» Riksdagens skrivelse Nr 334.
1
Nr 334.
Godkänd av första kammaren den 15 juni 192J.
Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående omläggning av budgetåret.
(Statsutskottets utlåtande nr 184.)
Till Konungen.
1 en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1921 dagtecknad proposition
(nr 201), liar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen besluta, att budgetåret skall från och med den 1 juli
1923 omläggas till tiden 1 juli—30 juni.
Under det att i flertalet andra länder budgeten fastställes omedelbart
före eller i vissa fall även så sent som efter ingången av det
finansår, för vilket densamma är avsedd att gälla, tillämpas för närvarande
inom vårt land sådana grunder för riksstatens uppgörande och
fastställande, att en avsevärd tidrymd mellan fattandet av de riksdagsbeslut,
å vilka budgeten är uppbyggd, och dessas genomförande måste
förflyta. Så komma exempelvis de riksstatsärenden, som äro föremål
ior innevarande års riksdags behandling, att bringas till verkställighet
först efter ingången av år 1922. Den förberedande utredningen röBihang
till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 334. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 334. •
rande dessa ärenden utfördes inom respektive ämbetsverk redan under
sommaren och hösten 1920 vid en tidpunkt, då rikshuvudboken för år
1919 ännu icke förelåg avslutad. I de icke sällan förekommande fall
då ledning för beräkningen av ett anslag, avsett att uppföras å förslaget
till 1922 års riksstat, bort sökas i belastningen av motsvarande
anslag för ett tidigare år, har alltså i regel inga andra riksboksslutsuppgifter
funnits tillgängliga än de för år 1918. Först efter det sedermera
de olika myndigheterna till departementen inkommit med sina anslagsäskanden
för år 1922 blevo riksbokslutssiffrorna för år 1919 tillgängliga,
och utgjorde 1919 års riksbokslut med däri förekommande
budgetredovisning det sista, som kunde tjäna till ledning vid utarbetandet
inom de olika departementen av 1922 års statsverksproposition.
Enligt nu tillämpade grunder måste således riksstaten uppbyggas
på högst ovissa förutsättningar, och det torde få anses uppenbart, att
det nuvarande systemet är i hög grad otillfredsställande och i behov av
omläggning och förbättring. De sålunda på detta område föreliggande
högst väsentliga missförhållandena, vilka under de senast förflutna åren
varit särskilt framträdande — varom det stora antalet tilläggsstatsärenden
bär vittne — skulle genom det nu framlagda förslaget visserligen
icke helt undanröjas, men såsom ett sista led i de åtgärder, som under
den senaste tiden vidtagits för att bringa reda i svenska statens budget-
och räkenskapsväsen, torde ifrågavarande reform bliva av stor
betydelse.
Den föreliggande utredningen har tillkommit på riksdagens eget
initiativ. Vid uppgörandet av inkomstberäkningarna i de finansplaner,
som förelagts senaste riksdagen till prövning, har också hänsyn tagits
till en förestående omläggning av budgetåret. Det nu i sådant syfte
framlagda förslaget, som vid 1920 och 1921 års riksdagar föregåtts av
beslut om vissa grundlagsändringar, har utarbetats av särskilt för ändamålet
tillkallade sakkunniga och har jämväl i huvudsak tillstyrkts av
så gott som samtliga centrala förvaltningsmyndigheter och länsstyrelser.
Åven riksdagen har efter verkställd granskning av förslaget och efter
övervägande av de konsekvenser, detsamma på olika områden och särskilt
med avseende å riksdagens arbete kan tänkas komma att medföra,
ansett sig kunna ansluta sig till detsamma, sådant det i propositionen
framlagts.
En bland de väsentligaste fördelarna av den nu föreslagna omläggningen
av budgetåret synes vara, att inkomst- och utgiftsberäkningen
skulle bliva mera tillförlitlig än hittills varit fallet. Utöver vad
tidigare härutinnan anförts, vill riksdagen särskilt framhålla, att, därest
Riksdagens skrivelse Nr 334. 3
budgetredovisningarna hädanefter kunna bringas till fullbordan inom
den jämförelsevis korta tidrymd, varom tillkomsten av riksräkenskapsverket
bör kunna ingiva grundade förhoppningar, till grund för de anslagsberäkningar,
som ingå såsom en betydelsefull del av förarbetena
för det förslag till riksstat, som förelägges ett visst års riksdag, torde
kunna läggas de i senast avgivna budgetredovisning framkomna siffrorna
rörande belastningen av olika anslag för det budgetår, som närmast
före dessa förarbeten tilländalupit. Till grund för anslagsberäkningen
för ett tänkt budgetår 1 juli 1925—30 juni 1926 kan alltså
läggas budgetredovisningen för året 1 juli 1923—30 juni 1924. 1 jämförelse
med de nuvarande förhållandena innebär detta en avsevärd förkortning
av ifrågavarande mellantid.
