Riksdagens skrivelse Nr 403.

7

Nr 403.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 56.)

Till Konungen.

I en den 11 mars 1921 dagtecknad proposition, nr 186, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen ‘besluta, »att de av riksdagen enligt skrivelse den 2 juni 1920,
nr 317‘, för tiden till 1921 års utgång beslutade postavgifterna med nedan
angivna undantag skola äga fortsatt tillämpning till och med den 31
december 1922, dock att de förhöjda avgifterna för postabonnemang å
tidning icke skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för år 1923,
som verkställas under år 1922, samt att för tiden från och med den 1
juli 1921 till och med den 31 december 1922 skall gälla,

att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall utgöra:

för enkelt brevkort................................................................................... 15 öre,

» dubbelt » ................................................................................ 30 » ;

att befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband
eller sådant korsband, som innehåller uteslutande blindskrift,
skall utgå med 10 öre för en vikt av högst 100 gram och 5 öre för
var överskjutande vikt av 100 gram eller del därav, dock att minsta av -

8

Riksdagens skrivelse Nr 403.

giften skall utgöra för korsband, innehållande affärshandling, 20 öre och
för korsband, innehållande varuprov, 15 öre;

att för skrymmande paket det inrikes viktportot för paket skall,
enligt av Kungl. Maj:t utfärdade närmare föreskrifter, ökas med högst
100 procent;

att det må ankomma på Kungl. Maj:t att beträffande postbefordran
av skrymmande paket meddela de närmare bestämmelser, som efter verkställd
utredning må befinnas erforderliga; samt

att den avgift, som vederbörande avsändare har att, utöver belöpande
befordringsavgift, erlägga för inrikes försändelses rekommendation,
skall utgöra 30 öre».

Generalpoststyrelsen har i utlåtande den 25 februari 1921 framhållit,
att postverkets utgifter till övervägande delen bestode av personalkostnader.
Numera har det indextal, som ligger till grund för bestämmandet av dyrtidstilläggen
åt statsanställda, avsevärt sjunkit, och efter vad senaste meddelanden
från socialstyrelsen giva vid handen är indextalet alltjämt statt
i sjunkande. Den nedgång i postverkets personalkostnader, som på grund
härav torde kunna beräknas, måste uppenbarligen medgiva en avsevärt
lägre utgiftsberäkning för postverket än den, från vilken propositionen
utgått. Vidare medför det allmänna prisfall, som ägt rum sedan generalpoststyrelsens
i sistnämnda utlåtande återgivna beräkningar rörande
postverkets utgifter gjordes och vilket åtminstone delvis fortgår, givetvis
sjunkande priser å en del för postverkets drift erforderliga varor. Vid
sådana förhållanden hava sistberörda beräkningar, från vilka Kungl.
Maj:t i föreliggande förslag utgått, icke ansetts nu kunna i alla delar
läggas till grund för riksdagens beslut i ämnet; utan har det ansetts
nödvändigt att äga tillgång till beräkningar, vid vilka hänsyn tagits till
ovan berörda nya omständigheter.

Av bland andra nu anförda skäl har under ärendets utskottsbehandling
i grundlagsenlig ordning utverkats Kungl. Maj:ts befallning
till generalpoststyrelsen att verkställa utredning; och har tillika begärts,
att generalpoststyrelsen måtte beredas tillfälle att även i övrigt avgiva
det yttrande, vartill förändrade förhållanden kunde giva styrelsen anledning;
generalpoststyrelsens i ämnet avgivna utlåtande finnes i hithörande
delar såsom bilaga fogat vid denna skrivelse.

