Bankoutskott s memorial Nr 17.
L
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1922 kl. Va B e. m.
Memorial med förslag angående avlöningen för tjänstemän och vakt
betjänte hos riksdagens kamrar och utskott.
I en till bankoutskottet avlåten, den 24 nästlidna februari dagtecknad
skrivelse hava kamrarnas herrar talmän anfört följande:
”På anmodan av talmännen hava kanslideputerade efter samråd, med
tre ledamöter av första kammaren avgivit härvid fogade utlåtande angående
avlöningen vid innevarande riksdag för tjänstemän och vaktbetjänte hos riksdagens
kamrar och utskott. . ...
Utlåtandet har föredragits Vid denna dag hållet talmanssammantrade,
vid vilket jämväl de ständiga- utskottens ordförande samt kanslideputerade
närvarit; och få vi i enlighet med den mening, som vid sammanträdet gjort
sig gällande, härmed föreslå , ,
1) att i avseende å avlöning jämte dyrtidstillägg for de hos kamrarna,
de ständiga och tillfälliga utskotten samt i riksdagens kansli anstånd* tjänstemän
och vaktbetjänte måtte för innevarande riksdag fastställas bestämmelser
i enlighet med vad kanslideputerade föreslagit, dock med den ändring att
i andra meningen i mom. 7 av nu gällande avlöningsbestämmelser oiden
”dem av kamrarnas vaktmästare” utbytas mot ”de vaktmästare ; samt
2) att bankoutskottet ville uppdraga åt riksgäldsfullmaktige att verkställa
den av kanslideputerade föreslagna utredning rörande ett definitivt
ordnande av frågan om ersättning åt vissa tjänstemän och vaktmästare tor
mistad avlöning å statstjänst m. m.”
Det av talmännen åberopade, av kanslideputerade efter samråd med tre
ledamöter av första kammaren avgivna utlåtandet är av följande lydelse:
”1 anledning av remiss från herrar talmän angående ifrågasatt ersättning
åt hos riksdagen och dess utskott anställda statstjänstemän för aeras
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 13 käft. (Nr 17 18.) 1
Talmannen.
Kansli
deputerade.
2 Bankoutskottets memorial Nr 17.
tiäneJorrSSrnfgSt''iäiSJgÖringen .avstådda avlöningar å vederbörandes statstjänster
samt i anledning av vissa i samband därmed berörda spörsmål få
kanshdeputerade, som, jämlikt herrar talmäns bemyndigande, i frågan samråd
med forsta kammarens andra vice talman herr N. A Nilsson samt leda
anföra
fölianda*11" kammare & & Ekm“ oeh j: E WWeU?Ä
år fn-ya aviöningBbestämmelser, som från och med innevarande
fo/ befattmngshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, hava i viss mån sträneare
Vtinämpfning i avseende å de under dessa bestämmelser fallande
d! i ?0MngSn°rm?ner under tjänstledighet för fullgörande av uppstSftÄn
tllkSda§-n el CT <Je,SS ^skott- Medan före innevarande års ingång
c W‘ ffoP Tan’ iVl k r forordnades0 att bestrida befattningar inom kamrarnas
sina kansher> i ^ge1 atnjöto, där de icke fingo utan vidare med
?5£rwtetrter f"remi lfrapjarande befattningar, hel eller partiell tjänstöi
? ll fi1a,rUri ir 1 ,regel.hade att avstå å respektive ordinarie tjänster
nv fUirfJti fr frdlgheten .lopande tjanstgörmgspenningar, gäller nu, att i fall
av tjänstledighet av angiven orsak for befattningshavare vid nyreglerat verk
ela lonen skall avstas. I anslutning härtill har vidare, enligt vad kanslideputerade
inhämtat, i de fall, då förening av statstjänst med befattning hos
riksdagen eller dess utskott medgivits, så bestämts, att vederbörande av sin
lön skall avsta vad som belöper på de tider, varunder han i vederbörlig ordning
befriats från skyldighet att närvara å tjänsterummet. Inom Kungl. Mai:ts
kansli och vissa centrala ämbetsverk tillämpas sistnämnda bestämmelse så
att vederbörande äger att vid slutet av varje månad uppgiva, huru många
timmar han under den gangna månaden varit på grund av sin anställning
hos riksdagen hindrad fullgöra stadgad tjänstgöring å tjänsterummet, och
varder med stod av denna uppgift å månadsavlöningen avdraget ett belopp
svarande mot den av riksdagstjänstgöringen betingade frånvaron från tiänsterummet,
varsel för varje timme avdrages en sjundedel av stadgad daga
vio rang. \ ad som sålunda avstås besparas statsverket. Enligt nu gällande bestämmelser
är vederbörande icke förpliktad avstå det å den frånträdda delen
av lonen lopande dyrtidstillägget.
