10

Riksdagens skrivelse Nr 199.

Sr 199.

Godkänd av första kammaren den 11 maj 1921.
Godkänd av andra kammaren den 11 maj 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
angående visst bemyndigande för Kungl. Maj:t i avseende
å kronans rätt vid avvittringarna i Sorsele och
Vilhelmina avvittringslag.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 55).

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta, likalydande motioner, nämligen nr 40
i första kammaren och nr 134 i andra kammaren, har hemställts, att
riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den män så erfordras,
vidtaga de ytterligare åtgärder i avseende å kronans rätt vid avvittringarna
i Sorsele och Vilhelmina avvittringslag, som möjliggöra dessa

återstående avvittringars snara avslutning.

På grund av den långa tid, som förflutit sedan avvittringen i Vilhelmina
och Sorsele avvittringslag påbörjades, måste det framstå såsom
en angelägenhet av synnerlig vikt, att avvittringarnas definitiva avslutande
icke fördröjes mera än som är oundgängligen nödvändigt. 1
sådant avseende får riksdagen erinra, hurusom länsstyrelsen i Västerbottens
län i skrivelse den 17 januari 1921 framhållit, att osäkerheten
i fråga om besittningen av de olika inägorna medfört, att dessa råkat
i vanhävd. Vidare må erinras, att, enligt vad riksdagens vederbörande
utskott inhämtat, de olika avvittringslagen omfatta Vilhelmina 316 brukningsdelar
och Sorsele 175 brukningsdelar. Det har därjämte meddelats,
att dessa brukningsdelar med undantag av fem innehavas av självägande
bönder.

11

Riksdagens skrivelse Nr 199.

Avvittringens fastställande är för närvarande närmast beroende på
den slutliga prövningen av de besvär kronan anfört med avseende å den
kronans rätt till strömfall inom nämnda avvittringslag, som må tillkomma
kronan utöver vad länsstyrelsens avvittringsutslag innehålla.

Åven om fullföljande av kronans beträffande avvittringarna anförda
besvär icke må förorsaka undanröjande av de utav länsstyrelsen fastställda
avvittringsutslagen och målens återförvisning för utförande av nya
genomgående avvittringsförrättringar, lära ifrågavarande besvär i allt fall
kunna föranleda därtill, att avvittringens definitiva fastställande i viss
mån fördröj es, vilket å sin sida torde vara förenat med väsentliga olägenheter
för ortsbefolkningen.

De strömfall, varom här är fråga, torde, enligt meddelade uppgifter,
icke äga någon större omfattning. Då riksdagen ock genom av
vederbörande utskott inhämtade upplysningar i ärendet bibragts den
uppfattningen, att de värden, kronan må kunna vinna genom fullföljande
av ovanberörda besvär, icke äro av övervägande betydenhet i
jämförelse med de olägenheter, som skulle följa av ett fördröjande av
avvittringarnas definitiva slutförande, har riksdagen intet att erinra mot
att kronan, därest Eders Kungl. Maj:t med hänsyn till i ärendet föreliggande
särskilda förhållanden skulle finna så lämpligt, efterskänker den
rätt till strömfall uti ifrågavarande avvittringslag, som må tillkomma
kronan utöver vad länsstyrelsens avvittringsutslag innehålla.

I anslutning till det ovan anförda får riksdagen, i anledning av
förevarande motioner för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen icke
har något att erinra mot att kronan, därest Eders Kungl. Maj:t med
hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda förhållanden skulle finna så
lämpligt, efterskänker den rätt till strömfall inom Vilhelmina och Sorsele
avvittringslag, som må tillkomma kronan utöver vad vederbörande
avvittringsutslag i sådant avseende innehålla.

Stockholm den 11 maj 1921.

Med undersåtlig vördnad.