Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1922 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om höjning av tullen å kaffe m. m.

I en inom första kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 75, har herr Clason hemställt, att riksdagen måtte besluta,
»dels att rubrikerna nr 155 och 156 i gällande tulltaxa skola från
dag, som Kungl. Maj:t torde äga bestämma, erhålla följande ändrade
lydelse:

Kvantitet för

Tullsats;

Kaffe:

tullberäkningen

kr.

öre1

155 obränt ..............................................

1 kilogram

_

80

156 a bränt eller rostat, även malet ............

1 kilogram

i

02

b kaffesurrogat, alla slag, utan tillsats av kaffe

1 kilogram

—

20!

Anm. Kaffesurrogat med tillsats av kaffe tullbehandlas såsom kaffe, bränt eller rostat,
även malet;

dels att § 13 mom. 1 i förordningen med tulltaxa för inkommande
varor skall i nedan angivna del från dag, som Kungl. Maj:t torde äga
bestämma, erhålla följande ändrade lydelse:

§ 13.

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt
råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis av tullmedlen:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 35 käft. (Nr 41.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Utskottet.

för 1 kilogram kaffe, bränt eller rostat, icke mai et

96 öre;

dels ock att sålunda angivet restitutionsbelopp skall åtnjutas allenast
beträffande exportvara, som tillverkats av sådant obränt kaffe, för vilket
enligt av tillverkaren under edlig förpliktelse avgiven försäkran tullavgift
blivit erlagd efter den vid nämnda tidpunkt gällande tullsats,
samt att restitutionsbeloppet i fråga om exportvara, som framställts av
obränt kaffe, för vilket tullavgift guldits efter tidigare tillämplig tullsats,
skall beräknas efter 14.4 öre för kilogram av exportvaran, d

Beträffande vad motionären till stöd för ovannämnda förslag anfört
får utskottet hänvisa till motionen.

Under åberopande av motiveringen till förenämnda motion har
samme motionär i motionen nr 76 i första kammaren hemställt, att riksdagen
måtte med de jämkningar i tidsbestämmelserna, som av bevillningsutskottet
närmare utarbetades, samt med de övriga modifikationer,
som kunde föranledas av riksdagens beslut i fråga om kaffetullen, antaga
ett förslag till förordning om skatt å kaffe, likalydande med det som
återfinnes i propositionen nr 43 till 1921 års riksdag.

Bevillningsutskottet hade haft för avsikt att till prövning upptaga
omförmälda motioner först vid en senare tidpunkt, då utskottet kan bedöma,
huruvida behov föreligger att öka någon bevillning. Särskilda
omständigheter hava emellertid inträffat, vilka föranlett utskottet att redan
nu till behandling upptaga frågan om en höjning av tullen å kafle.

Utskottet har nämligen erhållit meddelande om vissa inom finansdepartementet
gjorda undersökningar i fråga om budgetläget. Resultatet
av berörda undersökningar, avfattat i en inom nämnda departement uppgjord
promemoria, har därefter överlämnats till utskottets ordförande
med en den 11 maj 1922 dagtecknad skrivelse från chefen för finansdepartementet,
i vilken skrivelse departementschefen meddelat, att Kungl.
Maj:t samma dag beslutat utfärda förbud att tills vidare införa kaffe
samt att förbudet trätt i kraft från och med den 12 i sistnämnda månad.

Den till utskottet sålunda överlämnade promemorian är av följande
lydelse.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

3

V. P. M.

Med anledning av de inom finansdepartementet verkställda undersökningarna
beträffande utfallet av statsregleringen för år 1922 är följande att framhålla.

Till en början torde böra erinras därom, att i statsverkspropositionen inkomstberäkning
antagits att såväl 1921 som 1922 års statsreglering skulle utfalla
utan brist. Med utgångspunkt härifrån skulle kassafondens behållning vid 1921 års
slut vara 346.8 miljoner kronor.’ Den numera föreliggande budgetredovisningen för
år 1921 visar emellertid en brist av 46.7 miljoner kronor. Denna brist hänför sig
likväl i verkligheten till år ^20, enär utgifter för sagda år till mer än sistnämnda
belopp avförts först i 1921 års budgetredovisning, medan jämväl motsvarande utgifter
för år 1921 belastat samma år. Genom den omläggning av bokföringen, som
sålunda ägt rum och utan vilken 1921 års statsreglering skulle uppvisat ett överskott,
har behållningen å kassafonden vid 1921 års slut nedgått till i runt tal 300
miljoner kronor. Det torde likväl böra påpekas, att man i inkomstberäkningen uttryckligen
framhöll, att kassafonden belastades av vissa återstående utgifter för
år 1920.

De verkställda beräkningarna rörande årets statsreglering hava utvisat, att
man numera sannolikt har att räkna med en verklig brist i detta års budget. Storleken
av denna brist är givetvis icke möjlig att nu angiva, på grund av de osäkra
faktorer, varmed man härvid har att röra sig. Det föreliggande materialet tyder
på, att underskottet möjligen kan komma att röra sig omkring 30 miljoner kronor.
Dock synes det vara större skäl att antaga att bristen kommer att hålla sig betydligt
under än att den skulle överstiga nämnda belopp.

Denna brist i budgeten är givetvis ej större än att — även med inräknande
av de kassafondsbelopp, som upptagits å riksstaten för år 1922 och å förslaget till
tilläggsstat för samma år -— kassafonden mycket väl skulle kunna täcka bristen i
fråga. Emellertid måste på grund av budgetårets omläggning kassafonden anlitas
jämväl för finansiering av riksstaten för första halvåret 1923. Nu föreligger visserligen
ej någon anledning att företaga en omräkning av riksstatsförslaget för sistnämnda
statsregleringsperiod. Beträffande denna tid är tillsvidare endast att märka
den besparing i dyrtidstilläggskostnader, som kommer att följa av det sjunkande
indextalet och som i fråga om de å budgeten upptagna anslagen beräknats till något
över 5 miljoner kronor. Försiktigheten synes likväl kräva, att man redan nu vidtager
åtgärder för att stärka budgeten. För att kassafonden ej skall bliva för hårt
ansträngd, torde fördenskull under år 1922 och första halvåret 1923 statskassan
böra tillföras nya inkomster till ett sammanlagt belopp av åtminstone 15 miljoner
kronor.

