Bankoutskottets utlåtande Nr tit.
I
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars Ut22 kl. ’/! 1 ''■ >»
Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragning
sstater na.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda
till utskottet hänvisade framställningar angående elfte huvudtiteln.
A. Civila pensioiisväsendet.
l:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 80, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att till reglementet
den 31 december 1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl. göra sådant tillägg, att de rättigheter och skyldigheter,
vilka jämlikt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 380) angående tillägg till
samma reglemente tillkomma befattningshavare hos hushållningssällskap
och dem underlydande institutioner, må tillkomma jämväl befattningshavare
vid sådana statsunderstödda kemiska stationer och frökontrollanstalter,
som icke lyda under hushållningssällskap.
Utredningen i ärendet återfinnes i det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 17 februari
1922, till vilket utskottet får hänvisa.
Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts har utskottet
ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
2:o) I en inom andra kammaren av herr Hedlund i Häste väckt
motion, nr 59, har hemställts, att »riksdagen måtte medgiva distriktsveterinären
E. A. Bergstrands änka Hilma Bergstrand, född Åslund, att
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 16 höft. (Nr 21.) 1
Ang. pensionering
av
befattningshavare
vid
sådana statsunderstödda
kemiska stationer
och
frökontrollanstalter,
som
icke lyda under
hushållningssällskap.
A ng. pension
åt distriktsveterinären
R. A. Bergsirands
änka.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
C i sköttel.
Ang. pensionsföt
bättring åt
förre verkmästaren
K. A. Terräng.
mot erläggande av vederbörlig engångsavgift till statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl. erhålla pension från anstalten såsom
om mannen vunnit delaktighet i densamma med ingången av år 1920.»
Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att
hänvisa till motionen.
Hos utskottet hava vid ärendets behandling varit tillgängliga vissa
intyg och andra handlingar, som styrka de av motionären lämnade uppgifterna.
Då Bergstrand vid sin död icke var delägare i statens anstalt för
pensionering av folkskollärare in. fl., är hans efterlämnade änka icke
berättigad att erhålla pension från nämnda anstalt. Med hänsyn till
mannens långa verksamhet såsom distriktsveterinär och övriga föreliggande
omständigheter finner utskottet emellertid synnerligen behjärtansvärt,
att genom statens ingripande beredes henne något understöd, och
anser utskottet detta böra ske på sätt motionären ifrågasatt, vilket jämväl
överensstämmer med förlidet års riksdags beslut i två liknande fall.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 59, må medgiva, att avlidne distriktsveterinären E.
A. Bergstrands änka Hilma Bergstrand, född Åslund,
må mot erläggande av vederbörlig engångsavgift till
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
erhålla pension från anstalten, såsom om mannen vunnit
delaktighet i densamma med ingången av år 1920.
B. Militära pensionsväsende t.
3:o) I en till riksdagen den 20 januari 1922 avlåten proposition,
nr 23, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre verkmästaren å månadslön arstat vid flottans
varv i Karlskrona Karl Andersson Terning må, räknat från och med den
1 juli 1921, under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring
med ett belopp av 910 kronor för år räknat, att utgå från anslag, som
är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid
marinen och i samma ordning som fyllnadspension.
Bankoutskottets utlåtande Nr 21. 3
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovannämnda
statsrådsprotokoll.
På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett
sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
4:o) 1 en till riksdagen den 20 januari 1922 avlåten proposition,
nr 24, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. sergeanten
av första klassen vid Norra skånska infanteriregementet J. Johansson
må från och med den 1 maj 1921 under sin återstående livstid uppbära
pensionsförbättring till belopp av 1,010 kronor för år räknat, att åtnjutas
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående
grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén och
utgå från anslag, som för beredande av sådan pensionsförbättring beviljats
eller kan komma att beviljas.
Utredningen i ärendet återfinnes i propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för ovan angivna dag, till vilket
utskottet får hänvisa.
Utskottet har på i statsrådsprotokollet anförda skäl ansett sig böra
biträda Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
5:o) I en till riksdagen den 3 februari 1922 avlåten proposition,
nr 51, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att envar av f. d.
tygverkmästaren vid artilleriets fabriker och tyganstalter I. A. Wennerholm
och tygverkmästaren vid samma fabriker och anstalter C. E. Åkerlind
må, Wennerholm från och med den 1 november 1921 och Åkerlind
från och med dagen näst efter den, under vilken han efter uppnådd
. åldersgräns avgår från sin innehavande beställning, under sin återstående
livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,250 kronor för år
räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den
20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring. för viss personal
vid armén och utgå från anslag, som för beredande av sådan
pensionsförbättring beviljats eller kan komma att beviljas.
Till stöd för framställningen har åberopats propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för ovan angivna
dag, till vilket utskottet får hänvisa.
Ang. pensionsförbättring
åt f. d.
sergeanten
.T. Johansson
Ang.pensionsförbättring
åt
tygverkmästarna
I. A. Wennerhohn
och
(\ K. Åkerlind.
Ang. ersättning
till
korpralen
C. R. Johanssons
änka
och minderåriga
barn.
Ang.pensionsförbättring
åt
f. d. majoren
P. G. R.
Fellenius.
Viskottet.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett
sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
6:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten proposition, nr 58,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
Över försvarsärenden för den 10 februari 1922 föreslagit riksdagen medgiva,
»att till den i följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,
avlidne korpralen Carl Robert Johanssons änka Naemi Johansson, född
Hammargren, och makarnas två minderåriga barn må — utan hinder
därav, att korpralen Johansson avlidit efter utgången av den tid av två
år från det sjukdomen blev känd, som angivits i § 4 av förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppskada, ådragen
under militärtjänstgöring, sådant detta författningsrum ursprungligen
lydde — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill de enligt grunderna för nämnda förordning kunna
anses berättigade».
Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet tillåter sig hänvisa
till ovanberörda statsrådsprotokoll, hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 58
må av riksdagen bifallas.