7ad,nu sålunda tillämpas innebär en ej oväsentlig skärpning i förhållande
till vad förut i dessa avseenden varit gällande, och det synes kanslideputerade
billigt, att ersättning i någon form beredes statstjänstemännen
oi vad de pa grund av sin riksdagstjänstgöring nödgas av sina ordinarie
ioner avsta. Vid prövning av denna fråga hava emellertid kanslideputerade
kunnat undgå uppmärksamma det samband, densamma äger med de utav
riksdag beslutade avlöningsbestämmelserna för de hos riksdagen
anställda befattningshavarna. Vad sistnämnda bestämmelser beträffar har
det synts kanslideputerade ofrånkomligt, att, då i avseende å desamma med
hänsyn till proportionen mellan avlöningarna för olika tjänstekategorier
vissa erinringar torde kunna göras, de snarast möjligt revideras, och torde
det vara från flera synpunkter ändamålsenligt, om i samband med eu dylik
revision den nu föreliggande ersättningsfrågan kunde erhålla en definitiv och
tillfredsställande lösning. Hithörande spörsmål äro dock enligt kanslidepu
-
Bankoutskottets memorial Nr 17. 3
terade.s uppfattning av en rätt komplicerad beskaffenhet. Desamma tarva
givetvis en ingående och allsidig prövning, och har det med hänsyn härtill
synts vara knappast lämpligt eller ens möjligt att, då tiden för innevarande
{irs riksdag är relativt långt framskriden, nu upptaga denna fråga i hela
dess vidd till prövning och avgörande. Kanslideputerade hålla före, att den
under nuvarande förhållanden mest ändamålsenliga anordningeiu vore den,
att genom herrar riksgäldsfullmäktiges försorg ett förslag i berörda hänseende
utarbetades och i god tid förelädes nästkommande riksdag. Detta förslag
bör, såsom nyss nämnts, utgå från en utredning rörande möjligheten och
lämpligheten av en revision av 1919 års avlöningsbestämmelser, varvid hänsyn
bör tagas till de spörsmål, som aktualiserat behovet av en dylik revision,
nämligen de ersättningar, som rimligen böra tillerkännas statstjänstemän för
mistade avlöningsförmåner.
Da enligt kanslideputerades uppfattning berörda lönefrågor följaktligen nu
icke synas böra i hela deras utsträckning upptagas till prövning och avgörande
och då. man alltså har att under denna riksdag alltjämt räkna med den
fortfarande tillämpningen av 1919 års avlöningsbestämmelser, har det gällt
att finna en provisorisk lösning av den ovan omförmälda ersättningsfrågan.
Efter ett noggrann^ övervägande av vad härvidlag kan synas med billighet
och rättvisa förenligt, hava kanslideputerade kommit till den uppfattningen,
att härvid kan i .stort sett såsom utgångspunkt tagas den tillförene å statstjänstens
löner rådande proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar
och att följaktligen ersättning lämpligen synes kunna beredas befattningshavaren
med två tredjedelar av vad han visat sig faktiskt hava på grund av
sin tjänstgöring hos ^riksdagen avstått av sin lön i statstjänst.
Vad angår frågan om dyrtidstillägg sakna kanslideputerade anledning
att. nu ingå på densamma, men torde böra framhållas, att tillsvidare och
intill dess riksdagen annorlunda beslutar, enahanda grunder härutinnan
synas böra tillämpas, som godkändes av 1921 års riksdag.
Under åberopande av vad sålunda anförts få kanslideputerade hemställa,
att sådan anordning måtte vidtagas
att under innevarande års riksdag, utöver de i 1919 års avlöningsbestämmelser
för de hos kamrarna, de ständiga och tillfälliga utskotten samt
i riksdagens^ kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte givna arvoden,
ersättning måtte beredas de tjänstemän och betjänte. vilka äro innehavare av
statstjänster, med två tredjedelar av vad vederbörande befattningshavare visat
sig faktiskt hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av den till
statstjänsten hörande lönen, samt
att genom herrar riksgäldsfullmäktiges försorg en utredning måtte
åvägabringas rörande ett definitivt ordnande av nyssberörda ersättningsfråga,
i samband varmed, jämväl torde böra beaktas spörsmålet rörande en revision
av 1919 års avlöningsbestämmelser, börande resultatet av sagda utredning i
god tid föreläggas nästkommande riksdag.”
Såsom av utredningen i ärendet framgår, är enligt numera gällande avlöningsbestämmelser
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, tjänsteman, å vilken
Utskottet.
4
Bankoutskottets memorial Nr 17.
det nya avlöningsreglementet äger tillämpning, skyldig att vid tjänstledighet
för fullgörande av uppdrag hos riksdagen eller dess utskott avstå hela den å
tiden för ledigheten belöpande lönen. I vissa fall, då förening av statstjänst
med befattning hos riksdagen eller dess utskott medgivits, har så bestämts, att
vederbörande tjänsteman av sin lön skall avstå vad som belöper på de tider,
varunder han i vederbörlig ordning befriats från skyldighet att närvara å
tjänsterummet. Enligt de för närvarande gällande bestämmelser är tjänstemannen
däremot icke skyldig att avstå det å den frånträdda lönen belöpande
dyrtidstillägget.
