Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
1
Nr 3 A.
Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna
under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel,
innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
(Statsutskottets utlåtanden nr 3 A och 219 samt memorial nr 195.)
Till Konungen.
l:o) I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t beträffande
tredje huvudtiteln, under åberopande av det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden samma dag, föreslagit
riksdagen dels upprättandet av vissa nya befattningar inom utrikesdepartementet,
varigenom 1919 ars omorganisation av detsamma
skulle kompletteras, dels förändringar i representationen utomlands, dels
gemensamt avlöningsreglemente och stater för den diplomatiska och
konsulära personalen inom utrikesdepartementet samt vid beskickningar
och konsulat, dels slutligen vissa förändringar av anslagen under
tredje huvudtiteln. Ifrågavarande förslag äro i huvudsak byggda på den
Bihang till riksdagens •protokoll 1921. 14 saml. Nr 3 A—3 B. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
framställning rörande omorganisation av utrikesdepartementet och Sveriges
representation i utlandet, som inom utrikesdepartementet tillkallade sakkunnige
avgivit i sitt betänkande den 20 december 1920, vilket såsom
bilaga fogats vid den kungl. propositionen.
Till eu början får riksdagen närmare angiva sin ställning till de
principer, varpå det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna avlöningssystemet
för diplomatisk och konsulär personal är grundat.
Ifrågavarande avlöningssystem ansluter sig nära till det av innevarande
års riksdag antagna lönesystemet för statsdepartementen och de
centrala verken. De diplomatiska och konsulära befattningshavarna uppdelas
i sex olika avlöningsklasser, inom vilka lön och tjänstgöringspenningar
sammanslagits till årslön. Den första av dessa avlöningsklasser,
omfattande vissa sändebud i utlandet och kabinettssekreteraren, samt den
andra, omfattande övriga sändebud och generalkonsuler utomlands samt
avdelningschefer inom departementet, skulle lönetekniskt motsvara de i
avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartementen och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, 9 § avd. A
upptagna lönegrader, avseende manliga tjänstemän i chefs och därmed
jämförlig ställning. Tredje avlöningsklassen, omfattande legationsråd och
konsuler i tjänst utomlands eller såsom byråchefer i departementet,
fjärde, omfattande förste legationssekreterare eller vicekonsuler, samt sjätte
avlöningsklassens underavdelning A, omfattande manliga kanslister, överensstämma
i lönetekniskt hänseende med de under nämnda § avd. B
upptagna lönegrader, dock att inom nämnda underavdelning upptagas
sex olika lönebelopp (motsvarande löneklasser), medan högsta antalet
löneklasser inom en lönegrad under avd. B är fem. Sjätte avlöningsklassens
underavdelning B, omfattande kvinnliga kanslister, är uppbyggd
i nära överensstämmelse med lönegraderna under 9 § avd. C. Vad femte
avlöningsklassen angår, intager densamma en särställning. Lönetekniskt
sett är den konstruerad närmast i överensstämmelse med lönegraderna
under 9 § avd. A, d. v. s. utan förhöjningar av lönen. Detta har i
propositionen motiverats med att befattningarna i denna avlöningsklass,
eller andre legationssekreterare-, andre vicekonsuls- och byråsekreterarebefattningarna,
vore genomgångsposter.
För de inom utrikesdepartementet anställda tjänstemännen skulle
de ordinarie löneförmånerna utgöras endast av lön, medan de utomlands
anställda dessutom skulle komma i åtnjutande av ortstillägg, beräknade
efter levnadskostnaderna på de olika orterna och med hänsyn till de
särskilda förhållanden, som äro en följd av deras ställning.
Medan, såsom av det anförda framgår, inga mera framträdande av -
Riksdagens skrivelse Nr 3 A. •>
vikelser i lönetekniskt avseende förefinnas mellan löneplanen i föreliggande
proposition och löneplanen i det allmänna avlöningsreglementet samt vidare •
de olikheter av principiell innebörd, som föreligga mellan förslaget till avlöningsreglemente
för diplomatisk och konsulär personal och det sistnämnda,
icke5 kunna anses mera avsevärda, är det en icke oväsentlig skillnad
mellan de föreslagna lönebeloppen för diplomatiska och konsulära befattningshavare
och dem, vilka beviljats åt civila tjänstemän, som kunna
anses med dem närmast jämförliga i ställning. I ovannämnda betänkande
framhålla sakkunnige, när det gäller beräkningen av löner åt
diplomatisk och konsulär personal, att, eftersom de utomlands anställda
tjänstemännen förutom lön skulle uppbära ortstillägg, lönens storlek
för dessas vidkommande måste bliva av mindre vikt, allenast densamma
jämte ortstillägget motsvarar behovet. Utrikesdepartementets
tjänstemän åter skulle icke komma i åtnjutande av ortstillägg, och
hänsynen till dem måste därför vid beräknandet av lönebeloppens
storlek bliva avgörande. I sin utredning framhålla sakkunnige i anslutning
till vissa synpunkter, åt vilka de givit uttryck redan i sitt betänkande
den 1 februari 1919, som lades till grund för den samma år
genomförda omorganisationen av utrikesdepartementet, hurusom den omständigheten,
att utrikesdepartementets tjänstemän vore skyldiga att när
som helst underkasta sig förflyttning till tjänst utomlands, vore ägnad att
i olika avseenden fördyra deras levnadskostnader och motiverade något
högre löner åt dem än åt befattningshavare inom andra centrala verk,
vilka med dem vore närmast jämförliga. Vidare framhålles, att utrikesdepartementets
tjänstemän för att bereda sig möjlighet att underhålla
den personliga kontakt med härvarande representanter för utländska
* makter, vilken vore av så stor betydelse för deras arbete, svårligen kunde
undandraga sig vissa särskilda utgifter.
När det vid omorganisationen av utrikesdepartementet år 1919
gällde att genomföra den sammansmältning av tjänsten inom departementet
och vid beskickningar och konsulat, vilken måste anses som en
huvudförutsättning för en effektiv utrikesrepresentation, medgåvo icke
förhållandena, att en allmän lönereglering genomfördes inom hela utrikesförvaltningen.
Den yttre representationen maste i detta hänseende då
lämnas helt åsido, eftersom någon utredning i avlöningsfrågan icke förelåg.
Å andra sidan utgjorde fastställandet av enhetliga löner och tjänstgöringspenningar
för tjänstemännen inom motsvarande grader i departementet
och utomlands en förutsättning för sammansmältningen. Man utgick
därvid från de löner och tjänstgöringspenningar, som gällde för befattningshavare
vid beskickningar och konsulat, vilka år 1913 blivit enhet
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 3‘A.
ligt reglerade, men då dessas belopp icke kunde anses tillräckliga såsom
löneförmåner för departementets diplomatiska och konsulära tjänstemän,
beviljade riksdagen åt de sistnämnda, i avvaktan på en kommande allmän
lönereglering för hela den diplomatiska och konsulära personalen, extra
avlöningstillägg. I följd av det sålunda genomförda avlöningssystemet
kom flertalet av utrikesdepartementets tjänstemän i åtnjutande av något
högre avlöningsförmåner än närmast motsvarande tjänstemän inom övriga
departement. Emellertid uttalade riksdagen, att nu berörda förhållande
icke innebure någon värdesättning av tjänstemännens inom de olika
departementen arbete, utan endast föranletts av önskvärdheten att genomföra
en cirkulation mellan befattningshavarne vid beskickningar och
konsulat och inom utrikesdepartementet samt icke finge på något sätt anses
prejudicera en blivande lönereglering för departementen i allmänhet.
När det nu gäller att fatta definitiv ståndpunkt till frågan, huruvida
utrikesdepartementets tjänstemän i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts
förslag böra tilldelas högre löner än ungefärligen motsvarande befattningshavare
i övriga centrala verk, anser sig riksdagen böra framhålla,
att, ehuru det icke kan förnekas, att förflyttningar av tjänstemän
medföra ökning i deras levnadskostnader, ett genomförande av
principen om högre löneförmåner för utrikesdepartementets tjänstemän
än för andra befattningshavare i motsvarande ställning skulle medföra
vittgående konsekvenser. Det måste därvid tagas i betraktande ej blott
att genom gällande allmänna avlöningsreglementes 13 § skyldighet för
befattningshavare i civil tjänst att underkasta sig förflyttning generellt
kommit till uttryck, utan jämväl att inom den militära förvaltningen förflyttningar
i mycket stor omfattning förekomma, utan att vid löneförmånernas
beräkning hänsyn härtill kan tagas på sätt skett i förevarande
förslag för diplomatiska och konsulära tjänstemäns vidkommande.
Yad därefter angår frågan att för sistnämnda tjänstemän vid löneförmånernas
beräknande dem åliggande representativa plikter borde beaktas,
anser sig riksdagen böra framhålla, att så rättvisligen torde
höra ske i vad angår kabinettssekreteraren, därest denne är gift, vid
vilket förhållande han svårligen kan undandraga sig sådana plikter, men
att riksdagen icke finner denna synpunkt böra tillmätas generell betydelse
vid löneförmånernas fastställande för övriga departementets tjänstemän.
Med iakttagande av den ståndpunkt, riksdagen sålunda intager, synas
svårigheter knappast uppstå att inordna utrikesdepartementets befattningshavare
i löneplanen under 9 § av det allmänna avlöningsreglementet.
Yad då först angår kabinettssekreteraren, synes det riksdagen, att
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
5
han bör hänföras till avd. A 3:dje lönegraden, till vilken i anslutning till
förslaget jämväl borde räknas vissa sändebud i utlandet.
De i sakkunnigebetänkandet framlagda skälen för en ökning av
avdelningschefernas nuvarande avlöningsförmåner, särskilt den krävande
beskaffenhet dessa befattningar utan tvivel måste tillmätas, synas böra
medföra, att dessa tjänstemän liksom återstående sändebud och generalkonsuler
i utlandet erhålla avlöning enligt avd. A 2:a lönegraden.
Med tillämpning av de jämförelser, sakkunnige anställt mellan
befattningshavare i utrikesdepartementet och i andra statsdepartement
och med fortsatt iakttagande av de i Eders Kungl. Maj:ts framställning
genomförda principerna för jämställighet mellan i utrikesdepartementet
och i den yttre representationen anställda tjänstemän skulle: ''
legationsråd och konsuler, i tjänst såsom byråchefer i departementet
eller utomlands, hänföras till 20:e lönegraden,
förste legationssekreterare och vicekonsuler, tjänstgörande i departementet
eller utomlands, hänföras till 16:e lönegraden och
byråsekreterarne i departementet ävensom andre legationssekreterare
och andre vicekonsuler utomlands uppföras i 13:e lönegraden.
Det med avseende å sistnämnda tjänstemän anförda skäl, varför
rätt till uppflyttning i högre löneklass inom lönegraden för dem skulle
bortfalla, finner riksdagen icke vara av den styrka, att det bör medföra
avvikelse från de principer, som tillämpats vid löneplanens uppställning.
Vad därefter angår kanslisterna inom departementet samt vid
beskickningar och konsulat, finnes icke någon direkt motsvarighet till
dessa befattningshavare inom den övriga statsförvaltningen. De betydande
språkkunskaper, som utgöra eu förutsättning för utövande av
dessa befattningar ej mindre än beskaffenheten av ifrågakommande arbetsuppgifter,
som i stor utsträckning måste betecknas såsom kvalificerade,
torde böra medföra, att de manliga kanslisterna tilldelas 9:e lönegraden
under Avd. B, de kvinnliga 6:e lönegraden under avd. C.
Samtidigt synes emellertid böra upptagas till prövning spörsmålet,
huruvida tillräckliga skäl föreligga att för den diplomatiska och konsulära
personalen fastställa ett särskilt avlöningsreglemente. Kan det icke
visas, att verkliga olägenheter bleve en följd av det allmänna avlöningsreglementets
tillämpning även å de olika diplomatiska och konsulära
befattningshavarna, synes det riksdagen, som om strävandet att vinna
enhetlighet i avlöningsförhållandena inom de olika grenarna av statsförvaltningen
borde vinna beaktande även på förevarande område.
Den granskning av förslaget riksdagen verkställt har givit vid
handen, att i detsamma influtit eu del bestämmelser, vilka synas vara
6
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
av natur att böra av Eders Kungl. Maj:t meddelas. Bortser man från dessa,
återstår att pröva, huruvida de avvikelser från reglementet, som de
särskilda förhållandena inom utrikesrepresentationen betinga, äro av
sådan art eller så omfattande, att de icke lämpligen kunna inrymmas i
en till reglementet sig anslutande kungörelse av liknande beskaffenhet
som den, vilken riksdagen redan antagit för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen
m. m. En sådan prövning har av riksdagen verkställts och givit
vid handen, att de svårigheter, som kunde tänkas möta det såsom
önskvärt betecknade förfaringssättet, ingalunda äro oövervinneliga. Resultatet
av denna prövning återfinnes i bilagda förslag till kungörelse.
Specialmotivering för dess olika bestämmelser skall här nedan lämnas.
A. I fråga om de inom utrikesdepartementet anställda tjänstemännen
ligger det i sakens natur, att det allmänna avlöningsreglementet skall
kunna tillämpas, utan att mera omfattande kompletterande bestämmelser
bliva erforderliga.
1) Den i det föregående omförmälda skyldigheten för utrikesdepartementets
diplomatiska och konsulära tjänstemän att underkasta sig förflyttning
till tjänst utomlands torde böra uttryckligen fastslås. Detta
kan lämpligen ske i anslutning till reglementets 13 § 2 mom., enligt
vilket tjänsteman vid centralt verk är pliktig att låta förflytta sig till
distrikts- eller lokalförvaltning, jämväl med förändring av tjänstgöringsorten.
2) I kungörelsen bör på grund av vad ovan anförts inflyta en bestämmelse
om bidrag till gift kabinettssekreterare för representationskostnad.
B. Först i fråga om befattningshavarna i den yttre representationen
framträder kravet på mera omfattande kompletterande bestämmelser till
reglementet.
1) Till de i utlandet anställda tjänstemännen utgå enligt gällande stat
ortstillägg. Såsom redan anförts, avser Eders Kungl. Maj:ts förslag ortstilläggens
bibehållande såsom avlöningsform, och de hava däri upptagits
å en särskild stat (Stat för ortstillägg). Riksdagen har ingenting
att erinra mot en sådan anordning.
I ett stort antal fall är ortstilläggets åtnjutande förbundet med villkor,
att från detsamma skola bestridas kostnaderna för kanslilokal. Ur
sparsamhetssynpunkt torde en dylik anordning vara fördelaktig. Med
hänsyn därtill att konsulernas ämbetslokaler emellertid oftast måste förläggas
till för handelsrörelsen och sjöfarten centrala stadsdelar, där
bostadslägenheter icke alls eller svårligen kunna erhållas, har för deras
vidkommande dock ansetts önskvärt, att särskilda kontorskostnadsbidrag
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
7
fortfarande utgå. Riksdagen finner emellertid, att dylikt bidrag vid vissa
i tropiska länder belägna konsulat med mindre väsentligt expeditionsarbete
icke är påkallat.
I de fall, då kronan äger eller besitter fastighet, vari beskickning
eller konsulat är inrymt, finnes i Eders Kungl. Maj:ts förslag till ortstillläggsstat
angivet, att vederbörande befattningshavare i densamma skall
åtnjuta bostad jämte ersättning intill 3/4 av kostnaderna för uppvärmning
och belysning av bostaden jämte kanslilokalerna. Här ifrågavarande
förmån av fri bostad måste anses vara väsensskild från den
i lönereglementets 22 § omhandlade, och dess uppförande i avlöningsstaten
på sätt som skett synes på grund därav motiverat. Vad angår
ersättningen för uppvärmning och belysning finner riksdagen ur sparsamhetssynpunkt
ändamålsenligt, att vissa fasta belopp, i likhet med
vad hittills skett, fastställas i staten.