7:o) I en inom första kammaren av herr Widell väckt motion,
nr 24, har hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att f. d. majoren
vid kungl. Vaxholms kustartilleriregemente Peder Gustaf Reinhold Fellenius
må erhålla pensionsförbättring enligt de i kungörelsen den 29 augusti
1919 stadgade grunder, utan hinder därav, att han vid avgången icke
var i åtnjutande av tillfällig löneförbättring».
Beträffande den till stöd för yrkandet anförda motiveringen liksom
i fråga om en vid motionen fogad bilaga får utskottet hänvisa
till motionen.
Av vad som anförts i motionen ävensom av för utskottet tillgängliga
handlingar framgår, att Fellenius, som den 23 september 1920
uppnådde den för rätt till pension jämte fyllnadspension såsom major
vid kustartilleriet stadgade levnadsåldern och då var i åtnjutande av
tillfällig löneförbättring, varit berättigad att erhålla pensionsförbättring
Hd nkout,skot tets utlåtande Nr 21.
enligt kungörelsen den 29 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbiittring
för viss personal vid marinen, därest lian vid nyssnämnda
tidpunkt erhållit avsked från sin beställning. Fellenius, som ägde rätt
till ett s. k. respitår, ingav emellertid ansökan om avsked först i april
månad 1921, och då han under tiden av kontrollstyrelsen inkallats till
tjänstgöring såsom överkontrollör vid brännvins- och maltdryckstillverkningen
i Värmlands län och härigenom gått förlustig rätten till tillfällig
löneförbättring, kunde han vid avskedstagandet i april 1921 på
grund av bestämmelsen i § 4 av berörda kungörelse, att ifrågavarande
pensionsförbättring tillkommer endast den, som vid avgången åtnjuter
tillfällig löneförbättring enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända
grunder, icke komma i åtnjutande av den pensionsförbättring av
1,300 kronor för år, vartill han eljest varit berättigad. Eu av Fellenius
hos Ivungl. Maj:t gjord ansökning härom föranledde icke någon åtgärd.
Av vad i ärendet förekommit synes det utskottet uppenbart, att
den tillämpning av ifrågavarande bestämmelse, som i förevarande fall
ägt rum, vid författningens tillkomst icke varit avsedd. Detta torde
även framgå av den motivering för bestämmelsen i fråga, som anförts
av arméns och marinens avlöningssakkunniga i deras den 14 februari
1919 avgivna betänkande rörande pensionsförbättring för viss personal
vid armén och marinen och vilken även i motionen återgivits. På grund
härav finner utskottet i likhet med motionären det vara obilligt, att
Fellenius på grund av dröjsmålet med ingivande av avskedsansökan
skall gå förlustig den pensionsförbättring, vartill han eljest varit berättigad.
Utskottet har därför ansett sig böra tillstyrka bifall till
motionen.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion
1: 24, må medgiva, att f. d. majoren vid kungl. Vaxholms
kustartilleriregemente Peder Gustaf Reinhold
Fellenius må erhålla pensionsförbättring enligt de i
kungörelsen den 29 augusti 1919 stadgade grunder,
utan hinder därav, att han vid avgången icke var i
åtnjutande av tillfällig löneförbättring.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
Ang. årligt
understöd
åt vaktkonstapels
■
änkan Karolina
Charlotta
Ulrika
Johansson.
Utskottet.
Äng. pension
åt pressombudet
i
London H. F.
Vallentins
änka, Agnes
Flisa Mary,
f. Hartnig.
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. justitiedepartementet.
8:o) I en inom andra kammaren av herr Granath väckt motion,
nr 61, har hemställts, att riksdagen ville medgiva, »att vaktkonstapelsänkan
Karolina Charlotta Ulrika Johansson, född Neukammar, må, så
länge hon förbliver i sitt änkestånd, från och med den 1 januari 1922
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 240 kronor».
Beträffande motiveringen för detta yrkande ävensom i fråga om
de vid motionen fogade bilagorna får utskottet hänvisa till motionen.
Riksdagen har vid flera föregående tillfällen beviljat pensioner av
statsmedel åt efterlämnade änkor efter avlidna vaktkonstaplar i fångvårdens
tjänst, vilka vid sin död icke varit delaktiga i civilstatens änkeoch
pupillkassa. På grund härav vill utskottet förorda, att sådan pension
beredes även änkan Johansson; och torde pensionen, såsom tillförne i
liknande fall skett, böra bestämmas till 240 kronor årligen.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II : 61, må medgiva, att vaktkonstapeln Karl Johan
Johanssons änka Karolina Charlotta Ulrika Johansson,
född Neukammar, må, så länge hon förbliver i sitt
änkestånd, från och med den 1 januari 1922 å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
tvåhundrafyrtio kronor.
II. Ang. utrikesdepartementet.
9:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten proposition, nr
79, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för den 3 februari 1922 föreslagit riksdagen
medgiva, att pressombudet vid beskickningen i London Hugo
Ferdinand Vallentins änka Agnes Eliza Mary, född Hartwig, må från och
med den 1 april 1921 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,200 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
7
1 ovauberördu statsrådsprotokoll bär herr statsministern och ministern
för utrikes ärendena anfört följande:
''»Vid eu ålder av nyss uppnådda 60 år avled den 25 februari 1021 pressom -budet vid beskickningen i London Hugo Ferdinand Vallentin, efterlämnande
sin hustru Agnes Eliza Mary, född Hartsig, som fortfarande vistas i London.
Vallentin hade innehaft sin berörda anställning från och med den 29 mars
1909 samt hade därför uppburit arvode, som från början utgått med £ 1,000 om
året, vari då skulle ingå kostnaderna för alla slags med postens riktiga skötande
förenade expenser. Med levnadskostnadernas stegring under krigsåren och med
de hastiga växande anspråk, som Vallentin då ansåg sig böra i görligaste mån
söka fylla både i fråga om representation gent emot den inflytelserika bekantskapskrets
han småningom förstått skaffa sig inom den brittiska tidningsvärlden
och gent emot landsmän, vilka han i London alltid tjänstvilligt gick till
banda med råd och dåd, blev detta arvode i ett för allt så uppenbart otillräckligt
att en höjning ansågs böra beviljas. Arvodet uppgick därefter under åren 1919
och 1920 till 24,250 kronor samt var avsett att från och med den 1 januari 1921
utgå med 26,000 kronor för år räknat. Såsom pressombud hade Vallentin till
uppgift att noggrant följa med den periodiska pressen i Storbritannien och Irland,
särskilt med avseende på allt som kunde vara av intresse för Sverige, att
hålla beskickningschefen underkunnig härom, att stå till hans förfogande såsom
förmedlare till pressen, att kontrollera uppgifter om Sverige och svenska förhållanden
i denna press och rätta oriktiga uppgifter därom, samt vidare att i
största möjliga utsträckning i pressen och annorlunda i publiciteten sprida
upplysningar om Sverige och svenska förhållanden.
