Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1922 kl. ''/* 3 e. in.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från
skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld
jämte i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1922 dagtecknad proposition
nr 137, vilken hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den
1 april till och med den 15 maj 1922 vara fritagen från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter
deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill
giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen
av bankens sedlar.
Beträffande frågans tidigare behandling har i statsrådsprotokollet
till en början erinrats, att riksbanken genom beslut av Kungl. Maj:t
och 1920 års riksdag medgavs befrielse från skyldigheten att inlösa sina
sedlar med guld efter deras lydelse för tiden till och med den 30 september
1920, samt att därefter på särskilda framställningar av fullmäktige
i riksbanken giltighetstiden för detta medgivande utsträcktes
genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 september 1920 att gälla till och
med den 15 december 1920 och genom Kungl. Maj:ts beslut den 10
december 1920 ytterligare till och med den 31 mars 1921, vilket sistnämnda
beslut i vederbörlig ordning gillades av 1921 års riksdag.
Samma riksdag medgav därefter genom särskilda beslut att riksbanken
skulle för tiden från och med den 1 till och med den 30 april samt
från och med den 1 maj till och med den 30 september 1921 vara
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 18 höft. (Nr 23—24.) 1
Tull- och
traktatkommittén.
Bfinkputskottets utlåtande Nr SB.
befriad från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld. Genom beslut
den 26 september 1921 förlängde Kungl. Maj:t ifrågavarande medgivande
att gälla till den 1 april 1922, vilket beslut efter proposition
i ämnet av innevarande års riksdag gillats.
Genom beslut den 2 december 1921 uppdrog Kungl. Makt åt
tull-^ och traktatkommittén att verkställa utredning angående vidtagande
av åtgärder till skydd för den svenska industrin, vid vilken utredninojamval
borde tagas under övervägande åtgärder inom den allmänna
valuta- och penningpolitikens områden. Kommittén har den 7 februari
1922 avgivit det sålunda infordrade utlåtandet.
Innebörden av sitt yttrande har kommittén sammanfattat på följande
sätt: .
, »Da kommittén nu gar att pa grundval av det sagda sammanfatta sin
ståndpunkt i den föreliggande frågan, vill kommittén till en början betona, att
kommittén icke anser några åtgärder på valutapolitikens område kunna vidtagas,
vilka vore ägnade att med omedelbar verkan öva inflytande i den riktnmg,
som framhäves i den kungl. remissen den 2 december 1921, nämligen att
till skydd för svensk industri tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet
eller eljest stärka industriens ställning på hemmamarknaden’, men att icke.
desto mindre allt, som kan åstadkommas i riktning av en stabilisering av den
svenska valutan, i synnerhet när frågan betraktas på längre sikt, obestridligen
maste aga en mycket stor och välgörande betydelse för såväl produktionen och
handeln som för statens finans- och budgetpolitik. En stabilisering av prisnivån
ar enligt kommitténs uppfattning ett nödvändigt medel att för näringslivet
skapa lugnare villkor, och den enda framkomliga vägen för uppnående
a,Y. ä,. iaftone en relativ sådan stabilisering anser kommittén vara en fullständig
återgång till guldmyntfot. Kommittén får därför förorda, att en sådan
återgång måtte ske, så snart förutsättningarna därför äro inne, samt att
statsmakternas åtgöranden i ekonomiska och finansiella frågor måtte ske med
detta mal som ögonmärke.
Beträffande frågan om vilka förutsättningar som böra vara för handen,
innan åtgärder i angiven riktning vidtagas, anser kommittén ett uppnående
av den före kriget gällande parikursen å dollar ej behöva vara ett oeftergivligt
villkor. I händelse sådan paritet ej föreligger, då sedelinlösningen skall
aterupptagas, synes i anslutning till vad förut anförts, ett högsta pris på guldet
hora faststallas, överensstämmande med gällande dollarkurs, med förbinmse
för riksbanken att i möjligaste män verka för guldprisets nedbringande
till pari. Malet maste nämligen alltjämt vara ett återvändande till den svenska
kronans ganda guldparitet och de åtgärder, som kunna komma att vidtagas
för att förbereda tillämpandet av guldmyntfoten i dess fulla utsträckning, böra
ofrånkomligt vara av natur att betrygga möjligheten för en återgång till den
lagliga pariteten.