2) I reglementet 2 § 2 mom. stadgas såsom allmän regel, att avlöning
utgår från och med den dag tjänsten tillträdes. Denna bestämmelse,
som är naturlig, när det gäller den inrikes förvaltningen, kan däremot
svårligen tillämpas för den yttre representationens vidkommande, där
de ny tillsatta tjänstemännen kunna inställa sig å tjänstgöringsorten
först efter en understundom avsevärd tids förlopp. Denna omständighet
har föranlett en bestämmelse i Eders Kungl. Maj:ts förslag till
avlöningsreglemente, att lön skall utgå till tjänsteman från och med
dag, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes. Ifrågavarande bestämmelse
likasom den, att ortstillägg skall utgå från och med den dag, då
tjänstemannen tillträder tjänst, varmed sådant är förenat, till och
med den dag, då han upphör att utöva samma tjänst, har riksdagen
ansett sig böra upptaga i kungörelsen. Bestämmelserna innebära en
minskning i nu gällande rätt till löneförmåner under den tid, som
förflyter mellan avgång från post i utlandet och tillträde till ny befattning
därstädes. Med hänsyn till önskvärdheten att införa lika behandling
av tjänstemännen i utrikesdepartementet och de utomlands anställda
samt av sparsamhetsskäl synes ändringen vara ändamålsenlig.
3) I likhet med vad skett i Eders Kungl. Maj:ts förslag anser riksdagen,
att förbud bör i kungörelsen stadgas för tjänsteman att driva handel
eller annan näring.
4) Genomförandet av principen om enhetliga löner för tjänstemännen
inom departementet och de utomlands anställda kräver, att i kungörelsen
stadgas, att ort utom landet städse skall anses tillhöra den i
löneplanen upptagna ortsgruppen G.
5) Stadgandet är avsett att komplettera ovan omhandlade B 2).
8 Riksdagens skrivelse -Nr 3 A.
6) Det av sakkunniga motiverade förslaget, att akut svårare klimatsjukdom
samt viss annan sjukdom borde jämställas med olycksfall i
tjänsten, vilket förslag upptagits av Eders Kungl. Maj:t, anser riksdagen
med billighet och rättvisa förenligt. Riksdagen finner jämväl bestämmelsen
i sistnämnda förslag, att det bör läggas i Eders Kungl. Maj:ts
hand att bestämma, huruvida eller i vilken mån ortstillägg bör utgå i
dylikt fall eller i de fall 16 § 2 mom. i reglementet avser, vara välgrundat
och böra inflyta i kungörelsen.
7) I likhet med vad för närvarande gäller för utrikesrepresentationens
tjänstemän, har i Eders Kungl. Maj:ts förslag upptagits en mera omfattande
-skyldighet för de utomlands anställda befattningshavarna att
bestrida vikariat, än i 19 § i avlöningsreglementet stadgas. Förhållandena
utomlands göra det knappast möjligt att fastställa viss tidsbegränsning
för vikariat. Vidare har det ansetts önskvärt att för undvikande
av rese- och andra kostnader sådan tjänsteman ålägges bestrida
vikariat, även för befattningshavare i egen lönegrad, varvid
vikariatsersättning icke skulle utgå. Riksdagen finner dessa bestämmelser
välbetänkta och har upptagit dem i kungörelsen.
Vid vikariat å annan ort än vederbörande tjänsteort bör givetvis
ortstillägg utgå. De bestämmelser härför, som av Eders Kungl. Maj:t
föreslås, har riksdagen upptagit med iakttagande likvisst därav, att en
något vidsträcktare rätt att fastställa ortstilläggets storlek skulle tillkomma
Eders Kungl. Maj:t. Fall kunna nämligen tänkas uppstå, då
antingen en minskning eller en höjning av det ortstillägg, som enligt
de allmänna reglerna bör utgå, kan visa sig lämplig.
8) På sätt skett i Eders Kungl. Maj:ts framställning, hava i kungörelsen
upptagits två fall, då tjänsteman, som icke bestrider sin ordinarie tjänst,
men ställer sin arbetskraft till utrikesdepartementets förfogande, bör
komma i åtnjutande av fulla avlöningsförmåner. Stadgandet avser
allenast att giva författningsenlig grund åt en redan gängse praxis.
9) De i kungörelsen lämnade bestämmelserna om semester överensstämma
med de i Eders Kungl. Maj:ts förslag under 11 § föreslagna,
dock med iakttagande av att riksdagen icke funnit skäl upptaga
nämnda paragrafs 6 mom. angående skyldighet för sändebud eller
konsulatchef att, mot ersättning för resekostnader, minst en gång vart
annat år under högst 14 dagar ställa sig till utrikesministerns förfogande
för tjänstgöring i departementet eller annorledes på sätt ministern föreskreve.
Riksdagen förbiser icke betydelsen av de skäl, som förestavat
detta mom., men anser, att en alltför utsträckt användning av dess
bestämmelser kunde medföra dryga kostnader för statsverket. I de
Riksdages skrivelse Nr 3 A.
9
fall, då tjänstemans hemresa kan anses särskilt önskvärd, torde kungörelsens
B 8) kunna vinna tillämpning.
10) Föreskrifterna om expektansarvode i "samband med tjänstemans försättande
i disponibilitet överensstämma med de av 1920 års riksdag
fastslagna grunder.
11) De i överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag här återgivna
bestämmelser om ekiperingspenningar innebära ej blott en ändringav
de grunder, enligt vilka dessa hittills utgått, utan jämväl en höjning
av beloppen. I det förra hänseendet ansluter sig riksdagen till
vad sakkunnige i princip anfört. Vad beloppen angår, synes ökningen
befogad med hänsyn till den starka fördyring, som ägt rum sedan
den tidpunkt, då nu gällande belopp fastställdes.
12) Den här upptagna bestämmelsen, att begravningshjälp, då tjänsteman
avlider utom riket å ort i det land, där han tjänstgör, bör utgå
med belopp, som Eders Kungl. Maj:t prövar skäligt, har av sakkunnige
motiverats med, att det i avlöningsreglementet upptagna beloppet 500
kronor i ett flertal fall, då tjänsteman avlider utomlands, bleve uppenbarligen
otillräckligt. Sakkunnige erinra vidare därom, att, då eu
diplomatisk eller konsulär tjänsteman i högre ställning avlider i
anställningslandet, internationell sedvänja gör nödvändigt, att hans
begravning sker under högtidliga former. De anse under sådana
omständigheter skäligt, att mera avsevär1 bidrag till kostnaderna lämnas
av allmänna medel. Biksdagens an., uter sig till sakkunniges sålunda
framställda mening.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle, såsom redan nämnts, åt de
utomlands anställda diplomatiska och konsulära tjänstemännen förutom
lön, å vilken i vanlig ordning dyrtidstillägg skulle utgå, beräknas ortstillägg,
vilkas storlek avmätes med hänsyn till vederbörandes ställning,
ortens dyrhet, skyldigheten att ikläda sig representationskostnader m. fl.
dyl. omständigheter härrörande av anställningen i utlandet.
Förslaget avser en allmän och definitiv omreglering av de nuvarande
ordinarie ortstilläggen till diplomatiska och konsulära tjänstemän
i utlandet, och behovet därav motiveras framför allt med den betydande
stegringen av levnadskostnader samt önskvärdheten av att våra diplomater
och konsuler skola oberoende av personlig förmögenhetsställning
kunna komma till användning å vilken som helst post inom dessa
förvaltningsgrenar.
Med hänsyn till de fluktuationer i prisläget som allt fortfarande
möta, avser förslaget emellertid att förutom de sålunda omreglerade ordi
BUtäng
till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 3 A—3 B. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
narie ortstilläggen åtminstone i viss omfattning''borde till tjänstemännen
utgå extra ortstillägg, att beviljas på tilläggsstat.
Riksdagen delar till fullo Eders Kungl. Majrts åsikt, att de nuvarande
ortstilläggen mångenstädes icke äro tillräckliga för att bereda vederbörande
tjänstemän och särskilt innehavarna av chefsbefattningar möjlighet att
upprätthålla sin ställning på ett sätt, varigenom densamma i vårt lands
intresse skulle kunna till det förmånligaste utnyttjas. På grund av den
av departementschefen anförda omständigheten, att jämviktsläge i prisförhållandena
ännu ej uppstått, anser emellertid riksdagen, att med den definitiva
regleringen av ortstilläggen tills vidare bör anstå och att det otvivelaktiga
behovet av ökade löneförmåner i stället under tiden bör tillgodoses
genom ett anslag för extra ortstillägg.
I fråga om de nuvarande ordinarie ortstilläggen har riksdagen icke
vidtagit andra förändringar än vissa smärre jämkningar av beloppen
i ett fåtal fall, där särskild utredning synts riksdagen tala härför.
Så har exempelvis ortstillägget för sändebudet i Tokio höjts från
24,000 kronor till 30,000 kronor med hänsyn till de utomordentligt svåra
hyresförhållandena, som föranlett tilldelandet åt honom av ett särskilt
bidrag av 6,000 kronor till kanslihyra. I övrigt hava såsom ordinarie
ortstillägg uppförts dels de nu från extra anslag bestridda
ortstillägg vid befattningar, som för närvarande äro upptagna å extra
stat, men enligt riksdagens mening skulle överföras till ordinarie stat
och dels under jämförelse med övriga ortstillägg beräknade sådana
för de tjänster, vilka avsetts till nyupprättande. När riksdagen alltså
avstått från att, såsom i Eders Kungl. Maj:ts förslag förutsättes, söka grunda
de ordinarie ortstilläggen å en approximativ beräkning av vad kunde
anses utgöra en konstant höjning i prisnivån å vederbörande anställningsorter,
är det givet, att de extra ortstillägg riksdagen tänkt sig skola
utgå icke bliva att betrakta såsom enbart dyrtidstillägg å de ordinarie
ortstilläggen, utan de komma även att motsvara den konstanta stegringen
i prisnivån. Denna provisoriska reglering finner riksdagen lämpligen böra
läggas i Eders Kungl. Maj:ts hand. Sina beräkningar av de för extra ortstillägg
erforderliga medel har riksdagen verkställt på grundval av utredning
angående behovet av lönefyllnad vid envar av de ordinarie diplomatiska
och konsulära befattningarna och därmed likbenämnda extra tjänsterna
utomlands. Riksdagen har kommit till den slutsatsen, att det erforderliga
anslaget bör bestämmas till ett belopp av 500,000 kronor, häri ingående
jämväl höjning av ortsarvoden för å extra stat uppförd personal, om
vilken nedan talas.
I likhet med vad Eders Kungl. Maj:ts förslag avser, finner riksdagen
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
11
att dyrtidstillägg enligt allmänna grunder icke bör utgå vare sig å ordinarie
eller å extra ortstillägg.
I propositionen hava vissa diplomatiska och konsulära befattningar,
likbenämnda med ordinarie tjänster, äskats på extra stat. I sakkunnigebetänkandet,
vartill departementschefen hänvisar, angivas de skäl,
som motivera ett dylikt tillvägagångssätt. När behov av lönad representation
yppar sig i ett land, framhålles det, lära statsmakterna att
börja med ofta nog icke äga tillgång på det material, som kräves
för bedömandet av vare sig representationens omfattning eller de ortstillägg,
som böra fastställas för befattningarna. Understundom lärer även
inträffa, att det efter någon tids förlopp visar sig, att behovet av representation
endast varit av temporär natur, och att den sålunda bör indragas.
Enligt principerna för det avlöningssystem, som inom utrikesdepartementet
redan funnit användning, borde, framhålles det vidare, till
dessa befattningar kunna förordnas tjänstemän med fullmakt vare sig
inom den avlöningsklass, till vilken den å extra stat uppförda befattningen
skulle höra, om den vore upptagen å ordinarie stat, eller inom
lägre avlöningsklass.
Den omständigheten, att dessa extra befattningar skilja sig från de
ordinarie egentligen endast däri, att statsmakterna ännu ej ansett sig
hava vunnit tillräcklig ^erfarenhet rörande deras konstanta behövlighet
eller för ortstilläggens lämpliga avvägande, synes redan i och för sig
motivera, att arvodena för de extra befattningarna fastställas till enahanda
belopp som för de motsvarande ordinarie med avdrag av belopp,
motsvarande pensionsavgifter. Förslaget att upprätta särskilda arvodesstater
med olika arvodesgrader och arvodesklasser, vari arvodena beräknats
efter denna princip, synes sålunda vara välbetänkt.
Riksdagen finner sålunda ingenting att invända mot upprättandet av
särskilda arvodesstater enligt de i Eders Kungl. Maj:ts förslag tillämpade
principer. Vad angår fastställandet av ortstilläggen vid de extra befattningarna
utomlands i en särskild stat, motsvarande staten för de med
ordinarie tjänsterna förenade ortstillägg, anser riksdagen även en dylik
anordning ändamålsenlig.
Däremot finner riksdagen det vara förenat med vissa olägenheter, om,
såsom i Eders Kungl. Maj:ts förslag skett, gemensamma löne- och arvodesstater
med därtill sig anslutande ortstilläggsstater upprättas för den
ordinarie och den extra diplomatiska och konsulära personalen i utrikesdepartementet
och i utlandet. Riksdagen anser, att kostnaderna för
dessa båda olika grenar av utrikesförvaltningen var för sig framdeles
12
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
liksom nu böra komma till ett fullt tydligt uttryck i riksstaten, vars
tredje huvudtitel riksdagen i anslutning härtill funnit allt fortfarande
böra uppställas enligt nu gällande grunder. Denna princip har riksdagen
också genomfört i det följande.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får riksdagen
anmäla, att riksdagen dels beslutat, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande
den civila statsförvaltningen skall från och med den 1 januari 1922 äga
tillämpning å diplomatisk och konsulär personal med iakttagande av de
särskilda bestämmelser, som återfinnas i vid denna skrivelse fogad kungörelse
(bil.), dels beslutat, att, där tjänsteman, å vilken det föreslagna
avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, jämlikt hittills gällande avlöningsbestämmelser
ägt uppbära lönen i förskott, skall vid ingången av
januari månad 1922 till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett
belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han
vid utgången av år 1921 innehade, i förskott uppburit för januari månad
1922, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit
gällande, dock att vid fastställande av nyssnämnda belopp i vad angår
sändebud eller generalkonsul icke må tagas i betraktande förmånen av fri
bostad jämte fri uppvärmning och fri belysning av densamma, dels ock
medgivit, att kostnaderna för nu nämnda övergångsanordning må bestridas
av de i punkterna 3 och 4 här nedan angivna anslagsposterna till
löner åt ordinarie befattningshavare.
A. Departementet.]
2:o) I enlighet med vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
och under åberopande av vad under punkt 1 i riksdagens skrivelse nr 2 A
anförts, har riksdagen dels från och med år 1922 höjt det ordinarie anslaget
till departementschefen, ministern för utrikesärendena, nu 24,000
kronor, med 12,000 kronor till 36,000 kronor; dels beslutat, att utbetalningen
av avlöningen skall ske månadsvis i efterskott; dels beslutat, att
vid ingången av januari månad 1922 skall till departementschefen utbetalas
ett belopp, motsvarande vad han skulle för sagda månad hava i
förskott uppburit, om dittillsvarande avlöningsbestämmelser fortfarande
vant gällande; dels ock för sistnämnda ändamål anvisat på extra stat
för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 3,000 kronor.
