Bankoutskottets utledande Nr /■''/.

3

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1922 kl. 1/2 12 f. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående rättighet att
inom riksdagsrestaurangen utskänka spritdrycker, vin och Öl.

I två till bankoutskottets förberedande behandling hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 56
av herr Gust. Strömberg och den andra inom andra kammaren under nr
94 av herr Anderson i Råstock, anföres följande:

»I riksdagens skrivelse nr 28 år 1913 heter det:

''Till fullmäktige i riksgäldskontor.

Med anledning av inom riksdagen väckta motioner har riksdagen beslutit
meddela vederbörande, att rättighet till utskänkning av spritdrycker, vin och Öl,
avsedd att utövas inom riksdagshuset, icke bör utverkas efter tiden för innevarande
års riksdags avslutning; vilket Riksdagen härigenom skolat Eder meddela.’

På grund av denna skrivelse, som riksgäldsfullmäktige givetvis ställde sig
till efterrättelse, har från och med år 1914 icke inom riksdagshuset fått serveras,
icke ens i samband med måltid, annat än lagrat svagdricka av typ klass I.

Resultatet av dessa ytterst stränga restriktioner har visat sig på ett sätt,
som även den mest principfaste ivraren av goda exempel knappast torde ha tänkt
sig. Erån att hava varit eu uppskattad samlingsplats för riksdagens ledamöter,
där personer med skilda åskådningar kunnat samlas och under fria sällskapliga
former utbyta åsikter, är riksdagsrestaurangen numera en föga frekventerad lokal.

Denna i förhållande till tiden före år 1914 minskade frekvens har också
medfört, att restaurangen från att hava varit en jämförelsevis god affär alltjämt
gatt starkt tillbaka, så att vissa år förlust uppstått, som kunnat räknas i tusentals
kronor. En del av dessa förluster bör rätteligen skrivas på de under kristiden
rådande förhållandena, men då rörelsen så sent som förra året gått med en
förlust av kr. 16,293 — i trots av den goda tillgången på matvaror, med därav
följande billigare inköpspris — är det tydligt, att andra faktorer spela in.^

Då det ur flera synpunkter måste anses oriktigt, att ur statskassan årligen
tillskjuta avsevärda belopp för att restaurangen i riksdagen skall kunna upprätt -

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottet.

hållas — ett system, som för de flesta riksdagsmän synes föga tilltalande — synes
en återgång i huvudsak till förhållandena före år 1914 vara enda lösningen, och
da det vill synas som förutnämnda beslut i restriktivt avseende sannolikt utgör
en starkt bidragande orsak till nämnda ekonomiska missförhållanden, tillåter
sig undertecknad, för att bereda riksdagen tillfälle att ånyo pröva frågan, hemställa,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret
meddela, att riksdagen icke längre vidhåller sin i riksdagens skrivelse nr
28 ar 191o uttalade uppfattning angående rättighet att inom riksdagsrestaurangen
utskänka spritdrycker, vin och Öl.»

De lokaler inom riksdagshuset — matsal och kafé — som upplåtits
för att bereda riksdagens ledamöter tillfälle att där intaga sina
måltider, benämnas gemenligen, såsom också framgår av motionerna,
riksdagsrestaurangen. Den torde dock icke kunna anses såsom en restaurang
i vanlig bemärkelse. Anledningen till lokalernas inrättande var
nämligen den, att med hänsyn till arten av det arbete, som åligger riksdagsmännen,
det ansågs nödvändigt att vidtaga sådana anordningar, att
inom riksdagshuset lämpliga måltidslokaler tillhandahölles. Dessa lokaler
torde därför snarare vara att jämställa med lunchlokaler inom banker,
bolag och dylika inrättningar, dock med den utsträckning, att, då riksdagsarbetet
pågår även eftermiddagar och kvällar, jämväl middags- och
aftonmåltider måste därstädes serveras. Under sådana förhållanden synes
det utskottet ej böra förmenas den enskilde riksdagsmannen, som av sitt
arbete föranledes att inom riksdagshuset intaga måltider, att därvid följa
sina regelbundna måltidsvanor. Är denna uppfattning riktig, torde han
sålunda icke böra förvägras att till måltiden intaga eu s. k. »snaps»,
vilket ingalunda kan anses vara liktydigt med medgivande av utskänkningsrätt
i vanlig mening. Utskottet har därför icke velat motsätta sig,
att rätt till utskänkning av spritdrycker medgives, dock med den inskränkning
att denna utskänkning må omfatta allenast brännvin samt icke
äga. rum annat än i matsalen och i förening med måltid. Med en dylik
rättighet följer ock enligt gällande lag rätt till utskänkning av Öl och
vin, varjämte möjlighet beredes att i kafélokalerna erhålla vissa drycker
av svag alkoholhalt. Om bär ifrågasatta förändringar genomföras, kommer
däremot icke någon kaférörelse i detta ords vanliga bemärkelse att
äga rum, vilket icke heller synes böra ske, då enligt utskottets uppfattning
en dylik rörelse icke kan anses vara med nödvändighet hemmahörande
inom lokaler av ifrågavarande slag.

