Riksdagens skrivelse Nr 258.

1

Nr 258.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag till uppförande av byggnader

för dubbelseminarium i Umeå.

(Statsutskottets utlåtande nr 71.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov för år 1922 har Eders
Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, under åberopande av punkt
166 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att dels för uppförande
av byggnader för dubbelseminarium i Umeå, utöver redan
beviljat belopp å 2,384,000 kronor, bevilja ytterligare ett belopp av
400,000 kronor, dels av det till nämnda ändamål beviljade anslaget
å 2,884,000 kronor anvisa på extra stat för år 1922 såsom reservationsanslag
ett belopp av 1,000,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 258.

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 258.

I den kostnadsberäkning rörande en seminariebyggnad å det
s. k. Döbelnstorget i Umeå, som tåg till grund för 1920 års riksdags
beslut i ärendet, ingingo två poster till betongpålar å tillhopa 444,500
kronor. Enligt av riksdagens vederbörande utskott då inhämtade
uppgifter hade dessa betongpålar ansetts kunna undvaras och grundläggningsförfarandet
kunna förenklas till utläggandet av bottenplattor
av betong på frostfritt djup. Med anledning härav nedsattes de
beräknade kostnaderna med 400,000 kronor. Enligt vad departementschefen
meddelat, hava vissa av byggnadsstyrelsen ombesörjda
undersökningar sedermera visat, att betongplattor visserligen kunde
komma till användning vid grundläggningen, men att dessa måste
nedföras till så stort djup och få sådan utbredning, att grundläggningen
på detta sätt komme att draga ungefär lika stor kostnad,
som om den utfördes medelst betongpålar. För uppförande av
byggnaden skulle sålunda krävas, utöver det av riksdagen beviljade
beloppet å 2,884,000 kronor, ytterligare ett belopp av 400,000
kronor.

Med anledning av vad sålunda förekommit har riksdagens vederbörande
utskott ansett sig böra i vederbörlig ordning utverka Eders
Kungl. Maj:ts befallning till järnvägsstyrelsen att genom den sakkunskap,
varöver styrelsen förfogade, särskilt i dess banbyrås geotekniska
avdelning, avgiva yttrande i ärendet, i vad det avsåge grundläggningsförfarandet
beträffande ifrågavarande byggnadsföretag. Ett
av berörda avdelning avgivet yttrande åtföljer som bilaga denna
skrivelse.

På sätt av handlingarna i ärendet inhämtas, utgår Kungl. Maj:ts
på byggnadsstyrelsens utlåtande grundade förslag beträffande grundläggningsförfarandet
och därav betingad kostnadsökning av 400,000
kronor från det förhållandet, att vissa i sandgrunden inblandade
växtrester ansetts icke lämpliga såsom underlag för grunden till en
byggnad av den beskaffenhet, varom nu vore tal. Den av geotekniska
avdelningen verkställda utredningen åter giver vid handen,
att berörda inblandning av växtrester ej förekommer i den utsträckning
och på det sätt, som av byggnadsstyrelsen antagits, och dessutom
är av ytterst underordnad betydelse för lagrens bärighet, vadan
frågan om grundläggningsförfarandet härmed kommit i ett helt
annat läge.

3

Riksdagens skrivelse Nr 258.

Med hänsyn till den sålunda åvägabragta ytterligare utredningen
i ärendet, varav framgår, att det i propositionen ifrågasatta
grundläggningsförfarandet icke synes erforderligt, anser riksdagen,
att man med skål kan förvänta, att det belopp, som av 1920 års
riksdag beviljades, 2,384,000 kronor, skall vara för byggnadsföretaget
helt tillräckligt. Så mycket större skäl till ett avslag å den föreslagna
anslagshöjningen med 400,000 kronor finner riksdagen däri,
att med hänsyn till fallande konjunkturer en allmän nedsättning
av byggnadskostnaderna kan vara att förvänta, i följd varav man
med fog torde kunna emotse, att besparingar å beloppet uppkomma.

