Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
1
Bil- 37.
Ank»m till riksdagens kansli den 11 maj 1922 kl. 5 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående förbud
under viss tid mot införsel till och försäljning inom
riket av Öl, ävensom i ämnet väckta motioner.
Genom en den 10 mars 1922 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 230, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade
Förslag
till
förordning angående förbud under viss tid mot införsel till och försäljning
inom riket av Öl.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Införsel till och försäljning inom riket av Öl, varmed i denna förordning
förstås alla maltdrycker, som enligt förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker äro att hänföra till tredje
klassen, må under den tid, denna förordning gäller, icke äga rum; dock
må, enligt av Konungen meddelade särskilda bestämmelser, Öl införas
eller försäljas för ändamål, som avses i 10 § 5 mom. i förordningen
angående försäljning av rusdrycker; och må därjämte Öl till riket införas
av den, som enligt 10 § 4 mom. a) i sistnämnda förordning är
berättigad till införsel av rusdrycker.
Genom vad nu är stadgat göres icke ändring i tillverkares rätt
att försälja Öl för utförsel ur riket.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 31 höft. (Nr 37.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
2 §•
Deri, som inom riket obehörigen försäljer Öl, skall, där gärningen
icke enligt förordningen angående försäljning av rusdrycker är belagd
med straff, lör den obehöriga försäljningen vara underkastad ansvar,
som i 74 § 1 mom. i nämnda förordning är stadgat i fråga om där
avsedda förbrytelser; och skall tillika det å försäljningsstället med därtill
hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda Öl
tillika med kärl och emballage, vari det förvaras, vara underkastat
beslag och förbrutet.
Angående fördelningen av böter, som enligt denna förordning
ådömas, samt av värdet av kärl och emballage, som enligt denna förordning
dömas förbrutna, skola bestämmelserna i 92 § i förordningen
angående försäljning av rusdrycker äga motsvarande tillämpning; och
skola i övrigt vid obehörig försäljning av Öl 87 §, 88 § 2 mom., 89 §,
90 § 1 mom., 91, 93 och 94 §§ i samma förordning i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
3 §•
I avseende å obehörig införsel till riket av Öl skola de i 83 § i
förordningen angående försäljning av rusdrycker meddelade bestämmelser
äga motsvarande tillämpning; dock skall i fråga om förfarandet
med obehörigen infört Öl gälla vad i 4 § här nedan stadgas.
4 §''
Öl, som enligt denna förordning tagits i beslag och dömts förbrutet,
skall bevisligen förstöras.
Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då
förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i
Svensk författningssamling, samt gäller till och med den 30 september
1923. Vad förordningen innehåller beträffande påföljd för obehörig
införsel och försäljning av Öl skall i avseende å förbrytelse, begången
under tiden för förordningens giltighet, äga tillämpning även efter
det förordningen i övrigt upphört att gälla. Såvitt de i förordningen
angående försäljning av rusdrycker eller annan författning meddelade
bestämmelser strida mot föreskrifterna i denna förordning, skola under
den tid, denna förordning gäller, samma bestämmelser icke tillämpas.
Utan hinder av vad i denna förordning stadgas må försäljning i
Bevillningsutskottets betänkande Nr tf. 3
vanlig ordning äga ruin av Öl, som före tiden för förordningens ikraftträdande
införts till riket. Öl, som före nämnda tid från utlandet
inkommit till riket, må efter den tiden icke av tullverket utlämnas
till annan än den, som enligt 1 § är berättigad till införsel av varan.
Kan på grund av vad nu är stadgat utlämnande av Öl icke äga ruin,
må varan på ägarens begäran åter utföras. Sker ej återutförsel inom
fyra månader från förordningens ikraftträdande, skall ölet bevisligen
förstöras.
I anledning av ifrågavarande proposition bär i två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Nils Anton
Nilsson och Pålsson, nr 141, samt den andra inom andra kammaren av
herr Lithander, nr 277, hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj:ts proposition, nr 230».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa
till motionerna.
I samband med den lagstiftning angående de s. k. mellanstarka
maltdryckerna, vilken kom till stånd enligt beslut av 1919 års lagtima
riksdag, infördes i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker en uppdelning av maltdryckerna
i tre klasser, kännetecknade med hänsyn till såväl extrakthalt som alkoholhalt.