Av utlåtandet, dagtecknat den 3 maj 1921, framgår, bland annat,
följande. Sedan grundtalet för dyrtidstillägget sänkts för innevarande
kvartal med 22 enheter och Kungl. Maj:t i en till riksdagen dåmera
avlämnad proposition avgivit förslag, innefattande ytterligare

9

Riksdagens skrivelse Nr 403.

nedsättning av dyrtidstillägget, hade utredning verkställts rörande den
inverkan på postverkets utgifter, som berörda nytillkomna omständigheter
kunde komma att utöva. Nämnda utredning hade givit till
resultat, att, bortsett från de föreslagna portoförhöjningarna, dyrtidstilläggens
minskning skulle medföra, att någon brist icke skulle uppstå
för år 1921 och att för år 1922 skulle uppkomma ett överskott av
2 miljoner kronor. Vidare hade undersökts, i vilken mån minskning
kunde väntas även i fråga om utgifter, som icke hänförde sig till
dyrtidstilläggen; och har generalpoststyrelsen uppskattat de besparingar,
som å sådana utgifter kunde beräknas, till 1.2 å 1.5 miljoner kronor; därvid
styrelsen emellertid anmärkt, att åtminstone en del av detta belopp
erfordrades såsom marginal med hänsyn till den ytterligare nedgång i
inkomsterna, med vilken man borde räkna.

Slutresultatet av de förnyade beräkningarna har generalpoststyrelsen
angivit sålunda:

Under förutsättning, å ena sidan, att man kunde räkna med så
stora inkomstbelopp av poströrelsen som hittills skett, samt, å andra
sidan, att man icke borde räkna med någon ytterligare nedsättning än
ovmn angivits beträffande avlöningsbeloppen till den fast anställda postpersonalen,
skulle, även om de nu ifrågasatta ytterligare portoförhöjningarna
icke genomfördes, någon brist å postverkets rörelse för år
1921 icke behöva befaras samt ett överskott av möjligen inemot 3 miljoner
kronor kunna påräknas för år 1922.

Av den sålunda lämnade redogörelsen torde till en början klart
framgå, att de portoförhöjningar, vilka gälla för närvarande och till utgången
av detta år, måste, åtminstone i stort sett, erhålla tillämpning
även under år 1922. För att angiva sin ställning till propositionen, i
vad densamma avser ytterligare förhöjning av avgifterna för brevkort
och korsband ävensom av rekommendationsavgiften, har riksdagen att
anföra följande.

Då riksdagen åren 1917, 1918, 1919 och 1920 haft att behandla
frågor om höjning av postavgifter, har riksdagen städse intagit den
ståndpunkten, att en höjning borde vidtagas endast försåvitt och i den
mån en sådan vore oundgängligen nödvändig för att förebygga förlust
och sätta postverket i stånd att lämna ett skäligt driftresultat. Från
enahanda utgångspunkt har riksdagen bedömt det nu föreliggande förslaget
om ytterligare portoförhöjningar, i vad angår förslagets verkningar
beträffande postverkets ekonomi under år 1922.

De av generalpoststyrelsen verkställda nya utgiftsberäkningarna
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 saml. Nr 401—404. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 403.

giva vid handen, på sätt ovan är nämnt, att utan anlitande av nya
portoförhöjningar skulle vinnas för år 1921 enahanda resultat, som
Kungl. Maj:t avsett att vinna genom de föreslagna höjningarna, och
för år 1922 ett något bättre resultat än Kungl. Maj:t beräknat. Om
än alla dylika kalkyler under nuvarande oberäkneligt växlande förhållanden
måste anses osäkra och om än en ytterligare minskning av postverkets
inkomster än den antagna kan rubba beräkningarna, så finner riksdagen
dock läget hava blivit sådant, att ytterligare taxeförhöjningar
icke för närvarande äro ur ovan angivna synpunkter oavvisligen nödvändiga.
Vid sådant förhållande och då under den rådande allmänna depressionen
ökning av allmänna avgifter icke synes böra tillgripas annat
än i yttersta nödfall, har riksdagen ansett sig kunna lämna Kungl.
Maj:ts proposition i nu ifrågavarande del utan bifall.