3:o) Enligt den nuvarande sedan den 1 oktober 1919 gällande instruktionen
för utrikesdepartementet skola där tjänstgöra en envoyé såsom
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
13
kabinettssekreterare, fyra ministerresidenter eller generalkonsuler, av vilka
en skall vara chef för politiska och handelspolitiska avdelningen, eu chef
för rättsavdelningen och tillika chef för dess juridiska byrå, eu chef för
personal- och administrativa avdelningen och tillika chef för dess personal-
och räkenskapsbyrå, samt en chef för speciella handelsavdelningen,
sex förste legationssekreterare eller konsuler såsom chefer för departementets
övriga byråer, åtta andre legationssekreterare eller vicekonsuler
samt sju byråsekreterare.
A arkivet skola tjänstgöra arkivchefen, två förste arkivarier och
två andre arkivarier samt å personal- och räkenskapsbyrån en kamrerare.
För handläggning av folkrättsliga frågor av större principiell betydelse
är vid departementet fästad en speciellt sakkunnig i folkrätt.
Den politiska och handelspolitiska avdelningen är uppdelad på fyra
byråer, av vilka tre, de s. k. politiska byråerna, handlägga politiska och
handelspolitiska frågor fördelade dem emellan efter geografiska grupder,
under det att den fjärde byrån handhar departementets förbindelser med
pressen ävensom andra därmed sammanhängande ärenden.
Eättsavdelningen är uppdelad i juridiska byrån samt byrån för
arvs- och ersättningsärenden; personal- och administrativa avdelningen i
personal- och räkenskapsbyrån samt byrån för utländska studieresor,
passärenden m. m.
Tjänstemännens fördelning å avdelningar och byråer framgår av
följande uppställning:
Kabinettssekreteraren {envoyé).
Särskilda sekreterare åt ministern för utrikes ärendena och kabinettssekreteraren:
eu andre legationssekreterare eller vicekonsul samt
en byråsekreterare.
Politiska och handelspolitiska avdelningen.
Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).
l:a byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), eu andre
legationssekreterare eller vicekonsul.
2:a byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre
legationssekreterare eller vicekonsul.
3:e byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre
legationssekreterare eller vicekonsul.
14
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
4:e byrån (pressbyrån): Chef (en förste legationssekreterare eller
konsul), en andre legationssekreterare eller vicekonsul, en byråsekreterare.
Speciella handelsavdelningen (å extra stat).
Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul), en andre
legationssekreterare eller vicekonsul, eu byråsekreterare.
Rättsav delning en.
Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).
Juridiska byrån: chef (= avdelningschefen), en andre legationssekreterare
eller vicekonsul.
Byrån för arvs- och ersättningsårenden: chef (förste legationssekreterare
eller konsul), två byråsekreterare.
Personal- och administrativa avdelningen.
Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).
Personal- och räkenskapsbyrån: chef (= avdelningschefen), en andre
legationssekreterare eller vicekonsul, kamreraren, en byråsekreterare.
Byrån för utländska studieresor, passärenden m. m.: chef (förste
legationssekreterare eller konsul), en byråsekreterare.
Arkivet.
Arkivchef (kansliråd), en förste arkivarie, två andre arkivarier.
Chiffreringskansliet: chef (förste arkivarie).
En speciellt sakkunnig i folkrätt.
I departementet tjänstgöra slutligen fyra kanslister, nio kvinnliga
biträden av tredje graden och nio kvinnliga biträden av andra graden
samt en förste vaktmästare, tio vaktmästare och en portvakt.
Med undantag av tjänsterna å speciella handelsavdelningen, en
kanslistbefattning, tre kvinnliga biträdesbefattningar av tredje graden, en
befattning som kvinnligt biträde av andra graden och två vaktmästaretjänster,
äro samtliga ovannämnda befattningar uppförda å ordinarie stat.
I det nu föreliggande förslaget har departementschefen anslutit
sig till av sakkunnige anförda skäl för önskvärdheten av en utbyggnad
av utrikesdepartementet på den grundval, som 1919 års omorganisation
skapat. Därvid har särskilt framhållits den även efter kriget starkt ökade
Riksdagens sknvelse Nr 3 A.
15
arbetsbördan samt den i förhållande därtill alltför fåtaliga personalen inom
departementet. Det betonas i fråga om departementets diplomatiska och
konsulära personal, att de arbetsuppgifter, som åvila denna, i stor omfattning
vore av den art, att de ej kunde på ett tillfredsställande sätt
lösas, därest tjänstemännen ieke bereddes tid till kontinuerliga och ingående
studier å vederbörande områden. Detta gällde givetvis i främsta
rummet de högre tjänstemännen. Särskilt vad anginge de avdelningschefer,
som tillika äro byråchefer, hade det visat sig, att deras tid allt
för mycket måst tagas i anspråk för handläggning av löpande ärenden.
De kunde till följd härav icke ägna nödig uppmärksamhet åt vissa andra
mera betydelsefulla uppgifter, som ävenledes ålåge dem. Med hänsyn härtill
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit upprättandet på ordinarie stat av
tvenne särskilda byråchefsbefattningar, vilkas innehavare i stället för nyssnämnda
avdelningschefer skulle förestå respektive juridiska byrån å rättsavdelningen
samt personal- och räkenskapsbyrån. För handläggandet av
de folkrättsliga frågor, vilka efter Sveriges anslutning till nationernas
förbund blivit allt talrikare och allt mera betydelsefulla, har därjämte
föreslagits upprättandet å rättsavdelningen av en tredje byrå, folkrättsbyrån.
Förutom någon ökning av personalen å arvs- och ersättningsbyrån
föreslås slutligen, att chefen för politiska och handelspolitiska avdelningen
såsom biträde skulle erhålla en tjänsteman tillhörande fjärde
avlöningsgruppen med uppgift bl. a. att vara honom behjälplig vid handläggning
av ärenden, som uppstå i anledning av det genom bildandet
av utrikesnämnden anordnade närmare samarbetet mellan regering och
riksdag i utrikespolitiska frågor.
I fråga om utrikesdepartementets speciella handelsavdelning, vilken
hittills endast varit uppförd på extra stat, innebär förslaget ingen ändring
vare sig i avseende härå eller med hänsyn till antalet befattningshavare
och dessas tjänsteställning.
Vad angår icke diplomatisk och konsulär personal i utrikesdepartementet
föreslår Eders Kungl. Maj:t att å ordinarie stat måtte uppföras fyra
för närvarande å extra stat upptagna befattningar, nämligen tre befattningar
som kvinnligt biträde av tredje graden och en befattning som kvinnligt
biträde av andra graden. Departementschefen har dessutom, under
framhävande av önskvärdheten att tillfälligt anställda skrivbiträden i
minsta möjliga utsträckning komme till användning i departementet, ansett
att medel borde beviljas till avlöning åt ytterligare tvenne extra kanslibiträden.
Vidare begäres en ökning av vaktbetjänte inom departementet,
nämligen å ordinarie stat förutom nu befintliga två extra och två tillfälliga,
ytterligare tvenne nya expeditionsvakttjänster.
16
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
Vid det förhållandet att utrikesdepartementet'' omorganiserats och
erhållit en betydligt förstärkt personal så sent som vid 1919 års riksdag
måste riksdagen ställa sig synnerligen tveksam till varje ytterligare ökning
av departementets arbetskrafter. Endast i ett par avseenden anser
sig därför riksdagen kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Först och främst gäller detta de föreslagna nya byråchefstjänsterna.
Sedan riksdagen genom vederbörande utskott haft tillfälle inhämta närmare
utredning i ämnet, har riksdagen kommit till den uppfattningen,
att de av sakkunnige och vederbörande departementschef redan i början
av år 1919 uttalade betänkligheter med avseende å en sammankoppling
av vederbörande avdelningschefs- och ifrågavarande byråchefstjänster besannats.
Den ökning av arbetsbördan, som måste tagas i betraktande,
framgår av statistiken över utrikesdepartementets inkommande och avgående
skrivelser och telegram. Det sammanlagda antalet därav, som år
1914 uppgått till 53,300, steg sålunda år 1918 till 132,000 samt år
1919 till 159,200 för att slutligen år 1920 ökas till 180,800. Av antalet
skrivelser under sistnämnda år komma 112,200 enbart på personaloch
administrativa avdelningen och 38,600 på rättsavdelningen. Visserligen
förefaller det riksdagen att någon minskning i arbetsbördan bör
kunna påräknas, när mera normala förhållanden .än de nuvarande, som
tvivelsutan påverkas av krigets följder, inträtt, men behovet av dessa
båda befattningar synes likvisst väl motiverat, varför riksdagen finner
sig böra medgiva, att desamma uppföras å utrikesdepartementets ordinarie
stat.
Vad angår den speciella handelsavdelningen vill riksdagen erinra
om riksdagens uttalanden i ämnet i dess skrivelse nr 329 den 14 juni
1919. Riksdagen fann det uppenbart, att det för uppnåendet av de syften,
som varit förenade med då vidtagna avsevärda utvidgningar av vår
representation i utlandet, särskilt inrättandet av nya konsulat samt förstärkningen
av handelsattachéinstitutionen, vore nödvändigt att i hemlandet skapa
fullt kompetenta organ för att leda och övervaka arbetet. Särskilt ledningen
av handelsattachéernas verksamhet samt förmedlandet på ett snabbt
och tillförlitligt sätt av fackliga upplysningar till näringslivets tjänst
syntes bliva en betydande uppgift, för vilkens handhavande ett särskilt
organ erfordrades inom utrikesdepartementet. Då härför med hänsyn till
dåvarande handelspolitiska förhållanden krävdes en starkare personalutrustning
än som under normala förhållanden kunde anses behövlig, biföll
riksdagen förslaget om upprättande av en speciell handelsavdelning.
Densamma borde emellertid liksom kommerskollegii upplysningssektion
endast uppföras å extra stat. Riksdagen uttalade därvid, att frågan an
-
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
17
gående den lämpligaste- organisationen av vissa kommersiella informationsorgan
och deras förläggning icke förelåge så allsidigt och slutgiltigt
utredd, att definitiva beslut för det dåvarande lämpligen borde fattas.
Riksdagen ifrågasatte vidare, huruvida icke med ett sådant beslut borde
anstå, tills dess frågan om det nya handelsdepartementets ställning till
och inflytande över dessa organ samtidigt kunde komma under omprövning.
Med hänsyn till att åt särskilda sakkunniga den 26 sistlidne november
uppdragits att verkställa utredning och avgiva förslag rörande de
åtgärder, som kunde anses erforderliga för att med utnyttjande av redan
befintliga officiella och enskilda organ åvägabringa största möjliga enhetlighet
och effektivitet i fråga om vårt lands kommersiella informationsväsende,
finner riksdagen i likhet med Eders Kungl. Maj:t det vara riktigast
att icke föregripa denna utredning samt att speciella handelsavdelningen
tillsvidare bibehålies i sitt nuvarande skick och liksom hittills uppföres
å extra stat.
Förslaget om ökning av utrikesdepartementets icke diplomatiska
eller konsulära personal anser sig riksdagen kunna godkänna endast såtillvida,
att riksdagen finner den omständigheten, att utrikesdepartementet i
en nära framtid kommer att övertaga de av försvarsdepartementet för
närvarande innehavda lokaler inom f. d. Arvfurstens palats, och arkivets
planerade förläggande till en i förhållande tilL övriga ämbetslokaler mera
avlägsen del av denna byggnad, vara ägnad medföra behov av två nya
ordinarie expeditionsvakter.
Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag i övrigt angående icke diplomatisk
och konsulär personal vill riksdagen erinra, att kamreraren och
förste arkivarierna, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle placeras
i lönegraden B. 16, i enlighet med riksdagens beslut skola uppföras
i lönegraden B. 15.
Å nuvarande anslaget till utrikesdepartementet finnes upptagen eu
post å 24,000 kronor till vikariatsersättningar, extra biträden m. in., varav
9,500 kronor beräknats åtgå till vikariatsersättningar samt återstoden använts
till avlöning åt extra vaktmästare, tillfälligt anställda såsom vikarier
eller eljest för särskilda behov, ävensom till arvoden åt vissa manliga
biträden, nämligen departementets bibliotekarie, biträde å pressbyrån,
chiffreringspersonal och siffergranskare. Då nämnda anslagspost visat
sig alldeles otillräcklig, har från utrikesdepartementets besparingar under
år 1920 för samma och liknande ändamål använts ett belopp av omkring
28,700 kronor, bl. a. till avlöning åt föreståndare för tvenne provisoriskt upprättade
passexpeditioner. Eders Kungl. Maj:t har nu å staten för utrikes
Bihang
till riksdagens ''protokoll 1921. 14 sand. Nr 3 A.—3 B. 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
departementet såsom förslagsanslag, högst, för avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m. uppfört ett belopp av 50,700 kronor att fördelas
för i statsrådsprotokollet närmare angivna ändamål. Under framhållande
av att anlitandet av besparingsfonden för ovanberörda ändamål icke överensstämmer
med de av 1841 års riksdag angivna grunder för dispositionen
av besparingarna å huvudtitlarna, kan’riksdagen, då ifrågavarande utgifter
måste i möjligaste mån begränsas, icke medgiva, att för avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare i utrikesdepartementets stat såsom förslagsanslag,
högst, uppföres ett högre belopp än 40,000 kronor. Beträffande
avlöningen till extra personal åberopar riksdagen vad därom anförts i dess
skrivelse nr 2 A, punkt 4.
Den i Eders Kungl. Maj:ts förslag å särskild stat för utrikesdepartementets
icke-diplomatiska eller konsulära personal upptagna posten vikariatersättningar,
förslagsanslag, 4,500 kronor, synes med den av riksdagen
förändrade uppställningen av staten för utrikesdepartementet och
utrikesrepresentationen böra utgå och i stället å den för utrikesdepartementet
gemensamma staten uppföras eu enda post, avseende vikariatsersättningar
för hela den vid departementet fästade personalen. Riksdagen
har ansett, att å nämnda stat bör uppföras eu post vikariatsersättningar,
förslagsanslag 10,000 kronor.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, har riksdagen,
i anledning av vad Eders Kungl. Maj:t under punkterna 2, 3, 5 och 17
föreslagit, dels bestämt antalet befattningshavare å ordinarie stat för
utrikesdepartementet på nedanstående sätt:
Befattningshavare.
A. Diplomatisk eller konsulär personal. Lönegrad.
1 sändebud tjänstgörande såsom kabinettssekreterare......A 3
3 sändebud eller generalkonsuler tjänstgörande såsom avdelningschefer
........................A 2
8 legationsråd eller konsuler tjänstgörande såsom byråchefer . . B 20
7 förste legationssekreterare eller vicekonsuler.........B16
6 byråsekreterare .....................B13
3 kanslister manliga . ...................B 9
eller kvinnliga.................C 6
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
19
B. Övrig personal.
1 kansliråd tjänstgörande såsom chef för arkivet
2 förste arkivarier...............
1 kamrerare..................
2 andre arkivarier...............
6 kontorsskrivare, kvinnliga..........
8 kanslibiträden, kvinnliga...........
1 förste expeditionsvakt.............
10 expeditionsvakter..............
1 portvakt..................
LöDegrad.