Den första klassen omfattar maltdrycker, som ej innehålla mera
än två och en fjärdedels volymprocent alkohol och som äro inbryggda
med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger se5c procent, ävensom
alkoholfria maltdrycker, vilka äro inbryggda med en stamvört av
högre extrakthalt än den nämnda. Andra klassen omfattar maltdrycker,
som icke äro hänförliga till första klassen och vilka ej innehålla mera
än tre och sex tiondels volymprocent alkohol samt äro inbryggda med
en stamvört, vars extrakthalt icke överstiger nio och fem tiondels procent.
Till tredje klassen hänföras alla övriga maltdrycker. Maltdrycker
av tredje klassen, vilka i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning betecknas
såsom Öl, äro enligt samma förordning inbegripna under det
gällande kontrollsystemet genom detaljhandelsbolag. På grund av
särskilda förhållanden har någon tillverkning av Öl inom landet
för inhemsk konsumtion icke kommit till stånd under nämnda förordnings
giltighetstid. Den import av utländskt Öl, som under samma tid
ägt rum genom detaljhandelsbolagen, är mycket obetydlig.
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
Vförbud™? ■ 1 anledning av väckta motioner hemställde 1920 års riksdag i
försäljning0iav skrivelse. (nr 319) till Konungen, att Kung]. Maj:t måtte låta verkställa
in. en allsidig utredning av frågan, huruvida och under vilka förutsättningar
förbud mot försäljning inom riket av maltdrycker, vilka innehölle
mera än tre och sex tiondels volymprocent alkohol, skulle kunna stadgas,
ävensom snarast möjligt förelägga riksdagen det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. I skrivelsen yttrade riksdagen, att eu
dylik utredning borde avse att undersöka, huruvida och under vilka
förutsättningar den ur nykterhetssynpunkt särskilt för landsbygdens del
avsevärda förmån, som vunnits därigenom att på grund av särskilda
förhållanden de starkare, såsom berusningsmedel användbara maltdryckerna
icke funnits tillgängliga, skulle kunna bevaras åt framtiden. Däremot
syntes det, anförde vidare riksdagen, saknas anledning att ifrågasätta
indragning av sådan tillverkning av alkoholstarkare maltdrycker, som
bedreves uteslutande för export. Utredningen borde taga hänsyn till
jämväl de handelspolitiska följder, som importförbud beträffande ifrågavarande
slag av maltdrycker kunde medföra. Utredningen borde vidare
inriktas på att söka tekniskt utröna, huruvida eu, trots låg alkoholhalt,
smakligare, bådbärare och som måltidsdryck mera användbar maltdryck
än det förekommande pilsnerdrickat kunde frambringas.
I anledning av denna skrivelse tillkallade dåvarande chefen för
finansdepartementet enligt Kungl. Majits den 15 oktober 1920 givna
bemyndigande professorn T. L. Thunberg, direktören E. IJj. B. Almgren
och ombudsmannen A. V. Sävström att såsom sakkunniga verkställa
den utredning, varom riksdagen hemställt, Vid anmälan i statsrådet
av detta ärende anförde departementschefen, bland annat, att genom den
begärda utredningen i första hand borde fastställas de olägenheter, som
skulle inträda genom ett lössläppande av tillverkningen och därmed av
försäljningen av det starkare ölet. Såsom dylika olägenheter framhölls
särskilt, att rusdrycksförsäljningsbolagen knappast vore rustade för att
övertaga någon större försäljning av Öl, då de, särskilt på grund av bristande
lokalutrymmen, redan på många håll hade svårigheter att ombesörja
tillhandahållande av spritdrycker och vin. Jämväl i kontrollhänseende
skulle ölförsäljningen komma att tillskynda bolagen svårigheter, vilka icke
kunnat förutses vid den tidpunkt, då rusdrycksförsäljningsförordningen
antogs. Vidare anfördes, att, därest utredningen gåve vid handen, att
tillverkningen och försäljningen av de starkare maltdryckerna borde förbjudas,
undersökningen borde inriktas på frågan om möjligheterna att
förbättra det nuvarande pilsnerdrickats smak och hållbarhet. Därvid
ifrågasattes tillika, huruvida icke skillnaden mellan olika drycker kunde
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
5
fastställas icke såsom för närvarande efter eu kombinerad alkohol- och
extraktgräns utan enbart efter en alkoholgräns — en förändring, som visserligen
syntes förutsätta en fullständig omläggning av det i fråga om
maltdryckslagstiftningen bestående beskattningsväsendct och kontrollförfarandet.