Vad beträffar de utvägar, som stå till buds för anskaffande av detta belopp,
synes för tillfället icke vara att hänvisa till annan skattekälla än en höjning av
tullen å kaffe, varom för övrigt motion väckts vid årets riksdag. För att en sådan
tullförhöjning skall erhålla nödig effektivitet, torde så snart frågan blivit aktuell
förbud att införa kaffe böra utfärdas.

Finansdepartementet den 10 maj 1922.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Innehållet i den återgivna promemorian har synts utskottet giva
vid handen, att redan nu nödvändigheten att bereda statsverket ökade
inkomster kan anses ådagalagd. Vid sådant förhållande och då någon
annan lämpligare utväg att bereda den erforderliga inkomstökningen
för närvarande icke synes stå till buds, har utskottet ansett, att en höjning
av tullen å kaffe, trots de vägande betänkligheter mot en sådan
tullförhöjning som alltjämt gälla, bör vidtagas. Emellertid har utskottet
velat betona, att det icke är utskottets mening att även för framtiden
skall räknas med en sådan tullförhöjning, utan att vid uppgörande av
kommande förslag till statsreglering andra utvägar till täckande av
eventuell brist böra tagas i övervägande. t

Vid avvägande av tullförhöjningens belopp har utskottet, beträf- *
fande obränt kaffe, stannat vid en tullsats av 50 öre per kilogram,
nnebärande eu höjning av 38 öre. En sådan höjning torde kunna
beräknas giva det finansiella resultat, som i ovan återgivna promemoria
angivits såsom önskvärt att ernå.

Sedan generaltullstyrelsen under hand erhållit kännedom om vad
utskottet sålunda ämnar föreslå, har till utskottet från styrelsen överlämnats
en promemoria, vilken finnes såsom bilaga fogad vid detta
betänkande.

Vad i nämnda promemoria från generaltullstyrelsens sida ifrågasatts
beträffande tullsatserna för bränt eller rostat kaffe och kaffesurrogat
samt restitutionsbestämmelser har utskottet ansett sig kunna upptaga
såsom sitt förslag. *

Utskottet föreslår följaktligen bland annat, att tullsatsen för bränt
eller rostat kaffe måtte höjas till 66 öre per kilogram samt att för
kaffesurrogat måtte fastställas en tullsats av 20 öre per kilogram.

Vid bedömande av frågan, huruvida i samband med tullförhöjningen
efterbeskattning av kaffe bör införas, har utskottet beaktat vissa av
generaltullstyrelsens statistiska avdelning meddelade, från finansdepartementet
till utskottet överlämnade uppgifter. Av sålunda mottagna upp.
gifter för åren 1919—1921 framgår bland annat, att den årliga förbrukningen
av kaffe för närvarande kan uppskattas till omkring 40,000 ton.

Beträffande de fyra första månaderna 1922 föreligga följande
siffror.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

5

Preliminär uppgift

å Sveriges import av kaffe, obränt (stat. n:r 155), direkta förtullningar och förtullningar
från nederlag under tiden januari - april 1922, ävensom lagerbehållningen av
kaffe dels å tullnederlag, dels i Stockholms frihamn vid utgången av nedanstående
månader.

Månader

Direkta för-tullningar och

Lagerbehållning

förtullningar
från nederlag

kg-

å tullnederlag

kg-

i Stockholms
frihamn
kg-

Januari............................................................

2,341,136

864,106

433,340

Fehruari .........................................................

1,774,200

481,338

140,000

Mars...............................................................

4,335,468

387,698

173,790

April ............................................................

5,154,549

485,749

—

Summa

13,605,353

—

—

Det framgår av sålunda meddelade uppgifter och gjorda beräkningar,
att någon import av kaffe, utöver den som motsvarar det närmaste
behovet, icke på senare tid förekommit. Därmed hava de skäl,
som tala för en efterbeskattning av inneliggande kaffetörråd i samband
med en tullförhöjning å kaffe, enligt utskottets uppfattning så väsentligt
förlorat i kraft, att efterbeskattning kan anses umbärlig utan att
det finansiella resultatet av en tullförhöjning äventyras.

Vid sådant förhållande och i betraktande av de betydande svårigheter
och olägenheter, som äro förbundna med en efterbeskattning, bar
utskottet icke ansett sig böra framlägga förslag till sådan beskattning.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med framhållande
särskilt, att för utskottet varit avgörande de meddelanden, utskottet
erhållit från finansdepartementet, får utskottet hemställa, I)

I) att riksdagen måtte, i anledning av motionen
I: 75 av herr Clason,

A) besluta,

1) att rubrikerna nr 155 och 156 i gällande
tulltaxa skola erhålla följande ändrade lydelse:

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Kvantitet för

Tullsats

tullberäkningen

kr.

öre

Kaffe:

155 obränt..................................

1 kilogram

—

50

156 a bränt eller rostat, även

malet ..............................

1 kilogram

66

b kaffesurrogat, alla slag,

utan tillsats av kaffe ...

1 kilogram

—

20

Anm. Kaffesurrogat med tillsats av kaffe tullbehandlns såsom
kaffe, bränt eller rostat, även malet.