B 20
B 15
B 15
B 13
C 5
C 3
B 3
B 1
B 1
dels godkänt följande stat för utrikesdepartementet att tillämpas
från och med år 1922:
Stat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
vikariatsersättningar, förslagsanslag.......
arvode till en speciellt sakkunnig i folkrätt . . .
avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. förslagsanslag, högst .........
kronor 412,000
» 10,000
» 8,000
» 40,000
Summa kronor 470,000
dels under riksstatens tredje huvudtitel, med uteslutande av det
under rubriken departementet uppförda ordinarie bestämda anslaget, under
samma rubrik uppfört ett ordinarie förslagsanslag å 470,000 kronor;
dels godkänt följande
Arvodesstat för viss extra personal i utrikesdepartementet.
A. Diplomatisk eller konsulär personal.
''1 extra avdelningschef.
Fast arvode: 14,526 ................kronor 14,526
1 extra förste legationssekreterare eller extra vicekonsul.
Fast arvode: 8,250, 8,730, 9,210, 9,690 ........ » 9,210
1 extra byråsekreterare.
Fast arvode: 6,207, 6,603, 6,999, 7,455 ........ » 6,999
1 extra kanslist.
Fast arvode: förmånlig kanslist 4,455, 4,791, 5,163, 5,535,
5,907 ................. » 5,535
för kvinnlig kanslist 3,258,'' 3,474, 3,696, 3,924.
-20
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
B. Övrig personal.
3 extra kontorsskrivare, kvinnliga.
Fast arvode: 3,081, 3,267, 3,483, 3,705 ........kronor 10,449
1 extra kanslibiträde, kvinnligt.
Fast arvode: 2,481, 2,619, 2,757, 2,925 ........ » 2,757
Summa fasta arvoden kronor 49,476
Vikariatsersättning åt ovannämnda personal,
förslagsanslag................ . . . kronor 1,524
Summa kronor 51,000
dels till arvoden åt viss extra personal i utrikesdepartementet m. m.
å extra stat för år 1922 beviljat ett förslagsanslag å 51,000 kronor;
dels ock medgivit ej mindre att kostnaderna för den förmån, som
avses i 32 § av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen,
må, i vad angår den ordinarie personalend utrikesdepartementet, bestridas
av den i ovan intagna avlöningsstat för utrikesdepartementet uppförda
anslagsposten avlöningar åt ordinarie tjänstemän än även att kostnaden
för begravningshjälp åt dödsbo efter avliden tjänsteman i befattning
upptagen i arvodesstaten för viss extra personal i utrikesdepartementet
må bestridas av det för samma arvodesstat avsedda anslag.
B. Sveriges representation i utlandet.
4:o) För närvarande finnas 22 beskickningar, varav 15 äro uppförda
å ordinarie stat, nämligen i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien,
Norge, Ryssland, Spanien och Portugal, Storbritannien och Irland, Turkiet,
Tyska Riket, Österrike och Ungern, Nordamerikas Förenta Stater,
Argentina samt Japan och Kina. Av övriga beskickningar äro 4, nämligen
de i Nederländerna, Polen, Rumänien och Schweiz uppförda å extra
stat, under det att för de 3 återstående, i Tjecko-Slovakien, Grekland
och Serbo-Kroato-Slovenska riket samt Brasilien, medel anvisats från
extra anslaget »tillfälliga diplomatiska och konsulära poster i utlandet».
Med avseende å legationen i Brasilien bör anmärkas, att större delen av
kostnaderna därför bestridas av medel, anslagna till det å ordinarie stat
uppförda generalkonsulatet i Rio de Janeiro, vilket genom denna anordning
uppgått i beskickningen.
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
21
Samtliga beskickningschefer tillhöra första avlöningsgruppen —
avlöningsgrupp taget såsom gemensam beteckning för vad nu i utrikesförvaltningen
benämnes löneklass och för däremot svarande avlöningskategori
å extra stat — med undantag av sändebudet i Bukarest, vilken
är att räkna till andra avlöningsgruppen.
Vidkommande beskickningst jänsterna i tredje avlöningsgruppen äro
dessa till antalet 9 å ordinarie stat samt fördelade med förste legationssekreterare
vid envar av beskickningarna i Helsingfors, Kristiania, Köpenhamn,
Berlin, London, Paris, retrograd, Washington och Tokio-Peking.
Några extra tjänstemän motsvarande de nu nämnda förekomma icke.
I fjärde avlöningsgruppen finnes en andre legationssekreterare vid
vardera av beskickningarna i Berlin och London. Dessutom äro anställda
6 extra andre legationssekreterare, av vilka två tjänstgöra i Paris samt
de övriga i Rom, Warschau,''Tokio och Bryssel. Den ena av de i Paris
samt den i Rom anställde extra legationssekreteraren, vilkas befattningar
hava ambulerande karaktär, avlönas från extra anslaget »avlöning åt två
andre legationssekreterare», de i Warschau och Tokio tjänstgörande legationssekreterare
erhålla å extra stat anslagna arvoden, och de båda återstående
avlönas från extra anslaget »tillfälliga diplomatiska och konsulära
poster i utlandet».
Några tjänstemän i femte avlöningsgruppen förekomma för närvarande
ej i den yttre representationen.
I sjätte avlöningsgruppen finnas 8 beskickningstjänstemän, nämligen
en kanslist vid envar av legationerna i Berlin, Bryssel, Buenos
Aires, London, Madrid, Paris, Petrograd och Rio de Janeiro. Därjämte
äro anställda 5 extra beskickningskanslister i Haag, Warschau, Washington
och Tokio med arvoden uppförda å extra stat samt i Rom med avlöning
från extra anslaget »tillfälliga diplomatiska och konsulära poster i utlandet».
Vad beträffar den konsulära representationen, finnas, frånsett det å
ordinarie stat upptagna generalkonsulatet i Rio de Janeiro, vilket numera
ingår i beskickningen därstädes, 9 generalkonsulat å ordinarie stat, nämligen
i Mexiko, Moskva, London, Hamburg, Kapstaden, Montreal, New
York, Shanghai och Sydney samt 3 generalkonsulat å extra stat i Batavia,
Danzig och Calcutta. Generalkonsulatet i Mexiko har dock även diplomatisk
karaktär, enär postens innehavare är anmäld såsom chargé d’affaires.
Av konsulsbefattningarna, vilka tillhöra tredje avlöningsgruppen, äro
5 upptagna å ordinarie stat, nämligen de i Rouen, Petrograd, Piga, Liibeek
och Chicago. Extra konsulsposter äro upprättade i San Francisco med
avlöning från särskilt anslag, samt i Reval, Omsk och Kovno med avlöning
från extra anslaget »upprätthållande av vissa nya konsulat i Ryssland».
22
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
I fjärde avlöningsgruppen finnas 8 ordinarie vicekonsuler, anställda
i Narvik, vid beskickningen i Köpenhamn, vid generalkonsulaten i Hamburg,
London och New York, vid konsulatet i retrograd med tjänstgöringsskyldighet
järnväg i Archangel samt vid de olönade konsulaten i
Antwerpen och Rotterdam. Dessutom äro å extra stat uppförda en vicekonsulspost
i Minneapolis och en i Yalparaiso.
För den konsulära representationen äro i sjätte avlöningsgruppen
upptagna 7 ordinarie kanslistbefattningar, nämligen två i London samt
en i vardera av städerna Moskva, Montreal, New York, Chicago och
Shanghai. Extra kanslistbefattningar äro inrättade till ett antal av 5.
Av dessa äro kanslistbefattningarna i Mexiko, Kapstaden, Sydney och
San Francisco uppförda på extra stat, under det tjänsten som tredje
kanslist i London bekostas från särskilt extra anslag.
Det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till omorganisation av
den yttre representationen avser i vad angår beskickningarna, att såsom
ordinarie beskickningar skola utöver de nuvarande uppföras dels de båda
för närvarande å ordinarie stat upptagna generalkonsulaten i Brasilien
och Mexiko och dels de från extra anslag bekostade legationerna i Nederländerna,
Polen, Rumänien, Schweiz, Tjecko-Slovakien samt Grekland
och Serbo-Kroato-Slovenska riket.
Emot förslaget att definitivt ersätta generalkonsulaten i Brasilien
och Mexiko med beskickningar har riksdagen så mycket mindre anledning
till erinran, som en åtgärd i sådant syfte icke torde kunna antagas medföra
högre kostnad, än en nödig omreglering av generalkonsulernas avlöningsförmåner
skulle föranleda. Även finner riksdagen det vara uppenbart,
att Sveriges intressen i Nederländerna och Schweiz både för närvarande
äro och måste antagas komma att i framtiden förbliva av en sådan
väsentlig betydelse, att permanent diplomatisk representation bör upprättas
för deras tillvaratagande, och har riksdagen alltså bifallit Eders Kungl.
Maj:ts förslag att å ordinarie stat ny uppföra beskickningar i Haag, Bern,
Mexiko och Rio de Janeiro. Vad däremot angår övriga ovannämnda länder,
Polen, Tjecko-Slovakien och vissa Balkanstater, kan riksdagen, som visserligen
fullt behjärtar vikten av att diplomatiska förbindelser med dem
upprätthållas, dock icke undgå att finna, att våra handelspolitiska och
övriga intressen därstädes icke med nödvändighet måste anses påkalla
en diplomatisk representation å ordinarie stat, förrän de blivit av en mer
djupgående beskaffenhet än vad nu är fallet. Beträffande Balkanstaterna
kommer härtill, att det stadium av utveckling, varuti de svenska intressena
där befinna sig, synes riksdagen kunna medgiva, att tillsvidare icke
mer än ett diplomatiskt organ bibehålies för omhänderhavandet av våra
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
23
förbindelser med Rumänien, Grekland och Serbo-Kroato-Slovenska riket.
Riksdagen föreställer sig, att den sändebudspost, som sålunda kunde få
anses tillräcklig, lämpligen tillsvidare borde inrättas i Bukarest, men att
dess innehavare såsom ackrediterad även i Aten och Belgrad borde
uppehålla sig delar av året även i dessa städer. Om en dylik anordning
genomfördes allenast å extra stat, komme ju vid de årliga anslagsäskandena
tillfälle erbjuda sig för Eders Kungl. Maj:t att i fall av behov föreslå
eu ändrad förläggning av beskickningens säte.
Då riksdagen sålunda anser, att kraven på diplomatisk representation
i Polen, Tjecko-Slovakien, Rumänien, Grekland och Serbo-KroatoSlovenska
riket icke under nuvarande omständigheter behöva tillgodoses
annat än genom en anordning av mera provisorisk karaktär, och att
gemensam representation bör kunna anordnas i sistnämnda tre länder,
har riksdagen å extra stat uppfört en beskickning i Polen, eu i TjeckoSlovakien
samt en i Rumänien, Grekland och Serbo-Kroato-Slovenska
riket med Bukarest såsom sändebudets bostadsort.
Då det emellertid icke kan förutsättas såsom givet, att den internationella
situationen skall komma att bibehålla sig i det läge, att icke
under instundande budgetår ett eller annat diplomatiskt organ utöver de
av riksdagen angivna kan bliva oundgängligen nödvändigt, har riksdagen
ansett, att Eders Kungl. Maj:t för mötande av ett sådant behov bör liksom
under de senare åren hava till sitt förfogande ett anslag för tillfälliga
poster i utlandet, vilket emellertid ej lärer behöva sättas till högre belopp
än 30,000 kronor. Det nu sagda har motsvarande tillämpning med avseende
å behovet av konsulära organ samt av underordnade diplomatiska
och konsulära befattningar, vartill riksdagen i det följande återkommer.
Såsom ovan framhållits, tillhöra för närvarande samtliga beskickningschefer
med undantag av sändebudet i Bukarest första avlöningsgruppen.
Eders Kungl. Maj:t föreslår nu, att efter dess prövning beskiekningscheferna
skulle kunna tillhöra antingen första eller andra avlöningsgruppen.
Riksdagen finner anordningen, att sändebudsbefattningarna uppföras
i två olika avlöningsgrupper ur sparsamhetsskäl och i övrigt vara väl
motiverad. Även torde det vara. ändamålsenligt att i Eders Kungl. Maj:ts
hand lägga avgörandet, i vilket fall en beskickningschef bör tillhöra den
högre eller den lägre avlöningsgruppen. För de 19 ordinarie sändebudsposter,
som av riksdagen upptagits, torde böra beräknas 11 ordinarie befattningar
i första och 8 i andra avlöningsgruppen. Med avseende å de tre
extra sändebudsposterna torde böra beräknas avlöningsförmåner såsom
för andra avlöningsgruppen. Proportionen mellan antalet tjänster i de
24
Riksdagens skrivelse AV 3 A.
båda avlöningsgrupperna skulle alltså bliva 11:11 eller närmast jämförlig
med den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna.
Ifråga om antalet beskickningstjänster i tredje avlöningsgruppen och
deras fördelning innebär Eders Kungl. Majrts förslag den förändringen, att
tre av dessa befattningar, nämligen i Helsingfors, Kristiania och Köpenhamn,
skulle utbytas mot sådana i fjärde avlöningsgruppen. Legationsråd
skulle alltså finnas anställda vid beskickningarna i Paris, London,
Berlin, Petrograd, Washington och Tokio-Peking.
Riksdagen har intet att erinra mot att antalet legationsrådstjänster
begränsas till ovannämnda 6 å ordinarie stat uppförda befattningar.
Beträffande den högre konsulära representationen må först erinras
därom, att Eders Kungl. Majrts förslag i vad angår generalkonsulaten
avser — förutom den i det föregående omnämnda och av riksdagen
godkända åtgärden att definitivt förändra generalkonsulaten i Rio de
Janeiro och Mexiko till beskickningar — att å ordinarie stat skulle uppföras
de nuvarande ordinarie generalkonsulaten i London, Hamburg,
Kapstaden, Montreal, New York, Shanghai och Sydney samt det å extra
stat varande generalkonsulatet i Batavia ävensom att å extra stat skulle
liksom hittills upptagas generalkonsulaten i Danzig och Calcutta. Av
de nuvarande generalkonsulaten skulle alltså det i Moskva indragas.
Såsom särskilt skäl för att uppföra generalkonsulatet i Batavia å
ordinarie stat har framhållits önskvärdheten av ökade ekonomiska förbindelser
mellan vårt land och Hollands för vår export ej mindre än
för vår import viktiga kolonialvälde. Förslaget om indragning av generalkonsulatet
i Moskva har motiverats med att all sannolikhet talade för
att en generalkonsulsbefattning i Ryssland åtminstone icke tillsvidare
skulle bliva behövlig.
Riksdagen, som anser, att generalkonsulaten i London, Hamburg,
Kapstaden, Montreal, New York, Shanghai, Sydney och Calcutta böra bibehållas,
de 7 förstnämnda å ordinarie och det sistnämnda tillsvidare å extra
stat, finner sig på ovan angivet skäl böra bifalla förslaget att indraga
generalkonsulatet i Ryssland. Riksdagen kan icke dela uppfattningen, att
generalkonsulatet i Batavia redan nu bör uppföras å ordinarie stat.
Utan att underskatta den stora betydelse detta generalkonsulat har för
vår handel på nederländska Ostindien, anser riksdagen för sin del att
med avgörandet av frågan om generalkonsulatets överförande till ordinarie
stat bör anstå, till dess ytterligare någon tids erfarenhet vunnits rörande
utvecklingen av våra ekonomiska förbindelser med nederländska Ostindien.
