Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

1

Nr 63.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1922 kl. i/i 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om sparbanker m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 21 sistlidna mars dagtecknad proposition nr 147,
som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag om sparbanker; och

2) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura.

Berörda förslag äro av följande lydelse:

Förslag

till

Lag om sparbanker.

Härigenom förordnas som följer:

■ Inledande bestämmelser.

1 §• .

Med sparbank förstås i denna lag penninginrättning, som utan
rätt för dess stiftare eller andra att njuta del i den vinst, som kan
uppkomma å rörelsen, bar till ändamål att befordra sparsamhet genom
att i enlighet med de bestämmelser, som i denna lag meddelas, bedriva
in- och utlåning av penningar och därmed i samband stående verksamhet.

2 §■

Ej må annan penninginrättning än sådan, som i 1 § sägs, samt
postsparbanken i sin firma eller eljest vid beteckning av verksamheten
använda ordet sparbank.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. S samt. 43 höft. (Nr 63.) 1 .

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Om sparbanks bildande.

3 §>

Stiftare av sparbank skola vara här i riket bosatta svenska medborgare
och till antalet minst tjugu.

Stiftarna skola upprätta reglemente för sparbanken, vilket skall
angiva:

1) den benämning, under vilken sparbanken skall driva sin verksamhet; 2)

sparbankens verksamhetsområde;

3) den ort, där sparbankens styrelse skall hava sitt säte;

4) grundfondens belopp samt huruvida grundfonden eller del därav
skall med eller utan ränta återbäras;

5) huvudmännens antal, grunderna för val av huvudmän, tiden, för
vilken huvudmännen skola utses, huvudmännens befogenhet samt det
minsta antal huvudmän, som skall närvara vid sammanträde med huvudmännen
för att giltigt beslut må kunna fattas;

6) tid och ort för huvudmännens årssammanträde, vilka ärenden
som skola förekomma till behandling å sådant sammanträde samt på
vilket sätt kallelse till sammanträde med huvudmännen skall ske;

7) antalet styrelseledamöter och suppleanter för dem samt tiden,
för vilken de skola väljas, vem som äger utse ordförande i styrelsen,
styrelsens åligganden och grunderna för dess beslutförhet;

8) antalet revisorer och suppleanter för dem samt tiden, för vilken
de skola väljas;

9) huruvida avdelningskontor eller sparbankskommitté må av styrelsen
inrättas, kontorsstyrelses befogenhet och på vad sätt verksamheten
vid avdelningskontor skall övervakas;

10) det belopp, varutöver en och samma insättares tillgodohavande
icke må utan Konungens befallningshavandes samtycke ökas annorledes
än genom upplupen räntas läggande till kapitalet;

11) den uppsägningstid, som sparbanken minst må medgiva och
högst förbehålla sig för återbetalning av insatta medel;

12) . huruvida sparbanken må driva annan verksamhet än inoch
utlåning av penningar eller som i 30 § omförmäles samt vari sådan
verksamhet skall bestå;

13) sättet för förvaring och inventering av sparbankens kassa
och värdehandlingar.

Bankoutskott et a utlåtande Nr 63.

3

4 §•

Stiftarna skola hos Konungens befallningshavande i det län, inom
vilket sparbankens styrelse skall hava sitt säte, söka stadfästelse å reglementet.

Vid ansökningen, som skall vara underskriven av samtliga stiftare,
skall fogas försäkran av stiftarna, att det belopp, vartill grundfonden
enligt reglementet skall uppgå, blivit tecknat.

Stadfästelse må ej meddelas, där ej sparbanken prövas vara nyttig
för det allmänna samt reglementet finnes överensstämma med denna
lag ävensom med lag och författningar i övrigt.

5 §•

Sparbanks grundfond skall vid stiftandet sättas till minst tio tusen
kronor; dock att, där sparbankens verksamhetsområde är ringa eller andra
särskilda omständigheter därtill föranleda, Konungens befallningshavande
må medgiva, att grundfonden bestämmes till visst lägre belopp, ej understigande
tre tusen kronor.

Grundfond må ej annorledes än i penningar inbetalas.

6 §.

Sedan huvudmän, styrelse och revisorer utsetts samt det belopp,
vartill grundfonden enligt reglementet skall uppgå, inbetalts, bör styrelsen
därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Vid sådan anmälan foge styrelsen

1) uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

2) styrkta avskrifter av de protokoll, som bestyrka, vilka som utsetts
till styrelseledamöter;

3) bevis, att det belopp, vartill grundfonden enligt reglementet
skall uppgå, blivit behörigen inbetalt.

7 §-

Innan anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord, kan sparbank ej
förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol
eller annan myndighet söka, kära eller svara.

Handla huvudmän, styrelseledamöter eller andra å sparbanks vägnar,
innan anmälan, som nyss sagts, blivit gjord, svare de, som i åtgärden
eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser såsom
för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

8 §•

Den benämning, varunder sparbank skall driva sin verksamhet
skall innehålla ordet sparbank. För utmärkande av rörelsens beskaffenhet
må ej annan beteckning än sparbank användas.

Om sparbanks förvaltning.

9 §•

Sparbanks angelägenheter skola omhänderhavas dels av huvudmän
vilka skola såsom representanter för insättarna övervaka sparbankens
förvaltning, och dels av en av huvudmännen utsedd styrelse, som skall
handhava den omedelbara ledningen av sparbankens verksamhet.

10 §.

Huvudmännen skola vara minst tjugu och högst femtio. De skola
utses på sätt reglementet föreskriver; och skall i reglementet stadgas,
att minst en tredjedel av huvudmännen skall tillsättas av kommunalstämma,
kommunalfullmäktige, allmän rådstuga, stadsfullmäktige, municipalstämma,
municipalfullmäktige, landsting, hushållningssällskap eller
Konungens befallningshavande. Stiftare av sparbank må ock i reglementet
kunna förklaras för huvudman, dock ej för längre tid än i andra
stycket sägs.

Huvudman skall utses för viss tid, högst tio år. Avgår huvudman
innan den tid, för vilken han blivit utsedd, gått till ända, skall
ny huvudman för återstoden av nämnda tid utses i den avgångnes ställe
så snart ske kan, och åligge det styrelsen att, där den avgångne varit
tillsatt av korporation eller myndighet, som i första stycket sägs, hos
korporationen eller myndigheten göra anmälan om avgången.

Arssammanträde med huvudmännen skall hållas en gång varje år
före maj månads utgång. Å årssammanträde skola huvudmännen
fastställa balansräkning och bestämma, i vilken utsträckning sparbankens
vinst skall avsättas till dess fonder, ävensom besluta om ansvarsfrihet för
styrelsen samt, där tid, för vilken styrelseledamot eller revisor eller styrelse-
eller revisorssuppleant utsetts, gått till ända, förrätta erforderliga
^yyal- Övriga ärenden, vilka enligt lag eller sparbankens reglemente
tillhöra huvudmännens handläggning eller av styrelsen överlämnas till
deras avgörande, må behandlas jämväl på annat sammanträde.

Styrelsen har att på sätt reglementet föreskriver kalla huvudmännen
till sammanträde. Föreskrivna kallelseåtgärder skola vara vidtagna senast

Bankoutekottets utlåtande Nr 63.

5

två veckor före årssammanträde och senast en vecka före annat sammanträde.
Där för giltighet av beslut fordras, att det fattats på två på
varandra följande sammanträden med huvudmännen, må kallelse till det
andra sammanträdet ej ske, innan det första hållits.

Vid omröstning å sammanträde med huvudmännen äge varje huvudman
en röst. Huvudman må allenast personligen utöva sin rösträtt.
Huvudman, som tillika är styrelseledamot eller tjänsteman i sparbanken,
må ej deltaga i val av revisor eller i beslut angående ansvarsfrihet för
styrelsen.

Huvudman må ej våra tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är
i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av styrelse för
eller tjänsteman i annan sparbank.

Huvudman må icke i denna sin egenskap åtnjuta arvode.

11 §•

.Ledamöterna av sparbanks styrelse skola väljas för viss tid, högst
fem år; dock må tiden utgå allenast å dagen för huvudmännens årssammanträde.

Styrelseledamot må, ändå att den tid, för vilken han blivit vald, ej
gått till ända, kunna genom beslut av huvudmännen skiljas från uppdraget.

Avgår styrelseledamot, innan den tid, för vilken han blivit vald,
gått till ända, åligge det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta
om val av ny ledamot i den avgångnes ställe; dock må, om
suppleant finnes, med sådant val anstå till nästa årssammanträde med
huvudmännen.

Styrelseledamot må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej
sådant är i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av
styrelse för eller tjänsteman i annan sparbank. Av styrelsens ledamöter
må ej mer än en fjärdedel tillika vara ledamöter av styrelse för eller
tjänstemän i bankbolag.

Styrelseledamot må i sådan egenskap uppbära arvode endast så
vitt det uttryckligen medgives i reglementet; dock att arvode icke må
utgå av andra medel än avkomsten av sparbankens fonder.

12 §.

Ledamöterna av sparbanks styrelse skola vara svenska medborgare.

Sparbanks huvudmän och ledamöterna av dess styrelse skola
vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde, så vida ej Konungens
befallningshavande på grund av särskilda förhållanden finner skäl medgiva
annat.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

13 §.

Styrelsen äge att själv eller genom ombud ej mindre i förhållande
till tredje man handla å sparbankens vägnar än även inför domstolar
och andra myndigheter företräda sparbanken. Inskränkning i den befogenhet,
som sålunda tillkommer styrelsen, vare i den mån ej annat
följer av vad i denna lag stadgas utan verkan mot tredje man, med
mindre han ägt eller bort äga kännedom om inskränkningen.

14 §.

I förhållande till sparbanken vare styrelsen pliktig att i sin förvaltning
av sparbankens angelägenheter ställa sig till efterrättelse de
särskilda föreskrifter, som i reglementet eller av huvudmännen meddelas.

Styrelsen må dock ej efterkomma föreskrift av huvudmännen, där
den finnes strida mot denna lag eller reglementet.

15 §•

Huvudman eller styrelseledamot äge ej deltaga i behandling av
fråga rörande avtal mellan honom och sparbanken. * Ej heller må han
deltaga i behandling av fråga om avtal mellan sparbanken och tredje
man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande
mot sparbankens. Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tilllämpning
beträffande gåva från sparbankens sida, så ock beträffande
rättegång eller annan talan.

16 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller ändrar styrelseledamot
sitt hemvist, skall styrelsens ordförande ofördröjligen göra
anmälan därom hos Konungens befallningshavande. Vid anmälan om
ändring i styrelsens sammansättning skall fogas styrkt avskrift av
protokoll, som bestyrker ändringen.

17 §>

Angående befogenhet för styrelseledamot att för sparbanken mottaga
stämning är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant
avseende gäller äga tillämpning jämväl, då annat meddelande skall delgivas
sparbanken.

18 §.

Huvudmän eller styrelseledamöter i sparbank, vilka genom att
överträda denna lag eller sparbankens reglemente tillfoga banken eller

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

7

tredje man skada eller som eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda
sparbanken skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

19 §.

Under sparbanks första verksamhetsår skall genom styrelsens ordförandes
försorg förteckning å huvudmän och styrelseledamöter i sparbanken
sist en månad från det anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord
införas en gång i en eller flera tidningar inom orten, där hinder ej
möter, samt anslås å lätt tillgänglig plats å ett vart av sparbankens kontor.

Sedermera åligge det styrelsens ordförande att årligen inom fjorton
dagar från huvudmännens årssammanträde låta anslå dylik förteckning
på sätt nyss är sagt.

20 §.

Vad i denna lag finnes» stadgat om styrelseledamot skall äga motsvarande
tillämpning å styrelsesuppleant.

Har suppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständigheten,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,
utan verkan mot en var, som ej visas hava ägt kännedom därom.

Om rörelsen.

21 §.

