Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1922 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
ifråga om tullsatserna å vissa slag av spannmål, m. m.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats nedan omförmälda sex
motioner, innehållande förslag i fråga om skyddet för den inhemska
spannmålsodlingen, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 52 i första kammaren av herr
Petrus Nilsson m. fl. och nr 82 i andra kammaren av herr Olsson i
Kullenbergstorp m. fl., i vilka motioner hemställts,

»att riksdagen måtte besluta

att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1922—31 maj 1923
av vete, råg eller korn skall, där det i enlighet med nedan meddelade
bestämmelser för den tid, då införseln sker, beräknade importpriset för
vete med en krona eller mera för 100 kilogram understiger det på sätt
nedan sägs bestämda inhemska normalpriset för vete, utgå tull; och
skall tullen motsvara halva skillnaden mellan nämnda normalpris och
importpris;

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av
vete, råg eller korn samt vid införsel av malt eller av till tulltaxans
rubrik 149 hänförhgt bröd skall erläggas en tullsats, som utöver ett
fast grundbelopp av 1 krona 50 öre utgör den för omalet vete samtidigt
gällande tullsatsen, ökad med 35 procent, dock att tullsatsen icke må
med mer än 75 procent överstiga samtidigt utgående glidtull å omalen
spannmål; skolande nu ifrågavarande tullsats uttryckas i jämnt femtal
öre och vid behov avrundas till närmast högre femtal;

att förenämnda inhemska normalpris för vete skall för tiden 1
juni 1922—31 maj 1923 uträknas av lantbruksstyTelsen i enlighet med
de grunder, som finnas angivna i den vid statsrådsprotokollet till proBihang
till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 17 höft. (Nr 23.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

position nr 2 den 2 augusti 1919 angående glidande tullsatser för vissa
sla^ av spannmål m. m. fogade bilagan nr 1, med den skillnad att i
stället för en avkastning av 19.60 deciton per hektar skall räknas med
en avkastning av 20.4 0 deciton per hektar; samt

att ovan omförmälda importpris skall för perioder om en kalendermånad,
räknade från och med den 1 juni 1922, beräknas av kommerskollegium
och avse medelpriset å utländskt vete, fritt banvagn i svensk
importhamn.»;

dels motionen nr 127 i andra kammaren av herr Lindman m. fl.,
däri föreslagits, »att riksdagen måtte för sin del besluta,

att kungl. förordningen den 20 april 1921 nr 151 angående
glidande tullsatser å vissa slag av spannmål m. m. och kungl. förordningen
nr 152 samma dag angående vissa ändringar i förordningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor må erhålla
förläng-d gdltiffhet omfattande tiden från den 1 juni 1922 till den 31
maj 1923.»;

dels motionen nr 51 i första kammaren, däri av herr Sederholm
m. fl. hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

att vid införsel till riket skall från och med den 1 juni 1922
utgå tull för

Spannmål, omalen

vete, råg och korn för 100 kg. 7 kronor 20 öre.

Spannmål, malen

mjöl och gryn av vete, råg och korn för 100 kg. 11 kronor 25 öre.»;

dels motionen nr 83 i andra kammaren av herrar Poppius och
Andersson i Storegården, däri hemställts, »att riksdagen behagade besluta,
att från och med den 1 juni 1922 skall vid införsel till riket
utgå tull för

Spannmål, omalen

vete, råg och korn per 100 kg. 7 kronor 20 öre.

Spannmål, malen

vete, råg och korn per 100 kg. 11 kronor 25 öre.»;

dels ock motionen nr 72 i första kammaren, däri av herr Heyman
föreslagits,

»att riksdagen måtte besluta

l:o) att hemställa till Kungl. Maj:t att från och med dag, som av

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

Kungl. Maj:t bestämmes, intill utgången av maj månad 1923 utfärda
förbud mot införsel av vetemjöl och vetegryn;

2:o) att hemställa till Kungl. Maj:t att för samma tid, som angives
under mom. 1, må med kvarnföreningen träffa överenskommelse,
dels om den högsta kvantitet utländskt vete, som tid efter annan vid
förmalning får inblandas, dels även rörande försäljningspris å vetemjöl;

3:o) att. i den händelse yrkandena under 1 och 2 skulle bifallas, nedannämnda
rubriker i tulltaxan må erhålla följande ändrade lydelse: 74 a.
Råg, vete och korn per 100 kg. 5 kronor. 79 b. Gryn av råg eller
korn samt mjöl av råg eller korn per 100 kg. 8 kronor 25 öre.»

Samtliga förenämnda motioner har utskottet ansett lämpligt behandla
i ett sammanhang.