Även i frågan rörande generalkonsulat i Danzig har riksdagen en
från Eders Kungl. Maj:ts avvikande mening. Härvidlag vill riksdagen
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
25
erinra, att de skäl, vilka föranledde generalkonsulatets uppförande å extra
stat för 1921, togo sikte väsentligen på stadens betydelse såsom knutpunkt
för de kommersiella linjerna till och från Polen. Nu framhålles emellertid i
Eders Kungl. Majrts förslag, att den politiska och ekonomiska utvecklingen
ännu icke tillåtit anknytandet av mera avsevärda handelsförbindelser med
Polen och Danzig, samt att det ännu torde vara omöjligt att angiva tidpunkten,
när ett verkligt behov av lönad representation i Danzig skulle
uppstå; och skulle enligt förslaget med postens besättande anstå, till dess
anledning därtill enligt Eders Kungl. Maj:ts beprövande förelåge. Riksdagen
finner vad sålunda anförts icke giva vid handen, att man skulle hava att
räkna med ett oavvisligt behov av ett lönat generalkonsulat i Danzig
under nästkommande budgetår. Vid sådant förhållande anser sig riksdagen
förhindrad bifalla förslaget om beviljande av medel för berörda ändamål
å 1922 års riksstat.
Med avseende å konsulsbefattningarna, vilka tillhöra tredje avlöningsgruppen,
föreslår Eders Kungl. Maj:t, att å ordinarie stat skulle bibehållas
de nu där uppförda konsulaten, nämligen i Rouen, Retrograd, Riga,
Liibeck och Chicago ävensom nyuppföras konsulatet i San Francisco, m
upptaget å extra stat, konsulatet i Reval, vartill medel nu utgå från
extra anslaget »upprätthållande av vissa nya konsulat i Ryssland» samt
ett konsulat i Narvik i stället för det nuvarande lönade vicekonsulatet
därstädes, eller alltså sammanlagt 8 befattningar.
Riksdagen har intet att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag i
förevarande del utom i vad angår posten i Narvik. Till stöd för förslaget
om upprättande av ett konsulat å nämnda ort har anförts huvudsakligen,
att, enär den nuvarande anordningen, att vissa olönade vicekonsulat vore
direkt underställda beskickningen i Kristiania, till följd av de långa avstånden
icke medgåve någon mera ingående kontroll eller inspektion, det
vore lämpligt att överflytta denna uppsikt å den konsuläre representanten
i Narvik, vilken för ändamålet borde erhålla högre tjänsteställning. Vidare
framhålles, att Nordnorge säkerligen i framtiden komme att spela en avsevärd
ekonomisk roll ävensom att våra intressen på Spetsbergen med
fördel kunde bevakas av en lönad konsul i Narvik.
Riksdagen delar den meningen, att i Narvik bör upprättas ett konsulärt
organ, som kan utöva inseende över våra vicekonsuler i Nordnorge.
Däremot anser riksdagen, att de svenska intressena på Spetsbergen, vilka
i flera fall äro av beskaffenhet att kräva handläggning av diplomatisk
myndighet, lämpligen fortfarande kunna handhavas av beskickningen i
Kristiania. Under sadana omständigheter och då enligt vad riksdagens
vederbörande utskott inhämtat vår konsulära representation i Narvik
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 3 A—3 B. 4
26 Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
under de senare åren på ett tillfredsställande sätt provisoriskt utövats
av en i staden boende affärsman, anser riksdagen att den lämpligaste
lösningen av förevarande spörsmål i avvaktan på eu väsentlig utveckling
av de svenska ekonomiska förbindelserna med Nordnorge vore upprättandet
av ett olönat konsulat i Narvik. Med hänsyn härtill anser riksdagen,
att medel icke vidare böra anslås till något lönat konsulärt organ i
nämnda stad.
Enligt vad riksdagen sålunda anfört skulle å ordinarie stat upptagas
7 konsulsbefattningar.
Vad beträffar de lägre diplomatiska och konsulära tjänsterna såsom
legationssekreterare och vicekonsuler, avser Eders Kungl. Maj:ts förslag, att
desamma skulle uppdelas å fjärde och femte avlöningsgrupperna. I fjärde
avlöningsgruppen skulle beräknas 20 och i femte avlöningsgruppen skulle
upptagas 11 ordinarie befattningar. Av dessa skulle följande befattningar
vara bundna vid vissa platser, nämligen i fjärde avlöningsgruppen 3
förste legationssekreterarbefattningar i Helsingfors, Kristiania och Köpenhamn
och 7 vicekonsulstjänster, nämligen vid beskickningen i Köpenhamn,
vid generalkonsulaten i London och New York, i Minneapolis och Boston
samt vid de olönade konsulaten i Antwerpen och Rotterdam samt i femte
avlöningsgruppen 2 andre vicekonsulsbefattningar, vid generalkonsulaten
i London och New York. I fråga om övriga befattningar, 10 i fjärde och
9 i femte avlöningsgruppen, skulle Eders Kungl. Maj:t äga att bestämma
rörande fördelningen med iakttagande, att i fjärde avlöningsgruppen
skulle finnas högst 7 förste legationssekreterare och 3 vicekonsuler samt
i femte avlöningsgruppen högst 6 andre legationssekreterare och 3 andre
vicekonsuler. I förslaget angives att dessa 13 förste eller andre legationssekreterare
närmast avsåges för användning i Haag med tjänstgöringsskyldighet
jämväl i Bryssel, i Paris, London, Berlin, Bern med tjänstgöringsskyldighet
jämväl i Wien, i Warschau, Rom, Aten och Belgrad,
Konstantinopel, Washington, Mexico, Buenos Aires med tjänstgöringsskyldighet
jämväl i Rio de Janeiro, samt i Tokio. De 6 vicekonsulerna
eller andre vicekonsulerna beräknades i första hand bliva erforderliga i
Hamburg, retrograd med tjänstgöringsskyldighet jämväl i Archangel,
Helsingfors, Montreal, Sydney och Chicago.
Riksdagen beaktar givetvis angelägenheten av att beskicknings- och
konsulatchefer hava till förfogande kvalificerat biträde för det löpande
arbetet i tillräcklig omfattning, för att de ej för mindre väsentliga göromål
må nödgas åsidosätta sina viktigare äinbetsuppgifter. Men nuvarande
budgetära situation synes riksdagen mana till att, då det gäller tillgodoseende
av ifrågavarande behov av arbetskrafter, iakttaga en starkare be
-
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
27
glansning av kostnaderna än i Eders Kungl. Maj:ts förslag förutsattes.
I betraktande härav har riksdagen stannat vid, att medel icke anvisas
till flera legationssekreterare och vicekonsulstjänster än 17 i fjärde och 8
i femte avlöningsgruppen. Av dessa torde 4 befattningar i den förra avlöningsgruppen
böra uppföras å extra stat. Riksdagen anser, i överensstämmelse
med vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att förste legationssekreterare alltid
böra vara anställda i Helsingfors, Kristiania och Köpenhamn och har i
övrigt beräknat, att ordinarie legationssekreterare närmast skola komma
till användning i Haag, — med tjänstgöringsskyldighet även i Bryssel, —
Päris, London, Berlin, Bern, med ''tjänstgöringsskyldighet även i Wien,
Washington och Tokio, ävensom att ordinarie vicekonsuler i första hand
komma att beordras till tjänstgöring i London och New York, å vilka
båda platser en vicekonsul i vardera avlöningsgruppen torde behövas,
samt vidare i Helsingfors, Köpenhamn, Hamburg, Antwerpen, Rotterdam,
Montreal och Minneapolis, å vilken sistnämnda plats en fast vicekonsulspost i
fjärde avlöningsgruppen synes böra upprättas. Av de fyra extra befattningarna
har riksdagen tänkt sig, att en skulle bestämmas för legationen i Bukarest
och att de tre återstående skulle hava karaktären av ambulerande
legationssekreterarbefattningar, varvid behovet av en sådan i Sydamerika
torde böra beaktas. De stora kostnader, som utsändandet dit av vikarier
vid de ordinarie tjänstemännens frånvaro på grund av semester eller
annan anledning förorsakar, göra ett dylikt anställande även av sparsamhetshänsyn
önskvärt. Upprättandet av ett lönat vicekonsulat i Boston
anser sig riksdagen icke för närvarande kunna bifalla.
I fråga om kanslisttjänsterna —tillhörande sjätte avlöningsgruppen —
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att å ordinarie stat skulle uppföras 14
av de nuvarande ordinarie eller alla med undantag av befattningen i Moskva
samt de 10 extra kanslisttjänsterna, ävensom ytterligare 9 befattningar,
närmast avsedda för beskickningarna i Helsingfors, Kristiania, Köpenhamn,
Konstantinopel och Wien samt för generalkonsulaten i Hamburg, New York
och Bataviä samt konsulatet i Lubeck. Eders Kungl. Maj:t skulle emellertid
inom det i stat fastställda antalet äga bestämma om befattningarna
fördelning å de olika myndigheterna. Slutligen föreslås en extra kanslistbefattning
för generalkonsulatet i Calcutta.
Riksdagen inser visserligen till fullo nödvändigheten av att, i den
mån väsentligare arbetsuppgifter vid beskickningarna och konsulaten
föreligga, sådant arbete, som med kanslisttjänsterna avses, icke pålägges
de mer kvalificerade befattningshavarna. Men riksdagen finner sig icke
övertygad om den ofrånkomliga behövligheten av ett så stort antal kanslistposter,
som av Eders Kungl. Maj:t föreslås. Nödigt arbetsbiträde torde
28
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
nämligen kunna erhållas utan så betydande kostnader som den av Eders
Kungl. Maj:t föreslagna anordningen skulle betinga. Under sådana omständigheter
och då riksdagen anser det av sparsamhetsskäl nödvändigt att begränsa
antalet kanslisttjänster mer än vad i förslaget skett, anser riksdagen,
att tillsvidare icke flera sådana befattningar uppföras än 22 å ordinarie
och 3 å extra stat. Riksdagen delar meningen, att Eders Kungl. Maj:t
bör äga besluta om dessa befattningars fördelning mellan beskickningarna
och konsulaten, men har vid beräkningen av det föreslagna antalet tjänster
utgått från, att kanslistbefattningar vore oundgängligen erforderliga vid
följande beskickningar, nämligen i Bryssel, Köpenhamn, Paris, retrograd,
Warschau, Madrid, London, Berlin, Washington, Mexiko, Buenos Aires,
Rio de Janeiro och Tokio, vid generalkonsulaten i London, varest 2
tjänster torde erfordras, Kapstaden, Montreal, New York, Shanghai,
Sydney, Batavia och Calcutta, samt vid konsulaten i Lubeck, Chicago
och San Francisco. De 3 extra kanslisttjänsterna äro närmast beräknade
för beskickningen i Warschau samt generalkonsulaten i Batavia och Calcutta.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen i anledning av vad
Eders Kungl. Maj:t under punkterna 2, 3, 4 och 5 föreslagit anmäla, att
riksdagen dels bestämt antalet befattningshavare å ordinarie stat för beskickningar
och konsulat på nedanstående sätt:
Befattningshavare.
11 sändebud .......
8 sändebud .......
7 generalkonsuler ....
6 legationsråd......
7 konsuler.......
6 förste legationssekreterare
7 vicekonsuler......
4 andre legationssekreterare
4 andre vicekonsuler . . .
[ manliga . .
22 kanslister < eller
( kvinnliga . .
Lönegrad.
. A 3
. A 2
. A 2
. B 20
. B 20
. B 16
. B 16
. B 13
. B 13
. B 9 |
. C 6)
dels godkänt följande stat för beskickningar och konsulat, att tilllämpas
från och med den 1 januari 1922:
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
29
Stat för avlöning utom ortstillägg.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . . kronor 860,000
Vikariatsersättningar samt lönefyllnad till vissa konsuls
befattningar,
förslagsanslag.......... » 40,000
Expektansarvoden, förslagsanslag....... • • • »_27,000
Summa kronor 927,000,
dels godkänt följande stat för ortstillägg:
Stat för ortstillägg.
Europa.
Belgien.
Bryssel:
Sändebud..................... 9,000
Kanslist...................... 1,000
Antwerpen:
Vicekonsul..................... 2,000
Danmark.
Köpenhamn:
Sändebud.................... • 17,400
Förste legationssekreterare.............. 2,000
Vicekonsul..................... 2,000
Kanslist...................... —
Estland.
Reval:
Konsul...................... 6,600
Finland.
Helsingfors:
Sändebud.....................17,400
Förste legationssekreterare...... 2,000
Vicekonsul..................... 2,000
Frankrike:
PanS *
Sändebud..................... 30,600
Legationsråd.................... 6,100
Legationssekreterare................. 3,800
Kanslist........''............. 1,900
Rouen:
Konsul...................... 5,100
30
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
Italien:
Rom:
Sändebud.....................13,800
Lettland.
Riga:
Konsul...................... 6,600
Nederländerna.
Haag:
Sändebud.....................17,400
Legationssekreterare................. 3,800
Rotterdam:
Vicekonsul..................... 3,800
Norge.
Kristiania:
Sändebud.....................10,800
Förste legationssekreterare.............. 2,000
Ryssland.
Sändebud........ 30,600
Legationsråd . . .................. 6,600
Kanslist...................... 2,000
Konsul...................... 8,100
Schweiz.
Bern:
Sändebud.....................13,800
Legationssekreterare................. 3,800
Spanien och Portugal.
Madrid:
Sändebud..................... 9,000
Kanslist...................... 1,900
Storbritannien och Irland.
London:
Sändebud..................... 45,000
Legationsråd.................... 6,600
Legationssekreterare................. 4,800
Kanslist...................... 2,000
Generalkonsul . . .................14,400
Vicekonsul..................... 3,800
2:e vicekonsul............... 3,800
Kanslist...................... 2,000
Kanslist..................... • 2,000
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
31
Turkiet och Bulgarien.
Konstantinopel:
Sändebud .....
Tyska riket.
Berlin:
Sändebud .....
Legationsråd ....
Legationssekreterare .
Kanslist......
Hamburg:
Generalkonsul . . .
Yicekonsul.....
Lubeck:
Konsul...... •
Kanslist......
Österrike och Ungern.
Wien:
Sändebud .....
Afrika.
Brittiska Sydafrika.
Kapstaden:
Generalkonsul . . .
Kanslist......
Amerika.
Brittiska Nordamerika.
Montreal:
Generalkonsul . . .
Yicekonsul.....
Kanslist......
Förenta Staterna.
Washington:
Sändebud .....
Legationsråd . . . -Legationssekreterare .
Kanslist ......
New York:
Generalkonsul . . .
l:e vicekonsul . . .
2:e vicekonsul . . .
Kanslist......
9,000
23,400
5,100
3,800
1,80(J
7,400
3,300
4,100
1,500
16,800
11,400
4,500
16,400
5,800
4,500
45,000
7,600
6,800
4,500
18,400
6,800
5,000
4,500
32
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
Chicago:
Konsul......................12,100
Kanslist...................... 4,500
Minneapolis:
Vicekonsul..................... 6,800
San Francisco:
Konsul......................12,100
Kanslist...................... 4,500
Mexico, Centralamerika, Väst-Indien, Övre Sydamerika.
Mexico:
Sändebud................ 22,400
Kanslist......................* 4,500
Argentina, Chile, Uruguay, Paraguay.
Buenos Aires:
Sändebud..................... 36,000
Kanslist..................... * 4,500
Brasilien.
Rio de Janeiro:
Sändebud..................... 30,000
Kanslist......................* 4,500
Asien.
Japan och Kina.
