BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

KÖRANDE

LÖNEREGLERING FÖR ARMÉNS OCH MARINENS PERSONAL

DEL II.

FÖRSLAG TILL LÖNEREGLERING FÖR OFFICERARE OCH UNDEROFFICERARE
SAMT CIVILMILITÄRA BESTÄLLNINGSHAVARE PA AKTIV STAT M. FL.

VID ARMÉN OCH MARINEN

—.......rteXöCi-----

STOCKHOLM 1921
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

[S34 21]

.. -i ''lf		i’!'' a»!’-»	■1/ !>ii»
: ;r.a:i	•'' ''/K. '' K-i •"•>.*/,	,y t.;; r M Mf.V	1!'' -wis
		■ii it] '' Ui7

! ■ a ''VA )ii''U

IN N EHÅI jLSFÖRTEC K NING.

Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet.................................... V

Förslag till lönereglering för officerare och underofficerare samt civilniilitära
beställningshavare på aktiv stat m. fi. vid armén och marinen.

I. Översikt över gällande avlöningsförhållanden .......................................... 1

II. Inkomna framställningar........................................................................... 11

III. Allmän motivering......................................................... 13

A. Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen .......................... 13

B Avlöningsformer.................................................................................. 1-

Nu var ande avlöningsformer .................................................................... ^

Nya avlöningsformer ..............................................................................

C. Löneskalor för officerare och underofficerare.......................................... 23

D. Sättet för lönetursberäkningen för kompaniofficerare och underofficerare 43

E. Lönebelopp för officerare och underofficerare.......................................... 16

F. Vissa beställningshavares placering inom löneskalorna för officerare och

underofficerare .......................................... ..................................

G. Löneskalor för civilmilitära beställningshavare....................................... 62

H. Lönebelopp för civilmilitära beställningshavare .................................... 64

Armén .................................................................................................. ®4

Marinen .............................................................................................. ou

I. Reglering av avlöningsförhållandena för vissa ordinarie civila beställningshavare
................................................................................... 89

K Vissa arvoden och däremot svarande ersättningar ................................ 91

Reglering av vissa nu utgående arvoden och ersättningar ....................... Öl

Införande av vissa arvoden ..................................................................... 194

IV. Specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente 103

V. Förslag till avlöningsreglemente............................................................ loS

Tjänsteförteckning .................................................................................

VI. Övergångsanordningar ............................ 161

VII. Kostnadsberäkningar .........

VIII. Pensionsförhållanden

IX. De sakkunnigas hemställan

Bilagor ..............................

Särskilda yttranden............

Sid.

166

171

174

176

199

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet.

Med skrivelse den 10 nästlidna januari hava de sakkunniga, vilka jämlikt
särskilda nådiga beslut den 14 juni och den 30 september 1918 samt
den 30 april 1920 tillkallats för att biträda med verkställande av utredning
och utarbetande av förslag rörande bland anuat definitiv löneregleringför
arméns och marinens personal, avgivit första delen av sitt betänkande
i ämnet, innefattande dels allmänna grunder för lönereglering för
arméns och marinens personal och dels förslag till lönereglering för det
fast anställda manskapet vid armén och marinen.

De sakkunniga få härmed överlämna andra delen av sitt förevarande
betänkande, innehållande förslag till lönereglering för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat
m. fl. vid armén och marinen.

Under fortgången av de sakkunnigas arbete hava de sakkunniga
haft tillfälle att överlägga med följande av Herr Statsrådet enligt berörda
nådiga beslut den 14 juni 1918 för ändamålet tillkallade representanter
för nedanstående personalkategorier vid armén och marinen,
nämligen:

vid armén:

för intendenturkårens officerare: kaptenen vid intendenturkåren J. V.
N. Lind;

» intendenturkårens underofficerare: förrådsförvaltaren vid Upplands
infanteriregemente A. Hiertner;

» militära musikdirektörer: musikdirektören vid fälttelegrafkåren S.

D. Lindeberg;

för musikunderofficerarna: musikfanjunkaren i Karlskrona grenadjär regemente

Gr. A. Kuick;

» fältläkarkåren: överfältläkaren S. R. Erhardt;

» fältveterinärkåren: överfältveterinären P. L. Schmidt;

)> artilleriets fabriker och tyganstalter: tygskrivaren E. Öster;

)), polispersonalen i Boden och Karlsborg: fästningspoliskonstapeln O.

A. Liden; samt

vid marinen:

för flottans maskinistnnderofficerare: flaggmaskinisten O. Öhrström;

» mariningenjörlcårens personal i allmänhet: mariningenjören av 1.

graden E. G. L. Lindberg;

» mariningenjörkårens specialingenjörer: torpediugenjören E. J. Sjögren;
» marinläkarkåren: förste marinläkaren vid marinläkarkåren K. A.
Widstrand;

» flottans polispersonal: polisöverkonstapeln E A. Sjödahl och poliskonstapeln
F. O. Nilsson;

» kustartilleriets officerare: kaptenen vid kustartilleriet R. G. H.
Engström.

De sakkunniga hava med vederbörligt tillstånd besökt vissa militära
anläggningar ävensom flottan tillhöriga fartyg under expedition; och
hava de sakkunniga därvid tagit kännedom om tjänstgöringsförhållandena
för olika grupper av beställningshavare.

Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av vissa av
de sakkunniga.

Stockholm den 10 februari 1921.

ABR. UNGER,

G. AFZELIUS. OTTO LYBECK. AUG. NILSSON.

ERIC NYQUIST. REINH. NÄSMAN. CARL EDV. STERKY.

KARL TALLBERG. O. G. THÖRNELL. LUDVIG WIDELL.

FÖRSLAG

TILL,

LÖNEREGLERING

FÖR

OFFICERARE OCH UNDEROFFICERARE SAMT
Cl VILMILITÄR A BESTÄLLNINGSHAVARE
PÅ AKTIV STAT M. FL.

VID

ARMÉN OCH MARINEN

I. översikt över gällande avlöningsförhållanden för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat in. fl. vid armén och marinen.

Innan de sakkunniga närmare ingå på det spörsmål, som skall utgöra
föremål för ifrågavarande del av de sakkunnigas betänkande, nämligen
frågan om lönereglering för officerare och underofficerare samt
civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen,
vilja de sakkunniga beträffande tillkomsten av de avlöningsförmåner, som
enligt nu gällande stater utgå till de ordinarie militära och civilmilitära
beställningshavarna, erinra, att en utförlig redogörelse härför återfinnes i
det av 1917 års militära avlöningssakkunniga den 5 mars 1918 avgivna
betänkande och förslag rörande tillfällig löneförbättring för viss personal
vid armén och marinen; och tillåta sig de sakkunniga att i detta avseende
hänvisa till berörda betänkande (sid. 1—98).

Den tillfälliga löneförbättring, som enligt 1917 års sakkunnigas
nyssnämnda förslag skulle utgå till ifrågavarande personal, avsåg att, i
avvaktan på en definitiv lönereglering, bereda personalen kompensation
för den fördyring av de allmänna levnadskostnaderna, som inträtt under
tiden från början av 1900-talet — då det nuvarande avlöningssystemet
för arméns och marinens personal till sina huvuddrag utformades — till
världskrigets utbrott. De extra ordinära förhållanden, som kriget i förevarande
avseende skapat, skulle däremot enligt nämnda sakkunnigas
mening mötas genom särskilda åtgärder, i främsta rummet genom anlitande
av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Vid utarbetandet av förenämnda förslag till tillfällig löneförbättring
hade bemälda sakkunniga sökt klarlägga, efter vilka linjer en definitiv
lönereglering för arméns och marinens personal borde gå, för att sedermera
inom ramen av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen
angiva de belopp, varmed under för handen varande förhållanden en
tillfällig löneförbättring syntes lämpligen böra utgå till olika grupper
av personal.

Det utkast till definitiv lönereglering, som av 1917 års sakkunniga
sålunda uppgjorts, var beträffande militära beställningar av lägre tjänstegrads
än majors (kommendörkaptens av 2. graden) väsentligen grundat på
ålderstillägg. Därvid hade för de beställningar, som enligt gällande
regler voro fördelade på två löneklasser, införts en fortlöpande löneskala.

334 81

I enlighet härmed hade de sakkunniga föreslagit för kompaniofficersgraderna
tre särskilda löneskalor, nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar),
en för löjtnanter av nuvarande 1. och 2. klassen (löjtnanter
vid marinen) och en för kaptener av nuvarande 1. och 2. klassen,
samt för underofficersgraderna likaledes tre löneskalor, nämligen en för
underofficerare av 3. graden vid marinen, en för sergeanter av nuvarande
1. och 2. klassen (underofficerare av 2. graden) och en för
fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden). Inom
de särskilda löneskalorha skulle utgå ålderstillägg, för underlöjtnanter
(fänrikar) ett efter 3 års tjänst, för en var av graderna underofficerare
av 3. graden, löjtnanter och kaptener tre efter resp. 3, 6 och 9 års tjänst
samt för värdera av graderna sergeanter (underofficerare av 2. graden)
och fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden) fyra
efter resp. 3, 6, 9 och 12 års tjänst. Med hänsyn till den rådande
ojämnheten i befordringsförhållandena hade förenämnda sakkunniga
emellertid ansett, att de särskilda löneskaloma borde på visst sätt ingripa
i varandra, så att vid befordran den utnämnde skulle äga att för åtnjutande
av ålderstillägg i den högre beställningen under vissa förutsättningar
tillgodoräkna sig viss del av tjänstgöringen i den beställning,
han före befordringen innehaft. För regementsofficersbeställningar skulle
enligt det ifrågasätta lönesystemet ålderstillägg icke förekomma.

Vid utarbetandet av nyss omförmälda riktlinjer för en definitiv
militär lönereglering åsyftade bemälda sakkunniga närmast, att desamma
skulle tillämpas på den rent militära personal, som tillhörde stater, vilkas
organisations- och avlöningsförhållanden icke företedde några avvikelser
från vad som i allmänhet Vore gällande inom armén och marinen.
Jämkningar eller undantag från de föreslagna löneskaloma syntes emellertid
bliva av nöden beträffande vissa grupper av militära beställningshavare,
vilka icke utan vidare läte sig inpassa i lönesystemet.

Det ifrågasatta lönesystemet syntes icke heller kunna utan vidare
vinna tillämpning å flertalet av den civilmilitära personalen, varför det
vid uppgörandet av en definitiv lönereglering kunde komma att visa sig
nödvändigt att för nämnda personal anordna särskilda löneskalor.

Den tillfälliga löneförbättringen för den militära personalen föreslogs
att i allmänhet utgå med skillnaden mellan å ena sidan det belopp,
som enligt den skisserade definitiva löneregleringen skulle tillkomma
vederbörande beställningshavare, och å andra sidan den förutvarande
avlöningen, varvid dock de belopp, som sålunda framkommit,
borde på visst sätt avrundas nedåt.

För flertalet av den civilmilitära personalen — liksom ock för vissa
grupper av militära beställningshavare — skulle däremot enligt 1917 års
sakkunnigas mening den tillfälliga löneförbättringen i allmänhet utgå
med vissa, på procentuell beräkning grundade belopp, som syntes böra,
utan föregripande av en blivande definitiv lönereglering, komma vederbörande
befattningshavare till del.

Sedan på grundvalen av bemälda sakkunnigas förslag med vissa
däri sedermera gjorda jämkningar tillfällig löneförbättring beviljats ifrågavarande
personal för åren 1918—1920, föreslogo nu förevarande sakkunniga,
vid avgivande av framställning rörande sådan löneförbättring
för år 1921, införande av ortstillägg efter i huvudsak samma grunder,
som vunnit tillämpning vid den nya löneregleringen för kommunikationsverkens
personal. Härigenom skulle åstadkommas en efter de allmänna
levnadskostnaderna på olika orter lämpad starkare differentiering i avlöningshänseende,
än som kunnat ske med de dittills gällande avlöningsbestämmelserna.
För ändamålet skulle de olika förläggningsorter, på
vilka personalen är placerad, fördelas på sju särskilda ortsgrupper, betecknade
med A (billigaste ort, där ortstillägg ej skulle utgå), B, (J, D,
E, F och G (dyraste ort). Enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda
till ifrågavarande militära och civilmilitära personal under år 1921 utgå
tillfällig löneförbättring dels i huvudsak motsvarande vad som gällde för
år 1920 — denna förmån hade av de sakkunniga i samband därmed
benämnts allmänt avlöningstillägg — dels ock i form av ortstillägg.

I de framställningar rörande tillfällig löneförbättring för år 1921,
som av Kungl. Magt avlätos till 1920 års riksdag, upptogs ej ortstillägg,
men blev sådant tillägg av riksdagen beviljat, dock endast med hälften
av de föreslagna beloppen. I

I omstående tablå äro intagna samtliga fasta avlöningsförmåner, vilka
enligt de för år 1921 gällande bestämmelser utgå till officerare och underofficerare
i allmänhet. Härvid hava upptagits avlöningsbeloppen dels å den
billigaste, med A betecknade ortsgruppen, dels å ortsgruppen 1), dit ett
flertal av de orter, varest arméns truppförband äro förlagda, ävensom
Karlskrona blivit hänförda, dels å den dyraste, med G betecknade ortsgruppen,
dit, bland andra orter, räknas Stockholm. Vidare har vid beräknande
av de under rubriken »Avlöning enligt stat» ingående inkvarterings-
och servisbidrag (inkvarteringsbidrag vid marinen), tagits hänsyn
allenast till de belopp, som utgå å anuan ort än Stockholm och Göteborg,
samt för flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden upptagits
den avlöning, som tillkommer andra underofficerare än maskinister.

1	\| 2	3	4	5	j ” 6 ’'' ~	7	8
• ,, '' :	I Av-löning enligt stat.1)	: au-	Orts-grupp A	Ortsgrupp 1)	Ortsgrupp G
r '' v i • ... . , I	av- lönings- tillägg.	Summa avlöning (kol. 2 +3).	Orts- tillägg	Summa avlöning (kol. 2 + 3+5)	Orts- till- lägg.2)	Summa 1 avlöning (kol. 1 2+3 + 7).\|
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Generalsperson, flaggman ..................... j Överste, kommendör..........................	11,755 9,090	1,500 1,200	13,255 10,290	300 300	■ 13,555 10,590	600 600	13,855 10,890
‘ Överstelöjtnant, kommendörkapten av 1.
graden.............................................	6,925	1,100	8,025	300	8,325	600	8,625
Major, kommendörkapten av 2. graden ...	6,425	750	7,175	300	7,475	600	7,775
Kapten (ryttmästare) av 1. klasson:
utan ålderstillägg...........................	5,260	—	5,260	285	5,545	570	5,830
med 1 » ............	5,260	50	5,310	285	5,595	570	5,880
» 2	5,260 5,260	550 1.050	5,810 6,310	300 300	6,110 6,610	600 600	6,410 6,910 j
..................... » 3 » ..................
Kapten (ryttmästare) av 2. klassen:							1
utan ålderstillägg...........................	4,260	550	4,810	270	5,080	540	5,350
med 1 » ...........................	4,260	1,050	5,310	285	5,595	570	5,880
»2 » ..........................	4,260	1,550	5,810	300	6,110	600	6,410
»3 »	4,260	2,050	6,310	300	6,610	600	6,910
Löjtnant av 1. klassen (löjtnant vidmarinen):							1
utan ålderstillägg...........................	2,895	—	2,895	180	3,075	360	3,255 \|
med 1 » ..........................	2,895	400	3,295	210	3,505	420	3,715
» 2 » ...........................	2,895	800	3,695	225	3,920	450	4,145
» 3 » ..........................	2,895	1,200	4,095	240	4,335	480	4,575
Löjtnant av 2. klassen:
utan ålderstillägg...........................	2,415	450	2,865	180	3,045	360	3,225
med 1 » ...........................	2,415	850	3,265	210	3,475	420	3,685
» 2 » .........	2,415	1,250	3,665	225	3,890	450	4,115
» 3 » ...........................	2,415	1,650	4,065	240	4,305	480	4,545 ;
Underlöjtnant, fänrik:
utan ålderstillägg ...........................i	2,115	100	2,215	150	2,365	SOO	2,515
med » ...........................\|	2,115 i	400	2,515	165	2,680	330	2.845

*) Personal i Boden åtnjuter härjämte särskilt provisoriskt avlöningstillägg å 200 kronor. — s) Personal,
som åtnjuter inkvarterings- och servisbidrag (inkvarteringsbidrag vid marinen) enligt den för Stockholm och
Göteborg gällande högre tariffen, skall vidkännas visst avdrag å ortstilliiggen.

X !	2	3	4	5	6	7	8 j
1 . > :''> ■, f; '' ■ '' • . ''<■ -	Av-	All- mänt av-	Orts-grupp A	Ort,sgrupp D	Ortsgrupp (i \|
	löning		1	Summa	Orts- tid- lägg.2)	Summa
L h f .t ''i • ''> ’ \| i/.; • ■ .M '' ,< - . i •. .. , . . . .. 1	enligt stat. ‘)	lönings- tillägg.	avlöning (kol 2 + 3).	Orts- \| tillägg.	avlöning (kol. 2 + 3 + 5).	avlöning j (kol.'' , 2+3 + 7).j
l;; ■ * Flaggunderofficer:	Kr	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. j

utan ålderstillägg...........................	2,481	300	2,781	180	2.961	360	3,141
med 1 » ...........................	2,481	500	2,981	195	3,176	390	3,371
\| ‘ »'' 2 » .....i.''. ..............	2,481	700	3,181	195	3.376	390	3,571 i
» 3 » ...............i......	2,481	900	3,381	210	3,591	420	3,801
» 4 » ...........................	2,481	1,100	3,581	225	3,806	450	4.031 1
\| Fanjunkare (styckjunkare), underofficer av
1 1. graden:
1 [ utan ålderstillägg................	2,483	300	2,783	180	2,963	360	3,143 i
med 1 » ..........................r	2,483	500	• 2,983	195	3,178	390	3,373 j
» 2 » ...........................	2,483	700	3,183	195	3,378	390	3,573 j
	2,483	900	3,383	210	3,593	420	3,803 j
» 4 » ..........................	2,483	1,100	3,583	225	3,808	450	4,033 (
Underofficer av 2. graden:
utan ålderstillägg...........................	2,154	75	2,229	150	2,379	300	2,529
med 1 » ...........................	2,154	275	2,429	165	2,594	330	2,759
» 2 » ...........................	2,154	475	2,629	180	2,809	360	2,989
» B » .................... .......	2,154	675	2,829	180	3,009	360	3.189
» 4 » ...........................	2,154	875	3,029	195	3,224	390	3,419
Sergeant av 1. klassen:
utan ålderstillägg...........................	1,910	300	2,210	150	2,360	300	2,510
med 1 » ...........................	1,910	500	2,410	165	2,575	330	2,740
»» 2 -- ...........................	1,910	700	2,610	180	2,790	360	2,970
» 3 » ..........................	1,910	900	2,810	180	2,990	360	3,170
n 4 » ...........................	1,910	1,100	3,010	195	3,205	390	3,400
Sergeant av 2. klassen:							2,510
utan ålderstillägg...........................	1,790	420	2,210	150	2,360	300
med 1 » ...........................	1,790	620	2,410	165	2,575	330	2,740
» 2 » ...........................	1,790	820	2,610	180	2,790	360	2,970
» 3 » ...........................	1,790	1,020	2,810	180	2,990	360	3,170
» 4 » ...........................	1,790	1,220	3,010	195	3,205	390	3.400
Underofficer av 3. graden:
1 utan ålderstillägg...........................	1,744		1,744	105	1,849	210	1,954
1 med 1 » ...........................	1,744	200	1,944	120	2,064	240	2,184
» 2 » ...........................	1.744	400	2,144	135	2,279	270	2,414
» 3 » ......................- ...	1,744	600	2,344	150	2,494	300	2,644

*) Se anm. 1 å sid. 4. — *) Se anm. 2 å sid. 4.