För år 1922 har riksdagen i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts
förslag beviljat 1,000,000 kronor.

Biksdagen får alltså anmäla, att riksdagen dels avslagit Eders
Kungl. Maj:ts förslag att för uppförande av byggnader för dubbelseminarium
i Umeå, utöver redan beviljat belopp å 2,884,000 kronor,
bevilja ytterligare ett belopp av 400,000 kronor, dels ock av
det till nämnda ändamål beviljade anslaget å 2,384,000 kronor anvisat
på extra stat för år 1922 såsom reservationsanslag ett belopp
av 1,000,000 kronor.

Stockholm den 5 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

4

Riksdagens skrivelse Nr 258.

Bilaga.

Till Byråchefen, Banbyrän.

Sedan geotekniska avdelningen erhållit i uppdrag att verkställa utredning
rörande i rubriken angivet spörsmål och sedan undertecknad Liden verkställt
undersökning av grundförhållandena på platsen, får avdelningen härmed anföra
följande.

Platsen för byggnaden är belägen inom Umeå stad å den breda plana
sedimentplatå, å vilken större delen av staden är byggd. Sedimentytan ligger
vid platsen cirka 9 m. över Umeälvens yta. Avståndet till älven från byggnadstomten
är inemot 600 m. Sedimentplatån har uppkommit av Umeälvens
sandiga deltaavsättningar, då havet fordom nådde upp till denna höjd. Under
dessa bildningar bör förefinnas glacial lera, som överlagrar det berggrunden övertäckande
morängruset.

Grundförhållandena hava undersökts dels i en till 4 m. djup upptagen
provgrop, dels genom provtagningsborrning vid fyra olika ställen samt ytterligare
genom sondborrning till större djup vid två av dessa ställen. Resultaten av
undersökningarna äro återgivna å medföljande ritning (Litt. G. CII. U. I, Bil. 1).
Provtagningen är djupast nedförd till 10 m. och de två sondborrningarna till
resp. 15 m. och 16,4 m., vid vilka djup jordlagrens fasthet förhindrade djupare
nedträngande. Djupet till fast botten, vilket enligt äldre borrningar, som utförts
av stadsingenjör C. Oland er i Umeå, torde uppgå till inemot 20 m., har nu, såsom
nedan närmare belyses, icke ansetts behöva exaktare fastställas. Grundförhållandena
äro mycket likformiga över hela området. Lagren ligga plant uppbyggda.
Grunden består överst av sand till 4 m. djup. Översta metern av denna
sand är delvis rostig och av grovkornig beskaffenhet. Därunder är sanden grå
samt blir nedåt av finare beskaffenhet. Omkring 4 m. djup övergår jordarten
i en svartfärgad finsand, inmängd med mjäla och lera. Denna jordart, som fortsätter
till åtminstone 10 m. djup, är av mycket fast beskaffenhet. Sannolikt består
lagerföljden under detta djup ned till fasta bottnen till största delen av samma
jordart och torde med avseende på fastheten vara likartad med denna.

Den fasta finsanden genomsläpper praktiskt taget icke det uppifrån nedsipprande
dagvattnet, utan detta stannar i det övre, 4 m. tjocka sandlagret,
vilket därför är mer eller mindre vattenrikt. I detta sandlager samt även i den
svarta finsanden förekomma vissa skikt, inblandade med förmultnade, hårt sammanpressade
växtrester, kvistar, barkbitar och blad. Dessa växtrester förekomma
icke såsom en särskild ansamling till ett 0,3 m. tjockt lager vid 4 m. djup, såsom
uppfattningen varit vid tidigare undersökningar, utan i enstaka här och var i
sandlagren förekommande helt obetydliga skikt, vanligen ej mer än en eller några

5

Riksdagens skrivelse Nr 258.

få mm. tjocka, på något enstaka ställe en eller annan cm. Även där växtresterna
äro tätast ansamlade, består skiktens huvudmassa av sand. Dessa inblandningar
i sanden kunna endast vara av ytterst underordnad betydelse för grundläggningsförfarandet.