Uti en den 17 april 1921 dagtecknad skrift har änkefru Vallentin hemställt,
att åt henne måtte beviljas någon pension. I skrivelsen framhålles, hurusom
fru Vallentin, förutom eu pension från Publicistklubbens pensionskassa,
endast hade att leva av vad som komrne att inflyta efter försäljningen av boets
lösöre, samt att hon fått betala arvsskatt i både England och Sverige; då hon
vore 63 år gammal, kunde hon ej heller beräkna att själv bidraga till sitt uppehälle,
varför hennes ställning vore bekymmersam.
Kung!. Maj:ts minister i London har, med översändande av berörda skrivelse,
förklarat sig kunna bestyrka de i densamma lämnade uppgifterna angående
fru Vallentins ekonomiska ställning, samt upplyst, att den kort efter skrivelsens
dagtecknande hållna auktionen å boets lösöre lämnat en behållning av
endast £ 1,040.
Enligt uppgift från Publicistklubben uppgår den av Svenska publicisternas
pensionskassa åt fru Vallentin beviljade pensionen till 1,250 kronor om året.
Statskontoret har uti infordrat utlåtande anfört följande: Statskontoret
tilläte sig erinra därom, att änka efter person, som icke varit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, plägade tillerkännas årligt understöd av statsmedel,
endast då mannen under lång tid utfört arbete i statens tjänst och hans
därunder åtnjutna avlöningsförmåner icke ansåges hava kunnat medgiva, att
viss del därav avsatts för pensionsändamål samt då änkan befunne sig i betryckta
ekonomiska förhållanden och på grund av hög ålder eller försvagad hälsa vore
urståndsatt att sig själv försörja. Vad nu förevarande fall beträffade hade
Vallentin arbetat i statens tjänst under ej fullt 12 år och hade därvid uppburit
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
Utskottet.
arvode med lägst £ 1,000 och högst 26,000 kronor. Någon uppgift rörande behållningen
i boet syntes ej hava lämnats, men hade det meddelats, att försäljningen
av boets lösöre givit en behållning av £ 1,040. Vidare åtnjöte fru Vallentin
pension från Svenska publicisternas pensionskassa till belopp av 1,250
kronor årligen. Med hänsyn till ovanberörda förhållande kunde enligt statskontorets
mening i förevarande fall knappast sådana omständigheter anses
föreligga, att pension av statsmedel borde hos riksdagen utverkas.
Visserligen sträckte sig såsom av det nyss sagda framgår Vallentins
verksamhet i statens tjänst icke utöver ett större antal år, men dessa, särskilt
de sista fem å sex åren, voro däremot så mycket mera arbetstyngda och brydsamma.
Det arbete, som under världskriget och därefter av Vallentin utfördes,
därvid han mången gång ställdes inför särdeles ömtåliga situationer, var synnerligen
krävande och ansvarsfullt. Tack vare emellertid den sällsynta duglighet,
som Vallentin vid sitt uppdrags fullgörande ständigt ådagalade, och för
vilken han från de mest skilda håll undfick obetingat erkännande, gjorde han
under hela sin tid i London och alldeles särskilt under krigsåren vårt land synnerligen
stora tjänster.
Med hänsyn härtill har jag ansett det icke vara med statens värdighet
förenligt att lämna hans änka utan hjälp, då hon därav är i trängande behov.
Med anledning av statskontorets yttrande, att någon uppgift rörande behållningen
i boet efter Vallentin icke syntes hava lämnats, vill jag erinra därom,
att Kungl. Maj:ts minister i London förklarar sig bestyrka de av änkefru Vallentin
lämnade uppgifterna angående hennes nuvarande ekonomiska ställning.
Av dessa framgår, att i boet ej funnits annan nämnvärd behållning än lösöret.
Jag kan emellertid personligen vitsorda, att Vallentin ansåg sig hava genom
att till detta förvärva talrika föremål av särskilt värde sörjt för en icke helt
obetydlig kapitalbehållning i händelse han avlede före sin hustru. Boet måste
nu emellertid realiseras under en svår depressionstid, varigenom som behållning
inflöt blott en bråkdel av dess värde under mera normala tider.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört har jag ansett det vara med billigheten
överensstämmande, att änkefru Vallentin beredes en årlig pension, att
från och med den 1 april 1921 utgå från allmänna indragningsstaten till belopp,
som jag finner mig böra föreslå till 1,200 kronor för år räknat.»
Då Vallentins änka icke lagligen är berättigad till pension och i
övrigt några omständigheter icke anförts, vilka synas höra föranleda till
beviljande av understöd från statens sida, har utskottet, som icke heller
funnit sig övertygat, att något verkligt behov av understöd är för handen,
ansett sig böra avstyrka bifall till Kungl. Majrts ifrågavarande framställning.
Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts proposition nr 79 icke må av
riksdagen bifallas.
Bankout8kottets utlåtande Nr 21.
9
III. Ang. försvarsdepartementet.
10:o) 1 en till riksdagen den 20 januari 1922 avlåten proposition,
nr 22, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt, mannenaF.
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, före- H>*Wnslagit
riksdagen medgiva, att tillsyningsmannen å batterivärn Bollösund
inom Karlskrona fästning Carl Fredrik Westin må från och med månaden
näst efter den, varunder lian erhåller avsked från sin tjänst, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 400 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag och hemställer sålunda,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.
ll:o) I en till riksdagen den 27 januari avlåten, till bankoutskottet J^er^än.
hänvisad proposition, nr 29, har Kungl. Maj:t, under åberopande av manna in.