I tablån å sid. 7—10 äro upptagna samtliga fasta avlöningsförmåner,
vilka enligt de för år 1921 gällande bestämmelser utgå till civilmilitär
(viss civil) personal. Härvid hava upptagits avlöningsbeloppen dels å den
billigaste, med A betecknade ortsgruppen, dels å ortsgruppen D, dit ett
flertal av de orter, vare6t ifrågavarande beställningshavare äro förlagda,
ävensom Karlskrona blivit hänförda, och dels å den dyraste, med Gr betecknade
ortsgruppen, dit, bland andra orter, räknas Stockholm. Vidare
har vid beräknande av de under rubriken »Avlöning enligt stat» ingående
inkvarterings- och servisbidrag (inkvarteringsbidrag vid marinen)
tagits hänsyn allenast till de belopp, som utgå å annan ort än Stockholm
och Göteborg. För personal, som åtnjuter ålderstillägg, har upptagits
begynnelse- och slutavlöningen, därvid för dem, som åtnjuta flera än ett
ålderstillägg, tillika angivits antalet därav.

Utöver de förmåner, vilka, enligt vad i de uppgjorda tablåerna angives,
utgå till arméns och marinens officerare och underofficerare med
vederlikar, kunna för närvarande ytterligare sådana i viss utsträckning
komma ifrågavarande personal till del antingen såsom extra gottgörelse
för tjänstgöring i vissa befattningar eller eljest av särskilt krävande art
eller ock i ändamål att bereda vederbörande löntagare ersättning för
särskilda utgifter i tjänsten.

Till det förra slaget av förmåner höra:

1) arvoden för uppehållande av särskilda befattningar, vilka antingen
taga vederbörande beställningshavares hela arbetstid i anspråk eller ock
utgöra bitjänster till de ordinarie beställningarna;

2) flygtillägg för personal vid flygtjänstgöring; samt

3) sjötillägg, diet- och mässpenningar under tjänstgöring till sjöss
samt i vissa fall mässpenningar vid tjänstgöring å kustfästning för
marinens personal ävensom ersättning till sådan personal för dykeriarbete.

Bland förmånerna av det senare slaget torde böra här omnämnas:

1) reseersättning;

2) dagtraktamente vid viss tjänstgöring utom förläggningsorten;

3) flyttningsersättning; samt

4) gottgörelse för tjänstehästar för officerare med vederlikar vid
armén, vilka hava skyldighet att vara beridna.

Någon närmare redogörelse för beloppet av omförmälda förmåner i
olika fall eller för den omfattning, i vilken desamma utgå, hava de
sakkunniga icke ansett behövligt att låta här inflyta. I den mån så
funnits erforderligt, komma de sakkunniga att i det följande lämna
redogörelse härutinnan.

1	2	3	4	5	6	7	8
* i '' 0 - “ . ■ • .	Av-	All- mänt	Orts-grupp A	Ortsgrupp U	Ortsg	nipp G 1
	löning	av-	Summa		Summa	Orts-	Summa !
	enligt	lönings- tillägg.	avlöning	Orts-	avlöning	avlöning j
1	stat.1)	(kol.	tillägg.	(kol.	till-	(kol. ''
■ V - f "• :	2+3).	2 + 3 + 5).	lagg.-)	2 + 3 + 7).j
■i- . ■ i ;	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. \|
Armén.
Fältläkarkåren:							*
Generalfältläkaren................................. Överfältläkaren:	11,055	1,500					12,555 \|
utan ålde rstillä gf? ...........................	8,125	1,100	—	—	—	*) 200	9,425
med » ...........................	8,725	1,100	—	-	—	3) 200	10,025
	6,925	1,100	8.025	300	8,325	600	8,625
	6,425	750	7,175	300	7,475	600	7,775
Bataljonsläkare vid truppförband:					5,500
med lägre avlöning ........................	4,260	700	4,960	270	5.230	540
» högre » .............	5.260	850	6,110	300	6,410	600	6,710
Bataljonsläkare vid fältläkarkåren:
utan ålderstillägg ...........................	4) 1,500	650	2,150	—	_	—	—
	4) 2,100	650	2,750	—	—	—	—
Fältläkarstipendiat ..............................	6) 900	300	1,200	—	—	—	—
Fältveterinärkdren:
Överfältveterinären:	■
utan ålderstillägg ...........................	8,125	1,100	—	—	_	*) 200	9,425
	8,725	1.100	—	—	—	s) 200	10,025
Fältveterinär................................i..	6,425	750	7,175	300	7,475	600	7,775
Regementsveterinär.............................. Bataljonsveterinär:	5,260	850	6,110	300	6,410	600	6,710
med lägre avlöning ........................	2,895	700	3,595	225	3,820	450	4,045
» högre » ........................	4,260	700	4,960	270	5,230	540	5,500
Personal vid artilleriets fabriker och
tyganstalter m. fl.:
Tyg- eller fabriksingenjör:
utan ålderstillägg ...........................	5,260	1,000	6,260	300	6,560	600	6.860
med 3 » ...........................	6,760	1,000	7,760	300	8,060	600	8,360

*) Personal i Boden åtnjuter härjämte särskilt provisoriskt avlöningstillägg å 200 kronor. — ^Personal,
som åtnjuter inkvarterings- och servisbidrag (inkvarteringsbidrag vid marinen) enligt den för Stockholm och
Göteborg gällande högre tariffen, skall vidkännas visst avdrag å ortstilläggen. — 3) De i anm. 2 omföriuälda
avdrag äro här iakttagna, då innehavare av denna beställning alltid är placerad i Stockholm. — *) Åtnjuter
därjämte vid tjänstgöring dagarvode med 4, event. 8 kronor. — 5) Åtnjuter därjämte vid tjänstgöring dagarvode
med 8 kronor.

1	1 2	r »	4	5	T «	7 "	1
	J Av-	All- mänt	Orts-grupp A	Ortsgrupp D	Ortsgrupp G i
	löning	av-	Summa		Summa		Summa
	! enligt	lönings-	avlöning	Orts-	avlöning	Orts-	avlöning
	! stat.1)	tillägg. 1	(kol.	tillägg.	(kol.	till-	(kol.
1		2+3).		2 + 3 + 5).	lagg/)	2+3+7).
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
\| Departementsskrivare, tyg- eller fabriks-	1
förvaltare av 1. klassen, öververkmästare, 1 fortifikationskassör: utan ålderstillägg ...... med 2 » ...............	2.895 3.895	850 850	3.745 4.745	225 270	3,970 5,015	450 540	. 4,195 5,285

Tygförvaltare av 2. klassen:
utan ålderstillägg ..............	2,483 2,783	1,100 1,100	3,583 3,883	225 240	3,808 4,123	450 480	4,033 4,363
med »
Besiktningsrustmästare, tygverkmästare,
verkmästare av 1. klassen: utan ålderstillägg .................. med » ......	2,483 2,983	1,100 1,100	3,583 4,083	225 240	3,808 4,323	450 480	4,033 i 4,563

Verkmästare av 2. klassen, tyg- cdler fabriks-
skrivare: utan ålderstillägg ............ med »	1,910 2,210	850 850	2,760 3,060	180 195	2,940 3,255	360 390	j 3,120 ; 3,450 '' \|
Tyghantverkare, gevärskantverkare, kant-
verkare, fortmaskinist: utan ålderstillägg . med 2 »	1,910 2,210	850 850	2,760 3,060	180 195	2,940 3,255	360 390	3,120 3.450

Förrådsvaktmästare ....................	1,343	725	2,068	135	2,203	270	2,338
t Polispersonalen i Boden och o
Karlsborg:							1
Poliskommissarie:							(
utan ålderstillägg ..........	2,895	800	3,695	225	3,920	450	4,145 1
med 2 »	3,895	800	4,695	270	4,965	540	5,235 i
Polisöverkonstapel:
utan ålderstillägg	1,910 2,510	800	2,710 3,310	180	2,890 3,520	360 420	3,070 i 3,730 !
med 3 »	800	210

l) So amu. 1 u sid. 7. — •) Sc anm. 2 å sid. 7.

1	2	3	4	5	6	7	*
1	Av-	All- mänt	Orts-grupp A	Ortsgrupp D	Ortsgrupp
	löning	av-	Summa		Summa	Orts- till-	Summa {
i ■	enligt	lönings-	avlöning	Orts-	avlöning	avlöning
! .	stat.1)	tillägg.	(kol. 2+3).	tillägg.	(kol. 2 + 3 + 5).	lägg.8)	(kol. •: 2+3 + 7). \|
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	. Kr.	Kr. ,
Poliskonstapel:							\|
utan ålderstillägg ..........................	1,610	750	2,360	150	2,510	300	2,660 j
med 3 » ...........................	1,910	750	2,660	180	2,840	360	3,020 i
\| Extra poliskonstapel = poliskonstapel utan							I
ålderstillägg. 1							\| i
i Marinen.
Mariningenjörkåren •*
i Marinöverdirektören.............................	11,390	1,500	—		—	3; 300	13,190
[ Marindirektör av 1. graden.....................	8,425	1,150	9,575	300	9,875	600	10,175
! Marindirektör av 2. graden.....................	7,425	1,000	8,425	300	8,725	600	9,025
1 Mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen	6,360	1,050	7,410	300	7,710	600	8,010 j
j Mariningenjör av 1. graden, 2. löneklassen	5,360	900	6,260	300	6,560	600	6,860 I
	4.395 3.395	1,050 800	5,445 4,195	285	5,730 4,450	570	6,015 j 4,705 i i t
	255	510
j Stationsingenjör, verkstadsingenjör:
utan ålderstillägg ...........................	5,500	1,000	6,500	300	6,800	600	7,100
med 3 » ..........................	7,000	1,000	8,000	300	8,300	600	8,600 i
! Miningenjör,torpedingenjör, elektroingenjör,			1
artilleriingenjör, kemist, biträdande sta-1 tionsingenjör:	5.000 7.000 1,200	1,000 1,000 300	6,000 8,000 1,500	300	6.300 8.300	600	1 6.600 j
	300	600	8,600 :

				1
Marinförvaltningen:							1
'' Kemist = kemist vid mariningenjörkåren. Andre kemist:							■ i
utan ålderstillägg ...........................	4,000	500	—	—	i -	510	5,010
► med 3 » ...........................	5,500	500	—	.-	—	600	6.600

*) Se amu. 1 å sid. 7. — 2) Se anm. 2 & sid. 7. — s) So anm. 3 å sid. 7.

334 21

1	2	3	4	5	6	7	8
1 1	Av-	All- mänt	Orts-grupp A	Ortsgrupp D	Ortsgrupp G
	löning enligt stat. *) .	av- lönings- tillägg.	Summa avlöning (kol. 2 + 3).	Orts- tillägg.	Summa avlöning (kol. 2+3 + 5).	Orts- till- lägg.3)	Summa j avlöning ! (kol. '' 2 + 3+7).
«j	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Marinläkarkåren •''
\| Marinöverläkaren .................................	9,390	1,200	—	—	—	300	10,890 :
Förste marinläkare ..............................	6,925	1,100	8,025	300	8,325	600	8,625
Marinläkare av 1. graden:
utan ålderstillägg ...........................	5,260	850	6,110	300	6,410	600	6,710
med 2 » ...........................	5,860	850	6,710	300	7,010	600	7,310
\| Marinläkare av 2. graden:
utan ålderstillägg ...........................	3) 1,800	650	2,450	—	_	—	—
med » ...........................	3) 2,100	650	2,750		—■	—	- I
I Marinläkarstipendiat.............................	3) 900 ''	300	1,200	—	— ’	—	- i
Flottans poliskår.	''						!
Poliskommissarie:
j utan ålderstillägg ...........................	1,900	800	2,700	180	2,880	360	3,060 j
j med 2 » ...........................	2,300	800	3,100	195	3,295	390	3,490 1
\| Polisöverkonstapel (tillika tjänstgörande
j som poliskommissarie): \| utan ålderstillägg ...........................	2,700	800	3,500	210	3,710	420	3,920
med 2 » ...........................	2,900	800	3,700	225	3,925	450	4,150 !
j Annan polisöverkonstapel:
utan ålderstillägg ...........................	2,040	800	2,840	180	3,020	360	3,200
med 2 » ..........................	2,240	800	3,040	195	3,235	390	3,430
Poliskonstapel:
utan ålderstillägg ...........................	1,580	750	2,330	150	2,480	300	2,630
1 med 2 » ...........................	1,780	750	2,530	165	2,695	330	2,860 :

*) Se anm. 1 å sid. 7. — 2) Se anm. 2 å sid. 7. — s) Uppbär därjämte vid tjänstgöring i land dagtraktamente
med 8 kronor.

II. Inkomna framställningar.

Till de sakkunniga har, för att tagas i övervägande vid fullgörandet
av deras uppdrag, Överlämnats ett stort antal framställningar
i det föreliggande ämnet från olika militära och civilmilitära myndigheter
samt personalgrupper, liksom ock från vissa enskilda beställningshavare.
Under fortgången av de sakkunnigas arbete har därjämte ett
antal dylika framställningar ingivits omedelbart till de sakkunniga. Ifrågavarande
framställningar äro förtecknade i bilagorna 3 och 4 vid detta
betänkande.

I skrivelse den 21 juni 1920 till cheferna för lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
hava de sakkunniga anfört, att det vid deras fortsatta
arbete skulle vara av vikt att känna, huruvida de av 1917 års
sakkunniga angivna riktlinjerna för en definitiv militär lönereglering
befunnits lämpliga eller huruvida och i vilka hänseenden desamma givit
anledning till erinringar av principiell natur. Därvid komme främst i
betraktande sådana spörsmål, som hänförde sig till lönesystemets rent
konstruktiva anordning, exempelvis frågorna om antalet löneskalor för
kompaniofficerare, antalet ålderstillägg för olika beställningar och storleken
av tidsintervallerna mellan ålder stilläggen, i vilken utsträckning
löneskalorna för särskilda beställningar borde ingripa i varandra, proportionen
mellan de för olika beställningar ifrågasatta avlöningsbeloppen
o. s. v. På grund härav anhöllo de sakkunniga, att yttranden i berörda
hänseenden måtte inhämtas från vederbörande till armén och marinen
hörande myndigheter och därefter ställas till de sakkunnigas förfogande.

Med anledning av berörda skrivelse hava de sakkunniga under år
1920 från försvarsdepartementets båda kommandoexpeditioner fått mottaga
ett flertal yttranden från de militära myndigheterna vid armén och
marinen beträffande nyss angivna frågor.

De sakkunniga, som vid utarbetandet av sitt förslag beaktat de
synpunkter, som gjorts gällande i ovan omförmälda framställningar och
yttranden, hava icke ansett sig böra i detta sammanhang närmare
redogöra för innehållet av desamma, men komma de sakkunniga i det
följande vid behandling av de olika spörsmålen att, där så funnits erforderligt,
anföra de skäl, som framhållits för eller mot den ståndpunkt,
de sakkunniga intagit i sitt förslag.

III. Allmän motivering för de sakkunnigas förslag till lönereglering
för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat m. fl.
vid armén och marinen.

Såsom de sakkunniga uttalat i den redogörelse för de allmänna grunderna
för nu ifrågavarande lönereglering för arméns och marinens personal,
som intagits i del I av förevarande betänkande, hava de sakkunniga
sökt att vid denna lönereglering i möjligaste mån tillämpa de
löneprinciper, vilka nyligen vunnit godkännande vid ordnandet av löneförhållandena
för kommunikationsverkens ävensom domänverkets personal
och som kommit till uttryck jämväl i det förslag till lönereglering
för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk, som
framlagts för innevarande års riksdag. I nämnda del av betänkandet
har jämväl utvecklats, i vilka hänseenden vid den däri föreslagna löneregleringen
för arméns och marinens manskap avvikelser från kommunikationsverkens
lönesystem påkallats av de särskilda anställnings-,
befordrings- och tjänstgöringsförhållanden, som gälla för manskapet.
De sakkunniga skola beträffande det nu föreliggande spörsmålet om en
lönereglering för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen i det följande lämna
en motsvarande framställning, såvitt angår dessa personalgrupper. Därvid
komma de sakkunniga att uppdela behandlingen av ämnet i följande
huvudavdelningar:

A. Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen.

B. Avlöningsformer.

C. Löneskalor för officerare och underofficerare.

D. Sättet för lönetursber åkning en för kompaniofficerare och underofficerare.

E. Lönebelopp för officerare och underofficerare.

F. Vissa beställningshavares placering inom löneskalorna för officerare
och underofficerare.

G. Löneskalor för civilmilitära beställningshavare.

H. Lönebelopp för civilmilitära beställningshavare.

I. Reglering av avlöningsförhållandena för vissa ordinarie civila
beställningshavare.

K. Vissa arvoden och däremot svarande ersättningar.

A. Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen.