Vid sidan härav är det enligt kommitténs åsikt angeläget, att alla åtgärder
undvikas vilka kunna verka hindrande för den av kommittén förordade
o\ergången tid fullständig guldmyntfot och att samtidigt de positiva åtgär
-
Banko utskottets utlåtande Nr U3. :i
(lev för uppnående av nyssnämnda mål, vilka te nif< som möjliga, ej underlåtas.
Särskilt framträder härvid nödvändigheten att i tillräcklig grad begränsa sedelutgivningen,
och kommittén vill i samband härmed uttala, att den riksbanken
medgivna extra sedelutgivningsrätten av 125 milj. kronor under
förhandenvarande förhållanden bolde kunna bortfalla. Vidare finner kommittén
angeläget, att inför övergången till guldmyntfoten tillräckliga likvida
tillgodohavanden finnas i utlandet.
r övrigt anser kommittén i varje fall eu fullständig återgång till guldmyntfot,
så vitt under nuvarande omständigheter kan bedömas, böra ske först
sa snart vissa andra europeiska länder, vilkas valutor intaga en med Sveriges
jämförlig ställning i kurshänseende, ungefär samtidigt taga ett sådant steg.
Kommittén hemställer fördenskull, alt Eders Kung!. Maj:t täcktes träffa anstalter
för att Sverige på lämpligt sätt måtte hålla sig i nära kontakt med och
för sin del, även genom eget initiativ, medverka vid förefintliga strävanden i
denna riktning med närmast aktgivande på deras framträdande vid eventuellt
kommande internationella ekonomiska konferenser.
Kommittén vill till slut uttala, att enligt dess bestämda uppfattning ett
målmedvetet arbete från de svenska statsmakternas sida för guldmyntfotens
snara återställande är en angelägenhet av största betydelse. Därjämte vill
kommittén betona, att ett av de förnämsta villkoren för framgång i strävandena
härutinnan är, att goda statsbudgetära förhållanden äro för handen samt
att icke genom statsmakternas åtgöranden menliga kastningar inträda i det
ekonomiska läget och särskilt att icke genom sådana ståtsåtgärder vår valuta
direkt försämras.»
Särskilda yttranden hava inom kommittén avgivits av fem ledamöter.
Beträffande dessa yttranden får utskottet hänvisa till propositionen
(sid. 4).
Till följd av remisser hava utlåtanden över tull- och traktatkommitténs
betänkande avgivits av fullmäktige i riksbanken och av fullmäktige
i riksgäldskontoret. I fråga om sistnämnda utlåtande hänvisar
utskottet till propositionen (sid. 7). Fullmäktige i riksbanken hava såsom
svar å remissen gjort framställning om fortsatt suspension av sedelinlösningsskyldigheten.
Denna framställning är av följande lydelse:
»Enligt kungl. kungörelsen den 26 september 1921 är riksbanken till och
med den 31 mars 1922 fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av
banken utgivna sedlar med guld.
Under tiden sedan fullmäktige i Sveriges riksbank i skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t av den 1 september 1921 senast begärde dylik fritagelse, hava betydande
förändringar inträffat i ställningen på den internationella valutamarknaden.
Om värdet av dollarn betecknas med talet 10(1, visade härvarande
noteringar nedannämnda värden för följande valutor:
Fullmäktige
riktbanken.
Bankoutskottet8 utlåtande Nr 23.
