Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1922 kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ändrad
lydelse av § 10 i instruktionen för riksdagens revisorer
av stats-, banko- och riksgäldsverken.
I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult väckt,
till bankoutskottets förberedande behandling hänvisad motion nr 51, har
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att § 10 i instruktionen för
riksdagens revisorer av stats-, banko- och riksgäldsverken må erhålla
följande ändrade lydelse:
Revisor äger att under revisionsförrättningen åtnjuta, förutom resekostnadsersättning
i likhet med riksdagens medlemmar, dagtraktamente,
som för revisor, bosatt i huvudstaden, utgår med 24 kronor och för
annan revisor med 32 kronor.
Dessa traktamenten och resekostnadsersättningar skola utbetalas av
riksgäldskontoret.
Resekostnadsersättning — — — traktamente.
Till stöd för detta yrkande har motionären anfört följande:
»Yid 1920 års riksdag höjdes som bekant arvodet för riksdagens ledamöter
till 32 kronor för dem, som icke äro bosatta i huvudstaden, och till 24 kronor
för dem, som äro bosatta i huvudstaden, allt per dag räknat. Det var ju helt
naturligt, att arvodet till riksdagens revisorer skulle höjas att utgå med enahanda
belopp. Bankoutskottet, som hade att framlägga förslag härom, fann
emellertid lämpligt att därjämte föreslå att under resa, som av revisorerna företages
till allmänt verk eller inrättning utom huvudstaden, särskilt dagtraktamente
skulle utgå med 16 kronor, vilket förslag av riksdagen bifölls. Någon motivering
för detta särskilda dagtraktamente förebragtes icke av utskottet.
Att arvodet till riksdagens ledamöter sattes så högt som skedde, motiverades
bland annat därmed, att riksdagen oftast räcker väsentligen längre än den
tid, för vilken arvode utgår. Då en dylik motivering ej gäller för revisorerna
och då ett dagsarvode av 48 kronor till riksdagens revisorer vid. ifrågavarande
resor synes vara allt för högt nu, då penningvärdet befinner sig i stigande, så
synes det mig lämpligt, att dagsarvodet till revisorerna utgår med samma belopp
som till riksdagens ledamöter, även när de förra befinna sig på resor.
Även om det vid årets riksdag väckta förslaget om nedsättning av riksdagsmannaarvodet
vinner riksdagens bifall, kommer ett dylikt förslag ej att kunna
träda i tillämpning förrän efter nya val till andra kammaren. Under sådana förhållanden
torde något förslag om nedsättning av revisorernas arvode under sammanträde
i huvudstaden ej nu böra väckas.»
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 sand. 20 käft. (Nr 26.)
607 22
2
Bankoutskott ds utlåtande Nr 26.
Utskottet.
Såsom i motionen omförmäles, höjdes vid 1920 års riksdag arvodet
för riksdagens ledamöter till 32 kronor för dem, som icke äro bosatta i
huvudstaden, och till 24 kronor för dem, som äro bosatta i huvudstaden,
allt för dag räknat. I anslutning härtill ansågs motsvarande höjning
böra ske med avseende å arvodet till de av riksdagen jämlikt § 72 riksdagsordningen
utsedda revisorer för granskning av statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. I
sammanhang härmed beslöt riksdagen vidare, att vid resa, som av revisorerna
företoges till allmänt verk eller inrättning utom huvudstaden,
särskilt dagtraktamente skulle utgå med 16 kronor. Dessa resor medföra
nämligen extra utgifter av olika slag, varjämte åtminstone i regel under
dylik resa revisor har att vidkännas kostnaden för av honom i huvudstaden
förhyrd bostad. Utskottet vill vidare erinra, att en vid innevarande
riksdag väckt motion om minskning av riksdagsmännens arvoden
blivit av båda kamrarna avslagen. Att under sådana förhållanden nu
föreslå en ändring av hithörande bestämmelser, vilka så nyligen blivit
av riksdagen fastställda, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka. Frågan
torde för övrigt icke vara av någon ekonomisk betydelse. Enligt vad
utskottet inhämtat, utbetalades nämligen under förlidet års revisionsförräftning
''i dylika särskilda dagtraktamenten ett belopp av 1,888 kronor.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att förevarande motion II: 51 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 mars 1922.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Bindley, Vindahl, Johansson i Friggeråker, Malmberg,
Andersson i Hägelåkra, Abrahamsson, Bodin och Ström; samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Borggren, Janson i Kungsör, Sommelius,
Lovén, Byberg, Olsson i Berg och Höglund,
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922.