Riksdagens skrivelse Nr 313.
1
Nr 313.
Godkänd av första kammaren den 14 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj ds proposition angående anslag till förste provinsialläkare
och provinsialläkare m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 174.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t
under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen
dels (punkten 70) att i avbidan på den proposition, som kunde
komma att avlåtas angående förbättrade avlöningsförmåner för vissa
förste provinsialläkare och provinsialläkare m. in., beräkna en höjning
av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare,
nu 1,451,300 kronor, med 113,500 kronor till 1,564,800
kronor,
dels (punkten 72) att i avvaktan på samma proposition, på
extra stat för år 1922 beräkna ett reservationsanslag å 300,000
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 313. 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 313.
kronor till bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare å
landsbygden;
dels ock (punkten 73) att i avvaktan på samma proposition, på
extra stat för år 1922 beräkna ett förslagsanslag av 10,000 kronor
att i enlighet med av riksdagen godkända grunder användas till
beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare.
Vidare har Eders Kungl. Maj:t i den till riksdagen samma dag
avlåtna propositionen om tilläggsstat till riksstaten för år 1921 under
femte huvudtiteln föreslagit riksdagen (punkten 19) att i avbidan på
förenämnda proposition för beredande av tillfällig löneförbättring åt
provinsialläkare på tilläggsstat för år 1921 beräkna ett förslagsanslag,
högst, 221,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t uti en till riksdagen avlåten,
den 14 mars 1921 dagtecknad proposition, nr 262, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för samma dag föreslagit riksdagen dels medgiva, att å avlöningsstaten
för förste provinsialläkare och provinsialläkare må från och
med år 1922 uppföras ytterligare tio provinsialläkare, en var med
en årlig avlöning av 5,500 kronor, därav 4,000 kronor lön och 1,500
* kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg
å lönen, det ena med 500 kronor efter fem år och det andra, jämväl
med 500 kronor efter ytterligare fem år;
dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda befattningar
förenade avlöningsförmåner skall gälla vad i kungörelsen den
13 juni 1919 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de från och med år 1920 fastställda avlöningsförmåner och i därtil]
senare efter riksdagens hörande gjorda tillägg finnes stadgat i fråga
om motsvarande befattningar;
dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och med år
1922 höja det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste
provinsialläkare och provinsialläkare från 1,451,300 kronor med
55,000 kronor till 1,506,300 kronor;
dels från och med år 1922 sänka det i riksstaten uppförda
ordinarie förslagsanslaget till bidrag för extra provinsialläkares avlönande
från 40,000 kronor med 10,000 kronor till 30,000 kronor;
dels, till bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare
å landsbygden, på extra stat för år 1922 anvisa ett reservations
-
3
Riksdagens skrivelse Nr 313.
anslag å 150,000 kronor, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder;
dels, till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och
provinsialläkare, på extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 220,000 kronor, att användas på sätt Eders Kung!. Maj:t bestämmer;
dels,
till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och
provinsialläkare, på tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 100,000 kronor, att användas på sätt Eders Kungl. Maj:t bestämmer
;
dels, till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare,
på extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag å 10,000 kronor,
att användas i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivna grunder, ävensom medgiva, att
även det för år 1921 för samma ändamål beviljade förslagsanslaget
å 4,000 kronor må från och med den 1 juli användas enligt samma
grunder;
dels och, för åstadkommande av ett omedelbart provisoriskt
avhjälpande av läkarbristen särskilt i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län, på extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 50,000 kronor, att för ändamålet användas på sätt Eders
Kungl. Maj:t bestämmer.
Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag är i huvudsak byggt på
ett av provinsialläkaredistriktskommittén i ämnet avgivet betänkande.
'' Vad först beträffar frågan om förändring av extra provinsialläkardistrikt
till ordinarie, grundar sig kommitténs i detta hänseende
avgivna förslag på samma princip, som tillämpats vid de åren 1911,
1918 och 1920 beslutade ändringarna av provinsialläkardistriktsindelningen
i riket, nämligen att staten i främsta rummet bör sörja
för, att den enskilda sjukvården på landsbygden blir på ett tillfredsställande
sätt ordnad, och sålunda ansvara för kostnaderna för avlönande
av de läkare, som hava att ombesörja denna sjukvård.