Beträffande denna fråga hava de sakkunniga redan uttalat sig i
samband med behandlingen av enahanda spörsmål rörande manskapet;
och hava de sakkunniga därvid, såvitt angår officerare och underofficerare
med vederlikar, anfört följande.

Vid genomförandet av den nya löneregleringen för kommunikationsverken
hade för bestämmandet av den kontanta avlöningen för dessa
verks befattningshavare tillämpats den grundsatsen, att denna avlöning
upptagits med enhetliga bruttobelopp för samtliga befattningshavare,
oavsett huruvida en större eller mindre del av dem av vederbörande
verk beretts några förmåner in natura eller ej. Härigenom hade sådana
kontanta tillägg till avlöningen som exempelvis bostadsersättning, vilken
utgått för att kompensera avlöningen för de befattningshavare, som icke
åtnjutit fri bostad, kunnat bortfalla. 1 avlöningsreglementet för kommu
nikationsver ken hade i stället stadgats, att tjänsteman, som anvisades
bostadslägenhet, vilken disponerades av vederbörande verk, vore för begagnande
av dylik bostad skyldig att genom avdrag å avlöningen
månadsvis i förskott erlägga viss ersättning. Uenna ersättning bestämdes
med hänsyn till det hyrespris, som å orten i allmänhet gällde
för liknande lägenhet. För befattningshavare, som vore skyldig att under
tjänstutövning vara iförd tjänstedräkt, kunde erforderliga klädespersedlar
tillhandahållas av verket mot ersättning enligt särskilda bestämmelser.
Vid kommunikationsverken hade sålunda i fråga om sättet för den kontanta
avlöningens bestämmande frångåtts äldre regler, enligt vilka, jämte
en för alla likställda befattningshavare bestämd nettoavlöning, antingen
vissa förmåner tillhandahållits in natura eller ock i deras ställe utgått
särskilda kontanta tillägg till avlöningen.

1 fråga om arméns och marinens officerare och underofficerare med
vederlikar hade de sakkunniga funnit, att det för kommunikationsverken
i förevarande avseende numera gällande systemet, enligt vilket avlöningsförmånerna
upptoges med bruttobelopp, borde vinna tillämpniug. Någon
större omgång vid avlöningsuträkningarna för denna militära personal
syntes anordningen i fråga icke behöva medföra, då avdrag för åtnjutna
förmåner in natura i huvudsak komme att avse allenast värdet av upplåtna
bostäder och sådana funnes tillgängliga allenast för en begränsad
del av personalen.

Under åberopande av vad de sakkunniga sålunda tidigare anfört i
förevarande fråga, vilja de sakkunniga här endast tillägga, att det av

de sakkunniga förordade systemet givetvis är ägnat att förebygga
ojämnheter i de nu utgående avlöningsförmånerna för olika beställningshavare,
av vilka en del åtnjuta bostad in natura och andra uppbära inkvarteringsbidrag,
samt att åvägabringa större reda och överskådlighet
i avlöningsförhållandena för ifrågavarande personal.

15. Avlöningsformer.

Arméns och marinens avlöningssystem förete för närvarande en
mångfald skiftande avlöningsformer.

Vad armén beträffar, företogs visserligen vid 1901 och 1902 års
löneregleringar en del förenklingar i lönesystemet, men sedan dess hava
viBsa nya avlöningsförmåner tillkommit, nämligen dels för underofficerare
med vederlikar ersättning för bränsle och lyse, dels ock provisoriskt avlöningstillägg
för såväl officerare och underofficerare med vederlikar, tillhörande
till Boden förlagda truppförband och formationer. Införandet
av dessa avlöningsformer har givetvis varit ägnat att ånyo inveckla lönesystemet.

1 fråga om marinens officerare och underofficerare gäller, att avlöningsformerna
vid armén i huvudsak blivit tillämpade för all kustartilleriets
personal, liksom ock för flottans officerare med vederlikar. Vad
åter angår flottans underofficerare, väcktes år 1901 förslag om förenkling
i avlöningsformerna för denna personal, men förslaget blev icke förelagt
riksdagen till prövning. Den sedan längre tid förefintliga mångfalden av
dessa avlöningsformer har sedermera icke blott kvarstått, utan även utökats
genom tillkomsten av den särskilda förmån, som utgöres av ersättning
för ved och ljus.

De avlöningsformer, som för närvarande förekomma för arméns
officerare och underofficerare med vederlikar vid tjänstgöring av mera
ordinarie beskaffenhet, äro följande: lön, dagavlöning, inkvarterings- och
servisbidrag, ålderstillägg (till lönen) och särskilda arvoden; därtill
komma för underofficerare med vederlikar ersättning för bränsle och
lyse samt för officerare och underofficerare med vederlikar i Boden provisoriskt
avlöningstillägg. För marinens officerare med vederlikar förekomma
vid landtjänstgöring avlöningsformerna lön, dagavlöning (i vissa fall
tjänstgöringspenningar), inkvarteringsbidrag, ålderstillägg (till lönen) och
särskilda arvoden. För underofficerarna vid marinen utgå vid landtjänstgöring
lön, dagavlöning, inkvarteringsbidrag, särskilda arvoden samt
ersättning för ved och ljus samt därutöver för underofficerarna vid flottan
beklädnadsersättning och portion in natura eller ersättning därför.

Härtill kommer från och med år 1918 tillfällig löneförbättring,
vilken '' under innevarande år utgår i form av dels allmänt avlöningstillägg
och dels ortstillägg, varjämte den militära personalen uppbär dyrtidstillägg
enligt enahanda regler, som gälla för civil personal i allmänhet,

Då det nu gällt att avgöra, i vilken omfattning dessa avlöningsformer
böra bibehållas eller huruvida till äventyrs nya avlöningsformer
böra införas vid en lönereglering för officerare och underofficerare med
vederlikar vid armén och marinen, hava de sakkunniga med den utgångspunkt,
som de i det föregående angivit för sitt arbete, ansett sig
böra undersöka, huruvida och i vad mån de grunder, som i detta avseende
tillämpats vid den nyligen verkställda löneregleringen för kommunikations
verken, böra komma till användning jämväl vid ordnandet
av avlöningsförhållandena för nämnda personalgrupper. I det nya lönesystemet
för nämnda verk har såsom huvudsaklig avlöningsform upptagits
lön, varvid denna så avpassats, att den för personal i samma
lönegrad utgår med olika i förhållande till tjänstetidens längd och befattningshavarnas
placering på skilda orter avvägda belopp, upptagna i
särskilda löneklasser. Lönen innesluter sålunda enligt berörda system
även avlöningsformerna ålderstillägg och ortstillägg. I lönen ingår därjämte
tjänstgöringspenningar, vilka motsvara den till arméns och marinens
personal i allmänhet utgående dagavlöningen.

Vid den sålunda verkställda undersökningen hava de sakkunniga
till en början till behandling upptagit frågan, huruvida de nuvarande
avlöningsformerna för ifrågavarande militära personal böra vid förevarande
lönereglering för nämnda personal bibehållas, samt övergå därefter
till spörsmålet om införande vid denna lönereglering av vissa nya
avlöningsformer.

Innan de sakkunniga ingå på det föreliggande ämnet, vilja de sakkunniga
erinra, att 1917 års sakkunniga i det av dem uppgjorda, i det
föregående omförmälda utkast till definitiv lönereglering för viss personal
vid armén och marinen, vilket legat till grund för den nu utgående
tillfälliga löneförbättringen, såsom huvudsakliga avlöningsformer
upptagit allenast lön och dagavlöning jämte ålderstillägg till lönen, medan
åter sådana förmåner som inkvarterings- och servisbidrag (inkvarteringsbidrag
vid marinen), ersättning för bränsle och lyse (ersättning för
ved och ljus vid marinen) samt portions- och beklädnadsersättning ansetts
höra uteslutas ur lönesystemet.

De sakkunniga hava därjämte velat bär omnämna, att de sakkunniga
hava låtit sig angeläget vara att, i den mån så utan rubbningar

Lön.

Dagavlöning.

av organisationen kunnat ske, söka genomföra likställighet i förevarande
avseende mellan de båda huvudgrenarna av försvaret.

Nuvarande avlöningsformer.

Vad då först beträffar avlöningsformen lön, vilken utgör den huvudsakliga
delen av den nu enligt stat utgående avlöningen för officerare
och underofficerare med vederlikar vid armén och marinen, är självfallet,
att denna avlöningsform alltjämt bör bibehållas och bilda stommen
i det nya lönesystemet för denna personal.

Nyss är nämnt, att i det av 1917 års sakkunniga uppgjorda utkast
till definitiv lönereglering för viss personal vid armén och marinen
såsom avlöningsform upptagits även dagavlöning. Enligt den nya löneregleringen
för kommunikationsverken hava däremot de med dagavlöning
likställda tjänstgöringspenningarna uppgått i lönen, varifrån vid beställningshavares
ledighet på grund av sjukdom eller annan orsak i vissa
fall verkställas stadgade avdrag, beräknade för dag av ledighetstiden.

I del I av förevarande betänkande hava de sakkunniga beträffande
löneregleringen för det fäst anställda manskapet vid armén och marinen
såsom sin bestämda uppfattning uttalat, att tillräckliga skäl icke förelåge
att bibehålla dagavlöning såsom särskild avlöningsform för manskapet,
utan att tvärtom ett tillämpande i denna del av kommunikationsverkens
lönesystem syntes medföra övervägande fördelar. Därvid har
huvudsakligen anförts att, då det alltid torde komma att höra till undantagen,
att löneavdrag skulle äga rum vid löneutbetalningarna, den vid
nämnda verk tillämpade anordningen givetvis komme att underlätta avlöningslistornas
upprättande därigenom, att avlöningen kunde redovisas
i en summa utan uppdelning i särskilda poster för lön och dagavlöning.
Åven för de fall, då löneavdrag skulle äga rum, vunnes enkelhet i
avseende å avlöningsuträkningen, redovisningen och kontrollen, enär
löneavdragen vore fixerade till vissa belopp för dag och avlöningsbeloppet
sålunda utan vidare omgång kunde minskas med avdragens
summa.

Åven om det kan förutsättas, att sådant avdrag å lönen, som vid
avskaffandet av avlöningsformen dagavlöning skulle motsvara densammas
innehållande, för officerare och underofficerare med vederlikar skulle förekomma
oftare än för manskapet, anse de sakkunniga de skäl, som legat
till grund för de sakkunnigas nyss angivna uppfattning för manskapets

vidkommande, i huvudsak äga giltighet jämväl i fråga om officerare och
underofficerare med vederlikar. De sakkunniga finna sig alltså böra
förorda, att dagavlöning (eller i förekommande fall tjänstgöringspenningar)
i samband med den nu ifrågasatta löneregleringen för officerare
och underofficerare med vederlikar uteslutes ur avlöningssystemet och
uppgår i lönen, varvid, liksom vid kommunikationsverken, avdrag å lönen
i vissa fall bör äga rum.

I flera av de yttranden, som de sakkunniga, enligt vad ovan nämnts,
under år 1920 införskaffat från de militära myndigheterna vid armén
och marinen, har även vitsordats, att genom den sålunda föreslagna
anordningen utbetalning och redovisning av avlöningsmedlen skulle förenklas
och underlättas. Härvid har även framhållits vikten av att avlöningsformerna
för militär och civil personal i så stor omfattning som
möjligt bliva av ensartad natur.

Avlöningsformen ålderstillägg förekommer enligt gällande stater Ålderstil lägg.
endast för en del, huvudsakligen civilmilitära beställningar. Den nu utgående
tillfälliga löneförbättringen för officerare och underofficerare är
däremot i stor utsträckning byggd på ett avlöningssystem med ålderstillägg.
Vad kommunikations verkens nya lönesystem beträffar, har, såsom
förut nämnts, ålderstillägg upptagits bland de i detta system ingående
avlöningsförmånerna på sådant sätt, att detta — jämte tjänstgöringspenningar
och ortstillägg — sammanslagits med lönen till ett
belopp. Bortsett från vissa högre beställningar inom kommunikationsverken,
utgår ålderstillägg till befattningshavare vid dessa verk på sådant
sätt, att avlöningen inom de särskilda lönegraderna bestämts till olika,
i förhållande till tjänstetidens längd avvägda belopp, upptagna i visst
antal löneklasser.

Ifrågavarande avlöningsform är ägnad att möjliggöra fastställande
på ett lämpligt och rättvist sätt av avlöningsbeloppen efter beställningshavarnas
olika tjänstålder, vilket syftemål ej kan ernås enbart genom
löneförhöjning vid befordran; och har denna avlöningsform inom de
•civila tjänstemannakårerna sedan gammalt i stor utsträckning kommit
till användning.

Vid avgivande av förslag till definitiv lönereglering för det fast anställda
manskapet vid armén och marinen (del I av förevarande betänkande)
hava de sakkunniga upptagit denna avlöningsform i avlöningssystemet
för manskapet. Att ålderstillägg bör vid nu förevarande lönereglering
för officerare och underofficerare med vederlikar icke blott

S34 21

Ortstillägg.

Inkvarterings -och servisbidrag
(inkvarteringsbidrag
vid
marinen).

bibehållas, utan även bringas i tillämpning i vida större omfattning än
tillförene ägt rum, anse de sakkunniga vara ställt utom allt tvivel; och
komma de sakkunniga att vid den i det följande lämnade redogörelsen
för konstruktionen av de löneskalor, vilka innefattas i de sakkunnigas
förslag till avlöningsreglemente, närmare angiva grunderna för denna
avlöningsforms inpassning i lönesystemet för ifrågavarande personalgrupper.

Genom den sedan gammalt vid försvarsväsendet förekommande avlöningsformen
inkvarterings- och servisbidrag vid armén samt inkvarteringsbidrag
vid marinen, vilket utgår med högre belopp i Stockholm
och Göteborg än å andra orter, kan ett slags ortstillägg sägas redan
nu vara infört i det militära avlöningssystemet. Någon verklig utjämning
i avlöningshänseende för personal med tjänstgöring å olika orter, där
högre eller lägre levnadskostnader äro rådande, har emellertid givetvis
icke åstadkommits med tillämpning av nyssnämnda avlöningsform. En
sådan utjämning har däremot åvägabragts genom införande, efter förebild
av kommunikationsverkens nu gällande avlöningsreglemente, av det
ortstillägg, som enligt beslut vid 1920 års riksdag för innevarande år
kommit till användning såsom ett led i den tillfälliga löneförbättringen
för officerare och underofficerare med vederlikar vid armén och marinen.

De sakkunniga hava ansett sig böra förorda, att ortstillägg måtte
i den form, som tillämpas vid kommunikationsverken, komma till användning
vid löneregleringen för nu ifrågavarande personal.

Beträffande de nyss omnämnda avlöningsformerna inkvarterings- och
servisbidrag vid armén samt inkvartering sbidrag vid marinen, vilka förmåner
nu åtnjutas enligt samma grunder, som gälla beträffande lön,,
följer redan av vad ovan föreslagits rörande sättet för bestämmandet av
den kontanta avlöningen, att dessa avlöningsformer böra vid förevarande
lönereglering helt uteslutas ur lönesystemet och i stället ersättas genom
ökning av lönen. Den personal, som kommer att in natura tillhandahållas
någon av de förmåner, dessa ersättningar avsett att motsvara,
bör i stället, liksom vid kommunikationsverken är fallet, vidkännas
visst i stadgad ordning bestämt avdrag å lönen såsom gottgörelse för
tillgodonjutande av dylik förmån.

Vad armén angår, måste emellertid i samband med inkvarteringsoch
servisbidragets indragning uppmärksammas, att vissa städer ännu
hava sig ålagd skyldighet att utgiva sådant bidrag. Sålunda åligger
det Stockholms stad att erlägga inkvarterings- och servisbidrag eller i

vissa fall endast servisbidrag'' samt städerna Göteborg, Kristianstad,
Landskrona och Visby att utgiva servisbidrag för viss personal, tillhörande
särskilda i nämnda städer förlagda truppförband.

I förevarande avseende hava de sakkunniga, efter verkställd utredning
i ämnet, i en till chefen för lantförsvarsdepartementet den 7
juni 1919 överlämnad promemoria anfört bland annat, att avskaffandet
av ifrågavarande avlöningsform för arméns del icke kunde komma till
stånd annat än i samband med en avveckling av det rättsförhållande
mellan statsverket och nämnda städer, vilket grundar sig på dessa
städers skyldighet att bestrida inkvarterings- och servisbidrag för viss
personal; och hava de sakkunniga i berörda promemoria avgivit förslag
till avveckling av berörda rättsförhållande.

Efter remiss i ärendet till vederbörande stadsmyndigheter hava
dessa, med undantag av stadsfullmäktige i Stockholm, i huvudsak godkänt
det av de sakkunniga framställda förslaget. Stadsfullmäktige i
Stockholm hava förklarat, att staden icke vore beredd att nu godtaga
de av de sakkunniga angivna riktlinjerna för den ifrågasatta avvecklingen.

Med afledning härav torde det vara nödvändigt att i avlöningsreglementet
intaga en föreskrift om skyldighet för beställningshavare,
som enligt gällande bestämmelser äger uppbära inkvarterings- och servisbidrag
eller enbart servisbidrag från vissa städer, att vidkännas avdrag
å lönen med belopp, motsvarande vad han sålunda uppbär från vederbörande
stad.

Med avseende å den till underofficerare med vederlikar vid armén
utgående ersättning för bränsle och lyse samt underofficerare vid marinen
. tillkommande ersättning för ved och ljus, vilka avlöningsformer redan av
1917 års sakkunniga ansetts böra uteslutas ur det militära avlöningssystemet,
torde vara uppenbart, att tillämpningen vid den nu ifrågasatta
löneregleringen av principen om avlöningsförmånernas upptagande
med bruttobelopp betingar, att dessa avlöningsformer skola bortfalla.
Enahanda är förhållandet med den beklädnadsersättning samt den förmån
av portion in natura eller ersättning därför, som för närvarande utgå till
underofficerare vid flottan.

Från och med år 1915 har bland de militära avlöningsformerna införts
förmånen av provisoriskt avlöning stillägg, att utgå med 200 kronor
årligen till officerare och underofficerare med vederlikar vid till Boden
förlagda truppförband och formationer under tjänstgöring därstädes.