Sparbank må ej utan särskilt tillstånd utöva verksamhet vid avdelningskontor
eller genom sparbankskommitté å annan ort än där styrelsen
har sitt säte. Sådant tillstånd må, när verksamheten finnes kunna
vara till nytta för det allmänna, meddelas av Konungens befallningshavande
i det län, inom vilket sparbanken avser att inrätta avdelningskontoret
eller sparbankskommittén.

22 §.

Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning;
dock att sparbank må för fyllande av tillfälligt penningbehov begagna
kredit å löpande räkning eller kreditivräkning i riksbanken eller inländskt
bankbolag eller annorledes upptaga lån.

En och samma insättares tillgodohavande må icke annorledes än
genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver visst i reglementet
bestämt belopp, högst tjugutusen kronor; dock må Konungens
befallningshavande, då särskilda skäl därtill föranleda, meddela sparbank
tillstånd att i fråga om viss insättares tillgodohavande höja det sålunda
bestämda beloppet.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Ej må sparbank ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid,
minst en månad, efter uppsägning återbetala insatta medel; styrelsen
dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna*ske utan olägenhet, medgiva
utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens utgång.

23 §.

Insättning i sparbank skall antecknas i motbok. Motboken, som
skall vara försedd med ordningsnummer, må ej vara ställd till innehavaren
eller eljest utställd på sådant sätt, att den blir gällande i innehavarens
hand; och skall i motboken intagas erinran om att överlåtelse
bör till den nye ägarens säkerhet anmälas hos sparbanken. Har beträffande
de -insatta medlens utbetalning förbehåll gjorts, skall anteckning
därom ske i motboken. Vid motboken skola vara fogade utdrag
av denna lag och sparbankens reglemente, i vad de avse förhållandet
emellan sparbanken och insättare. *

Då medel, som insatts i sparbank, lyftas, skall anteckning därom
ske i motboken.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant
hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid
och omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom
kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes
en gång i allmänna tidningarna och, där det kan ske, en gång i tidning
inom orten, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex
månader från sista kungörandet tillrättakommit, vare den, för vars räkning
efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma hela sitt
tillgodohavande; och äge efter medlens utbetalning motboken icke
gällande kraft mot sparbanken.

24 §.

Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndare förfoga över
medel, som den omyndige, efter det han fyllt femton år, själv å motbok
insatt. Sådana medel må ej utan den omyndiges samtycke utbetalas
till förmyndaren.

25 §.

Sparbanks inlåning må allenast med beloppet av sparbankens kassabehållning,
sammanlagt med det belopp, som för sparbankens räkning
innestår i riksbanken eller inländskt bankbolag eller av sparbanken utlånats
mot riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller nedlagts i högst
till gällande marknadsvärde bokförda obligationer, utfärdade av staten,

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

9

allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
överstiga tjugufem gånger beloppet av sparbankens fonder.

26 §.

Sparbanks utlåningsrörelse skall företrädesvis avse sparbankens
verksamhetsområde.

Sparbanks medel må ej såsom lån utlämnas mot annat fordringsbevis
än skuldebrev.

Lån må, då fråga ej är om lån till kommun eller dylik samfällighet,
utlämnas allenast mot säkerhet av pant eller borgen. Såsom
pant må ej godkännas inteckning i fartyg eller förlagsinteckning; ej
heller må lån mot pant av aktier eller lottbrev utlämnas till högre
sammanlagt belopp än som motsvarar sparbankens fonder.

År lån, för vilket kommun eller dylik samfällighet ej är i egenskap
av huvudgäldenär eller löftesman ansvarig, icke ställt att betalas
inom tre månader eller, där fråga är om lån, för vilket säkerheten utgöres
av inteckning i fast egendom, inom sex månader, skall sparbanken
förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning senast inom
tid, som nyss för varje fall sagts.

Lån, för vilket säkerheten utgöres av borgen av annan än kommun
eller dylik samfällighet, må utlämnas allenast på viss tid och må ej
utestå längre än tio år. År lånet ställt på längre återbetalningstid än
ett år, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning i förhållande till
den tid, för vilken lånet beviljats; sparbanken dock alltid obetaget att
begagna sin rätt att uppsäga lånet till återbetalning på en gång.

27 §.

Oavsett vad i 22 och 26 §§ stadgas må sparbank med sådan inom
dess verksamhetsområde befintlig ekonomisk förening, som har till ändamål
att inom viss ort bereda driftkredit åt idkare av mindre jordbruk
(jordbrukskassa) och som i enlighet med bestämmelser, vilka Konungen
meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida, träffa avtal om
öppnande för kassan av löpande räkning eller kreditivräkning. Sådant
avtal må ej träffas för längre tid än ett år i sänder och skall, därest
det jordbrukskassan lämnade godkännandet genom laga kraftägande beslut
återkallas, kunna uppsägas att genast upphöra att gälla.

28 §.

Lån av sparbanks medel må ej utlämnas mot skuldförbindelse,
för vars uppfyllande ledamot av sparbankens styrelse eller i sparBihang
till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 43 käft. (Nr 63.) 2

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

banken anställd tjänsteman i egenskap av huvudgäldenär eller löftesman
svarar, utan så är, att till säkerhet för lånets fulla belopp ställes
pant antingen av statens, allmänna hypoteksbankens, . konungariket
Sveriges stadshypotekskassas eller andra fullgoda obligationer eller av
inteckning inom hälften av senast fastställda taxeringsvärdet uti jordbruksfastighet
å landet eller fastighet i stad, köping eller municipalsamhälle.

29 S.

Sparbank vare skyldig att i tillgångar, vilka kunna med lätthet
förvandlas i penningar, redovisa ett belopp, som tillsammans med sparbankens
inneliggande kassa motsvarar minst en tiondedel av insättarnas
behållning enligt senaste bokslut. Dylik kassareserv skall utgöras av
riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller sådana obligationer, som i
28 § omförmälas, eller fordran hos riksbanken eller inländskt bankbolag;
dock må av kassareserv högst 50,000 kronor utgöras av inteckningar
av sådan beskaffenhet, som i 28 § sägs.

30 §.

Sparbank må ej förvärva fast egendom, så vitt fråga ej är om
fastighet, som är avsedd för sparbankens inrymmande. Vill sparbank
förvärva eller förbättra fastighet, som nyss sagts, för belopp, vilket
sammanlagt med det belopp, vartill sparbanken förut tillhörig fastighet
av enahanda art enligt 33 § bör uppskattas, överstiger en fjärdedel av
sparbankens fonder, skall frågan härom hänskjutas till huvudmännens
prövning; och må åtgärden ej vidtagas, där ej minst två tredjedelar av
de i frågans avgörande deltagande huvudmännen uttalat sig därför.

Sparbank må ej förvärva annan lös egendom än penningar, obligationer,
av rörelsen betingade fordringar samt sådana inventarier, som
anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som sparbanken äger.

Utan hinder av vad i första och andra styckena stadgats må sparbank
till skyddande av fordran på offentlig auktion eller fondbörs inköpa
egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt.

Har sparbank förvärvat egendom enligt vad ovan sagts, må sparbanken
för egendomens försäljande eller tillgodogörande i övrigt vidtaga
de åtgärder, som må finnas lämpliga; dock att egendom, vilken inköpts
till skyddande av fordran, i varje fall skall avyttras, så snart det kan
ske till belopp, som täcker fordringen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

11

Om bokföring och bokslut.

31 §.

I stället för de i förordningen, angående handelsböcker och handelsräkningar
föreskrivna dag- och inventarieböcker skall sparbank föra
följande böcker:

kassabok, som skall upptaga alla in- och utbetalningar samt föras
i två exemplar av särskilda personer, vilka hava att för varje expeditionsdag
fastställa den kontanta behållningens belopp;

avräkningsbok för insättarna med upplägg för en var av dem
ävensom ett årligt sammandrag av dessa avräkningar;

lånebok, som skall upptaga de av sparbanken utlämnade lån, därå
inbetalda räntor och gjorda avbetalningar samt för lånen ställda säkerheter
ävensom ett årligt sammandrag av låneräkningarna.

Därjämte skola föras:

register å sparbankens gäldenärer; samt

huvudbok, som skall avslutas för varje kalenderår och fullständigt
utvisa sparbankens rörelse under året samt dess ställning vid årets
början och slut.

Styrelsen äger, där så prövas lämpligt, uppdela en var av ovannämnda
böcker i flera och att låta föra även andra böcker.

32 §.

Sparbanks styrelse har att för varje år, sedan bokslut upprättats,
avgiva förvaltningsberättelse, upptagande vinst- och förlusträkning samt
balansräkning.

Berättelsen, som skall föreligga av styrelsen underskriven före
mars månads utgång, skall tillhandahållas revisorerna vid revisionens
början samt huvudmännen senast en vecka före årssammanträdet.

33 §.

Jämte vad i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar
är stadgat gälle i avseende å upprättandet av sparbanks
balansräkning:

1) Sparbankens tillgångar må ej upptagas vare sig över sina verkliga
värden eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna för
deras förvärvande eller anskaffande. Obligationer, utfärdade av staten,
allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

må icke anses upptagna över sina verkliga värden, om de upptagits till
gällande marknadsvärden eller till sådana värden, att obligationernas
avkastning utgår efter en räntefot, motsvarande medeltalet av riksbankens
officiella diskontosatser under de senast tilländagångna tio åren.

2) I den mån ej annat följer av vad nedan under 4) och 5) stadgas,
må tillgångarna dock upptagas till högre belopp än som motsvara
kostnaderna för deras förvärvande eller anskaffande, så framt
sådant särskilt angives i den förvaltningsberättelse styrelsen enligt 32 §
har att avlämna.

3) Osäkra fordringar skola upptagas endast till de belopp, varmed
de beräknas komma att inflyta, varjämte värdelösa fordringar skola
avskrivas.

4) Fast egendom, avsedd till stadigvarande bruk för sparbanken,
må ej i vidare mån än som betingas av därå nedlagda förbättringar
upptagas till högre värde än det, vartill den varit uppförd i -närmast
föregående fastställda balansräkning.

5) Obligation må ej upptagas till högre värde än det, vartill den
varit uppförd i närmast föregående fastställda balansräkning, därest
icke värdeökningen samtidigt tages i anspråk till täckande av förlust,
som uppstått å sparbankens rörelse, eller till motsvarande nedsättning
av annan tillgångs bokförda värde.

6) De belopp, vartill sparbankens särskilda fonder uppgå, skola
vart för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna.

7) Organisations- eller förvaltningskostnader må ej uppföras såsom
tillgång.

Vad i förenämnda förordning stadgas om balansräknings införande
i inventariebok skall i stället avse dess införande i den i 31 § omförmälda
huvudboken.

Beträffande uppställandet av vinst- och förlusträkning gälle, att
densamma skall upptaga sparbankens inkomster av och utgifter för
rörelsen under året samt angiva verkställda avskrivningar.

Om sparbanks fonder och om användning av sparbanks vinst.

34 §.

Har i sparbank, vars fonder uppgå till minst tio tusen kronor,
det förhållande emellan sparbankens inlåning och dess fonder, som jämlikt
denna lag skall förefinnas, blivit rubbat, må till återställande av
nämnda förhållande genom frivilliga bidrag av huvudmän eller andra
bildas säkerhetsfond.

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

13

På sparbankens huvudmän ankomnie att besluta om säkerhetsfonds
bildande. Teckning av bidrag till sådan fond skall lör att vara bindande
ske å teckningslista, å vilken sparbankens sista balansräkning
samt revisorernas yttrande däröver skola vara avskrivna.

Säkerhetsfond ävensom, där det vid fondens bildande utfästa,
ränta efter högst sex för hundra om året skall till bidragstecknarna
eller deras rättsinnehavare återbetalas, i den mån sparbankens återstående
fonder äro tillräckliga för upprätthållande av det föreskrivna
förhållandet emellan sparbankens inlåning och fonder.