Vid upphörandet av det statsingripande å den inhemska spann- Utskottet,
målsmarknaden i form av utav staten garanterade minimipriser å vissa Gällande giidslag
av spannmål, som under en del av kristiden anlitats till tryggande tullsy,ltemav
landets behov av brödsäd, funno Kungl. Maj:t och riksdagen ur folkförsörjningens
synpunkt särskilda åtgärder alltjämt erforderliga för att
stödja den inhemska brödsädsodlingen. De osäkra prisförhållanden, som
under den närmaste framtiden syntes komma att utmärka den utländska
spannmålsmarknaden, befarades nämligen kunna komma att äventyra
spannmålsodlingen inom landet. En återgång till fasta tullsatser ansågs
under rådande förhållanden icke omedelbart böra äga rum, utan
syntes med förhållandena bäst förenligt att för ändamålet anlita en
reglering av importpriserna i förhållande till gällande produktionskostnader
enligt ett system med s. k. glidande tullskala. Det glidtullsystem,
som sålunda infördes och vilket — med vissa vid 1921 års riksdag
vidtagna förändringar — alltjämt gäller, tillkom alltså, på sätt även
framgår av innehållet i såväl Kungl. Maj:ts proposition som riksdagens
skrivelse i ämnet (1919 års urtima riksdag: prop. nr 2, skr. nr 3),
allenast såsom ett provisorium, avsett att förmedla återgången till de
suspenderade fasta tullsatserna. Att så var förhållandet framgår bland
annat därav, att för den glidande tullsatsen ursprungligen bestämdes ett
högsta belopp, sammanfallande med den före världskriget gällande fasta
tullsatsen. Till belysande av glidtullssystemets provisoriska karaktär
torde följande i ovannämnda utskottsbetänkande förekommande uttalande
kunna tjäna:

Motionerna.

Utskottets

yttrande.

Motionen
I: 72.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

»Utskottet vill —--icke underlåta att särskilt betona, att utskottet vid

behandlingen av den föreliggande frågan, i likhet med såväl de sakkunniga som
departementschefen, helt bortsett från tullpolitiska synpunkter. Genom den hemställan,
utskottet går att göra i detta ämne, tager utskottet följaktligen i intet
hänseende ställning till den principiella frågan om tullskydd för jordbruket. Att i
detta sammanhang lämna tullpolitiken ur sikte har utskottet ansett vara icke blott,
med hänsyn till den uppgift det gällt att söka lösa, naturligt, utan även påkallat
därav att berörda tullfråga tillhör de ämnen, vilkas behandling i ett sammanhang
är anförtrodd åt den nu arbetande tull- och traktatkommittén.»

Nu föreliggande motioner innefatta förslag i fråga om skydd åt
den inhemska spannmålsodlingen efter utgången av den tid, varunder
nu gällande glid tullsystem äger tillämpning, eller från och med den 1
juni 1922. Motionärerna anvisa härvidlag i huvudsak tre olika vägar,
nämligen dels importreglering i förening med höjda fasta tullsatser, dels
förlängning av glidtullsystemet, dels ock återgång till fasta tullsatser,
ehuru väsentligt förhöjda.

Till stöd för de sålunda väckta förslagen hava motionärerna åberopat
det låga priset å utländsk spannmål samt den enligt motionärernas
mening främst härav föranledda betydande importen av spannmål
till riket. Beträffande vad motionärerna i övrigt anfört torde utskottet
få hänvisa till motionerna.

Utskottet övergår härefter att yttra sig i anledning av de olika
motionerna, därvid utskottet kommer att först framföra de speciella
skäl, vilka enligt utskottets mening tala emot förslagen om importreglering
samt förlängning av glidtullsystemet, för att därefter vid behandlingen
av de motioner, som uteslutande avse höjning av de fasta
tullsatserna, angiva sin principiella ställning till hela det föreliggande
spörsmålet.

Det i motionen nr 72 i första kammaren av herr Heyman framförda
förslaget avser importförbud i förening med importlicenser jämte förhöjda
tullsatser. I fråga härom vill utskottet framhålla, att införandet
av importreglering för spannmål dels skulle nödvändiggöra särskilda
från statens sida vidtagna anordningar för regleringens handhavande,
dels ock förutsätta, att spaunmålspriserna genom statsåtgärder reglerades.
Med hänsyn särskilt till de stora olägenheter, som enligt under
krigsåren vunnen erfarenhet äro förenade med ett dylikt statsingripande,
har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till förevarande motion.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23. 5

Såsom av det föregående framgår innefattas i motionerna nr 52
i första kammaren av herr Petrus Nilsson m. fl., nr 82 i andra kammaren
av herr Olsson i Kullenbergstorp in. fl. och nr 127 i andra
kammaren av herr Findman in. fl. förslag om fortsatt tillämpning av
glidtullsystemet.