2) att § 13 mom. 1 i förordningen med tulltaxa
för inkommande varor skall i nedan angivna del erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 13-

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande,
utav utländskt råämne inrikes tillverkade varor
beviljas restitutionsvis av tullmedlen:

för 1 kilogram kaffe, bränt eller rostat, icke malet 60 öre;

3) att sålunda angivet restitutionsbelopp skall
åtnjutas allenast beträffande exportvara, som tillverkats
av sådant obränt kaffe, för vilket enligt av tillverkaren
under edlig förpliktelse avgiven försäkran tullavgift
blivit erlagd efter den vid nämnda tidpunkt gällande
tullsats, samt att restitutionsbeloppet i fråga om exportvara,
som framställts av obränt kaffe, för vilket tullavgift
guldits efter tidigare tillämplig tullsats, skall
beräknas efter 14.4 öre för kilogram av exportvaran;

B) under förutsättning av bifall till vad under
1) hemställts.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

7

ej mindre för sin del jämväl besluta, att de ändrade
bestämmelserna skola tillämpas redan under innevarande
år från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer,
än även i skrivelse till Kungl. Magt, med tillkännagivande
av sina sålunda fattade beslut, anhålla,
att Kungl. Maj:t ville förordna om de beslutade ändringarnas
ikraftträdande snarast möjligt under innevarande
år.

II) att motionen 1:76 av herr Clason, med förslag
till förordning om skatt å kaffe, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

•ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, K. A. Nilson, Wigforss>
Rosén, Wohlin, Björnsson *, Rune, Bärg i Katrineholm *, Jönsson i Boa, Månsson
i Hagaström *, Johansson i Kullersta *, Lithander *, Johansson i Kälkebo, Olsson i
Ramsta, Henrikson *, Heyman * och Björklund.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

Reservationer:

vid punkten 1):

av herrar Rosén, Månsson i Hagaström och Olsson i Ramsta, vilka
yrkat, att herr Clasons motion 1: 75 om förhöjning av tullen på kaffe
måtte av riksdagen avslås;

av herr Wohlin, som anfört:

»Het förevarande ärendets handläggning giver mig anledning till
några principiella erinringar.

Sedan flere år tillbaka har Kungl. Maj:t, som känt är, ansett sig
böra fram emot tiden för lagtima riksdags avslutande avlåta nya eller
kompletterande inkomstberäkningar för årets tilläggsstat samt efterföljande
års riksstat. Det må härvid vara nog med att hänvisa till Kungl.
Maj:ts propositioner nr 457 vid 1920 års och nr 368 vid 1921 års
riksdagar. Jag anser mig icke böra förutsätta annat än att Kungl.
Maj:t, fullföljande- denna ur statsfinansiell synpunkt goda tradition, även
för innevarande riksdag kommer att framlägga sådant förslag. Visserligen
har den nu samlade riksdagen icke beslutat sådana ökningar av
i årets statsverksproposition föreslagna utgifter, att de i samma proposition
beräknade sammanlagda utgiftssummorna å innevarande års
tilläggsstat samt å riksstaten för första halvåret 1923 överskridits.
Emellertid lära de upplysningar, som Kungl. Maj:t torde hava inhämtat
angående utfallet av innevarande års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
samt angående tullmedlen, stämpelmedlen m. m. för innevarande
år, hava givit vid handen, att den i bevillningsutskottets betänkande
nr 63 vid föregående års riksdag gjorda beräkningen rörande
totalsumman av bevillningarna för innevarande år icke håller streck,
utan att fastmera en viss, icke obetydlig brist här lärer vara att emotse.
Då den beräknade behållningen i kassafonden vid 1922 års utgång
härigenom komme att icke oväsentligt minskas, skulle grunderna för
finansieringen av riksstaten för första halvåret 1923 i följd härav
komma att rubbas. Med hänsyn härtill synas starka skäl föreligga för
en önskan från riksdagens sida att få av Kungl. Maj:t emotse sedvan -

Bevillningsutskottets betänkande Nr il. Reservationer. 9

ligt förslag med reviderad inkomstberäkning beträffande innevarande års
tilläggsstat och riksstaten för första halvåret 1923.

Vid nu nämnt förhållande förefaller det som om fog förefunnes
för uppfattningen, att förevarande ärende angående tullförhöjning å artikeln
kaffe bort hava upptagits till avgörande, sedan en Kungl. Maj:ts
proposition av förberört innehåll framlagts för riksdagen och kommit
under bevillningsutskottets prövning, och borde i samband därmed det
förslag till höjning av kaffetullen hava av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen,
som Kungl. Maj:t med hänsyn till de rådande förhållandena ansett
vara av behovet påkallat. Så har emellertid icke skett, utan bevillningsutskottet
har före det här ovan angivna beslutets fattande endast
i form av en icke undertecknad promemoria från finansdepartementet
erhållit vissa upplysningar, vilkas värde för övrigt blivit inom utskottet
omstridd och för vilkas relativa tillförlitlighet chefen för finansdepartementet
icke påtagit sig någon ansvarighet.

Det bör jämväl framhållas, att nära nog alla beslut angående
statsutgifter under innevarande riksdag hållits inom gränserna för vad
Kungl. Maj:t föreslagit eller ock inneburit ytterligare beskärningar
av Kungl. Maj:ts förslag. Den nu samlade riksdagen har låtit sig vägledas
av en tidigare mindre vanlig ganska konsekvent uppfattning om
det stats finansiella lägets allvarliga karaktär. Ännu återhållsammare
hade riksdagen antagligen varit, därest riksdagen förstått att förutse
den brist, som nu väntas uppstå, därest icke nya eller förhöjda skatter,
utöver vad i årets statsverksproposition förutsatts, komma att beslutas.
Såsom ett anmärkningsvärt avsteg från denna sparsamhetspolitik måste
emellertid anses, att riksdagen vid gemensam votering så sent som den
9 denna månad beslutat att, i strid med den mening, som hävdats av
majoriteten inom statsutskottet, för dyrtidstillägg för befattningshavare
i statens tjänst ställa ett belopp till Kungl. Maj:ts förfogande, som med
över tjugu miljoner kronor överstiger den summa, som statsutskottets
majoritet samt en mycket stark minoritet inom riksdagen ansett i nuvarande
statsfinansiella situation tillrådlig. Ännu anmärkningsvärdare
är, att vid samma frågas behandling i riksdagens kamrar den 3 denna
månad den ledamot av statsrådet, som i chefens för finansdepartementet
frånvaro talade å regeringens vägnar, inför första kammaren uttalade,
att budgetens ställning, så långt man kände till, icke gåve anledning
frånträda det förslag, som vore framlagt från Kungl. Maj:ts sida. Ej
minst med hänsyn till denna från statsrådsbänken vid detta tillfälle
hävdade uppfattning borde bevillningsutskottet haft skäl förvänta en
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 sand. 35 käft. (Nr 41.) 2

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till den nu såsom sannolik angivna
bristens täckande.

