Riksdagens skrivelse Nr 48.
3
Nr 48.
Godkänd av första kammaren den 18 februari 1921.
Godkänd av andra kammaren den 18 februari 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om
beredande av medel till fortsättande av arbetena ä kraftstationen
vid Harspränget.
(Statsutskottets utlåtande nr 17.)
Till Konungen.
I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under år 1922 har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter
för kapitalökning, bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, punkt 48, föreslagit riksdagen medgiva,
att av de utav 1920 års riksdag för första utbyggnaden av Harsprångets
kraftstation beviljade men på grund av riksdagens beslut ej disponibla
medlen å 6,000,000 kronor må för ändamålet användas 1,300,000 kronor
under år 1921 och 1,500,000 kronor under år 1922.
Såsom av den i åberopade statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen
framgår, har aktiebolaget Elektrosalpeter numera anmält, att
bolaget icke ämnar begagna sig av den rätt till option på elektrisk
kraft, som enligt med vattenfallsstyrelsen den 13 juni 1918 träffat avtal
lämnats bolaget. Ifrågavarande rätt och de möjligheter till kraftavsättning,
som genom dess beviljande kunde påräknas, hava givetvis
varit huvudanledningen till det vid 1918 års riksdag fattade beslutet
om Harsprångets utbyggande. Enligt avtalet om optionsrätten — vars
beviljande var en nödvändig förutsättning för att avsevärda, bolaget
4
Riksdagens skrivelse Nr 48.
tidigare tillförsäkrade, men för staten under då rådande världskrig
särskilt värdefulla krafttillgångar vid Trollhättan skulle kunna återförvärvas
— hade nämligen staten förbundit sig att inom viss kortare
tid ställa till bolagets förfogande ett efter svenska förhållanden så ansenligt
kraftbelopp som 56,000 kilowatt, motsvarande mer än hälften av
hela effekten från den planerade anläggningen vid Harsprånget.
Genom att aktiebolaget Elektrosalpeter förklarat sig avstå från den
bolaget tillförsäkrade rätten till nyssnämnda stora kvantiteter elektrisk
energi har alltså, såsom av det sagda framgår, huvudförutsättningen för
Harsprångets omedelbara utbyggande bortfallit. Och då härtill kommer,
att det nu rådande allmänna tryckta läget på industriens område i hög
grad förminskat utsikterna att på annat sätt kunna vinna nöjaktig avsättning
av kraft från den blivande anläggningen, är det enligt riksdagens
mening oundvikligt att taga under övervägande, huruvida icke
arbetena vid Harsprånget böra avbrytas.
En sådan eventualitet var icke främmande för riksdagen, då anslag
för ändamålet år 1918 första gången beviljades. Det betonades nämligen
då från riksdagens sida, att det endast var med stor tveksamhet
som medel till arbetenas påbörjande ställdes till förfogande, och med
avseende å dessas bedrivande framhölls det, att vad som först skulle
komma till utförande var sådant, som antingen utgjorde ett avslutat
helt eller vars fullföljande kunde anstå någon tid, för det fall att på
grund av statsfinansiella skäl ett avbrott i arbetet skulle visa sig nödvändigt.
Att arbetena å anläggningen sålunda avbrytas innebär givetvis
icke, att de för alltid skola nedläggas. Åven om möjlighet till avsättning
av så stora kraftbelopp, varom här är fråga, för närvarande icke
förefinnes, torde det nämligen icke böra hållas för osannolikt, att framdeles
nya kraftbehov skola uppkomma av sådan omfattning och av
sådan art, att ett fullbordande av Harsprångsanläggningen kan med då
rådande byggnadskostnad befinnas lämpligt. För dylikt fall är det,
enligt vad erfarenheten givit vid handen, av stor vikt för en fördelaktig
kraftavsättning att de uppkomna energibehoven kunna inom en
jämförelsevis kort tid tillgodoses. På grund härav och för att i möjligaste
mån kunna undvika, att de redan utförda arbetena taga skada,
har riksdagen ansett sig höra taga under övervägande, huruvida icke
dessa för en rimlig kostnad och med arbetets bedrivande i den begränsade
omfattning, som på sista tiden ägt rum, skulle kunna framföras
till ett sådant stadium, att vad som redan nedlagts bättre bevaras
åt framtiden och därjämte ett gynnsamt utgångsläge vinnes för ett
framtida fullbordande av anläggningen inom jämförelsevis kort tid.
5
Riksdagens skrivelse Nr 48.
