Riksdagens skrivelse JVr 407.

5

Nr 407.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker, dels ock väckt
motion angående bättre utnyttjande av den vid sockertillverkningen
anställda kontrollpersonalens arbetskraft.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Till

K

o nun gen.

Genom proposition nr 190 av den 25 februari 1921 bar Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga följande:

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11
oktober 1907 (nr 87) angående beskattning av socker.

Härigenom förordnas, att 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den
11 oktober 1907 angående beskattning av socker skola hava följande
ändrade lydelse:

6

Riksdagens skrivelse Nr 407.

25 §.

4. Dagarvode utgår av statsmedel under tjänstetiden till förste
kontrollör med femton och till annan kontrollör med tio kronor, dock
att, där annan kontrollör än förste kontrollör under kalendermånad eller
del därav tjänstgjort längre tid än i medeltal åtta timmar om dagen,
särskild ersättning för överskjutande antal timmar utgår med en krona
tjugufem öre för timme. Förste kontrollör erhåller dessutom, om resa förekommer,
rese- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen i gällande
resereglemente för varje gång, han inträder i tjänstgöring eller från en
till annan fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör att verkställa
förrättning under tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring, erhåller
lian'' dels dagarvode med femton kronor, dels ock reseersättning enligt
fjärde klassen i resereglemente!.

5. År fabrik belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle,
vare tillverkaren pliktig att, på anmodan av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
åt envar av den vid fabriken anställda kontrollpersonal till
pris av en krona om dagen upplåta ett eldat, städat samt med nödiga
möbler och sängkläder försett boningsrum, beläget i fabrikens närhet.
Oavsett fabrikens belägenhet vare tillverkare ock skyldig att, på anmodan
av Kungl. Maj:ts befallningshavande, åt envar av kontrollpersonalen,
som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en ersättning
av två kronor femtio öre om dagen. De i detta mom. omförmälda
ersättningsbelopp avdragas från det vederbörande tillkommande arvode
och tillhandahållas tillverkaren genom Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1921.

1 förevarande sammanhang har riksdagen till behandling upptagit
en inom andra kammaren väckt motion nr 25, varuti herr Paulsen föreslagit,
»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag
till sådana bestämmelser för sockerkontrollen, att kontrollpersonalens
arbetskraft fullt utnyttjas.»

Det nuvarande systemet för sockerbeskattningen och den därmed
sammanhängande kontrollen över sockertillverkningen tillkom efter beslut
av 1905 års riksdag och trädde i tillämpning den 1 september 1906.

7

Riksdagens skrivelse Nr 407.

Före denna tid var sockertill verkningen belagd med en skatt, som
utgick i visst förhållande till de vid råsockerfabrikerna avverkade betornas
vikt, en beskattningsform, som benämnts materialbeskattning. Kontrollverksamheten
gick därvid ut på att fastställa den vid varje råsockerfabrik
under v i t b ef s ka in pa n j eu avverkade betvikten och var anordnad så,
att en statens kontrollör ständigt övervakade vägningen av den betkvantitet,
som intogs i fabriken för avverkning. I och för fullgörande
av denna kontroll tjänstgjorde i allmänhet vid varje råsockerfabrik tre
kontrolltjänstemän, varjämte ett mindre antal överkontrollörer genom
besök vid de olika fabrikerna övervakade kontrollens riktiga funktion
under kampanjen. Under tiden mellan betkampanjerna utövades ingen
kontrollverksamhet. Enligt sakens natur behövdes icke någon kontroll
över raffinaderierna.

Från och med den 1 september 1906 omlades sockerbeskattningen
så, att man övergick från materialbeskattning till produktbeskattning
och närmare bestämt den form därav, som har till föremål den för
konsumtion färdiga varan, raffinadsockret, och därför kallas konsumtionsbeskattning.

Till följd av ombytet av beskattningssystem måste hela kontrollverksamheten
omläggas och en betydligt vidlyftigare kontrollapparat
inrättas.

Denna apparat, som brukar betecknas såsom sluten produktionskontroll,
fungerar i stort sett på nedannämnda sätt.

Vid råsockerfabrikerna står under kampanjen det s. k. sockerhuset,
det vill säga den del av fabriken, där sockret framställes, under
ständig och sluten bevakning, varjämte samtliga råsockermagasin befinna
sig under kronans lås. En kontrollör övervakar ingångarna till
sockerhuset och eu annan vägningen och räkningen av det färdiga
sockret samt inläggningen å magasinen, varjämte i undantagsiall
ytterligare eu kontrollör användes för andra ändamål. Därjämte
övervakar en förste kontrollör kontrollsystemets riktiga funktion och
iör nödiga journaler m. m. Då bevakningen måste fortgå dygnet om,
erfordras således vid varje fabrik utom en förste kontrollör minst sex
kontrollörer. Mellan kampanjerna skötes bevakningen av en tillsyningsman,
som på tillverkarens anfordran öppnar de under lås varande magasinen
och kontrollerar utlastningen.