Erfarenheten av glidtullsystemet gav redan tidigt vid handen, att
detsamma icke motsvarade det sylte, som därmed avsetts, detta lrämst
beroende på svårigheten att effektivt anpassa glidtullarna efter växlingarna
i importpriset. 1 syfte att avlägsna de sålunda förefintliga bristerna
vidtogos vid 1921 års riksdag vissa ändringar i glidtullsystemet. Icke
heller i sin nya form har detta system emellertid visat sig för sitt
ändamål tjänligt. Detsamma har fastmera — i direkt strid mot sitt
syfte — alltjämt möjliggjort och genom sin anordning även själv framkallat
en spekulation, som givetvis varit ägnad att till förfång för den
inhemska jordbruksnäringen befrämja importen av utländsk spannmål.

Den vunna erfarenheten talar sålunda bestämt emot en förlängning
av glidtullsystemet. För övrigt synas prisförhållandena a den utländska
spannmålsmarknaden, såsom i liera av motionerna även framhållits, numera
förete en tendens till stabilisering, varför behovet av ett tullskydd,
anpassat efter växlingarna i importpriset, i fortsättningen måhända icke
kommer att göra sig lika starkt gällande som hittills. Utskottet har pa
nu anförda skäl icke funnit sig kunna förorda en förlängd tillämpning
av glidtullsystemet.

Av de föreliggande förslagen återstå de, som uteslutande avse höjning
av de fasta tullsatserna för vissa slag av spannmål sådana dessa fastställts
i 1911 års tulltaxa, nämligen motionerna nr 51 i första kammaren
av herr Sederholm m. fl. och nr 83 i andra kammaren av herrar Poppius
och Andersson i Storegården. I ett nyligen avgivet betänkande (nr 19)
har utskottet hemställt om avslag å en del motionsvis framförda förslag
om förhöjning av tullsatserna å vissa animaliska jordbruksprodukter m. m.
I den till stöd för nämnda hemställan framförda motiveringen framhöll
utskottet, att de behandlade förslagen icke berörde endast jordbrukets
intressen. Fastmera betraktade utskottet dem ur synpunkten .av de
ifrågasatta tullförhöjningarnas inverkan på den allmänna prisbildningen.
I sådant hänseende'' påvisade utskottet, hurusom en höjning av tullsatserna
för vissa nödvändiga livsförnödenheter skulle motverka hela
näringslivets intressen; och framhöll utskottet tillika angelägenheten att
under den rådande depressionen icke genom statsåtgärder främja en

Motionerna
1:62, 11:82
och II: 127.

Motionerna
1:51 och
H: 83.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

sådan prisstegring å dylika förnödenheter, som måste bliva en följd av
tullförhöjningen, om denna skulle gagna sitt syfte. Vad utskottet i
sådana hänseenden anförde äger i stort sett tillämpning även å de nu
föreliggande förslagen. Vid sådant förhållande har utskottet icke ansett
lämpligt att här ånyo angiva sin ståndpunkt i hithörande frågor, utan
tillåter sig utskottet i fråga härom hänvisa till vad utskottet i tillämpliga
delar anfört i sitt omförmälda betänkande nr 19. Därutöver vill
utskottet fästa uppmärksamheten på följande.

Vid utformandet av det gällande tullsystemet var en av de ledande
grundtankarna att åstadkomma jämviktsläge mellan jordbrukets
och industrins stridiga intressen. Varje mera väsentlig ändring av
tullsatserna för jordbrukets produkter, sådana dessa äro bestämda i
1911 års tulltaxa, sammanhänger sålunda nära med frågan om hela
tullsystemets anordnande. Ett bifall till de föreliggande förslagen om
höjning av de fasta tullsatserna för spannmål, i vilka förslag icke är
fråga om några provisoriska tullförhöjningar, innebär också ett föregripande
av den inom tull- och traktatkommittén för närvarande pågående
utredningen.

Utskottet bar på sålunda i korthet angivna skäl icke funnit sig
kunna tillstyrka en förhöjning av de fasta tullsatserna å spannmål. A
andra sidan har utskottet emellertid ansett någon sänkning av desamma
icke böra under nuvarande, förhållanden ifrågakomma, utan sålunda velat
förorda en återgång till förut gällande tullsatser. Något särskilt riksdagens
beslut härom erfordras givetvis icke, alldenstund sistnämnda tullsatser
åter träda i kraft, i och med att de förordningar, som reglera
glidtullarna, med utgången av maj månad 1922 upphöra att gälla.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att

a) motionerna I: 52 av herr Petrus Nilsson m. fl.
och II: 82 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.,
angående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål
m. m., och

motionen II: 127 av herr Lindman m. fl., angående
glidande tullsatser för vissa slag av spannmål
m. m.;

b) motionen I: 51 av herr Sederholm m. fl.,

an -

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

gående fasta tullsatser för vissa slag av spannmål
m. rn , och

motionen II: 83 av herrar Poppius och Andersson
i Storegården, om höjda fasta tullsatser för vissa slag
av malen och omalen spannmål; samt

c) motionen I: 72 av herr Heyman, om reglering
av tillförseln av utländskt vetemjöl och utländskt vete;