35 §.

Sparbanks vinst skall, i den mån grundtonden eller, om säkerhetsfond
bildats, denna gått förlorad, i första hand användas till att
uppbringa sådan fond till det belopp, vartill den skall uppgå. Vad
som icke tages i anspråk för nämnda ändamål skall avsättas till reservfond;
huvudmännen dock obetaget att, efter det styrelsen avgivit yttrande
i ärendet, för väckande och underhållande, särskilt hos mindre
bemedlade, av håg till sparsamhet av tillgängliga vinstmedel använda ett
belopp, som i förhållande till sparbankens ställning är av ringa betydelse.

När reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds
återbärande icke gjorts i reglementet, sammanräknade beloppet av grundoch
reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning
enligt senaste bokslut, äge sparbankens huvudmän, efter det styrelsen
avgivit yttrande i ärendet, besluta, att intill hälften av vinsten eller,
om vinsten till någon del jämlikt första stycket i denna paragraf bestämts
för där avsett allmännyttigt ändamål eller behöver tagas i anspråk
för åvägabringande av nyss angivna förhållande emellan reservfonden
eller sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna
samt insättarnas behållning, intill hälften av vad därefter återstår skall
användas till sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål, som icke
på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.
Huvudmännens beslut skall underställas Konungens befallningshavande,
som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna
i denna lag och sparbankens reglemente.

36 §.

Skall jämlikt förbehåll i sparbanks reglemente ''grundfond eller del
därav med den ränta, som må vara utfäst, återbäras, må det ej ske, förrän
reservfonden uppgår till belopp, som motsvarar tio gånger grundfonden
jämte därå förbehållen ränta; ej heller må återbäring ske, så länge
säkerhetsfond, där sådan bildats, ej återbetalts eller om genom återbäringen
det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbankens in -

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

låning och fonder, skulle rubbas. Ränta å grundfond må ej beräknas
efter högre räntefot än sex för hundra om året.

37 §.

Har sparbank försatts i konkurs efter ansökan, som gjorts inom
ett år från det beslut om återbetalning av säkerhetsfond eller om återbäring
av grundfond fattades, vare beslutet, så vitt det inverkar på
borgenärernas rätt, utan verkan; skolande å belopp, som på grund av vad
sålunda stadgats skall till konkursboet erläggas, gäldas ränta efter sex för
hundra om året från den dag, då beloppet av sparbanken utbetaltes.

38 §•

I den mån ej annat följer av vad i 34 och 36 §§ stadgats, må
sparbanks fonder ej minskas, så framt det ej erfordras till täckande av
förlust, som uppstått å sparbankens rörelse.

Om revision.

39 §.

Revisorer för granskning av sparbanks förvaltning skola väljas
av huvudmännnen. Valet skall ske för en tid av högst tre år; dock
må tiden utgå allenast å dagen för huvudmännens årssammanträde.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit vald, ej gått
till ända, kunna genom beslut av huvudmännen skiljas från uppdraget.

Avgår revisor, innan den tid, för vilken han blivit vald, gått till
ända, åligge det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av ny
revisor i den avgångnes ställe; dock må, om suppleant finnes, med sådant
val anstå till nästa årssammanträde med huvudmännen.

Till revisor må ej utses den, som är i sparbankens eller styrelseledamots
tjänst.

Revisorerna åligge att årligen granska sparbankens kassa, värdehandlingar
och verifikationer samt räkenskaper och protokoll.

Sparbankens styrelse skall bereda revisor tillfälle att när som hälst
inventera sparbankens kassa och övriga tillgångar samt granska sparbankens
alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må av revisor
hos styrelsen begärd upplysning angående förvaltningen icke förvägras.

40 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår över granskningen avgiva
en av dem underskriven berättelse, som genom styrelsens försorg
skall tillhandahållas huvudmännen senast en vecka före deras årssammanträde.
Berättelsen skall innehålla utlåtande beträffande bokslutets
riktighet och säkerheten av placeringen av sparbankens medel.

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

15

41 §.

Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik
uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt
uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last,
en för alla och alla för en sparbanken ansvariga för all därav uppkommande
skada.

42 §.

Vad om revisor i denna lag stadgas skall jämväl tillämpas å
revisorssuppleant.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

43 §.

Ansvarsfrihet må ej anses styrelsen beviljad, så framt en tredjedel
av samtliga huvudmän röstat däremot.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid förvaltningsberättelse
omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å sammanträde med huvudmännen, vare så ansett, som om ansvarsfrihet
blivit styrelsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,
som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,
kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen
avsett även den handling.

Talan mot revisorer enligt 41 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde med
huvudmännen, utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling
blivit begången.

44 §.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom två år från det förvaltningsberättelse framlades å sammanträde
med huvudmännen, äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen
för den tid berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit
styrelsen beviljad.

Försättes sparbanken i konkurs efter ansökning, som gjorts inom
två år från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde med

16 Bankoutskottets utlåtande AV 63.

huvudmännen, äge konkursboet mot dem anställa sådan talan, som omförmäles
i 41 §.

Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras
inom en månad från utgången av den för bevakning av fordringar
i konkursen utsatta tid eller, där tiden för talans anställande av sparbanken
då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas
det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av reglementet och vissa andra fall, då särskild röstövervikt
erfordras för beslut av huvudmännen.

45 §.

Beslut om ändring av sparbanks reglemente vare ej giltigt, med
mindre samtliga huvudmän förenat sig därom eller beslutet fattats
å två på varandra följande sammanträden med huvudmännen, därav
minst ett årssammanträde, och å det sammanträde, som sist hållits, biträtts
av minst två tredjedelar av de vid sammanträdet närvarande
huvudmännen.

Beslut om sparbanks överlåtelse på annan sparbank eller på
bankbolag eller om sparbanks trädande i likvidation i andra fall än i
58 § avses vare ej giltigt, med mindre samtliga huvudmän förenat
sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande sammanträden
med huvudmännen, därav minst ett årssammanträde, samt å det sammanträde,
som sist hållits, biträtts av minst fyra femtedelar av de röstande
och dessa tillika utgjort minst tre fjärdedelar av samtliga huvudmän.

År för giltighet av beslut, varom ovan är stadgat, något ytterligare
villkor bestämt i reglementet, lände ock det till efterrättelse.

Beslut om ändring av sparbanks reglemente vare ej heller giltigt,
förrän det blivit av Konungens befallningshavande stadfäst.

Om likvidation och upplösning.

46 §.

Hava sparbanks huvudmän enligt 45 § andra stycket beslutit, att
sparbanken skall träda i likvidation, eller har Konungens befallningshavande
enligt vad i 58 § stadgas förordnat, att likvidation skall äga
rum, välje huvudmännen en eller flera likvidatorer att verkställa likvidationen.

Bankoutskotteta utlåtande Nr 63.

17

47 §.

Utse ej sparbanks huvudmän likvidatorer, då Konungens befallningshavande
enligt vad i 58 § stadgas förordnat, att likvidation skall
äga rum, ankomme på Konungens befallningshavande att utse en eller
flera likvidatorer, och svare under tiden, intill dess sådant skett, de,
‘ som med vetskap om att Konungens befallningshavande meddelat förordnande,
som nyss sagts, deltaga i beslut om fortsättande av spar*
bankens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

48 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare. Uppdraget
att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blivit avslutad
men kan när som helst återkallas av den, som utsett likvidatorn.
Avgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej
suppleant, åligge det övriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta om
val av ny likvidator.

49 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen hos Konungens befallningshavande
anmäla, att sparbanken trätt i likvidation. Därvid skall uppgift
lämnas om likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn och hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller ändrar
likvidator eller suppleant sitt hemvist, skall ock därom anmälan hos
Konungens befallningshavande ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas
styrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälningens
riktighet.

50 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen reda för sin
förvaltning under den tid, för vilken ej förut förvaltningsberättelse framlagts
å sammanträde med huvudmännen.

Styrelsens redovisning skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas
till revisorerna, som hava att granska densamma och däröver
inom fyra veckor avgiva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas
berättelse skall av likvidatorerna så snart ske kan framläggas
å sammanträde med huvudmännen; och skall å det sammanträde till
behandling företagas frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 sand. 43 höft. (Nr 63.) 3

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

för den tid redovisningen omfattar. Om behandling av denna fråga
samt om rätt att tala å styrelsens förvaltning äge vad i 43 och 44 §§
finnes stadgat motsvarande tillämpning.

Öl §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å spar- »
bankens okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder. t

Då sådant erfordras för likvidationens verkställande och så snart
det utan uppenbar skada kan ske, skall sparbankens egendom förvandlas
i penningar.

Sparbankens egendom må ej avyttras under hand på andra villkor
än som det jämlikt 58 § förordnade allmänna ombudet godkänt.

I övrigt skall om likvidatorernas befogenhet att företräda sparbanken
samt om deras rättigheter och skyldigheter i tillämpliga delar gälla vad
i denna lag är stadgat angående styrelse eller styrelseledamot.

52 §.

Finnes säkerhetsfond eller har i sparbankens reglemente gjorts
sådant förbehåll, som i 3 § andra stycket under 4) omförmäles, åligge
det likvidatorerna att, i den mån sparbankens tillgångar förslå, ambesörja
återbetalning av säkerhets- eller grundfond jämte utfäst ränta;
dock må återbäring av grundfond ej äga rum, förrän säkerhetsfond
jämte ränta återbetalts.

53 §.

Sedan den i årsstämniugen utsatta inställelsedagen är förbi samt
likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de inför huvudmännen framlägga
redovisning för sin förvaltning.

Då sådan redovisning framlagts, anses sparbanken upplöst; och
skola likvidatorerna ofördröjligen göra anmälan därom hos Konungens
befallningshavande.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll, som förts
i ärendet, ävensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

54 §.

Finnes enligt likvidatorernas redovisning överskott, skall detta på
sätt huvudmännen äga bestämma användas för allmännyttigt eller välgörande
ändamål, som icke på grund av gällande författning skall tillgodoses
genom skattebidrag.

Bankoutskottets utlåtande Nr 63. 19

Beslut härom skall underställas Konungens befallningshavandes
prövning; och har Konungens befallningshavande att tillse, att överskottet
användes i överensstämmelse med fastställt beslut.

55 §.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs, skall sparbanken såsom
konkursgäldenär företrädas av styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde
meddelades, likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under
’ konkursen må dock i behörig ordning nya styrelseledamöter eller nya
likvidatorer kunna utses.

5G §.

Finnes efter konkursens upphörande överskott, skall likvidation
verkställas i enlighet med bestämmelserna i 46—49 samt 51—54 §§.

Finnes ej överskott, anses sparbanken upplöst, då konkursen upphörde.
Det åligger dem, som under konkursen sist företrädde sparbanken
såsom konkursgäldenär, att om sparbankens sålunda skedda upplösning
ofördröjligen göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Om tillsyn.

57 §.

Handhavandet av tillsynen över sparbank skall på sätt nedan
stadgas fördelas emellan Konungens befallningshavande i det län, där
sparbankens styrelse har sitt säte, samt en av Konungen för hela riket
förordnad sparbanksinspektör.

58 §.

Konungens befallningshavande tillkomme:

att för varje sparbank inom länet förordna ett allmänt ombud;
att, om sparbanks huvudmän eller styrelse fattat beslut, som står
i strid med lag eller sparbankens reglemente eller eljest finnes medföra
våda för sparbankens säkerhet," förbjuda verkställighet av beslutet;

att, om beslut av nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet,
förelägga huvudmän eller styrelse att, där så ske kan, göra rättelse;

att förelägga huvudmän, styrelse eller revisorer att fullgöra vad
dem enligt lag eller sparbankens reglemente åligger; samt

att, där huvudman eller styrelseledamot i fall, som avses i 18 §,
tillskyndat sparbanken skada, föranstalta om talans anställande mot den
ersättningsskvldige, så framt ej vad i 43 § stadgas utgör hinder därför.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Konungens befallningshavande äge förelägga vite vid meddelande
av föreskrift eller förbud, som i denna paragraf omförmäles, samt
fälla till sådant vite.