Vid raffinaderierna stå såväl hela fabriken som magasinen under
sluten bevakning, i det att kontrollörer bevaka samtliga utgångar.
Därjämte kontrolleras från råsockerfabrikerna ankommande råsocker
samt uppvägningen av allt till magasinen gående färdigt raffinadsocker.

8

Riksdagens skrivelse Nr 407.

Ursprungligen lärer meningen varit^ att kontrollen även här skulle omfatta
inräkning av den från fabrik till magasin gående sockerkvantiteten,
men i praktiken torde man i detta fall nöja sig med tillverkarens uppgifter.
Till sist räknas och övervakas de sockerkvantiteter, som från
magasinen utlämnas till fritt bruk, och verkställes beskattningen efter
den därvid konstaterade vikten. Liksom vid råsockerfabrikerna övervakar
vid raffinaderierna en förste kontrollör hela kontrollsystemets funktion.

Mot det gällande systemet hystes alltifrån början betänkligheter
bland annat och främst härutinnan, att detsamma för sin effektiva tillämpning
krävde en relativt stor kontrollpersonal och såmedelst vore
förenat med betydande kostnader, som ej oväsentligt minskade skatteintäkten.

Sålunda hade sockerbeskattningskommittén i sitt år 1904 avgivna
betänkande avstyrkt införande av konsumtionsbeskattning och ansett en
förbättrad materialbeskattning mera ändamålsenlig, och vid 1906 års
riksdag väcktes av herr Lyckholm en motion, II: 126, innefattande bland
annat begäran om utredning om och i vad mån kontrollväsendet över
de extra beskattade näringarna, brännvins-, socker- och maltdrycksindustrierna,
tarvade revision för vinnande av större likformighet och
billighet. Efter tillstyrkande av bevillningsutskottet anhöll också riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t om förslag till förändrade bestämmelser
rörande kontrollen vid berörda tillverkningar i syfte att, med
bibehållande av nödig effektivitet, åstadkomma större enhetlighet i
kontrollens organisation och minskade kostnader.

Av riksdagens berörda framställning föranleddes, såvitt nu är ifråga,
framläggandet för 1907 års riksdag av förslag till ny förordning om
beskattning av socker, vilket förslag i huvudsak antogs av riksdagen
och trädde i kraft genom den ännu gällande förordningen i ämnet den
11 oktober 1907. I denna författning bibehölls emellertid konsumtionsbeskattningsprincipen
och den lokala kontrollen lämnades i allt väsentligt
orubbad.

Efter år 1907 har frågan om sockerkontrollens förbilligande upprepade
gånger varit föremål för behandling i riksdagen, varvid väckta
förslag i sådan riktning närmast åsyftat besparing genom inskränkning
av antalet förste kontrollörer. Förslag därom hava framlagts år 1912
genom en av herrar Thorsson och Waldén väckt motion, II: 152, 1913
genom en av herr Thorsson väckt motion, II: 131, 1917 genom en av
sistnämnda motionär ånyo väckt motion, II: 26 samt senast år 1919 i
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Motiveringarna för 1912 och 1913 års motioner skilde sig bland

9

Riksdagens skrivelse Nr 407.

annat däruti, att i den förra såsom för ändamålet lämplig utväg anvisades
sammanförande under gemensam förste kontrollör av antingen råsockerfabrik
med närbeläget raffinaderi eller ock två eller flera med hänsyn
till inbördes läget härför lämpade råsockerfabriker, medan i den senare
förordades utredning angående indragning av vid råsockerfabrikerna
anställda förste kontrollörer och överflyttande av deras göromål på vederbörande
kontrollörer. Båda motionerna blevo i enlighet med av kontrollstyrelsen
avgivna yttranden av bevillningsutskottet avstyrkta och av
riksdagen avslagna.

Jämväl över 1917 års motion i ämnet inhämtades kontrollstyrelsens
yttrande. Ehuru i motiveringen för motionen framställdes möjligheter
för frågans lösning i båda de riktningar, som i de tidigare motionerna
förordats, förmälde sig kontrollstyrelsen denna gång icke hava något
att erinra mot, att en utredning företoges.

