Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1922 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontor et
framställning om extra gottgörelse åt tillförordnade förste
revisorn T. Borell.
I en till bankoutskottet avlåten, den 20 april 1922 dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksgäldskontoret anfört följande:
»Då fullmäktige under hösten 1918 beslöto att emittera ett i 2 miljoner
obligationer fördelat premieobligationslån å 100 miljoner kronor, var det givetvis
av största vikt att få försäljningen av lånet anordnad på lämpligaste sätt.
På grund av bristande erfarenhet inom riksgäldskontoret med utgivande av
sådana lån hade lullmäktige till en början för avsikt att för ändamålet anlita
eu känd expert på området. Den ersättning, 15,000 kronor för varje år under
lånets löpetid, som denne begärde för sitt biträde, funno emellertid fullmäktige
för hög, och anmodade fullmäktige i stället bankofullmäktigen R. Norberg att
med biträde av en tjänsteman i riksbanken omhänderhava försäljningen, vilken
skulle äga rum medelst å postanstalter, bankkontor o. s. v. utlagda teckningslistor.
Berörda försäljningsuppdrag omfattade tiden 14 oktober—21 december
1918, då försäljningen tills vidare avbröts, sedan obligationer å sammanlagt
nominellt omkring 45 miljoner kronor blivit försålda. Såsom ersättning för uppdraget
uppbar bankofullmäktige Norberg 4,000 kronor och hans berörda biträde
2,500 kronor.
Då försäljningen av lånet sedermera återupptogs, ansågo sig fullmäktige
kunna ombesörja denna med riksgäldskontorets egen personal; och inrättades
lör ändamålet inom kontoret en premielånsexpedition, som under andre deputeradens
närmaste överinseende förestods av dåvarande tjänstemannen i andra
graden T. Borell. Denne uppbar därvid under tiden 22 december 1918—31 december
1919 arvode, motsvarande förste revisorns i riksgäldskontoret avlöning,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 34 höft. (Nr 47.) 1
2
Banko utskottets utlåtande Nr 47.
samt för tiden 1 januari—16 mars 1920, vilken senare dag hans förordnande
såsom föreståndare för premielånsexpeditionen upphörde, arvode, motsvarande
tjänstemans i tredje graden avlöning. När lånet i september 1919 var i det
närmaste slutsålt och första dragningen därå ägt rum, tillerkändes Borell därjämte
en gratifikation av 4,000 kronor. Till grund för detta fullmäktiges beslut
lågo i huvudsak de skäl, fullmäktige här nedan komma att åberopa för sin nu
förevarande framställning. Under tiden 9 augusti 1920—25 april 1921 innehade
Borell ånyo förordnande såsom föreståndare för ifrågavarande expedition. Under
eu del av denna tid hade Borell även att utföra vissa förberedande åtgärder för
ett planerat nytt premielån. Hans avlöningsförmåner motsvarade förste revisorns
avlöning, varjämte han för sitt arbete med vardera av dragningarna å 1918 års
lån under september 1920 och 1921 tillerkändes en gratifikation av 1,000 kronor.
Såsom fullmäktige meddelat i sin berättelse till nu pågående riksdag, beslöto
fullmäktige under juli 1921 att påföljande augusti månad emittera ett nytt premieobligationslån
å 100,000,000 kronor. I likhet med 1918 års premielån emitterades
jämväl nu ifrågavarande lån direkt av riksgäldskontor, som i och för försäljningen
anlitade biträde av postverket, riksbanken, privatbanker, mäklare och
ett stort antal enskilda firmor och personer, vilka mot provision försålde obligationer
till allmänheten.
Försäljningens organiserande och ledande, som för riksgäldskontor medförde
ett mycket betydande arbete, nödvändiggjorde även nu att inom riksgäldskontor
för ändamålet inrätta en särskild expedition. Efter förordnande av tullmäktige
har Borell tjänstgjort såsom denna expeditions föreståndare från och
med den 1 juli 1921 till och med den 19 januari 1922, då han på grund af
sjukdom erhöll tjänstledighet.
Vid emitterandet av ett statslån är det givetvis av stor betydelse att genom
en effektiv försäljningsorganisation möjliggöra en snabb och säker placering av
lånet. Detta gäller alldeles särskilt ett premielån, då ett sådant måste anses
räntebärande en bestämd tid före vinstutbetalningarnas början, beroende av
antalet dragningar per år, och icke såsom vid ett räntelån först från dagen för
obligationernas likviderande. Vid sådant förhållande framstår det som en angelägenhet
av stor vikt att i möjligaste mån påskynda lånets försäljning, varför
arbetet på expeditionen måste kraftigt forceras och härigenom blev hårt pressande
för hela personalen, särskilt för föreståndaren, med en daglig arbetstid
betydligt överstigande den normala.
