Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.
1
Nr 55.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1922 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med, förslag till kungörelser angående ändrad
lydelse dels av § 8 mom. 1, 2 och 3, § 9 mom. 1 samt
§ 13 mom. 1 och 2 i förordningen den 9 juni 1911
med tulltaxa för inkommande varor, dels av § 2 mom. 2
i tulltaxeunderräitelserha, dels ock av § 3 i förordningen
den 31 maj 1907 angående rätt att hos generaltullstyrel.
sen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor,
avsedda att till riket införas.
I en den 17 februari 1922 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 90, har KuDgl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag till
dels kungörelse angående ändrad lydelse dels av § 8 mom. 1, 2
och 3, § 9 mom. 1 samt § 13 mom. 1 och 2 i förordningen den 9
juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, dels av § 2 mom. 2 i
tulltaxeunderrättelserna;
dels ock kungörelse om ändrad lydelse av § 3 i förordningen den
31 maj 1907 angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning
rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 saml. 47 höft. (Nr 55.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.
Förslag
till
kungörelse angående ändrad lydelse dels av § 8 mom. 1, 2 och 3, § 9 mom.
1 samt § 13 mom. 1 och 2 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa
för inkommande varor, dels av § 2 mom. 2 i tulltaxeunderrättelserna.
Härigenom förordnas, att § 8 mom. 1, 2 och 3, § 9 mom. 1
samt § 13 mom. 1 och 2 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa
för inkommande varor ävensom § 2 mom. 2 i de vid förordningen
fogade underrättelser om vad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör
skola erhålla följande ändrade lydelse:
§8.
1. Tullfrihet under viss kortare tid må medgivas för:
a) tull pliktiga varor — — — återutföras;
b) tullpliktiga föremål, vilka inkomma:
för att förevisas — — — införda;
för att användas såsom — — — gods;
för att användas vid — — — cirkusföreställningar; eller
för att avprovas — — — försäljningsändamål; samt
c) inkommande — — — landet.
Tullfrihet enligt detta moment må icke medgivas för längre tid
än ett år, och bör, där tullfrihet medgives för vara, som skall avprovas
och eventuellt återutföras, eller ior emballage, tiden begränsas till högst
sex månader.
På vederbörande tullförvaltning ankommer att i enlighet med de
allmänna anvisningar, som av generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas, medgiva
tullfrihet, som nu är sagd, därvid tullförvaltningen äger meddela
de kontrollföreskrifter, vilka befinnas erforderliga för fastställande av
identiteten mellan den införda och den utförda varan; och skall såsom
villkor för tullfriheten gälla, att varuägaren jämte iakttagande, i vad
på honom ankommer, av berörda föreskrifter har att vid varans utbekommande
i tullkassan deponera belöpande tullavgift eller annorledes
ställa av vederbörande tullförvaltning godkänd säkerhet för dess gäldande
i det fall, att återutförseln icke äger rum inom tid, som av tull
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 3
förvaltningen bestämts, ävensom i fall att återutförseln icke varder behörigen
styrkt.
2. På prövning av generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium
ankommer, huruvida och under vilka villkor i särskilda fall
tullfrihet under viss tid må medgivas ej mindre för maskiner, redskap,
verktyg och andra föremål, som införas för användning vid järnvägseller
hamnbyggnad, kanaliseringsarbete, elektrisk anläggning för allmänt
behov eller annat allmännyttigt företag och som därefter skola ur riket
återutföras, än även för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsförvaltning
förhyras från utlandet.
3. Om de villkor, under vilka resande, som icke är inom riket
bosatt, må utan tullavgifts erläggande under en tid av högst ett år
förfoga över medförd automobil, avsedd att inom samma tids utgång
återutföras, förordnar Konungen.
§ 9.
1. För varor, som. utföras för att i utlandet undergå reparation
eller någon bearbetning, vilken icke väsentligen förändrar deras karaktär,
må återinförsel inom högst ett år efter utförseln medgivas mot tullavgift,
motsvarande 15 procent av det belopp, vartill reparations- eller
bearbetningskostnaden uppgått, för så vitt icke varan i följd av bearbetningen
varder hänförlig till tulltaxerubrik med högre tullsats än den
förut tillämpliga, i vilket fall belöpande skillnadstull i stället skall erläggas.
Sådant medgivande och bestämmande av därvid erforderliga
kontrollföreskrifter ankommer på tullförvaltningen i den ort, över vilken
varorna återinföras eller äro avsedda att återinföras; dock att tullförvaltningen
därvid har att iakttaga de allmänna anvisningar, som av
generaltullstyrelsen^ ämnet utfärdas.