Föreläggande, som ovan sagts, må utom vad angår innehållet i
balansräkning eller vinst- och förlusträkning icke av Konungens befallningshavande
meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas överträdande
är belagt med straff. I frågor, som angå sparbanks rörelse
ellei bokföring, ma förbud eller föreläggande icke heller av Konungens
befallningshavande meddelas, med mindre sparbanksinspektören gjort''
framställning därom.

Då Konungens befallningshavande i anledning av att rubbning
uppstått i det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbanks fonder
och dess inlåning, förelägger sparbankens styrelse att vidtaga rättelse,
ma, där ej särskilda omständigheter föranleda annat, den tid, inom
vilken föreläggandet skall vara fullgjort, icke sättas längre än två månader,
och må i intet fall sagda tid bestämmas till mer än ett år.

Har sparbanks styrelse underlåtit att ställa sig föreläggande, som
sist sagts, till efterrättelse eller bär eljest svårare avvikelse skett från
denna lag eller sparbankens reglemente och varder avvikelsen ej inom
förelagd tid rättad, äge Konungens befallningshavande förordna, att
sparbanken genast skall träda i likvidation.

59 §.

Har sparbank trätt i likvidation, äge Konungens befallningshavande
under likvidationen enahanda befogenhet gent emot likvidatorerna
som enligt vad i 58 § första, andra och tredje styckena sägs
tillkommer Konungens befallningshavande gent emot sparbankens styrelse.

60 §.

Allmänna ombudet bör minst en gång årligen verkställa undersökning
av sparbankens förvaltning. Sådan undersökning bör, där hinder
ej möter, ske genom deltagande i den revision av sparbankens förvaltning,
varom i 39 § förmäles.

Träder sparbanken i likvidation, åligge allmänna ombudet att övervaka
denna.

Allmänna ombudet vare pliktigt att meddela Konungens befallningshavande
och sparbanksinspektören alla de upplysniugar angående
sparbanken, som av dem äskas.

Förordnande att vara allmänt ombud må när som helst av Konungens
befallningshavande återkallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

21

Allmänna ombudet njute arvode av allmänna medel efter de grunder
Konungen stadgar.

61 §.

Sparbanksinspektören åligge:

att i fråga om lämpliga inrättandet och bedrivandet av sparbanks
verksamhet tillhandagå med råd och upplysningar;

att med uppmärksamhet följa sparbankernas verksamhet; samt

att, därest inspektören finner, att sparbanks verksamhet icke står
i överensstämmelse med denna lag eller sparbankens reglemente, göra
de erinringar hos sparbankens styrelse eller de framställningar hos
Konungens befallningshavande, vartill inspektören kan finna sig föranlåten.

Där inspektören finner sådant nödigt, äge inspektören meddela
föreskrifter angående sättet för förande av sparbanks räkenskaper.

Närmare bestämmelser om inspektörens verksamhet meddelas av
Konungen.

62 §.

Sparbanksinspektören äge, när sådant prövas nödigt, sammankalla
sparbanks styrelse eller, om sparbanken befinner sig i likvidation, likvidatorerna.

Vid sammanträde med huvudmännen eller av inspektören utlyst
sammanträde med styrelse eller likvidatorer må inspektören eller, efter
inspektörens förordnande, allmänna ombudet närvara och i överläggningarna
deltaga.

63 §.

Sparbanks styrelse eller, där sparbanken trätt i likvidation, dess
likvidatorer åligge:

att för sparbanksinspektören och allmänna ombudet när som helst
hålla sparbankens kassa och övriga tillgångar samt alla böcker-, räkenskaper
och andra handlingar tillgängliga för granskning;

att å tider, som av inspektören bestämmas, och enligt av inspektören
fastställda formulär upprätta och till inspektören insända översikter
över sparbankens tillgångar och skulder; skolande i sådan översikt
angivas, huruvida anledning finnes till antagande, att bokförda värdet
av någon i översikten upptagen tillgång överstiger dess verkliga värde;

att jämväl i övrigt meddela inspektören och allmänna ombudet
alla de upplysningar rörande sparbanken, som av dem äskas;

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

att, där inspektören meddelat föreskrift beträffande sättet för
förandet av sparbanks räkenskaper, ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse; att,

så snart den i 32 § omförmälda berättelsen föreligger av styrelsen
underskriven, insända avskrifter därav jämte vinst- och förlusträkning
samt balansräkning till såväl inspektören som allmänna ombudet
samt att efter verkställd revision tillställa inspektören och allmänna
ombudet den däröver avgivna berättelsen ävensom protokoll, upptagande
de å sammanträde med huvudmännen i anledning av nämnda berättelser
fattade besluten; samt

att årligen senast en månad efter huvudmännens årssammanträde
avgiva statistisk redogörelse angående sparbanken jämlikt de föreskrifter
Konungen kan låta utfärda.

64 §.

Sparbanks förvaltnings- och revisionsberättelser ävensom det protokoll,
som utvisar huvudmännens i anledning av berättelserna fattade
beslut, skola i erforderliga delar enligt bestämmelser, som det tillkommer
sparbanksinspektören att meddela, genom styrelsens ordförandes
försorg hållas anslagna å lätt tillgänglig plats å ett vart av
sparbankens kontor.

65 §.

Till bestridande av kostnaderna för sparbanksinspektörens verksamhet
skall sparbank årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som utfärdas
av Konungen. Detta bidrag skall utgå efter visst, för samtliga
sparbanker lika förhållande till sammanlagda beloppet av de utav sparbank
vid utgången av nästföregående kalenderår förvaltade medlen men
må icke överstiga fem tusendedels procent av detta belopp.

Straffbestämmelser.

66 §.

Med böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor eller
fängelse straffes ■

1) stiftare, vilken falskeligen avgiver försäkran, som i 4 § sägs;

2) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan hos Konungens
befallningshavande mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot eller likvidator, som i skriftlig handling, vilken
framlägges för huvudmännen, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

23

4) styrelseledamot, som vid upprättandet av balansräkning mot
bättre vetande förfar i strid med föreskrifterna i 33 §;

5) styrelseledamot eller annan, som mot bättre vetande till sparbanksinspektören
avgiver oriktig eller ofullständig uppgift angående
omständighet, varom det ålegat honom att lämna inspektören upplysning;

6) revisor, som i revisionsberättelse mot bättre vetande lämnar
oriktig uppgift rörande sparbankens angelägenheter eller uppsåtligen
underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av
honom granskats;

7) revisor, som, oaktat han insett eller bort inse, att skada kunnat
följa därav, yppar något av vad vid granskning av styrelsens förvaltning
eller sparbankens räkenskaper kommit till hans kännedom utan att det
med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förbrytelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

67 §.

Med böter från och med fem till och med femhundra kronor straffes

1) den, som underlåter att fullgöra honom enligt denna lag åliggande
anmälan hos Konungens befallningshavande;

2) styrelseordförande, som icke iakttager föreskrifterna i 19 eller

64 8.

68 §.

För överträdelse av det i 21 § stadgade förbudet vare straffet
böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor.

69 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske efter allmänna strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

70 §.

Över beslut, som av Konungens befallningshavande eller sparbanksinspektören
på grund av denna lag meddelas, må klagan föras hos
Konungen i vederbörande statsdepartementet; dock gånge beslut, som
meddelas av Konungens befallningshavande, utan hinder av klagan i
verkställighet, där icke Konungen annorlunda förordnar.

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

71 §•

Sparbank vare i mål, för vilka ej annorledes genom lag stadgas,
lydande under allmän underrätt i den ort, där sparbankens styrelse
enligt reglementet bar sitt säte.

Förseelser, som omförmälas i 67 §, skola åtalas vid den underrätt,
under vilken sparbanken enligt första stycket lyder.

72 §.

Enskilds förhållande till sparbank må ej i oträngt mål yppas.

73 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1923.

74 §.

Génom den nya lagen upphäves, i den mån ej nedan annorlunda
stadgas, lagen angående sparbanker den 29 juli 1892, sådan den lyder
efter de ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare
utfärdade författningar.

75 §‘

1 fråga om den nya lagens tillämpning å sparbank, vars reglemente
blivit stadfäst, innan nya lagen trätt i kraft, skola följande bestämmelser
lända till efterrättelse:

1) Äldre sparbank, som vill fortsätta sin verksamhet, vare pliktig
att, där ej Konungen medgiver anstånd, före den 1 januari 1924 hava,
i den mån det erfordras och ej annat följer av vad nedan stadgas, vidtagit
sådana ändringar i sitt reglemente, att detsamma står i överensstämmelse
med föreskrifterna i nya lagen, samt å ändringarna förskaffat sig
Konungens befallningshavandes stadfästelse. Erfordras ej ändring av
reglementet, skall sparbanken före nämnda dag hos Konungens befallningshavande
hava gjort anmälan om att den vill fortsätta sin verksamhet.
Så länge stadfästelse å nu föreskriven reglementsändring icke
meddelats eller anmälan, som nyss sagts, icke blivit gjord, skola förut
gällande bestämmelser äga tillämpning å sparbanken. Har ej sparbanken
före ovan angivna dag erhållit stadfästelse eller gjort anmälan, varom
här förmäles, och har ej Konungen medgivit anstånd, skall sparbanken
genast ställas under utredning; och skall därvid stadgandet i 22 § i
lagen den 29 juli 1892 äga motsvarande tillämpning.

2) Äldre sparbank må fortsätta sin verksamhet utan hinder därav,
att sparbanken saknar grundfond eller att dess grundfond uppgår till
lägre belopp än i 5 § sägs.

Bankoutskottets utlåtande Nr 03.

25

3) I äldre sparbanks reglemente må stadgas, att den del av huvudmännen,
som skall utses av korporation eller myndighet, icke behöver
vara tillsatt förrän å dagen för huvudmännens årssammanträde år 1925.

4) Därest för äldre sparbank föreskriften i 10 § första stycket nödvändiggör
sådan ändring i huvudmännens sammansättning, att huvudman,
vilken icke utsetts av korporation eller myndighet, som i nämnda
lagrum sägs, skall ersättas av huvudman, tillsatt av dylik korporation
eller myndighet, skall i sparbankens reglemente stadgas, att, sedan nya
lagen vunnit tillämpning å sparbanken, nytt val av samtliga huvudmän
skall verkställas så snart ske kan och sist å dagen för huvudmännens
årssammanträde år 1925 samt att, intill dess samtliga sålunda föreskrivna
nyval ägt rum, äldre reglementsbestämmelser angående huvudmännens
sammansättning och tillsättande skola lända till efterrättelse. Huvudman,
som tillsatts, innan nya lagen vunnit tillämpning å sparbanken, och som
icke enligt vad nu sagts är pliktig att avgå, vare, ändå att han tillsatts
för längre tid, pliktig att avgå sist å årssammanträdet år 1934.

5) Har huvudman eller styrelseledamot i äldre sparbank valts för
tid, som tilländagår efter den dag, då nya lagen vinner tillämpning å
sparbanken, må han utan hinder därav, att han, vad angår styrelseledamot,
icke är svensk medborgare eller att han är bosatt utom sparbankens
verksamhetsområde eller ledamot av styrelse för eller tjänsteman
i annan sparbank, fortsätta utövandet av sitt uppdrag, till dess
tiden därför utgår, dock ej längre än till huvudmännens årssammanträde
år 1925. År, då nya lagen vinner tillämpning å äldre sparbank, av
sparbankens styrelseledamöter mer än en fjärdedel ledamöter av styrelse
för eller tjänstemän i bankbolag, vare styrelseledamot ej av sådan anledning
pliktig att avgå från sin befattning förrän å huvudmännens
årssammanträde år 1926.

