Riksdagens skrivelse Nr 57.
3
Nr 57.
Godkfind av första kammaren den 19 februari 1921.
Godkänd av andra kammaren den 19 februari 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl.
Maj.ts proposition angående höjning av tullen å kaffe
ävensom i anledning därav väckta motioner, dels ock
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om
skatt å kaffe.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 1.)
Till Konungen.
I en den 21 januari 1921 dagtecknad proposition, nr 42, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
för samma dag, föreslagit riksdagen besluta,
dels att rubrikerna nr 155 och 156 i gällande tulltaxa skulle från
och med den 10 februari 1921 erhålla följande ändrade tydelse:
Kvantitet |
Tullsats |
|||
för tull- |
||||
beräkningen |
kronor |
öre |
||
Kaffe: |
||||
155 |
obränt....................................... |
80 |
||
156 a |
bränt eller rostat, även malet................................. |
1 kilogram |
1 |
02 |
b |
kaffesurrogat, alla slag, utan tillsats av kaffe ............... |
1 kilogram |
— |
20 |
Anm. Kaffesurrogat med tillsats av kaffe tullbe- |
||||
handlas såsom kaffe, bränt eller rostat, även malet. |
4
Riksdagens skrivelse Nr 57.
dels att jämväl sådant vid sagda tidpunkt i riket befintligt kaffe,
å vilket det genom förordningen den 11 januari 1921 utfärdade förbud
mot införsel varit tillämpligt, skulle vid ^förtullning drabbas av nämnda
förhöjda tullsatser, ändå att kaffet tidigare blivit till förtullning angivet,
dels att § 13 mom. 1 i förordningen med tulltaxa för inkommande
varor skulle i nedan angivna del från och med den 10 februari
1921 erhålla följande ändrade lydelse:
§ 13-
1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt
råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis av tullmedlen:
för 1 kilogram kaffe, bränt eller rostat, icke malet...................... 96 öre,
dels ock att sålunda angivet restitutionsbelopp skall åtnjutas allenast
beträffande exportvara, som tillverkats av sådant obränt kaffe, för vilket
enligt av tillverkaren under edlig förpliktelse avgiven försäkran tullavgift
blivit erlagd efter den vid nämnda tidpunkt gällande tullsats, samt
att restitutionsbeloppet i fråga om exportvara, som framställts av obränt
kaffe, för vilket tullavgift guldits efter tidigare tillämplig tullsats, skall
beräknas efter 14.4 öre för kilogram av exportvaran.
I anledning av nämnda proposition hava väckts två motioner,
nämligen nr 163 i första kammaren och nr 256 i andra kammaren, i
vilka yrkats avslag å sistnämnda proposition.
Vidare har Eders Kungl. Maj:t genom en deu 21 januari 1921
dagtecknad proposition, nr 43, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning
om skatt å kaffe.
Ovan förstnämnda proposition, nr 42, avser den högst betydande
höjningen av tullsatserna för obränt kaffe från nuvarande 12 öre för
kilogram med 68 öre till 80 öre och för bränt eller rostat kaffe från 20
öre med 82 öre till 102 öre för kilogram.
Samtidigt med förslaget om höjning av kaffetullen har chefen för
finansdepartementet, på sätt framgår av ovannämnda vid propositionen
nr 43 fogade statsrådsprotokoll, ansett sig böra föreslå åtgärder, ägnade
5
Riksdagens skrivelse Nr 57.
att förläna en eventuell tullförhöjning å kaffe ökad effektivitet genom
att låta sådana partier kaffe, som funnes lagrade inom landet, i viss
utsträckning bliva föremål för en mot tullförhöjningen svarande skattebelastning.
I sådant syfte har det vid sistnämnda proposition fogade
förslaget till förordning om skatt å kaffe framlagts.
Det ekonomiska utbytet av sålunda föreslagna tullförhöjning och
beskattning har chefen för finansdepartementet (proposition nr 42, sid.
15) beräknat för år 1921 till 15.4 miljoner kronor och för år 1922 till
22 miljoner kronor.