Kommitténs förslag innebär inrättande av 98 nya ordinarie provinsialläkardistrikt,
av vilka 10 distrikt skulle bildas av distrikt, som
av kommittén år 1917 föreslagits till extra, 81 bildas av 82 nuvarande
extra distrikt och 7 nybildas. Det ifrågasatta antalet nya
provinsialläkardistrikt skulle inrättas successivt under en tidrymd
av 10 år, och skulle från och med år 1922 inrättas 10 distrikt.
4
Riksdagens skrivelse Nr 313.
Departementschefen har förklarit sig icke nu vara beredd att
taga ståndpunkt till kommitténs distriktsregleringsplan i dess helhet,
varvid han åberopat dels behovet av vidare utredning, dels ock den
rådande statsfinansiella situationen. Emellertid har departementschefen
ansett sig böra i anslutning till kommittén förorda inrättande
av 10 nya distrikt från och med år 1922. Vilka dessa distrikt
skulle bliva, borde icke nu definitivt bestämmas, utan syntes det böra
överlämnas åt Eders Kung!. Maj:t att efter ytterligare utredning fatta
beslut härom. Inrättande av dessa nya distrikt skulle föranleda en
ökning av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
med 55,000 kronor, varemot anslaget till extra provinsialläkares
avlönande skulle minskas med 10,000 kronor.
Enär det föreliggande förslaget står i överensstämmelse med
den uppfattning rörande en tillfredsställande anordning av läkarvården
på landsbygden, åt vilken riksdagen vid upprepade tillfällen
givit uttryck, synes någon principiell erinran ej vara att göra mot
förslaget, sådant det nu föreligger om inrättande av 10 nya provinsialläkardistrikt.
Med hänsyn till det rådande finansiella läget torde
man dock på detta område tillsvidare böra framgå med den största
varsamhet, och riksdagen vill med styrka betona, att ett bifall till
det föreliggande förslaget på intet sätt får betraktas såsom något
ståndpunktstagande till den av kommittén framlagda distriktsregleringsplan
en. Riksdagen anser, att man under nuvarande förhållanden
icke bör för detta ändamål åsamka statsverket utgifter i större
omfattning än som efter prövning kan befinnas oundgängligen nödvändiga.
Lika med departementschefen håller riksdagen vidare före,
att det bör överlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att efter ytterligare utredning
bestämma, vilka de ifrågasatta nya provinsialläkardistrikten
skola bliva, och förutsätter riksdagen härvid såsom självfallet, att
hänsyn i främsta rummet tages till de landsändar, där behovet i
berörda hänseende gjort sig starkast gällande. Vid bestämmandet
av läkarnas stationeringsort bör jämväl tillses, att detta sker så, att
befolkningens behov inom distriktets olika delar väl tillgodoses. Alldenstund
det ordinarie förslagsanslaget till bidrag för extra provinsialläkares
avlönande allaredan blivit i 1922 års riksstat av riksdagen
till siffran bestämt, nämligen till 40,000 kronor, torde någon
nedsättning av detta belopp, på sätt ifrågasättes, icke nu böra vidtagas.
5
Riksdagens skrivelse Nr 313.