6) Där stadfäst reglemente för äldre sparbank icke utgör hinder
för sparbanken att, sedan en och samma insättares tillgodohavande uppnått
tjugutusen kronor, låta det ökas annorledes än genom upplupen
räntas läggande till kapitalet, må, om och i den utsträckning Konungens
befallningshavande efter att hava inhämtat sparbanksinspektörens yttrande
bestämmer, det belopp, varutöver ökning utan Konungens befallningshavandes
samtycke allenast i nämnda ordning må ske, sättas högre
än tjugutusen kronor.

7) Äldre sparbank vare befriad från skyldigheten att iakttaga före skriften

i 25 §, dock ej längre än till den 1 januari 1939, där ej
Konungen medgiver anstånd. Sådan sparbanks inlåning må under
övergångstiden icke med högre belopp än som redovisas på sätt i
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 sand. 43 käft. (Nr 63.) 4

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

nämnda paragraf närmare angives överstiga femtio gånger beloppet
av sparbankens fonder; och äge Konungens befallningshavande, där
sparbankens fondställning försämrats eller eljest särskild anledning
att påkalla en förbättring därav föreligger, att efter att hava inhämtat
sparbanksinspektörens yttrande fastställa visst lägre förhållande emellan
sparbankens inlåning och fonder än sålunda föreskrivits, dock ej lägre
än det i 25 § stadgade.

8) Har, då nya lagen vinner tillämpning å äldre sparbank, sparbanken
lån mot pant av aktier eller lottbrev utlämnade till högre sammanlagt
belopp än sparbankens fonder, utgöre vad i 26 § tredje stycket
stadgas ej hinder för sparbanken att, då dylikt lån förfaller, låta det omsättas
mot oförändrad säkerhet. Efter den 1 januari 1934 må äldre
sparbank ej hava lån utestående- mot inteckning i fartyg eller förlagsinteckning;
ej heller må efter sagda dag utlåningen mot pant av aktier
eller lottbrev sammanlagt överstiga beloppet av sparbankens fonder.

9) Bestämmelsen om att sparbanks kassareserv, i den mån den
skall överstiga 50,000 kronor, icke må redovisas i inteckningar behöver
icke vara till fullo genomförd förrän vid upprättandet av bokslut för
år 1933.

10) Innehar äldre sparbank, då nya lagen vinner tillämpning å
sparbanken, egendom, som sparbank jämlikt 30 § ej må förvärva, vare
sparbanken pliktig att, därest Konungens befallningshavande ej medgiver
anstånd, före den 1 januari 1928 hava avyttrat sådan egendom.

11) Äldre sparbank vare, intill dess bokslut för år 1933 sker, fritagen
från den skyldighet, som jämlikt 33 § må åligga sparbanken att
vid balansräknings upprättande nedskriva sparbanken den 1 januari 1923
tillhöriga obligationer till deras verkliga värden; dock att sparbank, som
begagnar sig av den sålunda medgivna befrielsen, icke må bokföra dylika
obligationer till högre värden än de lägsta värden, vartill de må hava
bokförts efter den 1 januari 1921. Så länge sparbank tillhöriga obligationer
i balansräkning upptagas över deras verkliga värden, må grundfond
eller ränta därå icke återbäras; ej heller må, där ej Konungens
befallningshavande i särskilt fall det tillstädjer, uppkommen vinst användas
annorledes än till avsättning till reservfond.

12) Vad i denna lag stadgas må icke verka inskränkning i den
rätt, som enligt äldre sparbanks reglemente eller eljest .gjort förbehåll
kan tillkomma stiftare eller annan att återbekomma tillskjuten grundfond
eller därå njuta ränta.

13) Tillstånd att utöva verksamhet vid avdelningskontor eller

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

27

genom sparbankskommitté vare ej av nöden, där avdelningskontoret eller
sparbankskommittön inrättats före den 1 maj 1920.

14) Sparbanksinspektören vare pliktig att tillhandagå jämväl sparbank,
å vilken nya lagen icke vunnit tillämpning, med råd och upplysningar
angående lämpliga bedrivandet av sparbankens verksamhet.

76 §.

I fråga om medel, som för gift kvinnas räkning innestå i sparbank,
skall bestämmelsen i 26 § i lagen den 29 juli 1892 i dess ursprungliga
lydelse fortfarande lända till efterrättelse, om äldre giftermålsbalken är
tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

77 §.

Om sparbanks konkurs är särskilt stadgat.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura skall i nedan angivna del erhålla
följande ändrade lydelse:

8 §•

Yar — — — — — firma.

I — — — — — fullgörande.

Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare
och rederier, aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, registrerade föreningar,
solidariska baukbolag samt sparbanker.

Enkelt — — — föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1923.

1:157.

1:146.

28 Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Jämlikt 41 § riksdagsordningen får utskottet härmed avgiva utlåtande
över ej mindre omförmälda proposition än även nedannämnda,
inom riksdagen i anledning av propositionen väckta, till utskottet likaledes
hänvisade motioner, nämligen
inom första kammaren:

nr 146 av herr Johansson, Johan Bernhard jämte fyra andra av
kammarens ledamöter och med instämmande i motionens syfte av en
kammarens ledamot,

nr 149 av herr Andersson, Albin jämte sju andra ledamöter£av
kammaren (lika lydande med här nedan omförmälda motion II: 289), samt
nr 157 av herr Hemman,
inom andra kammaren:

nr 271 av herr Johanson i Huskvarna jämte tre andra av kammarens
ledamöter,

nr 285 av herrar Olsson i Labbemåla och Lundén,
nr 286 av herr Magnusson i Tumhuf, med vilken sju andra av
kammarens ledamöter instämt,

nr 287 av herr Olsson i Ramsta jämte sex andra av kammarens
ledamöter,

nr 289 av herr Karlström i Lummelunda jämte nio andra kammarens
ledamöter, samt

nr 296 av herr Ernfors jämte sju andra av kammarens ledamöter
och med instämmande i motionens syfte av tre kammarens ledamöter
(lika lydande med ovan omförmälda motion I : ] 46.)

Herr Heyman yrkar i sin motion avslag å Kungl. Maj:ts proposition.

Herr Johansson, J. B. och medmotionärer hemställa om följande
ändrade lydelse av nedannämnda paragrafer:

4 § 2:a stycket.

»Vid ansökning, som skall vara underskriven av samtliga stiftare, skall
fogas försäkran av stiftarne, att det belopp, vartill grundfonden enligt reglementet
skall uppgå, blivit tecknat ävensom en av stiftarne godkänd organisationsplan, utvisande
sparbankens beräknade omslut, inkomster och utgifter under de tre första
verksamhetsåren.»

11 § 4:e stycket.

»Styrelseledamot må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är i
reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av styrelse eller tjänsteman i
annan sparbank eller verkställande direktör för eller tjänsteman i enskilt bankbolag.

Av styrelsens ledamöter må ej mera än en tredjedel tillika vara ledamöter
av styrelse för bankbolag.»

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

29

25 §.

»Sparbanks inlåning må allenast med beloppet av sparbankens kassabehållning,
sammanlagt med det belopp, som för sparbankens räkning innestå:1 i riksbanken
eller i inländskt bankbolag eller som av sparbanken antingen nedlagts i riksgäldskontorets
skattkammarväxlar eller statens, allmänna hypoteksbankens, konungariket
Sveriges stadshypotekskassas eller andra fullgoda obligationer eller ock utlämnats
såsom lån, för vars fulla belopp kommun eller annan dylik samfällighet är ansvarig
eller säkerhet ställts i form av pant i riksgäldskontorets skattkammarväxlar, obligationer,
varom ovan nämnts, eller inteckning inom hälften av senast fastställda
taxeringsvärdet uti jordbruksfastighet å landet eller fastighet i stad, köping eller
municipalsamhälle med undantag av industrifastighet, överstiga tio gånger beloppet
av sparbankens fonder.»

I slutet av 28 § tilläggas orden, »med undantag av industrifastighet».

29 §.

Beloppet 50,000 kronor höjes till 100,000 kronor.

I slutet av 30 § 1 stycket tilläggas orden »samt beslutet tillika vinner Konungens
befallningshavandes stadfästelse.»

33 § 1 mom.

»Sparbankens tillgångar må ej upptagas vare sig över sina verkliga värden
eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna för deras förvärvande eller
anskaffande; och skall i förstnämnda hänseende gälla, att obligationer, varom nedan
sägs, icke må upptagas till högre värden, än att obligationernas avkastning utgår
efter en räntefot, som, vad angår av staten, allmänna hypoteksbanken eller konungariket
Sveriges stadshypotekskassa utfärdade obligationer, motsvarande medeltalet av
riksbankens officiella diskontosatser under de senast tilländagångna tio åren samt,
vad beträffar övriga fullgoda obligationer, sagda medeltal, ökat med en halv procent.»

36 §.

»Skall jämlikt — —--— förbehållen ränta eller ock tio procent av in sättarnas

behållning enligt senaste bokslut; ej heller — —--— om året.»

57-65 §§.

Bestämmelserna i dessa paragrafer böra utgå.

75 § 5 mom.

»Har huvudman eller styrelseledamot i äldre sparbank valts för tid, som
tilländagår efter den dag, då nya lagen vinner tillämpning å sparbanken, må han
utan hinder därav, att han, vad angår styrelseledamot, är verkställande direktör
eller tjänsteman i bankbolag eller icke är svensk medborgare eller att han är bosatt
utom sparbankens verksamhetsområde eller ledamot av styrelse för eller tjänsteman
i annan sparhank, fortsätta utövandet av sitt uppdrag, till dess tiden därför utgår,
dock ej längre än till huvudmännens årssammanträde år 1925. År, då nya lagen
vinner tillämpning å äldre sparbank, av sparbankens styrelseledamöter mer än en

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

tredjedel ledamöter av styrelsen för bankbolag, vare styrelseledamot ej av sådan *
anledning skyldig att avgå från sin befattning förrän å huvudmännens årssammanträde
år 1929.»

7 mom.

I detta moment bör uttrycket »femtio gånger» utbytas mot »trettio gånger».

9 mom.

Ändringen i 29 § påkallar den jämkning i förevarande moment, att talet
50,000 utbytes mot 100,000.

Därest ändringsförslagen i nyss anförda särskilt viktiga delar befinnas icke
kunna antagas, anse motionärerna ett förkastande av Kungl. Maj:ts förslag i dess
helhet är vida att föredraga framför ett godkännande av de principer, som däri
kommit till uttryck i nämnda delar.

Herr Johanson i Huskvarna och medmotionärer hemställa om
nedanstående ändrade lydelse av

. 29 §.

Sparbank vare skyldig---(lika lydande med Kungl. Maj:ts förslag) —

— — eller inländskt bankbolag; dock må av kassareserv högst hälften utgöras av
inteckningar av sådan beskaffenhet, som i 28 § sägs.

Herrar Olsson i Labbemåla och Lundén yrka:

att riksdagen med avslag å § 4, mom. 3 i Kungl. Maj:ts i propositionen nr
147 framställda förslag måtte besluta, att ifrågavarande moment må bibehållas vid
sin nuvarande lydelse, samt

att Kungl. Maj:ts i § 57 i ovan nämnda proposition framlagda förslag om
tillsättande av en sparbanksinspektör icke måtte vinna riksdagens bifall.

Herr Magnusson i Tumhult och medmotionärer hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att handhavandet av tillsynen över sparbank
skall åligga Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där sparbankens styrelse har
sitt säte, och anhåller, att utskottet måtte vidtaga de ändringar i lagförslaget, som
av ett bifall till denna motion föranledas.