Då utredningarna sålunda kunde föranleda vittutseende förändringar
av gällande maltdryckstillverkningslagstiftning, borde undersökas,
huruvida icke jämväl i andra avseenden bestämmelserna om maltdryckstillverkningen
borde på grund av vunnen erfarenhet förändras.
De sålunda förordnade s. k. maltdryckssakkunniga hava den 17
december 1921 avgivit sitt betänkande och därvid framlagt dels förslag
till helt ny förordning angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker dels ock förslag till förordning angående förbud mot införsel
och försäljning inom riket av maltdrycker, innehållande mera
än tre och sex tiondels volymprocent alkohol, vilka maltdrycker av de
sakkunniga benämnts exportöl. Enligt sistnämnda förordning skulle införsel
till och försäljning inom riket av exportöl för annat än vetenskapliga
och tekniska ändamål vara förbjuden, och skulle för förseelse mot detta
förbud gälla vad i rusdrycksförsäljningsförordniDgen vore stadgat angående
olovlig rusdrycksförsäljning. Den föreslagna förordningen skulle träda i
kraft den 1 oktober 1922 och gälla utan tidsbegränsning. Härjämte hava de
sakkunniga föreslagit en del förändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
vilka borde bliva en följd av förbudet att inom riket försälja
starköl. De sakkunniga hava alltså kommit till det resultatet, att försäljningen
av vad som nu betecknas såsom maltdrycker av tredje klassen
borde förbjudas, blott med den modifikation som ligger däri, att enligt
de sakkunniga gränsen mellan drycker av olika klasser skulle bestämmas
allenast efter volymprocenten alkohol, varigenom möjlighet
ansetts skola beredas att åstadkomma extrakt starkare och på denna
grund enligt vissa smakriktningar mera välsmakande drycker än det
nu tillverkade pilsnerdrickat, utan att alkoholhalten därför behövde ökas.
över de sakkunnigas förslag hava flera myndigheter, däribland
kontrollstyrelsen, avgivit yttrande. Kontrollstyrelsen, som i princip
anslutit sig till förslaget om förbud mot försäljning inom riket av starköl,
har i sitt utlåtande vidare anfört, bland annat, att kontrollstyrelsen funnit
frågan om bibehållande av volymprocentberäkning eller införande av viktsprocentberäkning
vara förtjänt av ytterligare övervägande, att kontrollstyrelsen
icke på grundval av den av de sakkunniga förebragta utredningen
'' kunnat fatta ståndpunkt till den föreslagna omläggningen av maltdrycks
-
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
kontrollen, samt att, beträffande beskattningssystemet för maltdrycker,
en övergång till produktsbeskattning borde tagas under övervägande!
På grund härav har kontrollstyrelsen hemställt, att Kungl. Magt
måtte låta verkställa ytterligare utredning beträffande här ovan angivna
spörsmål, ävensom för riksdagen framlägga förslag till ett provisoriskt
förbud mot införsel och försäljning inom riket av maltdrycker av tredje
klassen, att gälla under tiden till och med den 30 september 1923.
Propositionen. I förevarande proposition har nu Kungl. Maj:t framlagt förslag
till förbud mot införsel till och försäljning inom riket av Öl under tiden
till och med den 30 september 1923, vid vilken tid på året nytt tillverkningsår
för maltdrycker tager sin början.