Av undersökningen har sålunda framgått, att platsens grundförhållanden
icke äro särskilt ogynnsamma. Vattnet i det övre sandlagret kan dock möjligen
utgöra en olägenhet, särskilt till följd av dess växlingar med nederbörden. Om
emellertid lagret dräneras, antingen fullständigt eller konstant till ett avsevärt
djup, torde denna olägenhet bliva undanröjd.

Med stöd av de undersökningar beträffande grundens beskaffenhet och bärighet,
som utförts genom Kungl. Byggnadsstyrelsens föranstaltande, har denna
uttalat som sin mening, att en tillfredsställande grund för byggnaden bör bestå
antingen av betongpålar eller av utbottningar till ett djup av 4 m. å det svarta
finsandlagret (i Byggnadsstyrelsens skrivelse kallad fet, gråsvart havsbotten), varvid
belastningen av marken dock ej finge räknas högre än 1 kg. per cm2. Dessa
båda alternativ beräknas bliva ungefär lika dyra. Enligt utlåtande av civilingenjör
F. Söderbergh, som av Byggnadsstyrelsen anlitats för utredning av grundläggningssättet,
har kostnaden härför beräknats till 400,000 kronor. Byggnadsstyrelsen
framhåller, att viktigaste skälet för ett så dyrbart grundläggningsförfarande
är, att »ett omkring 30 cm. högt lager fin sand uppblandad med multnade
löv och kvistar» skulle förefinnas närmast över det s. k. havsbottenlagret
och att »ett dylikt lager av delvis förmultnade ämnen kan icke anses lämpligt
som underlag för grunden till en byggnad av den beskaffenhet, varom här är
fråga». Ingenjör Söderbergh framhåller även, att, om icke det nämnda lagret
närmast över »havsbottnen» förekommit, hade utbottningarna ej behövt läggas
djupare än på frostfritt djup, och härigenom en verklig besparing å kostnaden
för grunden vunnits.

Då nu den av geotekniska avdelningen utförda undersökningen visat, att,
såsom ovan är anfört, inblandningar av växtrester i sanden förekomma på helt
annat sätt, än det av Byggnadsstyrelsen angivna, och den inblandning, som förekommer,
måste anses vara av ytterst underordnad betydelse för lagrens bärighet,
har frågan om grundläggningsförfarandet genom den senast verkställda undersökningen
kommit i ett annat läge.

Avdelningen har, med stöd av de verkställda undersökningarna och utförda
överslagsberäkningar beträffande belastningen, kommit till den uppfattningen, att,
om dränering av grunden på lämpligt sätt verkställes, byggnaderna icke behöva
grundläggas på pålar utan kunna grundläggas på betongplattor, förlagda på frostfritt
djup och utbredda under byggnadernas hela bottenarea.

Enligt upplysningar, som inhämtats från Umeå stads drätseldirektör, har
staden för avsikt att, så snart grundläggningssättet för seminariebyggnaden fastställts,
framdraga en avloppsledning i Järnvägsallén. (Ritning häröver, bil. 2,
har erhållits av drätseldirektören). Ledningens högsta punkt skulle förläggas
vid korsningen med Nytorgsgatan på höjden + 6.6 över älvens yta. Från denna
punkt skulle ledningen falla med en lutning av 1 : 400 mot älven. Marken vid
byggnadsplatsen synes i medeltal ligga på höjden + 9, och en dränering av c:a

6 Riksdagens skrivelse Nr 258.

3 m. torde därför vara möjlig att ernå medelst dräner ut till denna avloppsledning.
Dessa dräner böra läggas så djupt, som avloppsledningen tillåter, och med
ett fall av högst 1 : 1000. De böra utläggas såsom ritningen (Bil. 1) utvisar,
d. v. s. en drän a-b-c längs östra och norra sidorna med inkoppling i avloppsledningen
vid c, en drän d-e-f-g längs södra och västra sidorna med inkoppling i
avloppsledningen vid g. Dränen d-e-f-g har en gren h-e in mellan flygelbyggnaderna.
Dränsträckan b-c skulle enligt uppgift av drätseldirektören komma att
anläggas i samband med avloppsledningen och bekostas av staden.