Herr Olsson i Rams ta och medmotionärer yrka:

att lagförslagets 10 §, 6 stycket, måtte givas följande lydelse: »Huvudman
må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är i reglementet uttryckligen
medgivet, ej heller tjänsteman i annan sparbank.»

samt 11 § 4 stycket, ändras sålunda: »Styrelseledamot må ej vara tjänsteman
i sparbanken, där ej sådant är i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller
tjänsteman i annan sparbank. Av .... bankbolag.»

att ur 22 § orden »högst tjugutusen kronor» utgå och i stället stadgas, att

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

31

Konungens befallningshavande äger pröva, att i sparbanks reglemente fastställes ett
med hänsyn till sparbankens omslutning och reglementets likviditetsbestämmelser
lämpligt belopp, varöver en och samma insättares tillgodohavande icke må annorledes
än genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas, samt att de förändringar
i lagtexten, som härav kunna föranledas, jämväl vidtagas, ävensom

att 25 § måtte komma att innehålla följande bestämmelser: »Sparbanks inlåning
må överstiga tjugufem gånger summan av sparbankens fonder allenast med
beloppet av följande tillgångar:

1) kassabehållning,

2) tillgodohavande hos riksbanken eller inländskt bankbolag,

3) riksgäldskontorets skattkammarväxlar,

4) gällande marknadsvärdet av obligationer, utfärdade av staten, allmänna
hypoteksbanken, konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller kommuner och andra
dylika samfälligheter,

5) löpande skuldebrev, för vilka kommun eller annan dylik samfällighet är
ansvarig.

Herr Karlström och hans medmotionärer påyrka, därest ej proposi- H.-289.
tionen finnes böra alldeles avslås, följande ändringar i förslaget:

Beträffande 25 § böra inteckningar inom halva taxeringsvärdet i jordbruksfastighet
liksom i annan fastighet med undantag av industrifastighet och ren skogsfastighet
likställas med kassabehållning och banktillgodohavanden ävensom med där
omförmälda obligationer. Så även lån till kommuner samt sådana industriobligationer,
för vilka inteckningar av samma slag i ägande fastigheter ligga såsom
säkerhet. Den i samma paragraf föreslagna bestämmelsen om marknadsvärdet bör
såsom varande mera till skada än gagn utgå. Godkännas dessa ändringar, böra
även bestämmelserna om 25 gånger fondernas belopp ändras till exempelvis 10
gånger detta, varom dock ytterligare ändring synes erforderlig.

I fråga om bestämmelserna i 33 § angående beräkning av värdet av obligationer
synes föreskriften rörande vissa prima obligationer kunna godkännas, blott
bestämmelsen om marknadsvärdet såsom möjligt alternativ borttages. I lagen bör
dock angivas någon grund för värdering av andra obligationer. Lämpligast vore,
om i lagen ej uppräknade obligationer upptoges till värden, som förhölle sig till de
uppräknades värden på samma sätt som deras marknadsvärden inbördes.

Vidkommande frågan om tillsynen över sparbankerna enligt 57 och följande
§§ avstyrkes, att en särskild sparbanksinspektörsbefattning upprättas.

I avseende å 29 § synes icke någon maximigräns böra i lagen bestämmas,
då varje maximering innebär ett underkännande av särskilt fastighetsinteckningarnas
under halva taxeringsvärdet riskfria och prima karaktär.

I 26 § torde den frihet i fråga om lånetid, som tillagts kommunerna, också
böra tillkomma elektriska distributionsföreningar.

Beträffande 10 § bör en omformulering ske, så att successiv förnyelse kan
medgivas i sparbanksreglementet, d. v. s. att vid huvudmans avgång före valperiodens
utgång nyvalet avser en självständig ny period av vanlig längd.

I 11 § bör intagas bestämmelse att vid styrelseledamots avgång före valperiods
slut suppleant inträder för den återstående tiden utan att särskilt val
erfordras.

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

1910 års
sparbanksko
mmitt é.

1920 år 8
sparbankssakkunniga.

Vidare synes det i samma paragraf stadgade ovillkorliga förbudet för sparbank
att i sin styrelse hava annan sparbanks styrelses ledamot vara för strängt,
under det att förbudet för bankbolags personal att tillhöra sparbanksstyrelse borde
skärpas därhän, att tjänstemän och verkställande direktörer i bankbolag aldrig finge
tillhöra sparbanks styrelse.

Bestämmelserna i §§ 18 och 66 angående skadestånds- och straffpåföljder
torde icke vara nödvändiga utan gällande bestämmelser därvidlag bibehållas oförändrade.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen
får utskottet hänvisa till förslagen och de vid propositionen fogade utdragen
av protokoll, förda i statsrådet och lagrådet.

I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
får ntskottet hänvisa till motionerna.

Sedan svenska sparbanksföreningen på sin tid anhållit om utredning
angående inrättande av en fackmässig inspektion för rikets sparbanker,
tillsattes år 1910 en särskild kommitté med uppdrag att dels
verkställa berörda utredning och dels avgiva de förslag till ändringar i
gällande sparbankslag, som till följd av omläggning av sparbankskontrollen
eller eljest syntes erforderliga. I sitt år 1911 framlagda betänkande
föreslog kommittén, att tillsynen över sparbankerna skulle handhavas
av bankinspektionen såsom central tillsynsmyndighet, varjämte
kommittén till tryggande av insättarnas intressen förordade vissa andra
ändringar i gällande lagstiftning, såsom införande av förbud för sparbank
att belåna aktie, lottbrev, inteckning i fartyg eller förlagsinteckning,
fastställande av ett legalt maximum för insättarnas tillgodohavanden
m. m.

Såväl sparbanksföreningen och det stora flertalet av landets sparbanker
som de flesta länsstyrelserna ställde sig emellertid avvisande mot
kommittéförslaget, och detta blev ej heller lagt till grund för ny lagstiftning
i ämnet.

Den 23 januari 1920 tillkallades sakkunniga för att inom finansdepartementet
verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om en
revision av gällande sparbankslagstiftning. Därvid framhöll vederbörande
departementschef, att utredningen borde göras så fullständig och omfattande,
som i betraktande av behovet av ett snabbt resultat vore möjligt,
varjämte närmare belystes vissa av de spörsmål, som borde bliva föremål
för de sakkunnigas behandling; särskilt betonades det i ett flertal
riksdagsmotioner framförda kravet på förändrade regler för huvudmännens
tillsättande.

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

33

Bemälda sakkmmiga hava den 27 juli 1921 avgivit betänkande
och förslag i ämnet.

Häröver hava yttranden avgivits av länsstyrelserna, bank- och
fondinspektionen, statistiska centralbyrån, sparbanksföreningen, bankföreningen
samt de flesta av rikets 485 sparbanker.

Det svenska sparbanksväsendet har som känt nått en synnerligen
kraftig utveckling under den period av omkring 100 år, som förflutit
sedan dess uppkomst. Sålunda utgjorde antalet sparbanker år 1830
25 och år 1866 195 med ett förvaltat kapital av 41,134,595 kronor.
Vid tillkomsten av nu gällande lag om sparbanker av den 29 juli 1892
uppgick antalet till 375 med icke mindre än 1,072,746 insättare och en
sammanlagd insättarbehållning av 283,916,243 kronor. Under den tid av
omkring 30 år, som 1892 års sparbankslag ägt gällande kraft, har sparbanksväsendets
uppsving oavbrutet fortgått, så att vid slutet av år 1919
— det sista år, för vilket en fullständig sparbanksstatistik föreligger —
antalet sparbanker utgjorde 477 med 2,200,667 insättare och en insättarbehållning
av icke mindre än 1,870,771,907 kronor. Sparbankernas
fonder, vilka vid utgången av år 1891 uppgingo till 25,231,490 kronor,
hade vid slutet av år 1919 stigit till 107,118,607 kronor. Antalet sparbanker
utgör för närvarande 485.

Såsom ett utmärkande drag för sparbanksväsendet framstår vid en
jämförelse med övriga penninginrättningar i främsta rummet frånvaron
av enskilt vinstintresse hos sparbankernas stiftare och ledare, vilka i
syfte att gagna det allmänna påtagit sig ansvaret och arbetet med sparbankernas
bildande och skötsel. Frånvaron av det privata vinstintresset
har också tagit sig uttryck i gällande sparbankslags bestämmelser i fråga
om dispositionen av vinst å sparbanks rörelse, enligt vilka sådan vinst
under vissa förutsättningar och efter vissa regler kan användas till åtgärder
för väckande av håg till ökad sparsamhet eller till vissa välgörande
eller allmännyttiga ändamål. Såsom anstalter med en i allmänhet
enkel organisation hava flertalet sparbanker i regel genom
enskilda personers uppoffring och frivilliga arbete kunnat förvaltas
utan nämnvärda administrationskostnader eller i varje fall med mycket
obetydliga sådana. Vid placeringen av insättarnas medel hava sparbankerna
vidare i allmänhet undvikit affärsverksamhet av större omfattning
och huvudsakligen ägnat sig åt att tjäna fastighetskrediten (utom
i vad angår industrifastigheter), att stödja hantverk och därmed jämBihang
till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 43 höft. (Nr 63.) 5

Utskottet.

Sparbanksväsendets
ut
veckling.

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Behovet av
•ny lagstiftning.

förliga smärre företag samt att tillgodose småfolkets lånebehov inom
den ort, som utgjort sparbankens verksamhetsområde.

I dessa för sparbanksväsendet utmärkande drag torde man huvudsakligen
hava att söka grunden till den lyckliga utveckling, dessa banker
hittills nått, och förutsättningarna för deras stora insats till främjande
av sparsamhet och företagsamhet. Tack vare dessa förutsättningar hava
också sparbankerna, obundna av allt för ingående och stränga lagbestämmelser,
i allmänhet förvaltats på ett sätt, som torde kunna sägas
hava fullt motsvarat det förtroende, som från allmänhetens sida ställts
på sparbankernas ledning. Ytterst sällsynta torde de fall vara, då till
följd av en sparbanks otillfredsställande skötsel dess insättare lidit
förluster.

Enbart den erfarenhet rörande sparbankernas verksamhet, som
med hittillsvarande lag vunnits, lärer sålunda enligt utskottets mening
icke kunna anses giva stöd åt kravet på en fullständigt ny lagstiftning
å detta område. Visserligen hava icke heller sparbankerna kunnat helt
undgå att röna inflytande av de våldsamma omvälvningar, som under
de senaste åren karaktäriserat det ekonomiska livet i allmänhet. I sådant
avseende må exempelvis erinras om de tendenser till en mindre önskvärd
nybildning och filialbildning av sparbanker, som under inflationsperioden
gjorde sig märkbara och mot vilka vid 1920 års riksdag i sparbankslagen
infördes vissa bestämmelser av innehåll, att fastställelse å sparbanks
reglemente skulle kunna vägras, då sparbanken prövades icke
vara till nysta för det allmänna, att sparbank icke skulle äga att utan
särskilt tillstånd inrätta avdelningskontor utom den ort, där styrelsen
hade sitt säte, samt att huvudmän och styrelseledamöter i sparbank
skulle vara bosatta inom det län, varinom sparbankens styrelse hade
sitt säte. Det torde vidare vara att befara, att vissa sparbanker icke helt
undgått förluster på grund av de katastrofer, som under den senaste
tiden drabbat åtskilliga affärsföretag, framför allt vissa affärsdrivande
banker. Olyckor av denna art, vilka närmast torde vara föranledda av de
utav världskriget framkallade förhållandena, lära emellertid icke vara möjliga
att förebygga ens genom de mest restriktiva lagbestämmelser. I detta
avseende torde man kunna förvänta, att sparbankernas ledningar hämtat
lärdom av erfarenheten. I varje fall synes det utskottet uppenbart, att
de abnorma förhållanden, som framkallas av en ekonomisk kris, icke
böra läggas till grund för en lagstiftning i ämnet. Erfarenheten har visat,
att det ekonomiska livet besitter en avsevärd elasticitet och efter en kris
snart nog återtager normala funktioner. Lagstiftningen bör därför

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

35

uppenbarligen avses icke för exceptionella titan för normala förhållanden
och under kristider torde man i stället även för sparbankernas vidkommande
vara hänvisad att tillgripa provisoriska undantagslagar, i den
mån sådana äro erforderliga för att anpassa sparbankernas verksamhet
efter för tillfället rådande förhållanden.