I sitt till omförmälda statsrådsprotokoll avgivna yttrande har föredragande
departementschefen anfört, bland annat, följande: På sätt kontrollstyrelsen
ansett lämpligt, funne departementschefen en förnyad utredning
böra äga rum, varvid förevarande lagstiftningsområde borde
skärskådas i ett sammanhang, och borde utredningen vara avslutad i så
god tid, att det bleve möjligt att förelägga nästa års riksdag definitivt
förslag till reglering av berörda frågor. Enligt departementschefens
mening borde man söka förebygga, att under tiden för det uppskov med
frågans slutliga avgörande, som bleve en följd av den förnyade utredningen,
eu ökning av ölförsäljningen ägde rum. Det vore nämligen
klart, att, därest vid en slutlig prövning av frågan starkölsförbud ansåges
böra genomföras, ett dylikt förbud komme att medföra desto mindre
olägenheter för allmänheten och tillverkarna, ju mindre det genom förbudet
skapade förhållandet avveke från vad förut bestått. Någon säkerhet
för att icke en ganska avsevärd import av Öl skulle komma att äga
rum förefunnes icke, och detta kunde i sin tur tänkas föranleda de
svenska bryggerierna att åter upptaga tillverkningen av Öl.
Vutande* Såsom föredragande departementschefen framhållit, skulle en mera
y rån e. prydande ökning av ölförbrukningen kunna medföra ett avsevärt försvårande
av en lösning av frågan om reformerade bestämmelser rörande
tillverkning och försäljning av maltdrycker. Visserligen har, såsom
här ovan anförts, under de senaste åren icke förekommit någon tillverkning
av Öl för inhemsk förbrukning och importen därav har rört
sig om mycket begränsade kvantiteter. Emellertid lära, efter vad för
utskottet uppgivits, under den senaste tiden tendenser till en ökning i
importen av Öl icke hava saknats. Med hänsyn härtill måste eu viss
risk anses föreligga för att, därest ett provisoriskt försäljningsförbud
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 7
icke införes, tillverkningen av Öl inom landet åter kommer att påbörjas.
Ett återupptagande av öltillverkningen skulle utom förut omnämnda
olägenheter medföra, att systembolagen nödgades att för ölförsäljningens
ordnande ikläda sig icke oväsentliga kostnader, vilka till stor del skulle
vara förspillda, därest i en nära framtid försäljning av Öl komme att
förbjudas.
Det har synts utskottet som om några bärande skäl mot ett sådant
tillfälligt förbud icke skulle kunna anföras. Då den maltdryckskonsumerande
allmänheten sedan lång tid tillbaka icke haft tillgång till Öl,
torde denna allmänhet icke med fog kunna rikta någon erinran mot ett
försäljningsförbud i avbidan på frågans definitiva avgörande. Något
som helst ekonomiskt avbräck för bryggerinäringen skulle ett provisoriskt
förbud helt säkert icke medföra.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 230 ''samt med avslag å
motionerna I: 141 av herrar Nils Anton Nilsson och
Pålsson och II: 277 av herr Lithander, antaga ovan
införda förslag till förordning angående förbud under
viss tid mot införsel till och försäljning inom riket
av Öl.
Stockholm den 11 maj 1922.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson. Antonsson, K. A. Nilson, Rosén,
Boman, Bärg i Katrineholm, Lithander, Johansson i Kälkebo, Henrikson, Alexis
Björkman, Ericsson i Oberga, Wahl, Johansson i Hornsberg*, Bengtsson i Kullen,
Lövgren i Nyborg*, Jönsson i Fridhill*, Björklund och Granath*.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
8
Bevillmngsutskottels betänkande Nr 37.
Reservationer:
i fråga om propositionen i dess helhet:
av herrar friherre Fleming, Antonsson, Lithander, Henrikson och
Bengtsson i Kullen, vilka anfört:
»Då riksdagen år 1920 i enlighet med bevillningsutskottets förslag
beslöt sig för att begära en utredning i ölfrågan, avslog den samtidigt
ett motionsvis framfört förslag om tillfälligt förbud mot tillverkning
inom landet och import av maltdrycker med högre alkoholhalt än
3.6 procent.
Uti ifrågavarande proposition föreslås nu ett tillfälligt förbud mot
import och försäljning av maltdrycker med högre alkoholhalt än den
ovan angivna. Det är ägnat att väcka uppmärksamhet, att kontrollstyrelsen
och sedermera Kungl. Maj:t, samtidigt som fortsatt utredning
förordas, föreslå en lagstiftning, som avsevärt försvårar och i vissa avseenden
omöjliggör den ifrågavarande utredningen.
Det var utan tvivel 1920 års riksdags mening, att den begärda
utredningen även skulle omfatta frågan, huruvida icke en bättre och
smakligare samt mera hållbar maltdryck än den nu befintliga klass II
skulle kunna tillåtas utan att därmed något nykterhetsintresse skulle
trädas för nära. En sådan utredning förutsätter dock att drycker av
olika typ kunna få prövas, men detta omöjliggöres av den nu föreslagna
lagstiftningen.