Med hänsyn särskilt till nödvändigheten av att för varje räkenskapsår
fullt avslutade riksräkenskaper och fullständigt utarbetad rikshuvudbok
— vars färdigställande hittills i regel dragit en tid av över
9 månader — skola kunna föreläggas riksdagens revisorer till granskning,
skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag kalenderåret
bibehållas såsom räkenskapsår. Budgetredovisningen åter — vilken till
och med år 1919 ingick såsom en del av rikshuvudboken, men som numera
framlägges i särskild ordning — skulle givetvis avse själva budgetåret.
Riksdagen har ansett sig även i denna del kunna giva sin anslutning
till propositionen. Det bör uppmärksammas, hurusom rikshuvudboken
och budgetredovisningen fylla två från varandra skilda huvuduppgifter.
Medan rikshuvudboken innefattar eller åtminstone bör innefatta en redovisning
av hel$ statskapitalet ävensom storleken av de värdeförändringar,
som detsamma under vederbörande räkenskapsår undergått, utgör budgetredovisningen
en räkenskapsmässig uppställning, utvisande utfallet av
ett visst års budget i jämförelse med de i riksstaten beräknade olika
inkomst- och utgiftsposterna. Enligt riksdagens mening synes något
principiellt eller praktiskt hinder icke föreligga för att de tidsperioder,
för vilka rikshuvudboken och budgetredovisningen uppgöras, icke sammanfalla.
Tvärtom synas vissa fördelar därigenom stå att vinna. På
detta sätt kunna de affärsdrivande verkens huvudböcker, vilka äro eller
åtminstone under normala förhållanden böra kunna vara grundläggande
för bestämmande av storleken av den nettobehållning, som skall tillföras
budgeten, hinna föreligga avslutade i så god tid, att denna behållning
kan, som sig bör, helt tillföras statskassan inom det budgetår, för vars
utgifter den är avsedd att tagas i anspråk.
Ett missförhållande, som genom den ifrågasatta reformens genomförande
skulle komma att undanröjas, är, att inkomstskatten, vilken
4
Riksdagens skrivelse Nr 334.
som bekant uppbäres först under november och december månader, icke
såsom för närvarande är fallet skulle inflyta alldeles mot slutet av det
budgetår, vars utgifter den till stor del är avsedd att täcka. Det bör
uppmärksammas, att den enda utvägen för vinnande av rättelse i detta
enligt riksdagens mening synnerligen betänkliga missförhållande, vars
ofördelaktiga verkningar tack vare det under krigstiden inträffade opåräknade
rikliga tillflödet till kassafonden blivit mindre framträdande,
synes vara en omläggning av budgetåret. Något tillbakaflyttande i avsevärdare
grad av tidpunkten för inkomstskattens inflytande torde väl
näppeligen låta sig genomföra. Bestämmande härför är nämligen det
förhållandet, att de inkomster från enskilda och andra, varpå denna skatt
grundas, böra beräknas för kalenderår; den tid, som därefter åtgår för
deklarationers avgivande, deras granskning, skatteuppbörd, redovisning
m. m. och som för närvarande uppgår till nära ett år, torde icke i
någon avsevärdare grad låta sig förkortas. — Genom den nu föreslagna
budgetformen skulle inkomstskatten komma att stå till förfogande redan
innan halva budgetåret förflutit.
Med avseende å själva riksdagsbehandlingen av budgetfrågorna
medför icke ifrågavarande förslag några mera genomgripande förändringar.
Den omständigheten, att budgeten skall träda i tillämpning redan den
1 juli samma år den beslutas och icke såsom nu först den nästföljande
1 januari, nödvändiggör en redan ur synpunkten av arbetets behöriga
gång inom riksdagen önskvärd successiv och skyndsam behandling av
de olika budgetärendena med därefter omedelbart skeende expedition av
dessa. Verkställigheten av riksdagens beslut rörande ifrågavarande ärenden
kräver nämligen en del förberedande åtgärder från Eders Kungl. Maj:ts
och jämväl från vederbörande verks sida. Dessa åtgärder måste i regel
verkställas före det nya finansårets ingång, och till undvikande av anhopning
av arbetet i departementen och ämbetsverken måste därför riksdagsbesluten
i de olika ärendena så tidigt som möjligt under riksdagen
och snarast möjligt efter beslutens fattande komma Eders Kungl. Makt
till del.
