Riksdagens skrivelse Nr 102.

1

Nr 102.

Godkänd av första kammaren den 5 april 1921.
Godkänd av andra kammaren den 5 april 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående beredande av likvid för varor, avsedda
att levereras till vissa nödlidande länder.

(Statsutskottets utlåtande nr 33.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen avlåten, den 4 februari 1921 dagtecknad
proposition, nr 80, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet över liandelsärenden för samma
dag föreslagit riksdagen att — med återkallande av det i skrivelse den
18 juni 1920, nr 405, Eders Kungl. Magt meddelade bemyndigande att
ikläda svenska staten betalningsansvar till ett belopp av högst 10 miljoner
kronor för varuleveranser till vissa angivna länder — medgiva,
att av statsverkets fond av rusdrycksmedel må såsom lån disponeras
ett belopp av högst 10 miljoner kronor för beredande av likvid, i den
ordning och enligt de grunder, som av Eders KuDgl. Maj:t bestämmas,
för varor, som i anledning av rådande nödtillstånd blivit eller bliva av
svenska exportörer levererade till Estland, Lettland, Litauen, Polen,
Tjecko-Slovakien, Österrike, Ungern och Rumänien.

Till avhjälpande av det nödläge, vari åtskilliga av de av kriget
hårdast drabbade länderna råkat, framlades å en konferens i Köpenhamn
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 saml. Nr 102—104. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 102.

i mars 1920 mellan representanter för de skandinaviska länderna samt
Storbritannien och Nordamerikas förenta stater plan till en samfälld
hjälpaktion från de allierade och neutrala makterna, avseende leverans
till do nödlidande länderna på kredit av varor, av vilka dessa länder
vore i trängande behov. Denna fråga avhandlades sedermera ytterligare
å en internationell konferens i Paris under april månad samma år, vid
vilken konferens Sverige jämväl var representerat.

Enligt den vid nämnda konferenser framlagda planen skulle såsom
likvid för de varor, som levereras till de hjälpbehövande länderna, av
dessa utfärdas förbindelser, löpande med 6 procent ränta och betalbara
i det kreditgivande landets mynt inom ett år från utställandet, men
med rätt för det låntagande landet att omsätta förbindelserna på tolv
månader åt gången, högst dock intill fem år från utställningsdagen. Dessa
förbindelser skulle, vad angår Österrike och Ungern, medföra förmånsrätt
till betalning ur dessa staters tillgångar och inkomster samt prioritet
framför de skadestånd, varom stadgas i det i S:t Germain ingångna
fredsfördraget eller i till detsamma hörande fördrag och överenskommelser.
Vad åter angår övriga låntagande länder skulle ifrågavarande
sktddförbindelser medföra första rätt till betalning ur alla de inkomster,
respektive land kan komma att erhålla såsom kompensation, gottgörelse
eller skadestånd från något fiendeland, med förbehåll för de anspråk,
som kunna häfta vid dessa kompensationer, gottgörelser eller skadestånd
med hänsyn till tidigare upptagna lån.

De kreditgivande länderna skola själva äga bestämma, vilka länder
de vilja bispringa och vilka varor de för sådant ändamål vilja avstå.
Krediten skall ordnas genom respektive staters bemedling, envar stat
dock obetaget att å vederbörande exportörer överflytta någon del av
krediten.

Den centrala ledningen av hjälpaktionen handhaves av en internationell
organisation i Paris, i vilken varje långivande land är representerat.

I eu den 7 maj 1920 till riksdagen avlåten proposition, nr 427,
framlade Eders Kungl. Maj:t förslag till vissa åtgärder, avsedda att
möjliggöra deltagande från svensk sida i berörda hjälpaktion.

I anledning av denna Eders Kungl. Maj:ts proposition anförde
riksdagen (skrivelsen nr 405) följande:

»Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att jämväl vårt
land bör i mån av tillgångar deltaga i den vid konferenserna i Köpenhamn
och Paris planerade hjälpaktionen till vissa nödlidande länder.
Denna aktion synes även riksdagen böra för Sveriges del i första hand

Riksdagens skrivelse Nr 102. •>

omfatta sådana länder, med vilka vårt land sedan gammalt stått i förbindelse,
samt omfatta sådana råvaror, industrialster och förnödenheter,
vilka med hänsyn till vår folkhushållning kunna undvaras.