Bland de synpunkter, som böra spela in vid en allsidig prövning
av en fråga som denna, vilken i hög grad berör den stora allmänheten,
torde en av de viktigaste vara hänsyn till denna allmänhets önskemål
och berättigade intressen rörande beskaffenhet och smak å tillgängliga
drycker. Jämte nykterhetssynpunkten och den vetenskapliga erfarenheten
bör sålunda vid den fortsatta utredningen den stora allmänhetens
syn på frågan även få göra sig gällande. På grund härav hava vi
yrkat, att bevillningsutskottet måtte föreslå,
att ifrågavarande proposition nr 230 icke måtte
av riksdagen bifallas»;
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
av herr Boman, som instämt
gjorda yrkandet;
det av friherre Fleming m. fl.
i fråga om lydelsen av 1 § i författningsförslaget:
av herr Beting, som anfört: . . ,
»På de av departementschefen anförda skal anser jag, att förbud
mot införsel och allmän försäljning av Öl under tiden till och med m
30 september 1923 bör stadgas. Jag vill emellertid
1920 års riksdag framhöll i sin skrivelse i ämnet (nr 319) bland ann
att den av riksdagen begärda utredningen börda inriktas pa att söka
tekniskt utröna, huruvida* eu, trots lag alkohol It »mäklare hallbärare
och som måltidsdryck mera användbar maltdryck an det loie
kommande pilsnerdrickat kunde frambringas. I det uppdrag, som den
15 oktober 1920 av dåvarande chefen för finansdepartementet meddelades
särskilt tillkallade sakkunniga, ingick bland annat att, därest
utredningen gåve vid handen, att tillverkningen och försäljningen av
de starkare maltdryckerna borde förbjudas, undersöka iragan om möjligheterna
att förbättra det nuvarande pilsnerdrickats smak och hall
Det
har synts mig vara angeläget, att den fortsatta undersökning,
som i berörda hänseende återstår att verkställa, _ icke strängt tbegransas
att avse endast maltdrycker, vilkas alkohol alt icke overskri ei
maltdrycker av klass 11 bestämda maximum, utan att möjlighet beredes
att pröva, huruvida och i vad mån för åstadkommande av en såsom
måltidsdryck användbarare maltdryck det må finnas nödvändigt att
något höja berörda alkoholgräns. 1 sadant syfte har det synts g
önskvärt, att försäljning av maltdrycker av klass III i viss mindre utsträckning
må kunna under tiden för utredningens bedrivande aga rum
efter av Kungl. Maj:t särskilt lämnat medgivande. Jag bär darloi an
seU sådan ändring böra vidtagas i 1 §, att Kung! Maj.t erhåller bemyndigande
att medgiva visst bryggeri ratt att försälja ol a\ ege
tillverknmghar gålunda inom ut,8kottet yrkat, att utskottet måtte hemställa,
att riksdagen måtte, med avslag å motionerna
1 : 141 och II : 277, bifalla ifrågavarande proposition
nr 230, dock att 1 § i författningsförslaget skall erhålla
följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 sand. 31 käft. (Nr 37.)
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
'' 1 §•
Införsel till och försäljning inom riket av Öl
varmed i denna förordning förstås alla maltdrycker,
som enligt förordningen angående tillverkning och
beskattning^ av maltdrycker äro att hänföra till tredje
klassen, må under den tid, denna förordning gäller,
icke äga rum; dock äger Konungen medgiva, att vid
visst . bryggeri tillverkat Öl må under begränsad tid
och intill bestämd kvantitet försäljas; och må därjämte
ej mindre Öl till riket införas av den, som
enligt 10 § 4 mom. a) i förordningen angående försäljning
av rusdrycker är berättigad till införsel av
rusdrycker, än även, enligt av Konungen meddelade
särskilda bestämmelser, Öl införas eller försäljas för
ändamål, som avses i 10 § 5 mom. i sistnämnda förordning.
Genom vad nu är stadgat göres icke ändring i
tillverkares rätt att försälja Öl för utförsel ur riket.»
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTKYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1922.