Vad vidare beträffar spörsmålet om ordnande av bostadsfrågan
för provinsialläkare å landsbygden, tiar beredandet av lämpliga bostäder
icke ansetts böra enhetligt genomföras genom ett obligatoriskt
åläggande för landsting, provinsialläkardistrikt eller den kommun,
där provinsialläkaren är stationerad, att tillhandahålla bostad. Frågan
har i stället ansetts böra ordnas på frivillighetens väg efter
ortens förhållanden, varvid bidrag borde i mån av tillgängliga medel
utgå efter Eders Kungl. Maj:ts prövning. Bidraget skulle ej uppgå till
t ner än högst V3 av den beräknade kostnaden och ej — med ett
undantag — överstiga 80,000 kronor för varje bostad. För år 1922
ifrågasattes nu för ändamålet ett belopp av 150,000 kronor, varmed
skulle kunna beredas bidrag åt minst fem bostadsbyggen. Dessutom
skulle statsbidrag kunna utgå, även då befintlig bostad inköpes och
ändras till provinsialläkarbostad. Bostaden skulle uppföras efter av
medicinalstyrelsen fastställda ritningar, varvid dock framhålles, att
de olika typer för bostäder, som departementschefen närmare angivit,
icke borde vara ovillkorligt bindande vid bostädernas uppförande
utom ifråga om rummens maximiantal. Vidare skulle föreligga
skyldighet för provinsialläkaren att bebo med statsbidrag anordnad
läkarbostad i vederbörande distrikt och erlägga bestämd hyra,
dock ej över 1,800 kronor för år.
En av svårigheterna att erhålla en tillfredsställande läkarvård
på landsbygden är otvivelaktigt att söka i den nu rådande bristen på
lämpliga läkarbostäder. Eders Kungl. Maj:ts förslag åsyftar att bidraga
till hävande av denna olägenhet, och torde i princip icke några erinringar
vara att framställa mot det sätt att lösa frågan, som nu
ifrågasatts. Visserligen kan ett alltför starkt utnyttjande av den
nu föreslagna anordningen leda till rätt avsevärda krav på statskassan,
men enligt riksdagens mening torde dock en garanti för att
statens bidrag till detta ändamål icke springer för mycket i höjden
ligga däri, att 2/a av kostnaderna skola bestridas av de kommunala
myndigheterna, vilka jämväl de äro nödsakade att taga den hänsyn
till det finansiella läget, som av förhållandena påkallas. I allt fall
vill riksdagen framhålla, att man i första hand bör tillse, huruvida
icke en provinsialläkarbostad kan på annat sätt erhållas, exempelvis
genom förhyrande eller upplåtande av förefintliga för ändamalet
lämpade lägenheter, och att den nu anvisade utvägen med statsbidrag
till uppförande av särskilda bostäder endast bör subsidiärt
6
Riksdagens skrivelse Nr 313.
ifrågakomma. Vidare vill riksdagen uttala sin anslutning till den i
utredningen framhållna synpunkten, att de särskilt uppgjorda bostadstyperna
icke böra vara ovillkorligt bindande vid bostädernas
uppförande. Tvärtom synes det riksdagen att en viss frihet härutinnan
bör råda, varigenom kunna vinnas ekonomiskt fördelaktigare
resultat, som utan att äventyra bostädernas ändamål fullt ut motsvara
de anspråk, som rimligen höra ställas på dylika lägenheter.
Såsom ett betydelsefullt led i arbetet för avhjälpande av läkar -bristen företrädesvis i de norrländska länen är strävandet att göra
provinsialläkartjänsterna mer ekonomiskt lockande. Provinsialläkardistriktskommittén
har för detta ändamål föreslagit dels en tillfällig
löneförbättring, dels ock en ny provisorisk åkartaxa. Departementschefen,
som ansett taxefrågan intimt sammanhängande med den
stundande definitiva löneregleringen för provinsialläkarkåren och därför
ej nu velat framlägga förslag i ämnet, har däremot funnit en
provisorisk förhöjning av de fasta avlöningsförmånerna oundgängligen
påkallad. För ändamålet beräknas för år 1922 ett belopp av 200,000
kronor. Härjämte innebär förslaget, att till Eders Kungl. Majtts
förfogande skulle ställas ett belopp av 20,000 kronor för att under
provisorietiden möjliggöra viss förhöjning i lönetilläggen för sådana
distrikt, där med hänsyn till provinsialläkarens i jämförelse med förhållandet
inom andra distrikt avsevärt lägre inkomster, svårartade
kommunikationsförhållanden eller andra liknande omständigheter en
ytterligare löneförbättring av Eders Kungl. Maj:t prövades vara oundgängligen
nödvändig. Sammanlagt skulle alltså för år 1922 erfordras
ett belopp av 220,000 kronor. För senare hälften av år 1921 har
beräknats bliva erforderligt ett belopp av 100,000 kronor, däri inberäknat
10,000 kronor att ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
på sätt nyss angivits.
