4

Riksdagens skrivelse Nr 413.

\

Nr 413.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 20 juni 1921.<

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
om tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid återutförsel
av vissa fartygsmaterialier och skepps för no denheter.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 53.)

Till Konungen.

I likalydande motioner, nr 54 i första kammaren samt nr 95 i
andra kammaren, liar hemställts, »att riksdagen ville beträffande fartygsmateiialier
och skeppsförnödenheter, vilka enligt vederbörlig anmälan tullbehandlats
eller varda tullbehandlade under åren 1918—1921 för ändamål,
som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, samt därefter inom den i
mom. 1 b) av samma författningsrum bestämda tid av fem år ur riket
under vederbörliga tullkontroller återutföras, förklara hinder icke skola
möta för att på särskilda ansökningar till vederbörande återbetala för
ifrågavarande materialier och skeppsförnödenheter erlagda tullavgifter
eller, därest allenast säkerhet för dessa blivit ställd, lämna befrielse
från avgifternas gäldande».

Enligt § 12 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande
varor kan den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller
repax-ation av fartyg om mer än 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vare
sig svenskt eller utländskt, eller av vissa smärre järnfartyg, som äro
avsedda att omedelbart erhålla eller äga utländsk nationalitet, få för

5

Riksdagens skrivelse Nr 413.

därvid använda, från utrikes ort införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter
restitutionsvis återbekomma den erlagda tullavgiften eller,
i det fall att tullavgiften, med stöd av särskilt meddelad rätt till
anstånd, icke blivit erlagd utan allenast säkerhet för densamma ställts,
njuta befrielse från dess gäldande.

Efter att hava erinrat härom samt om åtskilliga med avseende å
ifrågavarande restitutionsrätt stadgade villkor hava motionärerna lämnat
en redogörelse, av vilken här meddelas följande sammanfattning.

Till följd av försenade leveranser under krigsårens livliga skeppsbyggnadsverksamhet
hade betydande partier skeppsbyggnadsmaterialier,
importerade för ovan angivna ändamål, icke kunnat användas för de
ursprungligen avsedda fartygsbyggena utan blivit lagrade. Till följd av
den sedan mitten av år 1920 rådande depressionen inom hela världens
sjöfart hade ett flertal rederier både inom och utom vårt land måst
annullera under senaste åren gjérda fartygsbeställningar, på grund varav
varven eller rederierna stode inför utsikten att icke kunna få användning
för sina i lager liggande materialier av ifrågavarande slag. För
undvikande av alltför stora förluster genom lagring under lång tid framåt
hade det för flera ägare blivit nödvändigt att söka avyttra desamma
till utlandet, då det inhemska behovet vore synnerligen ringa. Sådan
försäljning till utlandet hade emellertid icke i avsevärd omfattning
kunnat komma till stånd, alldenstund vid försäljningsprisets beräknande
hänsyn måst tagas till ovan återgivna bestämmelse i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen,
enligt vilken bestämmelse såsom villkor för tullrestitution
gäller, att materialierna blivit använda till sådant ändamål, som i
momentet avses.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med erinran om det .i
§ 11 av nyssnämnda förordning införda stadgandet därom, att rätteligen
debiterad och erlagd tullavgift icke finge restitueras, även om varan
återutfördes, hava motionärerna framkommit med sin hemställan om
riksdagens medverkan för att få omförmälda hinder för tullrestitutions
medgivande -i de i motionerna berörda fall undanröjt.

Under motionernas förberedande behandling har vederbörande utskott
utverkat Kungl. Maj:ts befallning till generaltullstyrelsen att avgiva utlåtande
i anledning av motionerna och därvid särskilt yttra sig angående
möjligheten och sättet att anordna betryggande kontroll vid tillämpning
av en sådan utvidgad rätt till tullrestitution, som i motionerna ifrågasatts,
ävensom avgiva förslag till avfattning av bestämmelser, ägnade att
tillgodose det av motionärerna framförda intresset; och har general -

6

Riksdagens skrivelse Nr 413.

tullstyrelsen i anledning- härav den 16 mars 1921 avgivit såsom bilaga
vid denna skrivelse fogat utlåtande.