Åven under beaktande av vad 40 § riksdagsordningen innehåller
angående bevillningsutskottets s. k. motionsrätt i bevillningsfrågor samt
av att införselförbud å kaffe den 11 i denna månad av Kungl. Maj:t
utfärdats, kan jag ej finna annat än att omständigheterna vid riksdagsbehandlingen
av frågan om dyrtidstilläggen samt vid det förevarande
bevillningsärendets handläggning inom bevillningsutskottet häntyda på
en viss, för de budgetära frågornas framtida behandling icke fullt lycklig
benägenhet hos den nu sittande regeringen att, med underlåtande av
eget initiativ, på riksdagen överflytta även det formella ansvaret för
oundgängliga åtgärders vidtagande i anledning av uppkomsten av en
statsfinansiell situation, som endast regeringen själv kan fullt överblicka.
Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten därå, att enligt flera statsrättsexperters
uppfattning de medel i och för dyrtidstillägg, som riksdagen
ställt till Kungl. Maj:ts förfogande, grundlagsenlig! icke torde
vara av annan art än anslag i allmänhet och att Kungl. Maj:t alltså
torde äga besluta, huruvida dessa medel skola till det bestämda ändamålet
utanordnas eller icke.

Intill dess att från regeringens sida uttryckliga förklaringar avgivits
inför riksdagen angående det nödvändiga behovet av nya eller
ökade skatter, har jag ansett att bevillningsutskottet icke bort framlägga
sitt i förevarande betänkande innehållna förslag.»;

av herr Johansson i Kälkebo, som i huvudsak instämt i herr
Wohlins ovan intagna reservation;

vid punkten II):

av herrar Gustaf Nilsson, Bärg i Katrineholm och Björklund, vilka
anfört:

»När vi givit vår anslutning till förslaget om ökad tull på kaffe,
hava vi ansett, att den värdeökning å inom riket redan förut befintligt
kaffe, vilken måste bliva en följd av en tullförhöjning, ej bör komma
att stanna hos enskilda handlande. Fördenskull tillstyrka vi med vissa
modifikationer det i herr Clasons motion I: 76 framställda förslaget till
förordning om skatt å kaffe, därvid beaktande, att en ej oväsentlig inkomst
bör kunna genom en sådan skatt tillföras statsverket. Vi hava.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer. 11

ej förbisett, att, när motsvarande förslag sistlidet år var föremål för
riksdagens behandling, mot detsamma framfördes vissa anmärkningar på
grand av dess invecklade bestämmelser och de svårigheter, dess tillämpning
skulle komma att medföra i praktiken. Då dessa anmärkningar
hava synts oss ej kanna frånkännas fog, hava vi funnit det angeläget
att låta undersöka möjligheterna att inom motionens ram vidtaga sådana
förenklingar, att anmärkningarna skulle väga mindre gentemot den synnerliga
vikten av att en beskattning av inneliggande kaffelager komme
till stånd.

En förenkling av mycket stor betydelse hava vi ansett kunna
vinnas därigenom, att partier om högst 300 kilogram kaffe undantagas från
skatt, vilket också synts böra hava till följd, att för skattskyldigt parti
skatt endast beräknas för den del, som överstiger 300 kilogram. Aven
med ett sådant undantag träffar man de kaflfeägare, som skulle kunna
i större utsträckning göra sig en ekonomisk vinning av den beramade
tullförhöjningen.

Utom denna förändring hava vissa förenklingar och förtydliganden
skett även i författningstexten. Att nämnvärt förenkla förfarandet
beträffande de fall, då leveransavtal ingåtts innan riksdagsbeslutet
kan väntas bliva känt, har däremot ej visat sig genomförbart.
En reglering av dessa fall synes ej kunna undvikas och lär med nödvändighet
tarva tämligen ingående bestämmelser. Med den inskränkning,
som skattskyldigheten erhåller, är det emellertid tydligt, att en tilllämpning
av samma bestämmelser kan komma i fråga i ett så ringa
antal fall, att de praktiska olägenheterna av dem måste bliva obetydliga.

I anslutning till skattskyldigheten har även deklarationsplikten
kommit att väsentligt inskränkas. Att för sådana personer, som innehava
kaffe, för vilket de ej själva äro skattskyldiga men däremot andra
kunna vara det, deklarationsplikten ej kunnat inskränkas att avse endast
partier om mer än 300 kilogram, beror givetvis därpå, att man ej hos
dem kan förutsätta kännedom om huruvida vederbörande andra personer
i det särskilda fallet verkligen äro skattskyldiga eller icke, beroende av
om de på flera håll sammanlagt hava mer än 300 kilogram eller ej.

Det vill synas oss, som om ett genomförande av förslaget i dess
omarbetade skick ingalunda skall medföra några särdeles betydande
svårigheter. Dess principer äro i största korthet följande.

Ägare är skattskyldig för kafifeparti om mer än 300 kilogram.
Föreligger äldre avtal om leverans av kaffe, skall emellertid i stället
leveransmottagaren vidkännas skatten. I allmänhet kräves, att detta

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

avtal skall vidgås av båda parter, men möjlighet finnes att få köparens
skattskyldighet konstaterad, även om han ej skulle vidgå avtalet.

Deklaration skall avgivas av skattskyldig så ock av den, som skall
till annan leverera eller som för annans räkning innehar ej alltför obetydliga
kalfepartier. Deklarationerna mottagas i regel av vederbörande magistrater
och landsfiskaler, som granska och låta komplettera desamma, verkställa
nödig kontroll samt upprätta skattelängder. Skattepåföringen sker
av länsstyrelsen enligt rent formella grunder. En realprövning kan
sedermera i händelse av vissa komplikationer på grund av leveransavtal
verkställas av kammarrätten.

