Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1922 kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och
understöd.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till
utskottet hänvisade framställningar angående vissa pensioner och understöd.
l:o) I en till riksdagen den 20 januari 1922 avlåten proposition)
nr 33, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare
och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års
ingång och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det
å postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor
och understöd, må under år 1922 av postmedel utbetalas förhöjning
med femtio procent av vederbörande tillkommande understöd.
I fråga om den i ärendet lämnade utredningen får utskottet hänvisa
till åberopade statsrådsprotokollet.
Utskottet, som tillåter sig erinra, att såväl 1920 som 1921 års
riksdag fattat enahanda beslut i ämnet, hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
2:o) I en till riksdagen den 10 februari 1922 avlåten proposition)
nr 70, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
a) I punkt l:o av sagda proposition har föreslagits, att riksdagen
må medgiva, att förra postexpeditörerna Era''Maria Gustafva Phalén
och Ester Frideborg Amalia Alm må från och med den 1 januari 1922
under sin återstående livstid, utöver dem jämlikt lagen angående rätt
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 17 höft. (Nr 22.) 1
Ang. förhöjning
för år
1922 av åt
vissa f. d.
poststationsföreståndare
och lantbrevbärare
utgående
understöd.
Ang. pensioner
och understöd
åt
vissa befattningshavare
vid postverket.
Tilläggspension
för E.
M. G Phalén
och E. F. A.
Alm.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
Understöd åt
V. Gustafsson
och B.
R. R. Burström.
Understöd åt
Bernhardina
Pettersson.
Ytterligare
understöd åt
J. A:son
Almén.
till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket med flera verk
den 4 juni 1920 tillerkänd pension av 1,608 kronor, uppbära en årlig
tilläggspension, Phalén med 300 kronor och Alm med 250 kronor, att
utgå av postmedel.
Beträffande utredningen ,i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig
böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
b) I punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att extra
postiljonerna Viktor Gustafsson och Bruno Bickard Rudolf Burström må
från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande kan
varda entledigad från sin befattning i postverket, under sin återstående
livstid åtnjuta ett årligt understöd, att utgå av postmedel, Gustafsson
med 1,270 kronor och Burström med 750 kronor.
Utskottet, som med avseende å utredningen i ärendet tillåter sig
hänvisa till propositionen, hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.
c) Under punkt 3:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva,
att förra städerskan Bernhardina Pettersson må räknat från och med den
1 januari 1922 under sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd
av 350 kronor, att utgå av postmedel.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag och hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
d) I punkt 4:o bär hemställts, att riksdagen må medgiva, att förste
postiljonen Johannes Andersson Almén må, utöver det av honom av
riksdagen förut tillerkända understöd, från och med 1 januari 1922 under
sin återstående tjänstetid vid postverket åtnjuta ett ytterligare årligt
understöd av 408 kronor, att utgå av postmedel, med rätt för honom
att å beloppet uppbära dyrtidstillägg efter de grunder, som äro eller
Bankoutskottets utlåtande Nr 22. 3
kunna bliva bestämda för åtnjutande av dyrtidstillägg å hans avlöningsförmåner
såsom förste postiljon.
Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa
till propositionen.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle det ifrågasatta understödet utgå
till Almén endast under den tid, häri kvarstår i postverkets tjänst. Vid
avo-ång från tjänsten skulle lian sålunda endast erhålla pension såsom
förste postiljon. Denna pension understiger med 240 kronor det pensionsbelopp,
som skulle hava tillkommit honom, därest han befordrats till
överpostiljon. I enlighet med inom utskottet uttalad uppfattning torde
billigheten bjuda, att Almén vid avgången beredes pension, såsom om
han vunnit befordran till överpostiljon. Utskottet, som icke funnit anledning
till erinran mot Kungl. Majtts förslag, hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
3:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
under nr 26 av herr Tjällgren och den andra inom andra kammaren
under nr 7 av herr Öberg, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja
postföraren Jonas Gustaf Sellstedt i Sidensjö en årlig pension av
600 kronor under hans återstående livstid».
Vidare har i en inom första kammaren av herrar Rosén och Belglist
väckt motion, nr 27, hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre
postföraren Mikael Mikaelsson i Yttervik, Tärna socken, ett årligt understöd
av 250 kronor».
I en inom andra kammaren under nr 57 väckt motion har herr
Carlström i Helgagård hemställt, »att riksdagen ville bevilja f. d. körpostföraren
Johannes Johansson en årlig pension av 300 kronor att utgå
under hans återstående livstid».
Ytterligare har herr Bengtsson i Norup i en inom andra kammaren
väckt motion, nr 87, hemställt, att riksdagen måtte bevilja förre
postbäraren Per Persson, Hjärsås, under hans återstående livstid ett
årligt understöd av 500 kronor.
Slutligen har i en inom andra kammaren av herr Hamrin väckt
motion, nr 134, hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. postköraren
Karl Al jr. Alfredson i Brötjemark, Jönköpings län, en årlig pension å
300 kronor».
Ang. understöd
åt vissa
postförare.
Motioner.
I: 26 och II: 7.
I: 27.
II: 57.
II: 87.
II: 134.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
Beträffande de till stöd för dessa yrkanden anförda motiveringar
ävensom i fråga om vid vissa av motionerna fogade bilagor får utskottet
hänvisa till motionerna.
Av tillgängliga handlingar inhämtas rörande ifrågavarande personer
bland annat följande:
Postföraren Jonas Gustaf Sellstedt, som är född den 19 februari 1848, har
jämlikt kontrakt med postverket ombesörjt postföring med häst och åkdon å linjen
Anundsö—Sidensjö, en väglängd av 19 kilometer, under tiden 1 juni 1897—31
december 1921 eller sammanlagt 24 år 7 månader.
Ersättningen för ifrågavarande postföring har utgått med nedannämnda
belopp under följande tidsperioder:
1 |
juni |
1897-31 juli |
1898 .......... |
......... kronor 312 |
1 |
augusti |
1898 — 31 december |
1900 .......... |
......... ;> 624 |
1 |
januari |
1901—31 mars |
1911 .......... |
........ » 936 |
1 |
april |
1911—31 december |
1916 .......... |
......... » 468 |
1 |
januari |
1917-31 |
1917 .......... |
......... » 780 |
1 |
» |
1918-31 » |
1918 .......... |
........ » 1,560 |
1 |
» |
1919-31 » |
1921 .......... |
......... » 1,794 |
— per ar
Under tidsperioden 1 juni 1897-31 juli 1898 och 1 april 1911-31 december
1921 har postföringen utgjorts med tre turer i veckan fram och åter samt under
tiden 1 augusti 1898—31 mars 1911 med sex turer i veckan, likaledes fram och åter.