På sätt generaltullstyrelsen i nämnda utlåtande påpekat är
restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen avsedd att bereda
den svenska skeppsbyggnadsindustrien stöd vid konkurrens med den
utländska. Då nu på grund av inträdda oförutsedda förhållanden avsevärda
partier importerade skeppsbyggnadsmaterialier icke kunnat komma till
användning till avsedd nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg,
och då enda utvägen att täcka någon del av de förluster, som härigenom
åsamkas ifrågavarande svenska industri, synes vara att materialierna
säljas till utlandet, så har riksdagen funnit det stå i full överensstämmelse
med grundtanken i dessa restitutionsbestämmelser, om i''ör
fall av berörda art det hinder för restitutionens tillämpning avlägsnas,
vilket ligger i det föreskrivna villkoret, att materialierna skola hava
blivit för det avsedda ändamålet använda.

Motionärerna hava föreslagit, att den utsträckta restitutionsrätten
måtte gälla varor, vilka tullbehandlats eller varda tullbehandlade under
åren 1918—1921. Generaltullstyrelsen har härtill anmärkt, att rätten
syntes böra begränsas att gälla varor, vilkas angivning till förtullning
ägt rum före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. En sådan utsträckning
av tiden, som i motionerna ifrågasatts, kunde nämligen gynna
spekulationen och missbrukas. Riksdagen, som icke delar de av generaltullstyrelsen
sålunda uttalade betänkligheterna, har icke ansett en sådan
begränsning av den av motionärerna ifrågasatta tiden erforderlig. Härav
påkallas en redaktionell ändring av de av generaltullstyrelsen föreslagna
bestämmelserna, mot vilkas avfattning i övrigt riksdagen icke haft något
att erinra; och upptager riksdagen bland bestämmelserna det av styrelsen
alternativt föreslagna tillägget. Riksdagen har icke givit sitt här
meddelade beslut formen av en författning, utan har överlåtit detta åt
Kungl. Magt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, angående tillfällig utvidgning
av sådan rätt att restitutionsvis återbekomma erlagd tullavgift
eller njuta befrielse från dess gäldande, varom stadgas i § 12 av förordningen
den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, antagit
följande bestämmelser:

Utan hinder av bestämmelsen i § 11 av kungl. förordningen med
tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 må åt innehavare av
skeppsvarv eller mekanisk verkstad, vilken från utrikes ort infört tull -

7

Riksdagens skrivelse Nr 413.

pliktiga materialier och skeppsförnödenheter, avsedda att här i riket,
såsom i § 12 av nämnda förordning förmäles, användas till nybyggnad,
förbyggnad eller reparation av fartyg, av generaltullstyrelsen, på sätt
nedan bestämmes, medgivas restitution av erlagd tullavgift för sådana,
icke till husgerådssaker hänförliga artiklar, som på i sagda författningsrum
föreskrivet sätt anmälts vara införda för ovannämnda ändamål men,
utan att hava för detta ändamål använts, blivit återutförda till utlandet.
I det fall att enligt medgivande, som i § 12 tulltaxeförordningen sägs,
tullavgiften icke blivit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma
ställts, må generaltullstyrelsen under ovan angivna föidiållanden i stället
medgiva befrielse från tullavgiftens gäldande.

Beträffande sådana medgivanden, om vilka ovan sagts och vilka
endast må avse varor, som angivits till förtullning efter ingången av
år 1918 och vederbörligen tullbehandlats • före utgången av år 1921,
gälla i övrigt följande villkor, nämligen:

att återutförseln äger rum och restitutionen sökes före utgången av
år 1921;

att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen ägt
rum, såvida ej generaltullstyrelsen för särskilt fall finner restitution
kunna medgivas, oaktat varan utförts vid annan tullkammare;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om avsikten att för
de till utförsel angivna artiklarna erhålla tullrestitution enligt denna
förordning, om varans handelsbenämning, myckenhet och beskaffenhet
samt om den rubrik i tulltaxan, till vilken densamma vid införseln blivit
hänförd, jämte vederbörligt nummer i gällande statistiska varuförteckning;

att nämnda inlaga är åtföljd av exportörens under edlig förpliktelse
avgivna och av två hans biträden till riktigheten bestyrkta försäkran,
att dessa artiklar äro av utländskt ursprung, att desamma blivit
införda för ändamål, som i § 12 tulltaxeförordningen avses, att full
införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen
godkänd säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om dagen,
då de angivits till förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning
skett från nederlag, från transitupplag, från frihamn eller direkte och
i sistnämnda fall jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett,
ävensom att artiklarna icke efter införseln undergått någon bearbetning
eller förändring;

att vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning meddelar
attest angående densammas myckenhet och beskaffenhet ävensom
angående kollinas plombering och bevakning under transporten till och