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden gtatmlitvisaa
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att envar av förmannen f. d. dagCarl
Gustaf Lindström samt daglönarna Per Jolian Eriksson, Carl Magnus
Carlsson, David Lindgren, Carl Otto Holmberg, Johan Wernström, Olof
Larsson-Gudin, Per Adolf Leonard Johansson, Karl Gustaf Andersson och
Carl Johan Wanselius må från och med månaden näst efter den, varunder
han erhållit avsked från sin anställning vid flottans varv i Stockholm,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årlig pension, Lindström med 550 kronor, Eriksson, Carlsson,
Lindgren och Holmberg med 450 kronor, Wernström med 400 kronor
samt Larsson-Gudin, Johansson, Andersson och Wanselius med 350
kronor, under iakttagande, att envar av nu ifrågavarande pensionstagare
skall vara skyldig att å pensionen och därå belöpande dyrtidstillägg vidkännas
avdrag med belopp, som vederbörande uppburit i understöd på
grund av ovan omförmälda brev den 25 november 1921.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 16 haft. (Nr 21.)
2
Ant/, fyllnadspension
å allmänna
indi
agninysstaten
åt löjtnanten
H. Sjöholms
änka
och minderåriga
barn.
10 Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
. Utredningeu i ärendet återfinnes i ovannämnda statsrådsprotokoll,
till vilket utskottet tillåter sig hänvisa.
Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag liar utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma, varför utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.
12:o) I eu till riksdagen avlåten, den 27 januari 1922 dagtecknad
proposition, nr 30, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att löjtnanten vid Positionsartilleriregementet
H. Sjöholms änka Ester Sjöholm, född Sehoultz, och makarnas
minderåriga barn May Ester Harriet och Stig Harry må, utöver dem
författningsenligt tillkommande pension och pupilltillägg från arméns
nya änke- och pupillkassa, från och med den i september 1921 komma
1 åtnjutande av pensioner å allmänna indragningsstaten, änkan så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd med 1,250 kronor årligen samt
vartdera av barnen till och med det år, varunder det fyller 18 år, med
225 kronor årligen, under iakttagande, att å ifrågavarande pensioner
och därå belöpande dyrtidstillägg avdrag skall göras med belopp, som
må hava utbetalts jämlikt i statsrådsprotokollet omnämnt brev den 22
december 1921.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Sjöholm den
2 augusti 1921 omkommit vid flj-golycka å Malmslätt samt efterlämnat
änka och två minderåriga barn utan några tillgångar ävensom att Kungl.
Magt genom beslut den 22 december 1921 — med hänsyn till föreliggande
bevekande omständigheter funnit gott medgiva, att i avräkning
å de tilläggspensioner, inberäknat därå belöpande dyrtidstillägg, som
efter framställning av Kungl. Maj:t kunde varda av riksdagen beviljade
änkan Sjöholm och hennes två barn, finge, räknat från och med den 1
september 1921, tillsvidare och intill dess riksdagens beslut förelåge, till
dem utbetalas ett belopp av 250 kronor vid utgången av varje månad,
att tillsvidare bestridas av lantförsvarets anslag till extra utgifter.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen i övrigt får utskottet
hänvisa till propositionen.
Under erinran om av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande
fall får utskottet, som icke funnit anledning till anmärkning mot Kungl.
Maj:ts förslag, hemställa,
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
11
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.
13:o) Med biträdande av vad Kungl. Maj:t i eu till riksdagen den Ang.petition»
20 januari 1922 avlåten proposition, nr 31, under punkterna l:o—10:o
föreslagit och med hänvisning till den i sagda proposition lämnade utredningen
i förevarande ärenden får utskottet, under erinran jämväl om
av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande fall, hemställa,
att riksdagen må medgiva,
allmänna indragningsstaten
åt
vissa i lantfförsvarets
tjänst anställda
personer.
a) att sadelmakeriarbetaren vid arméns sadelmakeriverkstad
å Fredrikshov Karl Ludvig Holmgren
må från och med månaden näst efter den, under vilken
lian entledigas från sin anställning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av sjuhundra kronor;
b) att skrädderiarbetaren vid Kalmar regemente
Gustaf Adolf Edh må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning vid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort
belopp, att pensionen jämte vad av honom åtnjutes
från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt
sjuhundra kronor;
c) att skrädderiarbetaren vid Hallands regemente
Johan Alfred Blomgren må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av sjuhundra kronor;
d) att skomakeriarbetaren vid Skånska husarregementets
intendenturverkstäder Janne Nilsson må
från och med månaden näst efter den, under vilken
han entledigas från sin anställning vid regementet,
under siu återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av niohundra kronor;
e) att gesällen vid arméns intendenturförråds i
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
Stockholm bageriavdelning Carl Edvard Granqvist må
från och med månaden näst efter den, varunder han
entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av sexhundra kronor;
f) att parkstäderskan vid krigsskolan Hilda Bröderman
ma från och med månaden näst efter den, under
vilken hon entledigas från sin anställning vid krigsskolan,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av trehundrafemtio
kronor;
g) att förre stenarbetaren vid Borghamns kalkstensbrott
Carl August Eriksson Pylad må från och
med den 1 januari 1922 under sin återstående ivstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av fyrahundra kronor;
h) att envar av tygarbetarna vid Karlsborgs tygstation
August Svensson Runnqvist och Gustaf Edvin
Dahlqvist må från och med månaden näst efter den,
varunder han entledigas från sin anställning vid tygstationen,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av sjuhundra
kronor;
i) att skrädderiarbetaren vid Upplands artilleriregemente
Jakob Stahre må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension
av sexhundra kronor; samt
j) att skrädderiarbetaren vid Fälttelegrafkåren
Axel Emil Lindqvist må från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av sexhundra
kronor.
-Ilig. pension å
allmänna indragningsstaten
åt
förre daglönaren
A. r.E. Uall
-
14:o) I en till riksdagen den 27 januari 1922 avlåten proposition,
nr 37, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre daglönaren vid flottans varv i Karls
-
ström.