Ersättning för
bränsle och
lyse m. m.

Provisoriskt
avlöningstillägg
för
personal vid
Bodens
trupper.

Arvode.

Beträffande beskaffenheten av denna avlöningsform tillåta sig de sakkunniga
hänvisa till vad som därom anförts i ovannämnda betänkande
den 5 mars 1918 (sid. 35—46). Härav framgår, att ifrågavarande förmån
närmast är avsedd att i någon mån råda bot för de olägenheter i
ekonomiskt avseende, som förläggningen i Boden medför för befälspersonalen
vid därvarande trupper.

Med avseende å denna avlöningsform vilja de sakkunniga till en
början erinra, att med införandet av avlöningsformen ortstillägg avses
att åstadkomma utjämning i avlöningshänseende för personal med
tjänstgöring å olika orter, där högre eller lägre levnadskostnader äro
rådande. På sätt här nedan (sid. 22) omförmäles, föreslå därjämte de
sakkunniga, att kallortstillägg måtte enligt samma grunder, som gälla
för kommunikationsverkens personal, tillkomma jämväl officerare och
underofficerare med vederlikar vid armén och marinen, vilka hava sin
förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) å sådan plats inom de norra
delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska
förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda
olägenheter. Vid nu angivna förhållanden torde enligt de sakkunnigas
mening det till viss personal vid Bodens trupper utgående
provisoriska avlöningstillägget böra i samband med den nu ifrågasatta
löneregleringen bortfalla.

O Ö

Beträffande avlöningsformen arvode uttalades av 1917 års sakkunniga
i förenämnda betänkande den 5 mars 1918 (sid. 230—231), att det
vid en definitiv lönereglering torde komma att framträda såsom ett önskemål,
att denna avlöningsform måtte kunna i möjligaste mån indragas.
Det syntes ock de sakkunniga naturligt, att en sådan indragning skedde
i fråga om alla de beställningar, för vilka avlöningen kunde lämpligen
avvägas med användande av övriga avlöningsformer. Utan att ingå på
frågan, huru en dylik omläggning borde genomföras, framhöllo emellertid
nämnda sakkunniga, att den militära tjänstgöringens art, som betingade,
att en löntagare kunde vid olika tillfällen omplaceras från en
mindre krävande befattning till en mera ansvarsfull sådan eller tvärtom,
dock syntes nödvändiggöra, att även vid en definitiv lönereglering arvoden
bibehölles såsom en kompletterande avlöningsform beträffande en
del viktigare befattningar.

De sakkunniga, som i huvudsak dela den av 1917 års sakkunniga
sålunda uttalade uppfattningen, hava icke funnit möjligt att helt och
hållet avskaffa ifrågavarande avlöningsform, men hava å andra sidan
ansett angeläget att i görligaste mån söka begränsa användandet av

densamma. I en särskild avdelning (sid. 91) av detta betänkande komma
de sakkunniga att lämna en redogörelse för de olika slag av arvoden
eller däremot svarande ersättningar, vilka uppförts på särskilda av
Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater under fjärde huvudtiteln;
och vilja de sakkunniga i samband därmed avgiva de förslag rörande
reglerandet av dessa arvoden, som de sakkunniga — med hänsyn till
den pågående revisionen av försvarsväsendet och andra föreliggande omständigheter
— funnit sig nu kunna framlägga.

Vid såväl armén som marinen kunna, såsom förut nämnts, iörutom i
förekommande fall utgående arvoden, vissa andra särskilda förmåner tillgodokomma
officerare och underofficerare med vederlikar såsom extra
gottgörelse för tjänstgöring i vissa befattningar eller eljest av särskilt
krävande art (sid. 6).

Beträffande dessa förmåner torde ingen tvekan böra råda därom,
att flygtillägg fortfarande bör utgå till den personal, som fullgör flygtjänst
vid armén eller marinen. Denna tjänst är av så krävande och
riskfylld beskaffenhet, att särskild ersättning lärer böra utgå för fullgörandet
därav. På sätt framgår av avlöningsreglementet, är avsett, att
erforderliga bestämmelser rörande ersättningen för flygtjänstgöring skola
meddelas av Kungl. Maj:t.

Vidkommande förmånen av sjötillägg m. m. hava de sakkunniga
likaledes ansett skäl föreligga, att en särskild förmån utöver lönen bör
utgå under sjökommendering. Jämväl för utförande av dykeriarbete
lärer särskild ersättning böra utgå. Härtill återkomma de sakkunniga
i den speciella motiveringen till avlöningsreglementet.

Officerare och underofficerare med vederlikar vid armén och marinen
kunna därjämte, såsom förut (sid. 6) nämnts, komma i åtnjutande
av extra gottgörelse i ändamål att bereda vederbörande ersättning, för
särskilda utgifter i tjänsten. Att löneregleringens genomförande icke
bör föranleda indragning av någon nu utgående förmån av denna art,
lärer få anses vara självfallet. I den speciella motiveringen till avlöningsreglementet
komma de sakkunniga att angiva, huru dylika ersättningar
höra regleras ävensom i vad mån nu gällande bestämmelser härutinnan
kunna behöva ändras.

Enligt gällande bestämmelser utbetalas efter varje i tjänsten avliden
underofficer, månads- och daglönare, polisöverkonstapel, poliskonstapel
samt vaktmästare vid marinen begravningshjälp) enligt vissa grunder.

Särskilda

förmåner.

Begravnings hjälp.

Kallorts tillägg.

Ekiperings hjälp.

Felräknings penningar.

Någon motsvarande förmån finnes däremot icke medgiven för annan
personal av officers eller underofficers tjänsteställning vid marinen, liksom
ej heller för likställd personal vid armén.

Jämlikt avlöningsreglementet för kommunikationsverkens personal
utgår begravningshjälp till dödsboet efter varje under tjänstetiden avliden
tjänsteman.

Då samma skäl, som föranlett införandet av ifrågavarande förmån
vid kommunikationsverken, äga giltighet i fråga om arméns och marinens
här ifrågavarande personal, hava de sakkunniga ansett, att begravningshjälp
bör införas såsom en förmån även för denna personal.

Nya avlöningsformer.

De sakkunniga hava härefter att behandla spörsmålet om införande
vid ifrågavarande lönereglering för officerare och underofficerare med
vederlikar av vissa nya avlöningsformer.

Såsom redan förut (sid. 20) omförmälts, hava de sakkunniga ansett
sig böra föreslå, att kallortstillägg måtte enligt i huvudsak samma grunder,
som gälla för personalen vid kommunikationsverken, tillgodokomma
här ifrågavarande militära beställningshavare. De sakkunniga hava därvid
särskilt velat tillgodose de i Boden förlagda trupperna. På Kungl.
Maj:t torde böra ankomma att bestämma de orter, där kallortstillägg
må utgå, samt att fördela desamma mellan de särskilda kallortsklasserna.

De sakkunniga hava, med hänsyn till de betydande kostnader, som
anskaffandet av uniformspersedlar o. d. vid första anställningen i officers
eller underofficers tjänsteställning betingar, ansett sig böra föreslå, att
vid sådan anställning särskild ekiperingshjälp må utgå. Till denna fråga
återkomma de sakkunniga i den speciella motiveringen till avlöningsreglementet.

Enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente kan tjänsteman,
som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer kontant
utbetalning av medel, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder
erhålla felräkning spenning ar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de
omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande
till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar
må dock icke i något fall till en och samma tjänsteman utgå
med sammanlagt högre belopp för år räknat än 600 kronor.

De sakkunniga anse, att förmånen av felräkningspenningar bör
beredas jämväl sådan beställningsliavare, som å tjänstens vägnar törrättar
göromål av omförmäld art.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga erinra, att kassör vid
vardera av flottans stationer enligt staten för marinintendenturkåren äger
uppbära missräkningspenningar till belopp av 500 kronor årligen. Någon
motsvarande förmån utgår ej till beställningshavare vid armén.
Vid bifall till de sakkunnigas förslag om felräkningspenningars införande
bör givetvis denna förmån regleras enhetligt för all ifrågavarande personal,
varvid nyssnämnda missräkningspenningar böra bortfalla.

I avlöningsreglementet för kommunikationsverken stadgas, att
premier må kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser utbetalas
till sådan tjänsteman, tillhörande vissa lägre lönegrader, som finnes
hava i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier
eller förbrukningsartiklar. Då sådana premier i vissa fall torde
kunna bliva till fördel jämväl för försvarets vidkommande — de sakkunniga
tänka därvid i första hand på förhållandena å flottans fartyg
— synes ett motsvarande stadgande böra införas i här ifrågavarande
avlöningsreglemente.

C. Löneskalor för officerare och underofficerare.

Innan de sakkunniga närmare ingå på frågan om det sätt, på vilket
löneskalorna för officerare och underofficerare vid armén och marinen
böra vid den nu ifrågasatta löneregleringen anordnas, torde det vara
lämpligt att lämna en kortfattad redogörelse, såvitt löneskalorna angår,
dels för det av 1917 års militära avlöningssakkunniga uppgjorda utkast
till definitiv lönereglering, vilket legat till grund för den vid 1918—1920
års riksdagar beslutade tillfälliga löneförbättringen för ifrågavarande
personal, och dels för det vid kommunikationsverken tillämpade lönesystemet.
Givet är nämligen, att de sakkunniga vid sitt ifrågavarande
arbete måst behörigen beakta de principer i nu förevarande avseende,
som kommit till användning i angivna båda fall, liksom ock att det
sätt, på vilket dessa principer utformats, varit för de sakkunniga vägledande
vid arbetet.

Beträffande det av 1917 års sakkunniga uppgjorda förslaget till
löneskalor för officerare och underofficerare vilja de sakkunniga till en
början redogöra för detta förslag, såvitt angår kompaniofficerare och
underofficerare, för att därefter övergå till en framställning av förslagets

Premier.

1917 års
sakkunnigas
förslag

till löneskalor
för officerare
och underofficerare.

Kompani officerare.

innehåll, i vad det avser regementsofficerare samt generalspersoner
(flaggman).

Vid uppbyggandet av löneskalor för kompaniofficerare och underofficerare
hade 1917 års sakkunniga funnit, att införandet av ålderstillägg
för dessa personalgrupper vore ägnat att neutralisera förekommande
oregelbundenheter i befordringarna och därmed följande ojämnheter
i avlöningsförhållandena. Principen om ålderstillägg borde enligt
de sakkunnigas mening tillämpas på sådant sätt, att de nuvarande löneuppflyttningarna
genom transport (uppflyttning) från lägre till högre
löneklass i de grader, som enligt gällande regler vore fördelade i två
löneklasser (sergeanter och löjtnanter vid armén ävensom kaptener vid
såväl armén som marinen), borde ersättas med fortlöpande löneskalor
inom en var av nämnda grader. Dessa löneuppflyttningar kunde nämligen
icke sägas innebära någon ändring i vederbörande beställningshavares
tjänstgöring. Då däremot befordran från beställning i lägre till
sådan i högre grad måste anses medföra större ansvar och mera fordrande
tjänstgöring, borde häråt givas uttryck på det sätt, att den
befordrade dels omedelbart vid befordringen erhölle förbättring i sin
avlöning, dels ock komme i tillfälle att i den nya tjänsten nå högre
slutavlöning än som kunnat ske i den tjänst lian lämnat.

I enlighet härmed föres!ogo nämnda sakkunniga för kompaniofficerare
tre löneskalor, nämligen eu för underlöjtnanter (fänrikar), eu
för löjtnanter av nuvarande 1. och 2. klassen (löjtnanter vid marinen)
och en för kaptener av nuvarande 1. och 2. klassen, samt för underofficerare
likaledes tre löneskalor, nämligen en för de från och med år
1919 nyinrättade beställningarna för underofficerare av 3. graden vid
marinen, en för sergeanter av nuvarande 1. och 2. klassen (underofficerare
av 2. graden) och en för fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare
av 1. graden).

Vid uppgörandet av löneskalorna för kompaniofficerare borde enligt
bemälda sakkunnigas mening vidare tillses, att det sista ålderstillägget
såsom kapten komme att vid normal befordran ernås en viss, icke alltför
kort tid före pensionsåldern. Löneskalorna borde därför så avpassas,
att tiden för vinnande av nämnda ålderstillägg infölle vid en levnadsålder
av något mer än 40 år. Såsom utgångspunkt för de efter hand
inträdande löneförhöjningarna för kompaniofficerare föreslogs början av
året näst efter utnämningen till officer; och borde för erhållande av
ålderstillägg få tillgodoräknas fullgjord tjänstgöring icke blott i beställ -

ning på stat, utan jämväl såsom surnumerär fänrik (underlöjtnant). Då
nämnda utgångspunkt vore förlagd till en levnadsålder av i medeltal 22
år och på grund härav avlöningen för de lägsta officersbeställningarna
måste sättas relativt låg, men å andra sidan kaptens slutavlöning borde
fixeras till ett väsentligen högre belopp, måste inom kompaniofticersgraderna
antalet löneförhöjningar bliva jämförelsevis betydande och följa
på varandra efter ganska korta mellantider.

Med hänsyn härtill borde intervallerna för ålderstilläggens intjänande
för kompaniofticersbeställningarna lämpligast bestämmas till så kort tid
som 3 år, och syntes löneförhöjningarna för dessa beställningar böra
bliva sju till antalet samt inträda, den första vid befordran till löjtnant,
den andra och tredje efter ytterligare 3, resp. 6 år, den fjärde
vid befordran till kapten samt den femte, sjätte och sjunde efter ytterligare
3, 6, resp. 9 år. För att undanröja den ojämnbet i befordringsförhållandena,
som förefunnes särskilt vid arméns olika truppslag och
truppförband, borde de särskilda löneskalorna för underlöjtnanter, löjtnanter
och kaptener i viss män ingripa i varandra på det sätt, att underlöjtnant
tillerkändes rätt till ålderstillägg efter 3 år samt att löjtnant
erhölle rätt till ytterligare ett ålderstillägg, vilket sålunda skulle utgå,
efter det vederbörande i 9 år innehaft löjtnantsbeställning. Därutöver
borde vid befordran till löjtnants- eller kaptensbeställning den utnämnde
äga rätt att för åtnjutande av ålderstillägg i den högre beställningen
tillgodoräkna sig den tid intill högst 3 år, varunder han uppburit avlöning
inom högsta löneklassen för den beställning, han före utnämningen
innehaft.

Beträffande löneförhöjningarnas storlek hade för underlöjtnanter
(fänrikar) ett belopp av 3Ö0 kronor ansetts vara tillfyllest. Med hänsyn
till behovet av en effektiv förbättring i avlöningen för löjtnanter, då de
komme till den ålder, att de kunde antagas bilda familj, föreslogos
ålderstilläggen för nämnda beställningshavare till 400 kronor. \ ad slutligen
anginge ålderstilläggen för kaptener, ansågos dessa böra sättas till
så högt belopp som 500 kronor, enär kaptensbeställning för flertalet
officerare vore den beställning, som högst uppnåddes och från vilken
avgång skedde med pension.

I schematisk framställning kunna de av 1917 års sakkunniga föreslagna
löneskalorna för kompaniofficerare vid normal befordran uppställas
sålunda:

334 21

Under officerare.

Beställning.

Lev-nads-ålder
vid be-fordran
till

fänrik.

Anställning i kompaniofficersbeställning.

år.

23-25

åren.

26—28

åren.

29—31

åren.

32-34

åren.

35-37

åren.

38-40

åren.

41—43

åren.

44 o. följ.
åren.

Kapten, ryttmästare ..........

Löjtnant.................................

Underlöjtnant, fänrik ...............

—

_ Enligt denna uppställning komme sålunda löneskalorna för kompaniofficerare
att under två perioder löpa parallellt med varandra, nämligen
dels i fråga om underlöjtnants slutavlöning och löjtnants begynnelseavlöning,
dels ock beträffande löjtnants slutavlöning och kaptens
begynnelseavlöning.

Enligt 1917 års sakkunnigas förslag skulle dagavlöningen, vilken
förutsatts skola bibehållas jämte lönen, för varje beställning sättas till
högre belopp än för den närmast lägre beställningen, varigenom befordran
till högre beställning omedelbart skulle medföra avlöningsförbättring.

Beträffande frågan om uppbyggandet av löneskalorna för underofficerare
hava bemälda sakkunniga erinrat därom, att en synnerligen stor
ojämnhet vore rådande med avseende å den levnadsålder, då befordran
ägde rum till underofficers grad. Det läte sig därför knappast göra att,
i likhet med vad de sakkunniga funnit sig kunna ifrågasätta beträffande
officerarna, vid uppgörandet av löneskalorna välja en utgångspunkt,
ungefär sammanfallande med tiden för befordrans vinnande till lägsta
underofficersgraden. Av anförda skäl ansåge de sakkunniga, att bestämmandet
av utgångspunkten i förevarande avseende borde bliva beroende
av den tid, då den fast anställda underbefälspersonalen efter vunnen
kompetens för befordran till underofficer uppnått den högst avlönade
beställningen såsom underbefäl av manskapet, nämligen vid armén såsom
furir av 1. klassen och vid marinen såsom manskap i 1. lönegraden
(underofficerskorpral). För den personal vid marinen, som efter
ingången av år 1919 vunnit eller vunne befordran till beställning såsom
underofficer av 3. graden vid marinen — vilken lönegrad vore avsedd

att ersätta den nuvarande 1. lönegraden för manskap - borde tiden för
tillträdandet av sådan beställning tagas till utgångspunkt för tjänstårsberäkningen.

Med iakttagande att tidsintervallerna för ålderstilläggens intjänande
för underofficerarna, liksom för kompaniofficerarna, borde utgöra 3 år,
ansåge sig bemälda sakkunniga böra för förstnämnda beställningshavare
ifrågasätta en sådan anordning av löneskalorna, att desamma, räknat
från en levnadsålder av i medeltal omkring 25—26 år vid befordran till
furir av 1. klassen, resp. manskap i 1. lönegraden (underofficer av 3.
graden), komme att omfatta — utöver eu treårsperiod såsom underbefäl
av manskapet (underofficer av 3. graden), vilken period ej skulle få
tillgodoräknas för vinnande av ålderstillägg såsom sergeant och fanjunkare
vid armén, resp. i beställning i de två högre underofficersgraderna
vid marinen — ytterligare fem treårsperioder, innan slutavlöningen såsom
fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av 1. graden) skulle ernås.
Slutavlöningen i högsta underofficersgraden skulle sålunda vinnas vid
eif beräknad levnadsålder av omkring 43—44 år.