Förre postföraren Mikael Mikaélsson, som är född den 12 februari 1865, har .
jämlikt kontrakt med postverket ombesörjt postföring mellan Forsmark och Tärnaby
under tiden 1 april 1899 — 31 december 1917 eller sammanlagt 18 s/i år.
Under tiden 1 april 1899 — 31 januari 1912 utgjordes postföringen med en
tur i veckan fram och åter samt från och med 1 februari 1912 med två turer i
veckan fram och åter.
Ersättningen för postföringens utgörande har under nedannämnda tidsperioder
utgått sålunda:
1 april 1899—31 januari 1912 med .................... kronor 703:04 per år.
1 februari 1912 — 31 augusti 1917 » ................... » 1,406:08 » »
1 september 1917—31 december 1917 » .................... » 1,872:— » »
Enligt uppgift i motionen skall Mikaélsson tidigare hava fullgjort ifrågavarande
postföring under 17 år, då hans fader innehade kontrakt med postverket om
postföringens utgörande.
Förre postföraren Johannes Johansson, som är född den 9 mars 1854,
har enligt kontrakt med postverket ombesörjt postföring medelst häst och åkdon
å linjen Hjältevad—Karlstorp under tiden 1 januari 1901—30 september 1920, eller
sammanlagt 19 ®/4 ar, med tre turer i veckan fram och åter under tiden 1 januari
1901 31 december 1912 samt därefter med fem turer i veckan fram och åter.
Våglängden mellan Hjältevad och Karlstorp utgör 21 kilometer.
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
5
Ersättningen för postföringeus utgörande har utgjort:
tiden |
1 |
januari 1901- |
—31 december |
1912 .... |
.... kronor |
577 |
20 |
ger |
år |
» |
1 |
» 1913- |
-31 » |
1915 .... |
____ » |
1,097 |
20 |
» |
|
» |
1 |
» 1916- |
—31 juli |
1917 .... |
» |
1,196 |
— |
» |
» |
» |
l |
augusti 1917 |
- 30 september |
1918 ... |
» |
1,690 |
— |
» |
» |
T> |
1 |
oktober 1918 - |
-30 november |
1918 ... |
» |
2,600 |
— |
» |
» |
•» |
1 december 1918 |
— 30 september |
1920 |
» |
3,380 |
— |
» |
Enligt vad utskottet inhämtat, har Johansson den 12 juli 1920 hos generalpoststyrelsen
gjort framställning om erhållande av årligt understöd. Enligt uppgift i
motionen skulle denna framställning hava avslagits på grund av att »han ej haft anställningen
i fråga i 25 år». Generalpoststyrelsens beslut i ärendet den 8 oktober 1920 innebär
emellertid, att »då sökanden icke innehaft sådan anställning i postverket, som
enligt gällande bestämmelser kunde berättiga honom till understöd av postmedel,
fann sig styrelsen förhindrad bifalla framställningen».
Förre postföraren Per Persson, vilken är född den 26 juli 1852, bar endast
under tiden 1 januari 1913—31 december 1915 samt 1 januari 1918-31 december
1921 eller tillhopa 7 år varit medelst personligt kontrakt anställd såsom gående
postförare å linjen Hjärsås—Vanås. Under tiden 1 februari 1875—31 december
1912 har, jämlikt kontrakt mellan generalpoststyrelsen och vederbörande kommun,
postföringen å sagda linjer verkställts genom kommunens försorg mot en ersättning
från postverket av 94 kronor per år för tiden 1 februari 1875—30 juni 1883 och
150 kronor per år för tiden 1 juli 1883—31 december 1912. Den jämlikt kontrakt
mellan Persson och postverket utgående ersättningen för ifrågavarande postföring
har utgjort, under tiden
1 januari 1913—31 december
» 1918—
» 1920—
» 1921— »
1915 .... |
.... kronor |
250 per år. |
1919 |
» |
440 » » |
1920 .... |
» |
840 » » |
1921 ..... |
» |
1,050 » » |
varjämte under år 1919 utgått dyrtidstillägg med ett belopp av kronor 202: 80.
Postföringen har under tiden t. o. m. den 30 juni 1883 utgjorts med 4 turer
i veckan, fram och åter, samt under tiden därefter med 6 turer i veckan.
Förre postbäraren Kart Alfred Alfredson, som är född den 30 mars 1863,
har jämlikt kontrakt med postverket ombesörjt postföring med häst och åkdon
mellan Brötjemark och Gränna, 13 kilometer, sju gånger i veckan fram och åter
under tiden 21 oktober 1899-30 september 1921 eller omkring 22 år.
Ersättningen för postföringens utgörande har utgått med:
kronor 894: 25 per år under tiden
» 1,277:50 » » » »
» 1,368:75 » » » »
» 2,820: — » » » »
» 3,467:50 » » » »
21 oktober 1899—31 december 1903,
1 januari 1904—30 april 1907,
1 maj 1907—31 december 1917,
1 januari 1918—30 april 1919,
1 maj 1919—30 september 1921.
Den senast utgående ersättningen motsvarade ungefär 3 kronor 65 öre
per mil.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
Från och med den 1 oktober 1921 har postföringen till och från Gränna
omlagts på så sätt, att posten befordras med automobil mellan Ödeshög och Gränna,
en väglängd av 29 kilometer. Nuvarande kostnaden för sistnämnda postföring en
gång dagligen fram och åter utgör 12 kronor per dag, motsvarande omkring 2 kronor
7 öre per mil.
Över ovannämnda motion II: 87, angående pension åt förre postföraren
Per Persson, har statskontoret på begäran av utskottet anbefallts
avgiva utlåtande; och har nämnda ämbetsverk över motionen inhämtat
yttrande av genéralpoststyrelsen. Styrelsen har i sitt yttrande,
efter meddelande av här ovan intagna uppgifter rörande Perssons anställning,
vidare anfört följande:
Generalpost■ »Enligt av Kungl. Maj:t i brev till Generalpoststyrelsen den 20 juni 1913
ittrandT^v oc^ ^en juni 1918 fastställda grunder för åtnjutande av årligt understöd gäller.