Sedan den högsta kontrollmyndigheten sålunda funnit frågan i
varje fall förtjäna att undersökas, fann bevillningsutskottet sig jämväl
sakna anledning att motsätta sig en sådan undersökning, företagen utan
några förutsatta direktiv beträffande vare sig sättet för eller möjligheten
över huvud taget av inskränkningar i hithörande avseende. Dock ville
utskottet såsom en oeftergivlig hållpunkt för utredningen betona, att
hänsyn i främsta rummet toges till fordran på effektiv kontroll och i
andra rummet till vinnande av besparing. I enlighet härmed hemställde
utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning angående inskränkning av antalet förste kontrollörer vid sockertillverkningen.
Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen resulterade i ett av
Kungl. Maj:t i ovannämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag framlagt
förslag om indragning av förste kontrollörsbefattningarna vid de
fristående råsockerfabrikerna, i samband varmed, förste kontrollörens
göromål vid vederbörande fabrik skulle överflyttas å någon därstädes
förordnad kontrollör, vilken skulle benämnas kontrollör-förman och erhålla
ett förhöjt dagarvode.

Den ifrågasatta reformen var, enligt vad i propositionen angivits,
förestavad dels av önskan att åstadkomma besparing i kostnaden för
kontrollen och dels av den i vissa fall yppade svårigheten att erhålla
förste kontrollörer med föreskriven kompetens.

Av utredningen i ärendet framgick emellertid, att meningarna varit
mycket delade i fråga om lämpligheten av den föreslagna förändringen.
Sålunda hade av de tre för utredningen särskilt tillkallade sakkunniga
två varit mot förslaget. Av de hörda länsstyrelserna hade fyra avstyrkt
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 405—407. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 407.

förslaget och tre tillstyrkt detsamma. Jämväl inom kontrollstyrelsen
hade yppats meningsskiljaktighet, i det att två ledamöter reserverat sig
mot kontrollstyrelsens beslut att tillstyrka indragning av ifrågavarande
tjänster.

Bevillningsutskottet avstyrkte förslaget under hänvisning till den
meningsskiljaktighet, som yppats om dess lämplighet. Ett genomförande
av detsamma skulle efter utskottets åsikt icke stå i överensstämmelse
med grundsatsen, att hänsyn i främsta rummet skulle tagas till fordran
på effektiv kontroll och i andra rummet till vinnande av besparing,
vilken grundsats finge anses förutsätta, att man vid varje förändring i
kontrollens anordning skulle hava garanti för att kontrollens effektivitet
ej rubbades. I betraktande av de fackkunnigas inbördes oenighet angående
förslagets konsekvenser i kontrollhänseende förelåge tydligen
icke någon sådan garanti.

Denna utskottets ståndpunkt biträddes ock av riksdagen, som avslog
förslaget.

Genom herr Paulsens förevarande motion har spörsmålet om sockerkontrollens
rationella anordning ånyo förts fram. I likhet med tidigare
motionärer i ämnet anser herr Paulsen, att kontrollpersonalens arbetskraft
ej fullt utnyttjas, och att följaktligen minskning av personalen
bör äga rum.

Någon utredning till stöd för sin uppfattning har motionären ej
förebragt. Med hänsyn till vad tidigare i saken förekommit och då till
stöd för reduktion av kontrollpersonalen icke kunna åberopas några
ändrade förhållanden beträffande vare sig sockertillverkningens omfattning
eller systemet för kontrollen, kunde det ligga närmast till hands
att avslå motionen under hänvisning till riksdagens senast år 1919 uttalade
mening. Riksdagen har också anledning förutsätta, att kontrollverksamheten
i sin nuvarande utformning torde kräva eu så vidlyftig
personal, att någon nämnvärd indragning icke kan ifrågasättas. Till
kontrollverksamhetens art hör även, att icke alla moment däri kunna
vara präglade av aktiv arbetsintensitet.

Annorlunda skulle saken emellertid ställa sig, om det befunnes,
att den nu använda kontrollapparaten kunde omformas och förenklas,
utan att statens skatteintresse äventyrades.

Enligt vad under ärendets förberedande behandling inhämtats,
tillverkades under tillverkningsåret 1919—1920 142 miljoner kilogram
raffinadsocker. Tillverkningen bedrevs vid 21 råsockerfabriker och 5
raffinaderier. Vid kontrollen sysselsattes 24 förste kontrollörer och 184
kontrollörer. Under kalenderåret 1920 debiterades sockerskatt med 27

11

Riksdagens skrivelse Nr 407.

miljoner kronor. Kostnaden för kontrollen uppgick 1920 till 335,000
kronor, oberäknat dyrtidstillägg åt personalen.