Beträffande säkerheten för den ifrågasatta krediten har riksdagen
inhämtat, att de av departementschefen omförmälda, å konferensen i
Köpenhamn föreslagna bestämmelserna lära på konferensen i Paris hava
blivit i vissa avseenden ändrade. Den viktigaste förändringen torde vara,
att beträffande de skuldförbindelser, som skola utfärdas av andra länder
än Österrike och Ungern, stadgats, att de skola medföra första rätt till
betalning ur alla de inkomster, respektive land kunna komma att erhålla
såsom kompensation, gottgörelse eller skadestånd från något fiendeland,
med förbehåll för de anspråk, som kunna häfta vid dessa kompensationer,
gottgörelser eller skadestånd med hänsyn till tidigare upptagna lån.

Då sådana lån torde förekomma till ganska betydande belopp,
synes riksdagen, att genom det ifrågavarande tillägget den säkerhet, som
eljest kunnat tillmätas dessa skuldförbindelser, utan tvivel blivit beträffande
sistnämnda länder betänkligt reducerad. Allenast beträffande varuleveranser
till Österrike och Ungern torde följaktligen den av Köpenhamnskonferensen
avtalade säkerheten numera vara att påräkna.

Med hänsyn till den sålunda beträffande flertalet länder minskade
säkerheten har riksdagen icke kunnat undgå att ställa sig betänksam
till frågan om den begärda kreditens beviljande. Då emellertid vårt
land icke synes böra intaga en mera avvisande ställning äi^ övriga å
ovannämnda konferenser representerade stater, har riksdagen icke ansett
sig böra avslå förslaget i denna del.

I fråga åter om den kredit, som, utöver nyssnämnda 10 miljoner
kronor, med statens medverkan skulle lämnas till nödlidande länder, närmast
Tyskland och Ryssland, synes det riksdagen visserligen tveksamt, huruvida
ett beslut i denna fråga bör fattas, innan ännu någon utredning
vunnits rörande sättet för ordnande av denna angelägenhet. Då möjlighet
synes böra förefinnas för vårt land att, därest så skulle befinnas önskvärt,
deltaga jämväl i en ifrågasatt hjälpaktion av senast berörd art,
har riksdagen ansett sig böra medgiva, att Eders Kungl. Maj:t ikläder
svenska staten betalningsansvar av ytterligare högst 15 miljoner kronor
för varor, som kunna komma att levereras till nödlidande länder, under
förutsättning att ifråga om denna kredit enahanda grunder vinna tillämpning
som de, vilka i fråga om den förut angivna krediten å 10 miljoner
kronor skola gälla för Österrike och Ungern.»

Riksdagen anmälde därefter, att riksdagen medgivit, att Eders Kungl.
Maj:t finge ikläda svenska staten betalningsansvar dels '' överensstäm -

4

Riksdagens skrivelse Nr 102.

melse med den plan och på de villkor, som vid forenämnda konferenser
framlagts, samt enligt de närmare bestämmelser, som bleve av Eders Kungl.
Maj:t meddelade'' till ett belopp av högst 10 miljoner kronor för varor,
som i anledning av rådande nödtillstånd kunde komma att av svenska
exportörer på kredit levereras till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckoslovakien,
Österrike, Ungern och Rumänien, dels ock i fall av behov på
de villkor, som kunde komma att fastställas för kredit till Österrike och
Ungern, samt enligt av Eders Kung]. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser
till ett belopp av ytterligare högst 15 miljoner kronor för varor,
som av enahanda anledning kunde komma att levereras till av nöd hemsökta
länder.

Vid föredragning den 9 juli 1920 av denna riksdagens skrivelse
beslöt Eders Kungl. Magt tillsätta en särskild kommitté med uppdrag att,
i enlighet med de riktlinjer, som angåves i det vid förberörda proposition
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden samt riksdagens
omförmälda skrivelse, träffa anstalter för ordnandet av Sveriges
deltagande i förstnämnda hjälpaktion samt, efter förhandlingar med
representanter för de svenska exportindustrierna, planlägga och övervaka
skeende varuleveranser m. m.

