Riksdagens skrivelse Nr 359.

1

Nr 359.

Godkänd av första kammaren den 15 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 16 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om vissa ändringar
i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker m. m. ävensom en i ämnet väckt
motion.

(Sammansätta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande nr 1
och memorial nr 2.)

Till Konungen.

Genom en den 6 maj 1921 dagtecknad proposition, nr 360, kar
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker;

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin;

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918
angående handel med skattefri sprit;

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918
angående vissa alkoholhaltiga preparat; och

dels förordning angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. m.
I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft
en i anledning av densamma väckt motion, II: 371, av herr Bratt.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 359. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Under åberopande av vad som anförts i riksdagens sammansatta
bevillnings- och första lagutskotts vid denna skrivelse i tryckta exemplar
fogade utlåtande nr 1 och memorial nr 2, vilket senare blivit av riksdagen
godkänt, får riksdagen

dels tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat
skick bifalla de i förevarande proposition av Eders Kungl. Maj:t framlagda
förslag, för sin del antagit följande:

A) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående

försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 84 § i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, samt att
74 § 1 och 2 mom., 76 §, 77 § 1 mom., 82 och 88 §§, 90 § 1 och 2
mom., 92 och 94 §§ i samma förordning skola erhålla följande ändrade
lydelse:

74 §.

1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning
avyttrar rusdrycker, straffes för olovlig försäljning med böter
från och med etthundra till och med ettusen kronor.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för olovlig försäljning
av rusdrycker, andra gången eller oftare med sådan förbrytelse eller
bedriver någon olovlig försäljning i större omfattning eller yrkesmässigt,
straffes med böter från och med trehundra till och med femtusen kronor
eller med fängelse i högst ett år.

Har förbrytelse, varom ovan sägs, icke skett i större omfattning
eller yrkesmässigt, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,
straffet nedsättas till trettio eller, vid upprepad förbrytelse, etthundra
kronors böter.

2. Har den, som beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker,
förut fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom. eller
31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den
1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom.
första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den 1 juli
1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom för upprepad
olovlig rusdrycksförsäljning.

Riksdagens skrivelse Nr 359.

3

76 §.

Överskrides den i 3 § 1 mom. stadgade rättighet till försäljning
av rusdrycker i visst fall å apotek, vare lag som i 74 § 1 mom. sägs.

77 §.

1. Avyttrar den, som handhar detaljhandel med rusdrycker,'' sådana
drycker av annat slag än försäljningsrättigheten avser,

eller beträdes den, som handhar utminutering, med olovlig utskänk-/
ning eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

‘‘eller idkar någon detaljhandel med rusdrycker å annat ställe än
därtill uppgivet eller medgivet är,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till
försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,
straffes som i 74 § 1 mom. sägs.

82 §.

1. Tillhandagår någon mot föreskrifterna i 47 § 1 eller 2 mom.
med anskaffande av rusdrycker, dömes till böter från och med femtio till
och med femhundra kronor. Sker förbrytelsen i större omfattning eller
yrkesmässigt eller beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse
enligt detta inom., andra gången eller oftare med sådan förbrytelse,
vare straffet böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen
kronor eller fängelse i högst sex månader.

Har förbrytelse, varom ovan sägs, icke skett i större omfattning
eller yrkesmässigt, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,
straffet nedsättas till tio eller, vid upprepad förbrytelse, femtio kronors böter.

2. Har någon med motbok vidtagit åtgärd i syfte att därigenom
möjliggöra inköp av rusdrycker i större myckenhet än den, vartill motboken
eljest berättigar, och har han eller med hans vetskap annan
gjort bruk av den ändrade motboken, straffes, där ej gärningen eljest
är belagd med straff, med böter högst ettusen kronor.

88 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom i
74 eller 82 § sägs, eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd

4

Riksdagens skrivelse Nr 359.

eller dåd uppsåtligen hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes
som vore han själv gärningsman. Har någon före brottets utförande eller
vid utförandet, dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd
gärningen främjat, straffes efter ty som han prövas hava till brottet bidragit.