Riksdagen anser sig i detta sammanhang icke böra helt förbigå
ett spörsmål, som på den senaste tiden med dess hastiga förändringar i
den allmänna ekonomiska situationen framträtt, nämligen huruvida icke till
vinnande av större överblick över budgeten och ett bättre anpassande
av densamma efter för tillfället rådande statsfinansiella läge den definitiva
behandlingen inom riksdagen av de olika delarna av budgeten
kunde företagas på en gång, sedan dessa tidigare provisoriskt genomgått
s. Genom ett antagande av det nu föreliggande förslaget, vilket
Riksdagens skrivelse Nr 334. 5
såsom ovan nämnts förutsätter en successiv handläggning av de olika
budgetärendena, torde ett genomförande av ovan antydda tillvägagångssätt
för beslutandet av statsregleringen bliva uteslutet. Utan att i
övrigt uttala sig om genomförbarheten av ett dylikt projekt, vill riksdagen
framhålla, att den allmänna finansplan, vilken bör ligga till grund
för riksdagsbehandlingen av budgeten, redan förefinnes i statsverkspropositionen.
Riksdagen har också ansett sig böra uppmärksamma, att
ett uppgörande av fortlöpande planer för budgetens genomförande icke
torde vara möjligt utan ett allvarligt försenande av riksdagsarbetet,
åtminstone icke med de organ som för närvarande härför stå riksdagen
till buds. Och då härtill kommer att en dylik omläggning av sättet för
budgetbehandlingen inom riksdagen icke torde kunna genomföras utan
verkställandet av omfattande förarbeten och vidtagandet av vissa grundlagsändringar,
har riksdagen ansett, att den omständigheten, att den
reform med avseende på budgetårets omläggning, varom här är fråga,
skulle kunna föregripa genomförandet av ett eventuellt projekt i ovan
antydd riktning, icke bör utgöra hinder för ett bifall till det nu behandlade
förslaget.
Såsom riksdagen ovan anfört, förutsätter ifrågavarande förslag, att
budgetärendena inom riksdagen behandlas utan dröjsmål. Ett oeftergivligt
villkor för införandet av ett budgetår 1 juli—30 juni har departementschefen
ansett vara, att riksdagens beslut rörande statsregleringen
i regel komme Eders Kungl. Maj:t tillhanda beträffande försvaret senast
den 15 maj och i övrigt före den 1 juni. I anledning härav vill riksdagen
erinra, att med riksdagsarbetets nuvarande omfattning det i vissa fall
torde komma att inträffa att riksdagens beslut i vissa budgetfrågor först
efter ovan angivna tidpunkter kunna från riksdagen expedieras. Emellertid
håller riksdagen före, att de svårigheter, som härav kunde tänkas uppkomma
för arbetets bedrivande inom respektive områden av statsförvaltningen,
med iakttagande av nödig förtänksamhet skola kunna låta sig
undanröjas. I varje fall torde ifrågavarande olägenheter icke kimna sägas
vara av sådan art, att av denna anledning hela reformens genomförande
bör få äventyras. Riksdagen vill i detta sammanhang framhålla vikten
av dels att statsverkspropositionen i möjligaste mån innefattar alla de
budgetfrågor, som äro avsedda att föreläggas riksdagen till omprövning,
dels ock att de olika ärendena framkomma till riksdagen i ett genomarbetat
och fullständigt skick, så att tidsödande kompletterande utredningar
under ärendenas förberedande behandling inom riksdagens vederbörande
utskott kunna undvikas.
Riksdagen vill emellertid i detta sammanhang omförmäla, att under
6
Riksdagens skrivelse Nr 334.
ärendets förberedande behandling inom riksdagen varit under övervägande,
huruvida icke, till vinnande av något längre mellanrum mellan tiden för
avslutandet av riksdagen och det nya budgetårets inträde, än som skulle
uppkomma, om detta toge sin början den 1 juli, detsammas förläggande
till tiden 1 augusti—31 juli vore att föredraga. Med hänsyn till de
betänkligheter, som från olika av riksdagens vederbörande utskott hörda
sakkunniga personer anförts mot en dylik förskjutning av tiden för
budgetårets början, har riksdagen icke ansett sig kunna för sin del besluta
om eu dylik jämkning i Eders Kungl. Maj:ts förslag. Det torde
böra framhållas, att även om det måste framstå såsom ett viktigt önskemål,
att riksstat för det nya budgetåret föreligger tillgänglig vid dettas
inträde den 1 juli, det förhållandet, att riksstatens färdigsställande fördröjes
något utöver nämnda tidpunkt visserligen komme att medföra
vissa svårigheter med avseende å medels utanordnande, men att dessa
svårigheter genom tillfälliga föreskrifter dock synas kunna låta sig
övervinnas.
