Riksdagens skrivelse Nr 271.

1

Nr 271.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående understöd
av skatteutjämning smedel åt synnerligt skattetyngda
landskommuner.

(Statsutskottets utlåtande nr 139.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1921 dagtecknad proposition
(nr 202), har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att

dels antaga följande

Förslag

till

förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna
under de villkor och i den utsträckning, bär nedan stadgas, efter ansökning
tilldelas understöd av sådana medel, som omförmälas i 3 §
andra stycket i förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om kommunal
progressivskatt för åren 1921—1924.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 saml. Nr 271—275. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 271.

2 §•

För att understöd skall kunna erhållas, erfordras:

a) att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt,
som kommunen samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt
under det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett
så högt skattetryck, att detta, beräknat på sätt i 3 § sägs, överstiger
10 kronor för etthundra kronor inkomst, varjämte det skattetryck,
som, på enahanda sätt beräknat, föranletts av det löpande och de två
nästföregående årens uttaxeringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes
överstiga tio kronor för etthundra kronor inkomst;

b) att de utgifter för kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvårdsväsen,
för vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande
året, skola motsvara ett belopp av mer än fem kronor 50 öre för etthundra
kronor inkomst; samt

c) att beslut i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften
utav den under det löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas
tidigast efter utgången av juni månad påföljande år; skolande,
därest uppbörd verkställes av skilda uppbördsmyndigheter för kommunalstämma
och för kyrkostämma, berörda villkor gälla för vardera uppbörden.

3 §.

Vid beräkning av det i 2 § a) angivna skattetryck skall iakttagas
följande:

a) Kommunalskatten med de jämkningar, som kunna föranledas
av föreskrifterna under b) och c) här nedan, ävensom landstingsskatten
skola upptagas till det belopp för etthundra kronor inkomst, varmed de
uttaxerats å inkomst av fast egendom, kapital och arbete. Vägskatten
skall beräknas till det belopp för etthundra kronor inkomst, som det
uttaxerade beloppet per vägfyrk utav inkomst av fast egendom, kapital
och arbete motsvarar för etthundra kronor sådan inkomst.

b) Har kommunen icke eller endast delvis begagnat den i 3 § i
lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis m. m. medgivna rätt att
såsom tillskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedel, eller
har kommunen för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga
medel, skall endast den uttaxering tagas i beräkning, som skulle hava
erfordrats, därest nämnda tillgångar kommit till dylik användning.

3

Riksdagens skrivelse Nr 271.

c) Ingår bland kommunens utgifter annuitet (ränta och amortering)
å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen,
skall allenast den uttaxering beräknas, som skulle hava erfordrats,
därest dylik annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande.

4 §•

- Understöd må icke i något fall utgå med högre belopp än som erfordras
för att det av det löpande årets uttaxeringar föranledda skattetryck
för etthundra kronor inkomst, beräknat på sätt i 3 § sägs, må
kunna, till den del det föranletts av de under samma år beslutade utgifter
för kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvårdsväsen, nedbringas
till det i 2 § b) angivna belopp av fem kronor 50 öre.

I övrigt skall angående tilldelning av understöd gälla följande:

a) Understödet utgår, därest ej bestämmelserna i b) och c) här
nedan annat föranleda, med det belopp, som erfordras för att skattetrycket
må kunna lättas med

30 procent i den mån det överstiger 10 men icke 12 kronor,

40 » » » » » » 12 » » 14 » och

50 » » » » » )) 14 kronor,

allt för etthundra kronor inkomst.

b) Kan det höga skattetrycket anses hava väsentligen förorsakats
därav, att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre än vad
inom länet i allmänhet i sådant hänseende gäller, eller att kommunen
under det löpande året eller något av de två nästföregående åren vidtagit
med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av
trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande
av utgifter, vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas med
lånemedel,

eller finner Kungl. Maj:t eljest särskilda skäl därtill föranleda,

må ansökan om understöd avslås eller ock understödet nedsättas
till lägre belopp än i a) sägs.

c) På Kungl. Maj:t ankommer att åt kommun, där skattetungan
är särskilt stor och uppenbarligen icke självförvållad, bevilja högre understöd
än i a) sägs; dock att det belopp, varmed i nu avsedda kommuner
understöden överstiga de enligt a) beräknade belopp, icke må för
varje år sammanlagt uppgå till mer än tre miljoner kronor.

4

Riksdagens skrivelse Nr 271.

5 §••

Beslut om beviljande av understöd, varom i denna förordning är
fråga, meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av sakkunniga personer,
vilka, jämte särskild föredragande, av Kungl. Maj:t för ändamålet förordnas.
Ersättning åt de sakkunniga samt övriga kostnader, som av
prövningen föranledas, skola med belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
utgå av de i 1 § omförmälda medel.

6 §•

Beviljat understöd må icke, utöver vad i nästa stycke sägs, användas
för bestridande av kommunens utgifter; utan skall detsamma vid
uppbörd, varom i 2 § c) förmäles, genom avkortning å därvid förfallande
skattebelopp tillgodokomma de skattskyldiga efter storleken av vars och
ens kommunalskatt.

överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid ovannämnda
uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet
kommunen såsom dess inkomst. På enahanda sätt förfares med understöd,
som icke överstiger tjugufem öre för etthundra kronor inkomst;

dels medgiva, att för utbetalande av understöd jämlikt nämnda
förordning förskott må utgå av statsmedel under villkor att statsverket
av utjämningsmedel erhåller skälig ränta å förskottet;

dels ock besluta, att inflytande utjämningsmedel skola tillföras en
under statskontorets förvaltning stående fond, varav eventuell behållning
må användas för skatteutjämning följande år.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag är, på sätt varom närmare
redogörelse lämnas i propositionen, föranlett av det beslut, riksdagen år
1920 fattade i kommunalskattefrågan och enkannerligen rörande upptagandet
av en kommunal progressivskatt. I den på grund av nämnda riksdagsbeslut
utfärdade förordningen om kommunal progressivskatt den 19
november 1920 stadgas i § 3, att av progressivskattens grundbelopp skola
sjuttiofem procent (kommunandelen) i den utsträckning och i enlighet
med de föreskrifter, som i förordningen samma dag angående särskilda
grunder för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder
m. m. stadgas, användas till täckande av vederbörande kommuners, församlingars
och skoldistrikts skattebehov. Återstående tjugofem procent
(utjämningsandelen) skola i den utsträckning och i enlighet med de
föreskrifter, som särskilt stadgas, uttagas för användning till utjämning
av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan^ Upp -

5

Riksdagens skrivelse Nr 271.

börd av utjämningsandel skall äga rum först sedan Eders Kungl. Maj:t
för varje år, efter att hava prövat hela behovet av medel för utjämning,
meddelat särskild föreskrift därom.

Som av detta stadgande framgår, skola särskilda föreskrifter utfärdas
rörande den utsträckning och de grunder i övrigt, enligt vilka
skatteutjämningen ifråga skall äga rum. Närmare anvisningar därom
gåvos icke i sammanhang med beslutet om den kommunala progressivskatten.
Tydligt är dock, att beslutet ifråga väsentligen hänförde sig
till de bestämmelser rörande kommunal skatteutjämning som i anknytning
till särskilda för detta ändamål lämnade statsanslag varit gällande
från och med år 1918.

Det förslag angående skatteutjämningsmedlens användning, som
nu förelagts riksdagen, har av departementschefen uttryckligt angivits
avse endast en provisorisk lösning. I sådant hänseende åberopas, att
1920 års riksdag förutsatt, att någon mera omfattande utjämningsplan
icke skulle komma att föreläggas 1921 års riksdag. Det vore icke möjligt
att redau nu överblicka verkningarna av kommunalskattereformen
och därför ej heller möjligt att bedöma omfattningen av det behov, det
här gällde att fylla. I vad som nu föresloges komme för visso såväl
modifikationer som utbyggnader att visa sig erforderliga.

Riksdagen ansluter sig helt till denna iippfattning. Då riksdagen
sålunda finner sig kunna med viss mindre betydande förändring bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag, sker det emellertid under starkt framhållande
av, att icke vare sig riksdagens tid eller andra omständigheter nu
medgivit den mera ingående prövning, som för ett definitivt ordnande
av denna fråga är oundgängligen erforderlig.

En väsentlig skiljaktighet i förevarande förslag gent emot hittills
gällande bestämmelser synes vara, att anslag skall kunna beviljas icke
blott i regel enligt vissa fixerade grunder utan även utom dessa grunders
ram i undantagsfall, som uttryckligen förutsätta en från angivna
normer mera fri behovsprövning. Utan att härigenom i någon män
vilja binda sig beträffande det framtida förfaringssättet, har riksdagen
icke velat motsätta sig att, medan den mera experimentella tillämpningen
av olika möjligheter äger rum, också denna metod må i viss
begränsad omfattning kunna komma till användning.

I fråga om sättet för prövningar av ansökningar om understöd har
Eders Kungl. Maj:t föreslagit upprättande av en särskild, i praktiska kommunala
angelägenheter sakkunnig beredning, vars medlemmar skulle utses
av Eders Kungl. Maj:t. Riksdagen har icke känt sig övertygad om, att en
dylik nämnd med viss befogenhet men utan fullt ansvar vore en lämplig

6

Riksdagens skrivelse Nr 271.

utväg för dessa ärendens förberedande handläggning. I varje fall synes det
riksdagen, att ett försök med på vanligt sätt inom departementet anordnad,
under odelat ämbetsmannaansvar utövad prövning bör göras, innan
den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden vidtages. Riksdagen
har i enlighet med denna sin åsikt vidtagit sådan ändring av förordningens
5 §, som av ett avstyrkande av förslaget på denna punkt
erfordras.

Vad departementschefen i övrigt uttalat har icke givit riksdagen
anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla,

att riksdagen

dels antagit följande

Förslag

till

förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner.

§ 1.

Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 2.

Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 3.

Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 4.

Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 5.

Beslut om beviljande av understöd, varom i denna förordning
är fråga, meddelas av Kungl. Maj:t.

§ 6.

Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

7

Riksdagens skrivelse Nr 271.

dels medgivit, att för utbetalande av understöd jämlikt nämnda
förordning förskott må utgå av statsmedel under villkor att statsverket
av utjämningsmedel erhåller skälig ränta å förskottet; ''

dels och beslutat, att inflytande utjämningsmedel skola tillföras en
under statskontorets förvaltning stående fond, varav eventuell behållning
må användas för skatteutjämning följande år.

Stockholm den 8 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

I