Det är således eu relativt stor kostnad det nuvarande kontrollsvstemet
drager med sig, och kravet på åtgärder för dess nedbringande
måste anses berättigat. En undersökning av hithörande förhållanden
synes därför höra utan dröjsmål äga rum.

Utgångspunkten för en sådan undersökning synes lämpligen vara
ett fastställande av de moment i fabrikationen, där kontrollen har verklig
betydelse, med andra ord, under vilka förhållanden falsarier äro tänkbara.

Vad då angår råsockerfabrikerna, är givetvis kontrollens viktigaste
funktion att tillse, att de sockerkvantiteter, som bortföras från fabriken,
verkligen komma raffinaderierna tillhanda och icke på ett eller annat
sätt komma direkt i konsumenthänder. Det nuvarande förpassningssystemet
behöver alltså bibehållas. Däremot torde det vara av mindre
vikt att den sockerkvantitet, som går från fabrik till magasin, kontrolleras,
då magasinen i alla fall stå under kontrollmyndighetens lås,
utan torde utan olägenhet i detta fall tillverkarens siffror kunna godtagas.
Vidare torde det vara obehövligt att övervaka de utgångar från
sockerhuset, som ej äro avsedda för sockertransport. Det skulle ändå
säkerligen icke kunna undgå vederbörande kontroll tjänstemans kunskap,
om tillverkaren försökte ^transportera socker från sockerhuset på smygvägar.
Vad så beträffar möjligheten, att socker tillgripes av fabrikens
arbetare, torde denna i detta sammanhang icke behöva tagas med i
räkningen, eftersom tillverkaren har långt större intresse än staten att
förhindra sådana händelser.

Vid raffinaderierna är det från kontrollsynpunkt viktigt att kontrollera
de från råsockerfabrikerna kommande sockerpartierna för konstaterande
att ingenting kommit bort under vägen. Vidare torde det ligga
vikt uppå att den sockerkvantitet, som utgår genom expeditionen till
fritt bruk, kontrolleras. Däremot torde det nuvarande kontrollerandet
av samtliga utgångar från fabriksområdet kunna anses obehövligt av
samma skäl som i fråga om råsockerfabrikerna.

Redan av vad sålunda antytts synes sannolikt, att det nuvarande
kontrollsystemet utan olägenhet och med helt visst avsevärda besparingar
i kontrollkostnad skulle kunna förändras till vad man plägar
kalla en öppen produktionskontroll. Från sakkunnigt håll har riksdagens
bevillningsutskott, som verkställt utredning i detta ärende, erhållit
nedanstående riktlinjer för en sådan reform.

Vid råsockerfabrikerna skulle kontrollen utövas av en förste
kontrollör och tre kontrollörer. Dessa skulle alternera så, att en av

12

Riksdagens skrivelse Nr 407.

dem städse • utövade kontrollverksamhet under den tid kampanjen påginge.
Däremot skulle han ej som nu vara bunden vid en plats i
fabriken, utan skulle genom ronder i fabriken kontrollera, att tillverkningen
och magasineringen bedreves på vederbörligt sätt, att sockervågarna
fungerade oklanderligt m. m. Vidare skulle han kontrollera
de sockerkvantiteter som från fabriken förpassades till raffinaderi. Tillsyningsmannens
verksamhet under mellankampanjen skulle bibehållas.

Vid raffinaderierna skulle kontrollen av inkommande råsocker
samt av utlämningen till fritt bruk bibehållas. Däremot skulle bevakningen
göras öppen och utövas av endast en kontrollör i sänder på
samma sätt som förordats för råsockerfabrikerna. Givetvis borde kontrolltjänstemännen
som hittills hava tillgång till fabrikens tillverkningsoch
expeditions)ournaler.

Enligt vad nämnda utskott meddelat, är ett dylikt kontrollsystem
redan i tillämpning vid Göteborgs sockerfabrik. Denna fabriks läge vid en
lång strandremsa av Göta älv och med allmän gata genom området har
omöjliggjort tillämpandet av det normala kontrollsystemet utan orimliga
kostnader för staten och tillverkaren. På grund härav sökte och erhöll
genom kungl. brev av den 6 maj 1906 dåvarande ägaren dispens, innebärande
att all portkontroll är överlämnad åt tillverkaren, medan i stället
fabriken i dess helhet övervakas av en vakthavande kontrollör.

Enligt uttalad uppfattning å sakkunnigt håll skulle införandet av
ett dylikt system möjliggöra indragning av minst 3 kontrollörer för
varje fabrik, vilket för sockertillverkningen i dess helhet skulle betyda
indragning av 75 å 100 kontrollörer. Till denna besparing i kostnad
komme den fördelen att genom en dylik omorganisation av kontrollarbetet
de återstående kontrollörerna bleve fullt sysselsatta.