Att en förhöjning av avlöningsförmånerna är ofrånkomlig, därest
det erforderliga tilloppet till provinsialläkarbanan skall kunna
upprätthållas, anser riksdagen lika med departementschefen uppenbart,
och framför allt torde denna utväg vara nödvändig, då det
gäller att erhålla sökande till de mera svårbesatta distrikten. Riksdagen
har följaktligen ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts
nu föreliggande förslag. I allt fall finner riksdagen en anordning
med högre lönetillägg vara att förorda framför att, på sätt motionsvis
gjorts gällande, vidtaga en provisorisk höjning av läkartaxan.
Riksdagens skrivelse Nr .97.9.
7
Enligt gällande stat är föreskrivet, att rätt till första ålderstill1
ägget skall inträda efter tre år beträffande provinsialläkarna i vissa
distrikt, nämligen Sorsele, Tärna, Arjeplogs, Pajala och Vittangi
distrikt. Departementschefen har nu ifrågasatt, att samma förmån
även må tillkomma provinsialläkarna i Gräddede, Malåträsks och
Arvidsjaurs distrikt. Häremot har riksdagen intet att erinra.
Vad slutligen beträffar Eders Kung!. Maj:ts förslag angående
anslag till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare
ävensom anslag för åstadkommande av ett omedelbart provisoriskt
avhjälpande av läkarbristen särskilt i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län — vilket sistnämnda anslag är till beloppet lika med
vad för innevarande år''till samma ändamål utgår — har riksdagen
intet att erinra mot vad härutinnan ifrågasatts.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen
dels medgivit, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare må från och med år 1922 uppföras ytterligare
tio provinsialläkare, en var med en årlig avlöning av 5,500 kronor,
därav 4,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma två ålderstillägg å lönen, det ena med 500
kronor efter fem år och det andra, jämväl med 500 kronor efter
ytterligare fem år;
dels föreskrivit, att för åtnjutande av de med sagda befattningar
förenade avlöningsförmåner skall gälla vad i kungörelsen den 13
juni 1919 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de
från och med år 1920 fastställda avlöningsförmåner och i därtill
senare efter riksdagens hörande gjorda tillägg finnes stadgat i fråga
om motsvarande befattningar;
dels från och med år 1922 höjt det å riksstaten uppförda ordinarie
anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare från
1,451,800 kronor med 55,000 kronor till 1,506,300 kronor;
dels till bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare
å landsbygden, på extra stat för år 1922 anvisat ett reservationsanslag
å 150,000 kronor, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden
den 14 mars 1921 angivna grunder;
dels till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och
provinsialläkare, på extra stat för år 1922 anvisat ett förslagsanslag,
8 Riksdagens skrivelse Nr 313.
högst, 220,000 kronor, att användas på sätt Eders Kung].. Maj:t bestämmer;
dels
till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och
provinsialläkare på tilläggsstat för år 1921 anvisat ett förslagsanslag,
högst, 100,000 kronor, att användas på sätt Eders Kungl. Maj:t bestämmer
;
dels till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare,
på extra stat för åi? 1922 anvisat ett förslagsanslag å 10,000 kronor,
att användas i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden den 14 mars 1921
angivna grunder, ävensom medgivit, att även det för år 1921 för
samma ändamål beviljade förslagsanslaget å 4,000 kronor må från
och med den 1 juli användas enligt samma grunder;
dels och för åstadkommande av ett omedelbart provisoriskt avhjälpande
av läkarbristen särskilt i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län, på extra stat för år 1922 anvisat ett förslagsanslag,
högst, 50,000 kronor, att för ändamålet användas på sätt Eders
Kungl. Maj:t bestämmer.
Stockholm den 15 juni 1921.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1921, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
81145^