Riksdagens skrivelse Nr 341.

7

Nr 341.

Godkänd av första kammaren den 15 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens
begränsning, dels i anledning därav väckta motioner, dels
ock väckta motioner om upphävande eller suspension av
samma lag m. m.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 32.)

Till Konungen.

Genom en den 6 maj 1921 dagtecknad proposition, nr 359, har
Eders Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogat förslag till lag om arbetstidens begränsning.

I sammanhang med berörda proposition har riksdagen till behandling
i ett sammanhang förehaft sjutton i ämnet väckta motioner.

Under hänvisning till vad som anförts i andra lagutskottets utlåtande
nr 32, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, och under åberopande
av bilagda utdrag av riksdagens kamrars protokoll får riksdagen

A) anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke kunnat
av riksdagen i oförändrat skick antagas men att riksdagen för sin del
antagit följande

8

Riksdagens skrivelse Nr Bil.

Lag om arbetstidens begränsning.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke,
så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat
dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete
för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare.

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana
förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över
arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,

c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan
förläggas till bestämda tider,

d) arbete,'' som bedrives av staten,

e) arbete, som har till''ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov,

f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska
fartyg, ävensom fiske,

g) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att
hänföra till skogsarbete, ävensom flottning,

h) jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas
såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,
ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten
för allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong
eller badinrättning, samt

k) sådant arbete i hotell, restaurang eller kaférörelse, som är att hänföra
till allmänhetens direkta betjänande.

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

Biksdagens skrivelse Nr 341.

9

3 §•

På begäran av domstol eller den, vars rätt därav beröres, åligger
det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete är att hänföra till sådant,
varå denna lag äger tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att
enligt lagen räkna såsom arbetare.

År mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom
i första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,
när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må
slutligt utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut
kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket
avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol eller den, vars rätt av
frågan beröres, avgiva utlåtande.

4 §•

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre
tid, raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan;
dock må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke
därigenom överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans
dygn utsträckas till högst 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid
än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre
sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den
motsvarar 48 timmar i veckan.

5 §•

1 mom. År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende
av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande
av växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,
att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas
så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att
uppgå till högst 48 timmar i veckan.

2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av
synnerliga skäl bgra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet,
i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare
tid eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål
av synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån
så prövas påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 340—341.

2

10

Riksdagens skrivelse Nr 341.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom., undantag
från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt
missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av
arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår,
att det stora -flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget,
finna detsamma önskvärt, och arbetstiden ej därigenom kommer att
oskäligt utsträckas.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej
kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört
överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa
eller egendom, må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till
berörda förhållande, användas till arbete utöver tid, som finnes angiven
i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §. Om sådant arbete
samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren
att senast inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd
därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan
har arbetsrådet att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när
densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §•

1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten
må arbetare, som fyllt aderton år, till nödigt antal användas
under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan arbetare
enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift må
användas till sitt egentliga arbete.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med
hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete
utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd
av 5 §, vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton
år, för högst 30 timmar under loppet av en kalendermånad och 200
timmar under loppet av ett kalenderår.

3 mom. År ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må
sådan, dock för högst 20 timmar under loppet av en kalendermånad
och 120 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

11

Riksdagens skrivelse Nr 341.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som
fyllt sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i
denna paragraf.

5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som
avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren
överenskommet.

8 §•

Åro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom
stadgas i 5 § eller 7 § 3 mom., må Konungen på framställning av ar betsrådet

eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må inom

verksamhetsområdet i fråga allmänt tillgodonjutas.

9 §•

Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger
det arbetsgivaren att senast näst därpå följande dag göra anteckning i
särskild journal, upprättad enligt formulär, som fastställes av arbets rådet.

I fråga om sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 § 1 mom.,

är dock arbetsgivaren icke pliktig göra dylik anteckning, där arbetstiden
finnes behörigen upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journalen
å det arbetsställe, beslutet rör, och skall journalen jämte bilagda beslut
förvaras å arbetsstället under minst tre år, räknat beträffande journalen
från den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet
från detsammas datum.

10 §.

1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, utsedda av
Konungen för en tid av. två år i sänder. Av ledamöterna skola utses
två bland personer, föreslagna av sådana rikssam manslutningar av arbetsgivare,
vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst 50,000 arbetare,
samt två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av
arbetare, som räkna minst 50,000 medlemmar. För nämnda fyra ledamöter
skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så många suppleanter.
Förslag, som ovan sägs, skall, för att vinna avseende, upptaga
minst dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning av

i

12

Riksdagens skrivelse Nr 341.

förslaget förordnas till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke
avgivits, varde förordnande ändock av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses
företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen
en av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare
för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna
skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna
föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest
på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till
straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd
för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgas i fråga om domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare
eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån
entledigad, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda.
Avsägelse av uppdraget prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot
eller suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,
vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,
och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att
vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av
fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må
flera än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

\ id besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare
och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som
utsetts utan förslag, närvara.

7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande

13

Riksdagens skrivelse Nr 341.

ärende rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant,
som avses i 5 § 4 mom. senare stycket eller 8 §, bör rådet i regel ej blott
bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig utan
även på lämpligt sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare
och arbetare inom verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 §
4 mom., skall, såvitt möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt
höra vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig,
äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område
den, som skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller
sig, och varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten
kallad. Rätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad
som prövas skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet
protokoll däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.
Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet,
må i brådskande fall meddelas av dess ordförande. Har detta skett,
tage arbetsrådet vid sitt första därefter följande sammanträde under
omprövning, huruvida beslutet skall äga bestånd.

.9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan
på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som
i 1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

11 §•

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända
till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden
av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen
om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig plats
finnas anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande
när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag,
när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom såvitt möjligt
början och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.

14

Riksdagens skrivelse Nr 341.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna
lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ettusen
kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet skett med
faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen
förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom
i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han
varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som
föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 9 § eller 11 § 2 mom.
åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra
. kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i journal,
som avses i 9 §, straffes med böter från och med femtio till och
med ettusen kronor.

14 §.

Förseelser mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid
allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla.kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna
lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

16 §.

Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för
visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,
må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena
påkallat undantag från lagens tillämpning.

Riksdagens skrivelse Nr 341.

15

u §•

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan
begränsning lända till efterrättelse.

1) Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921 samt gäller till och
med den 31 december 1923; skolande i fråga om sådan under tiden för
lagens giltighet begången förseelse, som avses i 12 eller 13 §, vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

2) Arbetsrådet äger att, där särskilda skäl därtill äro, medgiva
anstånd med tillämpningen av denna lag.

3) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt
i kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 8 §.

4) Med ikraftträdandet av denna lag upphör lagen den 17 oktober
1919 om arbetstidens begränsning att gälla, men skola de eftergifter,
som med stöd av sistnämnda lag beviljats, fortfarande äga giltighet,
intill dess den för eftergiftens tillgodonjutande bestämda tiden utlupit
eller ock eftergiften återkallats av vederbörande myndighet. Beträffande
sådan under tiden för den äldre lagens giltighet begången förseelse,
som avses i lagens 11 eller 12 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara
att gälla, även efter det lagen enligt vad nyss är sagt upphört att äga
giltighet.

B) hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en
allsidig utredning beträffande

1. arbetstidslagens verkningar och dess anpassning efter den
internationella lagstiftningen,

2. behovet och arten av reglering av arbetsförhållandena inom
de verksamhetsgrenar, som omförmälas i det i propositionen intagna
lagförslagets 5 § a).

Stockholm den 15 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.