Riksdagens skrivelse Nr 115.
1
Nr 115.
Godkänd av första kammaren den 9 april 1921.
Godkänd av andra kammaren den 9 april 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående fondering av de från skgdds
skogarna
i Jämtlands län inflytande skogsvårdsavgifterna.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
ville besluta att hos Kungl. Maj:t göra framställning om att de från skyddsskogarna
i Jämtlands län inflytande skogsvårdsavgifterna måtte, intill dess
frågan om skyddsskogarnas ställning till skogsvårdsstyrelse och skogsstat
kan bliva av riksdag och regering definitivt avgjord, avsättas till en särskild
fond att av skogsvårdsstyrelsen förvaltas för att sedan komma skyddsskogarna
inom Jämtlands län till del.
Enligt förordningen den 11 oktober 1912 om skogsvårdsavgift, vilken
förordning gäller landet i dess helhet med undantag av \ ästerbottens och
Norrbottens län, Sårna socken av Kopparbergs län samt områden för städer,
som icke tillhöra landstingsområde, skall för avverkat virke, som taxeras
jämlikt lagen om skogsaccis och om virkestaxering, erläggas skogsvårdsavgift
med 1.3 -procent av virkets taxerade värde. Av de genom skogsvårdsavgiften
inom varje landstingsområde inflytande medel skola 90 piocent
tillhandahållas skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet samt 10 procent
redovisas till statskontoret för att av Kungl. Maj: t i man av förefallande
behov fördelas mellan, samtliga skogsvårdsstyrelser i riket. Skogsvårdsstyrelse
åligger att av de medel, som sålunda eller eljest inflyta till skogsRihang
till riksdagens protokoll 1921. 11 samt. Nr 115 119.
2
Riksdagens skrivelse Nr 115.
vårdskassan, bevilja bidrag till bland annat arbeten för skogskultur inom
skogsvård sstyrelsens område.
Jämlikt lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildes skogar
stå under skogsvårdsstyrelsens uppsikt de skogar, som falla under denna
lags tillämpning. I 14 § andra momentet av nämnda lag finnes emellertid
stadgat, att lagen icke äger tillämpning i avseende å skogar, vilkas bestånd
erfordras till skydd mot fiygsandsfält eller fjällgränsens nedgående, sedan
vederbörligt förordnande i fråga om avverkning å desamma meddelats.
1 motionen framhålles nu, hurusom år 1914 skogsvårdsstyrelsen inom
Jämtlands län, vilken dittills icke i fråga om tilldelning av skogsvårdsmedel
gjort åtskillnad mellan skogar inom och utom länets skvddsskogsområde,
funnit sig förhindrad att vidare lämna bidrag ur skogsvårdsstyrelsens
kassa beträffande skyddsskogarna därstädes. Anledningen härtill
uppgives i motionen hava hänfört sig till det förhållande, att skogsvårdsstyrelsen
på grund av ordalydelsen i ovannämnda lagrum ansåge skyddsskogarna
ställda icke under skogsvårdsstyrelsens utan under skogsstatens
tillsyn. För att bringa ändring i nämnda enligt motionärernas uppfattning
påtagliga missförhållande, föreslås i motionen såsom en utväg, att de från
skyddsskogarna i Jämtlands län inflytande skogsavgifterna måtte, intill
dess frågan om skyddsskogarnas ställning till skogsvårdsstyrelse och skogsstaten
kan bliva avgjord, avsättas till en särskild fond att av skogsvårdsstyrelsen
förvaltas för att sedan komma skyddsskogarna inom Jämtlands
län till del.
Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat hava även vissa
skogsägare inom ifrågavarande skyddsskogsområde hos Kungi. Maj:t gjort
framställning i liknande syfte, vilken framställning av Kungl. Maj:t överlämnats
till domänstyrelsen för att av styrelsen tagas i övervägande vid
dess yttrande över skogslagstiftningskommitténs betänkande av den 9
december 1918. I detta betänkande har nämligen jämväl frågan om
skyddsskogsägares rätt till bidrag ur skogsvårdskassan upptagits till behandling.
Riksdagen, som behjärtar de i motionen framhållna synpunkterna å
förevarande spörsmål, håller före, att frågan i vad den rör skyddsskogarna
i allmänhet bör slutligt prövas i samband med det förslag till ny skogslagstiftning,
som Kungl. Maj:t på grundvalen av skogslagstiftningskommitténs
utredning torde komma att för riksdagen framlägga. I avvaktan
härpå torde emellertid enligt riksdagens mening böra övervägas, huruvida
icke provisoriska åtgärder för avhjälpande av i motionen angivna olägenheter
kunna anses erforderliga och lämpliga. Utan att taga ställning till
det i motionen i sådant avseende framställda förslaget får riksdagen anhålla,
3
Riksdagens skrivelse Nr 115.
att Eders Kungl. Maj:t ville, i avvaktan på den slutliga prövningen av
det förslag till ny skogslagstiftning, som Kungl. Maj:t på grundvalen av
skogslagstiftningskommitténs utredning torde komma att för riksdagen
framlägga, beträffande skyddsskogarna i riket taga i övervägande, huruvida
icke provisoriska åtgärder för avhjälpande av i förevarande motion framhållna
olägenheter kunna anses erforderliga och lämpliga.
Stockholm den 9 april 1921.
Med undersåtlig vördnad.