1921. |
pund |
floriner |
schweiz. francs |
svenska kronor |
danska kronor |
norska kronor |
31 augusti ........ |
76.13 |
78.35 |
88.82 |
80.50 |
66.61 |
51.82 |
30 september...... |
76.59 |
79.29 |
89.92 |
82.7 4 |
66.81 |
46.12 |
31 oktober ......... |
80.48 |
84.51 |
95.10 |
84.80 |
70.81 |
50.08 |
30 november ...... |
81.82 |
88.33 |
98.5 5 |
87.60 |
69.42 |
53.22 |
31 december ...... |
86.2 5 |
91.87 |
101.58 |
93.75 |
75.— |
60.28 |
1922. |
||||||
31 januari ......... |
87.94 |
92.23 |
101.51 |
94.6 0 |
75.68 |
59.50 |
24 februari......... |
90.7 6 |
96.8 4 |
101.59 |
99.il |
78.45 |
63.98 1 |
Genom dollarkursens stadiga nedgång i förhållande till samtliga nämnda
valutor hava utsikterna till en valutastabilisering avsevärt ljusnat. Men den
fasta punkt, kring vilken en verklig stabilisering skulle kunna ske, saknas
fortfarande.
I det uttalande rörande valutastabiliseringsfrågan, som det skandinaviska
eentralbankmötet den 12—13 november 1921 avgav, yttrades, att närmast
till hands läge, att det första steget till valutasvårigheternas övervinnande
toges genom guldmyntfotens återupprättande i England. Härigenom
skulle den nödvändiga fasta utgångspunkten för eu valutastabilisering skapas.
Till dess att detta skett, borde varje litet land avhålla sig från alla experiment
med stabilisering av sin valuta. Genom ett i otid företaget stabiliseringsförsök
skulle man löpa fara att utan gagn uttömma sina krafter, varigenom möjligheterna
för en stabilisering, när tiden vore inne, kunde försämras och äventyras.
Fullmäktige anse, att detta uttalande fortfarande äger full giltighet.
Emellertid får icke anses uteslutet, att en fast utgångspunkt för en mera
allmän valutastabilisering skulle kunna åstadkommas även därigenom, att
Sverige, Holland och Schweiz, vilka äro de länder, som att döma av valutornas
internationella värden synas stå närmast möjligheten att återgå till guldmyntfot,
samtidigt toge detta steg. Härpå hava fullmäktige givetvis sedan länge
haft och hava alltjämnt sin uppmärksamhet fästad; jämväl tull- och traktatkommittén
har i sitt utlåtande i valutafrågan den 7 februari 1922 antytt denna
möjlighet. Men saknaden av Englands medverkan skulle dock alltid innebära
en betänklig svaghet. Valutasituationens största svårighet är för närvarande
den betydande värdeskillnad, som oaktat den senaste tidens närmande fortfarande
består mellan pund sterling och dollar.
Om Sverige på egen hand överginge till guldmyntfot, skulle man därige
1
Vid utgången av februari månad samt den 21 {Bars 1922 visade enligt i riksbanken
verkställda beräkningar noteringarna följande värden å ifrågavarande valutor:
1922. |
pund |
floriner |
schweiz. francs |
svenska kronor |
danska kronor |
norska kronor |
28 februari....... |
91.0!) |
95.6 4 |
101.73 |
99.11 |
78.54 |
64.2 2 |
21 mars........... |
89.6 8 |
93.98 |
100.88 |
97.17 |
78.95 |
65.2 i |
liankoutskottets utlåtande Nr 23.
0
nom icke, erhålla eu hållfast punkt, kring vilken eu mera allmän valutastabilisering
kunde utkristallisera sig. Utlandet skulle emellertid säkerligen icke underlåta
att för arbitrageändamål sig till fördel utnyttja, en dylik åtgärd från
Sveriges sida, varmed skulle kunna följa oberäkneliga förluster.
Det har sagts, att om dollarkursen bär går ned till pari, bör Sverige
icke försumma detta tillfälle att övergå till guldmyntfot; om tillfället icke begagnades,
skulle man riskera, att guldpariteten åter ginge förlorad.
Att förutsäga, huru den ena eller andra valutakursen eller valutamarknaden
i sin helhet under den närmaste tiden kommer att utveckla sig är så
mycket vanskligare, som denna utveckling för närvarande är i hög grad beroende
på avgöranden, som bestämmas huvudsakligen av politiska hänsyn. Av
nuvarande förhållanden att döma, synes det dock finnas goda utsikter, att den
relativa stabilisering mellan den svenska kronan och dollarn, som synes vara
på väg att inträda, i stort sett kan upprätthållas. Dessa utsikter kunna dock
ingalunda anses utgöra tillräcklig anledning till ett till sina följder så ovisst
experiment som Sveriges övergång på egen hand till guldmyntfot. Detta steg
får ej tagas, förrän starka skäl föreligga, att man icke behöver taga steget tillhaka.