Den, till vilken rusdryck avyttrats eller eljest anskaffats, vare ej
förfallen till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första
stycket sägs.

2. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande av
detaljhandel enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk eller
i hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången av
honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja.

90 §.

1. Rättighet att verkställa beslag tillkommer, förutom tullmyndighet
i fall som i 83 § sägs, de i 89 § 1 mom. omförmälda åklagare.
Beslag, som verkställes av annan än tulltjänsteman, skall, där så ske kan,
göras i två vittnens närvaro.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning
förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,
hembjudas till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,
eller till sådan partihandlare, som avses i 12 § 1 mom. Kunna förbrutna
rusdrycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten,
skola de hembjudas till partihandlare, som till avsalu bedriver
rening av brännvin, att av honom för tekniskt bruk avyttras. Bolag,
som nyss sagts, eller partihandlare, som till avsalu bedriver rening av
brännvin, vare skyldig att till skäligt pris inköpa sålunda hembjudna
rusdrycker. År värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna,
skall varan bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser
i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras
förbrutna.

92 §.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, samt av värdet
av rusdrycker, som enligt denna förordning dömas förbrutna, tillfälle
en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del skall,
om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men, om så ej
är fallet, ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till
magistratens samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med

Riksdagens skrivelse Nr 359.

5

föreskrifter, som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän,
som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller
sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse
skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon
mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost
eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk
under den tid de äro i tjänsten.

94 §.

Förbrytelser mot denna förordning skola åtalas vid allmän domstol.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling.

B) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 (nr 86) angående

tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 30 §, 31 § 2 mom., 35, 39 och 42 §§,
46 § 1 mom., 47 § 1 mom. och 49 § i förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande ändrade
lydelse:

30 §.

1. Där någon, som erhållit tillstånd till brännvinstillverkning, å
bränneriet tillverkar brännvin under tid, då jämlikt bestämmelserna i 2 § 1,
2 eller 4 mom. han ej är därtill berättigad, straffes med fängelse i högst
ett år eller med böter från och med femhundra till och med tiotusen
kronor.

2. Där någon, som icke erhållit tillstånd till brännvinstillverkning,
tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart syfte att därav fram -

6

Riksdagens skrivelse Nr 359.

ställa brännvin eller innehar för brännvinstillverkningen uppenbarligen
avsedd mäsk, böte från och lAed trehundra till och med tretusen kronor.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse, varom
i första stycket av detta mom. sägs, andra gången eller oftare med
dylik förbrytelse, eller bedriver någon brännvinstillverkningen eller
mäskberedningen i större omfattning eller i syfte att försälja det framställda
brännvinet, straffes med fängelse i högst ett år eller med böter
från och med femhundra till och med femtusen kronor. Åro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år
dömas.

Har tillverkning eller beredning, varom ovan i detta mom. sägs,
icke bedrivits i större omfattning eller i syfte aft försälja det framställda
brännvinet, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet
nedsättas till etthundra eller, vid upprepad förbrytelse, trehundra kronors
böter.

3. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 2 mom. sägs,''
tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 31 § 2 mom. av
denna förordning eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1
mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri
sprit eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket i
förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,
straffes såsom i 2 mom. andra och tredje styckena är stadgat.

4. Den, som olovligen tillverkat brännvin på sätt i 1 eller 2
mom. sägs, skall ock gälda den i 12 § stadgade tillverkningsskatt,
varvid skall iakttagas:

Har tillverkningen skett med enkel, omedelbarligen med eld driven
redskap, varde skatten beräknad efter redskapens avverkningsförmåga,
som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd.
Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter femhundra
liters tillverkning för dygn.