''''motionen ‘ a^'' dylikt understöd till belopp motsvarande högst 2/3 av senast utgående ersätt
ii:87.
ning kan tilldelas poststationsföreståndare och lantbrevbärare, som i sådan egenskap
tjänstgjort minst 25 år eller, undantagsvis, under kortare tid, och som befinnes
vara i behov av understöd. Dessa grunder, vilka fastställts efter riksdagens hörande,
medgiva icke tilldelande av understöd åt sådana postförare, som, utan att verkställa
lantbrevbäring, allenast forsla post direkt mellan två eller flera postanstalter.
Visserligen äro såväl lantbrevbärare som vanliga postförare anställda allenast
medelst kontrakt, i vilka överenskommits om viss ersättning för de prestationer,
som vederbörande åtagit sig att utföra för postverkets räkning, men det föreligger
en väsentlig skillnad mellan de åtaganden, som i de olika fallen gjorts. Lantbrevbärare
tillhandagå direkt den korresponderande allmänheten med postgöromål medelst
mottagande och utdelande under sina turer av postförsändelser utav skilda slag,
mottagande av tidningsabonnemang, tillhandahållande av frankotecken m. in. Det
arbete åter, som åligger vanliga postförare, inskränker sig huvudsakligen till att
transportera slutna poster från en postanstalt till en annan.
Emellertid har riksdagen vid'' skilda tillfällen med anledning av väckta
motioner eller på grund av avlåtna propositioner av postmedel beviljat postförare
årligt understöd, nämligen:
1909 åt Anders Johan Johansson, Furusund, till belopp av 300 kronor,
1911 åt Anders Johan Eriksson, Grinstad, till belopp av 120 kronor,
1913 åt Olof Johansson, Ferm, Bua, Om, till belopp av 300 kronor,
1918 åt Adolf Fredrik Lundberg, Rutan, samt åt Jonas Lilja, Dädesjö, vardera
till belopp av 200 kronor.
Härförutom har av riksdagen år 1919 beviljats årligt understöd av 300
kronor åt f. d. entreprenören av posttransporterna inom Jönköpings stad Carl
Gustaf Johansson.
Beträffande förenämnda personer förelågo emellertid särskilda omständigheter.
Eriksson hade under tjänsteutövning ådragit sig allvarlig skada, medförande sådan
nedsättning av arbetsförmågan, att, därest lagen om olycksfall i arbete varit tilllämplig
på honom, han skulle varit berättigad till en årlig livränta av 120 kronor
eller samma belopp, som av riksdagen tillerkändes honom såsom understöd. Posttransportören
-lohansson i Jönköping, som fullgjort posttransporterna därstädes under
liankoutskottets utlåtande AV 22.
35 år, hade varit utsatt för olycksfall vid skötseln av sin vid posttransporterna
använda häst, därvid Johansson skadat ena benet, som senare gjorde honom oförmögen
att ägna sig åt sitt förra yrke • De övriga hade under en lång följd av år
- A. J. Johansson under 38 år, Ferm under nära 33 år, Lundberg under 43år
och Lilja under 36 år — fullgjort postföring och varit medelst personliga kontrakt
anställda i postverkets tjänst. Johansson och Ferm hade fullgjort postföring under
sällsynt svåra och krävande förhållanden, varjämte båda levde i svårt ekonomiskt
betryck. Lilja hade dessutom jämväl tjänstgjort såsom lantbrevbärare under 4 år
10 månader.
Såsom ovan nämnts har Persson uteslutande tjänstgjort såsom vanlig postförare
och har i sådan egenskap medelst kontrakt varit anställd i postverkets tjänst
endast _ under 7 år. Enligt ett motionen bifogat intyg skulle han hava ombesörjt
postföringen mellan Hjärsås och Vanås i sammanlagt 32 år. Det vill sålunda synas,
som om Persson under tiden före 1 januari 1913, då han anställdes av postverket,
varit anställd av kommunen.
På grund av det anförda och med hänsyn till den korta tid, Persson varit
anställd i postverkets tjänst, anser generalpoststyrelsen sig icke kunna tillstyrka,
att Persson tilldelas årligt understöd att utgå av postmedel.»
Statskontoret har för egen del åberopat den i generalpoststyrelsens
yttrande innefattade utredningen.
Såsom av den bär ovan lämnade redogörelsen framgår, bär icke
någon av här ifrågavarande personer varit anställd såsom lantbrevbärare,
utan hava samtliga i egenskap av postföringsentreprenörer haft att fortskaffa
slutna poster från en postanstalt till en annan. Enligt gällande
bestämmelser äro de sålunda, på sätt också av generalpoststyrelsen framhållits,
icke berättigade till pension eller understöd. Visserligen har
riksdagen tidigare i enstaka fall beviljat årliga understöd till postförare.
I dessa fall hava emellertid förelegat särskilda omständigheter, vilka
ansetts böra föranleda undantag från gällande bestämmelser, såsom
skada genom olycksfall under tjänsteutövning eller synnerligen lång
anställningstid under sällsynt svåra och krävande förhållanden m. m.
Enligt utskottets mening föreligga emellertid i intet av nu förevarande fall
några dylika särskilda omständigheter. Det må vidare i detta sammanhang
erinras, att enligt från generalpoststyrelsen inhämtade uppgifter
antalet postförare vid 1921 års början utgjorde ej mindre än 792.
I varje tall synes en pensionering av dessa befattningshavare enligt utskottets
mening icke böra ifrågakomma, innan en utredning blivit verkställd
angående de grunder, som därvid böra tillämpas. Utskottet finner
sig alltså böra avstyrka bifall till de väckta motionerna.
Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner:
a) I: 26 och II: 7;
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
Ang. understöd
åt telefonarbetaren
L. V. Englunds
änka.
TJtskottet.
b) 1:27;
c) 11:57; %
d) II: 87; samt
e) II: 134
icke må av riksdagen bifallas.
4:o) I en inom andra kammaren av herr Hansson i Bäck väckt motion,
nr 137, hemställes, natt riksdagen måtte besluta, att till avlidna telefonarbetaren
Lars Verner Englunds änka Anna Persdotter Englund i Laknäs,
Leksands socken, måtte från och med detta år utgå femtio (50) kronor
till understöd för vart och ett av hennes fyra minderåriga barn, tills
de äro fyllda sexton år».
Beträffande motiveringen för detta yrkande tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Englund, som
är född den 26 oktober 1882, befinner sig i ytterst tryckta ekonomiska
omständigheter och nödgats gång efter annan anlita den allmänna
fattigvården ävensom att hennes man vid sitt frånfälle kunde räkna
sig till godo en tjänstetid i pensionshänseende av 13 Vä år.