Bestämmelser om uppbörd m. m. meddelas av Konungen.

Skattens belopp synes oss skäligen böra bestämmas till 35 öre
per kilogram för obränt och 42 öre per kilogram för bränt kaffe. Den
förut omförmälda bestämmelsen, att för varje skattskyldig 300 kilogram
kaffe undantagas från skatt, medför emellertid givetvis, att genomsnittsskatten
per kilogram blir mindre, ju mindre parti det gäller.

Under åberopande av vad vi nu anfört och det i herr Clasons
motion I: 76 framställda yrkande tillåta vi oss hemställa,

att riksdagen målte utom det av utskottet framlagda
förslag om förhöjning av tullen å kaffe m. m.
antaga jämväl följande

Förslag

till

Förordning om skatt ä kaffe.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För kaffe, som den 20 maj 1922 kl. 6 f. m. finnes i riket, skall,
med de undantag nedan sägs, till staten erläggas skatt efter bestämmelserna
i denna förordning.

Skatt skall ej erläggas för sådant vid nämnda tid till tullinlandet
infört kaffe, för vilket tullfrihet åtnjutits, ej heller för sådant den 12
maj 1922 dit icke infört kaffe, för vilket vid införseln tull skall beräknas
eller tullfrihet åtnjutas enligt därom denna dag utfärdade bestämmelser.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

13

2 §•

1 mom. Skattskyldighet enligt denna förordning åligger den, som
vid den i 1 § första stycket angivna tid är ägare till kaffet;

dock att, där ägaren enligt tidigare träffat avtal är skyldig att
efter nämnda tid till annan leverera kaffe, skattskyldigheten i stället
åligger den, till vilken leveransen skall ske; är jämväl denne leveransskyldig,
på sätt nu sagts, åligger i stället skattskyldigheten hans köpare
o. s. v.

Skattskyldighet äger ej rum, där den myckenhet kaffe, för vilken
sådan skyldighet eljest skolat enligt nu angivna grunder åligga någon,
icke överstiger 300 kilogram; dock att, där inom samma hushåll flera
äro ägare till kaffe, skattskyldighet åligger dem, om vad de sammanlagt
äga överstiger 300 kilogram.

2 mom. Häves leveransavtal, på grund varav enligt 1 mom.
skattskyldighet skolat åligga annan än ägaren till kaffet, övergår skattskyldigheten
på den, som skolat verkställa leveransen.

3 mom. År kaffe blandat med annan vara, skall vid skattskyldighetens
bestämmande hänsyn tagas till den myckenhet, varmed kaffe ingår
i blandningen.

3 §•

Skatt, som i 1 § avses, utgår med 35 öre per kilogram för obränt
kaffe och med 42 öre per kilogram för bränt eller rostat kaffe, vare sig
malet eller omalet; dock skall för varje skattskyldig eller, om inom
samma hushåll flera äro skattskyldiga, för varje sådant hushåll från
skatt undantagas 300 kilogram kaffe, därvid skall iakttagas, att obränt
kaffe i första hand undantages.

För del av kilogram beräknas ej skatt.

4 §•

1 mom. För bestämmande av den myckenhet kaffe, för vilken
skatt skall av skattskyldig erläggas, skall i nedan angivna ordning
deklaration avgivas.

Skyldig att avgiva deklaration är:

a) envar, som enligt 2 § 1 mom. är skyldig att erlägga skatt
för kaffe;

b) envar, som vid den i 1 § första stycket angivna tid för annans
räkning innehar kaffe i större myckenhet än 20 kilogram, även om skatt
för kaffet ej skall erläggas;

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

c) envar ej skattskyldig ägare av kaffe eller annan, vilken enligt
avtal, som avses i 2 § 1 mom., är skyldig att till viss annan person
leverera kaffe i större myckenhet än 20 kilogram.

1 fråga om kaffe under transport skola avsändare och mottagare
anses såsom innehavare.

2 mom. Deklaration skall avgivas på heder och samvete, och
skall den uppgiftspliktige däri angiva

a) den myckenhet kaffe, han ägde vid den i 1 § första stycket
angivna tid, den plats, där kaffet då förvarades, ävensom, därest kaffet
var under transport, avsändarens och mottagarens samt, om det eljest
innehades av annan än ägaren, innehavarens namn och bostad;

b) den myckenhet kaffe, för vilken skattskyldighet jämlikt 2 §
1 mom. åligger honom, oaktat han ej är ägare därav, samt den leveranspliktiges
namn och bostad;

c) den myckenhet kaffe, för vilken han förmenar annan böra enligt
sistnämnda mom. i hans ställe erlägga skatt, ävensom dennes namn och
bostad; samt

d) den myckenhet kaffe, som vid den i 1 § första stycket angivna
tid för annans räkning av honom innehades eller från honom avsänts
eller till honom försänts men icke framkommit, ävensom ägarens namn
och bostad.

3 mom. Deklaration skall åtföljas av uppgifter, särskilt för varje
enligt 2 mom. c) namngiven person, upptagande dennes namn och bostad,
den myckenhet, som skall till honom levereras, den utfästelse, på vilken
leveransskyldigheten grundas, och tiden då den skall fullgöras; skolande
uppgifterna vara försedda med den uppgiftsskyldiges namnunderskrift.

5 §•

Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i
denna förordning sägs, åligge för omyndig förmyndaren, för sådan frånvarande,
för vilken god man av domstol förordnats, gode mannen beträffande
vad han har under sin förvaltning samt för oskiftat stärbhus
den, som sitter i boet, evad han är delägare eller syssloman, eller, om
stärbhuset skiftats, den som vid tiden för skiftet suttit i boet.

För annan än enskild person och oskiftat stärbhus åligge uppgiftsskyldigheten
vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.

6 §.