I chefens för finansdepartementet anförande vid framläggandet av
propositionen nr 42 angående höjning av tullen å kaffe har lämnats en
utförlig historik i ämnet. Ur densamma vill riksdagen här endast erinra,
att de nu gällande tullsatserna för kaffe fastställts år 1888 samt att
vid upprepade tillfällen, nämligen vid riksdagarna åren 1894, 1910,
1919 och 1920, framlagda förslag till förhöjning av ifrågavarande tullsatser
icke vunnit riksdagens bifall.
Av förhandlingarna i utskott och kammare vid denna tullfrågas behandling
framgår, att de låga tullsatserna tillkommit och förslagen''att
höja desamma tillbakavisats av hänsyn till de fattigaste befolkningslagrens
intresse.
Av de i vårt skattesystem ingående indirekta skatterna äro en del av
den natur, att envar kan undgå att utgöra dem genom att icke bruka de
artiklar, skatterna avse. Sådant torde åtminstone i allmänhet vara förhållandet
med skatterna å rusdrycker och tobak. Andra indirekta skatter
utgå däremot för varor, vilka för befolkningen i större eller mindre
utsträckning tillhöra livets nödtorft. Till den senare gruppen hör obestridligen
kaffetullen.
Om mot den indirekta beskattningen överhuvud, i den mån den
icke avser rena lyxartiklar, kan göras den vägande invändningen, att
densamma icke kan bestämmas med hänsyn till skattekraften och därför
måste verka ojämnt och orättvist, så gäller detta i särskilt hög grad
en skatt, som är åsatt en för många nödvändig förbrukningsartikel.
I fråga om kaffetullen kommer härtill, att den inkomst, som genom
densamma tillföres statsverket, härflyter till betydande del från de ekonomiskt
allra sämst lottade samhällsmedlemmarna. Kaffet ingår alltjämt
i den kroppsarbetande befolkningens hushållning såsom en nödvändighetsvara,
och för stora grupper av kroppsarbetare, såsom fiskare och
skogsarbetare, är kaffet den enda tillgängliga måltidsdrycken och kanske
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 56—57. 2
6
Riksdagens skrivelse Nr 57.
det enda materiella medlet att ernå vederkvickelse under arbetet. Särskilt
under de hårda tider, som nu inträtt, skulle en förhöjning av
priset å denna förnödenhetsartikel komma att kännas alltför tryckande.
Då riksdagen på nu angivna grunder icke kunnat bifalla Eders
Kungl. Maj:ts proposition om höjning av kaffetullen, har riksdagen
givetvis icke förbisett de svårigheter, som under det nuvarande statsfinansiella
läget kunna komma att möta vid uppgörandet av tilläggsstaten
för innevarande år och riksstaten för år 1922. Men riksdagen
har ansett, att dessa svårigheter böra övervinnas i första hand genom
begränsning av statsutgifterna. Sparsamhet med statens medel måste
nämligen under nuvarande förhållanden iakttagas efter en långt strängare
måttstock än tidigare förekommit. Med utgångspunkt i denna uppfattning
anser sig riksdagen kunna förvänta, att ett avslag å Eders Kungl.
Maj:ts förevarande förslag skall giva ett gott stöd åt de allvarliga
strävanden i berörda riktning, som otvivelaktigt komma att göra sig
gällande vid budgetbehandlingen inom riksdagen. Därjämte har riksdagen
beaktat, att de nedåtgående konjunkturerna komma att säkerligen
medföra icke endast ökade svårigheter på grund av minskning i vissa
statsinkomster utan även lättnader till följd av sjunkande priser, vilka
bland annat kunna förväntas föranleda överskott å anvisade anslag.
Med den ståndpunkt, riksdagen sålunda intagit till Eders Kungl.
Maj:ts förslag om höjning av kaffetullen, har riksdagen saknat anledning
att ingå i närmare prövning av det förslag till skatt å kaffe, som
Eders Kungl. Maj:t framlagt med propositionen nr 43.
Riksdagen får sålunda för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva,
1) att Eders Kung!. Maj:ts proposition, nr 42, angående höjning
av tullen å kaffe icke föranlett någon riksdagens åtgärd; samt
2) att Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 43 icke heller föranlett
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1921.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTKYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.