I skrivelse den 4 december 1920 har ovannämnda kommitté nu
anmält, att några varuleveranser från Sverige i enlighet med planen för
förberörda hjälpaktion hittills icke kunnat äga rum. Så som den ekonomiska
utvecklingen inom vårt land gestaltat sig, med tilltagande
knapphet på penningmarknaden och med alltmera betungande räntesatser
för den industriella krediten, kunde nämligen någon samverkan
med exportörerna icke påräknas, med mindre dessa erhölle kontant likvid
för de varor, de ställde till förfogande. Under sådana förhållanden syntes
det icke möjligt att genomföra Sveriges deltagande i hjälpaktionen, om
icke staten ställde kontanta medel till förfogande för ändamålet. Kommittén
hemställde därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett belopp av 10 miljoner kronor
att användas till nu avsedda varulikvider.

De betänkligheter, riksdagen i sin ovan omnämnda skrivelse givit
uttryck åt beträffande Eders Kungl. Maj:ts framställning till 1920 års riksdag
om ifrågavarande hjälpverksamhet, framträda givetvis med ökad styrka
inför Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag. Att under nu rådande
ekonomiska och finansiella förhållanden belasta statsverket med en
så betydande utgift för ett ändamål, som, hur behj ärtan svart det än
må vara, dock icke är ett direkt statsändamål, måste enligt riksdagens
mening möta de allvarligaste betänkligheter. Men därtill kommer, att

Riksdagens skrivelse Nr 102. o

förhållandena i Europa synas riksdagen hava numera utvecklats på ett
sådant sätt, att den ekonomiska risken för staten vid ifrågavarande
hjälpverksamhet måste anses vara väsentligt större, än som vid riksdagen
1920 kunnat antagas. Med hänsyn till den i ärendet lämnade
utredningen finner emellertid riksdagen i likhet med departementschefen
oundgängligt, att, därest Sverige skall kunna, såsom ställts i utsikt, deltaga
i den planerade verksamheten, ett direkt anslag för ändamålet ställes till
förfogande; och har riksdagen intet att erinra mot det i sådant avseende
äskade beloppet, 10,000,000 kronor. Detta belopp synes i främsta rummet
böra komma de länder till godo, vilkas läge gör ett bistånd från svensk
sida särskilt påkallat. Beträffande de varor, som skola levereras, synes
riksdagen ingen anledning förefinnas att utesluta jordbrukets och fiskets
produkter.

Departementschefens uttalande att på Eders Kungl. Maj:t borde få
ankomma att avgöra, huruvida de å de främmande staternas skuldförbindelser
inflytande likvider må på nytt få tagas i anspråk för stödjande
av export till de nödlidande länderna, anser sig riksdagen icke kunna biträda.

I övrigt har riksdagen intet att erinra mot att åt Eders Kungl.
Maj:t inrymmes befogenhet att fritt ordna alla de med varuleveranserna
och likviderna sammanhängande frågorna på sådant sätt, att det med
hjälpkreditaktionen avsedda ändamål icke förfelas.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle de för ändamålet erforderliga
medlen såsom lån disponeras ur statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Enligt riksdagens mening bör emellertid beloppet lämpligen uppföras på
riksstaten att utgå av tillfälliga lånemedel. Frågan huruvida eller i
vilken mån rusdrycksmedelsfondens tillgångar skola dispoueras för statsregleringsändamål,
synes böra upptagas i ett sammanhang och komma
till avgörande senare under riksdagen.

Av utredningen i ärendet framgår, att från Sverige lämnats bidrag
till kostnaderna dels för internationella hjäpkreditkommitténs sekretariat
i Paris, dels för hemforsling av österrikiska, ungerska, polska, tjeckoslovakiska
och jugo-slaviska krigsfångar. Då Eders Kungl. Maj: t ej äskat
något anslag för ifrågavarande utgifters bestridande, saknar riksdagen
anledning att vidare yttra sig angående desamma.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen med anledning av
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition — med återkallande av det
i skrivelse den 18 juni 1920, nr 405, Eders Kungl. Maj:t meddelade
bemyndigande att ikläda svenska staten betalningsansvar till ett belopp
av högst 10 miljoner kronor för varuleveranser till vissa angivna länder —

6

Riksdagens skrivelse Nr 102.

på tilläggsstat för år 1921 under titel »utgifter för kapitalökning» för
beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder anvisat ett reservationsanslag
av 10,000,000 kronor att utgå av tillfälliga lånemedel och att
disponeras enligt grunder, som av Eders Kung!. Maj:t bestämmas.

Stockholm den 5 april 1921.

Med undersåtlig vördnad.