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖINGr.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Wigforss, Rosén,
Wohlin, Björnsson, Boman, Rune, Jönsson i Boa. Månsson i Hagaström, Johansson
i Kullersta, Lithander, Johansson i Kälkebo, Henrikson, Heyman, Uddenberg i
Karlskoga, Jönsson i Fridhill och Björklund.

Reservationer:

1) av herrar friherre Fleming, Wohlin, Jönsson i Boa, Lithander,
Johansson i Kälkebo och Henrikson, vilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka riksdagen

att, med bifall till motionerna I: 52 av herr
Petrus Nilsson m. 11. och II: 82 av herr Olsson i
Kullenbergstorp m. fl. samt i anledning av motionen
II: 127 av herr Lindman m. fl., besluta

att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1922
—31 maj 1923 av vete, råg eller korn skall, där det i
enlighet med nedan meddelade bestämmelser för den tid,
då införseln sker, beräknade importpriset för vete med en

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

krona eller mera för 100 kilogram understiger det på
sätt nedan sägs bestämda inhemska normalpriset för
vete, utgå tull; och skall tullen motsvara halva skillnaden
mellan nämnda normalpris och importpris;

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl
eller gryn av vete, råg eller korn samt vid införsel
av malt eller av till tulltaxans rubrik 149 hänförligt
bröd skall erläggas en tullsats, som utöver ett fast
grundbelopp av 1 krona 50 öre utgör den för omalet
vete samtidigt gällande tullsatsen, ökad med 35
procent, dock att tullsatsen icke må med mer än 75
procent överstiga samtidigt utgående glidtull å omalen
spannmål; skolande nu ifrågavarande tullsats uttryckas
i jämnt femtal öre och vid behov avrundas till närmast
högre femtal;

att förenämnda inhemska normalpris för vete
skall för tiden 1 juni 1922 — 31 maj 1923 uträknas
av lantbruksstyrelsen i enlighet med de grunder, som
finnas angivna i den vid statsrådsprotokollet till proposition
nr 2 den 2 augusti 1919 angående glidande
tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. fogade
bilagan nr 1, med den skillnad att i stället för en avkastning
av 19.6 0 deciton per hektar skall räknas med
en avkastning av 20.40 deciton per hektar; samt

att ovan omförmälda importpris skall för perioder
om en kalendermånad, räknade från och med den 1
juni 1922, beräknas av kommerskollegium och avse
medelpriset å utländskt vete, fritt banvagn i svensk
importhamn.

2) av herr Jönsson i Fridhill, som anfört:

»Den teoretiska rättvisa, som glidtullsystemet vid dess införande
allmänt ansågs innebära, har i den praktiska tillämpningen icke visat
sig hållbar. Svårigheten att exakt bedöma skördeavkastningen samt
att uppgöra säkert normerande produktionskalkyler, exportländernas
variabla valuta och andra faktorer hava medfört alltför stora svårigheter
för ernående av fullt tillförlitliga siffror. Jag finner därför, i likhet
med utskottet, synnerligen starka skäl tala för ett återinförande av
fasta tullsatser.

Särskilt med tanke på den avsevärda import av vete, som ägde

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

y

rum under förra årets sommar och som i sin ordning bidragit till de
rådande höga priserna å vetemjöl, under det att producenterna av brödspannmål
endast till låga priser kunde erhålla eu högst begränsad avsättning
av sina produkter med därav följande nu inneliggande inhemska
lager, finner jag det dock påkallat, att riksdagen modifierar övergången
från den nu maximerade tullen; och har jag i sådant hänseende ansett,
att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att under tiden 1
juni 1922—31 maj 1923 tullsatserna för nedannämnda
varuslag skola utgöra

för råg, vete och korn ........... 5.— kr. per 100 kg.

» gryn och mjöl av råg, vete

eller korn........................... 8.25 » » 100 ».»;

3) av herr Heyman, vilken yrkat bifall till sin motion;

4) av herr Månsson i Hagaström, vilken yrkat, att utskottet måtte

föreslå, det tullfrihet å spannmål, mjöl och bröd skall inträda från och

med den 1 juni 1922; samt
♦

5) av herr Boman.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 7 samt. 17 käft. (Nr 23.)

2