Då riksdagen icke vidtager någon höjning av postavgifterna för
brevkort, korsband eller rekommendation, har riksdagen icke ansett vad
i propositionen föreslagits i fråga om skrymmande paket vara av den
betydelse, att det bör föranleda någon riksdagens åtgärd i detta sammanhang.

•

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, med avslag å vad Kungl.
Maj:t i förevarande proposition, nr 186, hemställt ifråga om inrikes
brevkort, vissa inrikes korsband, skrymmande paket samt rekommendationsavgiften,
beslutat, att de av riksdagen enligt skrivelse den 2 juni
1920, nr 317, för tiden till 1921 års utgång beslutade postavgifterna
skola äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december 1922, dock
att de förhöjda avgifterna för postabonnemang å tidning icke skola
tillämpas beträffande sådana abonnemang för år 1923, som verkställas
under år 1922.

Stockholm den 17 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens skrivelse Nr 403.

11

Bilaga.

Till riksdagens bevillningsutskott.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 nästlidne april har bevillningsutskottet
anfört, att utskottet, som hade till behandling Kungl. Maj:ts proposition
nr 186 angående tillfällig höjning av postavgifterna, ansett att, enär, med
hänsyn till såväl det för avlöningarna inom postverket bestämmande indextalets
fall som sjunkande priser å en del för postverkets drift erforderliga
varor, de beräkningar rörande postverkets utgifter, på vilka Kungl. Maj:ts
förslag grundats, icke torde i alla delar kunna läggas till grund för riksdagens
beslut i ämnet, det vore nödvändigt att kunna förete beräkningar, vid vilka
numera tillgängliga siffror begagnats, ävensom att, för bedömande särskilt av
väckt fråga om återinförande av lokalporto det därjämte synts utskottet önskvärt
att erhålla någon kännedom om den inverkan på postverkets lokaltrafik,
som lokalportots upphävande tilläventyrs kunde hava visat; — — —

Då generalpoststyrelsen i skrivelse den 25 februari innevarande år för
Kungl. Maj:t framlade förslag till höjning av vissa postavgifter, hade styrelsen
med ledning av då kända förhållanden beräknat postverkets inkomster
för år 1921 till omkring 73 miljoner kronor och utgifterna för samma år till
ungefär 75.3 miljoner kronor. För år 1922 beräknades inkomsterna och utgifterna
till omkring 73 respektive 75.r, miljoner kronor. För vartdera året
beräknades sålunda en driftförlust av 2 å 2.5 miljoner kronor komma att föreligga.
Då de av generalpoststyrelsen föreslagna jämkningarna av vissa postavgifter
beräknades tillföra postverket en merinkomst av omkring 2.3 miljoner
kronor för år 1921 och 4.7 miljoner kronor för år 1922, skulle därigenom
för det förstnämnda året den beräknade bristen komma att ungefärligen täckas
och för det sistnämnda året ett överskott av något över 2 miljoner kronor
komma att uppstå.

När generalpoststyrelsen beräknade de nyss omförmälda utgiftssummorna
och därvid utgick från att de i styrelsens den 13 november 1920 avgivna
beräkningar av postverkets inkomster och utgifter för åren 1921 och 1922 upptagna
utgiftssummorna 77.8 respektive 78.? miljoner kronor skulle kunna
minskas med 2.5 miljoner kronor för år 1921 och 3.2 miljoner kronor för år 1922,
antog styrelsen bland annat, att postverkets utgifter för dyrtidstillägg åt dess
personal skulle komma att minskas med 1.» miljon kronor för det förstnämnda
och 2.2 miljoner kronor för det sistnämnda året. Till grund för detta antagande
låg dels det för styrelsen kända förhållandet, att det för dyrtidstillägget fastställda
grundtalet under första kvartalet av år 1921 nedgått med 10 enheter,

12

Riksdagens skrivelse Nr 403.

dels ock att, enligt ett av vederbörande departementschef gjort uttalande till
d®t, 7n frets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet, vissa i utsikt
stallda forandrmgar av grunderna för dyrtidstilläggen antoges skola för
postverkets vidkommande medföra en utgiftsminskning av 1.5 miljon kronor för
ar 1922.