Tokio:
Sändebud...... 30,000
Legationssekreterare................. 6,600
Kanslist......................* 4,500
Peking:
Legationsråd.......... 12,000
Shanghai:
Generalkonsul...................19,400
Kanslist......................* 4,500
Brittiska Australien.
Sydney:
Generalkonsul.......... 14,400
Kanslist...................... 4,500
Summa ortstillägg kr. 782,500
Tillägg till ortstillägg åt vissa kanslister, förslagsanslag, högst 5,000
Summa kronor 787,500
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
33
* Ytterligare 1,000 kronor om kanslisten äger tillräcklig kännedom i landets språk.
Anm. 1. Sändebuden i Paris, Kristiania, Madrid, London, Konstantinopel, Berlin
samt generalkonsuln i Hamburg åtnjuta fri bostad.
Dessutom utgår till nu nämnda tjänstemän ersättning för uppvärmning och belysning
av vederbörande beskicknings- resp. konsulathus med följande belopp, nämligen:
3.000 kronor för sändebudet i Paris,
2,400 » » » » Kristiania,
1.000 » » » » Madrid,
3.000 » » » » London,
2.000 » » » » Konstantinopel,
3.000 » » » » Berlin,
1.000 » » generalkonsuln i Hamburg,
varjämte 5,000 kronor för enahanda ändamål avses för statens fastighet i retrograd.
Anm. 2. Ortstillägg för beskickningschef, som icke åtnjuter fri bostad, samt för
generalkonsuln i Shanghai avser även kostnaden för kanslilokal.
derunder riksstatens tredje huvudtitel, med uteslutande av de under
rubrikerna beskickningar och konsulat och vikariatsersättning vid beskickningar
och konsulat samt lönefyllnad till vissa konsulsbefattningar
uppförda ordinarie anslagen, under rubriken beskickningar och konsulat
uppfört ett ordinarie förslagsanslag å 1,715,000 kronor;
dels godkänt följande:
Arvodesstat för viss extra personal i utrikesrepresentationen.
3 sändebud.
Fast arvode: 14,526 ...............kronor 43,578
2 generalkonsuler.
Fast arvode: 14,526 ............ » 29,052
1 extra förste legationssekreterare.
Fast arvode: 8,250, 8,730, 9,210, 9,690 » 9,210
3 extra förste legationssekreterare.
Fast arvode: 8,250, 8,730, 9,210, 9,690 » 27,630
3 extra kanslister.
Fast arvode för manlig kanslist: 4,555, 4,791, 5,163,
5,535, 5,907 » 16,605
för kvinnlig kanslist: 3,258, 3,474, 3,696, 3,924 ...» —
Summa kr. 126,075
Vikariatsersättning för ovannämnda personal, förslagsanslag kr. 3,000
Summa kronor 129,075
dels godkänt följande stat för ortstillägg åt viss extra personal i
utrikesrepresentationen:
Bihang till riksdagens p7‘otokoll 1921. 14 samt. Nr 3 A—3 B.
5
34
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
Stat för ortstillägg för viss extra personal i utrikesrepresentationen.
Polen.
Warschau:
Sändebud..... 17,400
Kanslist....................... 1,900
Tjecko-Slovakien.
Prag:
Sändebud...................... 9,000
Rumänien.
Bukarest:
Sändebud . . ....................13,800
Legationssekreterare.................. 3,800
Brittiska Indien.
Calcutta:
Generalkonsul....................19,400
Kanslist......... 4,500
Nederländska Ostindien.
Batavia:
Generalkonsul....................19,400
Kanslist....................... 4,500
3 ambulatoriska förste legationssekreterare . . . •......14,000
Summa kronor 107,700
Anm. Ortstilläggen för ovan nämnda sändebud och generalkonsuler avse även kostnaderna
för kanslilokal.
dels till arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i utrikesrepresentationen
å extra stat för år 1922 anvisat ett förslagsanslag, 237,000
kronor;
dels under riksstatens tredje huvudtitel till tillfälliga diplomatiska
och konsulära poster i utlandet å extra stat för år 1922 uppfört ett ''förslagsanslag,
högst, 30,000 kronor;
dels till extra ortstillägg åt ordinarie och extra personal i utrikesrepresentationen
å extra stat för år 1922 anvisat ett förslagsanslag, högst,
500,000 kronor;
dels ock medgivit ej mindre, att kostnaderna för den i avd. B mom.
12 i riksdagens förut omförmälda förslag till kungörelse (Bilaga till denna
skrivelse) avsedda förmån må bestridas av den i ovan intagna avlönings
-
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
35
stat för beskickningar och konsulat uppförda anslagsposten avlöningar åt
ordinarie tjänstemän än även att kostnaden för begravningshjälp åt dödsbo
efter avliden tjänsterna q i befattning upptagen i arvodesstaten för viss
extra personal i utrikesrepresentationen må bestridas av det för samma
arvodesstat avsedda anslag.
5:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 6) att under
rubriken ekiperingspenningar, möbler, reparationer m. in. i riksstat en för
år 1922 uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 70,000 kronor.
Riksdagen finner icke ändamålsenligt, att ifrågavarande olika behov
tillgodoses under ett och samma anslag, utan anser att ekiperingspenningar
böra såsom hittills utgå från ett särskilt ordinarie förslagsanslag.
Medel till reparationer av statens fastigheter i utlandet samt möblering
av desamma synes böra beviljas under ett anslag, vilket bör finna plats
nedan under avdelning D. Diverse. Riksdagen, som alltså i det följande
återkommer till denna fråga, får nu anmäla, att riksdagen i riksstaten för
år 1922 höjt ordinarie förslagsanslaget till ekiperingspenningar, nu
15.000 kronor, med 15,000 kronor till 30,000 kronor.
6:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 7) att, i
stället för det nuvarande ordinarie bestämda anslaget till kontorskostnadsersättningar
åt lönade konsuler, under samma rubrik i riksstaten för år
1922 uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 120,000 kronor.
Riksdagen finner sig böra bifalla Eders Kungl. Majrts förslag med
den ändring, att anslaget erhåller karaktär av förslagsanslag, högst,
120.000 kronor.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i stället för det nuvarande
ordinarie bestämda anslaget till kontorskostnadsersättningar
åt lönade konsuler, under samma rubrik i riksstaten för år 1922 uppfört
ett ordinarie förslagsanslag, högst, 120,000 kronor.
7:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 8) att, i stället
för det nuvarande ordinarie förslagsanslaget ersättningar till olönade konsuler
och vicekonsuler, under rubriken ersättningar till olönade konsuler
riksstaten för år 1922 uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 120,000
kronor.
Det nuvarande anslaget har under senare år avsevärt överskridits i
följd av den inträdda stegringen i kontorskostnader. Att beräkna ett anslag
i proportion härtill torde emellertid, såsom i Eders Kungl. Maj:ts förslag
framhålles, ej vara erforderligt, enär de olönade konsulerna i viss mån
tillföras ökad gottgörelse för sina utgifter genom den höjning, som år
1920 ägt rum av expeditionsavgifterna. För ändamålet synes riksdagen
ett anslag å 100,000 kronor vara tillfyllest.
36
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen från och med år 1922,
i stället för det ordinarie förslagsanslaget ersättningar till olönade konsuler
och vicekonsuler, under rubriken ersättningar till olönade konsuler
uppfört ett ordinarie förslagsanslag å 100,000 kronor.
8:o) På grund av vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
(punkt 9) har riksdagen till personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter
på extra stat för år 1922 beviljat ett förslagsanslag, högst,
5,000 kronor.
9:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 10) att, i
stället för det nuvarande ordinarie reservationsanslaget diplomat- och
konsulsaspiranter, under rubriken attachéer (aspiranter) i riksstaten för
år 1922 uppföra ett ordinarie reservationsanslag av 100,000 kronor.
Med avseende å ifrågavarande tjänstemäns avlöningsförmåner föreslås
anordningen, att ett mot lön svarande fast arvode bestämmes för
varje attaché, och att därtill för de utomlands anställda läggas belopp,
motsvarande ortstillägg. Dyrtidstillägg skulle utgå allenast å grundarvodena.
Emot införandet av nu berörda princip har riksdagen intet att erinra.
Ej heller har riksdagen något att invända mot storleken av det
för avlöning åt attachéer begärda beloppet. Även för närvarande står
för omförmälda ändamål till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp
av 100,000 kronor, varav emellertid ett belopp av 44,000 kronor är uppfört
å extra stat.
Under nu rådande situation finner riksdagen det icke lämpligt att
frångå det sålunda tillämpade systemet med uppdelning å ordinarie och
extra stat av de för ändamålet anvisade medlen och anser alltså, att ett
belopp av 44,000 kronor fortfarande bör uppföras å extra stat.
Beträffande den föreslagna förändringen av det ordinäre anslagets
benämning anser riksdagen Eders Kungl. Maj:ts förslag tillräckligt motiverat
därigenom, att enligt gällande antagningsbestämmelser den förutvarande
skillnaden mellan diplomat- och konsulsaspiranter bortfallit.
Det förstärkningsanslag, som riksdagen alltså anser böra anvisas å
1922 års extra stät, har riksdagen funnit böra erhålla naturen »förslagsanslag,
högst».
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen
anmäla, att riksdagen från och med år 1922, med uteslutande av det
under rubriken diplomat- och konsulsaspiranter upptagna ordinarie reservationsanslaget
diplomat- och konsulsaspiranter, under rubriken attachéer
(aspiranter) uppfört ett ordinarie reservationsanslag å 56,000 kronor.
10:o) Under hänvisning till vad under nästföregående punkt an -
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
37
förts får riksdagen anmäla, att riksdagen till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
attachéer (aspiranter) på extra stat för år 1922 anvisat
ett förslagsanslag, högst, 44,000 kronor.
ll:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11) att i
stället för det nuvarande ordinarie bestämda anslaget militär- och marinattachéer
under samma rubrik i riksstaten för år 1922 uppföra ett ordinarie
förslagsanslag, högst, 128,000 kronor.
Enligt förslaget skulle militär- och marinattachéerna, med bibehållande
av sin militära avlöning jämte dyrtidstillägg därå, av medel under
tredje huvudtiteln åtnjuta arvoden, vilka borde bestämmas till att motsvara
ortstillägg, och varå dyrtidstillägg ej skulle utgå. Behovet av dylika
attachéer har givetvis beräknats med utgångspunkt från nuvarande
internationella situation.
Riksdagen finner, att den föreslagna principen för militär- och marinattachéernas
avlönande är lämplig. . Med avseende å det belopp, som
borde å riksstaten för år 1922 uppföras till arvoden åt dessa tjänstemän,
har riksdagen däremot en från Eders Kungl. Maj:ts avvikande mening. Det
synes nämligen riksdagen, att man under nuvarande omständigheter icke
kan med tillräcklig grad av sannolikhet beräkna behovet av militär- och
marinattachéer för en så lång tid framåt, som borde förutsättas, när det
gäller fastställandet av ett ordinarie anslag till att täcka avlöningskostnaderna
för en viss personalgrupp i dess helhet. Fastmer är riksdagen
av den åsikten, att, om så prövas oundgängligen nödvändigt, vid sidan
av det ordinarie anslaget, vars belopp med hänsyn till inträdd prisstegring
torde böra något höjas, tillsvidare, liksom under de senare åren
skett, erforderliga belopp beviljas å tilläggsstat. Riksdagen anser sig
icke kunna medgiva större ökning av det ordinarie anslaget än med
12,000 kronor.
Någon ändring av det ordinarie anslagets natur lärer icke nu böra
vidtagas.
På grund av vad sålunda anförts har riksdagen från och med år
1922 uppfört det ordinarie bestämda anslaget militär- och marinattachéer
med ett från 28,000 till 40,000 kronor förhöjt belopp.
12:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 12) att, i
likhet med vad innevarande år ägt rum, å extra stat för år 1922 till
extra handelsattachéer anvisa ett reservationsanslag av 140,000 kronor.
I fråga om avlöningen för samtliga specialattachéer med undantag
av militär- och marinattachéer har föreslagits, att viss del av deras arvoden,
12,000 kronor, skulle bestämmas till att motsvara lön, under det
38
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
återstoden skulle motsvara ortstillägg. Endast å den förra delen av arvodena
skulle dyrtidstillägg utgå.
Förslaget om en uppdelning av arvodena åt ifrågavarande tjänstemän
synes riksdagen vara lämpligt. Emellertid anser riksdagen, att
grundarvodet bör sättas lägre än som föreslagits, och att ett belopp av
9,000 kronor bör bestämmas att motsvara lön.
Utan att finna en sådan reglering av arvodena hava betydelse för
frågan om specialattacliéernas och de ordinarie tjänstemännens inbördes
tjänsteställning, vill riksdagen betona, att det avdrag å arvode, specialattaché
bör vidkännas under ledighet från tjänsten, lämpligen bör fastställas
i överensstämmelse med vad gäller för ordinarie tjänsteman i
närmast motsvarande lönekategori.
I övrigt har riksdagen intet att erinra med anledning av förevarande
föx-slag, utan får anmäla, att riksdagen till förstärkning av ordinarie
reservationsanslaget handelsattachéer å extra stat för år 1922 beviljat
ett förslagsanslag, högst, 140,000 kronor.
18:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 13) att
under rubriken socialattachéer i riksstaten för år 1922 uppföra ett ordinarie
reservationsanslag av 75,000 kronor.
Beträffande principen för socialattachéernas avlönande hänvisar
riksdagen till vad under nästföregående punkt anförts.
Det belopp, 50,000 kronor, vilket för närvarande såsom extra reservationsanslag
står till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för ifrågavarande
ändamål, är tillfyllest för avlönande av tre socialattachéer. Den föreslagna
ökningen av anslagsbeloppet skulle möjliggöra upprättandet av ytterligare
. en socialattachébefattning.
Riksdagen finner emellertid en utvidgning av socialattachéinstitutionen
särskilt under nuvarande budgetära situation icke lämplig.
I övrigt anser riksdagen, att hittills vunna erfarenheter icke giva tillräckligt
stöd för en uppfattning om institutionens permanenta behövlighet.
Under sådana omständigheter har riksdagen för sin del ansett, att anslagtill
socialattachéer bör beviljas på samma sätt och med enahanda belopp
som hittills skett.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen till socialattachéer på
extra stat för år 1922 beviljat ett reservationsanslag å 50,000 kronor.
14:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 14) att
å extra stat för år 1922 till lantbruksattachéer anvisa ett reservationsanslag
av 77,000 kronor.
Den nuvarande representationen å lantbruksområdet utgöres av
tvenne lantbruksstyrelsen underställda lantbrukskonsulenter, vilkas avlö
-
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
39
ningar bestridas av det å nionde huvudtiteln uppförda extra förslagsanslaget,
högst, 29,000 kronor till befrämjande av avsättningen i främmande
länder av alster av svenska lantbruket m. in. Av samma anslag
gäldas expenser och resekostnader för konsulenterna.
Eders Kungl. Maj:ts förslag avser nu, att''den hittillsvarande lantbruksrepresentationen
skulle ersättas med en organisation av lantbruksattachéer,
anordnad på i huvudsak samma sätt som socialattachéinstitutionen. Genom
det begärda anslaget skulle möjliggöras anställandet av lantbruksattachéer
i Berlin, London, Warschau och Washington.