Såsom motionären framhållit, föreligger icke någon rätt till pension
för änkan Englund. Någon sådan bör enligt utskottets åsikt icke heller
ifrågakomma, då hon är jämförelsevis ung och på grund härav får antagas
kunna med arbete försörja sig. Däremot synes på grund av föreliggande
omständigheter billigheten bjuda, att, på sätt utskottet i ett
par liknande fall föreslagit, hjälp må utgå av statsmedel i form av uppfostrinysbidrag
för makarnas minderåriga barn; och vill utskottet i sådant
avseende föreslå, att understöd tillerkännas barnen med 100 kronor årligen
för vart och ett av dem, att utgå från och med den 1 januari
1922 intill utgången av det år, under vilket barnet uppnår 18 års ålder.
Understöden synas, såsom i tidigare fall skett, lämpligen böra anvisas
att utgå av telegrafverkets medel.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 137, må medgiva, att vart och ett av avlidne linjearbetaren
Lars Verner Englunds omyndiga barn Albert
Verner, Signe Maria, Elsa Linnéa och Frida Albertina
må från och med den 1 januari 1922 till och med
det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder,
av telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd
av etthundra kronor.
Bankoutskottets utlåtande yVr 22. 9
5:o) 1 eu inom andra kammaren under nr 23 väckt motion har
herr Jansson i Falun hemställt, att »riksdagen måtte från och med den
1 januari 1922 bevilja f. d. stationsmästaren vid statens järnvägar C. L.
Ehrnström en årlig pension av 800 kronor att utgå av trafikmedel».
Beträffande motiveringen för detta yrkande tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ehrnström i skrivelse den
2 juni 1917 hos järnvägsstyrelsen anhållit om pension eller något annat
understöd, då han på grund av framskriden ålder och i järnvägens
tjänst ådragna skador vore oförmögen att försörja sig och sin familj.
1 häröver avgivet yttrande meddelade distriktsförvaltningen vid statens
järnvägars femte distrikt, att Ehrnström vid upptäckten av den brist i
kassan å Avafors station, som vid verkställd inventering den 19 oktober
1914 befunnits föreligga, blivit försatt ur tjänstgöring samt att han underhand
erhållit den upplysningen, att han hade att välja mellan att själv
begära avsked med risk att icke erhålla pension eller ock att låta balansmålet
bliva föremål för kammarrättens prövning och efter dess dom,
som sannolikt komrne att innebära avsked utan pension, söka nåd samt,
om dylik beviljades, sedermera kunna erhålla avsked med pension. Ehrnström
hade emellertid föredragit att själv begära avsked. Vid föredragning
av ärendet den 2 juli 1917 fann styrelsen ansökningen icke kunna
föranleda till någon styrelsens åtgärd.
Med hänsyn till Ehrnströms långvariga tjänstgöring vid statens
järnvägar (omkring 40 år) och då han enligt uppgift därunder erlagt
föreskrivna pensionsavgifter, synes det utskottet, i betraktande jämväl
av hans enligt handlingarna, vitsordade, på senare tid iakttagna välförhållande
och övriga föreliggande omständigheter, billigt, att något
vederlag beredes honom för den pension, han gått förlustig. Utskottet
anser sig i sådant avseende böra föreslå, att Ehrnström tillerkännes en
årlig pension av 400 kronor, motsvarande ungefär vad som skulle till
honom utgå i pension med beräkning allenast av de utav honom inbetalda
pensionsavgifterna.
Pensionen torde, såsom motionären ifrågasatt, böra anvisas att
utgå av tratikmedel från och med den 1 januari innevarande år.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 23, må medgiva, att förre stationsmästaren C. L.
Ehrnström må från och med den 1 januari 1922 under
Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 8 samt. 17 höft. (Nr 22.) 2
Ant/, pension
åt förre stationsmästaren
C. L. Ehrnsti
öm.
Utskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
sin återstående livstid av trafikmedel uppbära en årligpension
av fyrahundra kronor.
Ang. årligt 6:o) 1 en inom andra kammaren av herr Borggren väckt motion,
åtUextravagn. nr 53, har hemställts, att riksdagen måtte bevilja Sven Petter Pålssons
och stall- änka Elsa Pålsson, född Jöns dotter, ett årligt understöd av 300 kronor
apäls som '' att från och med den 1 januari 1922 utgå så länge hon förbliver ogift.
Till stöd för yrkandet har i motionen anförts:
ȁr 1921 den 22 juni avled extra ordinarie vagn- och stallkarlen Sven Petter
Pålsson vid statens järnvägar i Halmstad. Han hade vid sitt frånfälle varit anställd
vid statens järnvägar från den 1 januari 1896 först som extra ordinarie kolvakt,
sedan som extra ordinarie vagn- och stallkarl och erhöll avsked med pension
den 1 januari 1918. Han efterlämnade vid sin död änkan Elsa Pålsson, född Jönsdotter.
Änkan är född den 22 januari 1844, kan ej genom eget arbete försörja
sig och befinner sig sålunda i fattiga omständigheter.
Då riksdagen vid flera tillfållen lämnat understöd åt änkor i liknande omständigheter
och dessutom med hänsyn till Pålssons långa tjänstgöringstid, tillåter
jag mig vördsamt påkalla riksdagens medverkan för att något understöd må komma
henne till del.»
Beträffande vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till
motionen: . ^
utskottet. Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har Pålsson icke haft
ordinarie anställning i statens tjänst. Hans änka är sålunda icke berättigad
till pension av statsmedel. Ett bifall till motionen skulle
givetvis medföra, att även i likartade fall anspråk korame att framställas
på understöd av statsmedel. Härtill kommer, att Pålsson först
vid närmare 55 års ålder inträdde i statens järnvägars tjänst, där han
kvarstod under 22 år. Under sådana omständigheter har utskottet ansett
sig böra avstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 53 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Ang. tillaggs- 7:o) I en inom andra kammaren av herr Knutsson väckt motion,
förste stations- nr bär hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att till f. d. förste
skrivaren Carl stationsskrivaren Carl Leonard Törnebladh bevilja utbetalandet från och
Tsrnebiadh med innevarande år av tilläggspension motsvarande skillnaden mellan
den till honom nu utgående pensionen och den han skolat uppbära, om
han formellt fullgjort 30 ordinarie års tjänst».
liankoutskottets utlåtande AV 22.
I I
Till stöd för motionen bär anförts följande:
»Med utgången av juni månad 11)17 beviljades lörste stationsskrivaren tiar!