Bunkoutskottets utlåtande Nr 21. 13
krona August Isidor Reinhold Hallström må från och mod den I mars
1920 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 520 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Hallström år 1903 i tjänsten
ådragit sig en skada å ena ögat, på grund varav han förlorat synen å
detta öga, men att han icke är berättigad till ersättning i anledning av
sagda skada, ävensom att han år 1920 måst på grund av sjukdom avskedas
utan att hava uppnått den för rätt till pension stadgade levnadsåldern.
Kungl. Maj:ts framställning avser beviljandet åt Hallström av
ett årligt understöd till det belopp, som med hänsyn till hans tjänstetid
skulle tillkommit honom, därest lian vid avskedet uppnått föreskriven
levnadsålder.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till ovan angivna
statsrådsprotokoll.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag och hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
15:o) I en till riksdagen den 3 februari 1922 avlåteu proposition,
nr 52, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att löjtuanten vid Jönköpings regemente G.
V. Gabrielsons änka Ännu Katarina Gahrielson, född Nilsson, må, utöver
henne författningsenligt tillkommande pension från arméns nya
änke- och pupillkassa, från och med den 1 augusti 1921, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
eu årlig pension av 1,250 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Gabrielson
den 6 juli 1921 omkommit vid flygolycka å Malmslätt samt efterlämnat
änka i behövande omständigheter.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen i övrigt får utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet.
Under erinran att den föreslagna pensionen beräknats efter samma
grunder, som tidigare vunnit tillämpning i liknande fall, hemställer
utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Ang. fyllnadspension
å
allmänna
indragningsstaten
åt
löjtnanten
G. V. Gabrielsons
änka.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
Ang. pension
åt verkmästaren
B. J.
Ljungberg.
Ang. understöd
till avlidne
daglönaren
G. E.
Aronssons
änka och
minderåriga
barn.
Ang. pension
åt skräddaremästaren
A. Andersson.
16:o) I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1922 dagtecknad
proposition, nr 66, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att verkmästaren B. J. Ljungberg
må från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller
avsked från sin anställning hos arméns kasernbjggnadsnämnd, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,300 kronor.
Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet tillåter sig hänvisa
till ovanberörda statsrådsprotokoll, hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.
17:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 82, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne daglönaren vid flottans
varv i Karlskrona Gustaf Emrik Aronssons änka Bernhardina Natalia
Aronsson, född Karlsson, och makarnas minderåriga barn Greta Viola
Elisabet, Karl Gösta Gerhard och Erik Gunnar Vilhelm må från och
med den 1 januari 1921 komma i åtnjutande av understöd å allmänna
indragningsstaten, änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd
med 225 kronor årligen samt ett vart av barnen till och med det
år, varunder det fyller 18 år, med 150 kronor årligen.
Utredningen i ärendet återfinnes i det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 17 februari
1922, till vilket utskottet får hänvisa.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
framställning och hemställer förty,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 82
må av riksdagen bifallas.
18:o) I en inom andra kammaren av herr Billqvist väckt motion,
nr 6, har hemställts, »att riksdagen ville bevilja skräddaremästaren
Alfred Andersson, Karlsborg, en årlig pension av 600 kronor att utgå
från och med innevarande år under hans återstående livstid.»
Beträffande motiveringen för detta yrkande ävensom i fråga om
de vid motionen fogade bilagorna får utskottet hänvisa till motionen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
15
Av handlingarna i ärendet framgår, att Andersson, som är född
den 31 oktober 1855, under sammanlagt mer än 34 år varit anställd
vid Göta ingen]örkårs verkstad å Karlsborg, därav de senaste tjugu
åren såsom mästare vid skrädderiverkstaden, att han sedan ett år tillbaka
lider av sådan nedsättning i synförmågan, som gör honom varaktigt
oförmögen till arbete i sitt yrke, samt att han saknar tillgångar
för sitt uppehälle.
Anderssons anställning har icke varit av den art, att den berättigar
till pension av statsmedel. Med hänsyn till hans långvariga arbete
i statens tjänst vill det likväl synas billigt, att ett understöd av
allmänna medel beredes honom, då han av ålder och sjuklighet är oförmögen
till vidare arbete. Riksdagen har också tidigare i liknande fall
beviljat pensioner. Mot det av motionären föreslagna beloppets storlek
har utskottet icke haft något att erinra. Pensionen torde böra anvisas
å allmänna indragningsstaten. Då det icke av handlingarna framgår,
huruvida Andersson ännu entledigats från sin anställning, torde emellertid
beloppet böra bestämmas att utgå från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigats, dock tidigast från och med ingången
av år 1922.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 6, må medgiva, att skräddaremästaren vid
Göta ingenjörkår Alfred Andersson må från och med
månaden näst efter den, varunder han entledigats från
sin anställning vid kåren, dock tidigast från och med
'' den 1 januari 1922, under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av sexhundra kronor.
19:o) I eu inom andra kammaren av herr Magnusson i Skövde
väckt motion, nr 25, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja skrädderiförmannen
vid intendenturens 2. sk rädd eri verkstad å Karlsborg,
August Kjellberg, en årlig pension av 600 kronor från den dag, han
lrånträder sin anställning som skrädderiarbetare i kronans tjänst.»
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Utskottet.
Ang. pension
åt skrädderiförmannen
A. Kjellberg.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Kjellberg, som är född
Utskottet.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
Ang. höjd
pension åt
förre arbetaren
C. A.
EJcegren.
Utskottet.
den 15 augusti 1858, under sammanlagt något mer än 31 år varit anställd
som skrädderiarbetare vid olika, armén tillhörande verkstäder,
senast vid intendenturkompaniet å Karlsborg, där han under det sista
året fungerat såsom verkstadens föreståndare, att han uppsagt sig till
lämnande av sin befattning från och med den 1 juni 1922, att hans
kroppskrafter på grund av sjuklighet äro nedsatta, att han är mindre
bemedlad samt att han har hustru, som är sjuklig och i behov av
ständig tillsyn.