År tillverkningen utövad med mera sammansatt eller medelst ånga
driven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter vad
utrönas kan, blivit tillverkad, dock för minst åttahundra liter på dygnet.

Har tillverkningen skett på annat sätt än ovan sagts, beräknas
skatten för den myckenhet, som, efter vad utrönas kan, blivit tillverkad,
dock för minst femtio liters tillverkning för dygn.

I samtliga dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn;
men har tillverkningen blivit utövad över trettio men ej sextio dygn,

Riksdagens skrivelse Nr 359. 7

utgöres skatt för sextio dygn, och över sextio men ej nittio dygn för
nittio dygn o. s. v.

o. Beträdes någon med förbrytelse, varom i 1 och 2 mom. sägs,
skola vid förbrytelsen nyttjade redskap, å stället befintligt brännvin och
mäsk samt de kärl, vari brännvinet och mäsken förvaras, tagas i beslag
och dömas förbrutna.

31 §.

2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava
redskap, som uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål,
som där sägs, straffes med böter från och med etthundra till och med
ettusen kronor, och vare redskapet förbrutet. Åro omständigheterna
synnerligen mildrande, må böterna nedsättas till trettio kronor.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse, varom i
detta mom. sägs, andra gången eller oftare med dylik förbrytelse, eller
bar någon, som beträdes med sådan förbrytelse, tidigare fällts till straff
för annan förbrytelse, som avses i 30 § 2 eller 3 mom., dömes till
böter från och med trehundra till och med tretusen kronor eller till fängelse
i högst sex månader.

35 §.

Till redskap, som enligt 30 § 5 mom., 31 § 2 mom. eller 32 §
1 mom. är förbrutet, räknas varje i bränneri för kokning, mäskberedning,
jäsning eller bränning inrättat redskap, sprithållare, ävensom ångmaskin
med tillbehör.

39 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom
i 30 § 2 mom. sägs, eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd
eller dåd uppsåtligen hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes
som vore ban själv gärningsman. Har någon före brottets utförande
eller vid utförandet, dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd
eller dåd gärningen främjat, straffes efter ty som han prövas hava
till brottet bidragit. Om någon, utan att hava sådan del i brottet, som
nu sagts, sedan brottet timat, med vetskap därom gått den brottslige
tillhanda genom att dölja vara, som genom brottet framställts, straffes
efter som brottet var till, dock mindre än om han själv varit gärningsman.

Den, till vilken här ovan avsedd vara avyttrats, vare ej förfallen
till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

8

Riksdagens skrivelse Nr 359.

2. Brännvin stillverkare så ock den, som tillverkar eller saluhåller
i 31 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel, ansvarar för förbrytelse
mot denna förordning, som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i
hans arbete antagen person, såsom vore förbrytelsen av honom själv
begången, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar brännvinstillverkare ombud
vid brännerirörelsens utövande, ansvare dock ombudet jämte tillverkaren
och lika med denne för sådan förbrytelse.

3. År sådan förbrytelse begången, att redskap, mäsk, brännvin
eller förvaringskärl enligt vad här ovan är stadgat skola dömas förbrutna,
inträder denna påföljd, även om den, som begått förbrytelsen,
icke är ägare av godset.

42 §.

Skulle någon, vilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri
eller vid nederlag, eller den, vilken har till tjänsteåliggande att åtala
förbrytelser mot denna förordning, själv beträdas med förbrytelse, varom
i 30 § 2 mom. sägs, eller att hava främjat sådan förbrytelse, eller förbrytelse,
som omförmäles i 32 §, varde dömd till fängelse eller straffarbete
från och med sex månader till och med två år.

46 §.

1. Av böter, som ådörnas enligt denna förordning, samt av värdet
av brännvinsredskap och annan egendom, som anses förbrutna, tillfälle
en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del skall,
om särskild angivare eller beslagare -finnes, tillfalla denne, men, om så ej
är fallet, ställas i Stockholm till över ståthallar ämbetets, i annan stad till magistratens
samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med föreskrifter,
som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän,
som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller
sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse
skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon
mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost
eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk
under den tid de äro i tjänsten.

