Riksdagens skrivelse Nr 335.
1
Nr 335.
Godkänd av första kammaren den 15 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående telefon- och telegramavgifterna för
tiden från och med den 1 juli 1921 m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 187.)
Till Konungen.
Uti en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1921 dagtecknad
proposition (nr 143) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid
propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, begärt riksdagens yttrande i fråga om bestämmande
av telefon- och telegramavgifterna för tiden från och med den
1 juli 1921.
I en i anledning av Eders Kling]. Maj:ts förevarande förslag
inom riksdagen väckt motion har hemställts, bland annat, att riksdagen
ville besluta i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära borttagandet av
den så kallade anläggningsavgiften för abonnenter, som själva få bekosta
sin växel station.
Vidare har i en annan motion hemställts, bland annat, att riksdagen
i sitt yttrande i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition
nr 143 måtte uttala sig för, att den så kallade anläggningsavgiften må
helt bortfalla.
Beträffande, bland annat, ifrågavarande motioner har riksdagens
Bihang till riksdagens protokoll 1921 14 samt. Nr 335—336. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 335.
vederbörande utskott erhållit från telegrafstyrelsen i vederbörlig.ordning
införskaffat yttrande, dagtecknat den 20 maj 1921.
Icke minst på grund av telefonväsendets stora utbredning inom
vårt land måste det framstå såsom ett allmänt önskemål att avgifterna
för begagnande av detta kommunikationsmedel hållas så låga som
möjligt. Om riksdagen det oaktat icke ansett sig kunna uttala sig
för, att några sänkningar för närvarande företagas i de förhöjda telefontaxor,
som gälla från och med den 1 oktober 1920, beror detta därpå,
att riksdagen funnit de skäl, som häremot från de ansvariga myndigheternas
sida anförts, så övertygande, att riksdagen icke ansett en
sådan åtgärd redan nu tillrådlig.
Den ledande synpunkten vid uppgörande av det tarifförslag, som
legat till grund för de senast företagna höjningarna i telefonavgifterna,
var den, att telegrafverket skulle komma att lämna sådan avkastning,
att denna efter verkställda avskrivningar utgjorde skälig ränta på det i
rörelsen nedlagda kapitalet. En redan nu företagen nedsättning av
telegrafverkets taxor skulle emellertid innebära ett äventyrande av möjligheterna
att för innevarande år åstadkomma sådana vinstsiffror, att
ovannämnda av riksdagen själv så sent som år 1920 och i sammanhang
med frågan om en revision av taxorna angivna önskemål kunde förverkligas.
Av telegrafstyrelsen har påvisats, att även en obetydlig
sänkning av gällande tariffer skulle avsevärt minska telegrafverkets
vinst. En allmän återgång till de taxor, som före den 1 oktober voro
gällande, beräknas medföra en minskning av årsinkomsten på över 20
miljoner kronor.
Enligt riksdagens mening kan det icke anses lämpligt att på
detta sätt förminska inkomsten från telegrafverket och därmed ytterligare
öka de svårigheter, som föreligga vid realiserandet av budgeten, i
synnerhet som det måste ifrågasättas, huruvida härigenom någon verklig
lättnad skulle kunna beredas det svenska näringslivet.
Det har visserligen synts riksdagen uppenbart, att de förändringar
med avseende å taxesystemet, som trädde i kraft den 1 oktober 1920,
medfört en del lokala missförhållanden, särskilt med avseende å taxeområdesindelniugen,
vilka framkallat berättigat missnöje inom olika delar
av landet. Uppkomsten av dylika missförhållanden lärer emellertid icke
kunna undvikas vid genomförande av en så genomgripande taxerevision
som den nu ifrågavarande, och det torde kunna förväntas, att i den mån
dessa ännu kvarstå, de skola under den fortsatta tillämpningen av det
nya taxesystemet genom åtgärder från vederbörande myndigheters sida
kunna undanröjas.
3
Riksdagens skrivelse Nr 335.
Riksdagen liar alltså ansett sig kunna giva sin anslutning till det
förslag med avseende å bestämmandet av telefon- och jämväl telegramavgifterna,
som innefattas i förevarande proposition. Enligt riksdagens
mening böra således de nuvarande telefon- och telegrafreglementena erhålla
fortsatt giltighet tillsvidare även efter den 1 juli 1921, men bör, i
enlighet med vad i propositionen förutsatts, frågan om nedsättning av
dessa taxor upptagas till prövning så snart ske kan, utan att ett skäligt
överskott av telegrafverkets rörelse äventyras. Riksdagen vill i detta
sammanhang framhålla, att av telegrafstyrelsen till riksdagens vederbörande
utskott avgivna yttrande framgår, att utsikter synas föreligga
för att förslag om en dylik sänkning skulle kunna framläggas redan
innevarande års höst.
De så kallade anläggningsavgifterna skulle dock redan från och
med den 1 juli 1921 nedsättas till hälften av nu utgående belopp. Telegrafstyrelsen
har emellertid i sitt nyss nämnda yttrande uttalat, att det
syntes styrelsen som om visst fog funnes för att anläggningsavgiften
skulle kunna helt borttagas vid sådana mindre stationer, där abonnenterna
helt bestrida växlingskostnaden. Särskilt med hänsyn till att
härigenom telefonförbindelsernas utsträckande till nya trakter av landet
skulle underlättas, synes givetvis intet vara att häremot invända.
Såsom sitt yttrande i ärendet får riksdagen alltså anmäla vad
härovan blivit anfört.
Stockholm den 15 juni 1921.
Med undersåtlig vördnad.