Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1922 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändring i 1 § lagen om skogsaccis och om virkestaxering.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 30, bär herr Lindgren hemställt, »att riksdagen ville
till förnyad behandling upptaga Knngl. Maj:ts proposition nr 246 för
1921, i vad denna avser ändring av § 1 i lagen av den 11 oktober
1912 om skogsaccis och virkestaxering och besluta den i propositionen
föreslagna lydelsen:

§ 1-

För avverkat virke — — — skogsaccis. Skogsaccis utgår, räknat
för etthundra kronor av virkets taxerade värde, med hälften av det
belopp, vilket, under det år taxering sker, på grund av kommunal- och
kyrkostämmors beslut sammanlagt utgöres inom kommunen för etthundra
kronor skattepliktig inkomst, beräknad på sätt i förordningen om kommunalstyrelse
på landet stadgas, dock icke mer än en för hundra av
det taxerade värdet.

För avverkat virke — — — skogsvårdsavgift.»

Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionen.

Det spörsmål, som genom motionen ånyo dragits fram, leder sitt
ursprung från de beslut, 1920 års riksdag fattat i kommunalskattefrågan,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 11 höft. (Nr 14.) 1

Ulskotlet.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

eller det s. k. kommunalskatteprovisoriet. Detta provisorium innebär,
såvitt nu är i fråga, att inkomst av jordbruksfastighet, i den
mån inkomsten överstiger det genom fastighetsbevillningen beskattade
beloppet av sex procent av taxeringsvärdet å fastigheten, underkastas
taxering till bevillning av inkomst. Då emellertid vid sidan av
denna inkomstbevillning skogsaccisen skulle komma att utgå oförändrad,
kunde genom den sålunda utvidgade beskattningen av inkomst utav
jordbruksfastighet inträffa, att samma inkomst drabbades såväl av kommunala
avgifter, utgående efter inkomstbevillningen, som av skogsaccis.

I avsikt att förekomma en sådan dubbelbeskattning anhöll 1920
års riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om skyndsam utredningom
ordnande av frågan om skattskyldigs rätt till avdrag från de på
grundval av bevillningstaxerad inkomst av fast egendom påförda utskylder
till den borgerliga och kyrkliga kommunen för belopp, motsvarande
erlagd skogsaccis, samt för 1921 års riksdag framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.

Den utredning i frågan, som med anledning av denna hemställan
igångsattes, gav emellertid ett negativt resultat. Visserligen utarbetades
ett förslag, som sökte att i huvudsak tillgodose det av riksdagen uttalade
önskemålet, men mot detsamma riktades så tungt vägande anmärkningar,
att Kungl. Maj:t icke ansåg förslaget böra läggas till grund
för någon proposition i ämnet.

För att i allt fall söka åstadkomma lättnad i skattebördan för skogsägare
avgav Kungl. Maj:t till förra årets riksdag förenämnda proposition,
nr 246, däri föreslogs en sänkning av skogsaccisens maximum
från två till en procent av det avverkade virkets taxerade värde.

Sistnämnda förslag, som icke bifölls av 1921 års riksdag, har nu
motionären gjort till sitt. Några nya, på frågans bedömande inverkande
omständigheter har emellertid denne icke åberopat. Såsom det måhända
starkast talande argumentet mot en nedsättning av skogsaccisen framhölls
vid förra årets riksdag, att utredning saknades om de ekonomiska
konsekvenser, en sådan nedsättning skulle komma att medföra för kommunerna,
ett skäl, som innevarande år till följd av rådande depressionstider
gör sig gällande med än större styrka. Under sådana omständigheter
och då riksdagen så sent som år 1921 tagit ställning till förevarande
fråga,*har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka bifall till motionen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

3

att ifrågavarande motion II: 30 av herr Lindgren,
om ändring i 1 § lagen om skogsaccis och om virkestaxering,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 13 mars 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, Björnsson, Boman,
Rune, Bärg i Katrineholm, Johansson i Kullersta, Sköld, Olsson i Ramsta, Alexis
Björkman, Leander, Isak Svensson, Ericsson i Oberga, Bengtsson i Kullen, Lövgren
i Nyborg, Winkler och Brännström.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Reservationer:

av herr Ilning; samt

av herrar Ericsson i Oberga, Bengtsson i Kullen och Brännström,
vilka hemställt,

att riksdagen, med bifall till den av motionären
föreslagna ändringen i 1 § i lagen om skogsaccis och
om virkestaxering, måtte antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 11 oktober 1912 (nr 274) om skogsaccis
och om virkestaxering.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 11 oktober 1912 om
skogsaccis och om virkestaxering skall erhålla följande ändrade lydelse:

För avverkat virke — — — skogsaccis.

Skogsaccis utgår, räknat för etthundra kronor av virkets taxerade
värde, med hälften av det belopp, vilket under det år, taxeringen sker,
på grund av kommunal- och kyrkostämmors beslut sammanlagt utgöres
inom kommunen för etthundra kronor skattepliktig inkomst, beräknad
på sätt i förordningen om kommunalstyrelse på landet stadgas, dock
icke med mera än en för hundra av det taxerade värdet.

För avverkat virke---skogsvårdsavgift.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS1 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.