Dränerna böra ända upp till markytan fyllas med grovt grus och i botten
förses med cementrör (6") med öppna fogar.

Såsom ovan framhållits torde på detta sätt en dränering ungefär till ett
djup motsvarande höjden + 6 ernås. Det är av värde, att avstånden från denna
nivå upp till grundplattornas undre sidor äro så stora som möjligt i och för gynnsammast
möjliga tryckfördelning. Detta gäller särskilt för det högre huset. För
detta har, se bil. 3, av arkitektavdelningen approximativt beräknats, att trycket,
jämnt fördelat på hela bottenarean, motsvarar 1.3 kg./cm.2. Vidare har av broavdelningen
överslagsvis beräknats, att för tryckets fördelning erfordras en platta
om ungefär 0.9 m. tjocklek (armeringsprocent 0.95) (se bil. 4). Med hänsyn till
erhållandet dels av frostfritt djup (enligt uppgift av drätseldirektören 1.8 m.)
utan påförandet av allt för mäktig fyllning omkring byggnaden, dels av största
möjliga mäktighet av det dränerade sandlagret under grundplattan, torde dennas
överkant under hela det stora huset böra läggas på höjden + 8.6, d. v. s. c:a 0.4
m. under nuvarande markytan. (Härvid har antagits, med stöd av profilen, bil.
2, att markytan vid byggnaden ligger i medeltal på höjden + 9 m.). Under plattans
underkant skulle då återstå c:a 1.7 m. utdränerad sand, vilket* torde vara
tillräckligt för byggnadens stabilitet. Plattans underkant skulle komma att ligga
på höjden + 7.7, d. v. s. c:a 1.3 in. under nuvarande markytan.- För att erhålla
ett frostfritt djup (1.8 m.) skulle alltså erfordras en utfyllning omkring huset av
0.5 m. (något olika på olika delar, då terrängen icke är alldeles plan). Byggnadens
arkitekt, G. Holmdahl, har under hand meddelat, att han icke har något
att erinra däremot, att golvet under hela det stora huset förlägges 0.4 m. under
markytan, och att en utfyllning av 0.5 m. omkring byggnaden verkställes. För
de övriga byggnaderna, där bottentrycket, jämnt utbrett över hela bottenarean,
synes uppgå till c:a 1 kg./cm.2 (se bil. 3), har approximativt beräknats, att under
hela husen utbredda betongplattor_av 0.7 m. tjocklek (armeringsprocent 0.95) (se
bil. 4) skulle vara erforderliga. Även för dessa byggnader skulle plattornas underkant
ur grundsynpunkt lämpligen böra förläggas till höjden + 7.7. Skulle
detta icke överallt låta sig göra, utan plattorna på enstaka ställen behöva nedföras
avsevärt djupare, bör, sedan grundgrävning till erforderligt djup verkställts,
närmare undersökas, huruvida utbottning medelst stampad grusfyllning eventuellt
ända ned till 4 m. under markytan på dylika ställen behöver företagas.

Skulle plattorna behöva läggas högre, än vad ovan angivits, är ur grundsynpunkt
däremot intet att erinra, endast motsvarande höjning av markytan i
och för erhållande av frostfritt djup företages.