Leonard Törnebladh, efter uppnådda 65 levnadsår, avsked ur statens järnvägars
tjänst. Enär Törnebladh emellertid vid sin avgång ur tjänsten icke innehaft ordinarie
befattning vid statens järnvägar mor än 27 år och den då gällande lagen
angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar icke
medgav inräknandet av tjänstetiden såsom extra ordinarie, utan föreskrev som
villkor för erhållande av full pension en fullgjord tjänstgöringstid av7 minst 30 år
såsom ordinarie befattningshavare, kunde Törnebladh vid sitt avskedstagande icke
tillerkännas högre pension än efter 59. i procent å pensionsunderlaget, under det
att full pension utgår med 70 procent. .
Dot förhåller sig emellertid så, beträffande Törnebladhs anställningstid vid
statsbanorna, att han icke själv är orsak till att de här ovan angivna villkoren
ej kunnat fullgöras. Törnebladhs hela anställningstid uppgår nämligen till 40 år och
redan i juli månad 1877 blev han av sin överordnade trafikdirektör föreslagen till
ordinarie tjänsteman och hela tiden från åberopade tillfälle av sitt befäl ansetts
böra befordras till ordinarie, men genom oförvållade svårigheter hindrats härutinnan
ända till den 1 januari 1890. från vilken dag han alltså räknar sitt ordinarieskap.
Samtidigt med sitt avskedstagande hemställde Törnebladh hos kungl. järnvägsstyrelsen.
att hänsyn skulle tagas till hans manga tjänsteår och trots de formella
omständigheterna bevilja honom full pension. För att belysa huru det under
stundom kan gestalta sig för män med än så goda förutsättningar för framtiden
efter anställningen vid ett statens verk, såsom i detta fallet beträffande Törnebladh,
må här anföras dels Törnebladhs skrivelse till kungl. järnvägsstyrelsen angående
vädjan om full pension och dels hans närmaste överbefäls v kl ordinarieblivandet
skrivelse angående Törnebladhs lämplighet såsom tjänsteman. Törnebladh
skriver: »Såsom av i avskrift bifogade, av herr trafikdirektören V. Sjöstedt den
18 november 1889 till kungl. styrelsen avlåtna skrivelse framgår, blev undertecknad,
som redan i juli månad 1876 antogs som elev vid statens järnvägar, östra
stambanan, påföljande år eller 1877 föreslagen till ordinarie tjänsteman. Vid
läkareundersökning i och för denna föreslagna befordran kunde jag dock icke erhålla
friskbetyg i enlighet med då gällande bestämmelser, ehuru jag vid tiden i
fråga kände mig fullt frisk och arbetsför. Läkareundersökningen verkställdes av
dåvarande järnvägsläkaren Segerdahl, och jag anhåller vördsamt få relatera, huru
jag därvid behandlades.
Tillsammans med fyra tjänstekamrater inställde jag mig hos bemälde läkare
icke mindre än fem olika gånger under anhållan att bliva undersökt, men blev vid
de olika tillfällena, särskilt vid det sista, mycket oförsynt avvisad med den upplysningen,
att läkaren icke hade tid att bliva besvärad av »järnvägsfolk».^ Da
trafikdirektör Sjöstedt uttryckligen framhållit nödvändigheten av att undersökningen
skedde med första i och för den ordinarie anställningens vinnande, vågade jag vid
femte och sista besöket för läkaren framhålla, att jag och mina kamratei icke
heller hade tid att gång efter annan förgäves besöka honom. Mitt yttrande misshagade
tydligen läkaren, som omedelbart vid tillfället och i en uppbragt sinnesstämning
undersökte mig och kamraterna. Efter undersökningen, varvid kläderna
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
ej avtogos, förklarade läkaren, att jag var lungsjuk, en upplysning, som jag icke
kunde tro på, då jag alltsedan barndomen känt mig frisk och stark. Jag bad läkaren
att än en gång övertyga sig om saken, men blev jag då brutalt avvisad.
•lag inberättade genast ° till trafikdirektör Sjöstedt resultatet av mitt besök hos
läkaren, men blev jag da tillrådd att vända mig till den senare vikarierande järnvägsläkaren
Nordenström, som också vid tvenne olika besök efter ingående undersökning
för varje gång förklarade mig fullt frisk. Resultatet av denne läkares
undersökning blev sedan känt för den ordinarie järnvägsläkaren Segerdahl, vilken i
sina försök att hindra min befordran lyckades förmå sin vikarie att icke utfärda
friskbetyg. Då jag för denne framhöll det oberättigade uti att neka en vid trenne
olika tillfällen undersökt och frisk befunnen person läkare- och friskbetyg, svarade •
doktor Nordenström, »att man ej gärna kunde utfärda betyg i strid mot en ämbetsbroders
önskan».
Under de 40 år jag varit i statsbanornas tjänst, har jag icke varit förhindrad
att bestrida min befattning och mina åligganden som järnvägsman, och då
järnvägsläkaren Segerdahl genom personlig ovilja emot mig försökt att stävja min
levnadsbana, därvid han icke ryggat tillbaka för den mest kraftiga och hänsynslösa
åtgärd, vågar jag i och för en mera tryggad ålderdom vördsamt anhålla, att
kung], järnvägsstyrelsen ville taga hänsyn till min vördsamma ansökan.»
Trafikdirektör Sjöstedt skriver den 18 november 1889: »Härmed får jag
vördsamt
till stationsskrivare föreslå skrivbiträdet Carl Leonard Törnebladh och
bifogar för detta ändamål präst-, läkare- och färgsinnebetyg.
Herr Törnebladh antogs redan i juli 1876 till elev vid östra stambanan och
har sedan oavbrutet tjänstgjort på större och mindre stationer å avdelningen, varvid
han haudlagt alla en stationsskrivare tillkommande göromål samt vid undergångna
examina i reglementen och telegrafi visat goda insikter. Då Törnebladh.
efter avlagda kunskapsprov och på grund av nit, skicklighet och ordentlighet vid
tullgörandet av sina åligganden, 1877 skulle föreslås till ordinarie, lyckades han ej
erhålla läkarebetyg i överensstämmelse med kungl. järnvägsstyrelsens fordringar,
varför förslaget då förföll, men enär han alltsedan oavbrutet tjänstgjort och därunder
aldrig varit av sjukdom eller kroppslig svaghet hindrad i sin tjänstgöring
samt °nu erhållit fullständigt friskt läkarebetyg, anser jag det vara min plikt att
föreslå honom till ordinarie befattning, sedan han använts över 18 år i järnvägens
tjänst och därunder på ett tillfredsställande sätt till fullo ersatt ordinarie tjänsteman.