47 §.

1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer, vilka
särskilt förordnas att vaka över denna förordnings efterlevnad, åligger

Riksdagens skrivelse Nr 359.

9

att åtala förbrytelser emot densamma. Åtal skall anhängiggöras vid
allmän domstol.

49 §.

Beslag skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare
av vad i beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på
stället eller någon av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling.

C) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående
handel med skattefri sprit

Härmed förordnas, att 22, 23 och 30 §§ samt 32 § 2 mom. i förordningen
den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit skola
erhålla följande ändrade lydelse:

22 §.

1 mom. Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd,
varigenom denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas,
straffes såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 2 mom.
i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom.

sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.
eller 31 § 2 mom. av förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 23 § 1 mom. i denna
förordning eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket
i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,
straffes såsom i 30 § 2 mom. andra och tredje styckena av förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkningen av brännvin är stadgat.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 359. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 359.

23 §.

1 mom. Avyttrar någon sprit, varmed honom veterligen vidtagits
åtgärd, som i 22 § 1 mom. sägs, eller avyttrar någon, utan att sådan
åtgärd därmed vidtagits, i andra fall, än här ovan sagts, skattefri sprit
till förtäring eller under omständigheter, som bort giva säljaren skälig
anledning antaga, att spriten är avsedd att användas som dryck,
straffes såsom för olovlig försäljning av rusdrycker enligt 74, § 1 mom.
i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom.
sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.
eller 31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. av denna
förordning eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket
i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,
straffes såsom i 74 § 1 mom. andra och tredje styckena av förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker är stadgat.

30 §.

1 mom. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom
i 22 § 1 mom. sägs, eller till annan förbrytelse enligt 23 § 1 mom. än
sådan, som äger rum vid handhavande av detaljhandel enligt denna förordning,
eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen
hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han
själv gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet,
dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen
främjat, straffes efter ty som han prövas hava till brottet bidragit.
Om någon, utan att hava sådan del, som nu sagts, i förbrytelse
enligt 22 § 1 mom , sedan brottet timat, med vetskap därom gått den
brottslige tillhanda genom att dölja vara, som genom brortet framställts,
straffes efter ty som brottet var till, dock mindre än om han själv varit
gärningsman.

Den, till vilken här ovan avsedd vara avyttrats, vare ej förfallen
till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

2 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande
av detaljhandel enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk
eller i hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången
av honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja.

Riksdagens skrivelse Nr 359.

11

32 §.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom
av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,
tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del
skall, om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men, om
så ej är fallet, ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad
till magistratens samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet
med föreskrifter, som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av
polismän, som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdryckseller
sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

‘Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse
skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon
mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost
eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk
under den tid de äro i tjänsten.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling.

D) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående
vissa alkoholhaltiga preparat.

Härmed förordnas, att 11 § 1 och 2 mom. 16 § samt 18 § 2 mom.

1 förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat
skola erhålla följande ändrade lydelse:

ii §■

1 mom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat
åtgärd, varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering försvagas,
straffes såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 §

2 mom. i'' förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av
brännvin.

12

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket
sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.
eller 31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 §
1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri
sprit eller i 2 mom. första stycket av denna paragraf, straffes såsom i
30 § 2 mom. andra och tredje styckena av förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin finnes stadgat.

2 mom. Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom
veterligen vidtagits åtgärd, som i 1 mom. sägs, eller avyttrar någon,
utan att sådan åtgärd vidtagits, alkoholhaltigt preparat till förtäring eller
i övrigt under omständigheter, som bort giva säljaren skälig anledning
antaga, att varan är avsedd att användas som dryck, straffes såsom för
olovlig försäljning av rusdrycker enligt 74 § 1 mom. i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket
sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.
eller 31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 §
1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri
sprit eller i 1 mom. första stycket av denna paragraf, straffes såsom i
74 § 1 mom. andra och tredje styckena av förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker finnes stadgat.