Numera hava emellertid tillkommit nya omständigheter, vilka föranlett,
att utgiftsberäkningen ställer sig annorlunda. Sålunda har grundtalet för dyrtidstillägget
för innevarande kvartal sänkts med ej mindre än 22 enheter, och
i en till riksdagen avlämnad proposition har Kungl. Maj:t föreslagit sådana
andrade grunder för dyrtidstillägget, att, om denna proposition bifalles, ytterligare
utgiftsminskning skulle komma att för postverket uppstå. Utredning har
nu verkställts rörande den inverkan på postverkets utgifter, som sagda nytillkomna
omständigheter skulle komma att utöva. Därvid har förutsatts, dels
att indextalet kommer att för hela andra kvartalet innevarande år utgöra 249
och för årets återstående del 240 samt för hela år 1922 likaledes 240, dels ock att
Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag rörande ändrade grunder för dyrtidstilllägget
vinner riksdagens bifall. Ehuru den undersökning, som under dessa förutsättningar
verkställts, uppenbarligen endast kunnat lämna ett approximativt
resultat, synes densamma dock giva vid handen, att postverkets utgifter för
dyrtidstillägg skall komma att uppgå till 16.o miljoner kronor för år 1921 och
13.9 miljoner kronor för år 1922. Kostnaderna för dyrtidstillägget hade upptagit^
i de ursprungliga utgiftsberäkningarna till 21 miljoner kronor för vartdera
året, och i reviderade beräkningar, som avgivits i februari 1921, till 19.6
respektive 18.8 miljoner kronor. Skillnaden mellan de summor, som framkommit
vid de nu gjorda och de nästföregående beräkningarna, är alltså denna:

........... kr. 19.5 miljoner

— » 16.o »

minskning kr. 2.» miljoner; och

........... » 18.8 »

- » 13.9 »

minskning kr. 4.9 miljoner.

Under förutsättning att föregående beräkningar av utgifterna i övrigt
liksom av inkomsterna, bortsett från de föreslagna vortoförhöjningarna, visa
sig hållbara, skulle, enligt den nu föreliggande utredningen, dyrtidstilläggens
minskning medföra, att någon brist icke skulle uppstå för år 1921, och att för
år 1922 i stället för brist skulle uppkomma ett överskott av över 2 miljoner
kronor.

Vad beträffar utgifterna, i den mån de icke hänföra sig till dyrtidstilllägget,
så hava dessa under innevarande års första kvartal i jämförelse med
motsvarande kvartal år 1920 visat någon tendens till nedgång. En undersökning,
i vilken mån förhållandena kunna tänkas bliva likartade under den återstående
delen av året, har givit följande resultat.

Avlöningarna till den ordinarie personalen torde sannolikt icke komma
att uppgå till förut beräknade belopp, beroende i huvudsak därpå, att, till följd
av nedgången i poströrelsen, ett antal tjänster icke blivit tillsatta. Verkningarna
härav i utgiftshänseende äro svåra att beräkna, då det givetvis icke

för år 1921

för år 1922

13

Riksdagens skrivelse Nr 403.

nu kan med säkerhet avgöras, huruvida dessa tjänster komma att stå obesatta
hela året samt om ytterligare tjänster till äventyrs komma att lämnas vakanta.
I alla händelser torde man, åtminstone icke för närvarande, kunna räkna med
större besparing härutinnan än högst 300,000 kronor för år.

Anslaget till avlöning åt extra personal synes ej komma att fullt tagas
i anspråk, enär behovet av dylik personal på grund av nedgången i posttrafiken
väsentligt minskats. På detta anslag emotses en årlig besparing av högst
500,000 kronor.

