Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 3 februari 1922 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
om ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 m. m.
I en till bankoutskottet avlåten, den 12 januari 1922 dagtecknad
skrivelse hava fullmäktige i riksbanken hemställt, att utskottet ville
föreslå riksdagen att för sin del antaga i skrivelsen intaget förslag
till lag om ändrad lydelse av 18 och 25 §§ i lagen den 12 maj 1897
för Sveriges riksbank.
Fullmäktiges ifrågavarande förslag avser en höjning av avbetalningslånefonden
med 3 miljoner kronor från 25 miljoner kronor till
28 miljoner kronor.
Tillika hava fullmäktige, under förutsättning att lag utfärdades
i enlighet med förslaget, hemställt, »att nu ifrågavarande ökning av
avbetalningslånefonden måtte ske genom överföring av tre miljoner
kronor från 1921 års vinst till avbetalningslånefonden».
I sin berörda skrivelse hava fullmäktige till stöd för framställningen
anfört följande:
»I enlighet med beslut vid 1918, 1919, 1920 och 1921 års lagtima riksdagar
har genom av Kung! Maj:t den 8 februari 1918, den 8 april 1919, den 6 februari
1920 och den 4 februari 1921 utfärdade lagar i 13 § av lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897 vidtagits sådan ändring, att den däri omförmälda avbetalningslånefonden
höjts från förutvarande belopp tolv och en halv miljoner kronor till
femton miljoner kronor år 1918, till aderton miljoner kronor år 1919, till tjuguen
miljoner kronor år 1920 samt till tjugufem miljoner kronor år 1921.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 sand. 5 käft. (Nr 5—6.)
1
Utskottet.
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
I de framställningar till bankoutskottet, som föranlett dessa ändringar, hava
fullmäktige i Sveriges riksbank framhållit, att avbetalningslån beviljades huvudsakligen
åt näringsidkare, befattningshavare, studerande m. fl. i anspråkslösa
ekonomiska villkor samt att avbetalningslånefonden därför kunde med fullt fog
sägas fylla ett verkligt behov, varjämte anförts, att det skulle vara enligt fullmäktiges
mening i hög grad beklagligt, isynnerhet under då rådande ekonomiska
förhållanden, om riksbanken nödgades av brist på medel avvisa ansökningar om
avbetalningslån, som eljest borde hava beviljats.
Beloppet av utestående avbetalningslån utgjorde den 31 december 1921
kronor 24,837,813:35, vadan av fonden återstodo obegagnade endast kronor
162,186: 65.
Avbetalningslånefonden har således även med sitt senast höjda kapital ånyo
blivit i det allra närmaste tillfullo disponerad, så att fonden beräknas inom kort
vara uttömd och till följd därav utbetalning av beviljade lån måste anstå i avbidan
på till fondon återgående medel.
Då de ekonomiska förhållandena inom landet fortfarande äro sådana, att
genom avbetalningslånefonden kan tillgodoses ett allmänt behov, synes det vara
lämpligt att ytterligare höja fondens kapital; och anse sig fullmäktige därför böra
föreslå, att fonden nu höjes med 3 miljoner kronor eller från 25 miljoner
till 28 miljoner kronor.»
Såsom av fullmäktiges skrivelse framgår, har den i 13 § riksbankslagen
omförmälda avbetalningslånefonden höjts vid var och
en av de fyra senaste årens riksdagar. Erfarenheten har visat, att
genom denna fond ett mycket allmänt behov tillgodosetts, och på
grund härav har bankoutskottet tidigare uttalat den mening, att, så
snart behov av en ytterligare ökning av fonden förelåge, fullmäktige
icke skulle underlåta att därom i tid inkomma med framställning
Fullmäktige hava nu ansett behov föreligga att öka fonden från
dess nuvarande belopp, 25 miljoner kronor, till 28 miljoner kronor.
På grund av vad fullmäktige anfört finner sig utskottet böra biträda
fullmäktiges framställning; och har utskottet icke något att erinra
mot förslaget, att ökningen må ske genom överföring av 3 miljoner
kronor från 1921 års vinst till avbetalningslånefonden.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, med bifall till fullmäktiges förevarande
framställning, må besluta
l:o) att för sin del antaga följande
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
LAG
3
om ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen den
12 maj 1897 för Sveriges riksbank.
13 §.
Från en under riksbankens förvaltning stående
särskild fond (avbetalningslånefonden) med
ett kapital av tjuguåtta miljoner kronor må riksbanken
utlämna lån mot förbindelse till återbetalning
på vissa bestämda tider samt mot säkerhet,
som i mom. d) ovan sägs.
25 §.
Över riksbankens behållna årliga vinst äger
riksdagen förfoga, dock med iakttagande av vad
här nedan i 26 § stadgas.
Till riksbankens vinst skall även räknas den
vinst för året, som uppstår för avbetalningslånefonden;
dock att, därest i följd av lidna förluster
denna fond nedgått under tjuguåtta miljoner kronor,
fondens följande årsvinster främst skola användas
för dess uppbringande till nyssnämnda
belopp.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då
lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket
utkommit i Svensk författningssamling.
samt
2 ro) att, under förutsättning av riksdagens bifall
till vad under l:o) här ovan föreslagits, ovan
omförmälda ökning av avbetalningslånefonden må
ske genom överföring av tre miljoner kronor från
1921 års vinst till nämnda fond.
Stockholm den 3 februari 1922.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
I
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Bindley, Öhngren, Strömberg, Vindahl,
Berge, Bondeson och Bodin samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Bäcklund, Sommelius,
Boven, Kloo, Höglund och Wikström.