Riksdagen, som hyser starka betänkligheter mot den ytterligare utvidgning
av specialattachéinstitutionen, som inrättandet av en lantbruksattachéorganisation
skulle innebära, måste redan av denna anledning ställa
sig tveksam till förevarande anslagsäskande. Då härtill kommer, att den
i ämnet hörda fackmyndigheten, lantbruksstyrelsen, i sitt utlåtande uttalat
sig för ett uppskov tillsvidare med genomförandet av den ifrågasatta
förändringen av vår lantbruksrepresentation, anser sig riksdagen icke
kunna medgiva, att åtgärder i av Eders Kungl. Maj:t föreslagen riktning
vidtagas. Då emellertid medel böra beviljas för avlönande under år 1922
av de nuvarande jordbrukskonsulenterna och anslag härtill nu icke kunnat
anvisas på nionde huvudtiteln, det erforderliga beloppet, 29,000 kronor,
har för denna gång anvisats på tredje huvudtiteln.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen till lantbruksattachéer (jordbrukskonsulenter)
på extra stat för år 1922 beviljat ett förslagsanslag,
högst, 29,000 kronor.
15:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 15) att
det ordinarie bestämda anslaget extra biträden, kanslivaktmästare, och
andra utgifter vid beskickningar och konsulat, nu 32,200 kronor, må
under benämningen extra biträden och vaktbetjänte vid beskickningar
och konsulat i riksstaten för år 1922 uppföras med ett förhöjt belopp
av 70,000 kronor.
Till förstärkning av ifrågavarande ordinarie anslag har alltsedan
år 1920 å extra stat uppförts ett särskilt förslagsanslag, högst, 40,000
kronor, avsett företrädesvis för bestridande av kostnaderna för de extra
biträden, vilka måste anlitas till följd av rådande särskilda förhållanden,
framför allt att fylla de krav på mycket omfattande passexpedition, som
göra sig gällande, sedan resandeströmmen efter fredsslutet nått eu osedvanlig
stegring, och det av kontrollhänsyn befunnits nödvändigt, att de
resande skola vara försedda med pass.
Dyrtidstillägg utgå på omkring halva antalet av ersättningsbeloppen
från det ordinarie och på samtliga gottgörelser från det extra anslaget.
40
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
Förutom ovanberörda höjning av det ordinarie anslaget till 70,000
kronor föreslår Eders Kungl. Maj:t, att det extra förstärkningsanslaget
upptages till 67,000 kronor. Dessa anslagsökningar skulle möjliggöra, att
ersättningarna till de extra biträdena och vaktbetjänte höjdes så, att dyrtidstillägg
ej vidare behövde därå utgå. Endast i fråga om drogmanen vid
beskickningen i Konstantinopel skulle arvodet vara förenat med dyrtidstillägg.
Det ordinarie anslagets ökning från 32,200 till 70,000 kronor skulle,
enligt vad riksdagen inhämtat, avse ersättning för mistade dyrtidstillägg
med omkring 15,000 kronor, arvodesförbättring åt drogmanen med 12,000
kronor, åt vissa vaktmästare vid beskickningarna med 2,800 kronor, överflyttande
till detta anslag av lämpligen avvägda arvodesbelopp för vissa
befattningar vid beskickningar och konsulat å ordinarie stat, vilka befattningar
kunna väntas vara permanent erforderliga och avförande därifrån
av vissa andra, vilkas framtida erforderlighet ej kan för närvarande fastställas,
ungefärligen 8,000 kronor.
Upptagandet av det extra anslaget till 67,000 kronor i stället för
40.000 kronor skulle väsentligen avse ersättning för mistade dyrtidstillägg,
samt möjliggöra mötandet av kommande ökat behov av biträden
vid passexpedition samt vaktmästare vid beskickningar och konsulat. Särskilt
har därvid beräknats uppstående behov av dylik personal, därest
förbindelserna med Ryssland återknytas.
Riksdagen finner från principiell synpunkt sett icke lämpligt, att ett
mot dyrtidstillägg å arvodena svarande belopp inräknas i det ordinarie
anslaget och anser sålunda, att detta icke bör ökas till högre belopp än
55.000 kronor. Det extra anslaget torde böra begränsas till enahanda
belopp. Riksdagen förutsätter, att dyrtidstillägg ej komma att utgå å
avlöningar bestridda från förevarande och närmast följande anslag.
På grund härav får riksdagen under förevarande punkt anmäla,
att riksdagen medgivit att det ordinarie bestämda anslaget extra biträden,
kanslivaktmästare och andra utgifter vid beskickningar och konsulat må
från och med år 1922 under benämningen extra biträden och vaktbetjänte
vid beskickningar och konsulat i riksstaten uppföras med ett till 55,000
kronor förhöjt belopp.
16:o) I anledning av vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
(punkt 16) och under åberopande av vad under nästföregående punkt
anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen har till förstärkning av anslaget
extra biträden och vaktbetjänte vid beskickningar och konsulat å extra
stat för år 1922 beviljat ett förslagsanslag, högst, 55,000 kronor.
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
41
C. Internationella byråer in. in.
17:o) I enlighet med vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
(punkt 18) har riksdagen till bestridande av Sveriges andel i kostnaderna
under år 1921 för den internationella skiljedomstolens byrå i Haag å extra
stat för år 1922 beviljat ett förslagsanslag, högst, 6,100 kronor.
18:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 19) att
såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för interparlamentariska
unionens byrå och generalsekretariat för år 1922 å extra stat för samma
år anvisa ett förslagsanslag, högst, av 12,000 kronor.
Riksdagen anser, att det bidrag, som utöver det sedvanliga beloppet
å 2,000 kronor för ifrågavarande ändamål bör beviljas för nästkommande
år, torde kunna begränsas till 8,000 kronor, och får riksdagen sålunda
anmäla, att riksdagen såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för
interparlamentariska unionens byrå och generalsekretariat för år 1922 å extra
stat för samma år beviljat ett förslagsanslag, högst, 10,000 kronor.
19:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 20) att
såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för riksdagens interparlamentariska
grupp under år 1922 å extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag,
högst, av 75,000 kronor.
Då riksdagen anser, att någon begränsning i omkostnaderna kan
åvägabringas, torde gruppens budget böra uppgöras med följande i förhållande
till Eders Kungl. Maj:ts förslag sänkta belopp:
1) Förvaltningskostnader, trycksaker, porto, maskinskrivning,
vård av bibliotek, inköp av litteratur, inbindning
och dylikt......................Kr. 8,000: —
2) Resebidrag till den interparlamentariska unionens
och det nordiska interparlamentariska förbundets rådsmöten » 6,000: —
3) Nordiskt interparlamentariskt delegerademöte
i Sverige................Kr. 37,000: —
resebidrag...............» 4,000: — » 41,000: —
4) Sveriges andel i kostnaderna för arbeten, som utföras
gemensamt av de tre nordiska gruppernas sekretariat » 15,000: —
Summa kronor 70,000: —
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen såsom bidrag till
bestridande av kostnaderna för riksdagens interparlamentariska grupp under
Bihang till riksdagens protokoll 1921. lé sand. Nr 3 A—3 B. 6
42 Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
år 1922 å extra stat för samma år beviljat ett förslagsanslag, högst,
70.000 kronor.
20:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen
beslutat, att ej mindre det ursprungligen såsom bidrag till täckande av
kostnaderna för den svenska gruppens av den interparlamentariska unionen
deltagande i unionens XX:de konferens å extra stat för år 1915 anvisade
förslagsanslag, 15,000 kronor, än även det anslag av 4,500 kronor, vilket
för den händelse den XIX:de konferensen skulle hava ägt rum redan år
1915, ursprungligen anvisats å extra stat för år 1916 såsom bidrag till
täckande av kostnaderna för den svenska gruppens deltagande i unionens
XX:de konferens samma år, skola, därest eller i den mån dessa anslag
ej dessförinnan tagits i anspråk, få användas såsom bidrag till täckande
av kostnaderna för riksdagens interparlamentariska grupps deltagande i den
interparlamentariska unionens konferens, som kan komma att äga rum år 1922.
21:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 22) att
under förutsättning att Sverige-Amerikastiftelsen på annat sätt för svenskamerikansk
ömsesidig upplysningsverksamhet under 1922 anskaffar minst
120.000 kronor samt på de villkor Eders Kungl. Maj:t eljest må föreskriva
såsom bidrag till Sverige-Amerikastiftelsen å extra stat för år 1922
bevilja ett förslagsanslag, högst, 30,000 kronor.
På tilläggsstat för år 1921 har för samma ändamål äskats likaledes
ett förslagsanslag, högst, 30,000 kronor.
Ifrågavarande anslagsäskande avser ett ändamål, som förut icke
varit med statsmedel understött. Då riksdagen under nu rådande ekonomiska
situation anser den starkaste begränsning av anslagsbeviljande
i dylika fall vara nödvändig, har riksdagen funnit sig icke kunna för
närvarande bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen får alltså beträffande 1922 års stat anmäla, att Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke av riksdagen bifallits.
22:o) I en inom riksdagen väckt motion (I: 19) har föreslagits,
att riksdagen ville på 1922 års stat uppföra ett anslag av 2,000 kronor
till den internationella fredsbyrån i Bern.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen med anledning av nämnda
motion till internationella fredsbyrån i Bern på extra stat för år 1922
anvisat ett förslagsanslag, högst, 2,000 kronor.
D. Diverse.
23:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 23), att
ordinarie förslagsanslaget rese- och flyttningsersättning, inspektioner, till
-
Riksdagens skrivelse Nr 3 A. 43
fälliga uppdrag, nu uppgående till 165,000 kronor, må i riksstaten för
år 1922 uppföras med förhöjt belopp av 280,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 18 mars 1921 till riksdagen
avlåten proposition (nr 319), bland annat, med ändring av ovanberörda
framställning föreslagit riksdagen besluta, att ifrågavarande anslag
skall i riksstaten för år 1922 upptagas med 550,000 kronor.
På sätt riksdagen i särskild skrivelse (nr 279) anmält, har riksdagen
beslutat, att ordinarie förslagsanslaget under tredje huvudtiteln till
rese- och flyttningsersättning, inspektioner, tillfälliga uppdrag skall i
riksstaten för år 1922 upptagas med 280,000 kronor.
24:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 6) att under
rubriken ekiperingspenningar, möbler, reparationer m. in. i riksstaten för
år 1922 uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 70,000 kronor.
Såsom riksdagen under punkt 5:o) anfört, finner riksdagen icke ändamålsenligt,
att ifrågavarande olika behov tillgodoses under ett och
samma anslag, varför riksdagen i riksstaten för år 1922 under rubriken
ekiperingspenningar liksom hittills uppfört ett särskilt ordinarie förslagsanslag.
Riksdagens vederbörande utskott har inhämtat, att under förflutna år
för bestridande av kostnader för reparationer och underhåll av statens
fastigheter i utlandet anlitats dels tredje huvudtitelns besparingar dels ock i
viss utsträckning de hyresmedel, som inflyta från statens fastighet i Konstantinopel.
Då från och med år 1922 de ordinarie avlöningsanslagen förändras
från att vara bestämda anslag till förslagsanslag, kunna besparingar
framdeles uppkomma endast i ringa omfattning. Även de från fastigheten i
Konstantinopel inflytande hyresmedlen måste på grund av den turkiska
valutans starka depreciering beräknas till relativt lågt belopp. Då sistnämnda
medel jämväl anlitas för täckande av ett flertal årliga mindre
utgiftsposter för beskickningens i Konstantinopel ekonomi m. m., torde
för här ifrågavarande ändamål icke kunna påräknas ett större belopp än
omkring 12,000 kronor om året.
Då det anslag, varom här är fråga, tillika är avsett för bestridande
av kostnader för möblering av ekonomi- och representationsavdelningarna
i beskickningshusen, varom sakkunniga uttalat sig i betänkandet å sid.
146 o. tf., ävensom för täckande av å dessa hus vilande vattenavgifter
samt vissa andra onera, synes det riksdagen, att anslaget icke bör beräknas
lägre än till 35,000 kronor samt erhålla karaktären av reservationsanslag.
1 detta sammanhang har riksdagen, med hänsyn till de senare årens
erfarenhet angående de förhållanden, under vilka förvärv av fastigheter
44
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
utomlands för beskickningar eller konsulat i vissa fall ägt rum, velat framhålla
önskvärdheten av, att i de fall, där sådant förvärv synes kunna ske
på för svenska staten exceptionellt fördelaktiga villkor, och där på grund
av försäljningsanbudets beskaffenhet tiden icke tillåter inhämtande av
riksdagens medgivande till köpet, möjlighet beredes Eders Kungl. Maj:t att
utan sådant medgivande avsluta detsamma. I anslutning till denna uppfattning
har riksdagen ansett sig böra uttala, att från riksdagens sida intet
synes höra vara att erinra, därest, under nämnda förutsättningar, Eders
Kungl. Maj:t för ändamålet disponerar ett belopp av högst 500,000 kronor
av anslaget till oförutsedda utgifter.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen under rubriken underhåll och
reparationer av statens fastigheter i utlandet, möbler m. m. i riksstaten
för år 1922 uppfört ett ordinarie reservationsanslag av 35,000 kronor.
25:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 24), att
ordinarie förslagsanslaget skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus
m. m., nu uppgående till 350,000 kronor, må i riksstaten för år 1922 uppföras
med ett förhöjt belopp av 800,000 kronor.
Från detta anslag skulle bl. a. utgå de kostnader för uppvärmning
och belysning av statens fastigheter i utlandet, som enligt propositionen
borde bestridas av statsverket eller 3 A av totalutgifterna.
Riksdagen anser, såsom ovan anförts, att bidragen till belysning och
uppvärmning av statens fastigheter i utlandet böra utgå med fasta belopp.
I den man dessa bidrag på grund av rådande höga priser ej
räcka för ändamålet, torde hänsyn därtill böra tagas vid beräkningen av
de extra ortstilläggen.
Riksdagens vederbörande utskott har inhämtat, att förevarande anslag
jämväl under 1920 på ett anmärkningsvärt sätt överskridits, och
finner sig riksdagen med hänsyn härtill böra framhålla angelägenheten
av att all möjlig sparsamhet iakttages, samt att i sådant syfte verksam
kontroll övas från utrikesdepartementet beträffande omfattningen av de
anspråk på medel av ifrågavarande anslag, som framställas från beskickningar
och konsulat ävensom rörande sagda medels användning. Då besparingar
pa sa sätt torde kunna vinnas, synes anslaget kunna begränsas
till 550,000 kronor.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen uppfört ordinarie
förslagsanslaget skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus m. in.
i riksstaten för ar 1922 med ett till 550,000 kronor förhöjt belopp.
26:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 25), att
ordinarie förslagsanslaget till tryckningskostnader, nu uppgående till
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
45
15,050 kronor, må i riksstaten för år 1922 uppföras med ett förhöjt
belopp av 30,000 kronor.
Riksdagen, som anser, att så stor höjning av anslaget, som av
Eders Kungl. Maj:t föreslagits, icke bör ifrågakomma, får anmäla, att
riksdagen uppfört ordinarie förslagsanslaget till tryckningskostnader i riksstaten
för år 1922 med ett till 20,000 kronor förhöjt belopp.
27:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 26) att under
rubriken upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige i riksstaten
för år 1922 uppföra ett ordinarie bestämt anslag, 150,000 kronor.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, i likhet med vad för innevarande
år ägt rum, till upplysning sv erksamhet i utlandet angående Sverige
på extra stat för år 1922 beviljat ett förslagsanslag, högst, 135,000
kronor.
28:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 27) att till
fortsatt utgivande av Sveriges traktater å extra stat för år 1922 anvisa
ett förslagsanslag, högst, av 13,000 kronor.