Även med ovan angivna försiktighetsåtgärder och snart sagt huru en grund -

7

Riksdagens skrivelse Nr 258.

läggning på denna plats företages, således även om grundläggning på betongpålar
verkställes (såvida dessa icke nedslås till fast botten), kunna smärre sättningar
icke undvikas. Det är visserligen sannolikt, att, om utbredda grundplattor enligt
ovanstående förslag användas, dessa sättningar bliva rätt jämnt fördelade över
hela grunden. Men det är likväl icke uteslutet, att någon sprickbildning kan
inträffa. Sannolikt kommer den största delen av den totala sättningen att inträffa,
under det byggnaderna uppföras. Någon mindre sättning kommer dock sannolikt
att fortgå även under de närmast därpå följande åren. För att i möjligaste mån
undgå sprickbildning i byggnaderna torde följande böra iakttagas.

1) Dräneringen verkställes snarast möjligt till sin fulla utsträckning enligt
ovan angiven plan.

2) Grundschaktningen bedrives samtidigt och verkställes till en bredd av
0.3 m. utanför blivande grundplattor.

3) Över hela schaktbottnen stampas ett 0.2 m. tjockt lager av mycket
grovt och rent grus.

4) Sedan ovanstående utförts, bör helst anstå någon tid med övriga arbeten,
till dess dräneringen hunnit verka.

5) Först därefter utföras grundplattorna. Dessa böra givas en bredd utanför
murverket av minst 1 m. Där den östra flygelbyggnaden stöter intill det
högre huset, bör såväl i plattan som i murverket skarv utföras, vilken, särskilt
under byggnadstiden, tillåter någon eventuellt uppkommande olikformig sättning.

Ovan angivet grundläggningsförfarande torde i kostnadshänseende ställa sig
avsevärt fördelaktare än den ifrågasatta betongpålningen.

Stockholm den 4 april 1921.

John Olsson.

Ragnar Lidén.

8

Riksdagens skrivelse Nr 258

De i geotekniska avdelningens utlåtande med nr 1 och 2 betecknade bilagorna
(ritningar) finnas under 1921 års riksdag tillgängliga hos statsutskottet.

Bilaga 3.

Uppgifter

å laster å grunden för kvinnligt dubbelseminarium i Umeå. (Enl. rita. i skala
1 : 200 med bottenplan daterad aug. 1919.)

1) Totallasterna.

a) För höga byggnader.

8,500,000 kg. att utbredas på en yta av 650 m2.

Uppstående ansträngning = — = 13,000 kg. pr. in2.

DOU

b) För låga byggn. jämnt utbredd = 10,000 kg. pr. m2.

2) Den största belastningen = 130,300 kg. på en yta = 2 X 0.65 = 1.3 m2.

TT j t .. . 130,300- in ,

Uppstående ansträngning =—10 kg. pr. cm .

13,000

Ovan angivna laster räknade till bottenplattans överkant, som antagits befinna
sig 1,1 m. under markytan.

Bottenplattans bredd för höga byggnaden räknad till de utvändiga murklackarnas
yttre liv.

Bottenplattans bredd för låga byggn. räknad till yttermurars yttre liv.
Välvningen över stora salen i höga byggnaden har antagits utförd av rabitz
på träkonstruktion.

Last av mellanbottnar har antagits vara 970 kg. per m2.

Stockholm den 30 mars 1921.

Folke Zettervall.

Till Förste Byråingenjör John Olsson,

Bilaga 4.

Banbyråns geotekniska avdelning.

Efter verkställda överslagsberäkningar meddelas härmed, att för stora huset
till rubricerade byggnad med en uppgiven markpåkänning av 1,3 kg. per cm2
torde erfordras en cirka 90 cm. tjock platta och för de mindre husen med motsvarande
markpåkänning = 1,0 kg. per cm2 torde plattans tjocklek behöva bliva
70 cm.

I bägge fallen bör för en eventuell approximativ kostnadsberäkning kunna
räknas med en armeringsprocent av 0,95.

Stockholm den 1 april 1921.

C. R. Kolm.

Byråingenjör.

Stockholm 1921, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

811408