Riksdagens skrivelse Nr 350.

11

Nr 350.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare anslag för bekämpande
av arbetslösheten samt lindrande av nöd jämte i ämnet
väckta motioner.

(Statsutskottest utlåtande nr 204.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 20 maj 1921 avlåten proposition, nr 362,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet över
socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att för bekämpande
av arbetslösheten och lindrande av nöd i huvudsaklig, överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder anvisa,
utöver det förut beviljade anslaget å 11 miljoner kronor, dels på
tilläggsstat för år 1921 ett reservationsanslag å 23.5 miljoner kronor
och dels på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, å 3 miljoner
kronor.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att av det i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 362 begärda
anslaget 23.5 miljoner kronor för bekämpande av arbetslösheten
och lindrande av nöd ett belopp av minst 8 miljoner kronor måtte ställas

12

Riksdagens skrivelse Nr 350.

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för statsunderstödda
vägbyggnader och vägförbättringar att av styrelsen handhavas på samma
sätt som stadgas för statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder;

Vidare har i samband med förevarande proposition motionsvis
hemställts, att riksdagen vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts proposition
nr 362 ville besluta att meddela enahanda bemyndigande, som kan komma
att utfärdas rörande anordnande av nödhjälpsarbeten å Ostkustbanan,
även beträffande anordnande av nödhjälpsarbeten å Dals—Västra Värmlands
järnväg.

Av den i propositionen förebragta utredningen över det nuvarande
läget på den svenska arbetsmarknaden framgår, att detta måste anses
vara enastående ogynnsamt med hänsyn till årstiden. De förhoppningar,
som tidigare hysts om en förbättring efter vårens inträde, hava
sålunda icke blivit infriade; utsikterna för den närmaste framtiden och
särskilt för instundande vinter själas snarare hava förvärrats. På den
grund har arbetslöshetskommissionen ansett sig böra ifrågasätta en utvidgning
av den lijälpplan för de arbetslösa, som kommissionen framlade
i slutet av sistlidne februari månad, och en däremot svarande ökning
av medelsbehovet för arbetslöshetens bekämpande. Då antalet
direkt understödda arbetslösa i slutet av april uppgick till cirka 20,000,
vilket innebär en fördubbling av det förut beräknade maximiantalet i
genomsnitt för hela året, medan samtidigt antalet vid statliga nödhjälpsarbeten
sysselsatta utgjorde cirka 10,000 eller den i februari uppskattade
högsta siffran, föreslår kommissionen, att antalet nödhjälpsarbetare skall
uppbringas till i genomsnitt 15,000, varigenom kommissionen, i kraft av
det bemyndigande den nyligen av statsmakterna erhållit att reglerande
inverka på kommunernas understödsverksamhet, tror sig kunna nedbringa
antalet direkt understödda till 15,000. Emot denna del av kommissionens
hjälpprogram har departementschefen ingenting att erinra,
och får riksdagen för sin del ansluta sig till hans därvid gjorda uttalanden.

Departementschefen kan däremot icke biträda kommissionens kostnadskalkyler
och därpå grundade beräkning av det slutliga medelsbehovet.
Under hänvisning till det brydsamma statsfinansiella läget anser departementschefen
en avsevärd nedsättning oundgänglig och finner jämväl
eu sådan genomförbar, utan att därmed antalet statshulpna arbetslösa
behöver förminskas. Genom att bibehålla statens kostnader till hyreshjälpen
och det på extra stat för år 1922 beräknade beloppet för arbetslöshetens
bekämpande vid de i februari ifrågasatta summorna eller respek -

13

Riksdagens skrivelse Nr 350.

tive 2 och 2.5 miljoner kronor samt vidare genom att — i anslutning
till riksdagens uttalande i denna fråga vid sin behandling av den föregående
arbetslöshetspropositionen nr 150 — till grund för nya kostnadskalkyler
lägga de lägre belopp för nödhjälpslöner och understöd,
som synas påkallade genom prisfallets fortsättning, åvägabringar departementschefen
en besparing av i runt tal 10 miljoner kronor i arbetslöshetskommissionens
äskanden. Denna utväg måste riksdagen beteckna
såsom både lämplig och nödvändig med hänsyn till den föreliggande
statsekonomiska ställningen. Av samma skäl kan icke heller arbetslöshetskommissionens
förslag att förändra tilläggsstatsanslagets budgettekniska
natur till ett förslagsanslag utan begränsningen »högst» vinna
riksdagens bifall, utan finner riksdagen i likhet med departementschefen,
att anslaget bör få karaktären av reservationsanslag. Arbetslöshetskommissionen
har visserligen enligt riksdagens uppfattning framfört beaktansvärda
skäl för sitt nyssnämnda förslag, i det att kommissionen med
styrka gör gällande, att i betraktande av de synnerligen ovissa framtidsutsikterna
varje beräkning av medelsbehovet för arbetslöshetens
bekämpande måste bliva osäker. Departementschefen framhåller emellertid,
att, därest de anslag, som nu komma att beviljas, skulle bliva
otillräckliga, Eders Kungl. Maj:t icke lär underlåta att vidtaga de åtgärder,
som till mötande av en dylik utomordentlig situation må finnas
påkallade.