Riksdagen uppskattar till fullo värdet ur historisk och politisk synpunkt
av att ifrågavarande verk bringas till fullbordan, på sätt av Eders
Kungl. Maj:t avsetts. Anslaget synes emellertid böra beräknas något lägre
än vad i propositionen föreslagits, särskilt i betraktande av att såväl papperspris
som tryckningskostnader kunna antagas ytterligare nedgå.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen till fortsatt utgivande av Sveriges
traktater å extra stat för år 1922 beviljat ett förslagsanslag, högst, 9,000
kronor.
29:o) I förslaget till riksstat för år 1922 har Eders Kungl. Maj:t
upptagit ordinarie förslagsanslaget kommittéer och utredningar genom
sakkunniga m. m. med oförändrat belopp av 150,000 kronor.
Med hänsyn till de upplysningar riksdagens vederbörande utskott
inhämtat angående den jämförelsevis begränsade omfattning, vari ifrågavarande
anslag av utrikesdepartementet kan förväntas bliva taget i anspråk,
finner riksdagen att detsamma bör kunna fastställas till ett vida
lägre belopp än det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen uppfört ordinarie förslagsanslaget
kommittéer och utredningar genom sakkunniga m. m. i riksstaten
för år 1922 med ett till 75,000 kronor sänkt belopp.
30:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 28) att under
rubriken extra utgifter i riksstaten för år 1922 uppföra ett ordinarie
reservationsanslag av 40,000 kronor.
Då riksdagen, med hänsyn till att besparingar för framtiden endast
i jämförelsevis ringa mån kunna väntas uppkomma under tredje huvud
-
4fi
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
titeln, finner behovet av ett särskilt anslag för extra utgifter väl motiverat,
särskilt vid början av ett år, innan riksdagen må hava hunnit bevilja
medel för uppkommande oförutsett behov, har riksdagen ansett sig
böra bevilja ett dylikt anslag ehuru till lägre belopp- än det av Eders
Kungl. Maj:t föreslagna.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen under rubriken extra utgifter
i riksstaten för år 1922 uppfört ett ordinarie reservationsanslag av 30,000
kronor.
31:o) Beträffande, övriga här ej särskilt omförmälda ordinarie anslag
under tredje huvudtiteln har riksdagen icke vidtagit annan ändring
än att förslagsanslaget till ålderstillägg ur riksstaten uteslutits.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen beslutat att, med uteslu
tande av förslagsanslaget till ålderstillägg, i riksstaten för år 1922 upptaga
övriga ordinarie anslag med oförändrade belopp.
Stockholm den 17 juni 1921.
Med undersåtlig vördnad.
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
47
(Bilaga.)
Förslag
till
kungörelse angående tillämpning av avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
å diplomatisk och konsulär personal.
v
Ifrågavarande reglemente skall från och med den l januari 1922
äga tillämpning å diplomatisk och konsulär personal, varvid följande
särskilda bestämmelser skola lända till efterrättelse.
A. Beträffande personal anställd i utrikesdepartementet:
l:o) Yad i 13 § 2 mom. i reglementet stadgas i fråga om tjänsteman
vid centralt verk skall äga motsvarande tillämpning ifråga om
diplomatisk eller konsulär tjänsteman i utrikesdepartementet.
2:o) Kabinettssekreterare, som är gift, äger såsom bidrag till
representationskostnader åtnjuta ett årligt belopp av 3,000
kronor att utbetalas i den ordning, som beträffande lön är
i reglementet stadgat.
B. Beträffande personal anställd utom landet:
l:o) Förutom lön enligt reglementet äger tjänsteman åtnjuta
ortstillägg vid tjänst, varmed sådant enligt särskild stat är
förenat.
Om åtnjutande i visst fall av fri bostad i staten tillhörigt
bus jämte bidrag till kostnad för uppvärmning och belysning
av sådan skall lända till efterrättelse vad i staten för
ortstillägg stadgas.
2:o) Oavsett vad i 2 § 2 mom. i reglementet stadgas äger Kungl.
Maj:t förordna, från vilken dag lön skall utgå.
Ortstillägg utgår från och med den dag, då tjänsteman
tillträder tjänst, varmed sådant är förenat, till och med
den dag, då han upphör att utöva samma tjänst.
3:o) Såsom tillägg till 3 § i reglementet skall gälla, att tjänsteman
icke må driva handel eller annan näring.
48
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
4:o) Ort utom landet skall städse anses tillhöra den i 9 § i
reglementet upptagna ortsgruppen G.
5:o) Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön, förutom i fall som
i 15 § i reglementet omförmälas, jämväl efter Kungl. Maj:ts
prövning för den tid eller viss del därav, då han i anledning
av utnämning eller förordnande att bestrida tjänst å
annan ort befinner sig på resa mellan den förutvarande och
den nya tjänstgöringsorten.
6:o) Vad om åtnjutande av lön är i 16 § 2 mom. i reglementet
stadgat skall äga motsvarande tillämpning med avseende
å tjänsteman, som är anställd i land med tropiskt
eller halvtropiskt klimat och vilken angripits av svårare
klimatsjukdom i akut form, ävensom tjänsteman, som å
utländsk tjänstgöringsort angripits av där epidemiskt uppträdande
svårare sjukdom, som icke alls eller allenast i
sällsynta fall förekommer inom riket.
. Huruvida eller i vilken mån ortstillägg skall utgå i fall,
som här eller i 16 § 2 mom. i reglementet avses, bestämmes
av Kungl. Maj:t.
7:o) Yad i 19 § 1 mom. i reglementet stadgas om skyldighet
att såsom vikarie bestrida befattning skall gälla utan den i
nämnda moment stadgade tidsbegränsning och avse jämväl
befattning i tjänstemannens egen lönegrad. Vid vikariat i
egen lönegrad utgår ej vikariatsersättning.
Beträffande åtnjutande av ortstillägg vid vikariat skall,
där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar,
gälla, att vikarien äger, mot avstående i förekommande
fall av eget ortstillägg, åtnjuta, där vikariatet avser
befattning såsom chef för beskickning, generalkonsulat
eller konsulat, hälften av med denna befattning förenat
ortstillägg eller motsvarande belopp, men eljest hela ortstillägget
för den andra befattningen eller däremot svarande
belopp; dock att tjänsteman, som förordnas att under semester
bestrida annan befattning å den ort, där han är anställd,
ej härför må åtnjuta förhöjt ortstillägg.
8:o) Tjänsteman, som av hänsyn till förhållandet till främmande
makt hemkallas från tjänst, som han innehar utomlands,
må, där Kungl. Maj:t prövar det för tjänsten erforderligt,
med bibehållna avlöningsförmåner förordnas att tjänstgöra i
utrikesdepartementet för handläggning av ärenden, som beröra
49
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
hans verksamhetsområde. Vad nu nämnts skall gälla även
med avseende å tjänsteman i fall, då med hänsyn til kän
nedom om vissa förhallanden i det land, varest tjänstemannen
är anställd, eller särskild sakkunskap, som han må äga,
eller på grand av annan än ovan avsedd omständighet
hans tjänstgöring i utrikesdepartementet prövas vara för
departementets verksamhet av synnerligt värde.
9:o) I stället för vad i 21 § i reglementet stadgas angående
semester skall gälla:
a) Sändebud, generalkonsul, legationsråd, konsul, förste
legationssekreterare eller vicekonsul äger, där sådant utan
olägenhet kan ske, åtnjuta semester under 60 dagar.
Andre legationssekreterare, andre vicekonsul eller kanslist
äger under nyss sagd förutsättning åtnjuta semestei uudei
45 dagar.
b) Befattningshavare, som tjänstgör i Nord-Amerika eller
i Nord-Af rika, må för besök i hemlandet åtnjuta i följd icke
blott honom för löpande år tillkommande semester utan
jämväl semester för det näst föregående året, i den mån
sådan icke redan av honom åtnjutits.
Befattningshavare, som tjänstgör i Asien, i Syd-Amerika
eller i Syd-Afrika, må under samma förutsättningar åtnjuta
i följd semester för löpande och näst föregående^ två år.
Befattningshavare, som tjänstgör i Australien, må under
enahanda förutsättningar åtnjuta i följd semester för löpande
och näst föregående tre år.
Därjämte må i detta moment avsedda befattningshavare
ävensom befattningshavare å avlägset belägna orter inom
Europa, där Kungl. Maj:t prövar skäligt sådant medgiva,
utöver dem tillkommande semester åtnjuta ledighet på
samma villkor, som för semester äro stadgade, under den
tid, som åtgår för resa till och från hemlandet, eller del
däräv
c) Har tjänsteman för att efter åtnjutande av semester
åter inställa sig till tjänstgöring försäkrat sig om lägenhet
för avresa på sådan tid, att han enligt fastställd tidtabell
eller turlista skolat inträffa å tjänstgöringserten före-ledighetens
utgång, skall det, där han prövas hava planlagt sin
resa med nödig omsorg, icke föeas honom till last, om han
till följd av jförsening av järnvägståg eller ångfartyg eller
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 3 A 3 B. 7
so
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
annan därmed jämförlig omständighet senare framkommer
till tjänstgöringsorten.
d) Kungl. Maj:t äger på därom gjord framställning, dock
ej oftare än en gång vart tredje år, bevilja bidrag till kostnaden
för hemresa under semester för befattningshavare,
som tjänstgör vid beskickning eller konsulat i land utom
Europa; eock må, där särskilda skäl därför tala, befattningshavare
vid beskickningen i Rio de Janeiro och vid
generalkonsulatet i Shanghai tilldelas sadant gidrag eu gång
vart annat år. Bidrag till resa må endast undantagsvis
tilldelas kanslist oftare än en gång vart fjärde år.
Sådant bidrag, som i detta moment avses, må icke beviljas
till ett högre belopp, än som motsvarar kostnaden för
biljett utan kosthåll för tjänstemannen till Stockholm och
åter till tjänstgöringsorten.
Kungl. Maj:t äger föreskriva de villkor för åtnjutande av
resebidrag, som må finnas lämpliga.
10:o) -Försättes tjänsteman i disponibilitet, må Kungl. Majt. tillerkänna
honom expektansarvode, vilket dock ej må sättas
till högre belopp än lönen för den befattning han innehaft,
minskad med det i 16 § 1 mom. reglementet stadgade
tj änstledighetsavdrag.
11:°) Tjänsteman i någon av lönegraderna A:2 eller A:3, som
första gången förordnas att innehava befattning såsom, chef
för beskickning, äger uppbära ekiperingspenningar, om med
befattningen följer förmånen av fri bostad i staten tillhörigt
hus, med 10,000 kronor och i annat fall med 30,000 kronor.
Beskickningschef, som åtnjuter fri bostad i staten tillhörigt
hus och förflyttas till enahanda befattning vid annan
beskickning, där sådan förmån ej åtnjutes, äger, därest han
ej tidigare varit chef för dylik beskickning, uppbära i ekiperingspenningar
20,000 kronor.
12:o) Avlider tjänsteman utom riket å ort inom det land, där
lian tjänstgör, utgår i 32 § i reglemeutet omnämnd begravningshjälp
med belopp, som Kungl. Maj:t prövar skäligt.
Biksdagent skrivelse Nr 3 A.
1
Verkliga utgifter.
III. Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
A. Departementet. |
|||||
1 |
Departementschefen, ministern för utrikes ärendena |
36,000 |
|||
2 |
Övergångsavlöning för departementschefen, mini- |
||||
stern för utrikes ärendena, förslagsanslag, högst |
3,000 |
||||
3 |
Departementet, förslagsanslag .................. |
470,000 |
|||
4 |
Arvoden åt viss extra personal i departementet |
||||
m. m., förslagsanslag ...................<• • |
51,000 |
506,000 |
54,000 |
||
B. Sveriges representation i utlandet. |
/ |
||||
1 |
Beskickningar och konsulat, förslagsanslag...... |
1,715,000 |
|||
2 |
Arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i ut- |
||||
rikesrepresentationen, förslagsanslag .......... |
237,000 |
||||
3 |
Tillfälliga diplomatiska och konsulära poster i ut- |
||||
landet, förslagsanslag, högst.................. |
30,000 |
||||
4 |
Extra ortstillägg åt ordinarie och extra personal i |
||||
utrikesrepresentationen, förslagsanslag, högst .. |
500,000 |
||||
5 |
Ekiperingspenningar, förslagsanslag ............ |
30,000 |
|||
6 |
Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler, |
||||
förslagsanslag, högst........................ |
120,000 |
||||
7 |
Ersättningar till olönade konsuler, förslagsanslag.. |
100,000 |
|||
8 |
Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter, |
||||
förslagsanslag, högst ........................ |
5,000 |
||||
9 |
Attachéer (aspiranter), reservationsanslag........ |
56,000 |
|||
10 |
Förstärkning av reservationsanslaget till attachéer |
||||
(aspiranter), förslagsanslag, högst ............ |
44,000 |
||||
11 |
Militär- och marinattachéer.................... |
40,000 |
| |
||
12 |
1 Handelsattachéer, reservationsanslag ............ |
40,000 |
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. (Nr 3 A.)
2
Riksdagens skrivelse Nr 3 A.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
13 |
Förstärkning av reservationsanslaget till handels- |
||||
attachéer, förslagsanslag, högst .............. |
140,000 |
||||
14 |
Socialattachéer, reservationsanslag .............. |
50,000 |
|||
15 |
Lantbruksattachéer (jordbrukskonsulenter), för- |
||||
slagsanslag, högst .......................... |
29,000 |
||||
16 |
Extra biträden och vaktbetjänte vid beskickningar |
||||
och konsulat............................... |
55,000 |
||||
17 |
Förstärkning av anslaget till extra biträden och vakt- |
||||
betjänte vid beskickningar och konsulat, förslags- |
|||||
anslag, högst............................... |
55,000 |
2,156,000 |
1,090,000 |
||
C. Internationella byråer in. in. |
|||||
1 |
Internationella skiljedomstolens byrå i Haag, för- |
||||
slagsanslag, högst .......................... |
6,100 |
||||
2 |
Interparlamentariska unionens byrå och general- |
||||
sekretariat, förslagsanslag, högst.............. |
10,000 |
* |
|||
3 |
Riksdagens interparlamentariska grupp, förslags- |
||||
anslag, högst .............................. |
70,000 |
||||
4 |
Internationella fredsbyrån i Bern, förslagsanslag, |
||||
högst .................................... |
2,000 |
88,100 |
|||
D. Diverse. |
|||||
1 |
Rese- och flyttningsersättning, inspektioner, till- |
||||
fälliga uppdrag, förslagsanslag .............. |
280,000 |
||||
2 |
Underhåll och reparationer av statens fastigheter i |
||||
% |
utlandet, möbler m. m., reservationsanslug .... |
35,000 |
|||
3 |
Skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus |
||||
m. m., förslagsanslag........................ |
550,000 |
||||
4 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag ............ |
20,000 |
|||
5 |
Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda |
||||
svenska undersåtar, förslagsanslag............ |
35,000 |
||||
6 |
Upplysningsverksamhet i utlandet angående Sve- |
||||
rige, förslagsanslag, högst ................... |
135,000 |
||||
7 |
Hemliga utgifter.............................. |
75,000 |
|||
8 |
Fortsatt utgivande av Sveriges traktater, förslags- |
||||
anslag, högst ............................. |
9,000 |
||||
9 |
Kommittéer och utredningar genom sakkunniga |
||||
m. m., förslagsanslag........................ |
75,000 |
||||
10 |
Extra utgifter, reservationsanslag .............. |
30,000 |
1,100,000 |
144,000 |
|
Summaj..........!.......... |
3,762,000| |
1,376,1001 |
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.