Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
9
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1922 kl. 73 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa
tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen
om rikets mynt den 30 maj 1873 jämte en i ämnet
väckt motion.
I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1922 dagtecknad proposition
nr 138, som hänvisats till bankoutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedan
intagna
Förslag
till
lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa,tillämpningen av 10 §
andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9
i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
Härigenom förordnas som följer:
Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige
i riksgäldskontoret,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 sand. 18 käft. (Nr 23—24.)
2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 §
andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken
åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnas,
än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar
guld, att därför erhålla guldmynt under viss tid icke skall äga tilllämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1922 och gäller, till den
16 maj 1922. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse
må ej äga tillämpning längre än- till sistnämnda dag.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
erinrat, hurusom i lag den 24 februari 1922 stadgas, att, om sådant
med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda förhållanden prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i
riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra
stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken
åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnas, än även förklara, att bestämmelsen i
§ 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som
vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla gnidmynt under viss
tid icke skall äga tillämpning. Denna lag gäller till och med den 31
mars 1922.
Angående tillkomsten av de i lagen innefattade bestämmelserna
får utskottet hänvisa till den proposition (nr 62) i ämnet, som av Kungl.
Maj:t tidigare avlåtits till innevarande års riksdag.
I skrivelse den 24 februari 1922 hava fullmäktige i riksbanken
hemställt, att Kungl. Maj:t ville genom proposition till riksdagen föreslå,
att Konungens rätt enligt ovannämnda lag den 24 februari 1922 måtte
utsträckas att gälla till och med den 15 maj 1922.
Till stöd för denna hemställan hava fullmäktige hänvisat till en
tidigare i ämnet gjord framställning, vilken legat till grund för ovannämnda
proposition nr 62 vid innevarande års riksdag. I denna framställning
hade fullmäktige erinrat, hurusom den Konungen medgivna
rätten att genom inställelse av tillämpningen av 10 § andra stycket i
riksbankslagen befria riksbanken från skyldigheten att till visst fastställt
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
11
pris köpa guld i plants icke kommit till användning alltsedan den 1 mars
1920, men framhållit, att under tiden till dess att guldmyntfoten kunde
återinföras, enligt fullmäktiges mening Konungens ifrågavarande rätt
borde bibehållas i gällande kraft. Ställningen på den internationella guldmarknaden
liksom på övriga områden av det ekonomiska livet vore fortfarande
så oviss och utvecklingen under den närmaste tiden så oberäknelig,
att det ingalunda kunde anses uteslutet, att icke riksbanken under
denna mellantid kunde bliva i oundgängligt behov av befrielse från
skyldigheten att till visst pris köpa guld.
Departementschefen har tillstyrkt bifall till fullmäktiges framställning.
Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa
till propositionen.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr Sköld väckt motion nr 214, däri hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 138». Till
stöd för detta yrkande har åberopats motiveringen till en av samma
motionär väckt motion nr 213 om avslag å Kungl. Maj:ts proposition
nr 137; och tillåter sig utskottet att hänvisa till sistnämnda motion.
Utskottet vill erinra, att här ifrågavarande, Kungl. Maj:t enligt
lag den 22 februari 1922 medgivna rätt för närvarande icke användes,
vadan riksbanken alltså är skyldig att till fastställt pris köpa guld i
plants, varjämte envar, som vid myntverket inlämnar guld, äger rätt
att därför erhålla guldmynt.
Ehuru det enligt utskottets uppfattning är antagligt, att rätten
icke heller behöver komma till användning under den tid, varom här
är fråga, har utskottet likväl, då det icke torde vara uteslutet, att sådana
förhållanden skulle kunna inträffa, att rätten kunde behöva tagas i anspråk,
icke funnit sig böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition.
Utskottet, som följaktligen icke kunnat biträda motionärens yrkande,
hemställer alltså,
att riksdagen, med avslag å förevarande motion
II: 214, må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
nr 138.
Stockholm den 23 mars 1922.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Motion
II: 214.
Utskottet.
Närvarande: Se anteckning å utlåtande nr 23.