Med hänsyn till Kjellbergs långvariga verksamhet i statens tjänst
synes det billigt, att han beredes något understöd av allmänna medel,
då han lämnar sin anställning. Det i motionen föreslagna pensionsbeloppet
synes med hänsyn till tjänstetiden vara lämpligt avvägt, och har
utskottet fördenskull icke något att erinra mot detsamma. Understödet
torde böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II : 25, må medgiva, att föreståndaren vid Intendenturkompaniets
å Karlsborg skrädderiverkstad August
Kjellberg må från och med månaden näst efter den,
varunder han entledigas från sin anställning vid kompaniet,
å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig
pension av sexhundra kronor.
20:o) I eu inom andra kammaren av herr Karlsson i Vadstena
väckt motion, nr 15, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att
den till f. d. arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott, C. A. Ekegren,
vid 1920 års riksdag beslutade pensionen 300 kronor måtte från och
med den 1 januari 1922 höjas med 100 kronor till 400 kronor.
Beträffande motiveringen för detta yrkande ävensom i fråga om
en motionen bifogad avskrift av åldersbevis hänvisas till motionen.
Såsom motionären framhållit, medgav 1920 års riksdag, att Ekegren
finge från och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300
kronor. Statskontoret, som i ärendet avgivit utlåtande, förklarade, att
det visserligen kunde synas i någon mån tveksamt, huruvida pension i
detta fall borde beredas, då Ekegren varit i statens tjänst anställd under
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
17
tiden den 1 maj 1898—den 1 april 1917 eller endast inemot 19 år.
Enligt gällande bestämmelser angående pensionering av vissa grupper
bland arbetare i statens tjänst förutsattes nämligen för erhållande av
pension, att vederbörande under minst 25 år tjänat staten. T betraktande
av föreliggande ömmande omständigheter ansåg emellertid statskontoret
billigt, att någon pension bereddes Ekegren, och tillstyrkte ämbetsverket
med hänsyn till Ekegrens korta tjänstetid, att pensionsbeloppet
bestämdes till 300 kronor.
Riksdagen fattade ock sitt beslut i överensstämmelse härmed.
Till stöd för sitt yrkande om höjning av Ekegrens pension kar
motionären åberopat förlidet års riksdagsbeslut, varigenom förre stenarbetaren
och skrivaren vid kalkstensbrottet Carl August Holmqvist
beviljades en pension å 400 kronor. Med avseende härå anser sig utskottet
emellertid böra erinra, att bemälde Holmqvist innehaft anställning
vid kalkstensbrottet under en tid av 24 år, först såsom stenarbetare
och sedan såsom skrivare å expeditionen, således ej obetydligt längre
tid än Ekegren.
Då alltså Ekegrens pension tillmätts med hänsyn till föreliggande
omständigheter och ett bifall till förevarande framställning följaktligen
skulle innebära ett frångående av de principer, som hittills tillämpats
vid beviljande av understöd åt befattningshavare av här ifrågavarande
slag, har utskottet icke ansett skäl föreligga till ändring av ett utav
riksdagen nyligen fattat beslut.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande motion II: 15 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
21:o) I en inom andra kammaren av herr Billqvist väckt motion,
nr 62, har hemställts, »att riksdagen ville åt vardera av änkorna Augusta
Magnusson, Kristina Abrahamsson, Augusta Pettersson, Beata Sofia Johansson
och Anna Kristina Andersson fr. o. m. innevarande år bevilja en
årlig pension av 300 kronor.»
I motionen anföres:
»1908 års riksdag beviljade åt i kronans tjänst vid Karlsborg anställde kakelugnsmakaren
Karl August Magnusson, timmermannen Ola Abrahamsson, skogvaktaren
Ludvig Pettersson och arbetaren Anders Gustav Johansson en årlig pension
av 300 kronor vardera och 1910 års riksdag ett lika belopp åt fortifikationsarbetaren
Frans August Andersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 sand. 16 höft. (Nr 21.) 3
Ang. pension
åt fem änkor
efter i kronans
tjänst vid
Karlsborg
anställda
män.
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
Utskottet.
Samtliga dessa pensionärer ha sedan dess avlidit, Magnusson den 23 oktober
1913, Abrahamsson den 28 oktober 1919, Pettersson den 14 juni 1909, Johansson
den 9 december 1920 och Andersson den 10 november 1918, alla efterlämnande
änkor i små omständigheter. Änkorna äro:
Augusta Magnusson, född den 7 januari 1844,
Kristina Abrahamsson, » » 19 maj 1853,
Augusta Pettersson, » » 28 juni 1856,
Beata Sofia Johansson, » » 27 september 1848, och
Anna Kristina Andersson, född den 11 mars 1857.»
Beträffande de vid motionen fogade bilagorna får rrtskottet hänvisa
till motionen.
Av motionen framgår, att de befattningshavare, för vilkas änkor
understöd i motionen begäres, icke innehaft ordinarie anställning i statens
tjänst. Ankorna äro sålunda icke berättigade till erhållande av pension.
Utskottet vill erinra, att hittills såsom princip gällt, att statstjänares
familjepensionering bör bestridas väsentligen med deras egna avgifter,
och att staten härvidlag bör inskränka sig till att medverka till bildandet
av kassor för sådant ändamål. Enligt utskottets uppfattning bör denna
princip allt fortfarande upprätthållas. Frågan om beredande av rätt till
pension — såväl tjänste- som familjepension — åt sådana statstjänare,
vilka såsom extra ordinarie icke åtnjuta sådan rätt, bör enligt utskottets
mening upptagas till behandling i ett sammanhang; och tillåter sig
utskottet i detta avseende erinra om det förslag i förevarande ämne,
som avgivits av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för det
statsunderstödda pensionsväsendets centralisering och vilket fortfarande
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Att för sig upptaga fråga om
familjepension för vissa enskilda, ej pensionsberättigade befattningshavare
eller för särskilda grupper av sådana befattningshavare bör enligt
utskottets mening icke ifrågakomma.