Ett fullständigt bifall till motionerna skulle innebära, att de av
kontrollstyrelsen utfärdade, allmänneligen gällande kontrollföreskrifter
knappast skulle kunna här tillämpas, särskilt med hänsyn därtill att den
enskilde riksdagsmannens besök i serveringslokalerna på grund av hans

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

arbete ofta nog måste för längre eller kortare tid avbrytas. Särskilda
medgivanden för sådan servering i dessa lokaler, utöver vad som i allmänhet
gäller, måste ur flera synpunkter anses vara olämpligt.

Utskottet anser sig dessutom böra framhålla, att utskänkning icke
må äga rum till obehöriga eller eljest utomstående personer. Det torde
sålunda böra fastslås, att sådan servering icke må förekomma till andra
än ledamöter av riksdagen och dem, som befinna sig i deras sällskap.
Närmare föreskrifter torde lämpligen böra utfärdas av fullmäktige i riksgäldskontoret
efter samråd med riksdagens kansli- och ekonomideputerade.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
I: 56 och II: 94, må uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att låta i överensstämmelse med vad här
ovan blivit föreslaget ordna ifrågavarande angelägenhet.

Stockholm den 18 februari 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTEN SSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Öhngren, Strömberg, Vindahl, Berge,
Carlsson i Stockholm och Bodin samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borggren, Janson
i Kungsör, Bäcklund, Byberg och Ward.

Reservationer:

l:o) av herrar Gustafsson i Stensholm, Öhngren, Vindahl, Berge,
Janson i Kungsör och Ryberg, vilka anfört:

»Motionärernas här ifrågavarande förslag avser att likställa den
s. k. riksdagsrestaurangen med övriga restauranger, så att utskänkning
av spritdrycker, vin och Öl skulle kunna där medgivas. De skäl, som

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

av motionärerna anförts till stöd för förslaget, äro enligt vår mening

icke av den art, att någon förändring i motionernas syfte av hittillsvarande
förhållanden synes höra äga rum.

Åberopande vad sålunda anförts få vi hemställa,

att förevarande motioner I: 56 och II: 94 icke
måtte av riksdagen bifallas.» Samt

2:o) av herr Bor ggr en, som anfört:

»Motionärernas här ifrågavarande förslag avser att likställa den
s. k. riksdagsrestaurangen med övriga restauranger, så att utskänkning
av spritdrycker, vin och Öl skulle kunna där medgivas. De skäl, som

av motionärerna anförts till stöd för förslaget, äro enligt min mening

icke av den art, att någon förändring av hittillsvarande förhållanden synes
böra äga rum. Det vill emellertid synas, som om enligt nu gällande
lagbestämmelser hinder icke skulle möta för att inom ifrågavarande lokaler
utskänka pilsnerdricka eller klass II. Därest riksdagen gillar denna
uppfattning, lära fullmäktige i riksgäldskontoret ej underlåta att vidtaga
härför erforderliga åtgärder.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa,

att förevarande motioner I: 56 och II: 94 icke
måtte av riksdagen bifallas.»

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner,

220530