Vårt lands gynnsamma ställning gent emot utlandet och jämförelsevis
goda utsikter att snart komma tillbaka till eu hållfast guldmyntfot få icke
äventyras genom obetänksamma åtgärder.
Av de ovan anförda uppgifterna rörande värdeförhållandet mellan dollar
och vissa andra valutor under senaste sex månader framgår, att schweiziska
francs redan i sistlidna december månad nådde pari i förhållande till dollar.
Men icke destomindre har Schweiz tydligen icke ansett tillrådligt eller
nödvändigt att begagna sig av detta tillfälle för att på egen hand övergå till
guldmyntfot.
I anslutning; till vad sålunda anförts instämma fullmäktige i tull- och
traktatkommitténs i ovan åberopade utlåtande gjorda uttalande, att tidpunkten
för Sveriges återgång till fullständig guldmyntfot ännu ej vore inne, i det
att avgörande skäl talade för att vårt land icke isolerat toge ett sådant steg,
utan därvid framginge i samförstånd med andra länder, vilkas valutaställning
vore närmast jämförlig med vår, men att återgång till fullständig guldmvntfot
borde ske, så snart förutsättningarna därför vore inne.
Fullmäktige äro alltså av den övertygelsen, att riksbanken fortfarande
och intill dess att återgång till guldmyntfot kan ske, bör vara fritagen från
skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld, och
hemställa fullmäktige följaktligen, att Eders Kungl. Maj:t ville genom proposition
till riksdagen utverka fritagelse för riksbanken att vid anfordran inlösa
av banken utgivna sedlar med guld.
Att nu närmare uttala si g om tidpunkten, när återgång’ till guldmyntfoten
kan ske, låter sig icke göra. Då det emellertid icke får anses uteslutet,
att denna tidpunkt kan inträffa snart nog, hemställa fullmäktige, att fritagelsen
för riksbanken från sedelinlösningsplikten måtte fortfara att gälla till och
med den 15 maj 1922. Skulle inemot nämnda dag eu ytterligare utsträckning
av tiden för fritagelsen visa sig påkallad, skola fullmäktige icke underlåta
att inkomma med anmälan därom i så god tid. att frågan kan underställas den
nu samlade riksdagen.»
Motioner
1:120 och
II: 213.
TJtskottet.
" Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
Beträffande utredningen i ärendet i övrigt Får utskottet hänvisa
till propositionen.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom
nksdagen väckta motioner, nämligen dels nr 120 i första kammaren
av herr Wigforss, dels ock nr 213 i andra kammaren av herr Sköld.
I förstnämnda motion har hemställts, Datt riksdagen i samband
med bifall till Kungi. Maj:ts proposition nr 137 måtte uttala en bestämd
förväntan, att riksbanken låter sig angeläget vara att så upprätthålla vår
kronas värde, att svårigheterna för en återgång till guldmyntfot från
denna synpunkt sett icke vid den tid, medgivandet utlöper, äro större
än nu.D
Herr Sköld har i sin motion hemställt, Datt riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts berörda proposition nr 137.d
I fråga om de till stöd för dessa, yrkanden anförda motiveringarna
får utskottet hänvisa till motionerna.
Departementschefen erinrar, att, då fullmäktige i riksbanken nu
allenast begärt en förlängning av befrielsen från sedelinlösningsplikten
för tiden 1 april—15 maj, han för sin del icke funnit anledning att till
närmare prövning upptaga de olika åsikter och yrkanden, som framställts
i valutafrågan. Kungl. Maj:t hade den 2 december 1921 uppdragit
åt tull- och traktatkommittén att verkställa utredning angående
vidtagande av åtgärder till skydd för den svenska industrien, därvid
jämväl borde tagas under övervägande åtgärder inom den allmänna
valuta- och penningpolitikens områden.