I betraktande av Törnebladhs många gagnande tjänsteår såsom extra, under
vilken tid han alltid i avlöningsväg, såsom icke ordinarie, fått stå tillbaka, får jag
vördsamt föreslå avlöning i 11 :e klassen, eller 1,200 kronor pr år, samt att befordra
gen må räknas från och med den 1 januari 1890.»
Från l:a distriktsförvälfången erhöll Törnebladh följande skrivelse: »Häri
genom
får distriktsförvaltningen meddela, att kungl. järnvägsstyrelsen på eder därom
gjorda ansökan jämlikt beslut den 18 juni 1917 beviljat eder avsked med utgången
av juni månad 1917. Pensionsbrev och fribiljettsbrev bifogas. Stockholm den 22
juni 1917.
Vid beviljandet av Törnebladhs avsked hade någon hänsyn till hans framställning
om full pension icke kunnat göras.
Då här föreligger ett synnerligen beaktansvärt fall, i det att Törnebladh
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
13
synes varit offer för eu mindre ansvarskiinnande järnvägsläkare och då det åtminstone
enligt numera rådande åskådningssätt en tjänstemans insats i verket skattas
lika högt, då det redeligen utförts, oavsett om det ägt rum under s. k. extra eller
ordinarie anställningsvillkor, synes det mig vara en angelägen sak, att riksdagen
tager under övervägande att åstadkomma rättelse i enlighet med nu gällande pensionsvillkor.
I lagen av den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
förskrives enligt g 20 punkt 1. Tjänsteår enligt detta kapitel beräknas
för tid, under vilken tjänsteman efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft
ordinarie eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som av verkets
styrelse prövas vara därmed jämförlig, eller ock bestritt förordnande å sådan etc.
Visserligen omnämnes i åberopade paragrafen extra ordinarie befattning, och
det skulle kunna sägas, att Törnebladh icke innehaft sådan, då han endast varit i
s. k. extra tjänst. Det är därför av behov att erinra därom, att under tiden
1876—1890 det icke vid statens järnvägar tillämpades annan anställningsform än
extra och ordinarie, men att det av förut angivna skrivelsen från trafikdirektör
Sjöstedt tydligen framgår, att Törnebladh under sin extratid fullgjort tjänst såsom
en ordinarie stationsskrivare.
Till grund för pensionen ligger emellertid också den insats, som vederbörande
tjänsteman har att göra till pensionskassan månatligen under sin ordinarie tjänstetid.
Törnebladh har under 27 år, efter vilka han pensionerats, till pensionskassan
inbetalt 2,718 kronor 66 öre, under det han för att få tillgodoräkna sig 30 tjänsteår
skolat till kassan ifråga hava erlagt avgift, beräknad från den 1 januari 1887, med
tillsammans 2.990 kronor 82 öre. Skillnaden utgör 272 kronor 16 öre. Självfallet
är, att om Törnebladh kan beredas full pension, han också villigt erlägger nyssnämnda
skillnadsbelopp.
Utom vad ovan anförts får jag såsom ytterligare skäl till denna framställning
meddela, att Törnebladh haft sjukligt i familjen och icke kunnat göra några
besparingar att upphjälpa den otillräckliga pensionen, vadan han måste framleva
sin ålderdom under tryckta förhållanden.»
På begäran av utskottet bar statskontoret anbefallts att i ärendet
avgiva utlåtande, och bär statskontoret därvid överlämnat ett av järnvägsstyrelsen
avgivet, så lvdande yttrande:
»Den i förstnämnda motion avsedde f. d. förste stationsskrivaren Törnebladh
räknade vid sin avgång ur statens järnvägars tjänst den 1 juli 1917 en tjänstetid i
ordinarie anställning vid verket av 27 år och nära 6 månader. Han vann nämligen
dylik anställning den 1 januari 1890. Dessförinnan hade han använts under mer
än 13 år i statens järnvägars tjänst först såsom elev och sedermera såsom extra
befattningshavare. Rörande anledningen till det osedvanligt långa dröjsmålet med
hans antagande i ordinarie tjänst, så har det icke varit möjligt för styrelsen att
.skaffa någon utredning härutinnan utöver den, som innefattas i numera avlidne tratikdirektören
Sjöstedts i motionen återgivna yttrande av den 18 november 1889
med förslag angående Törnebladhs befordran till ordinarie stationsskrivare. De
läkare, som äro omnämnda i den av motionären åberopade, av Törnebladh samtidigt
med hans avskedsansökan ingivna framställning om full pension, voro båda döda
redan vid tiden för styrelsens handläggning av denna framställning, och veder
-
Järnvägs
styrelsen
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
Statskontoret.
Utskottet.
hörande distriktsförvaltning hade i avgivet yttrande däröver funnit sig förhindrad
att tillstyrka bifall till densamma. Styrelsen fann också framställningen icke kunna
föranleda till någon åtgärd, och med stöd av § 5 i lagen den 4 juli 1910 angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar bestämdes Tömebladhs pension
till 2,357 kronor om året, vilket belopp motsvarade 59.5 procent å hans vid
avgången från tjänsten innehavda avlöning i pensionshänseende, 3,960 kronor. Sedermera
har med stöd av kungl. brev den 24 oktober 1919 en tilläggspension av 107
kronor om året tillerkänts Törnebladh, att utgå från och med den 1 januari 1919.
Denna tilläggspension motsvarar 59.5 procent å 180 kronor.
Av det sagda torde framgå, att det nu icke låter sig göra att skaffa någon
tillförlitlig utredning för bedömande av riktigheten av motionärens påstående, att
Törnebladh skulle hava varit offer för en mindre ansvarskännande järnvägsläkare
och på den grund blivit relativt dåligt ställd i pensionshänseende. Utan att vidare
ingå på frågan, huruvida Törnebladh själv varit orsak till sin ogynnsamma ställning
i pensionshänseende eller icke, vill styrelsen framhålla, att bland f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar, som pensionerats före ikraftträdandet den 1 juli 1920
av lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid kommunikationsverken, åtskilliga personer finnas, vilka fått en ogymisam ställning
i pensionshänseende på den grund, att de först efter långvarig anställning i
icke ordinarie tjänst befordrats till ordinarie befattning, utan att detta berott på
något deras eget förvållande, samt att, såvitt styrelsen har sig bekant, tilläggspension
hitintills icke blivit beviljad i något dylikt fall.»
För egen del har statskontoret åberopat vad järnvägsstyrelsen sålunda
anfört.