Om sålunda behovet av en helt ny sparbanksiagstiftning, avsedd
för normala ekonomiska förhållanden, enligt utskottets förmenande icke
kan anses äga tillräcklig grund i den praktiska erfarenheten, så har
icke heller vare sig från sparbankshåll eller från riksdagens sida någon
begäran framställts om en fullständig revision av nu gällande sparbankslag.
Väl hava vid olika tillfällen förslag framställts till ändringar
beträffande vissa detaljer i sparbankslagen. Sålunda beslöt svenska
sparbanksföreningen på ett möte år 1908, vid vilket 75 av landets
sparbanker voro representerade, att till Kungl. Maj:t ingå med anhållan
om utredning angående inrättande av en fackmässig inspektion för rikets
sparbanker, och i anledning härav tillsattes, såsom i den föregående
redogörelsen omnämnts, under år 1910 en kommitté med uppdrag att
verkställa utredning rörande de ändringar i sparbankslagen, som kunde
synas erforderliga. Det förslag, som av denna kommitté framlades,
föranledde emellertid icke någon åtgärd.

Åven inom riksdagen hava vid ett par tillfällen vissa detaljfrågor
varit föremål för behandling. Sålunda väcktes vid 1913 års riksdag två likalydande
motioner, i vilka begärdes utredning rörande åtgärder för begränsande
av huvudmäns rätt till självkomplettering. Förslaget avstyrktes
emellertid av bankoutskottet och frågan förföll genom kamrarnas skiljaktiga
beslut. Vid 1919 års riksdag väcktes i detta ämne ånyo motioner, i
vilka hemställdes om utredning, huruvida och i vad mån ändrade bestämmelser
rörande vården om sparbankernas angelägenheter och förvaltning
kunde vara av behövet påkallade. I sitt i ärendet avgivna
utlåtande fann bankoutskottet den i motionerna påtalade anordningen med
huvudmännens komplettering mindre tilltalande och ifrågasatte, huruvida
icke huvudmännens rätt till självkomplettering borde i någon mån
inskränkas, exempelvis genom att visst antal av huvudmännen finge
utses antingen av kommunal myndighet eller av annan korporation eller
myndighet, som för sparbanken hyste intresse. Fn utredning i ärendet
syntes utskottet påkallad, och därvid borde dels ånyo upptagas frågan,
i vad mån en kontroll av sparbankernas verksamhet kunde vara önskvärd
utöver den som i sparbankslagen vore föreskriven, dels ock undersökas,
huruvida åtgärder borde vidtagas i syfte att förhindra, att sparbankernas
medel i alltför stor utsträckning frånhändes den ort, där de uppsamlats.

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Utskottet tillstyrkte därför den i motionerna begärda utredningen. Åven
denna gång förföll emellertid frågan genom kamrarnas olika beslut.

Ehuru utskottet, på säjt ovan framhållits, icke kan finna en fullständig
revision av gällande sparbankslagstiftning.vara av erfarenheten påkallad,
anser utskottet dock allt fortfarande en komplettering av 1892 års
sparbankslag i vissa hänseenden erforderlig. I sådant avseende vill utskottet
särskilt framhålla behovet av en reform beträffande sättet för
huvudmännens tillsättande. Den i propositionen föreslagna anordningen
i detta hänseende, enligt vilken minst en tredjedel av huvudmännen skall
tillsättas av viss offentlig myndighet, finner utskottet i stort sett tillfredsställande.
Jämväl de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t föreslagits *
beträffande styrelses sammansättning och vilka bestämmelser synas ägnade
att skydda sparbankerna från att privatbanksintressen i alltför hög grad
göra sig gällande inom deras ledning, har utskottet funnit vara väl avvägda.
Icke heller lärer det kunna förnekas, att i vissa andra hänseenden,
exempelvis beträffande sättet för sparbanks likvidation och upplösning,
särskilda föreskrifter äro erforderliga.

Emellertid innehåller det nu framlagda lagförslaget, utöver de
bestämmelser, som här ovan berörts, en mängd andra genomgripande
förändringar, ägnade att i väsentliga avseenden omgestalta de nuvarande
grunderna för sparbankernas förvaltning. Rörande de flesta av dessa
principiellt betydelsefulla bestämmelser hava på frågans förberedande
stadium synnerligen delade meningar gjort sig gällande. I flertalet av
de yttranden, som avgivits över sparbankssakkunnigas år 1921 framlagda
förslag, hava såväl från vederbörande myndigheters sida som från sparbankshåll
framställts ändringsförslag. Kungl. Maj:ts förslag, som i
huvudsak bygger på de sakkunnigas betänkande, har dock i åtskilliga
punkter avvikit från detsamma. Inom riksdagen hava, såsom av den föregående
redogörelsen framgår, i anledning av propositionen väckts ett
flertal motioner, i vilka hemställts om ändringar i eller avslag å Kungl.
Maj:ts förslag. Sparbanksföreningen hade även i sitt yttrande över sakkunnigförslaget
framhållit, att nyheterna i detta delvis vore av så
genomgripande och invecklad natur, att den tid, som lämnats föreningen
och de särskilda sparbankerna att yttra sig över förslaget, ingalunda
kunde anses tillräcklig för en tillfredsställande granskning, och på denna
grund i första hand hemställt, att frågan måtte få anstå, tills densamma
hunnit att fullt genomdiskuteras och övervägas.

Även utskottet har vid ärendets behandling kommit till den uppfattningen,
att Kungl. Maj:ts förslag icke bör oförändrat antagas. För

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

W

ett tillförlitligt bedömande av de olika föreliggande förslagen erfordras
emellertid enligt utskottets mening, utöver de utredningar, som verkställts
före propositionens framläggande, vissa ytterligare undersökningar
för att utröna de ifrågasatta bestämmelsernas praktiska verkningar på
sparbanker av olika omfattning och art. Den synnerligen begränsade
tid, som för frågans handläggning stått utskottet till buds, bär icke
medgivit vare sig dessa undersökningar eller den omformning av de
särskilda lagbestämmelserna, som enligt utskottets mening erfordras.
Icke heller bär det med hänsyn till de övriga arbetsuppgifter, som påvilat
utskottet, varit möjligt att i den nu gällande lagen inarbeta de
delar av det föreliggande förslaget, vilka synts vara av beskaffenhet att
kunna i sin nuvarande avfattning godkännas. På grund härav har utskottet
ansett att, innan en reform av nu gällande sparbankslag företages,
frågan bör göras till föremål för eu förnyad omprövning genom
Kungl. Maj:ts försorg.

• Utskottet övergår här nedan till att i korthet beröra några av de
huvudpunkter i Kungl. Majds förslag, beträffande vilka utskottet icke
kunnat ansluta sig till den uppfattning, som kommit till sjmes i propositionen.

Det föreliggande lagförslaget synes i första hand sträva att skydda
insättarnas intressen, och i detta syftemål har föreslagits åtskilliga
bestämmelser framför allt till stärkande av sparbanks soliditet. Detta
syfte är även enligt utskottets mening värt allt beaktande, och till vinnande
av detsamma böra givetvis vidtagas alla åtgärder, som äro möjliga
utan att alltför strängt kringskära den rörelsefrihet, som sparbankerna
hittills ägt och vilken, såsom förut framhållits, efter utskottets förmenande
i stort sett icke missbrukats. Det vill emellertid förefalla utskottet,
som om lagförslaget utgått från en uppfattning, vilken i allt för
hög grad underkänt de tysta förutsättningarna för sparbanksväsendets
lyckliga utveckling. Det främsta villkoret för ett tillfredsställande skydd
av insättarnas intressen är enligt utskottets mening, att sparbanken
äger en ansvarskännande och klok ledning. Därest sparbankernas
utlåning icke bedrives på ett tillfredsställande sätt, torde varken de
föreslagna soliditetsbestämmelserna eller en sträng kontroll vara tillfyllest
för att fullt tillvarataga insättarnas rätt. Såsom i det föregående
framhållits, torde de svenska sparbankerna i allmänhet hava
ägt goda ledningar, och de förslag beträffande sammansättningen av
styrelser och huvudmän, som av Kungl. Maj:t framlagts och till vilka
utskottet här ovan uttalat sin anslutning, synas ägnade att skapa ökad

Soliditetsbestämmelser.

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

trygghet för att sparbankernas angelägenheter fortfarande komma att
handhavas på ett även ur insättarnas synpunkt tillfredsställande sätt.

Utskottet förbiser dock icke, att, utöver de allmänna förutsättningar,
vilka här ovan berörts, vissa ytterligare garantier för upprätthållande av
sparbankernas soliditet kunna erfordras, och att de föreskrifter i detta
avseende, vilka finnas i 1892 års sparbankslag, torde behöva kompletteras.
Det synes dock kunna ifrågasättas, huruvida de av Kungl. Magt
nu föreslagna bestämmelserna beträffande relationen mellan sparbanks
inlåning och fonder samt i fråga om värderingen av sparbanks tillgångar,
ur synpunkten av sparbanksväsendets lyckliga utveckling kunna anses
väl avvägda. Det föreliggande lagförslaget synes genom föreskrifterna
om utvidgning av sparbankernas skyldighet att placera sina medel i
vissa obligationer ägnat att försvåra, att sparbankernas tillgångar tillgodogöras
den ort, där de uppsamlats. Sparbankerna äga för närvarande
en synnerlig betydelse för fastighetskrediten och för tillgodoseendet
av kommunernas lånebehov, och det synes utskottet vara en angelägenhet
av stor vikt, att icke genom alltför ingripande lagbestämmelser en
omläggning av denna medelplacering nödvändiggöres. Utskottet kan
fördenskull icke ansluta sig till den uppfattning, på vilken Kungl. Maj:ts
förslag är grundat, att fastighetsinteckningar inom halva taxeringsvärdet
eller kommunlån icke skulle kunna godkännas såsom riskfria placeringar.
Enligt lagförslagets 25 § skall nämligen för denna del av sparbanks
utlåning täckning erfordras, medan lån mot obligationer, utfärdade av
staten, allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
godkännas såsom placering utan täckningsplikt.

Beträffande de ifrågavarande fastighetsinteckningarna må visserligen
erkännas, att under exceptionella förhållanden på fastighetsmarknaden
desamma givetvis kunna förorsaka förluster och att de sålunda
icke kunna anses riskfria i den mening, att de under en i vanlig ordning
företagen likvidation vid vilket tillfälle som helst kunna väntas inbringa
det belopp, vartill de i vederbörande sparbanks balansräkning upptagits.
Detta lärer emellertid med samma berättigande kunna sägas om obligationerna,
vilkas värde ständigt är underkastat större eller mindre växlingar
och vilka därför uppenbarligen kunna förorsaka förluster. Vid
starka kursfluktuationer torde sålunda en sparbank med stor obligationsportfölj,
som helt eller delvis anskaffats under ogynnsamt prisläge, lätt
kunna råka i svårigheter, även om dess ställning i övrigt är synnerligen
god. I allmänhet torde därför enligt utskottets förmenande fastighetsinteckningar
inom halva taxeringsvärdet — utskottet frånser härvid
industri- och skogsfastigheter — böra kunna betraktas såsom i lika män

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

39

riskfria som placeringar i obligationer. Förevarande spörsmål bör emellertid
enligt utskottets uppfattning, i all synnerhet som, på sätt ovan framhållits,
ej någondera av de här avhandlade placeringarna teoretiskt kan
betraktas såsom riskfri, icke enbart ses ur den här berörda synpunkten, i
vad mån den ena eller den andra säkerheten vid en eventuell likvidation
kan befaras innebära större eller mindre förlustrisk. Avgörande hänsyn
bör uppenbarligen tagas även till frågan, huruvida de föreslagna bestämmelserna
kunna anses ändamålsenliga för ett fortsatt lyckligt bedrivande
av sparbankernas lånepolitik. Ur denna synpunkt måste i överensstämmelse
med vad utskottet här ovan uttalat beträffande sparbankernas medelplacering
en lättnad i kravet på obligationsinnehav till förmån för fullgoda
fastighetsinteckningar och kommunlån anses påkallad.