I sitt här ovan omförmälda utlåtande har kommittén bland annat
framhållit, att allt, som kunde åstadkommas i riktning av en stabilisering
av den svenska valutan, obestridligen måste äga en mycket stor
och välgörande betydelse lör såväl produktionen och handeln som för
statens finans- och budgetpolitik''. En stabilisering av prisnivån vore
enligt kommitténs mening ett nödvändigt medel att för näringslivet
skapa lugnare villkor; och den enda framkomliga vägen för uppnående
av åtminstone en relativ sådan stabilisering ansåge kommittén vara en
fullständig återgång till guldmyntfot.
Utskottet vill erinra, att även utskottet för sin del förlidet år med
styrka framhållit dessa av kommittén nu framförda synpunkter eller
nödvändigheten av prisnivåns stabilisering och såsom medel härtill vidtagande
av åtgärder för en snabbare återgång till en effektiv guldmyntfot.
Jämväl fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontor^
Bankoutskottets utlåtande Nr 23. 7
vilka som nämnt yttrat sig över tull- och traktatkommitténs betänkande,
hava uttalat enahanda uppfattning. Alla synas sålunda för närvarande
vara ense om lämpligheten av en dylik åtgärd. Det har emellertid
gjorts gällande, att tidpunkten för en återgång till guldmyntfot ännu
icke vore inne, då man nämligen härvidlag borde handla i samförstånd
med andra länder, vilkas valutaställning vore närmast jämförlig med
vår. Departementschefen har ock uttalat den förvissning,'' att ledningen
av riksbanken komme att hålla sig i kontakt med vederbörandé inom
de länder, med vilka ett samarbete närmast kunde komma i fråga.
Enligt vad utskottet under hand från fullmäktige i riksbanken inhämtat,
hava förhandlingar i ovanberörda syfte redan inletts och torde frågan
jämväl komma att upptagas till behandling vid den snart stundande
konferensen i Genua. Under sådana förhållanden anser sig utskottet
sakna anledning att nu föreslå några särskilda uttalanden eller åtgärder
i valutafrågan.
Mot Kungl. Maj:ts förslag om medgivande för riksbanken att för
tiden från och med den 1 april till och med den 15 maj 1922 vara fritagen
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna
sedlar med guld har utskottet således icke haft något att erinra. Utskottet
kan följaktligen icke biträda det av herr Sköld i hans motion
framställda yrkandet.
Beträffande herr Wigforss’ motion torde densamma få anses besvärad
genom vad utskottet här ovan anfört.
Utskottet hemställer sålunda,
l.o) att riksdagen, med avslag å förevarande
motion 11:213, må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition nr 137; och
2:o) att den i ämnet väckta motionen 1: 120 må
anses besvarad genom vad utskottet här ovan anfört
och hemställt.
Stockholm den 23 mars 1922.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
Vid delta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av forsta kammaren: herrar Lindley, Vindahl, Johansson i Friggeråker\ Malmberg,
Andersson i Hägelåkra, Abrahamsson*, Bodin och Ström* samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Borggren. Janson i KungsOr. Sommelius, Lovin,
Byberg *, Olsson i Berg och Höglund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
av herr Lovén, som ansett, att utskottets utlåtande bort erhålla
följande lydelse:
»Departementschefen — — — områden.
I — — — guldmyntfot.
Utskottet---Genua. Utskottet vill dock uttala den bestämda
förväntan, att riksbanken låter sig angeläget vara att så aktgiva på vår
kronas värde, att svårigheterna för en återgång till guldmyntfot från
denna synpunkt sett icke vid den tid, då medgivandet utlöper, äro större
än nu. Under sådana förhållanden anser sig utskottet sakna anledning
att, utöver vad ovan sagts, nu föreslå några särskilda uttalanden eller
åtgärder i valutafrågan.
Mot — — — yrkandet.
Beträffande —--anfört.
Utskottet hemställer sålunda,
l:o) att riksdagen, med avslag å förevarande
motion II: 213, må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition nr 137, och
2:o) att den i ämnet väckta motionen 1: 120 må
anses besvarad genom vad utskottet här ovan anfört
och hemställt.»; samt
av herr Vindahl, som instämt med herr Lovén.