Av utredningen i ärendet framgår, att f. d. förste stationsskrivaren
Törnebladh, vilken är född den 6 juni 1852 och den 1 januari 1890
vunnit ordinarie anställning i statens järnvägars tjänst, vid sin avgångur
tjänsten den 1 juli 1917 räknade en tjänstetid i ordinarie anställningar
27 år nära 6 månader. Enligt gällande peijsiönsbestämmeker erhöll
lian vid sitt avsked en pension av 2,357 kronor om året, varefter han
från och med den 1 januari 1919 tillerkändes en tilläggspension av 107
kronor om året. Hans sammanlagda pensionsförmåner utgöra alltså för
närvarande 2,464 kronor årligen. Härå utgår jämväl dyrtidstillägg, utgörande
enligt nu gällande grunder omkring 1,825 kronor för år räknat.
Därest Kungl. Maj:ts förslag till innevarande riksdag om pensionstilläggåt,
vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst vinner riksdagens bifall,
skulle Törnebladh komma i åtnjutande av sådant tillägg till belopp av
60 kronor om året, räknat från och med den 1 april innevarande år.
Innan Törnebladh vann ordinarie anställning, hade lian under mera
än 13 år använts i statens järnvägars tjänst först såsom elev och sedermera
såsom extra befattningshavare. Beträffande anledningen till det långa dröjsmålet,
med hans antagande i ordinarie tjänst har järnvägsstyrelsen med
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 22. 15
delat, att det icke varit möjligt för styrelsen att därutinuau erhålla
någon utredning utöver den, som återfinnes uti det av motionären åberopade,
av numera avlidne trafikdirektören Sjöstedt på sin tid avgivna
yttrandet.
I motionen göres gällande, att Törnebladh skulle hava blivit i viss
mån orättvist behandlad, varigenom han kommit i en relativt sämre ställning
i pensionshänseende. Någon tillförlitlig utredning för bedömande
av riktigheten härav lärer emellertid, såsom också järnvägsstyrelsen
framhåller, icke vara möjlig att nu åvägabringa, och torde man vid
sådant förhållande icke heller kunna taga någon hänsyn härtill.
Utskottet anser sig slutligen böra i likhet med styrelsen erinra,
hurusom bland f. d. befattningshavare vid statens järnvägar, vilka avgått
med pension före ikraftträdandet av nu gällande pensionsbestämmelser
för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken, åtskillig
personal finnes, vilken av enahanda orsak, som här åberopas, kommit
i ogynnsam ställning i pensionshänseende. Någon tilläggspension har
icke heller hittills i något dylikt fall beviljats.
Under sådana omständigheter har utskottet funnit sig böra avstyrka
bifall till här förevarande motion och hemställer,
att föreliggande motion II : 56 icke må av riksdagen
bifallas.
8:o) I en inom andra kammaren av herr Lindiet/ väckt motion,
nr 60, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja grindvakterskan
Anna Hansson Hall ett årligt understöd av 300 kronor av trafikmedel
att utgå från och med månaden näst efter den, då hon erhållit eller
erhåller avsked från sin befattning».
Beträffande motiveringen för detta yrkande ävensom i fråga om vid
motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till motionen.
På utskottets anhållan har -statskontoret anbefallts avgiva utlåtande
i förevarande ärende; och har nämnda ämbetsverk över motionen
inhämtat yttrande av järnvägsstyrelsen, som därvid anfört följande:
»Anna Hansson Hall blev antagen i statens järnvägars tjänst den 28 maj
1887, och ej såsom motionären uppgiver den 28 maj 1886, och har hon efter sin
första anställning tillhört verket oavbrutet; under tiden 1 juli 1912—1 september
1913 tjänstgjorde hon emellertid endast som reservgrindvakt, enär dåvarande stationsföreståndare
vid Söderala hade åtagit sig att genom familjemedlem upprätthålla
grindbevakningen. Efter sistnämnda tidpunkt övertog åter Anna Hall alla de
med grindbevakningen förenade göromålen, vilka hon under hela sin tjänstetid
Ang, årl:gt
understöd åt
grindvakterskan
Anna
fTanssonHall.
Järnvägs
styrelsen,
Statskontoret.
TJtskottet.
Ang. årligt
understöd åt
extra verkstadsmästaren
0. L. Hahnes
änka.
16 Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
fullgjort till full belåtenhet. Hennes avlöning har varierat på sätt i motionen
angives.
Genom anordnande av fållbommar vid den vägövergång, som för närvarande
bevakas av Anna Hall, vilka bommar manövreras från vindspel i närheten av stationshuset,
kan trafikavdelningens personal övertaga grindbevakningen från och med
den 1 nästkommande mars, då behovet av vägvakt sålunda kommer att upphöra.
Under sin förenämnda anställningstid har Anna Hall, enligt vad vederbörande
distriktsförvaltning upplyst, haft sin egentliga utkomst från statens järnvägar.»
För egen del har statskontoret anfört följande:
»Vad i motionen nr 60 anförts till stöd för beviljande av årligt understöd
åt grindvakterskan Anna Hansson Hall synes, tillika med vad kungl järnvägsstyrelsen
upplyst i fråga om hennes anställning vid statens järnvägar, giva vid handen
att starka billighetsskäl föreligga att tilldela henne det ifrågasatta understödet, mot
vars belopp anledning till anmärkning icke synes förefinnas.»
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Hansson Hall,
som är född den 13 februari 1856, under omkring 14 år varit anställd
som grindvakterska vid Söderhamn—Bergviks järnväg och därefter,
sedan staten övertagit nämnda järnväg, under 35 år i samma egenskap
haft anställning i statens järnvägars tjänst. På grund härav och då
hon, såsom järnvägsstyrelsen upplyst, under sistnämnda tid haft sin
egentliga utkomst från statens järnvägar, finner utskottet i likhet med
de hörda myndigheterna billigt, att hon beredes något understöd av
allmänna medel, sedan hon på grund av förändrade anordningar vid vederbörande
järnvägsstation icke längre kan bibehålla sin tjänst. Mot det
i sådant avseende föreslagna beloppet har utskottet icke haft något att
erinra.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 60, må medgiva, att till grindvakterskan Anna
Hansson Hall, född Larsdotter, må från och med
månaden näst efter den, varunder hon entledigas från
sin anställning i statens järnvägars tjänst, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel
utgå ett årligt understöd av trehundra kronor.