Med avseende å spörsmålet, huru stort antal ålderstillägg borde ifrågakomma
för de särskilda beställningarna och i vilken utsträckning skalorna
lämpligen borde ingripa i varandra, hade tre ålderstillägg ansetts tillräckliga
för beställningarna för underofficerare av 3. graden, varemot fyra
ålderstillägg funnits erforderliga för de övriga underofficersbeställningarna.
Löneskalorna borde vidare anordnas så, att begynnelselönen i en var av
dem icke sattes högre, än att den motsvarade begynnelselönen för närmast
lägre underofficersgrupp jämte det första ålderstillägget. För de
båda högsta underofficersgrupperna skulle löneskalorna följaktligen fortlöpa
jämsides med varandra under fyra treårsperioder, under det löneskalan
för underofficerare av 3. graden endast under tre treårsperioder
skulle sammanfalla med löneskalan för underofficerare av 2. graden.
För fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden) borde
efter utgången av den sista treårsperioden i närmast lägre grad tillkomma
ytterligare ett ålderstillägg, så att hela antalet sådana tillägg, liksom för
sergeanter (underofficerare av 2. graden), komme att utgöra fyra.

Beloppen av ålderstilläggen för underofficerarna hade genomgående
satts till 200 kronor, vilket belopp ansetts lämpligast för att beträffande
de särskilda grupperna föra upp slutavlöningen till skäligt belopp.

De för underofficerare vid normal befordran av 1917 års sakkunniga
sålunda ifrågasatta löneskalorna kunna schematiskt belysas sålunda:

Regementsofficerare

samt generalspersoner

(flaggman).

Beställning.	Befordran till furir av 1. klass, manskap i 1. lönegraden (underofficers-korpral) eller underofficer av 3. graden.	Anställning såsom furir av 1. klass, manskap i f. lönegraden (underofficers-korpral) eller underofficer av 3. graden.	Anställning i underofficersbeställning på stat.
	25 äret.	26—28 åren.	29-31 åren.	32—34 åren.	35-37 åren.	38—40 åren.	41-43 åren.	44 o. följ. åren.
Fanjunkare, styekj unkare, flagg-underofficer, underofficer av 1. graden .......................				X	X	X	X	X
Sergeant, underofficer av 2. graden ...........................		_	X	X	X	X	X
Underofficer av 3. graden......		X	X	X	X	—	—	—

Vid tillämpning av ifrågavarande löneskalor för underofficerare förutsattes,
på enahanda sätt som i fråga om officerare, dels att dagavlöningen
för varje beställning skulle utgå med högre belopp än för den närmast
lägre beställningen, och dels att, när befordran skedde till högre beställning,
den befordrade skulle äga rätt att för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid intill högst tre år, varunder han åtnjutit den
vid befordringstillfället innehavda lönen.

Vad därefter angår löneskalorna för regementsofficerare samt
generalspersoner (flaggmän), hava 1917 års sakkunniga erinrat, att
befordran till dylika beställningar icke, såsom beträffande kompaniofficerare
och underofficerare i allmänhet vore fallet, skedde efter tur,
utan allenast genom urval. Bedan av denna orsak ställde sig — fortsätta
bemälda sakkunniga — frågan om lämpligheten av ett lönesystem
med ålderstillägg sådant som det, vilket kommit i tillämpning vid uppbyggandet
av löneskalor för kompaniofficerare och underofficerare, väsentligen
olika med avseende å nu ifrågavarande beställningshavare. Då
vidare beställningarna såsom general (flaggman) jämte överste-(kommendörs-)beställningarna
ju utgjorde de högsta militära chefsplatserna, motsvarande
chefsbefattningarna i de civila ämbetsverken, samt ålderstillägg
för sistnämnda befattningar vid de senare årens löneregleringar icke
ifrågasatts, hade de sakkunniga funnit sig icke böra föreslå upptagande
i lönesystemet av ålderstillägg för generalspersoner (flaggmän) eller för
överstar (kommendörer).

Beträffande övriga regementsofficerare, nämligen majorer och överstelöjtnanter
(kommendörkaptener av 2. och 1. graden), syntes böra erinras,
att dessa beställningars innehavare i regel icke utövade sådant
chefskap, som ålåge förenämnda högre chefer. För de befattningshavare
inom de civila ämbetsverken, med vilka ifrågavarande regementsofficerare
närmast skulle kunna anses likställda, vore för närvarande i
gällande lönestater upptagna ett eller flera ålderstillägg, att utgå efter
viss tids väl vitsordad tjänst i befattningen. Det skulle på grund härav
kunna anses påkallat att för majorer och överstelöjtnanter (kommendörkaptener)
i lönesystemet inlägga ålderstillägg till lämpligen avvägt belopp.
Häremot talade dock vissa skäl, i första hand att major (kommendörkapten
av 2. graden), som befordrades till överstelöjtnant (kommendörkapten
av 1. graden), vunne sådan befordran efter så kort tjänstetid
i den lägre beställningen som i medeltal 3 å 4 år, vadan förutsättning
för ålderstillägg till sådan beställningshavare i själva verket saknades.
Vad sålunda anförts beträffande major (kommendörkapten av 2. graden),
vilken befordrades till överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden),
gällde i huvudsak även överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden),
som vunne befordran till överste (kommendör).

I fråga om sådana majorer och överstelöjtnanter (kommendörkaptener),
som icke vunne befordran till högre beställning, ställde sig saken
något annorlunda. Enligt föreliggande statistiska uppgifter kvarstode
nämligen åtskilliga obefordrade majorer (kommendörkaptener av 2. graden)
i dylik beställning med eu tjänstetid av ända upp till 9 år och
därutöver, och utvisade arméns och marinens rullor, vad obefordrade
överstelöjtnanter och kommendörkaptener av 1. graden beträffade, att
åtminstone bland de senare åtskilliga uppnådde en relativt hög tjänstetid
i sin beställning. Då emellertid ålderstillägg för majorer (kommendörkaptener
av 2. graden) knappast skulle kunna införas, utan att därigenom
den ringa skillnad i avlöningarna för major (kommendörkapten
av 2. graden) och överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden), som
förefunnes enligt nuvarande lönesystem och vilken givit anledning till
vissa olägenheter, komme att än ytterligare minskas, hade 1917 års sakkunniga
funnit sig böra stanna vid att icke föreslå ålderstillägg för
majorer (kommendörkaptener av 2. graden), och vid sådant förhållande
syntes ålderstillägg ej heller böra ifrågakomma för överstelöjtnanter
(kommendörkaptener av 1. graden). Det borde för övrigt erinras, att
den personal, som i dylika beställningar skulle kunna ifrågasättas till
erhållande av ålderstillägg, i allt fall skulle bliva ganska fåtalig.

För här ifrågavarande personal borde sålunda enligt bemälda sakkunnigas
mening fastställas allenast ett avlöningsbelopp, fördelat på lön

Löneskalor
enligt kommunikationsverkens
lönesystem.

och dagavlöning, att utgå oberoende av tjänstålder i vederbörande
beställning.

Sedan de sakkunniga sålunda redogjort för de huvudgrunder, varpå
löneskalorna för officerare och underofficerare enligt det av 1917 års sakkunniga
uppgjorda utkastet till en definitiv lönereglering blivit uppbyggda,
skola de sakkunniga i korthet beröra principerna för löneskalornas anordnande^
enligt det vid kommunikationsverken tillämpade lönesystemet.

Enligt detta system hänföras samtliga de befattningar, som äro avsedda
för manliga tjänstemän, till någon av de 20 särskilda lönegrader,
som ingå i löneplanen för kommunikationsverkens personal. För varje
lönegrad finnes i löneplanen upptaget visst antal löneklasser, fem för de
11 lägsta och fyra för de 9 högsta lönegraderna, vilket innebär, att antalet
avlöningsförhöjningar, motsvarande ålderstillägg, är fyra, resp. tre.*
Sammanlagt utgör löneklassernas antal 29, och är genomgående nummerföljd
inom planen vidtagen.

Antalet ortsgrupper, å vilka de orter, där tjänstemännen äro placerade,
skola fördelas, utgör sju, betecknade med A (billigaste ort, »rena
landsbygden», där ortstillägg ej skall utgå), B, C, D, E, F och Gr (dyraste
ort).

Såsom huvudregel gäller, att tjänsteman vid tillträdande av ordinarie
tjänst erhåller lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken
tjänsten hör, samt vart tredje år uppflyttas i närmast högre löneklass,
intill dess den för lönegraden fastställda högsta löneklassen uppnåtts.
Då löneklassernas antal, såsom ovan nämnts, är fem, resp. fyra inom
varje lönegrad, uppnås således högsta lönen för varje tjänst efter 12,.
resp. 9 år.

Löneskalorna äro vidare anordnade på det sätt, att löneökningarna
vid uppflyttning från lägre till högre löneklass, d. v. s. ålderstilläggen,
å billigaste ort äro större inom de högre än inom de lägre löneklasserna.
Beloppen av dessa löneökningar äro följande:

för	2.	— 6.	löneklasserna.......	..... 120	kronor
»	7.	— 8.	» .......	..... 150
))	9.	— 10.	» .......	..... 180	»
»	11,	— 12.	» .......	..... 210
))	13.	— 17.	» .......	..... 300	»
))	18,	—19.	)> .......	..... 360	»
»	20,	—22.	» .......	..... 420
	23,	—29.	» .......	..... 480	»

Lönen inom de olika lönegraderna är slutligen genomgående avpassad
så, att två intill varandra liggande lönegrader omfatta ett större
eller mindre antal (högst 4 och lägst 2) gemensamma löneklasser.
Denna anordning har betingat särskilda föreskrifter beträffande den lön,
som skall tillkomma befattningshavare dels vid första tillträdandet av
ordinarie tjänst, dels ock vid befordran från tjänst, som hänförts till
lägre lönegrad, till tjänst, som tillhör högre lönegrad.

I förstnämnda hänseende har i kommunikationsverkens lönesystem
ansetts böra införas stadgande om rätt för tjänsteman att vid konstituerandet
till ordinarie tjänst under vissa förhållanden få tillgodoräkna sig
tjänstetid såsom icke-ordinarie. Detta är fallet, då han såsom ickeordinarie
bestritt befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och
omfattning finnes motsvara eller vara jämförbar med den ordinarie tjänst,
till vilken han konstitueras. Berörda stadgande avser att, utan att i
någon mån förrycka principerna för det nya lönesystemet, mildra den
ofördelaktiga inverkan, som tillfälliga konjunkturer kunna utöva på befordringsförhållandena.
Med hänsyn till den tidrjmid, som anses erforderlig
för förvärvande av nödig utbildning och som normalt förflyter,
innan en extra befattningshavare utnämnes till ordinarie tjänst, har berörda
medgivande ansetts böra begränsas till att omfatta den tid utöver
tre år, under vilken den till ordinarie tjänst konstituerade i en följd innehaft
sådan extra anställning, som är jämförlig med hans ordinarie tjänst.

Vad beträffar de i kommunikationsverkens lönesystem upptagna föreskrifterna
till reglerandet av lönebeloppen för personal, som vinner befordran
från lägre till högre lönegrad, sammanhänga dessa med den redan
förut i vissa äldre lönesystem tillämpade s. k. sneddningsprincipen, vilken
innebär, att befordran alltid skall medföra löneförhöjning.

För vinnande av ifrågavarande syfte inom det militära lönesystemet
hade 1917 års sakkunniga föreslagit, dels att dagavlöningen för eu
högre grad alltid skulle sättas högre än för närmast lägre grad,
dels att löneskalorna skulle ingripa i varandra på det sätt, att den,
som befordrades från lägre till högre grad, skulle för åtnjutandet
av ålderstillägg i den högre graden i viss omfattning äga tillgodoräkna
sig tid, varunder han med samma lön innehaft beställning i den
lägre graden, dels ock att slutlönen för en högre grad alltid skulle komma
att överstiga den, som bestämdes för lägre grad. I kommunikationsverkens
lönesystem, enligt vilket hela avlöningen sammanförts till ett
gemensamt belopp under benämningen lön och vari vissa löneklasser alltid
äro gemensamma för två på varandra omedelbart följande eller nära var -

De sakkunnigas
förslag
till löneskalor
för kompaniofficerare
och
underofficerare
m. fl.

andra liggande lönegrader, har frågan om ökad lön vid befordran måst
lösas på annat sätt än av nyssnämnda sakkunniga ifrågasatts. Om den
lor kommunikationsverkens lönesystem gällande huvudregeln, att tjänsteman
vid befordran till högre tjänst skall tillträda lön enligt lägsta löneklassen
för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, undantagslöst komme
till användning, skulle befordran under vissa mycket ofta inträffande
förutsättningar medföra, att tjänstemannen erhölle lägre lön än förut
eller åtminstone icke erhölle någon löneförhöjning. Då emellertid befordran
alltid synes böra innebära löneförhöjning, har det blivit nödvändigt
att lämna en föreskrift, som medför, att tjänsteman vid befordran
alltid kommer att uppflyttas i en högre löneklass, än den han
tillhörde före förflyttningen eller, då förflyttningen sker samtidigt med det
han skulle i den lägre tjänsten uppflyttats i högre löneklass, jämväl
högre än denna.

Den i kommunikationsverkens lönesystem tillämpade sneddningsprincipen
innebär emellertid även att, då befordran icke medfört annan
förhöjning i lön än att tjänstemannen uppflyttats i den löneklass, som
är närmast högre än den han förut innehade, han skall äga att såsom
tjänstetid i denna högre löneklass tillgodoräkna sig den tid, han
stått i den lägre löneklassen. Inträffar åter befordringen på sådan tid,
att han överhoppat en löneklass — vilket såsom ovan nämnts sker, då
befordringen äger rum samtidigt med att uppflyttning i högre löneklass
skulle hava skett utan att befordran mellankomma — får sådant tillgodoräknande
icke äga rum. För det fall att två befordringar för en och
samma befattningshavare skulle inträffa med kortare tidsmellanrum än
tre år, har det ansetts innebära ett oförtjänt gynnande, om principen,
att tjänsteman såsom tjänstetid i högre löneklass må tillgodoräknas tid,
han stått i närmast lägre löneklass, skulle vid båda befordringstillfällena
komma till användning. Med hänsjm härtill har den ytterligare begränsning
föreskrivits, att den senare befordringen icke får föranleda
tillämpning av nämnda princip om tillgodoräknande av tjänstetid.

Då de sakkunniga nu tagit i övervägande frågan om det sätt, på
vilket löneskalorna vid ifrågavarande lönereglering lämpligast böra anordnas,
vilja de sakkunniga omförmäla, att dessa löneskalor ansetts böra
upptagas i tre särskilda, för officerare, för underofficerare och för civilmilitär
personal avsedda löneplaner.

De sakkunniga skola till en början skärskåda ifrågavarande spörsmål,
såvitt angår kompaniofficerare och underofficerare, för att därefter övergå
till frågan om löneskalorna för regementsofficerare och för generalspersoner
(flaggman).

Den fråga, som de sakkunniga i första hand haft att uppmärksamma,
gäller antalet erforderliga löneskalor (lönegrader) för kompaniofficerare
och underofficerare.

I vissa av de yttranden från arméns militära myndigheter, som, enligt
vad ovan (sid. 11) omnämnts, avgivits under år 1920, har i sådant
hänseende föreslagits, att en gemensam skala borde anordnas, å ena sidan,
för samtliga kompaniofficerare — underlöjtnanter (fänrikar), löjtnanter och
kaptener — samt, å andra sidan, för samtliga underofficerare. I andra
av dessa yttranden har förordats ett sammanförande allenast av underlöjtnanter
(fänrikar) samt löjtnanter under en gemensam skala för subalternofficerare.
Härmed har avsetts att möjliggöra eu större utjämning i befordringsförhållandena,
än som skulle vinnas genom en anordning med
skilda på ålderstilläggsprincipen grundade och i varandra ingripande löneskalor.
Då vederbörande myndigheter härvid icke kunnat helt bortse
från den synpunkten, att större ansvar och mera fordrande tjänstgöringböra
betinga högre avlöning, har emellertid samtidigt ifrågasatts, att någon
förmån i form av arvode e. d. borde tillkomma vissa löntagare, exempelvis
samtliga kaptener, oberoende av placering i vissa befattningar,
eller ock sådana beställningshavare, vilka placeras i befattningar såsom
kompanichefer eller kompaniadjutanter.

Vad sålunda föreslagits hava de sakkunniga funnit sig icke kunna
biträda. De sakkunniga hava nämligen, liksom 1917 års sakkunniga,
ansett ofrånkomligt, att lönesystemet ordnas på sådant sätt, att varje
befordran till beställning med större ansvar och mera fordrande tjänstgöring
dels omedelbart vid befordringstillfället åtföljes av ökad avlöning
och dels medför möjlighet att i den nya tjänsten nå högre slutavlöning,
än som kunnat vinnas i den lägre tjänsten. En omläggning
av löneförhållandena i enlighet med vad som från de militära myndigheternas
sida ifrågasatts skulle dessutom innebära vissa organisationsändriugar,
varom det icke lärer tillkomma de sakkunniga att avgiva förslag.
De sakkunniga anse sig alltså, i likhet med 1917 års sakkunniga,
böra för kompaniofficerare föreslå tre särskilda löneskalor, nämligen eu
för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter av nuvarande 1. och 2.
klassen (löjtnanter vid marinen) och eu för kaptener av nuvarande 1.
och 2. klassen, samt för underofficerare — frånsett förvaltare vid intendenturkåren,
varom de sakkunniga framdeles komma att yttra sig —
likaledes tre särskilda löneskalor, nämligen en för underofficerare av 3.
graden, en för sergeanter av nuvarande 1. och 2. klassen (underofficerare
av 2 graden) och en för fanjunkare (flaggunderofficerare, underofricerare
av 1. graden). Genom borttagandet av den nuvarande klassindelningen

334 21

inom kaptensgraden vid armén och marinen samt löjtnants- och sergeantsgraderna
vid armén vållas icke någon ändring i avlöningsförhållandena
för denna personal, enär den från och med år 1918 utgående tillfälliga
löneförbättringen så avpassats, att beställningshavare i nämnda grader
med enahanda tjänstetid redan nu åtnjuta avlöning till lika stora belopp,
vare sig beställning innehaves i 1. eller 2. klassen inom vederbörlig grad.