8

Riksdagens skrivelse Nr 413.

inlastning i fartyg eller järnvägsvagn, vilken attest såsom verifikation
jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas tullkammarens utgående
tulljournal;

att utförseln i övrigt verificeras på sätt i § 13 av förordningen
med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 finnes stadgat beträffande
varor, för vilka tullrestitution är därstädes medgiven; samt

att beträffande artiklar, vilka efter denna förordnings ikraftträdande
angivas till förtullning med sådan anmälan om avsikten med deras införsel,
som i § 12 mom. 1 a) tulltaxeförordningen sägs, nu avsedda
restitutionsrätt icke må åtnjutas, med mindre dessa artiklar vid förtullningen
upptagas i ett av vederbörande tullförvaltning fört avräkningsdiarium,
i vilket vid artiklarnas utförsel vederbörlig avskrivning
jämväl skall verkställas.

Stockholm den 20 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens skrivelse AV 413.

9

Bilaga.

Ang. motionerna I: 54 av herrar Jeansson
och Vennersten samt IT: 95 av
herr Thore m. fl.

Knngl.

Generaltullstyrelsen.

- Till riksdagens bevillningsutskott.

Restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen är avsedd att bereda den
svenska skeppsbyggnadsnäringen stöd vid konkurrens med motsvarande utländsk
industri.

Huruvida eller i vad mån de förhållanden, vilka i motionerna åberopats
såsom skäl för den begärda förmånen, äro för handen, därom är generaltullstyrelsen
icke i tillfälle göra något uttalande, lika litet som därom, huruvida i princip ett
sådant medgivande, som motionärerna ifrågasatt, lämpligen bör ifrågakomma, oavsett,
bland annat, den inverkan detsamma kan komma att utöva på avsättningen i utlandet
av inom Sverige tillverkade varor av motsvarande slag.

Styrelsens yttrande torde också vara avsett huvudsakligen att åstadkomma
utredning rörande möjligheten och sättet att anordna kontroll vid tillämpning av
den utvidgade rätt till tullrestitution, som i motionerna ifrågasatts.

Formaliteterna för erhållande av restitution enligt § 12 tulltaxeförordningen
äro synnerligen enkla. Den bevisning, som åligger den, vilken vill erhålla restitution
enligt detta författningsrum, består huvudsakligen däri, att han till generaltullstyrelsen
avlämnar en av honom under edlig förpliktelse avgiven och av två hans
biträden, som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning över
myckenheten och beskaffenheten av alla till fartyget använda olika artiklar, för
vilka restitution av eller befrielse från tullavgift sökes, jämte under samma förpliktelse
avgiven försäkran, att dessa artiklar äro av utländskt ursprung och att
full införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen godkänd
säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om dagen, då de angivits
till förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning skett från nederlag, från
transitupplag, från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall jämväl om den lägenhet,
med vilken införseln skett.

Nämnda förteckning granskas hos generaltullstyrelsen, därvid dels konstateras
riktigheten av de uppgivna införselposterna och att skriftlig anmälan skett om
ändamålet med införseln, att för varorna full införseltull blivit behörigen erlagd
eller av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma ställd, ävensom att
restitution ej förut beviljats, dels ock prövas, huruvida artiklarna äro av sådan
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 412-—413. 2

10 Riksdagens skrivelse Nr 413.

beskaffenhet, att den för dem sökta förmånen enligt ifrågavarande författningsrum
är medgiven.

Innebörden av den nu ifrågasatta förmånen skulle bliva i viss mån likartad
med den rättighet, som på grund av handelrestitutionsinstitutet kan beviljas handelsidkare.
Bestämmelserna härom äro meddelade i kungl. förordningen angående tullrestitution
i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara den 13 december 1912
(nr 355) med däri genom kungl. förordningar den 18 juli 1913 (nr 151) och den
16 juli 1919 (nr 450) gjorda ändringar jämte tillhörande författningar.

Villkoren för medgivande av nu ifrågavarande förmån skulle väl i huvudsak
utarbetas på grundval av bestämmelserna i § 12 tulltaxeförordningen med tilläggav
vissa föreskrifter efter förebild från författningarna angående handelsrestitutionen.