Riksdagen har visserligen vid några tillfällen beviljat årliga understöd
åt änkor efter en grupp extra befattningshavare i statens tjänst,
nämligen faktoriarbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Dessa
arbetare hava emellertid ansetts intaga en särställning, i det de med
hänsyn till arten av sitt arbete likställts med statstjänare, varför det
framhållits, att för statspensionering av nämnda arbetare ävensom för
pensionering av deras änkor syntes kunna göras gällande samma grunder
som för pensionering av ordinarie statstjänare och deras änkor. Understöden
till änkorna efter faktoriarbetarna hava bestämts till 300 kronor,
vilket belopp icke överstege vad ovanbemälda sakkunniga ifrågasatt i sitt
förslag angående icke ordinarie statstjänares rätt till familjepensionering.
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
19
Nu anförda omständigheter kunna givetvis icke åberopas i bär
föreliggande fall, varför ett bifall till förslaget skulle innebära införande
av helt «nya principer och uppenbarligen vara ägnat att medföra konsekvenser
av synnerligen vittomfattande art.
Utskottet bär alltså funnit sig böra avstyrka bifall till motionen
och hemställer,
att förevarande motion II: 62 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
22:o) I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion,
nr 13, har hemställts,'' »att riksdagen ville besluta, att understöd skall
utgå till änkan Emma Kristina Karlsson efter samma grunder och till
samma belopp som till änka efter underofficer av 3:je graden vid kungl.
flottan.»
Beträffande motiveringen för detta yrkande ävensom i fråga om
ett vid motionen fogat intyg får utskottet hänvisa till motionen.
%
Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att änkan Karlsson,
som är född den 30 augusti 1887, sedan den 23 augusti 1920 är
anställd såsom sömmerska vid flottans station i Karlskrona med en
dagavlöning av 3 kronor 90 öre. Med dyrtidstillägg enligt de för närvarande
gällande grunder har hennes månadsavlöning under de senaste
månaderna uppgått till omkring 190 kronor. Då hennes man vid sin
död innehade befattning, som enligt gällande bestämmelser ej medför
någon rätt till familjepension, föreligger icke någon rätt för henne till
understöd av statsmedel. Sådant understöd torde ej heller böra ifrågakomma,
då hon synes vara fullt arbetsför och alltså i stånd att själv
försörja sig. I betraktande av föreliggande omständigheter har utskottet
emellertid ansett billigheten bjuda, att, på sätt utskottet i några likartade
fall föreslår, hjälp av statsmedel beredes i form av uppfostringsbidrag
för barnen. Dessa understöd torde böra bestämmas till 100 kronor
årligen för vart och ett av barnen, att utgå från och med den 1 januari
1922 till utgången av det år, under vilket barnet uppnår 18-års ålder,
samt anvisas från allmänna indragningsstaten.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 13, må medgiva, att vart och ett av avlidne underofficerskorpralen
vid l:a hantverkskompaniet nr 63
Karl Albert Karlssons fem omyndiga barn må från
Ang. understöd
åt änkan
Emma
Kristina
Karlsson.
Utskottet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
och med den 1 januari 1922 till och med det kalenderår,
under vilket barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd'' av etthundra
kronor.
Ang. pension
åt arbeterskan
Ida Amalia
Hägg qvist.
23:o) I en inom andra kammaren av herr Berg i Karlskrona väckt
motion, nr 27, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja arbeterskan
vid. Karlskrona örlogsvarvs måläreverkstad, Ida Amalia Hägg qvist, en
årlig pension av 300 kronor att utgå från 1 januari 1922 under hennes
återstående livstid.»
Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen
och därvid fogade bilagor.
På begäran av utskottet har statskontoret anbefallts att i ärendet
avgiva utlåtande, och har statskontoret därvid överlämnat ett av varvschefen
i Karlskrona avgivet yttrande, så lydande:
Varvschefen i »I motionen omförmälda Ida Amalia Häggqvist var icke, såsom i motionen
Karlskrona. och vld densamma fogat intyg uppgives, anställd vid varvet utan hos den person
— t. o. m. 1917 änkan Karolina Karlsson och sedermera hustrun Sofia Söderberg
— vilken enligt upprättat avtal utför vissa tvätt- och rengöringsarbeten å flottans
till varvet förlagda fartyg och som för dessa entreprenadarbeten själv anställer och
avlönar erforderligt antal biträden. Något avtal mellan varvsmyndighet och Häggqvist
bar således icke förefunnits.
Enär alltså Ida Amalia Häggqvist icke är eller har varit anställd vid flottan,
och det av henne å varvet utförda arbetet verkställts i entreprenörs tjänst, synes
ett beviljande åt henne av pension eller understöd innebära ett frångående av de
principer, som förut legat till grund för pensioners och understöds meddelande.
Jag anser mig emellertid böra meddela, att 1918 års riksdag lärer hava beviljat
pension eller understöd åt ovan nämnda änkan Karolina Karlsson, i vilket
ärende dåvarande varvschefen härstädes på grund av Kungl. Marinförvaltningens
resolution den 23 februari 1918, DN:r 79 Ad civ. 213, avgivit yttrande.
Enär nu ifrågavarande Ida Amalia Häggqvist under omkring 23 år å varvet
utföit arbete i samma utsträckning som daglönare, utan att dock, såsom ovan
nämnts, hava varit såsom sådan anställd, har jag intet att erinra mot att hon tillerkännes
någon pension eller understöd, men vill dock framhålla, att jämlikt gällande
pensionermgsbestämmelser daglönare erhåller pension först efter 25 års anställning
i statens tjänst och att ett bifall till den föreliggande motionen utan tvivel kommer
att föranleda anspråk på liknande pension eller understöd från andra personer, som
i entreprenörs tjänst längre eller kortare tid fullgjort arbete åt varvet.»
statskontoret. Statskontoret har för egen del anfört följande:
»Vad beträffar det i motionen nr 27 väckta förslaget om beviljande av pension
åt arbeterskan Ida Amalia Häggqvist får statskontoret åberopa vad varvschefen
vid flottans station i Karlskrona i sitt i ärendet avgivna yttrande upplyst; och får
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
21
statskontoret tillika för egen del framhålla, att det synes statskontoret betänkligt
att frångå hittills följda principer genom att bevilja pension åt en person, som icke
varit direkt anställd i statens tjänst utan endast varit biträde åt annan, som på
entreprenad utfört arbete för statens räkning.»
