Bevillningsutskottets memorial Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1922 kl. 12 f. in.

Bevillningsutskottets memorial med förslag om fortsatt tillämpning
av förordningen rörande en särskild stämpelavgift
vid köp m. m. av vissa lyxvaror.

Med föranledande av en utav Kungl. Maj:t framlagd proposition
beslöt 1919 års riksdag införande av en särskild stämpelavgift i vissa
fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
Den i överensstämmelse härmed den 11 juli 1919 utfärdade förordningen
i ämnet trädde i kraft den 1 september 1919 och gällde till utgången
av år 1920.

Till 1920 års riksdag avgav Kungl. Maj:t proposition med förslag
angående fortsatt tillämpning av nyssnämnda förordning till utgången
av år 1921; och blev detta förslag av riksdagen godkänt.

Sedermera har 1921 års riksdag (skrivelse nr 399) i anledning
av väckt motion beslutat, att ifrågavarande förordning skall med viss
ändring, föranledd av en del i andra stämpelförfattningar samtidigt beslutade
ändringar, äga fortsatt tillämpning till utgången av innevarande
år. I överensstämmelse med riksdagens sålunda fattade beslut utfärdades
den 29 juni 1921 förordning (nr 416) om fortsatt tillämpning av
förordningen den 11 juli 1919 om utgörande av en säl skild stämpelavgift
i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med
flera lyxvaror.

I ovan omförmälda skrivelse, däri gjordes enahanda uttalanden
som i bevillningsutskottets i ämnet avgivna betänkande (nr 45), har
1921 års riksdag, under erinran att tidigare inom finansdepartementet
verkställts viss utredning rörande lyxbeskattning, i princip uttalat sig
för att lyxkonsumtionen gjordes till föremål för en lämpligt anordnad
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 sand. 40 käft. (Nr 57.) 1

1919 års
riksdag.

1920 års
riksdag.

1921 års
riksdag.

Uisko!tit3

yttrande.

2 Bevillningsutskottets memorial Nr 57.

särskild beskattning. Med framhållande att riksdagen ansåge sig kunna
förvänta, att Kungl. Maj:t komme att taga under förnyat övervägande
fråga,n om en genomförd lyxbeskattning, förklarade sig riksdagen anse
den ifrågavarande redan gällande beskattningen av denna art böra erhålla
förlängd giltighet.

Till innevarande års riksdag har icke vare sig av Kungl. Maj:t
eller motionsvis väckts förslag om förlängd giltighet av den ifrågavarande
stämpelbeskattningen.

På sätt bevillningsutskottet i annat sammanhang (betänkande nr 10)
haft anledning erinra, är frågan om en utsträckt lyxbeskattning för
närvarande föremål för utredning inom finansdepartementet.

Bevillningsutskottet, som ansett, att i avvaktan på resultatet av
berörda utredning den nuvarande förordningen bör förbliva gällande,
har velat i sådant syfte begagna den utskottet jämlikt § 40 riksdagsordningen
tillkommande befogenhet att väcka förslag i bevillningsfrågor.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att förordningen den
11 juli 1919 (nr 401) om utgörande av en särskild
stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel
till riket av pärlor med flera lyxvaror, sådan densamma
lyder enligt förordningen den 29 juni 1921
(nr 416), skall äga fortsatt tillämpning till utgången
av år 1923.

Stockholm den 31 maj 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Gustaf Nilsson, Antonsson, Wigforss *, Rosén, Wohlin*, Björnsson*,
Boman, Rune *, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa *, Lithander, Johansson i Kälkebo,
Olsson i Ramsta *, Henrikson *, Heyman *, Isak Svensson, Uddenberg i Karlskoga,
Lövgren i Nyborg och Björklund.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

BevillningeutskoUets memorial Nr 57.

3

Reservation

av herrar Röing, Antonsson, Boman, Lithander och Heyman, vilka
anfört:

»Inom utskottet har upplysts, att i linansdepartementet påginge
utredning om en särskild beskattning å lyxvaror, och mot dylik beskattning,
därest lämplig form kan finnas, torde väl ingen principiell invändning
komma att resas.

Denna pågående utredning och det ytterst otillfredsställande resultatet
av den ännu gällande provisoriska förordningen rörande en särskild
stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror få väl antagas vara
anledning till att Kungl. Maj:t icke förelagt riksdagen förslag om den
provisoriska förordningens förnyande, och vid detta förhållande borde
enligt vår mening ej heller utskottet begagna sin motionsrätt för förordningens
bevarande.»