Beträffande därefter ifrågavarande löneskalors allmänna struktur hava
de sakkunniga, på sätt redan i det föregående (sid. 17) omförmälts, fimnit sig
böra från kommunikationsverkens lönesystem upptaga den anordningen, att
dagavlöningen sammanslagits med lönen till ett belopp. Den nuvarande,
även av 1917 års sakkunniga bibehållna uppdelningen av avlöningen i lön och
dagavlöning skulle sålunda bortfalla. Enligt kommunikationsverkens lönesystem
ingår i lönen jämväl ålderstillägg på sådant sätt, att lönen inom
de särskilda lönegraderna (löneskalorna) bestämts till olika, i förhållande
till tjänstetidens längd avvägda belopp, vilka upptagits i visst antal löneklasser.
Aven denna princip har ansetts böra vinna tillämpning vid ordnandet
av löneskalorna för kompaniofficerare och underofficerare; och har
följaktligen en var av de förut nämnda, för olika grupper av dessa beställningshavare
avsedda sex löneskalorna föreslagits att omfatta så många
löneklasser, som för de särskilda personalgrupperna funnits erforderligt
och lämpligt. Tidsintervallerna mellan de särskilda löneklasserna har
genomgående föreslagits till tre år eller samma tidrymd, som i sådant
avseende upptagits i kommunikationsverkens lönesystem.

I 1917 års sakkunnigas utkast till lönereglering har, på sätt förut
nämnts, kravet på omedelbar avlöningsförbättring vid befordran tillgodosetts
på sådant sätt, att dagavlöningen för varje beställning satts till högre
belopp än för den närmast lägre beställningen. Vid antagandet av nu
angivna grunder för lönesystemet beträffande kompaniofficerare och underofficerare
måste givetvis för vinnandet av nämnda syftemål ett annat
tillvägagångssätt anlitas. I sådant hänseende hava de sakkunniga, såsom
i det följande kommer att närmare utvecklas, föreslagit vissa bestämmelser,
vilka grunda sig på tillämpning av den i kommunikationsverkens
lönesystem upptagna s. k. sneddningsprincipen.

De sakkunniga hava i detta sammanhang ansett sig böra något beröra
de skiljaktigheter mellan löneskalorna för kommunikationsverkens
personal, å ena, samt för kompaniofficerare och underofficerare, å andra
sidan, vilka påkallas av olikheterna i de för nämnda båda personalgrupper
gällande befordrings- och pensionsförhållanden m. m.

Tillsättandet av befattningarna vid kommunikationsverken sker i
regel först efter det desamma förklarats lediga till ansökan och efter
prövning av de sökandes skicklighet och förtjänst. Befordran vid dessa
verk kan vidare på grund av de olika kompetensfordringar, som gälla
för skilda grupper av befattningar, åtminstone för de lägre av dessa
grupper i regel utsträckas endast över ett mindre antal lönegrader och
merendels över sådana, som äro varandra närliggande och hava ett flertal
löneklasser gemensamma. Härigenom har det vid anordnandet av löne,
skalorna för kommunikations verkens befattningshavare låtit sig göra att
bestämma stegringarna i avlöning från lägre till högre löneklasser till
relativt låga belopp. Då därjämte pensionsåldern för befattningshavarna
vid kommunikationsverken är så hög som 67 ''i vissa fall 60) år, har
möjlighet förefunnits att med användande av sådana smärre skillnadsbelopp
mellan högre och lägre löneklasser lägga löneskalorna så,
att personalen i varje särskild kategori kan vinna uppflyttning till de
högsta löneklasserna inom de olika lönegrader, vartill befordran högst
kan vinnas, i god tid före pensionsålderns inträdande.

Vad åter beträffar kompaniofficers- och underofficersgraderna, tillsättas
beställningarna i dessa grader utan ansökan och nästan undantagslöst
efter tur, d. v. s. med hänsyn till uppnådd tjänstålder vid
vederbörligt truppförband (kår). Varje sådan beställningshavare, mot
vilken anmärkning i tjänsten icke förekommer, kan sålunda i regel
påräkna befordran till kapten, resp. fanjunkare (flaggunderofficer,
underofficer av 1. graden). Den tid, varunder vederbörande beställningshavare
kvarstår i de lägre beställningarna inom ifrågavarande
grader — såsom löjtnant och underlöjtnant (fänrik), resp. sergeant
(underofficer av 3., 2. graden) — är i allmänhet relativt kort. Då
därjämte pensionsåldern för nämnda officerare och underofficerare är
väsentligt lägre än för kommunikationsverkens personal — 50 år vid
armén och 55 år vid marinen — har antalet löneuppflyttningar (löneklasser)
i kompaniofficers- och underofficersgraderna måst begränsas till
ett mindre antal än det, som upptagits för sistnämnda personal. A
andra sidan har det befunnits nödvändigt att göra skillnaden i
lönebelopp vid uppflyttning från lägre till högre löneklass större för
de militära beställningshavarna än för befattningshavarna vid kommunikationsverken,
för att de förra skola kunna, i mån av vunnen befordran,
beredas en avlöning, som motsvarar arbetets art och tjänsteansvarets
betydelse i de olika beställningarna. Och slutligen har måst
tillses, att en icke alltför obetydlig slutavlöning kommer att utgå i
kaptensbeställningarna, resp. beställningarna för fanjunkare (flaggunder -

officer, underofficer av 1. graden), då dessa beställningar äro de högsta,
som ernås av flertalet av ifrågavarande militära personal.

Sedan de sakkunniga sålunda yttrat sig om antalet löneskalor (lönegrader)
för kompaniofficerare och underofficerare samt dessa skalors allmänna
struktur, övergå de sakkunniga till en redogörelse för det sätt,
på vilket det närmare utformandet av dessa skalor enligt de sakkunnigas
mening bör äga ram; och komma de sakkunniga därvid att till
behandling upptaga nämnda båda personalgrupper var för sig.

Löneskalor
för kompaniofficerare.

Vad då först angår kompaniofficerarna har det, för möjliggörande
av erforderlig löneförhöjning vid befordran, befunnits nödvändigt att icke
införa några gemensamma löneklasser för de särskilda lönegraderna.
Slutlönen för underlöjtnant (fänrik), 1. lönegraden, skulle alltså understiga
begynnelselönen för löjtnant, 2. lönegraden, liksom slutlönen för
löjtnant skulle vara lägre än begynnelselönen för kapten, 3. lönegraden.
Antalet löneförhöjningar hava de sakkunniga, liksom 1917 års sakkunniga,
föreslagit till en inom underlöjtnants-(fänriks-)graden samt till tre
inom en var av löjtnants- och kaptensgraderna. Löneklassernas antal i
de särskilda graderna skulle alltså utgöra två, resp. fyra.

I en del av förutnämnda under år 1920 till de sakkunniga från de
militära myndigheterna inkomna yttranden — däri myndigheterna, på
anhållan av de sakkunniga, uttalat sig rörande grunderna för den från
och med år 1918 gällande tillfälliga löneförbättringen — hava förordats
vissa ändringar av löneskalorna, i syfte att antalet ålderstillägg måtte ökas.
Såsom skäl härför har framhållits behovet att för beställningshavare,
vilkas befordran blivit fördröjd på grund av sämre befordringsförhållanden
inom vissa truppförband, möjliggöra en större utjämning av
löneförhållandena, än som redan åstadkommits medelst den tillfälliga
löneförbättringen. Särskilt har härvid avsetts, att för löjtnanter, som
under längre tid få vänta på befordran till kapten, bereda en ökad avlöning
i avbidan på vinnandet av sådan befordran. Då införandet av
ytterligare ålderstillägg (löneklasser) inom löjtnantsgraden skulle medföra,
att slutavlöningen för löjtnanter, vilka eventuellt icke äro kompetenta
till kaptensbefordran, komrne att föras upp till ett högre plan, än som
skäligen bör ifrågasättas för beställningshavare i förevarande grad, hava
de sakkunniga ansett sig icke kunna på angivet sätt tillmötesgå omförmälda
önskemål. De sakkunniga hava emellertid velat i annan
ordning upphjälpa löneförhållandena för löjtnanter med särskilt dålig
befordringstur. Vid utarbetandet av bestämmelser rörande sneddnings -

principens tillämpning, vilka i övrigt anslutits till motsvarande föreskrifter
vid kommunikationsverken, hava nämligen dessa bestämmelser
givits en i så måtto vidsträcktare innebörd, att till kapten befordrad
löjtnant skulle äga att av tid, varunder lian stått i högsta löneklassen
såsom löjtnant, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass
än den lägsta i den för kapten avsedda lönegraden räkna sig tillgodo
icke mindre än sex år, d. v. s. tre år mer än som för motsvarande
fall medgivits enligt såväl kommunikationsverkens lönesvstem som de
stadganden, vilka gälla för intjänandet av förhöjning i det såsom tillfällig
löneförbättring nu utgående s. k. allmänna avlöningstillägget.

I enlighet med vad nu anförts i fråga om löneskalorna för kompaniolflcerarna,
skulle dessa schematiskt kunna uttrvckas på följande sätt:

Löne- grad.	. Beställning.				L ii	n e	k 1 a	s s.			i . 1
1.	Underlöjtnant, fänrik	1	2								''
a.	Löjtnant ...............	—	—	3	4	5	(3	— i	— 1	—	i
3.	Kapten, ryttmästare	—	—	—	—	—	—	7	8	9	10

Genom tillämpning av sneddningsprincipen, sådan den kommit till
användning i kommunikationsverkens lönesystem, skulle exempelvis en
underlöjtnant, vilken kan räkna en tjänstetid av minst tre år i 2. löneklassen,
vid befordran till löjtnant omedelbart komma att uppflyttas till

4. löneklassen i den för löjtnanter avsedda lönegraden; och skulle med
den vidsträcktare tillämpning av denna princip, som de sakkunniga beträffande
löjtnanter föreslagit, en löjtnant med minst sex års tjänstetid
i 6. löneklassen vid befordran till kapten komma att omedelbart få tillträda
lön i 9. löneklassen.

Beträffande därefter sättet för anordnandet av löneskalorna för underofficerarna
hava de sakkunniga, i anslutning till de av 1917 års sakkunniga
angivna riktlinjerna för en definitiv lönereglering, funnit antalet
löneförhöjningar i den lägsta graden för underofficerare — underofficerare
av 3. graden — böra begränsas till tre, samt i en var av de båda
övriga graderna för underofficerare — sergeanter (underofficerare av 2.
graden) samt fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av 1. graden) —
bestämmas till fyra. Löneklassernas antal skulle alltså i de särskilda
underofficersgraderna utgöra fyra, resp. fem.

Såsom förut nämnts, skulle enligt de sakkunnigas förslag beträffande

Löneskaler
för underofficerare.

kompaniofficerarna gälla, att slutlönen i en lägre grad icke i något fall
skulle nå upp till begynnelselönen för närmast högre grad. I detta
hänseende hava emellertid de sakkunniga beträffande underofficerarna
ansett, att den anordning, som gäller beträffande den nu utgående tillfälliga
löneförbättringen, bör vid ifrågavarande lönereglering bibehållas. Denna
anordning innebär, att en underofficer, vilken under längre tid fått vänta
på befordran, kan ernå högre avlöning i innehavande grad än den, som
tillkommer annan till högre grad befordrad, men till tjänståldern yngre
underofficer. I sådant syfte hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå,
att vissa löneklasser inom närliggande lönegrader för underofficerarna
göras gemensamma. Härigenom har i förevarande avseende en närmare
överensstämmelse med kommunikationsverkens lönesystem kunnat åvägabringas
än vad som vid uppgörandet av löneskalorna för kompaniofficerare
varit möjligt. Med hänsyn till gällande befordringsförhållanden
och för erhållande av lämpliga begynnelse- och slutlöner för de olika lönegraderna
för underofficerare hava de sakkunniga funnit det vara lämpligast
att av de för 1. lönegraden eller underofficerare av 3. graden avsedda fyra
löneklasser upptaga 3. och 4. löneklasserna jämväl i den för sergeanter
(underofficerare av 2. graden) inrättade 2. lönegraden. Av löneklasserna
i sistnämnda lönegrad, vilka enligt vad förut nämnts skulle vara fem,
hava de tre högsta, d. v. s. 5.- 7. löneklasserna, intagits i 3. lönegraden
eller den, som skulle omfatta beställningarna för fanjunkare (flaggunderofficer,
underofficer av 1. graden). I nämnda 3. lönegrad skulle
därjämte tillkomma ytterligare två löneklasser, nämligen 8. och 9. löneklasserna.

Enligt de av 1917 års sakkunniga skisserade löneskalorna skulle
dessa, vad underofficerarna beträffar, på det sätt löpa parallellt med
varandra, att dels begynnelselönen i varje högre grad komme att motsvara
begynnelselönen i närmast lägre grad jämte ett ålderstillägg, dels
slutlönen i den mellersta graden skulle motsvara slutlönen i den lägsta
graden jämte ytterligare två ålderstillägg, dels ock slutlönen i den högsta
lönegraden skulle motsvara slutlönen i den mellersta lönegraden jämte
ytterligare ett ålderstillägg. Det förslag rörande antalet gemensamma
löneklasser i de särskilda, varandra närliggande lönegraderna, som de
sakkunniga nu framlagt, skulle till synes innebära, att löneskalorna
komme att ingripa i varandra i mindre omfattning än enligt det
nyss skisserade lönesystemet. Så är emellertid icke fallet, enär tillämpningen
av sneddningsprincipen vid befordran kommer att medföra lika
stor utjämning av eventuell olikhet i befordringsförhållandena som nämnda
lönesystem.

I detta sammanhang anse de sakkunniga sig böra omförmäla, hurusom
i flera av de utav de militära myndigheterna under år 1920 avgivna
yttrandena i fråga om löneskaloraas anordnande för underofficerarna
framställts förslag, varmed, i likhet med vad som från berörda
myndigheters sida förekommit beträffande officerarna, åsyftats att vinna
större möjlighet till utjämning i lönehänseende mellan till tjänståldern
likställda underofficerare med olika befordringsförhållanden. Av vissa
regementschefer vid armén har sålunda ifrågasatts, att underofficersbeställningarnas
nuvarande uppdelning på särskilda lönegrader för fanjunkare
och sergeanter borde bortfalla. I yttranden av myndigheter vid
såväl armén som marinen har vidare uttalats önskvärdheten därav, att
antalet ålderstillägg måtte ökas i samtliga grader. Särskilt har det ansetts
angeläget, att för underofficerare av 3. graden infördes ett fjärde
ålderstillägg för att därigenom tillgodose den personal, som i vissa yrkesgrenar
(yrkesavdelningar) under längre tid få vänta på befordran till
underofficerare av 2. graden.

Av i huvudsak enahanda skäl, som förut anförts beträffande konstruktionen
av löneskalorna för officerare, hava de sakkunniga icke
funnit anledning att biträda de sålunda framställda förslagen rörande
lönesystemets anordnande för underofficerarna. Kravet på ökad möjlighet
att tillgodose de underofficerare av 3. graden vid marinen, vilka
under längre tid kvarstå i denna grad, hava de sakkunniga emellertid
funnit vara värt beaktande; och hava de sakkunniga fördenskull bland
bestämmelserna rörande sneddningsprincipens tillämpande för dessa beställningshavare,
i överensstämmelse med vad som föreslagits för löjtnanter,
intagit medgivande för underofficer av 3. graden att vid befordran
tillgodoräkna sig intill sex år av den tid, han tillhört 1. lönegradens
högsta löneklass.

Av militära beställningshavare av fanjunkares grad finnes vid armén
eu grupp, som i lönehänseende icke är direkt jämnställd med denna
grad, nämligen förvaltarna vid intendenturkåren. Dessa beställningshavare
åtnjuta nämligen, utöver fanjunkares avlöningsförmåner enligt
stat, ett ålderstillägg å 300 kronor. Tillfällig löneförbättring utgår därjämte
i form av allmänt avlöningstillägg med 1,100 kronor till en var
förvaltare utan hänsyn till viss tjänstetid. Samma förhållande äger rum
beträffande den å staten för ridskolan upptagna redogöraren vid denna
skola. De sakkunniga hava ansett, att för nu nämnda beställningshavare
bör inrättas en särskild 4. lönegrad, i vilken skulle intagas de fyra högsta
löneklasserna i 3. lönegraden samt införas ännu en högre löneklass.

Särskild lön*:
grad för förvaltare
vid
intendentur -kåren in. 11.

Löneskalor för
regomentsofflcerare

och för
generalspersoner

(flaggman).

De löneskalor, som av de sakkunniga sålunda förordats att ingå i
löneplanen för underofficerare, kunna schematiskt uttryckas på följande sätt.

Löne- grad.	Beställning.				I, ö	n e	k 1 a	S 8.
1.	Underofficer av 3. gra-den .....................	1	2	3	4
2.	Sergeant, underofficer av 2. graden .......			3	4	5	6	7
3.	Fanjunkare, styckjun-kare, flaggunderoffi-cer, underofficer av 1. graden.............					5	6	7	8	9
4.	Förvaltare vid inten- denturkåren ocli redogöraren vid rid-skolan ...............			.			6	7	8	9	10

I det föregående hava de sakkunniga redogjort för det av de sakkunniga
uppgjorda förslaget beträffande anordnandet av löneskalorna
för kompaniofficerare och underofficerare. En av de huvudgrunder, på
vilka berörda förslag vilar, är, att ålderstillägg införes i lönesystemet på
sådant sätt, att lönen inom de särskilda lönegraderna bestämmes till
olika, i förhållande till tjänstetidens längd avvägda belopp. 1 nämnda
hänseende ansluter sig förslaget väsentligen till det av 1917 års sakkunniga
uppgjorda utkastet till en definitiv lönereglering ävensom till
det för kommunikationsverken nu gällande lönesystemet.