Det torde icke kunna förnekas, att genom dessa numera tillämpade bestämmelser
här ifrågavarande tjänstemän kommit i en väsentligt sämre ställning
än tillförne. Utskottet anser därför i likhet med kanslideputerade det
vara billigt, att ersättning i någon form beredes statstjänstemännen för vad
de på grund av sin tjänstgöring hos riksdagen eller dess utskott nödgas avstå
av sin lön. Frågan härom står emellertid, såsom också kanslideputerade
framhålla, i visst samband med frågan om den avlöning, som de hos riksdagen
anställda befattningshavarna för närvarande åtnjuta. Bestämmelser i
detta ämne hava senast fastställts vid 1919 års riksdag. Vad dessa bestämmelser
angår, hava kanslideputerade ansett vissa erinringar kunna göras
särskilt med hänsyn till proportionen mellan avlöningarna för vissa tjänstekategorier,
varför de snarast möjligt borde underkastas revision. Utskottet
delar denna kanslideputerades mening; och torde det få anses lämpligt, att den
här föreliggande ersättningsfrågan vinner sin lösning i samband med en
dylik revision. Detta spörsmål är emellertid av så invecklad beskaffenhet, att
det icke torde vara möjligt att under innevarande riksdag upptaga frågan till
slutligt avgörande, utan anser utskottet, att en allsidig utredning i ärendet bör
verkställas genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg, varefter förslag
i ämnet bör kunna föreläggas nästkommande års riksdag. Det torde under
sådana förhållanden vara nödigt att för innevarande riksdag provisoriska bestämmelser
fastställas; och har utskottet därvid icke haft något att erinra mot
vad kanslideputerade i berörda avseende föreslagit eller att ersättning beredes
befattningshavare med två tredjedelar av vad han visat sig faktiskt
hava på grund av sin tjänstgöring hos riksdagen avstått av sin lön i
statstjänst.
Yad angår frågan om dyrtidstillägg, vill utskottet erinra, att riksdagen
på utskottets förslag numera besluta, att dyrtidstillägg skall tillsvidare, intill
dess annorlunda kan varda av riksdagen bestämt, utgå till de hos riksdagens
kamrar, ständiga och tillfälliga utskott samt kansli anställda tjänstemän och
vaktbetjänte i enlighet med de grunder, som fastställdes vid 1921 års riksdag
och vilka återfinnas i bankoutskottets då avgivna memorial nr 40, med iaktta
-
Bankoutskottets memorial Nr 17. ö
gande dock att bestämmelserna i kungörelsen den 29 juni 1921 (svensk författningssamling
nr 344) därvid skola vinna tillämpning. _
Mot herrar talmäns förslag till ändrad lydelse av mom. 7 i gällande
avlöningsbestämmelser har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Åberopande det anförda får utskottet, som anser sig hora understryka,
att här endast är fråga om antagande av provisoriska bestämmelser,
avsedda att tillämpas vid innevarande riksmöte, hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande förslag, må
l:o) besluta, att under innevarande års riksdag, utöver
de i 1919 års avlöningsbestämmelser för de hos kamrarna,
de ständiga och tillfälliga utskotten samt i riksdagens kansli
anställda tjänstemän och vaktbetjänte fastställda arvoden,
ersättning må utgå till de tjänstemän och betjänte, vilka äro
innehavare av statstjänster, med två tredjedelar av vad vederbörande
befattningshavare visat sig faktiskt hava på
grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av den till statstjänsten
hörande lönen;
2:o) besluta, att mom. 7 i omförmälda avlöningsbestämmelser
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Vid slutet av varje riksdag må till vardera av de under
hela riksdagen i kamrarna anställda förste vaktmästarna och
till de kamrarnas vaktmästare, som ombesörja utdelningen
av postförsändelser till kamrarnas ledamöter, utbetalas ett
belopp av 50 kronor. Därjämte må, jämväl vid slutet av varje
riksdag, till envar av de vaktmästare, vilka efter klockan elva
e. m. tjänstgjort vid aftonplena, utbetalas en extra ersättning
av fyra kronor för varje gång sådan tjänstgöring ägt
rum; samt
3:o) uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att, med
beaktande av vad här ovan anförts, låta verkställa utredning
beträffande avlöningsförhållandena för här ifrågavarande
personal, ävensom att vid nästkommande ars riksdag
i vederbörlig ordning framlägga det förslag, vartill utredningen
må föranleda.
Stockholm den 17 mars 1922.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Bankoutskottets memorial Nr 17.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Vindahl, Berge, Andersson
sou i Stockholm och Lindgren; samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro
bommelius, Kloo, Törnkvist i Bjuv och Strindlund.
i Hägelåkra, CarlsJanson
i Kungsör,