Nu kan givetvis vid en grundligare undersökning av hithörande
förhållanden befinnas, att de ovan skisserade förenklingarna stöta på
hinder i systemet och att andra åtgärder visa sig mera ändamålsenliga.
Det kan också tilläventyrs komma att framstå såsom en bättre väg
till rationell lösning av kontrollfrågtin, att själva principen för den
nuvarande kontrollen övergives och ersättes med något annat system.
Den utredning i ämnet, som riksdagen ansett sig böra begära bör därför
hava fria händer, dock under noga beaktande av riksdagens, enligt vad
ovan framhållits, upprepade gånger uttalade förbehåll, att kontrollen icke
finge läggas så att dess effektivitet bleve äventyrad.

Enligt vad för riksdagen meddelats, pågå för närvarande dels inom
kontrollstyrelsen med biträde av tillkallade sakkunniga utredning rörande
brännvinstillverkningen, dels ock inom finansdepartementet genom till -

13

Riksdagens skrivelse Nr 407.

kallade sakkunniga utredning angående maltdryckstillverkningen, varvid
i båda fallen jämväl kontrollfrågan lärer bliva föremål för behandling.
En blivande utredning angående sockerkontrollen bör självfallet hållas i
kontakt med de förstnämnda utredningarna. Uteslutet är ju icke, att
därvid den, enligt vad ovan antytts, tidigare framkastade tanken på viss
gemensamhet uti kontrollen eller visst samarbete mellan kontrollorganen
för de skilda tillverkningarna kunde röna beaktande och leda till resultat
i större eller mindre omfattning.

Genom föreliggande proposition föreslås höjning dels av kontrollpersonalens
arvoden, dels ock av den ersättning tillverkare i förekommande
fall äger uppbära av kontrollpersonalen för kost och logi. Att
riksdagen i denna skrivelse ej blott sammanfört den ovanberörda motionen
med propositionen utan ock i första hand yttrat sig över motionen
och det däri framförda spörsmålet, har sin grund däri, att riksdagen i
sitt bedömande av propositionen icke kunnat undgå att påverkas av sina
synpunkter i kontrollfrågan.

För riksdagen har det synts löga lämpligt och snarast inkonsekvent
att bifalla arvodeshöjning med därav föranledd kostnadsökning på
samma gång man uttalar tvivelsmål, huruvida de ifrågavarande funktionärerna
i sitt nuvarande antal äro behövliga för en rationell kontroll.
Arvodes frågan synes hava sin självfallna plats i den förordade utredningen
av hithörande förhållanden i allmänhet och bör anstå till behandling
i det sammanhanget.

Erinras må för övrigt, att det icke i propositionen är fråga om
dyrtidstillägg utan om en reglering av normalarvodena. Dyrtidstillägg åtnpitas
av kontrollpersonalen enligt de allmänna reglerna för statens
tjänstemän. Då det näppeligen torde kunna komma i fråga att låta
samma procentuella dyrtidstillägg utgå på de höjda arvodena, torde ett
uppskov med den föreliggande frågan icke komma att vålla personalen
något synnerligt avbräck. Vidare märkes, att denna personals, anställning
icke är av sådan natur, att personalen kan i löneregleringshänseende
sammanställas med statens funktionärer i allmänhet. Propositionen
utgör icke något led i den successiva omregleringen av lönerna
för statens ordinarie personal.

Av dessa principiella skäl ser riksdagen sig förhindrad att bifalla
propositionen, och har riksdagen vid sådant förhållande icke haft anledning
ingå på någon prövning av detaljerna i Kungl. Maj:ts förslag.

Ej heller förslaget om höjning av tillverkares ersättning lör kost
och logi åt kontrollpersonal synes vid en sådan utgång av huvudfrågan
böra föranleda någon åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 405—407. 3

14

Riksdagens skrivelse Nr 407.

ljuder åberopande av det ovan anförda får riksdagen
dels tillkännagiva, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 190, med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och
5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av
socker, icke av riksdagen bifallits,

dels ock anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning,
huruvida och på vad sätt kontrollen över sockertillverkningen
må kunna förenklas eller omläggas, i syfte att kostnaden för densamma
nedbringas, utan att därvid kontrollens effektivitet äventyras, samt att
för riksdagen måtte framläggas det förslag, som kan av utredningen
föranledas.

Stockholm den 17 juni 1921.

Med- undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1921.

f