För deklarationer och uppgifter, som i 4 § omförmälas, användas
blanketter enligt formulär, som av Konungen fastställas. Sådana blan -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer. 15

ketter skola i Stockholm genom överståthållarämbetets, i övriga städer
genom magistratens eller stadsstyrelsens och å landet genom landsfiskalens
försorg på begäran kostnadsfritt tillhandahållas de uppgiftspliktiga.

7 §•

Deklarationerna med därtill hörande uppgifter skola senast den
10 juni 1922 avlämnas i Stockholm till överståthållarämbetet, i övriga
städer till magistraten eller stadsstyrelsen och på landet till vederbörande
landsfiskal.

Deklaration och uppgifter skola avgivas till myndigheten i den ort,
där den uppgiftspliktige eller i fall, varom i 5 § sägs, den, för vilken
deklarationen avgives, författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven
eller, om han är avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller i fall, som i 5 § andra stycket avses, i den ort, där vederbörande
styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman eller ombud
är bosatt,

eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i den ort, där
det med deklarationen avsedda kaffet huvudsakligen finnes vid den i 1
§ första stycket angivna tid.

Det åligger myndighet, 6om nu sagts, att efter hand, som deklarationer
och uppgifter sålunda inkomma, ofördröjligen ej mindre verkställa
utdrag ur deklarationerna i vad de angå kaffe, som någon uppgivit
sig innehava för annans räkning eller uppgivit vara under transport,
än även översända såväl utdragen som nämnda enligt 4 § 3 mom.
avgivna uppgifter till myndigheten i den ort, där, enligt vad ovan
sägs, den uppgivne ägaren eller leveransemottagaren skolat avgiva
deklaration.

8 §•

1 mom. Inkommer uppgift eller utdrag, varom i 7 § sista stycket
sägs, men har den, som i uppgiften eller utdraget avses, icke avgivit
deklaration, eller har han i avgiven deklaration icke uppgivit, att den i
uppgiften eller utdraget angivna myckenheten kaffe ägts av honom eller
skolat till honom i uppgiven ordning levereras, skall den i nämnda
paragraf omförmälda myndighet förelägga honom att inkomma med
fullständig deklaration, innefattande jämväl förklaring, huruvida och i
vad mån uppgiftens eller utdragets innehåll är riktigt.

2 mom. Det åligger ovannämnda myndigheter att även i övrigt
övervaka, att uppgifter inkomma från alla uppgiftsskyldiga, och att avgivna
uppgifter äro fullständiga och riktiga, börande därvid särskilt

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

tillses, att envar, som idkar handel med kaffe eller eljest för rörelse,
som av honom bedrives, använder dylik vara, fullgjort den honom
åliggande deklarationsskyldighet. Den, som icke avgivit deklaration,
men kan antagas äga eller innehava förråd av kaffe eller .vara berättigad
till erhållande av leverans därav, eller som avgivit ofullständig deklaration,
må föreläggas att inom viss tid till myndigheten inkomma med deklaration
eller med skriftlig uppgift i ett eller flera av de i 4 § angivna
hänseenden.

3 mom. Föreläggande, som ovan sägs, skall tillsändas den uppgiftspliktige
i rekommenderat brev med allmänna posten eller, där så
finnes nödigt, tillställas honom mot bevis och skall innehålla underrättelse
om den påföljd, som underlåtenhet att ställa sig föreläggandet
till efterrättelse enligt 18 § medför.

9 §•

Har, sedan någon, på sätt i 4 eller 8 § sägs, medgivit riktigheten
av uppgift, som i 4 § 2 mom. c) och 3 mom. omförmäles, det med uppgiften
avsedda leveransavtal beträffande viss myckenhet kaffe hävts, vare
han, där han vill vinna befrielse från skyldighet att för den myckenhet
erlägga skatt enligt denna förordning, skyldig att avgiva skriftlig deklaration
om det inträffade förhållandet.

Sådan deklaration skall avlämnas i den ordning 7 § stadgar, om
det sker före den 1 augusti 1922, men eljest till den i 11 § omförmälda
myndighet.

10 §.

På grund av de jämlikt 4, 7, 8 och 9 §§ inkomna handlingar
skall den i 7 § omförmälda myndighet upprätta längd över dem, som
avgivit deklaration eller för vilka uppgift eljest inkommit, börande
denna längd för varje däri upptagen person innehålla anteckning om de
uppgifter, som rörande honom lämnats i de uti 4 § 1 och 2 mom.
angivna hänseenden.

Längden med därtill hörande deklarationer och övriga handlingar
skall, utom för Stockholm, mellan den 1 och den 15 augusti 1922 översändas
till vederbörande länsstyrelse, som granskar .och fullständigar
densamma.

Där så finnes erforderligt, må länsstyrelsen i den ordning 8 §
stadgar infordra felande uppgifter.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

17

11 §-

Med ledning av de i 9 och 10 §§ om form älda handlingar fastställei
länsstyrelsen den^myckenhet kaffe av varje i 3 § angivet slag, för vilken
skatt skall erläggas enligt denna förordning, och skall anteckning
därom göras i längden.

Vid fastställande, varom nu sagts, skall iakttagas, att skattskyldighet
ej må påföras någon för myckenhet, som han icke uppgivit sig
hava ägt vid den i 1 § första stycket angivna tid, såvida ej dels ägaren
i den ordning 4 § 2 mom. c) angiver framställt yrkande därom under
uppgift, att han på sätt i 2 § 1 mom. sägs vore skyldig till annan
leverera nämnda myckenhet, dels ock den, till vilken leveransen uppgivits
skola ske, i den ordning 4 eller 8 § stadgar, medgivit uppgiftens
riktighet och vid tiden för skattskyldighetens fastställande icke inkommit
med deklaration, som i 9 § sägs.

Finner länsstyrelsen i fall, som i andra stycket avses, annan än
ägaren ej kunna åläggas skattskyldighet, skall meddelande därom, där
ägarens skattskyldighet skall av annan länsstyrelse fastställas, ofördröjligen
översändas till sistnämnda myndighet.