§ 13.
1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt
råämne inrikes tillverkade varor beviljas efter vederbörande tullförvaltnings
prövning restitutionsvis av tullmedlen:
2. Då jutevävnad, tillverkad i utlandet, användes till emballage
vid utförsel sjöledes till utrikes ort, må, sedan varans utförsel behörigen
styrkts, för varje kilogram av vävnaden restitutionsvis av tullmedlen
efter vederbörande tullförvaltnings prövning beviljas 10 öre under
iakttagande av de i mom. 1 under punkterna a) och b) upptagna bestämmelser;
skolande dock den försäkran om varans ursprung, som det
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.
enligt punkten b) åligger tillverkare att vidfoga angivningsinlagan, i
det fall, varom här är fråga, avgivas av tillverkaren av den vara, för
vars emballerande jutevävnaden blivit använd, samt innehålla, att emballaget
utgöres av utländsk jutevävnad, för vilken full införseltull
blivit erlagd, ävensom uppgift om emballagets vikt; vederbörande tullmyndighet
förbehållet att, om anledning därtill förekommer, genom
störtning och provvägning utröna emballagets vikt. Utförseln av varan
skall verificeras på sätt i mom. 1 punkten c) föreskrives; dock att, i
fall då jutevävnaden därvid använts såsom emballage för trämassa, utförseln
må anses behörigen styrkt, då densamma verificeras genom anteckning
å tullpasset för det fartyg, varmed jute vävnaden uppgives hava
utförts, samt vederbörande tullbevakningstjänstemans i inlastningsorten
intyg, att exportvaran blivit under hans tillsyn i fartyget inlastad.
I de sålunda meddelade föreskrifterna må generaltullstyrelsen lämna
de lättnader, som, utan åsidosättande av nödig kontroll, kunna medgivas.
Underrättelser om vad vid talltaxans tillämpning iakttagas bör.
§ 2.
2. I fråga om varor, vilka inkomma i emballage, bestämmes i
regel nettovikten sålunda, att varan väges brutto utan ompackning eller
annan förändring av det skick, vari den införts, varefter avdrag från
bruttovikten äger rum enligt vad här eller för den ifrågavarande artikeln
särskilt i den vid taxan fogade taratariffen stadgas; dock att med
avseende å varor, vilkas beskaffenhet sådant föranleder, vederbörande
lokala tullmyndighet skall med iakttagande av de allmänna anvisningar,
generaltullstyrelsen i ämnet utfärdar, äga medgiva, flPtt bruttovikten må
utrönas genom provvägning eller på annat sätt, som utan att äventyra
kronans rätt medför lättnader för trafiken.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1923.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.
5
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av § 3 i förordningen den 31 maj 1907 (nr 30)
angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen
av varor, avsedda att till riket införas.
Härigenom förordnas, att § 3 i förordningen den 31 maj 1907
angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande
tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas, skall erhålla
följande ändrade lydelse:
§ 3.
För erforderlig laboratorieundersökning av varuprov samt för av
särskilt anlitad sakkunnig avgivet utlåtande om varuprovs beskaffenhet
liksom ock för sådant provs behandling i och för framtida förvaring
samt transport till tullplats, där den inkommande varan skall tullbehandlas,
har sökanden att utgiva ersättning, vilken, i vad den avser
undersökning, som verkställts å tullverkets laboratorium, skall utgå
enligt av Konungen fastställd taxa; och åligger det sökanden att, där
generaltullstyrelsen prövar sådant skäligt, ställa nöjaktig säkerhet för
sagda kostnad eller inbetala lämpligt förskott därå, vid äventyr att
begärd upplysning icke meddelas, innan sådant skett.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1923.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot de föreliggande
förslagen, får, under åberopande av vad föredragande departementschefen
i ämnet anfört till ovannämnda statsrådsprotokoll, hemställa,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 47 käft. (Nr 55.) 2
Utskottet.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 90, antaga,
1) ovan införda förslag till kungörelse angående
ändrad lydelse dels av § 8 mom. 1, 2 och 3, § 9
mom. 1 samt § 13 mom. 1 och 2 i förordningen den
9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, dels
av § 2 mom. 2 i tulltaxeunderrättelserna; samt
2) ovan införda förslag till kungörelse om ändrad
lydelse av § 3 i förordningen den 31 maj 1907 angående
rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning
rörande tullbehandlingen av varor, avsedda
att till riket införas.
Stockholm den 30 maj 1922.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, Wigforss, Rosén,
Wohlin, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander, Sköld,
Johansson i Kälkebo, Olsson i Ramsta, Leander, Lövgren i Nyborg och Winkler,
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922