Jämväl i fråga om åtgärder till tryggande av sparbanks likviditet
föreslås i propositionen en betydande skärpning av nuvarande bestämmelser
i detta avseende. Såvitt utskottet har sig bekant, har erfarenheten
icke givit vid handen, att sparbankerna under normala förhållanden
haft några väsentliga svårigheter att vid behov erhålla likvida medel.
Sparbanksledningarna veta i allmänhet väl, vid vilka tidpunkter större
påfrestningar på bankens kassa äro att vänta och vidtaga i tid åtgärder
för att möta dessa påfrestningar: utlåningen minskas tillfälligt eller medel
anskaffas på löpande räkning i en förlagsbank, vare sig eu affärsbank eller
en större sparbank, med vilken samarbete uppehälles. Givet är, att under
sådana ekonomiska omvälvningar, vilka kunna framkallas av krig eller
andra liknande exceptionella förhållanden, påfrestningar kunna uppstå
av den art, att sparbankernas likviditet i större utsträckning sättes i fara.
Dylika förhållanden äro emellertid uppenbarligen att hänföra till sådana
omständigheter, vilka böra föranleda särskilda provisoriska undantagsbestämmelser
och till vilka hänsyn ej bör tagas vid en lagstiftning,
avsedd för normala förhållanden. Därest likväl efter förnyad prövning
även för vanliga förhållanden särskilda åtgärder från det allmännas sida
skulle anses påkallade till tryggande av sparbankernas likviditet, vill
det förefalla utskottet, att sådana åtgärder skulle kunna vidtagas utan
att tillgripa de av Kungl. Maj:t nu föreslagna bestämmelserna, vilka synas
ägnade att i alltför hög grad binda sparbankernas frihet i fråga om
medelplaceringen. I varje fall synas de i 29 § av lagförslaget intagna
bestämmelserna i sin nuvarande avfattning icke böra lagfästas, förrän en
undersökning verkställts, huruvida icke andra utvägar till vinnande av
det avsedda syftet lämpligen kunna väljas. Sålunda torde det böra
prövas, huruvida icke antingen i lagstiftningsväg en form må kunna

Likviditete bestämmelser.

Tillsynen över
sparbanker na.

40 Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

finnas för en utvidgning av det redan nu förefintliga samarbetet mellan
olika sparbanker eller ett institut kan skapas för att — i analogi med
privatbankernas rediskontering i riksbanken — bereda sparbankerna
möjlighet att genom en återbelåning av fullgoda fastighetsinteckningar
tillgodose sitt behov av likvida medel.

Bland huvudpunkterna i propositionen märkes vidare förslaget till
en utvidgad tillsyn över sparbankernas verksamhet. Det lärer icke
kunna förnekas, att den kontroll, som för närvarande utövas huvudsakligen
genom de av länsstyrelserna utsedda ombuden, icke kan anses helt
tillfredsställande. Detta har även, såsom av det ovan anförda framgår, tidigare
från olika håll framhållits. I det förslag, som med anledning av svenska
sparbanksföreningens ovanberörda framställning i ämnet utarbetades av
1910 års sparbankskommitté, föreslogs att, med bibehållande av den lokala
kontrollen genom i orterna bosatta ombud, en central tillsyn över sparbankerna
skulle uppdragas åt bankinspektionen. 1921 års sparbankssakkunniga
hava nu föreslagit inrättandet av en särskild sparbanksinspektion,
bestående av en sparbanksinspektör som chef jämte en eller flera
assistenter samt en biträdande ledamot och en sekreterare ävensom kontorspersonal,
varjämte vid sidan härav Konungens befallningshavandes
funktioner med avseende å tillsynen i huvudsak skulle bibehållas
oförändrade. Mot detta förslag hava anförts två reservationer, av
vilka den ena går ut på avstyrkande av de sakkunnigas förslag, i
vad det avser inrättandet av en för hela riket gemensam sparbanksinspektion,
och bibehållande av nuvarande anordning med avseende
å tillsynen över sparbankerna. Sistnämnda förslag har upptagits i vissa
av de inom riksdagen väckta motionerna. I den andra av de nyssnämnda
reservationerna har föreslagits, att den centrala sparbankskontrollen
skulle handhavas av eu särskild avdelning inom bank- och fondinspektionen.
Kungl. Maj:t har i propositionen icke upptagit något av
de här nämnda förslagen utan i stället ifrågasatt, att den centrala inspektionsmyndigheten
skulle utgöras endast av en sparbanksinspektör. Konungens
befallningshavandes hittillsvarande befogenheter skulle vidare
även enligt Kungl. Maj:ts förslag i huvudsak bibehållas oförändrade;
dock skulle ingripande mot sparbank i frågor, som angå dess rörelse
eller bokföring, kunna ske endast efter framställning av sparbanksinspektören.

Mot det förslag, som sålunda framlagts, har utskottet funnit vägande
invändningar kunna göras. Det må visserligen ej förnekas, att en sakkunnig
rådgivande myndighet för sparbankernas verksamhet kunde vara

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

41

av visst värde. Å andra sidan måste det enligt utskottets mening ifrågasättas,
huruvida en fördelning på sätt Kungl: Magt föreslagit av själva
kontrollen över sparbankerna mellan två myndigheter, eu lokal och eu
central, är ägnad att befrämja en fullt effektiv tillsyn. Det synes vidare
kunna befaras, att kostnaderna för den centrala inspektionsmyndigheten,
vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag visserligen till eu början skulle bliva
relativt begränsade, i framtiden snart nog kunna komma att väsentligt
stiga genom sparbanksinspektionens utvidgning till ett fullständigt ämbetsverk,
vars sammansättning redan skisserats av de sakkunniga. På
nu anförda skäl har utskottet icke ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts
förslag, så mycket mindre som utskottet icke kunnat känna sig övertygat,
att icke med lämpliga kompletteringar av det nuvarande systemet
en i stort sett tillfredsställande kontroll över sparbankerna kan vinnas.
Huvudvikten ligger enligt utskottets mening härvid på att Konungens
befallningshavande vid utseendet av allmänna ombud låta sig angeläget
vara att härtill förordna endast erfarna och för uppgiften fullt kvalificerade
personer, något som hittills ingalunda alltid synes hava varit fallet. Ändamålsenligt
torde emellertid vara, att i administrativ väg dels gives lämplig
erinran härom, dels ock meddelas enhetliga bestämmelser rörande
ombudens åligganden.

Då utskottet av skäl, som bär ovan angivits, icke ansett sig kunna
tillstyrka ett bifall till Kung!. Maj:ts förslag, och ej heller, med hänsyn
till den begränsade tid, som för ärendets behandling stått till utskottets
förfogande, kunnat vare sig verkställa den omarbetning av Kung!. Maj:ts
förslag, som för dess antagande synts utskottet erforderlig, eller företaga
ett inarbetande i den nu gällande lagen av de bestämmelser i det
föreliggande förslaget, vilka synts vara av beskaffenhet att kunna i
oförändrad avfattning godkännas, innebär detta ingalunda ett underskattande
av det betydande arbete, som nedlagts på förslagets utarbetande,
eller av de obestridliga förtjänster, detsamma i åtskilliga avseenden
måste anses äga. Ej heller vill utskottet förneka, att en omarbetning
i vissa hänseenden av nu gällande sparbankslag kan anses
önskvärd. Utskottet har endast velat framhålla, att en sådan omarbetning
synes kunna ske utan så genomgripande förändringar i grunderna
för sparbankernas verksamhet och förvaltning, som i det föreliggande
förslaget ifrågasatts. Över huvud taget bör etter utskottets förmenande
vid en oinarbetning av gällande sparbankslagstiftning såsom eu huvudregel
uppställas, att icke andra ändringar i densamma företagas än
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 saml. 43 höft. (Nr 63.) 6

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

sådana, som utav erfarenheten visats vara av behovet oundgängligen
påkallade. I själva verket synes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida
i alla avseenden enhetliga bestämmelser lämpligen kunna meddelas
beträffande alla landets olika sparbanker, vilka ifråga om struktur och
omfattning växla ifrån små sockensparbanker med en synnerligen obetydlig
omslutning till stora läns- eller stadssparbanker. Vid en blivande
revision av 1892 års sparbankslag synes vidare böra tagas hänsyn till
den omständigheten, att sparbanksväsendet hittills vunnit sin utbredning
väsentligen inom södra och mellersta Sverige och till önskvärdheten av
att icke genom alltför stränga lagbestämmelser försvåra en nybildning av
sparbanker i Norrland, där de i många avseenden olikartade förhållandena
allt fortfarande torde påkalla bibehållandet av en relativt stor rörelsefrihet
i fråga om sparbankernas anordnande. Ej heller torde vid en
sådan revision böra förbises angelägenheten av att icke genom lagens
ingripanden framtvinga en ändring av det hittills rådande lyckliga förhållandet,
att sparbankerna tack vare en enkel och föga kostsam administration
samt över huvud taget till följd av en relativ rörelsefrihet
kunnat upprätthålla en lägre marginal mellan in- och utlåningsräntan
än varje annan penninginrättning i landet och på grund härav med
framgång kunnat upptaga tävlan med affärsbankerna.

Utskottet -vill slutligen framhålla, att någon olägenhet av ett
uppskov med en revision av sparbankslagen icke lärer vara att
befara, så mycket mindre som det här förevarande förslaget ingalunda
skulle komma att förbättra ställningen för de sparbanker,
som till följd av den rådande ekonomiska krisen nu äro i behov av
tillfälligt stöd från det allmännas sida. I syfte att understödja dessa
sparbanker har Kungl Maj:t genom särskild proposition framlagt förslag
till lag om rätt. för sparbank att bilda säkerhetsfond, vilket förslag utskottet
i ett denna dag avgivet utlåtande (nr 64) i huvudsak tillstyrkt.

Med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit i huvudfrågan,
torde givetvis även det av Kungl. Maj:t i samband med sparbankslagen
framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen
den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura för närvarande
icke böra bifallas.

Vidkommande de i ämnet väckta motionerna, torde desamma få
anses besvarade genom vad utskottet här ovan anfört.

Under åberopande av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
nr 147 icke må av riksdagen bifallas; samt

Bankoutskottets utlåtande Nr 63. 43

2:o''l att förevarande motioner I: 146, I: 149,
1: 157, II: 271, II: 285, II: 286, II: 287, II: 289 och
II: 296 må anses besvarade genom vad utskottet här
ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 26 maj 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Öhngren, Walles, Vindahl, Malmberg* Andersson i Hägelåkra,
JÄndgren,* Bodin och Ström; samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borggren, Janson >
Kungsör, Bäcklund, Sommelius, Kloo och Strindlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation:

av herrar Walles, Vindahl, Borggren och Bäcklund, vilka anfört:

»Ehuru vi i likhet med utskottets majoritet ansett, att Kungl.
Maj:ts förslag till sparbankslag icke oförändrat bort vinna riksdagens
bifall, ha vi inom utskottet hävdat den meningen, att det icke skulle
mött några oövervinneliga svårigheter att inom utskottet vidtaga de
förändringar, som kunnat vara påkallade för att inför riksdagen framlägga
ett antagbart förslag.

Då emellertid möjligheter till utarbetandet av nödiga ändringar i
lagförslaget icke i samma utsträckning stått oss reservanter till buds
som utskottet i sin helhet och en tillfredsställande lösning på den vägen
knappast varit att vinna, ha vi på detta sätt velat giva vår avvikande
mening tillkänna.»