12 §.

Sedan på sätt i 11 § sägs de myckenheter kaffe, för vilka skatt
skall erläggas, fastställts, skall, så snart ske kan, i fråga om en var
skattskyldig ej mindre i längden antecknas det sammanlagda skattebelopp,
sorn enligt 3 § belöper å den honom påförda myckenhet, än
även till honom i rekommenderat brev med allmänna posten översändas
utdrag av längden i vad den honom angår tillika med undenättelse om
tid och sätt för skattens erläggande samt vad den skattskyldige har att
iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut eller eljest söka
befrielse från påförd skatt. 1

1 mom. Har någon i deklaration eller uppgift, som enligt denna
förordning avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig
underlåtit avlämna deklaration eller uppgift, där sådant ålegat honom,
och har därav föranletts, att skatt icke blivit honom påförd eller blivit
påförd till för lågt belopp, skall särskild skatt påföras den skattskyldige
till belopp, som han genom berörda förfarande undandragit sig.

Sådan efterbeskattning må icke ske senare än fem år efter det år,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 sand. 35 käft. (Nr 41.)

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

då skatt rätteligen bort påföras, och verkställes av vederbörande länsstyrelse,
därvid anteckning sker i särskild längd.

2 mom. Yad i 1 mom. är för där avsett fall stadgat skall äga
motsvarande tillämpning, där deklaration, som i 9 § omförmäles, inkommit,
efter det skattskyldigheten för den med deklarationen avsedda
myckenhet kaffe jämlikt 11 § fastställts.

3 mom. Har den Bkattskyldige avlidit, gäller i fråga om påföring
av skatt enligt denna paragraf vad i 22 § förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt för motsvarande fall stadgas.

14 §.

1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt oriktigt
förfarit, må av vederbörande besvär anföras hos kammarrätten.

Besvären skola inom natt och år, efter det att utskylder vederbörande
avfordrats, ingivas eller, på klagandens eget äventyr, i betalt
brev med allmänna posten insändas till länsstyrelsen i det län, där skatten
påförts, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären ickq varda till prövning
upptagna; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för
till länsstyrelsen ingivits eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder
för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit före
utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skola besvären
av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse
för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden i vad den klagande
angår samt, där besvären avse frihet från skatt för kaffe, som i 4 §
2 mom. c) avses, förklaring över besvären från vederbörande infordrats,
översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga
handlingar med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

3 mom. Förmenar någon, att på grund av förhållande, som avses
i 13 § 1 mom., skatt påförts honom för viss myckenhet kaffe, för
vilken annan rätteligen varit skattskyldig, må han, ändå att länsstyrelsen
anses ej hava oriktigt förfarit, inom den tid och i den ordning, varom
i 1 och 2 mom. stadgas, hos kammarrätten söka befrielse från skatten.

4 mom. Om uågon av kammarrätten befrias från skatt på den
grund, att annan person bort uppföras till utgörande av densamma, må
kammarrätten efter vederbörandes hörande överflytta skattskyldigheten
å denne.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

19

15 §.

Finnes vid efterbeskattning, som i 13 § sägs, annan förut hava
påförts skatt i den skattskyldiges ställe, skall vederbörande myndighets
beslut om efterbeskattningen delgivas den, vilken skatt sålunda oriktigt
påförts. Har skatten av honom redan erlagts, må han hos den myndighet,
som beslutat om efterbeskattningen, göra ansökan om rätt att i
den ordning, som är för restitution av kronoutskylder stadgad, återbekomma
vad han för mycket erlagt.

Har till framställning av exportvara använts kaffe, för vilket restitution
jämväl av erlagd tull ifrågasättes, må den för det använda kaffet
bevisligen erlagda skatt av generaltullstyrelsen restitueras under iakttagande
av de villkor, som för återbekommande av vid införseln erlagd
tullavgift finnas omförmälda i § 13 mom. 5 av tulltaxeförorduingen;
ägande styrelsen av tullmedlen utbetala restitutionsbeloppet, vilket sedermera
skall av statskontoret på rekvisition tullverket gottgöras.

16 §.

Granskning av de enligt denna förordning avgivna deklarationer
må ej ske av annan än de i 7 och 10 §§ omförmälda myndigheter.
Deklarationen skall tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, vilka i
och för sin befattning böra erhålla del därav. I övrigt må deklaration
icke vara för någon tillgänglig, utan att den uppgiftsskyldige skriftligen
medgivit deklarationens offentliggörande; dock må deklarationer,
på sätt Konungen förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till
ämbetsmyndighet, åt vilken Konungen uppdrager utförandet av sådan
bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående
stycke föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill
utgången av år 1927, varefter deklarationerna skola förstöras.

Vad nu är sagt om deklaration gälle även beträffande annan.
uppgift, som det jämlikt denna förordning ålegat skattskyldig avlämna.

17 §‘

1 mom. Ämbete- eller tjänsteman, vilken på grund av sin befattning
med ärende, som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration
eller uppgift, som där omförmäles, må ej i vidare mån än hans
tjänsteutövning fordrar yppa innehållet av sådan deklaration eller uppgift.
Den häremot bryter vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, dömes
till böter från och med tjugufem till och med femhundra kronor.

Har skada uppkommit genom sådant yppande av vad som bort
hållas hemligt, vare den felande därjämte skyldig till fullo gottgöra
skadan.

2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk
bearbetning av avlämnade uppgifter, som i 16 § sägs, erhållit del av
dylik uppgift, får ej utom tjänsten yppa något av uppgiftens innehåll.
Vid överträdelse härav vare den skyldige förfallen tilll ansvar och ersättningsskyldighet,
som i 1 mom. stadgas.

18 §.

