12

Riksdagens skrivelse Nr 31)9.

Nr 399.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om fortsatt tillämpning av förordningen rörande en särskild
stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 45.)

Till Konungen.

1 en inom första kammaren väckt motion, nr 53, har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att förordningen den 11 juli 1919 om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller
införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning
till utgången av år 1922».

Frågan om beredande av ökade inkomster för statsverket genom
införande av en särskild beskattning, som träffade konsumtionen av lyxartiklar
och utgifter för andra likartade ändamål, lär på sin tid — under
åren 1915 och 1916 — enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande hava varit
föremål för särskild utredning i finansdepartementet. I motiveringen till
den till 1919 års lagtima riksdag avgivna proposition, nr 251, vilken
föranlett antagandet av den författning, om vars förlängda giltighet den
föreliggande motionen innehåller förslag, åberopades icke berörda utred -

Riksdagens skrivelse Nr 399.

13

ning, och densamma synes icke heller i. övrigt hava direkt föranlett
någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Men 1919 års berörda beskattningsförslag
framfördes såsom avseende att träffa en lyxkonsumtion; och
av frågans behandling inom riksdagen framgår, att därvid enahanda
principiella synpunkt gjorts gällande. Vid sådant förhållande har riksdagen
ansett lämpligt att här erinra om, att frågan om en lyxbeskattning
i utsträckt omfattning varit uppmärksammad av Kungl. Maj:t. Riksdagen,
som icke känner resultatet av berörda utredning, har emellertid
i princip velat uttala sig för att lyxkonsumtionen göres till föremål för
en lämpligt anordnad särskild beskattning i syfte ej mindre att förskaffa
statsverket ökade inkomster än även att om möjligt nedbringa konsumtionen
av lyxvaror.

Den beskattning, om vilken i den föreliggande motionen är fråga,
torde få anses vara en typisk lyxbeskattning. Någon invändning mot
densamma ur denna principiella synpunkt synes icke heller hava framkommit.
Betänkligheterna mot denna lagstiftning hava uteslutande gällt
vissa dess detaljer samt dess praktiska resultat. Med den ståndpunkt i
princip till frågan om lyxbeskattning, som riksdagen ovan angivit, har
riksdagen icke kunnat tillmäta dessa betänkligheter avgörande betydelse.
Den omständigheten, att inkomsten av denna skatt, efter hittills vunnen
erfarenhet att döma, icke kan beräknas få någon större betydelse för
budgeten, innefattar enligt riksdagens mening icke tillräckligt skäl att,
allraminst i nuvarande statsfinansiella läge, avstå från inkomsten. De
anmärkningar beträffande kontrollens effektivitet, som vid frågans behandling
1919 och 1920 framförts, torde hava i väsentlig mån haft till
utgångspunkt de tillfälliga försäljningar under hand av utlärdska smycken,
vilka då enligt uppgift förekommo i betydande omfattning, en rörelse
som numera knappast lär hava någon avsevärd betydelse. I den
mån normala förhållanden på detta område alltmer inträda, torde kontrollen
kunna förväntas allt bättre fylla sitt syfte.

Med hänsyn till vad ovan anförts har riksdagen, som anser sig
kunna förvänta, att Kungl. Maj:t kommer att taga under förnyat övervägande
frågan om en genomförd lyxbeskattning, ansett, att den ifrågavarande,
redan gällande beskattningen av denna art bör erhålla förlängd
giltighet; och har riksdagen icke haft något att erinra mot att förlängningen,
på sätt motionären föreslagit, begränsas till utgången av
år 1922.

Den författning, som sålunda erhåller förlängd giltighet innehåller
i 19 § följande bestämmelse, vilken utgör paragrafens första stycke:

14

Riksdagens skrivelse Nr 399.

Stämplar för det i denna förordning avsedda ändamål (lyxstämplar) skola
vara att tillgå av följande slag, nämligen å 5, 10, 15, 20, 50, 80, 100, 200, 500,
1,000 och 5,000 kronor.

Motsvarande bestämmelser återfinnas i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften, 22 § 1 mom.

I skrivelse denna dag, nr 398, har riksdagen meddelat sina beslut
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 232 med förslag till förordning
om vissa ändringar i nyssnämnda förordning angående stämpelavgiften.
Riksdagen har därvid bifallit sådan ändring i ovanberörda
22 § 1 mom. att momentet erhåller följande lydelse:

1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) helarkstämplar,

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar samt

c) bank- och växelstämplar.

I vilka valörer dessa stämplar skola tillhandahållas, bestämmes av generalpoststyrelsen.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis
och delaktighetsbevis i inländska bolag samt obligationer, som utfärdas här i riket,
rum i den ordning, 27 § föreskriver.

I samma skrivelse har riksdagen meddelat, att riksdagen antagit
i nämnda proposition, nr 232, jämväl föreslagen ändrad avfattning av
motsvarande bestämmelse i förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. Sistnämnda
bestämmelse, inrymd i 7 § 1 mom., har erhållit följande avfattning: 1.

För stämpelbeläggning av avräkningsnota skall användas dubbel beläggningsstämpel
(överlåtelsestämpel), överlåtelsestämplar skola vara att tillgå
i valörer, som av generalpoststyrelsen bestämmas.

Innebörden av de sålunda vidtagna ändringarna är, att beslut om
indragning av föga använda stämpelvalörer liksom om utgivandet av nya,
av behov påkallade valörer icke vidare skola ankomma på Kungl. Maj:t
och riksdagen, utan tillkomma generalpoststyrelsen, som anses lättast
kunna bedöma behovet av stämpelvalörer av olika slag.

Såsom en följd av vad sålunda beslutats i fråga om andra stämpelförfattningar,
bör motsvarande ändring införas i den förordning, som
här är i fråga.

Under åberopande av vad ovan anförts får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t tillkännagiva,

att riksdagen beslutat, att förordningen den 11 juli 1919 om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller

Riksdagens skrivelse Nr 399.

15

införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning
till utgången av år 1922, dock att 19 § skall erhålla följande
ändrade avfattning:

Stämplar för det i denna förordning avsedda ändamål (lyxstämplar)
skola vara att tillgå i valörer, som av generalpoststyrelsen bestämmas.

När — — — begagnas.

Stockholm den 17 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.