Av utredningen i ärendet framgår, att Ida Amalia Häggqvist icke utskottet.
varit anställd i statens tjänst utan endast varit biträde åt annan, som
på entreprenad utfört arbete för statens räkning. Hon är alltså icke
berättigad till pension eller understöd från statens sida. Under sådana
förhållanden och då ett bifall till motionen skulle innebära ett frångående
av hittills följda principer i fråga om pensioners eller understöds
beviljande, har utskottet, med hänsyn till de konsekvenser, som därav
skulle kunna föranledas, funnit sig böra avstyrka bifall till motionen.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion II: 27 icke må av riksdagen
bifallas.
IV. Ang. jordbruksdepartementet.
24:o) I en inom andra kammaren av herr Jönsson i Revinge väckt Ang. pension
motion, nr 86, har hemställts, »att riksdagen ville bevilja änkan Klara fta‘tt^b^
Larsson, Flyinge, en årlig pension av 400 kronor att utgå från och med Larssons
innevarande år.» änka
Beträffande
motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen.
På begäran av utskottet har statskontoret anbefallts att avgiva utlåtande
i ärendet; och har statskontoret därvid överlämnat ett yttrande
av chefen för Flyinge hingstdepå, så lydande:
»I anledning av Kungl. Stuteriöverstyrelsens skrivelse den 21 dennes, nr 139, chefen för
med infordrande av yttrande över inom riksdagen väckt motion om pension åt en Flyinge
avliden stallbetjänts efterlevande änka och barn, får jag vördsamt anföra, att inga hingstdepå.
bestämmelser finnas rörande dylik pensionering ävensom att, utom ifrågavarande
fall, sedan flera årtionden tillbaka icke någon gift stallbetjänt avlidit i tjänsten,
undantagande en, som år 1917 omkom vid eldsolycka å hingststationen, där han
tjänstgjorde, och för vars efterlevande änka och barn 1918 års riksdag beviljade
livränta enligt lagen om olycksfall i arbete den 16 juni 1916.
Den i motionen avsedda stallbetjänten, Edvard Albin Larsson, är född den 8
oktober 1886, antagen till stallbetjänt den 1 november 1908 samt avled den 10
mars 1921. Sina tjänsteåligganden skötte Larsson så långt hälsa och krafter stodo
bi på ett plikttroget och samvetsgrant sätt, varjämte han städse ådagalagt ett
hedrande uppförande. Vid frånfället efterlämnade han änka Klara, född den 7 juli
1891, samt 2:ne döttrar, Elly Linea, född den 11 juni 1911 och Vera Allis, född
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
den 24 april 1913. Bouppteckningen efter honom utvisade inga skulder samt inga
andra tillgångar än lösöret, som värderades till 674 kronor, varjämte, enligt vad
modern upplyste, flickorna erhållit vardera 2,000 kronor efter Larssons tidigare
avlidne fader.»
För egen del har statskontoret anfört följande:
Statskontoret. »I motionen nr 86 har framställning gjorts om pension med 400 kronor år
ligen
åt änkan efter stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå Edvard Larsson. Av det
yttrande chefen för nämnda hingstdepå avgivit i ärendet framgår emellertid, att
änkan Larsson är född år 1891. Hon är alltså ännu ung och torde kunna själv
sörja för sitt uppehälle, varför någon pension åt henne knappast torde vara av behovet
påkallad. Däremot torde hon, så länge barnen äro minderåriga, kunna anses
vara i behov av hjälp till deras vård och uppfostran, varför billighetsskäl synas
tala för att makarnas döttrar Elly Linea och Vera Allis tilldelas understöd till förslagsvis
samma belopp, som av statskontoret år 1921 föreslagits åt avlidne linjearbetaren
A. D. Holsts barn eller 100 kronor, att för envar av dem utgå till och
med det kalenderår, under vilket hon uppnår 18 års ålder.»
utskottet. I likhet med statskontoret anser utskottet någon pension för änkan
Larsson icke böra ifrågakomma, då hon lärer få antagas kunna själv
försörja sig. Häremot synes i betraktande av föreliggande omständigheter
billigheten bjuda, att, såsom utskottet här ovan i ett likartat
fall föreslagit, hjälp må utgå av statsmedel i form av uppfostringsbidrag
för barnen; och torde understöden böra bestämmas till 100
kronor årligen för vartdera av barnen att utgå från och med den 1
januari 1922 intill utgången av det år, under vilket barnet uppnår 18
års ålder.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
- att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 86, må medgiva, att vartdera av avlidne stallbetjänten
Edvard Larssons omyndiga barn Élly Linea
och Vera Allis må från och med den 1 januari 1922
till och med det kalenderår, under vilket barnet uppnår
18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av etthundra kronor.
Stockholm den 23 mars 1922.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KR ISTE VS SON.
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
23
Reservationer:
vid punkt 9:o) (ang. pension åt pressombudet H. F. Vallentins änka)
av herrar Carlsson i Stockholm, Borggren och Lovén, vilka hemställt,
»att riksdagen, i anledning av Kung!. Maj:ts ifrågavarande proposition,
må medgiva, att pressombudet vid beskickningen i London
Hugo Ferdinand Vallentins änka Agnes Eliza Mary, född Hartwig, må
från och med den 1 april 1921 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av ettusen kronor»;
vid punkt 21:o) (ang. pension åt fem änkor efter i kronans tjänst
vid Karlsborg anställda män)
av herrar Borggren, Bäcklund och Lovén, vilka hemställt, »att riksdagen,
i anledning av förevarande motion II: 62, må medgiva, att envar
av änkorna Augusta Magnusson, född Lindqvist, Karlsborg, Kristina
Abrahamsson, född Johansdotter, Karlsborg, Augusta Pettersson, Mölltorp,
Beata Sofia Johansson, född Larsdotter, Mölltorp, och Anna Kristina
Andersson, född Sjöberg, Mölltorp, må från och med den 1 januari
1922 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av trehundra kronor»;
Herrar Kristensson, Bindley, Walles och Andersson i Hägelåkra
hava begärt få antecknat, att de icke deltagit i behandlingen av det
under punkt 9:o omförmälda ärende ang. pension åt H. F. Vallentins
änka.