Då de sakkunniga nu övergå till behandling av frågan om sättet
för anordnandet av löneskalorna för regementsofficerare samt arméfördelningschefer
och likställda generalspersoner (flaggmän), tillåta sig de sakkunniga
till en början hänvisa till sin förut (sid. 28) lämnade redogörelse
i förevarande avseende för berörda, av 1917 års sakkunniga utarbetade
utkast till definitiv lönereglering. Av denna redogörelse framgår, att bemälda
sakkunniga på anförda skäl icke ansett sig böra föreslå upptagande
i lönesystemet av ålderstillägg för omförmälda beställningshavare. 1 anslutning
härtill utgår ock den tillfälliga löneförbättring, som i form av
allmänt avlöningstillägg nu tillkommer ifrågavarande beställningshavare,
med enhetliga belopp oberoende av tjänståldern i vederbörande tjänstegrad.

I vissa av de utav de militära myndigheterna under år 1920 av -

givna yttrandena har framhållits såsom ett önskemål, att ålderstilläggssystemet
vid förevarande lönereglering måtte komma till användning jämväl
i fråga om beställningarna för regementsofficerare. Flertalet av de myndigheter,
som uttalat sig i sådan riktning, har ansett, att ålderstillägg
borde förekomma för överstelöjtnanter och majorer (kommendörkaptener
av 1. och 2. klassen), men däremot icke för överstar (kommendörer).
Därvid har även ifrågasatts, att beställningarna för överstelöjtnanter och
majorer skulle sammanföras till en gemensam lönegrad med lämpligt
antal ålderstillägg; och har såsom skäl härför särskilt framhållits, att ett
flertal förflyttningar, som betingas av de nuvarande befordringarna av
majorer till överstelöjtnanter, såmedelst skulle kunna undvikas.

Vid övervägande av förevarande spörsmål hava de sakkunniga funnit
sig icke kunna tillstyrka förslaget om sammanförande av överstelöjtnants-
och majorsbeställningarna till en gemensam lönegrad. En sådan
anordning skulle nämligen, liksom det tidigare omnämnda förslaget om
anordnande av en gemensam löneskala för underlöjtnanter (fänrikar) och
löjtnanter, dels medföra, att befordran till överstelöjtnautsgraden icke
bleve omedelbart förbunden med löneförbättring, och dels innebära en
organisationsändring, vilken torde ligga utanför ramen för de sakkunnigas
uppdrag.

Det väckta förslaget om införande av ålderstillägg för regementsofficerare
hava de sakkunniga dock funnit vara av beskaffenhet att
icke böra helt avvisas. Att ålderstillägg till överstar (kommendörer)
icke bör ifrågasättas synes emellertid de sakkunniga vara uppenbart
redan av den orsaken, att sådant tillägg icke förekommer lör motsvarande
chefsbefattningar vid de civila ämbetsverken. Beträffande åter
övriga regementsofticersbeställningar torde frågan om lämpligheten att
för dessa beställningar tillämpa ålderstilläggsprincipen få anses numera
hava kommit i ett i viss män annat läge än då 1917 års sakkunniga
avgåvo sitt förslag i ämnet. På sätt i det följande (sid. 126) föreslås,
skulle nämligen vid förevarande lönereglerings genomförande bland avlöningsbestämmelserna
intagas medgivande för personal, som vinner
befordran från lägre till högre beställning, att vid förflyttning, som
härav föranledes, komma i åtnjutande av ersättning för flyttningskostnad.
Vid sådant förhållande skulle den av 1917 års sakkunniga framhållna
olägenheten av en alltför ringa skillnad i avlöning för major (kommendörkapten
av 2. graden) och för överstelöjtnant (kommendörkapten av
1. graden) till huvudsaklig del bortfalla. På grund härav hava de sakkunniga
ansett, att i den lönegrad, som avses lör majorer (kommendörkaptener
av 2. graden), böra införas två löneklasser, varigenom dessa

384 21 b

Särskild
lönegrad för
inspektören
för kavalleriet
m. fl.

beställningshavare skulle efter en tjänstetid av tre år kunna komma i
åtnjutande av ett ålderstillägg. Att härutöver ifrågasätta ytterligare
löneförhöjningar inom majorsgraden hava de sakkunniga icke ansett sig
böra förorda särskilt med hänsyn till angelägenheten att kunna avpassa
slutlönen för ifrågavarande beställningshavare till belopp, som skäligen
motsvarar deras arbetsuppgifter och ansvar.

Vad vidare angår den närmast över majorsgraden stående graden
för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av 1. graden) hava de sakkunniga
icke kunnat bortse därifrån, att dessa beställningar till stor del
äro övergångsplatser för vidare befordran samt att vederbörande beställningshavare
i allt fall under en relativt kort tid kvarstå i denna grad.
Da beställningarna i fråga sålunda i nu nämnt hänseende skilja sig från
de med dem eljest närmast jämförbara befattningarna vid kommunikationsverken,
vilka i regel äro slutplatser och för vilka på grund därav
ett flertal löneförhöjningar äro väl lämpade, hava de sakkunniga stannat
vid att för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av 1. graden) föreslå
avlöningens fastställande med ett oberoende av tjänståldern i vederbörande
beställning utgående belopp.

Då beställningarna såsom general (flaggman) samt överste-(kominendörs-)beställningarna
utgöra de högsta militära chefsplatserna, närmast
motsvarande chefsbefattningarna i de civila ämbetsverken, samt ålderstillägg
för dessa befattningar icke ifrågasatts, hava de sakkunniga — i
likhet med 1917 års sakkunniga — funnit sig icke heller för ifrågavarande
beställningar böra föreslå något ålderstillägg.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle för regementsofficerare
samt arméfördelningschefer och likställda generalspersoner (flaggmän)
upptagas fyra lönegrader, nämligen en för majorer (kommendörkaptener
av 2. graden) — 4. lönegraden; en för överstelöjtnanter (kommendörkaptener
av 1. graden) — 5. lönegraden; en för överstar (kommendörer)
— ö. lönegraden; samt en för arméfördelningschefer och likställda
generalspersoner (flaggmän), vilken av anledning, som här nedan
sägs, benämnts 8. lönegraden. Den för majorer (kommendörkaptener
av . 2. graden) avsedda lönegraden skulle omfatta två löneklasser, de
övriga lönegraderna däremot allenast en löneklass.

De sakkunniga hava emellertid funnit, att mellan lönegraderna för
överstar samt för arméfördelningschefer och likställda generalspersoner
bör inläggas en särskild lönegrad för vissa beställningshavare vid armén,
vilka för närvarande i avlöningshänseende äro ställda mellan överste och

general. Nämnda beställningshavare äro inspektören för kavalleriet, kommendanten
i Boden och militärbefälhavaren på Gottland. Avlöningen
för dessa beställningshavare är för närvarande bestämd till samma belopp
som för överste, vartill emellertid för en var av dem kommer ett
årligt arvode av 1,000 kronor. Vid nu ifrågavarande lönereglering bär
det synts riktigast, att nämnda arvoden inkluderas i lönen, varigenom,
såsom nvss nämnts, en särskild lönegrad för bemälda tre beställningshavare
— 7. lönegraden — skulle tillskapas.

Vid bifall till vad de sakkunniga här ovan föreslagit skulle löneplanen
för officerare omfatta åtta lönegrader, nämligen: 1. lönegraden
för underlöjtnanter (fänrikar), 2. lönegraden för löjtnanter, 3. lönegraden
för kaptener, 4. lönegraden för majorer (kommendörkaptener av

2. graden), 5. lönegraden för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av
1. graden), 6. lönegraden för överstar (kommendörer), 7. lönegraden för
ovannämnda tre särskilt angivna beställningshavare vid armén samt
8. lönegraden för arméfördelningschefer och likställda generalspersoner
(flaggmän).

I). Sättet för lönetursberäkningen för kompaniofficerare och underofficerare.

De sakkunniga hava tidigare (sid. 25 och 28) redogjort för de förslag,
som av 1917 års sakkunniga i samband med uppdragandet av
riktlinjer för en definitiv lönereglering framlagts beträffande rätt för
kompaniofficerare och underofficerare att för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig viss föregående tjänstetid utöver vad som föranleddes
därav, att löneskalorna för olika beställningar skulle ingripa i varandra.
I det föregående (sid. 31) har även omnämnts, hurusom i kommunikationsverkens
lönesystem upptagits stadgande om rätt för tjänsteman att vid
konstituerandet till ordinarie tjänst under vissa förutsättningar tillgodoräkna
sig tjänstetid såsom icke-ordinarie befattningshavare.

Vid nu förevarande lönereglering synes det, med hänsyn till den stora
ojämnhet i befordringsförhållandena, som förekommer vid olika truppförband
(kårer) och, vad särskilt marinens underofficerare beträffar, inom
de olika yrkesgrenar (yrkesavdelningar), vara personalen är uppdelad, vara
en angelägenhet av stor vikt att fastställa lämplig utgångspunkt för lönetursberäkningen,
d. v. s. att bestämma, huru stor del av den tjänstetid,
som fullgjorts före vinnandet av ordinarie beställning, bör fä tillgodoräknas
vid första tillträdandet av sådan beställning ävensom vid framtida
uppfiyttningar från lägre till högre löneklass. Att i detta avseende nyss -

nämnda, för kommunikationsverkens personal gällande stadgande, enligt
vilket viss tjänstetid i icke-ordinarie befattning kan få tillgodoräknas i
ordinarie tjänst, icke är ägnat att lämna någon ledning för en militär
lönereglering, ligger i öppen dag. I stället har 1917 års sakkunnigas
förslag i förevarande avseende i väsentlig mån tjänat de sakkunniga till
förebild vid ordnandet av denna fråga.

De sakkunniga hava sålunda från nyssnämnda förslag upptagit den
grundsatsen, att vid lönetursberäkningen för officerare bör få tillgodoräknas
tjänstetid såsom underlöjtnant (fänrik) icke blott i beställning på
stat utan jämväl såsom surnumerär officer.

Beträffande lönetursberäkningen för underofficerarna kräver, såsom
1917 års sakkunniga framhållit, den stora ojämnheten med avseende å den
levnadsålder, då befordran till underofficers grad vinnes, särskilda regler
för avlöningsförhållandenas utjämning. Enligt nyssnämnda sakkunnigas
förslag borde utgångspunkten i förevarande avseende bliva beroende av
den tid, då den fast anställda underbefälspersonalen efter vunnen kompetens
för befordran till underofficer uppnått den högst avlönade beställningen
såsom underbefäl av manskapet, nämligen vid armén såsom furir
av 1. klassen och vid marinen såsom manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpral).
k ör den personal, som efter indragning av sistnämnda
lönegrad komme att direkt befordras till någon av de från och med år
1919 nyinrättade beställningarna för underofficerare av 3. graden vid
marinen, föreslogs såsom utgångspunkt för lönetursberäkningen tiden
för tillträdandet av dylik beställning. Nu angivna bestämmelser hava i
huvudsak vunnit tillämpning vid reglerandet av den tillfälliga löneförbättring,
som från och med år 1918 tillkommer underofficerare vid armén
och marinen.

1 de yttranden, som av de militära myndigheterna avgivits under
år 1920, hava väckts olika förslag i syfte" att bereda möjlighet till eu
större utjämning av avlöningsförhållandena än som sålunda vid den tillfälliga
löneregleringen avsetts. Dessa förslag kunna sägas väsentligen gå
ut på att anknyta utgångspunkten för lönetursberäkningen, vid armén till
tiden för avläggande av furirsexamen (underofficersexamen enligt de
före utbildningsåret 1916—1917 gällande bestämmelserna) samt vid
marinen^ till tiden, då såväl underofficersexamen avlagts som den för
underofficersbefordran stadgade tjänstetiden blivit fullgjord, eller i allmänhet
tre, resp. sex år från det den första anställningen vunnits.

De sålunda ifrågasatta bestämmelserna hava de sakkunniga ansett
vara ägnade att medföra ett mera rättvist resultat än de av 1917 års

sakkunniga föreslagna och vid den nu utgående tillfälliga löneförbättringen
tillämpade regler; och hava de sakkunniga följaktligen tagit sagda bestämmelser
till ledning vid avfattandet av erforderliga föreskrifter i
ämnet. Härvid har emellertid hänsyn ansetts böra tagas dels till den
omständigheten, att furirsexamen vid armén, enligt vad nyss omförmälts,
i regel avlägges tre år tidigare än villkoren beträffande såväl kunskapsprov
som tjänstetid för vinnande av anställning såsom underofficer vid
marinen blivit fullgjorda, och dels därtill, att underofficersbefordrau vid
armén sker direkt till sergeantsbeställning, motsvarande beställning såsom
underofficer av 2. graden vid marinen, medan vid marinen första
underofficersbefordran vinnes till en lägre underofficersgrad, avsedd för
underofficerare aA^ 3. graden. Då sergeantsbeställning under normala
förhållanden torde vinnas efter sex års tjänst, räknat från tiden
för furirsexamens avläggande, lärer sergeant vid armén böra få tillgodoräkna
sig sin efter avläggandet av sådan examen fullgjorda tjänstetid
såsom inanskap, minskad med sex år. Underofficer av 3. graden vid
marinen, vilken, såsom förut nämnts, kan förutsättas i allmänhet hava
fullgjort villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för
anställning såsom underofficer efter sex års förlopp från den första fasta
anställningen och som beräknas kvarstå i nämnda grad under minst tre
år, bör sålunda, för att jämnställdhet mellan arméns och marinens underofficerare
skall åvägabringas, få tillgodoräkna sig hela den tid han, efter
att hava uppfyllt berörda villkor, innehaft beställning såsom manskap.

I fråga om musikunderofficerarna And armén har därjämte eu särskild
bestämmelse befunnits erforderlig, då någon fordran på avlagd
furirsexamen (underofficersexamen) icke finnes uppställd för vinnande
av befordran till musikunderofficersbeställning och musikmanskap kan
vinna fast anställning under det år, då 16 års ålder uppnås, under
det annat manskap får antagas först från och med den 1 november det
år, då den anställningssökande fyller 18 år. I syfte att åstadkomma
största möjliga likställighet beträffande lönetursberäkningen mellan musikunderofficerare
och övriga underofficerare vid armén, hava de sakkunniga
ansett sig böra i fråga om musiksergeant ATid armén förorda, att
till utgångspunkt för lönetursberäkningen tages den tidpunkt, då sådan
beställningshavare, efter fyllda 18 år, innehaft beställning såsom musikmanskap
under 9 år; och skulle sålunda musiksergeant vid armén äga
att i förevarande avseende tillgodoräkna sig den tid efter fyllda 18 år,
varunder den fasta anställningen varat, minskad med 9 år.

1 enlighet med nu angivna grunder vilja de sakkunniga föreslå
följande bestämmelser rörande tillgodoräknande för officer och under -

Allmänna

synpunkter.

officer av tjänstetid, som infallit före det vederbörande beställningshavare
vunnit ordinarie sådan beställning, nämligen:

Underlöjtnant må för bestämmandet av begynnelselön i denna beställning
och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom
tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från det han, efter avlagd officersexamen,
vunnit första anställningen såsom officer, vare sig beställning
på stat erhållits samtidigt eller senare.

Sergeant (musiksergeant) vid armén och underofficer av 3. graden
vid marinen må för bestämmandet av begynnelselön i resp. beställning
och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid tillgodoräkna
sig viss tid, under vilken lian omedelbart före tillträdandet
av underofficersbeställning på stat i en följd varit fast anställd vid
krigsmakten, enligt följande grunder, nämligen:

a) sergeant vid armén, som avlagt antingen underofficersexamen
enligt de före utbildningsåret 1916-—1917 tillämpade bestämmelser eller
furirsexameu enligt de från och med nämnda utbildningsår gällande
föreskrifter: tiden efter avläggandet av sådan examen, minskad med
sex år;

b) musiksergeant vid armén, oavsett huruvida han avlagt någondera
av de under a) omförmälda examina eller ej: den tid efter fyllda
18 år, varunder den fasta anställningen varat, minskad med nio år;

c) underofficer av 3. graden vid marinen: tiden från det han uppfyllt
villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för vinnande
av anställning i nämnda egenskap.

E. Lönebelopp för officerare och underofficerare.

De sakkunniga övergå nu till att yttra sig rörande de lönebelopp,
som skäligen böra bestämmas vid tillämpningen av de utav de sakkunniga
föreslagna löneskalorna för officerare och underofficerare, d. v. s.
beloppen av dels begynnelselönerna inom varje lönegrad och dels avlöningsförhöjningarna
vid uppflyttning från lägre till högre löneklass
inom de lönegrader, vilka omfatta två eller flera löneklasser.

I del I av förevarande betänkande hava de sakkunniga framhållit,
hurusom den nu utgående tillfälliga löneförbättringen haft till syfte att
föra upp avlöningarna för officerare och underofficerare till den nivå,
som ungefär motsvarade 1914 års prisläge. De sakkunniga hava vidare
uttalat, att vid den nu ifrågasatta löneregleringen borde tagas till utgångspunkt
det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskost -

naderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle under
normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. Härvid syntes
man — fortsätta de sakkunniga — liksom vid kommunikationsverkens
lönereglering, ''kunna utgå därifrån, att detta prisläge läge omkring lö
procent högre än prisnivån år 1914. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga
ansett, att en lönereglering för ifrågavarande personal skulle bliva
på ett rättvist och lämpligt sätt avpassad, därest de för de olika tjänstegraderna
under år 1920 utgående avlöningarna (avlöningsbeloppen enligt
gällande stat jämte allmänt avlöningstillägg) å billigaste ort, där inga särskilda
prisfördyrande omständigheter förelåge, ökades med lli procent, samt
å övriga ortsgrupper höjdes med de av de sakkunniga för år 1921 för resp.
återstående ortsgrupper föreslagna ortstillägg, jämväl ökade med 16 procent.
De sakkunniga hade funnit sig med så mycket större skäl böra vid
en lönereglering räkna med de föreslagna ortstilläggen i deras helhet, som
riksdagens beslut att för år 1921 bevilja endast hälften av dessa tillägg
syntes hava varit förestavat av orsaker, som icke ägt samband med
frågan om tillräckligheten av de därigenom medgivna avlöningarna, samt
ortstilläggen enligt de sakkunnigas förslag, vilket hänfört sig till prisläget
år 1914, avsetts att utgå med i allmänhet något lägre belopp, än
som framgått av en direkt jämförelse med kommunikationsverkens
löneplan.