Försummar någon att fullgöra honom enligt denna förordning
åliggande skyldighet att avgiva deklaration eller uppgift, dömes, där
han insett eller bort inse, att dylik skyldighet ålegat honom, att bota
från och med fem till och med tvåtusen kronor. Lag samma vare, där
någon avgiver ofullständig eller oriktig deklaration eller uppgift, ehuru
han insett eller bort inse,*att deklarationen varit ofullständig eller oriktig,

Har genom förseelse, varom i första stycket sägs, föranletts, att
skatt ej blivit den felande påförd, där så rätteligen bort ske, eller att
skatt påförts till för lågt belopp, och äro ej omständigheterna synnerligen
mildrande, vare straffet böter från och med en till och med tre gånger
beloppet av den skatt, som undandragits, dock ej lägre belopp än femtio
kronor, eller fängelse i högst sex månader.

19 §.

Allmän åklagare må tala å förseelse, varom i denna förordningsägs,
ifråga om förseelse, som i 17 § omförmäles, dock endast där den
blivit av målsäganden till åtal angiven. Talan skall anhängiggöras vid
allmän domstol.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller en tredjedel,
dock högst tvåhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.
Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
efter allmän lag.

20 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning
avses, så ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av
denna förordning erfordras, meddelas av Konungen.

21

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. Reservationer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
»;

av herrar Rosén, Wohlin, Månsson i Hagaström, Johansson i Kälkebo
och Olsson i Ramsta, vilka ansett, att, om utskottets hemställan under

I) bifalles, efterbeskattning i överensstämmelse med det av herr Gustaf
Nilsson m. fl. vid förevarande punkt II) framställda yrkandet bör av
riksdagen beslutas;

beträffande motiveringen:

av herrar friherre Fleming, Antonsson, Jönsson i Boa och Heyman,
mot vissa delar av motiveringen.

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Bilaga

till bevillningsutskottets betänkande
nr 41.

P. M.

angående de konsekvenser, som en förhöjning av fallen å obränt kaffe från
, 12 till 50 öre per kilogram bör medföra.1

I Kungl. Maj:ts proposition nr 42 till 1921 års riksdag med förslag till förhöjning
av tullen å obränt kaffe från 12 till 80 öre per kilogram hemställdes samtidigt
om följande förändringar i tullagstiftningen:

1) uppdelning av tulltaxerubriken 156 i två underrubriker a) och b), upptagande
den förstnämnda kaffe, bränt eller rostat, även malet, med en tull av
1 krona 2 öre och den sistnämnda kaffesurrogat, alla slag, utan tillsats av kaffe,
med en tull av 20 öre, allt för 1 kilogram räknat;

2) införandet i tulltaxan vid rubrik 156 b av följande anmärkning: »Kaffe surrogat

med tillsats av kaffe tullbehandlas såsom kaffe, bränt eller rostat, även
malet»;

3) sådan ändring av § 13 mom. 1 i förordningen med tulltaxa för inkommande
varor, att det vid utförsel sjöledes från stapelstad av kaffe, bränt eller
rostat, icke malet, fastställda belopp, med vilket tullrestitution beviljas, måtte höjas
från 14.4 till 96 öre för 1 kilogram räknat, vilket förhöjda belopp emellertid skulle
åtnjutas allenast beträffande exportvara, som tillverkats av sådant obränt kaffe,
för vilket enligt av tillverkaren under edlig förpliktelse avgiven försäkran tullavgift
blivit erlagd efter den vid nämnda tidpunkt gällande tullsats, under det att
däremot restitutionsbeloppet i fråga om exportvara, som framställts av obränt
kaffe, för vilket tullavgift guldits efter tidigare tillämplig tullsats, skulle beräknas
efter 14.4 öre för kilogram av exportvaran.

Förslaget till den på tullförhöjningen för obränt kaffe grundade förhöjningen
av tullen för bränt eller rostat kaffe samt förändringen av tullrestitutionsbeloppet
för sistnämnda vara var uppgjort med stöd av en av 1906 års tullkommitté utförd
beräkning, enligt vilken för framställning av 100 kilogram bränt kaffe skulle åtgå 120
kilogram råvara. Enligt vad undertecknad från sakkunnigt håll inhämtat har den
sålunda angivna beräkningsgrunden förfarande giltighet.

Höjes nu tullen för obränt kaffe till 50 öre per kilogram, hava sålunda de
svenska rosterierna att erlägga tull för 120 kilogram råvara med 60 kronor, motsvarande
en tull av 60 öre per kilogram bränd vara. Med bibehållande av det
tullskydd för framställningen av sådan vara, som rosterierna för närvarande åtnjuta,
nämligen 5.6 öre per kilogram, bör vid ovannämnda tullförhöjning tullen å
rostat eller bränt kaffe utgöra 65.6 eller i helt tal 66 öre samt tullrestitutions 1

Det eventuella behovet av bestämmelse angående efterbeskattning å inom landet befintligt
redan förtullat kaffe har givetvis i detta sammanhang ej varit under övervägande.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

23

beloppet enligt § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen 60 öre, allt per kilogram räknat.
Ett tillägg till nämnda författningsrum av motsvarande innehåll med förslaget enligt
ovannämnda kungl. proposition synes även nu vara av behovet påkallat.

Då den ifrågasatta tullförhöjningen å kaffe ej synes böra föranleda ändring
av det tullskydd, som för närvarande åtnjutes för sådant kaffesurrogat, som icke
- innehåller kaffe, torde någon erinran ej vara att göra mot den i ovannämnda proposition
liksom ock i motion till innevarande års riksdag föreslagna formuleringen
av rubriken för kaflfesurrogat jämte därtill fogad anmärkning.

Vid det nu gällande införselförbudets upphävande synes, därest en tullförhöjning
av riksdagen kommer att beslutas, bestämmelse böra utfärdas av innehåll,
att jämväl sådant i riket befintligt kaffe, å vilket nämnda förbud varit tillämpligt,
skall vid införtullning eller eljest vid utlämning från tullverket drabbas av de förhöjda
tullsatserna, även om kaffet tidigare blivit till förtullning angivet och även
om tull enligt förut gällande tullsats blivit erlagd.

Stockholm den 13 maj 1922.

Ture Alsén.

Byråchef i Kungl. Generaltullstyrelsen.