Med avseende å de allmänna principerna för identitetsbevisningen och kontrollen
i fråga om skeppsbyggnadsrestitutionen framgår av vad ovan anförts, att
den förra är grundad uteslutande på förenämnda försäkran och att tullverkets
kontroll inskränker sig till ett konstaterande, att de förtecknade varorna vederbörligen
införtullats och att tullrestitution eller befrielse från tullavgifts erläggande
ej redan blivit beviljad. Restitutionsmedgivandet vilar således uteslutande på förtroende
till uppgifterna av den restitutionssökande och hans biträden, enär någon
särskild kontroll, att de förtecknade artiklarna verkligen blivit använda till det
uppgivna arbetet icke utövas från tullverkets sida.

Handelsrestitutionsinstitutet vilar även på förtroende till den restitutionssökandes
uppgifter, men härvid är att märka, att tullverket utövar kontroll att den
vara, vars utförsel föranleder restitution, verkligen blir reexporterad. På liknande
sätt skulle ju i nu förevarande fall kontroll utövas över reexporten, men det kunde
dock ifrågasättas, huruvida det förtroende, som därvid skulle tilläggas exportörens
uppgifter, borde efter föredöme från handelsrestitutionsinstitutet knytas till konstaterande
hos honom av vissa särskilda kvalifikationer. Beträffande handelsrestitution
fordras nämligen enligt § 2 i förordningen, att handelsidkaren skall vara känd
såsom synnerligen redbar och .solid samt i övrigt prövas lämplig; och uppgifter i detta
hänseende inhämtas alltid jämlikt § 5 från vederbörande handelskammare. Styrelsen
anser emellertid, att, då ett dylikt villkor icke förekommer i § 12 tulltaxeförordningen,
till vilket författningsrum det ifrågasatta medgivandet skulle knyta sig
såsom en utsträckt förmån, något sådant styrkande av särskilda kvalifikationer
härvid icke bör ifrågakomma.

Den i § 12 tulltaxeförordningen omhandlade restitutionsrätten må enligt författningens
ordalag tillgodonjutas icke blott av innehavare av skeppsvarv eller mekanisk
verkstad utan även av annan, som verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation
av fartyg — t. ex. den som å fartyg verkställt målning. Styrelsen har emellertid
på grund av motiveringen i motionerna förutsatt, att den utvidgade restitutionsrätten
skulle inskränkas att avse endast innehavare av skeppsvarv och mekanisk verkstad.

Denna restitutionsrätt vid återutförsel av skeppsbyggnadsmaterialier synes
böra förklaras i enlighet med förslaget gälla sådana varor, som angivits till förtullning
efter ingången av år 1918, men inskränkas till att avse varor, vilkas angivning
skett före den eventuella nya förordningens trädande i kraft. Medgivandet
skulle nämligen givetvis erhålla karaktären av en undantagsbestämmelse och icke
givas en sådan utsträckning, att den gynnade spekulationer och kunde missbrukas.

Riksdagens skrivelse Nr 413. 11

Av liknande skäl torde rätten till återförsel och sökande av tullrestitution
lämpligen böra inskränkas till viss kortare tid, förslagsvis till utgången avår 1921.

Några bestämmelser motsvarande de i § 9 av handelsrestitutionsförordningen
betintliga synas icke vara erforderliga, därest innehållet i exportörens försäkran
göres liknande innehållet i den, som föreskrives i § 12 tulltaxeförordningen, vilket
författningsrum icke har några bestämmelser motsvarande de nyssberörda.

Någon anledning att, såsom är föreskrivet beträffande handelsrestitution, från
restitutionsrätt undantaga varor, vilka återsändas till produktions- eller inköpslandet.
torde enligt styrelsens förmenande icke föreligga, särskilt om, såsom föreslagits,
restitutionsrätten begränsas till varor, som angivits till förtullning före förordningens

trädande i kraft. ....

Motiveringen i motionerna torde giva vid handen, att restitutionsrätten icke
bör omfatta artiklar, hänförliga till husgerådssaker.

Därest i motionernas syfte anses böra utfärdas bestämmelser angående tillfällig
restitutionsrätt för i § 12 tulltaxeförordningen omförmälda, för fartygsbyggnad
m. m. införda artiklar jämväl vid deras återutförsel utan användning till fartyg,
synas desamma i enlighet med vad sålunda anförts kunna givas förslagsvis följande

lvdelse: , ...

