
likaledes i 800 exemplar med nysättning och ändringar m. m. av
samma promemoria.

Den ifrågavarande promemorian bar försetts med anteckning, att
den vore avsedd att bland annat tjäna såsom grundval för förste
deputeraden i riksgäldskontoret greve G. Lagerbjelkes inledningsföredrag
över ämnet »De statsfinansiella behovens täckande etter kriget»
vid nordiska nationalekonomiska mötet i Stockholm 31 augusti—2 september
1920, ävensom att promemorian efter anvisningar av och i samråd
med greve Lagerbjelke utarbetats av riksgäldssekreteraren John
Hägglund. Å den omtryckta upplagan av promemorian har vidare an -

llankoutskottets utlåtande Nr 8.

7

tecknats, att densamma bland annat tjänat såsom grundval för ovan
omförmälda inledningsföredrag, ävensom att den granskats beträffande
Sverige av kanslirådet i finansdepartementet C. F. Nissen, beträffande
Danmark av kontorschefen i danska finansministeriet E. Cohn och beträffande
Norge av byråchefen i norska statistiska centralbyrån T. H.
Toftdahl. Härjämte har promemorian försetts med följande anteckning:
Bilaga 1 till »Förhandlingar vid Nordiska Nationalekonomiska mötet i
Stockholm den 31 augusti—2 september 11)20».

Enligt vad utskottet vidare inhämtat, liar riksgäldssekreteraren
Hägglund tillerkänts ett belopp av 1,500 kronor för utarbetande av promemorian
och kanslirådet Nissen 1,000 kronor för nödig omarbetning
av promemorian. Dessutom hava vissa mindre belopp för ändamålet
utbetalats, så att sammanlagda kostnaden för ifrågavarande arbete uppgått
till 6,253 kronor 90 öre.

Utskottet, som dels funnit dessa kostnader höga, dels ock anser, att
utgifter för arbeten av ifrågavarande slag icke böra bestridas av statsmedel,
har icke velat underlåta att vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

5:o.

Sedan källarmästaren J. A. Forath i eu till fullmäktige ställd skrift
anhållit att få övertaga restaurangrörelsen i riksdagshuset under år 1922,
hava fullmäktige, enligt vad som framgår av fullmäktiges protokoll för
den 27 oktober 1921, § 13, utan angivande av någon motivering funnit
den av Porath gjorda framställningen icke föranleda någon åtgärd.

Enligt vad som vidare framgår av förut omförmälda revisionsberättelse
(sid. 248), har en av revisorerna herr Lithander i avgiven
reservation förklarat sig anse, att decharge icke borde beviljas fullmäktige
i riksgäldskontoret för bland annat den 27 oktober 1921, § 13 i
protokollet, fattat beslut att

»icke antaga anbud från fullt kompetent och synnerligen välrekommenderad
person, källarmästare J. A. Porath, som till allmän belåtenhet år 1921 förestått
riksdagsrestaurangen och som beträffande restaurangrörelsen i riksdagshuset under
år 1922 erbjudit sig att »utan någon ersättning av statsmedel för den eventuella
förlust, som kan komma att uppstå å rörelsen, men för Övrigt å samma villkor,
som senaste innehavare haft, driva rörelsen på ett i allo förstklassigt sätt».

Utskottet, som funnit anmärkningsvärt, att fullmäktige utan angivande
av några skäl avslagit källarmästaren Poraths ovanberörda ansökan,
har ansett sig böra vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

Ang. J.
Foratha framställning
om
Övertagande
av restaurangrörelsen
i
riksdagshuset.

® Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

6:o.

Ang. åtgärder Enligt gällande reglementen för riksbanken och riksgäldekontoret
tiklbyggZ ä&a0 f^lmäktige i dessa båda verk att gemensamt bland annat vidtaga
dema på de åtgärder, som erfordras för utförande av riksdagens beslut i fråga om
Hehoimet ny''A byggQader för riksdagen m. in. och riksbanken, allt i överensstämmelse
med de närmare föreskrifter, som i särskilda skrivelser den
11 och den 12 maj 1888 och den 6 april 1906 blivit av riksdagen
meddelade.

Några gemensamma sammanträden mellan bemälda fullmäktige för
utförande av ifrågavarande uppdrag hava, enligt vad för utskottet anmälts,
icke ägt rum under den tid, utskottets granskning omfattat; vilket
utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

7:o.

Ang.revision»- ^ad i revisorernas berättelse om granskningen av riksgäldskon bcrätteisen

torets tillstånd och förvaltning eljest blivit anfört, har utskottet funnit
icke vara av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande;
och har utskottet funnit vad vid läsningen av fullmäktiges protokoll
förekommit ej böra föranleda någon ytterligare anmälan eller hemställan.

8:o.

Ang. ansvara- 1 enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande

frm.kZroretaiu8trnktion vill utskottet slutligen meddela, att med avseende på riks9
styrelse™* gäldskontorets ställning och förvaltning under den tid, granskningen omfattat,
utskottet ej funnit anledning till erinran, utöver vad härovan förekommit,
samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas
fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas
ansvarsfrihet, dels för den av riksdagens år 1921 församlade
revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret
under år 1920, dels ock för alla beslut och
åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll
från och med deu 10 januari 1921 till och med den
9 januari innevarande år.

Stockholm den 7 februari 1922.

På baukoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

!*

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Bindley, Öhngren, Walles, Strömberg, Vinilatil,
Johansson och Berge samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borggren, Janson, Backlund,
Sommelius, Lovén och Ryberg■

Reservationer:

vid punkten 4:o): av herr Strömberg, som anfört: »Då anordning
av samtliga här berörda utgifter grunda sig på av fullmäktige år 1920
fattade beslut, för vilka fullmäktige redan av 1921 års riksdag erhållit
decharge, anser jag, att ifrågavarande ärende icke nu bort för riksdagen
omförmälas»;

vid punkten 5:o): av herrar Kristensson, Gustafsson i Stensholm,
Lindley, Strömberg, Gustafsson i Örebro, Borggren och Janson i Kungsör,
vilka ansett ifrågavarande ärende icke vara av beskaffenhet att böra i
utlåtandet omförmälas.

bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 7 höft. (Nr 8.)

2