16 §.

Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom i 11 §
1 eller 2 mom. sägs, eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd
eller dåd uppsåtligen hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes
som vore han själv gärnijigsman. Har någon före brottets utförande
eller vid utförandet, dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller
dåd gärningen främjat, straffes efter ty som han prövas hava till brottet
bidragit. Om någon, utan att hava sådan del, som nu sagts, i förbrytelse
enligt 11 § 1 mom., sedan brottet timat, med vetskap därom gått
den brottslige tillhanda genom att dölja vara, som genom brottet framställts,
straffes efter ty som brottet var till, dock mindre än om han
själv varit gärningsman.

Den, till vilken här ovan avsedd vara avyttrats, vare ej förfallen till
ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

Riksdagens skrivelse Nr 359.

13

18 §.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom
av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet tillfälle
en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del
skall, om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men, om
så ej är fallet; ställas i Stockholm till överståihållarämbetets, i annan stad till
magistratens samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med
föreskrifter, som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän,
som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller
sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse skett
av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra,
annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll,
fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under
den lid de äro i tjänsten.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling.

E) Förordning

angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. na.

Härigenom förordnas s)m följer:

1 §•

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför hos
person, som anhålles för fylleri, skola de, där ansvar ådömes för fylleriförseelsen,
dömas förbrutna, såvida icke särskilda omständigheter till
annat föranleda.

14

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Polismyndighet äger i avbidan på domstolens prövning hålla i
förvar vad som sålunda påträffats.

2 §.

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför under
sådana omständigheter, att det finnes vara uppenbart, att de olovligen
tillverkats eller att med dem obehörigen vidtagits åtgärd i syfte att
avskilja denatureringsmedel eller försvaga denaturering, skall vad sålunda
påträffas jämte kärl och emballage, vari det förvaras, tagas i beslag,
ändå att innehavaren eller ägaren därav ek- anträffas eller att åtal ej
äger rum. 1

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför, vilka
uppenbarligen varit föremål för olovlig överlåtelse eller vilkas åtkomst
innehavaren icke kan tillfredsställande förklara, och är det jämväl uppenbart,
att varan är avsedd att i befintligt eller förarbetat skick olovligen
avyttras, skall vad sålunda påträffas jämte kärl och emballage, vari
det förvaras, jämväl tagas i beslag.

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför, vilka
uppenbarligen till riket olovligen införts, hos någon, som insett eller
bort inse, att de olovligen införts, skola de jämte kärl och emballage,
vari de förvaras, tagas i beslag, ändå att åtal för olovlig varuinförsel
eller delaktighet däri ej äger rum.

3 §.

Beslut om beslag, varom i 2 § sägs, meddelas i Stockholm av
överståthållarämbetet, - i annan stad, där poliskammare finnes, av denna,
eljest av allmänne åklagaren i orten.

4 §■

Kan beslut, som i 3 § sägs, icke utan våda avvaktas, må polisman
taga varan i förvar, men anmäle ofördröjligen sådan åtgärd för
den i nämnda paragraf angivna myndighet.

5 §•

Myndighet, som beslutat beslag, skall utan dröjsmål låta genom
stämningsman delgiva ägaren av den vara, beslutet avser, eller, om
denne ej är känd eller ej kan anträffas, den, som vid varans påträffande
innehade densamma, beslutet om beslaget med föreläggande för denne,
om han vill å beslaget tala, att hos beslagsmyndigheten inom fjorton

Riksdagens skrivelse Nr 359.

15

dagar efter delgivningen med angivande av bostads- och vistelseort
skriftligen anmäla missnöje med beslaget, vid påföljd att eljest beslaget
står fast och varan varder förbruten. Intyg om delgivningen skall av
stämningsmannen tecknas å beslutet. Har missnöje anmälts bos överståthållarämbetet
eller poliskammare, skall anmälningsskriften med tillhörande
handlingar omedelbart översändas till allmänne åklagaren.