En synpunkt som härvid icke torde böra förbises — även om densamma
icke bör tillmätas avgörande betydelse — är önskvärdheten av
att i möjligaste mån mildra de hårda verkningar av arbetenas avbrytande,
som onekligen i vissa fall kunna tänkas uppkomma för arbetare
och andra, vilka, i förhoppning om kraftstationsbyggets bedrivande
under en längre följd av år, slagit sig ned vid Harsprånget. Genom
att verksamheten vid utbyggnaden icke omedelbart nedlägges utan pa
nu antytt sätt under åtminstone en kortare tid fortsättes, torde nämligen
ovannämnda olägenheter av arbetenas avbrytande i viss mån kunna
förminskas.
Enligt en inom vattenfallsstyrelsen uppgjord plan skulle en lämplig
avbrottspunkt och tillika ett gynnsamt utgångsläge för arbetenas framtida
fortsatta bedrivande kunna uppnås på följande sätt:
I själva älvfåran är redan för närvarande under utförande grundläggningsarbetet
till en fördämning, avsedd att möjliggöra den torrläggning
av älvbotten, som erfordras för att arbetena å den stora regleringsdammen
framdeles skola kunna verkställas. Därjämte pågår
färdigställandet av den provisoriska omloppstunnel, genom vilken vattnet
under dessa arbeten skall ledas. Ifrågavarande grundläggningsarbete
för fördämningen ävensom hela den provisoriska omloppstunneln skulle
nu fullbordas, och skulle samtidigt sänkschakten bedrivas dels ned till
själva kraftstationen, som är belägen 105 meter under bergytan, dels
för de två närmast kraftstationen belägna, djupast liggande påslagen
å den blivande stora avloppstunneln. Då dessa arbeten äro färdigställda,
kan hela anläggningen, när så bliver erforderligt, fullbordas på
omkring 3 Vs år.
Med nuvarande reducerade arbetsstyrka om cirka 125 man torde
ovan angivna arbeten bliva avslutade i mars månad 1922. För ett
dylikt bedrivande av arbetena erfordras för år 1921 1,800,000 kronor
— i vilket belopp jämväl är inräknat vad som åtgår till täckande av
de medel, omkring 500,000 kronor, som i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts
den 10 december 1920 fattade beslut provisoriskt anlitats för ändamålet
— och för år 1922 400,000 kronor. Om arbetena därefter skola avbrytas,
erfordras emellertid därutöver, enligt vad riksdagens vederbörande
utskott inhämtat, ett belopp av 200,000 kronor för arbetenas
avveckling och skyddande.
Efter denna beräkningsgrund och med iakttagande därjämte att,
såsom i propositionen förutsatts, av det för innevarande år erforderliga
beloppet, 1,800,000 kronor, 500,000 kronor såsom avseende kostnad
för anskaffande av flyttbara och för andra ändamål användbara mate
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 48.
rialier bestridas från det särskilda anslaget till rörelsekapital för statens
vattenfallsverks räkning, skulle alltså av särskilda anslagsmedel utgå
för år 1921 1,300,000 kronor och för år 1922 600,000 kronor.
Såsom av Eders Kungl. Maj:t föreslagits, har riksdagen funnit
dessa belopp, tillhopa 1,900,000 kronor, böra utgå av de utav riksdagen
förra året till ifrågavarande anläggning beviljade, men ännu ej slutgiltigt
disponerade medel, sammanlagt 6,000,000 kronor; något nytt anslag
skulle således nu ej vara erforderligt.
Enligt den sålunda uppgjorda planen skulle arbetena komma att
fortgå under de första månaderna av år 1922. Därest på grund av
några särskilda förhållanden så skulle befinnas böra ske, kan alltså
frågan om arbetenas fortsatta bedrivande underställas nästkommande
års riksdags prövning, utan att något avbrott i arbetena dessförinnan
behöver äga rum.
I enlighet med vad sålunda anförts, har riksdagen ansett, att arbetena
å kraftstationen vid Harsprånget böra bedrivas efter ovan angivna
plan och att av ifrågavarande reserverade anslagsmedel för ändamålet
böra ställas till förfogande för år 1921 1,300,000 kronor och för år
1922 600,000 kronor. Beträffande dispositionen av den sålunda till
4,100,000 kronor uppgående återstoden av ovannämnda, hittills icke
definitivt disponerade belopp av 6,000,000 kronor — varav viss del
enligt 1920 års riksdags medgivande och Eders Kungl. Maj:ts nu gjorda
förslag skulle komma till användning för distributionsanläggningar —
kommer riksdagen att anmäla sitt beslut i annat sammanhang.
Riksdagen får sålunda nu anmäla, att riksdagen medgivit, att av de
utav 1920 års riksdag för första utbyggnaden av Harsprångets kraftstation
beviljade medlen må för ändamålet användas 1,300,000 kronor
under år 1921 och 600,000 kronor under år 1922.
Stockholm den 18 februari 1921.
Med undersåtlig vördnad.