Utan hinder av bestämmelsen i § 11 av kungl. förordningen med tulltaxa
för inkommande varor den 9 juni 1911 må åt innehavare av skeppsvarv eller mekanisk
verkstad, vilken från utrikes ort infört tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter,
avsedda att här i riket, såsom i § 12 av nämnda förordningen förmäles,
användas till nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg, av generaltullstyrelsen,
på sätt nedan bestämmes, medgivas restitution av erlagd tullavgift för
sådana, icke till husgerådssaker hänförliga artiklar, som på i sagda författningsrum
föreskrivet sätt anmälts vara införda för ovannämnda ändamål men, utan att hava
för detta ändamål använts, blivit återutförda till utlandet. I det fall, att enligt
medgivande, som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke blivit erlagd,
utan allenast säkerhet för densamma ställts, må generaltullstyrelsen under ovan
angivna förhållanden i stället medgiva befrielse från tullavgiftens gäldande.

Beträffande sådana medgivanden, vilka endast må avse varor, som efter ingången
av år 1918 men före denna förordnings trädande i kraft angivits till förtullning,
gälla i övrigt följande villkor, nämligen:

att återutförseln äger rum och restitutionen sökes före utgången av år 1921;

att utförsehi sker vid samma tullkammare, där förtullningen ägt rum, såvida
ej generaltullstyrelsen för särskilt fall finner restitution kunna medgivas, oaktat
varan utförts vid annan tullkammare;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om avsikten att för de till
utförsel angivna artiklarna erhålla tullrestitution enligt denna förordning, om varans
handelsbenämning, myckenhet och beskaffenhet samt om den rubrik i tulltaxan, till
vilken densamma vid införseln blivit hänförd, jämte vederbörligt nummer i gällande

statistiska varuförteckning; . .

att nämnda inlaga är åtföljd av exportörens under edlig förpliktelse avgivna
och av två hans biträden till riktigheten bestyrkta försäkran, att dessa artiklar
äro av utländskt ursprung, att desamma blivit införda för ändamål, som i § 12
tulltaxeförordningen avses, att full införseltull för dem blivit behörigen erlagd ellei
av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ej mindre

12

Riksdagens skrivelse Nr 413.

om dagen, då de angivits till förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning
skett från nederlag, från transitupplag, från frihamn eller direkte och i sistnämnda
fall jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett, ävensom att artiklarna
icke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring;

att vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning meddelar attest
angående densammas myckenhet och beskaffenhet ävensom angående kollinas plombering
och bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller järnvägsvagn,
vilken attest såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga intyg
bifogas tullkammarens utgående tulljournal; samt

att utförseln i övrigt verificeras på sätt i § 13 av kungl. förordningen med
tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 finnes stadgat beträffande varor,
för vilka tullrestitution är därstädes medgiven.

Därest restitutionsrätten, oavsett vad styrelsen här ovan anfört, skulle anses
böra få galla även varor, som efter förordningens ikraftträdande angivas till förtullning
— t. ex. såsom i motionerna föreslagits före 1921 års utgång — torde,
jämte iakttagande av detta vid bestämmelsernas avfattning, bland villkoren intagas
en särskild punkt, i ändamål att bereda ökad kontroll, av förslagsvis följande lydelse:

att beträffande artiklar, vilka efter denna förordnings ikraftträdande angivas
till förtullning med sådan anmälan om avsikten med deras införsel, som i § 12
mom. 1. a) tulltaxeförordningen sägs, nu avsedda restitutionsrätt icke må åtnjutas,
med mindre dessa artiklar vid förtullningen upptagas i ett av vederbörande tullförvaltning
fört avräkningsdiarium, i vilket vid artiklarnas utförsel vederbörlig avskrivning
jämväl skall verkställas.

Med avseende å den allmänna beskaffenheten av de varor, vilka den nu
ifrågavarande restitutionsrätten skulle gälla, har styrelsen icke ansett erforderligt
föreslå bestämmelser angående dessa varors återutförsel med post.

Stockholm den 16 mars 1921.

Under generaltulldirektörens frånvaro:

Gustaf Bergenstjerna.

Ivar Kullgren.

I anledning av ett inom riksdagen väckt förslag, att den i § 12 tulltaxeförordningen avsedda
restitutionsrätt för skeppsbyggnadsmaterialier måtte få åtnjutas jämväl då materialierna
återutfördes utan användning till fartyg.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.