Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1922 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 4 § i förordningen den 19 november 1920 om kommunal
progressiv skatt för åren 1921—1924.
(2:a avd.)
Genom proposition nr 42 av den 27 januari 1922 vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid
propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen
fogade
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920
(nr 761) om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924.
Härigenom förordnas, att 4 § i förordningen den 19 november
1920 om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 skall hava
följande ändrade lydelse:
4 §•
Skattskyldig uppföres till kommunandel av progressivskatten i den
eller de kommuner, där han under nästföregående år åtnjutit inkomst av
beskaffenhet att kunna där taxeras till bevillning, och till utjämningsandel
i den kommun, där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Har skattskyldig inom olika kommuner åtnjutit inkomst av beskaffenhet
att kunna taxeras till bevillning i samma kommuner, skall å
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 saml. 3 käft. (Nr 3—4.) I
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
Utskottet.
Propositionen.
honom belöpande kommunandel av progressivskatten fördelas mellan
kommunerna i förhållande till storleken av hans inom varje kommun till
bevillning Uppskattade, till jämna hundratal kronor reducerade inkomst,
beträffande inkomst av fast egendom, rörelse eller yrke utan sådant
avdrag, som jämlikt bevillningsförordningen 11 § 2 mom. l:o) a) och
2 mom. 2:o) a) är medgivet för genom fastighetsbevillning beskattat
belopp av sex för hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och
fem för hundra av taxeringsvärdet för annan fastighet.
Har skattskyldig icke inom någon kommun åtnjutit inkomst av
beskaffenhet att kunna taxeras till bevillning, upptages — — — icke •
uppgår till 200 kronor.
. Därest vid — — — belopp understigande 50 kronor, uppföres
— — — vid sistnämnda kommun.
Med kommuner — — — kommunal progressivskatt.
(Se vidare — — — anvisningen.)
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt å densamma meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört
till motivering för förslaget får utskottet hänvisa till propositionen.
De föreslagna bestämmelserna röra fördelning av kommunandel
utav den kommunala progressivskatten och innebära rent sakligt endast
ett par smärre förändringar i de för tiden 1921—1924 antagna. Medan
för närvarande gäller att kommunandel, som icke uppgår till 50 kronor,
i sin helhet tillfaller kommun, inom vilken skattskyldig taxeras till
inkomst- och förmögenhetsskatt, skall enligt propositionen någon fördelning
icke äga rum i de fall, där kommunandel understiger 200 kronor.
Vidare har i propositionen föreslagits, att, därest vid fördelning av progressivskatt
annan kommun än den, där skattskyldig taxeras till inkomstoch
förmögenhetsskatt, tillföres andel understigande 50 kronor, skattskyldig
för detta belopp uppföres i sistnämnda kommun, medan enligt
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
3
gällande stadganden sådan avvikelse från föreskrifterna rörande progressivskattens
fördelning sker först, där å särskild kommun belöpande
andel av progressivskatten understiger 20 kronor. Såsom motiv för
dessa förändringar har åberopats, att därigenom skulle vinnas en icke
oväsentlig lättnad i taxeringsmyndigheternas arbete med progressivskattens
fördelning.
Enligt till 1921 års kommunalskattekommitté avgivna yttranden från
i den senast avslutade taxeringen deltagande personer har taxeringsmyndigheternas
arbetsbörda genonå de år 1921 för första gången tilllämpade
skatteförfattningarna betydligt ökats, vartill det tidsödande och
besvärliga arbetet med progressivskattens fördelning i icke ringa män
bidragit. Den rådande depressionen inom det ekonomiska livet torde
sannolikt komma att medföra, att antalet fall, i vilka kommunandel
av progressivskatten skall fördelas, även med ett bibehållande av gällande
bestämmelser, bleve färre vid innevarande års taxering och möjligen
jämväl vid taxeringarna åren 1923 och 1924 än vid den senast
verkställda, men den ytterligare lindring i arbetet förslaget erbjuder
måste det oaktat anses av behovet väl påkallad. Enligt de yttranden,
som lämnats av i saken hörda myndigheter, skulle ändringen jämförelsevis
obetydligt inverka på kommunernas ekonomi.
Övriga förändringar äro av uteslutande redaktionell art. De nya
bestämmelserna hava föreslagits att träda i tillämpning redan vid innevarande
års taxering.
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 42, antaga ovan införda förslag
till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen
den 19 november 1920 om kommunal progressivskatt
för åren 1921—1924.
Stockholm den 16 februari 1922.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Utskottett
yttrande.
Närvarande: se under betänkandet nr 4.