4

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1922 kl. 3 e. m.

Utlåtande rörande tre motioner, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående befrielse för riksbanken under viss
tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar
med guld.

Till bankoutskottet ,hava för förberedande behandling hänvisats tre
inom riksdagen väckta motioner i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 253 angående befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten
att inlösa av banken utgivna sedlar med guld, nämligen motionerna inom
första kammaren nr 169 av herr Björnsson och 170 av herr Enhörning samt
inom andra kammaren nr 310 av herr Sköld.

Motion i:i69. Herr Björnsson hemställer i sin motion,

»att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 253 måtte besluta:
att riksbanken fr. o. m. den 1 juli 1922 skall vara skyldig att inlösa sina
sedlar med guld till ett belopp, som med högst 5 % avviker från det, som föreskrives
i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873».

Tillika anhålles, att utskottet ville avfatta nödigt förslag till lagbestämmelser
härom.

Motion 1:170. Herr Enhörning har i sin ovan omförmälda motion förklarat sig anse,
»att valutafrågans lösning lämpligen måste uppskjutas till en tidpunkt
längre fram än som såväl herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
som herrar deputerade i riksbanken tänkt sig bliva möjligt och att denna för
vårt land och näringsliv så viktiga fråga bör — såvitt ej något nu omöjligt att

Bcmkoutskollcls utlåtande Nr 62.

5

förutse inträffar — lagas under övervägande av nästa års riksdag — om ens
dä tiden för återställandet av guldmyntfoten är inne».

Herr Sköld hemställer i sin motion, att riksdagen måtte avslå Kungl. Motion ilsk).
Maj:ts proposition nr 253.

I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina omförmälda yrkanden
m. in. får utskottet hänvisa till motionerna.

Samtliga ifrågavarande motioner hava överlämnats till utskottet, efter
det utskottet den 6 innevarande maj avgivit utlåtande över Kungl. Maj:ts
proposition, vilken också blivit av riksdagen bifallen. De av herrar Enhörning
och Sköld väckta motionerna torde vid sådant förhållande redan
få anses vara av riksdagen besvarade.

Vad angår herr Björnssons motion, vilken avser att vid bifall till Kungl.

Maj:ts proposition riksbanken från och med den 1 juli 1922 skall vara skyldig
att inlösa sina sedlar med guld till ett belopp, som med högst 5 % avviker
från det, som föreskrives i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873,
har utskottet, då motionen innehåller åtskilliga nya synpunkter i förevarande
ämne, ansett det vara av intresse att erhålla fullmäktiges i riksbanken yttrande
över motionen; och hava på därom framställd begäran fullmäktige den 18
innevarande månad inkommit med dylikt yttrande, så lydande:

»Motionären föreslår, att riksbanken från och med den 1 juli 1922 skall vara Fullmäktige i
skyldig att inlösa sina sedlar med guld till ett belopp, som med högst 5 % av- riksbanken.
viker från det, som föreskrives i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Om detta förslag godkändes, skulle riksbanken vara skyldig att från och
med nämnda dag sälja guld i obegränsade kvantiteter till ett pris av högst 5 %
över pari, oberoende av guldets internationella värde. Guldpriset och dollarkursen
följa för närvarande varandra på det närmaste. Eu dollarkurs av 5 X
över pari motsvarar 392 öre per dollar; dagens kurs är 391 öre. Dollarkursen
står således nu mycket nära 5 % över pari. Samma är förhållandet med guldpriset
i London. Om nu dollarkursen den 1 juli står vid 400 öre och guldpriset
stigit i proportion, vilket icke får anses helt uteslutet, bleve följden av
motionärens förslag, att riksbanken nödgades sälja antingen guld eller utländska
valutor till pris, som avsevärt understege på den internationella marknaden gällande
pris. Hur det då skulle gå med riksbankens behållningar av utländska
valutor är lätt att inse. Dessa äro för närvarande tillräckliga för våra egna
behov, men ingalunda så stora, att vi ha råd att genom noteringar av valutakurser
under det verkliga värdet direkt inbjuda all världen till lukrativa arbitrageaffärer
i Stockholm, en inbjudning som otvivelaktigt skulle omedelbart mottagas
med tacksamhet från alla håll.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Att riksbanken, oaktat den stabilitet den svenska kronans värde visat under
den senaste tiden, icke utsatts för några av arbitrageaffärer framkallade påfrestningar,
har sin enkla förklaring däri, att riksbanken noterat de utländska växelkurserna
så nära som möjligt till det verkliga värdet.

Om riksbanken från och med den 1 juli fastlåstes vid en viss maximikurs
på dollar, vilket bleve följden av motionärens förslag, får det icke anses uteslutet,
att riksbanken nödgades att försöka om möjligt skydda sig mot följderna
genom diskontoförhöjning.

Ett tillkännagivande från riksbankens sida, att den inlöste sina sedlar med
guld till 95 % av det i sedlarna utfästa beloppet, skulle på många håll fattas
såsom början till en myntrealisation. En sak är, att riksbanken i likhet med
samtliga Europas centralbanker inställt sedlarnas inlösen med guld i avsikt att,
så snart ske kan, återupptaga inlösningen till det i sedlarna föreskrivna be
loppet; en helt annan sak vore, om riksbanken ensam bland Europas centralbanker
förklarade sig inlösa sedlarna med ett belopp lägre än det utlovade.
Detta skulle utåt väcka ett så mycket större uppseende, som vi stå närmare än
flertalet andra länder till möjligheten att återgå till den gamla guldmyntfoten.

Att nu bestämma vad som skall göras den 1 juli, vore enligt fullmäktiges
mening synnerligen oklokt, så utomordentligt ovissa och oberäkneliga som förhåldena
fortfarande äro.»

Under åberopande av vad utskottet förut i detta ärende anfört samt
med hänvisning jämväl till innehållet i fullmäktiges här ovan intagna yttrande
har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till den av herr Björnsson i
ämnet väckta motionen.

Utskottet får alltså hemställa,

l:o) att förevarande motion 1:169 icke må av riksdagen
bifallas, samt

2:o) att motionerna

a) 1:170 och

b) II: 310

må anses vara av riksdagen besvarade.

Stockholm den 23 maj 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Bankoutskollets utlåtande Nr 62.

7

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Bindley, Öhngren, Walles, Strömberg,
Johansson i Friggeråker, Malmberg och Abrahamsson samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Borggren, Backlund, Sommelius,
Ryberg, Olsson i Berg, Höglund och Wikström*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 19 22.