9:o) I en inom andra kammaren av herr Leo väckt motion, nr 84,
har hemställts, »att riksdagen ville tillerkänna e. o. verkstadsmästaren
Oskar Leonard Hahnes efterlämnade änka, Hanna Holme, ett årligt
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
17
understöd av 300 kronor att utgå fr. o. in. år 1922, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Hahne, vilken under en tid
av 47 år i egenskap av extra ordinarie befattningshavare varit anställd
i statens järnvägars tjänst och den 1 juli 1920 avgått med pension såsom
extra ordinarie verkstadsmästare, den 24 april 1921 avlidit, efterlämnande
änka och två döttrar. Änkan, som är född den 2 januari 1859, lider
enligt till utskottet överlämnat läkarintyg av periodvis inträdande sinnessjukdom
(Psychosis periodica), vilken för närvarande gör henne oförmögen
till arbete. Enligt företett bouppteckningsinstrument utgjorde
emellertid behållningen i boet efter Hahne något över 10,000 kronor.
Änkan Hahne torde även kunna påräkna något bidrag till sitt underhåll
av döttrarna, vilka enligt vad handlingarna utvisa båda äro gifta, den
ena med en lokomotivförare och den andra med en landsfiskal. Vid
sådant förhållande och då Hahnes befattning icke var av beskaffenhet
att medföra rätt till pension för efterlevande, har utskottet icke ansett
sig kunna tillstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande motion II: 84 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
10:o) I en inom andra kammaren av herr Lövgren väckt motion,
nr 136, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att förre järnvägsarbetaren
Nils Erik Nilsson i Vännäs Över-Kalix skall från och med år
1922 erhålla ett årligt understöd av 400 kronor att utgå av trafikmedel.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Vid motionen har fogats, bland annat, avskrift av en tjänsteförteckning
för Nilsson. Denna förteckning är av följande utseende:
Tjänsteförteckn iv g.
För järnvägsarbetaren Nils Erik Nilsson Vännäs Över-Kalix:
åren 1883—86 under somrarna på Riksgränsbanan
» 1893—94
» 1908
» 1909
» 1912—20
» » » »
» sommaren på Boden—Lappträskbanan
» » » » »
» somrarna på banan Över-Torneå—Haparanda och Haparanda—Finska
gränsen
» 1904—07 på Militärvägen Boden—Lappträsk
Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 8 samt. 17 höft. (Nr 22.)
Utskottet.
Ang. årligt
understöd åt
förre järnvägsarbetaren
Nils Erik
Nilsson.
3
Utskottet.
18 Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
åren 1887 — 92 på vägbyggnader inom Över-Kalix socken
» 1895—1900 » » » » och Över-Torneå socknar
» 1902—1903 » » » » socken
» 1901 » » » Piteå socken.
» 1910—1911 » » landsvägen Lappträsk — Hietaniemi inom Karl
Gustavs
församling av Norrbottens län.
Att ovanstående tjänsteförteckning överensstämmer med för oss uppvisade
originalhandlingar eller av oss kända förhållanden intygas på heder och samvete.
Yännäs den 30 september 1920.
L. Andersson. Oskar Samuelsson. J. P. Olsson. N. O. Samuelson.»
I fråga om de vid motionen fogade bilagorna i övrigt tillåter sig
utskottet hänvisa till motionen.
Såsom av den här ovan intagna tjänsteförteckningen framgår, har
Nilsson endast sammanlagt 17 år sommartiden arbetat vid statens järnvägsbyggnader,
varjämte han under 4 år haft arbete vid militärvägen
Boden—Lappträsk. Nilssons tjänstetid berättigar honom sålunda icke
till pension av statsmedel. På grund härav förklarade sig järnvägsstyrelsen,
i anledning av en utav Nilsson gjord ansökning om pension,
genom beslut den 31 januari 1921 — under framhållande av, att anställning
vid de av staten understödda lan ds vägsbyggnader, där Nilsson
uppgivit sig hava arbetat, ej kunde i pensionsavseende anses likställd
med anställning vid statens järnvägsbyggnader — förhindrad bifalla
ansökningen.
Utskottet vill erinra, att enligt gällande bestämmelser angående
pensionering av arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m. såsom
villkor för rätt till pension föreskrivits anställning under minst 25 år.
Då, såsom av utredningen i ärendet framgår, Nilsson icke uppfyller
berörda villkor, är han icke lagligen berättigad till pension. I övrigt
hava några omständigheter icke blivit anförda, vilka synas böra föranleda
ett frångående av hittills tillämpade principer, varför utskottet
med hänsyn till de konsekvenser, ett bifall till framställningen skulle
kunna medföra, ansett sig böra avstyrka bifall till motionen. På grund
härav får utskottet, under erinran jämväl, att riksdagen tidigare avslagit
ett flertal framställningar av liknande art, hemställa,
att förevarande motion II: 136 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
19
ll:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 januari 1922 dagtecknad
proposition nr 35 liar Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Departementschefen har till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för nyssnämnda dag hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
•riksdagen medgiva,
a) att förre krono]ägaren i Garphyttans bevakningstrakt av Askersunds
revir Johan Albert Österberg'' må från och med den 1 november
L921 under sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära,
utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig fyllnadspension
till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå
till 1,280 kronor för år; samt
b) att förre kronojägaren i Sjuenda bevakningstrakt av Södertälje
x-evirdel Johan Axel Johansson må från och med den 1 november 1921
under sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära, utöver
honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig fyllnadspension
till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå till
1,250 kronor för år.
I fråga om den i ämnet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till propositionen bilagt utdrag av ovannämnda statsrådsprotokoll.
Under hänvisning till av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande"
ärenden får utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 28 mars 1922.
Ang. vissa
pentioner
från staten
ilnmäners
fond.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
Reservationer:
vid punkt 3:o b) (angående årligt understöd åt förre postföraren
Mikael Mikaelsson)
av herrar Lindley, Vindahl, Bäcklund och Lovén, vilka hemställt,
»att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 27, må medgiva,
att förre postföraren Mikael Mikaelsson i Yttervik, Tärna socken, må
från och med den 1 januari 1922 under sin återstående livstid av postmedel
uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor»;
vid punkt 6:o) (angående årligt understöd åt extra vagn- och stallkarlen
S. P. Pålssons änka)
av herr Borggren, vilken — under hänvisning till riksdagens beslut
i anledning av motion II: 68 vid 1920 års riksdag angående årligt understöd
åt e. o. lokomotivreparatören C. E. Åkerlunds änka — hemställt, »att
riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:53, må medgiva, att
''"extra ordinarie vagn- och stallkarlen Sven Petter Pålssons änka Elsa
Pålsson, född Jönsdotter, må från och med den 1 januari 1922 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor».
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCK ERI-AKTIEBOLAG-, 19S2,