Den rådande depressionen har haft till följd, att personalen numera anlitas
till övertidstjänstgöring i betydligt mindre grad än vad förut varit
fallet. Härav följer, att utgifterna för övertidsarbete antagas komma att bliva
betydligt mindre än förut. Såvitt nu är möjligt, att med ledning av siffrorna
för föregående år och sistlidna januari månad döma, kan möjligen beträffande
dessa utgifter förväntas en besparing av inemot 300,000 kronor för år.

Till utgiftsminskning å postföringsanslagen har hänsyn tagits redan vid
den beräkning, som avgavs under sistlidna februari, och uppskattades då denna
utgiftsminskning till ungefär en miljon kronor för vartdera av åren 1921 och
1922. Att för närvarande räkna med ytterligare minskning är icke tillrådligt.

Den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för utredning av, bland annat,
poststationsföreståndarnas och lantbrevbärarnas avlöningsförhållanden har
ännu icke slutfört sitt arbete, vadan det icke för närvarande är möjligt att
förutse, huruvida ytterligare förhöjning av lantbrevbärarersättningen kan
bliva en följd av utredningen i fråga.

Å anslaget till traktamenten för tjänstgöring i postkupé torde måhända
för innevarande år kunna påräknas en besparing av inemot 100,000 kronor, enär
enligt förljudande kommunikationsverkens lönenämnd i avvaktan på nytt resereglemente,
vars framläggande för riksdagen uppskjutits, tills vidare icke lärer
komma att framlägga något förslag rörande dessa traktamenten.

Å de omkostnadsanslag, som icke äro att hänföra till personal- eller
postföringskostnader — sådana anslag utgöra emellertid endast en jämförelsevis
obetydliig del av driftkostnadsstaten, omkring 6 procent — lära på grund
av den fallande prisnivån vissa besparingar kunna göras. Så är exempelvis
fallet med anslagen till postlokalers uppvärmning, till blankett- och cirkulärtryck
m. m. Huru stora belopp det därvidlag gäller, låter sig knappast för närvarande
beräkna. Möjligen kan det röra sig om 200,000 å 300,000 kronor för år.

Inalles skulle de nu angivna besparingarna å andra utgifter än dyrtidstillägg
uppgå till en summa av 1.* å 1.5 miljon kronor. Det torde emellertid
kunna ifrågasättas, huruvida icke försiktigheten borde bjuda att räkna med åtminstone
viss del av detta belopp såsom erforderlig marginal mot den ytterligare
nedgång i inkomsterna, varmed man under nuvarande ovissa förhållanden
måste räkna. Generalpoststyrelsen vill med avseende härå särskilt understryka
vad som förut framhållits, nämlign att med de höga belopp, vartill
postverkets inkomster numera stigit, en procentuellt taget obetydlig trafikminskning
föranleder en ganska avsevärd inkomstminskning, Då inkomsterna
nu beräknats till omkring 73 miljoner kronor, innebär ju en sänkning av det
beräknade beloppet med endast 4 procent inemot 3 miljoner kronor lägre in
komster.

De sålunda verkställda förnyade beräkningarna giva följande slutresul -

14

Riksdagens skrivelse Nr 403.

tat. Under förutsättning, å ena sidan, att man kan räkna med så stora inkomstbelopp
av poströrelsen, som hittills skett, samt, å andra sidan, att man
icke bör räkna med någon ytterligare nedsättning ä}n ovan angivits beträffande
avlöningsbeloppen till den fast anställda postpersonalen, skulle, även om de
nu ifrågasatta ytterligare portoförhöjningama icke genomföras, någon brist
å postverkets rörelse för år 1921 icke behöva befaras samt ett överskott av möjligen
inemot 3 miljoner kronor kunna för år 1922 påräknas.

Stockholm den 3 maj 1921.

Kungl. Generalpoststyrelsen.
JULIUS JUHLIN.

HEEMAN ASKBERG.

Arv. Frithiof.