Bankoutskotteta utlåtande Nr 18.

7

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1922 kl. Vs 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående revision av bestämmelserna rörande pensionsåldern
för civila befattningshavare i statens tjänst.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad motion
nr 8 har herr Lindskog föreslagit avlåtande av en skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran om utredning rörande lämpligheten av nya bestämmelser angående
pensionsåldern för civila befattningshavare i statens tjänst.

Motionären framhåller särskilt två omständigheter, virka syntes böra
föranleda en revision av gällande bestämmelser i fråga om pensionsåldern för
civila befattningshavare i statens tjänst.

... E°n ena vore den snarka ökningen av befattningshavarnas antal med
darav följande oknmg av statsverkets utgifter, som givetvis påkallade en undersökning,
om_ besparingar skulle kunna göras, utan att man behövde tillgripa
en sådan åtgärd som att sänka tjänstemännens reallöner.

Den andra omständigheten vore den under de senaste årtiondena intraftade
högst betydliga ökningen i befolkningens livslängd, som medfört, att
staten i vida större utsträckning än förr försörjde personer, som vore fullt

arbetsföra. Denna försörjning omfattade ock en längre tid och bleve sålunda
för staten dyrare.

. En 3ämförelse med förhållandena i andra länder, särskilt i sådana, där
pensionsåldern nyligen reglerats, visade, att sagda ålder vore mycket lägre
är i landet än annorstädes. I Danmark hade enligt de senaste bestämmelserna
nästan alla statstjänstemän rätt att kvarstå i tjänsten intill fyllda 70 år.

Även en jämförelse mellan olika grupper tjänstemän i vårt land påkallade
en revision.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Man borde ock undersöka, om ej en något större smidighet vore möjlig
i avseende å pensionsåldern.

Huvudfrågan vore den, om fördelarna av en lägre pensionsålder vore
så stora, att de uppvägde de därmed förenade betydande kostnaderna. Hela
detta spörsmål vore av så komplicerad art och krävde så omfattande förberedelser
för ett avgörande, att en utredning i ämnet genom Ivungl. Maj:ts försorg
syntes böra ske.

Beträffande motionärens framställning i övrigt hänvisas till motionen.

Utskottet vill till en början erinra, att förlidet års riksdag på Kungl.
Maj :ts därom gjorda framställning fastställt ny definitiv lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk. Det av riksdagen
sålunda godkända avlöningsreglementet innehöll icke några närmare bestämmelser
rörande pensionsförhållanden utan förutsatte, att särskilda stadganden
skulle meddelas angående tjänstemans rätt till pension och skyldighet
att avgå från tjänsten. Med hänsyn till de i det nya avlöningsreglementet innefattade
förändringar icke allenast i fråga om avlöningens uppdelning i lön
och tjänstgöringspenningar utan även i andra avseenden måste de nya avlöningsbestämmelserna
i varje fall föranleda en revision av gällande pensionsföreskrifter.
Även för kommunikationsverken hade ny definitiv lönereglering
tidigare genomförts, varefter en helt ny pensionslag utfärdats för dessa verk.
Under sådana förhållanden ansågs det vara önskvärt, att även i pensionshänseende
likartade bestämmelser bleve gällande för så stora delar av statsförvaltningen
som möjligt. Härför erfordrades emellertid utarbetandet av en
ny pensionslag, avsedd att ersätta den nuvarande civila pensionslagen; och
hade vederbörande departementschef förklarat sig ämna med det snaraste
igångsätta förarbeten i berörda hänseende.

Under dessa omständigheter ansågs det vara nödvändigt att, intill dess
pensionsförhållandena bleve definitivt ordnade, i och för tillämpning i förekommande
fall hava tillgång till vissa provisoriska pensionsbestämmelser.
Förslag till dylika bestämmelser blev ock förelagt förlidet ars riksdag och på
tillstyrkan av bankoutskottet av riksdagen godkänt.

Utskottet anser sig vidare böra erinra, att Kungl. Maj:t den 29 juni
1921 tillsatt en kommitté med uppdrag att verkställa utredning och avgiva
förslag beträffande vissa till pensionsväsendet hörande frågor och, enligt vad
utskottet under hand från kommittén inhämtat, har det av motionären framförda
spörsmålet om en revision av gällande bestämmelser i fråga om pensionsåldern
för civila befattningshavare i statens tjänst redan varit föremål
för kommitténs behandling. Förslag i ämnet lärer ock vara att från kommittén
i sinom tid förvänta.

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

9

Under sådana förhållanden anser sig utskottet sakna anledning att för
närvarande ingå på bedömandet av den utav motionären berörda frågan och
kan således icke tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 8 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 mars 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Lindley, Walles, Strömberg, Johansson i Friggeråker,
Berge*, Andersson i Hägelåkra*, Bondeson och Abrahamsson*; samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Bäcklund, Sommelius*, Lovén*, Ryberg, Kloo,
Wikström och Lindskog*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 saml. 13 käft. (Nr 17—18.)

2