Det måste ej i ringa mån tillskrivas det intensiva, förtjänstfulla och intresserade
arbetet å expeditionen, att resultatet av försäljningen, som bekant, blev
mycket gott, i det att intill den 20 december 1921, då försäljningen med anledning
av förestående vinstutlottning tills vidare avbröts, försåldes obligationer till
nominellt belopp av 75,247,500 kronor. Kostnaderna för såväl den erforderliga
reklamen, vilken helt sköttes av premielånsexpeditionens föreståndare, som för
försäljningsarbetet i övrigt måste anses hava varit relativt små.
Det närmaste och tyngsta ansvaret för försäljningen har givetvis vilat på
premielånsexpeditionens föreståndare, t. f. förste revisorn T. Borell, vars arbetskrafter
därvid utnyttjats till yttersta gränsen. Tillika måste detta arbete anses
Bankoutskotlels utlåtande Nr 47. 3
hava till väsentlig del varit av sådan art, att det ej kan jämställas med de vanliga
göromål, som åligga riksgäldskontoréts tjänstemän, utan mera är alt betrakta
såsom ett under synnerligen pressande och ansträngande förhållanden utfört
affärsarbete. På grund härav ansågo fullmäktige, att, såsom fallet varit under
emissionen av 1918 års premielån, någon extra ersättning utöver avlöningen som
t. f. förste revisor skäligen borde beredas Borell och beslölo fullmäktige fördenskull,
att Borell från och med den 1 augusti 1921 tillsvidare skulle äga att utöver
sagda avlöning uppbära 250 kronor i månaden. Detta extra arvode har
upphört att utgå med 1921 års utgång i sammanhang med ikraftträdandet av
det för riksdagens verk numera gällande avlöningsreglementet, vilket synes innebära
hinder för fullmäktige att tilldela Borell ytterligare extra ersättning för hans
ifrågavarande arbete.
Den extra ersättning å sammanlagt 1,250 kronor, som för tiden 1 augusti—
31 december 1921 utgått till Borell, kan icke jämte hans fasta löneförmåner
enligt fullmäktiges mening anses utgöra tillfredsställande gottgörelse för det icke
minst ur affärssynpunkt synnerligen förtjänstfulla och oförtröttade arbete, han
nedlagt på emitterandet av svenska statens andra premieobligationslån. Fullmäktiga
anse för sin del den sammanlagda särskilda gottgörelsen till Borell för
hans bestyr med omförmälda lån i varje fall icke böra sättas lägre än till det
belopp, han erhållit i gratifikation för arbetet med senare hälften av det första
premieobligationslånet eller 4,000 kronor.
Då, såsom ovan nämnts, 1,250 kronor redan i angivna hänseende utbetalats,
få fullmäktige under åberopande av det anförda hemställa, att bankoutskottet
ville föreslå riksdagen medgiva fullmäktige att av förslagsanslaget till
avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen till t. f.
förste revisorn T. Borell utbetala ett belopp av 2,750 kronor såsom ytterligare
gottgörelse för hans arbete med emissionen av 1921 års premieobligationslån.»
Ehuru utskottet är av d,en mening, att gratifikationer i allmänhet icke
höra förekomma, har utskottet likväl, med hänsyn till vad i ärendet blivit
upplyst, i detta särskilda fall icke velat motsätta sig, att fullmäktige bemyndigas
tilldela den ifrågavarande tjänstemannen någon extra ersättning för
det arbete han nedlagt vid emissionen av 1921 års premieobligationslån; och
har utskottet därvid icke haft något att erinra mot det i sådant avseende
föreslagna beloppet.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till förevarande framställning,
må bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att
av förslagsanslaget till avlöningar och pensioner in. m.
vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen till t. f. förste
. revisorn T. Borell utbetala ett belopp av två tusen sju
-
Ulskotte
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
hundrafemtio kronor såsom ytterligare gottgörelse för
hans biträde vid emissionen av 1921 års premieobligationslån.
Stockholm den 19 maj 1922.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Lindley, Öngren, Walles, Strömberg, Vindahl,
Malmberg, Andersson i Hägelåkra och Bodin samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borggren,
Bäcklund, Lovén, Olsson i Berg, Wikström och Strindlund.
Reservationer:
av herrar Lindley, och Lovén, vilka yrkat, att den här ifrågavarande
gottgörelsen måtte bestämmas till ett tusen tvåhundra femtio kronor; samt
av herr Bäcklund.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 19 22