Genom den sålunda föreslagna omläggningen av budgetåret till
tiden 1 juli—30 juni kommer otvivelaktigt behovet av anslags anvisande
på tilläggsstat att avsevärt förminskas. För alla ändamål, vilka icke
äro av mera brådskande natur än att utbetalningen av medel för deras
tillgodoseende kan anstå till efter juli månads ingång, böra nämligen
anslag beredas å det då inträdande budgetårets riksstat. En ytterligare
utväg att undgå användningen av till äggsstatssystemet, om vilkens förefintlighet
riksdagen nu vill erinra, föreligger jämväl. Såsom i vissa
enstaka undantagsfall redan tidigare av riksdagen ägt rum, står nämligen
också den möjligheten till buds, att medgivande lämnas av riksdagen
att till täckande av utgifterna för visst angivet brådskande ändamål
erforderligt belopp må utbetalas från det till bestridande av oförutsedda
utgifter under samma tid å riksstaten uppförda och till Eders Kungl. Maj :ts
disposition ställda anslag. Med utgångspunkt från vad riksräkenskapsverket
i detta hänseende anfört, får riksdagen — utan att i övrigt ingå
på ett bedömande av de uppslag, som i detta hänseende från riksräkenskapsverket
framkommit — därför uttala, att det enligt riksdagens
mening synes böra tagas under övervägande, huruvida icke utgifter,
vilkas företagande före den 1 juli anses av behovet påkallat, kunna i
större utsträckning än hittills förekommit, efter medgivande av riksdagen
i varje särskilt fall, bestridas från anslaget för oförutsedda utgifter eller
annat särskilt för ändamålet uppfört liknande anslag.
Något förslag till närmare bestämmelser med avseende å själva
sättet för omläggningen av budgetåret föreligger icke ännu, utan skulle
7
Riksdagens skrivelse Nr 334.
dessa komma att utarbetas först i sammanhang med reformens genomförande.
1 anledning av vad i propositionen anförts rörande behovet
av att därvid en komplettering i visst avseende av instruktionen för
riksdagens revisorer äger rum, får riksdagen uttala, att riksdagen förutsätter,
att även i detta hänseende förslag utarbetas genom Eders Kung].
Maj:ts försorg.
Själva övergången till det nya budgetsystemet skulle ske genom
införande av en övergångsbudget för tiden 1 januari—30 juni 1923,
varefter ett budgetår 1 juli 1923—30 juni 1924 skulle följa''. Mot ett
sådant förfaringssätt synes intet vara att invända. Beträffande finansieringen
av övergångshalvåret möter en svårighet, som enligt riksdagens
mening dock endast är skenbar, därigenom, att för genomförandet av
budgeten under detta halvår inkomst- och förmögenhetsskatten icke står
till förfogande. Inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1923, vilken
med nuvarande system skulle kunna anlitas för bestridande av utgifterna
å samma kalenderårs riksstat, skulle nämligen i stället komma att avses
för täckandet av utgifterna för budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924.
På grund härav bleve det nödvändigt att vid uppställandet av övergångsbudgeten
i betydande utsträckning räkna med kassafonden.
Riksdagen vill emellertid erinra, att en omläggning av budgetåret
i verkligheten icke medför att kassafonden behöver anlitas i större utsträckning
än som eljest bleve fallet. Skiljaktigheten består endast
däri, att med det nya systemet det ingrepp, som i allt fall under första
halvåret 1923 måste göras i kassafonden, kommer till synes i övergångsbudgeten,
under det att med bibehållande av kalenderåret såsom budgetår
detta ingrepp komme att utanför budgeten balanseras för att sedermera
täckas med de mot slutet av år 1923 inflytande inkomstskattemedlen.
Den föreliggande svårigheten är, såsom av statskontoret framhållits,
endast en svårighet på papperet och icke någon svårighet med avseende
å anskaffning av medel. Tvärtom skulle genom en omläggning av
budgetåret en åtminstone tillfällig lättnad i fråga om bestridande av
statens, utgifter komma att inträda. Verkställandet av vissa utgifter,
som hittills bestritts under förra hälften av kalenderåret (exempelvis utbetalandet
av statsbidrag för olika ändamål), skulle nämligen i icke ringa
utsträckning, utan äventyrande av de intressen, för vilkas befrämjande
vederbörande anslag tillkommit, kunna uppskjutas till senare halvåret
och alltså framdeles komma att upptagas i en budget, som trädde i
kraft och för vars realiserande inkomster i stort sett behövde anskaffas
törst ett halvt år senare än som med nuvarande förhållanden är fallet.
Riksdagen vill slutligen framhålla, att då riksdagen ansett sig kunna
8
Riksdagens skrivelse Nr 334.
bifalla förevarande förslag, detta skett under den bestämda förutsättningen,
att en verkställd omläggning av budgetåret icke må föranleda
några anspråk på utökning av personalen inom olika delar av
statsförvaltningen med därav följande ökade krav på den särskilt i detta
hänseende redan nu hårt ansträngda budgeten.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen
anmäla, att riksdagen beslutat, att budgetåret skall från och med den
1 juli 1923 omläggas till tiden 1 juli—30 juni.
Stockholm den 15 juni 1921.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.