Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1922 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till bestämmelser angående rätt till pension för viss
personal vid Svartälvs järnväg.

I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1922 dagtecknad proposition
nr 77, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,
bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen godkänna nedan intagna

Förslag

till

bestämmelser angående rätt till pension för personal vid Svartälvs järnväg,
som vid statens övertagande av nämnda järnväg övergått
i statens tjänst.

1 §• ‘

Rätt till pension av Svartälvs järnvägs medel tillkommer enligt
dessa bestämmelser nedan angivna befattningshavare, som vid Svartälvs
järnvägs övertagande av staten övergått i dess tjänst, nämligen

a) stationsinspektoren Johan Nilsson och banvakten Gustaf Samuel
Kling, vilka såsom delägare kvarstå i enskilda järnvägarnas pensionskassa; b)

banvåktsförmannen Johan Blomberg, banvakterna Carl Carlsson,
Karl Gustaf Johansson, Anders Petter Lind, Karl Edvard Eriksson och
Gustaf Nilsson, lokomotiveldaren Karl Gustaf Hammar, packmästaren
Axel Karlsson, stationsmästarna Israel Blomgren och Gustaf Hall samt

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 15 höft. (Nr 20.) 658 22

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

konduktören Karl Elof Palmqvist, vilka icke äro delägare i någon pensionskassa.
^

2 §.

Befattningshavare, som omförmäles i 1 § a), äger att efter avskedstagandet,
utöver honom från enskilda järnvägarnas pensionskassa tillkommande
pension, erhålla fyllnadspension av Svartälvs järnvägs medel
till det belopp, .varmed pensionen från kassan, till den del densamma
icke kan anses täckas av de utav befattningshavaren erlagda pensionsavgifter,
må understiga, vad han enligt lagen angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension,
namn(^a vant för honom gällande och hänsyn tagits allenast
till den del av tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas
såsom statspension.

Det ankommer på järnvägsstyrelsen att bestämma huru stor del av
pensionen från vederbörande enskilda pensionsanstalt, som icke kan
anses täckas av de utav befattningshavaren erlagda pensionsavgifterna.

3 §.

... Befattningshavare, som omförmäles i 1 § b), äger att efter avgång ur
tjänsten erhålla pension av Svartälvs järnvägs medel till belopp motsvarande
vad han enligt lagen angående rätt till tjänstepension för
ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens. vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension, därest nämnda
lag vant för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den del av
tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.

För åtnjutande av denna förmån skall vederbörande vara skyldig
att avstå den del av sitt tillgodohavande i sparbank, som motsvarar vad
av järnvägens medel för hans räkning insatts under tjänstetiden.

4 §''

I fråga om skyldighet för befattningshavare, som avses i 1 § av
förevarande bestämmelser, att avgå från tjänsten skall, i den mån ej
för honom gällande reglemente för enskild pensionsanstalt annorledes
föreskriver, i tillämpliga delar gälla vad i sådant hänseende stadgas uti
agen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postveiket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk; dock

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

3

att för befattningshavare, som omförmälas i 1 § b),, skyldighet att avgå
från tjänsten mot åtnjutande av pension inträder jämväl då järnvägsstyrelsen
i och för driftsinskränkning vid järnvägen finner erforderligt
entlediga dylik befattningshavare, innan han uppnått den för motsvarande
befattningshavare vid statens järnvägar föreskrivna pensionsålder.

Uppgår för sålunda entledigad befattningshavare antalet tjänstar vid
järnvägen icke till 30, utgår till honom avkortad pension, vars belopp
skall bestämmas i enlighet med de i 23 § mom. b) av nyssnämnda lag
angivna grunder för beräknande av avkortad statspension.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa
till propositionen.

Utskottet vill erinra, att frågan om rätt till pension för ovan omförmälda
personal vid Svartälvs järnväg på grund av väckt motion var
föremål för behandling vid 1921 års riksdag. I sitt uti ärendet avgivna
utlåtande anförde bankoutskottet, att även om det finge anses billigt,
att åtgärder vidtoges för beredande åt den vid järnvägen anställda personalen
av mera tillfredsställande förhållanden i pensionshänseende, det
för frågans bedömande likväl syntes nödvändigt att erhålla en närmare
utredning angående villkoren för genomförande av en sådan förbättring
av personalens pensionsförhållanden. I varje fall funne utskottet i likhet
med statskontoret, som i ärendet avgivit utlåtande, det kunna ifrågasättas,
huruvida skäl förefunnes att, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit,
låta personalen jämte åtnjutande av pension av statsmedel jämväl
behålla vad av järnvägens medel under tjänstetiden avsatts för personalens
räkning. Då utskottet alltså hölle före, att den föreliggande frågan
först borde i vanlig ordning underställas Kungl. Maj:ts prövning, ansåge
sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen. I enlighet med utskottets
hemställan blev motionen av riksdagen avslagen.

Sedan erforderlig utredning i ärendet numera verkställts genom
vederbörande myndigheter, har Kungl. Maj:t framlagt förslag till bestämmelser
i ämnet, vilket förslag nära överensstämmer med de genom brev
den 4 juni 1920 meddelade föreskrifterna angående rätt till pension
för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar
eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst. Enligt järnvägsstyrelsens
förslag skulle kostnaderna för personalens pensionering bestridas
från allmänna indragningsstaten. Statskontoret har emellertid ansett,
att, då järnvägen förvaltades såsom ett särskilt företag, den också borde

TJtskottet.

4 BanJcoutskottets utlåtande Nr SO.

bestrida samtliga omkostnader, jämväl personalens pensionering. Åven
riksräkenskapsverket har framhållit, att järnvägen i förhållande till statsverket
i övrigt borde behandlas såsom ett ekonomiskt fristående företag.
Departementschefen har anslutit sig till denna uppfattning och sålunda
föreslagit, att kostnaderna för personalens pensionering böra gäldas av
järnvägen, varvid för ändamalet även böra tagas i anspråk vad av järnvägens
medel insatts å sparbank för personalens räkning.

Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl Maj:ts ifrågavarande
proposition.

Stockholm den 21 mars 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Vindahl, Ber ge, Andersson i Hägelåkra,
Carlsson i Stockholm och Lindgren samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Janson i Kungsör,
Sommelius, Kloo, Ward, Törnqvist i Bjuv och Strindlund.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922.