4

Riksdagens skrivelse Nr 254.

Nr 254.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående avstående av kronans anspråk
på äganderätt till vissa delar av de så kallade Skanörs
store vång och Skanörs knä- eller norre vång samt
Falsterbo vång.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 25 februari 1921 avlåten proposition, nr 235,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för sam in a dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att kronan må avstå från de anspråk på äganderätt till de s. k.
Skanörs store vång, Skanörs -knä- eller norre vång och Falsterbo vång,
sådana dessa finnas angivna å den av Gustaf Ljunggren år 1853 upprättade
karta över städerna Skanör och Falsterbo med därtill hörande ägor,
som tilläventyrs Ifunna härledas ur den omständigheten, att dessa vångar
fordom ingått i ägoväldet för eu i trakten belägen kungsgård; dock att
härunder icke skall inbegripas den mark, som disponeras under bostadsrätt
eller såsom lönejord av statens eller andra offentliga befattningshavare.

Av utredningen i ärendet framgår, att kronans anspråk på äganderätt
till Skanörs store vång, Skanörs knä- eller norre vång och Falsterbo vång,
omfattande tillhopa i runt tal 1,165 tunnland, hava sin grund däri, att

5

Riksdagens skrivelse Nr 254.

dessa vångar fordom utgjort tillhörigheter till den här belägna kungsgården
utan att, såvitt visats, hava därifrån blivit med äganderätt vederbörligen
upplåtna till enskilda. På sätt i statsrådsprotokollet framhållits
har kronan emellertid åtminstone sedan 1600-talet icke framställt anspråk
på äganderätten till jorden i fråga, vilken ostört fått gå i köp och byte
enskilda emellan. Enligt utredningen synes jämväl tvivelaktigt, huruvida
kronan genom rättegång skulle kunna återvinna jorden i vångarna. Sålunda
har kronans mot staden Skanör och Falsterbo förda talan angående
vissa utmarker m. m., beträffande vilka lärer råda i stort sett samma
förhållande som beträffande nu ifrågavarande områden, av underrätt ogillats.

Beträffande den ekonomiska vinst kronan'' skulle erhålla genom eu
återvinning, får riksdagen anföra, att av de nu ifrågavarande områdena,
vilkas sammanlagda taxeringsvärde uppgår till 581,600 kronor, ett stort
antal fastigheter på grund av tjugo-årig hävd torde vara undantagna från
kronans anspråk och att beträffande övriga fastigheter kronan sannolikt
skulle förpliktigas utgiva ersättning till vederbörande innehavare för därå
uppförda åbyggnader och verkställda odlingar.

De ifrågavarande områdena äro uppdelade i ett flertal ägolotter, vilka
till övervägande del innehavas av arbetare, fiskare, sjömän, hantverkare
och andra mindre näringsidkare, jordbrukare, handlande, ogifta kvinnor
och änkor. De i många fall i små omständigheter levande innehavarna
torde i händelse av bifall till kronans talan drabbas av svåra ekonomiska
förluster. Ävenledes komme eventuella inteckningshavares säkerhet i fastigheterna
genom återvinningen att gå förlorad, vadan, då mer än hälften
av skiftena i vångarna vore lagfarna och alltså kunna vara intecknade,
högst avsevärda intressen kunde komma att stå på spel.

I ärendet anförda omständigheter synas riksdagen tala för, att kronan
i detta fall av billighetsskäl avstår från sin eventuella rätt till ifrågavarande
områden.

I anslutning till det ovan anförda får riksdagen anmäla, att förevarande
proposition av riksdagen bifallits.

Stockholm den 1 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 253—254.

2