För att stärka den statliga beredskapen för arbetslöshetens bekämpande,
särskilt till instundande vinter, och i syfte att redan under innevarande
sommar kunna vidtaga besparingar på arbetslöshetsanslaget,
ifrågasätter departementschefen vissa åtgärder. I förstnämnda avseende
föreslås, att på extra stat för år 1922 skola beviljas 500,000 kronor för
lindrande av nöd — på vilken punkt departementschefen går utöver
arbetslöshetskommissionens hjälpprogram. Inom ramen av de 11 miljoner
kronor, som under sistlidna april månad av riksdagen beviljades för
arbetslöshetens bekämpande, hade enahanda belopp beräknats att för
nämnda ändamål användas under senare delen av innevarande år. Under
förutsättning, att det nu begärda beloppet av 500,000 kronor, som skulle
avse förra hälften av 1922, kommer att användas på enahanda sätt, som
enligt riksdagens uttalade mening skulle bliva fallet med det för innevarande
år anvisade motsvarande beloppet, bär riksdagen icke motsatt
sig dess beviljande. Vad åter angår inbesparandet av arbetslöshetsmedel
under denna sommar, framställer departementschefen till övervägande den
redan av arbetslöshetskommissionen antydda möjligheten att begränsa
antalet hjälpberättigade arbetslösa efter vissa objektiva grunder före vid -

14

Riksdagens skrivelse Nr 350.

tagandet av den individuella behovsprövning, som ligger till grund för
det offentliga hjälpförfarandet. Efter närmare motivering påvisas, att i
så fall främst borde ifrågakomma att avstänga byggnadsarbetarna och
möjligen vissa andra säsongarbetarkategorier från såväl nödhjälpsarbeten
som direkt lämnade understöd. Enligt riksdagens uppfattning torde ock
ett sådant bemyndigande böra lämnas arbetslöshetskommissionen, vilken
emellertid vid tillämpning av detta direktiv självfallet bör framgå med
den omtanke och försiktighet samt med den hänsyn till skiftande lokala
förhållanden, som den ömtåliga uppgiften betingar.

I sammanhang med dessa anslagsfrågor för arbetslöshetens bekämpande
anmäler föredragande departementschefen i samråd med chefen
för kommunikationsdepartementet vissa uppkomna frågor om nödhjälpsarbeten
å järnvägsbyggnader, nämligen å en blivande statsbana MorjärvKalix
samt å Ostkustbanan, för vilka medel ifrågasättas skola utgå från
arbetslöshetsanslaget.

Riksdagen, som icke vill motsätta sig ifrågavarande förslag, särskilt
med hänsyn till den befarade massarbetslösheten inom motsvarande
sågverksdistrikt i Norrland, vill dock erinra därom, att för den händelse
en svårartad arbetslöshet skulle uppstå på andra orter i landet, även
andra liknande företag än de ifrågavarande kunna behöva igångsättas
med anlitande av arbetslöshetsmedel. I samband härmed får riksdagen
tillkännagiva, att riksdagen, i anledning av väckt motion, ansett enahanda
bemyndigande, som kan komma att utfärdas rörande anordnandet
av nödhjälpsarbeten å Ostkustbanan, även böra lämnas beträffande anordningen
av nödhjälpsarbeten å Dals—Västra Värmlands järnväg. Riksdagen
anser sig emellertid böra framhålla önskvärdheten därav, att nödhjälpsarbeten
å samtliga här berörda järnvägsföretag endast igångsättas
i sista hand och först sedan alla andra möjligheter att effektivt bekämpa
arbetslösheten, såsom genom vägarbeten och dylikt, blivit uttömda.

I anledning av det motionsvis gjorda yrkandet, att av arbetslöshetsanslaget
ett belopp av minst 8 miljoner kronor måtte ställas till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för statsunderstödda vägbyggnader
och vägförbättringar att av styrelsen handhavas på samma sätt,
som stadgas för statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder, får riksdagen
framhålla önskvärdheten därav, att ifrågavarande nödhjälpsarbeten
utföras under så betryggande former som möjligt, i vad angår arbetets
tekniska och organisatoriska planläggning och ledning, samt att största
möjliga samverkan därvid alljämt äger rum med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och dess tjänstemän.

15

Riksdagens skrivelse Nr 350.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen
anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, för bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd i
huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 20 maj 1921 angivna grunder anvisat,
utöver det förut beviljade anslaget å 11,000,000 kronor,

dels på tilläggstat för år 1921 ett reservationsanslag av 23,500,000
kronor,

dels ock på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 3,000,000
kronor.

Stockholm den 17 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.