År ägare eller innehavare ej känd eller kan han ej anträffas, må
delgivning av beslut och föreläggande, varom i första stycket sägs, ske
genom dess införande i den eller de tidningar i orten, i vilka allmänna
meddelanden bruka kungöras; dock njute i detta fall varans ägare eller
innehavare för missnöjes anmälande en tid av sextio dagar efter det
föreläggandet senast kungjorts.

Har föreläggande, varom ovan sägs, icke delgivits varans ägare
eller innehavare eller enligt andra stycket införts i vederbörlig tidning
inom fjorton dagar efter det att beslutet om beslag fattats eller, där
vara tagits i förvar enligt 4 §, efter den åtgärd, gånge beslaget åter.

Uppgår beslagtagen varas värde ej till trettio kronor, skall utan
vidtagande av de i denna paragraf föreskrivna åtgärder varan vara förbruten,
om icke missnöje med beslaget anmälts inom sextio dagar efter
det beslaget ägt rum.

6 §•

Har missnöje enligt 5 § anmälts, skall allmänne åklagaren, om
därtill finnes anledning, inom fjorton dagar efter missnöjesanmälan till
allmänna underrätten i orten instämma den, som anmält missnöje, med
yrkande att varan måtte förklaras förbruten. Anträffas ej den, som
anmält missnöje, då han å den uppgivna vistelseorten för stämning
sökes, skall den ovannämnda instämningstiden vara förlängd, till dess han
hos allmänne åklagaren inställer sig för stämnings mottagande. Har detta
ej skett inom sex månader efter beslaget, vare missnöjesanmälan förfallen.

Har stämning ägt rum inom föreskriven tid, gälle beslaget till
dess domstol annorlunda förordnar. Har stämning ej ägt rum inom
sagda tid, gånge beslaget åter.

Finner domstolen de i 2 § angivna förutsättningar för beslag vara
förhanden, skall varan förklaras förbruten.

§•

Med rusdrycker eller ersättningsmedel därför, som enligt denna
förordning äro förbrutna, skall förfäras på sätt i 90 § 2 och 3 mom. i
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker stadgas.

16

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Av belopp, som vid föryttring av förbruten vara erhålles, skall,
efter, avdrag för kostnader i anledning av å varan verkställt beslag,
enligt länsstyrelsens eller, om domstol förklarat varan förbruten, domstolens
beprövande en tredjedel, dock högst femhundra kronor, ställas i
Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens samt å
landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med föreskrifter, som
Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän, som ådagalagt
synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller sprithantering. Förklarar
domstol varan förbruten, tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra
kronor, åklagaren. Vad som ej sålunda tillkommer åklagare
eller annan, tillfälle kronan.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling, och gäller till och med den 30 juni 1922.

Har beslag enligt denna förordning ägt rum före den 1 juli 1922,
skola de i förordningen meddelade bestämmelserna fortfarande tillämpas
med avseende å sådant beslag.

dels ock i anledning av förberörda motion, anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa skyndsam utredning, huruvida och under vilka
förutsättningar den som dömts till ansvar för förbrytelse, som avses i
något av följande lagrum, nämligen 30 § 2 mom. eller 31 § 2 mom. i
förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin,
74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av
rusdrycker, 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den 1 juli
1918 angående handel med skattefri sprit samt 11 § 1 eller 2 mom. i
förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,
eller hos vilken beslag enligt den denna dag av riksdagen beslutade
förordningen angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. m. mera
än en gång gjorts och blivit ståndande, må kunna bliva föremål för
sådaut förfarande, varom stadgas i lagen om lösdrivares behandling den
12 juli 1885, samt, om möjligt, till nästkommande års riksdag framlägga
det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 16 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1921.