De sakkunniga ville emellertid framhålla, att de sakkunniga icke
ansett tillfyllest att allenast genom användande av nu angivna grunder
fixera storleken av de särskilda avlöningsbeloppen. Ehuruväl den omfattande
utredning, som föregått framläggandet av 1917 års sakkunnigas
förslag till tillfällig löneförbättring, syntes utgöra en borgen för, att
denna löneförbättring blivit på ett i det stora hela tillfredsställande sätt
utmätt med hänsyn till de särskilda personalgruppernas olika arbete och
tjänsteansvar, hade de sakkunniga ansett sig icke böra underlåta att vid
den nu ifrågasatta löneregleringen till prövning upptaga spörsmålet, om
och i vilken mån några jämkningar i de olika avlöningsbeloppen ur nu
nämnd synpunkt kunde vara påkallade. Tv för de sakkunniga hade det
stått klart, att arbetets art och tjänsteansvarets betydelse måste vara de
i främsta rummet grundläggande faktorerna vid värdesättandet av de
särskilda grupperna av ifrågavarande beställningar. På grund av den
förnyade granskning, som de sakkunniga sålunda i förevarande hänseende
verkställt, hade de föreslagna avlöningsbeloppen i vissa fall kommit att
förete avvikelser från de resultat beträffande avlöningsbeloppens storlek,
som med tillämpning allenast av ovan angivna regler skulle hava ernåtts.
Härvid hade även en jämförelse mellan officerare och underofficerare, å

ena, samt civil personal, å andra sidan, ansetts böra i viss mån öva
inverkan; och vilja de sakkunniga i sådant avseende hänvisa till vad
som anförts å sid 23—26 i del I av förevarande betänkande.

Innan de sakkunniga närmare ingå på frågan om storleken av de
lönebelopp, som de sakkunniga ansett böra upptagas i de särskilda
löneplanerna för officerare och underofficerare, vilja de sakkunniga till
en början erinra därom, att de sakkunniga beträffande den tekniska
konstruktionen av dessa löneplaner i stort sett följt de grunder, varpå
kommunikationsverkens lönesystem i detta avseende vilar. Sålunda
hava lönerna på A-ort i varje fall upptagits till sådana belopp på
jämna tiotal kronor, som vid delning med tolv giva på hel krona
eller 50 öre slutande månatliga belopp. Åven ortstilläggen hava avpassats
så, att avlöningsbeloppen på ortsgrupperna B—G, för månad
räknat, giva sådana tal. I fråga om ortstilläggen har vidare följts den
regeln, att de skola- utgå med fixa, i förhållande till lönen på A-ort
stigande belopp, att ortstillägget i den lägsta eller 1. löneklassen i
löneplanen för underofficerare skall utgöra 102 kronor för den näst
billigaste ortsgruppen med tillägg av ytterligare 102 kronor för varje
ny ortsgrupp, så att å dyraste ort tillägget kommer att utgå med 612
kronor, samt att ortstilläggets maximibelopp, med undantag för de två
högsta (7. och 8.) lönegraderna i löneplanen för officerare, skall
utgöra 240 kronor för näst billigaste ortsgruppen med tillägg av ytterligare
240 kronor för varje ny ortsgrupp, så att detsamma å dyraste
ort kommer att uppgå till 1,440 kronor. Beträffande ortstilläggets belopp
inom 7. och 8. lönegraderna i löneplanen för officerare, hava
de sakkunniga, i anslutning till Kungl. Maj:ts till innevarande års riksdag
avlåtna förslag till lönebelopp för cheferna för vissa civila ämbetsverk,
upptagit ortstillägget för den näst billigaste ortsgruppen till 300
kronor med tillägg av samma belopp för en var av de följande ortsgrupperna,
varigenom ortstillägget på dyraste ort inom nämnda båda
lönegrader kommer att utgöra 1,800 kronor.

Beträffande de löneökningar, som skola inträda vid uppflyttning
från lägre till högre löneklass, hava dessa uppförts med större belopp
inom de högre än inom de lägre lönegraderna.

Enligt 1917 års sakkunnigas utkast till definitiv lönereglering upptogos
ålderstilläggen, såvitt kompaniofficer ärna angår, till 300 kronor
för underlöjtnanter (fänrikar), 400 kronor för löjtnanter och 500 kronor
för kaptener. I anslutning härtill och under iakttagande, att dessa belopp
höjas med omkring 16 procent, har avlöningsskillnaden mellan

löneklasserna föreslagits till 360 kronor inom 1. lönegraden, till 480 kronor
inom 2. lönegraden och till 600 kronor inom 3. lönegraden. Avlöningsförhöjningen
mellan löneklasserna inom 4. lönegraden — för majorer
(kommendörkaptener av 2. graden) — hava även funnits lämpligen böra
bestämmas till sistnämnda belopp, 600 kronor. Såsom förut nämnts, hava
övriga lönegrader inom löneplanen för officerare icke fördelats i löneklasser.

Ehuru löneplanen för underofficerare väsentligen anordnats efter
kommunikationsverkens lönesystem med ett flertal gemensamma löneklasser
för varandra närliggande lönegrader, hava avlöningsförhöjningarna
i denna löneplan måst, för åstadkommande av tillräckligt hastig stegring
i löneskalan, sättas i viss mån högre än som enligt nämnda lönesystem
förekommer inom lönegrader med i huvudsak lika begynnelselöner.
Ifrågavarande löneplan upptager följande skillnader i avlöningsbelopp
mellan de särskilda löneklasserna: 180 kronor mellan 1. och 2. löneklassen,
210 kronor mellan 2. och 3. samt 3. och 4. löneklasserna, 270
kronor mellan 4. och 5., 5. och 6. samt 6. och 7. löneklasserna och
300 kronor mellan 7. och 8., 8. och 9. samt 9. och 10. löneklasserna.

Vid lönebeloppens bestämmande för officerarna hava de sakkunniga
utgått från, att någon särskild anledning icke kan anses föreligga
att bereda innehavarna av beställningarna såsom underlöjtnanter (fänrikar)
— 1. lönegraden — annan avlöningsförhöjning än den, som betingas
av den nuvarande avlöningens framförande till prisnivån vid
början av 1920-talet. Då den nuvarande avlöningen utan ålderstillägg
för denna grupp av beställningshavare på A-ort, där något ortstillägg
icke förekommer, uppgår till 2,215 kronor, skulle avlöningen efter höjning
med 16 procent komma att utgöra 2,569 kronor 40 öre, vilket
belopp, i enlighet med ovan angivna grunder för löneplanernas konstruktion,
avrundats till 2,580 kronor. Ortstilläggets belopp i 1. löneklassen
av ifrågavarande lönegrad har satts till 120 kronor för varje ny
ortsgrupp, vadan begynnelselönen på dyraste ort eller G-ort upptagits
till 3,300 kronor. För underlöjtnant, vilken vinner uppflyttning till 2.
löneklassen med därmed förenad löneökning av 360 kronor, skulle lönen
på A-ort alltså utgöra (2,580 + 360 = ) 2,940 kronor. Med ett ortstillägg
av 132 kronor för varje ny ortsgrupp upptages lönen i sistnämnda löneklass
å G-ort till ett belopp av 3,732 kronor.

Avlöningen för löjtnant av 1. klassen (löjtnant vid marinen) utan
ålderstillägg utgår för närvarande på A-ort med 2,895 kronor, ett belopp,
som, förhöjt med 16 procent, motsvaras av 3,358 kronor 20 öre.
Lönen i den för denna grupp av beställningshavare avsedda 2. löne 7 -

Lönebeloppen
inom löneplanen
för
officerare.

334 21

gradens lägsta löneklass på A-ort tiar därför fastställts till 3,360 kronor.
I de följande löneklasserna inom ifrågavarande lönegrad, d. v. s. 4.—6.
löneklasserna, är lönen på A-ort, med tillägg av avlöningsförhöjningar
om 480 kronor, upptagen till resp. 3,840 kronor, 4,320 kronor och 4,800
kronor. I överensstämmelse med förut angivna principer för ortstilläggens
bestämmande äro dessa för varje ny ortsgrupp upptagna med
följande belopp, nämligen i 3. löneklassen med 150 kronor, i 4. löneklassen
med 162 kronor, i 5. löneklassen med 174 kronor och i 6. löneklassen
med 198 kronor. I enlighet härmed uppgår lönen på G-ort inom
2. lönegradens nyssnämnda fyra särskilda löneklasser till resp. 4,260,
4,812, 5,364 och 5,988 kronor.

Den nuvarande avlöningen för kapten av 2. klassen, som icke åtnjuter
ålderstillägg eller ortstillägg, utgör 4,810 kronor. Med en förhöjning
av 16 procent motsvaras detta belopp av en lön i 7. löneklassen
på A-ort av 5,579 kronor 60 öre, vilket belopp avjämnats till 5,580
kronor. I anslutning till de sakkunnigas förslag om löneförhöjningarnas
fastställande till 600 kronor i den för kaptener avsedda 3. lönegraden
upptages lönen i 8.—10. löneklasserna på A-ort till resp. 6,180,
6,780 och 7,380 kronor. Ortstilläggen inom ifrågavarande lönegrads
särskilda löneklasser äro i löneplanen upptagna till resp. 216 kronor,
228 kronor, 234 kronor och 240 kronor, vadan lönerna å G-ort
uppgå till följande belopp, nämligen inom 7. löneklassen till 6,876 kronor,
inom 8. löneklassen till 7,548 kronor, inom 9. löneklassen till 8,184
samt inom 10. löneklassen till 8,820 kronor.

Ser man då till, huru de sålunda föreslagna lönebeloppen för underlöjtnants-
(fänriks-), löjtnants- och kaptensbeställningarna ställa sig i
förhållande till lönerna för sådana befattningar inom den civila förvaltningen,
som kunna anses vara närmast jämförbara med dessa
militära beställningar, torde till en början böra anmärkas, att underlöjtnants-(fänriks-)beställningarna
knappast äga någon motsvarighet
bland de civila befattningarna. Fänriksbeställningen vinnes nämligen
vid den tidiga åldern av omkring 22 år och vederbörande beställningsliavare
kvarstå i beställning såsom fänrik och underlöjtnant endast en
kortare tid. Svårigheter möta ock att finna någon med löjtnant jämförbar
civil befattningshavare. Den för löjtnant föreslagna slutlönen
överensstämmer närmast med slutlönen i 9. lönegraden i kommunikationsverkens
löneplan, till vilken lönegrad hänföras, bland andra, stationsinspektor
av klass 4 B och stationsmästare av klass 5 vid statens järnvägar.
I det förslag till lönereglering för befattningshavare vid stats -

departement och centrala verk, som avgivits till innevarande års riksdag,
har någon tjänsteman icke upptagits i nämnda lönegrad. Lättare är
däremot att beträffande den föreslagna lönegraden för kapten finna en
jämförelse med civila befattningshavare. Den av de sakkunniga förordade
avlöningen för kapten har nämligen viss motsvarighet i den uti kommunikationsverkens
löneplan upptagna 15. lönegraden, till vilken hänförts,
bland andra, ett flertal tjänstemän i sekreterarbefattningar ävensom intendent
vid postverket, befälhavare av klass 2 å ångfärja och stationsinspektor
av klass 1 vid statens järnvägar. Redan den korta tjänstetid såsom
officer av allenast nio år, vilken kräves för vinnande av befordran till kapten,
har emellertid inneburit ett hinder att ansluta begynnelselönen i lönegraden
för kapten till motsvarande lön för nämnda civila tjänstemän,
utan har den förra satts 720 kronor lägre än den senare. Slutlönen för
kapten har dock med hänsyn till denne beställningshavares tjänsteställning
och ansvar förts upp så högt, att densamma med allenast 240
kronor understiger den högsta lönen inom 15. lönegraden. I det noggranna
avvägande av lönebeloppen för löjtnants och underlöjtnants-(fänriks-)beställningarna
i förhållande till kaptensbeställningarna, som de sakkunniga
sökt verkställa, hava de sakkunniga trott sig finna en borgen för,
att jämväl lönerna för förstnämnda båda personalgrupper blivit på ett tillfredsställande
sätt utmätta.

Den avlöning, som för närvarande åtujutes av major (kommendörkapten
av 2. graden) utan ortstillägg, utgör 7,175 kronor. Med tillägg
av 16 procent på detta belopp bör lönen i lägsta — 11. — löneklassen inom
den för majorer avsedda 4. lönegraden på A-ort utgöra 8,323 kronor eller
i avrundat tal 8,340 kronor. Ortstillägget för varje ny ortsgrupp har
upptagits till 240 kronor, vadan lönen å G-ort inom ifrågavarande löneklass
skulle utgöra 9,780 kronor.

I det föregående (sid. 41) hava anförts skälen för införandet i förevarande
lönegrad av två särskilda löneklasser; och har beloppet av löneförhöjningen
på A-ort vid uppflyttning till den högre löneklassen — 12.
löneklassen — liksom vid löneuppflyttningarna inom 3. lönegraden ansetts
böra bestämmas till 600 kronor. Då ortstillägget även inom ifrågavarande
löneklass lämpligen bör utgöra 240 kronor, har lönen i densamma
upptagits till 8,940 kronor på A-ort och till 10,380 kronor på G-ort.

I löneplanens 5. lönegrad, vilken är avsedd att omfatta överstelöjtnanter
(kommendörkaptener av 1. gradenj, har bestämmandet av begynnelselönen
icke kunnat, på sätt som skett inom de lägre lönegraderna, anslutas
till den nuvarande avlöningens belopp med förhöjning av allenast

omkring 16 procent. Genom ett sådant förfaringssätt skulle den nuvarande
avlöningen, 8,025 kronor, komma att svara mot en avlöning
på A-ort av allenast 9,309 kronor eller i avjämnat tal 9,330 kronor.
Efter införandet av förenämnda högre löneklass inom 4. lönegraden lärer
emellertid avlöningsförhöjningen för major, som uppnått lön enligt 12.
löneklassen, vid befordran till överstelöjtnant böra bestämmas till minst
samma belopp som den löneförhöjning, vilken ernås av major vid uppflyttning
från 11. till 12. löneklassen inom 4. lönegraden. På grund
härav hava de sakkunniga föreslagit, att lönen på A-ort skall för ''beställningshavare
i 5. lönegraden utgöra 9,540 kronor. Med tillägg av
ortstillägg efter 240 kronor för varje ny ortsgrupp skulle lönen i denna
lönegrad på G-ort komma att utgöra 10,980 kronor.

Med de sakkunnigas förslag i avseende å avlöningarna inom 4. och

5. lönegraderna i löneplanen för officerare vinnes, att majorer och överstelöjtnanter
erhålla en avlöning, som bättre än vad hittills varit fallet
torde motsvara vikten av de befattningar, vilka de äro avsedda att bekläda,
och det ansvar, som åligger beställningshavare i dessa grader.
Avlöningen för majorer ligger sålunda inom de belopp, som utgöra
begynnelse- och slutlönen för 18. lönegraden enligt såväl kommunikationsverkens
nu gällande som den för statsdepartementen och de centrala
verken föreslagna löneplanen. Till nämnda lönegrad höra, bland andra,
byrådirektörer, vilka intaga en mellanställning mellan sekreterare och
byråchefer.

Den föreslagna lönen för överstelöjtnanter skulle komma att motsvara
den, som återfinnes i 2. löneklassen inom 20. lönegraden enligt nyssnämnda
löneplaner, till vilken lönegrad hänförts tjänstemän i byråchefs
ställning.

Lönebelopp Vid lönebeloppens bestämmande för de högsta militära beställningsf,
(kommen-r lavarna, nämligen överstar (kommendörer), arméfördelning schefer och med dem
dörer) och likställda generalspersoner (flaggmän) ävensom innehavarna av beställninnerTflaggmän)
garna såsom inspektör för kavalleriet,, kommendant i Boden och militärbem.
a. fälliavare på Gottland — för vilka sistnämnda förutsatts inrättande av en
särskild lönegrad mellan överstar och arméfördelningschefer — hava de
sakkunniga ansett sig böra söka ledning i det förslag till ordnandet av
avlöningsförhållandena för chefer och vissa därmed jämförliga befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen, som ingår i den av
Kungl. Maj:t till innevarande års riksdag gjorda framställning om lönereglering
för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk.
I löneplanen för nämnda verk har intagits en särskild av -

delning, till vilken hänförts tjänstemän i chefs eller därmed jämförlig
ställning och som upptager fyra olika lönegrader, vardera med en löneklass
och omfattande i huvudsak följande personal: 1. lönegraden chefer
i den nuvarande s. k. lägre överdirektörsgraden, 2. lönegraden chefer i
den nuvarande s. k. högre överdirektörsgraden, 3. lönegraden chefer i
generaldirektörs ställning samt 4. lönegraden justitieråd och regeringsråd.
Med hänsyn till arten och omfattningen av de militära chefernas tjänstgöring
samt dem åliggande ansvar hava de sakkunniga trott sig finna,
att löneförhållandena för ifrågavarande militära beställningshavare skulle
bliva på ett tillfredsställande sätt ordnade, om överste (kommendör) jämställdes
med överdirektör av lägre grad, innehavare av beställning såsom
inspektör för kavalleriet, kommendant i Boden eller militärbefälhavare
på Gottland med överdirektörer av högre grad samt arméfördelningschef
och likställd generalsperson (flaggman) med generaldirektör.

Bland de sakkunniga har fråga väckts därom, att för överstarna
eller åtminstone viss del av dem, exempelvis cheferna för infanteriregementena
samt de större kavalleri- och artilleriregementena in. fl., borde
inrättas en särskild lönegrad med belopp mellan avlöningarna för överdirektör
av högre och överdirektör av lägre grad. Med hänsyn därtill
att en del överste-(kommendörs-)beställningar äro avsedda för uppehållande
inom den militära förvaltningen av vissa befattningar, som i de
civila verken tillhöra personal i allenast byråchefs tjänsteställning, och
då de arbetsuppgifter, som åligga eu del regementschefer (kommendörer),
torde vara mindre omfattande, hava de sakkunniga emellertid icke ansett
sig böra ifrågasätta en sådan uppflyttning i avlöningshänseende av ifrågavarande
beställningshavare. Icke heller hava de sakkunniga ansett sig
böra föreslå en på värdesättandet av de särskilda överste-(kommendörs-)
beställningarna grundad uppdelning av dessa beställningar på lönegraden
för den lägre överdirektörsgraden och en dylik nyinrättad mellangrad.
En sådan åtgärd skulle nämligen innebära en organisationsändring,
varom det icke lärer tillkomma de sakkunniga att väcka förslag.

På grund av vad sålunda anförts hava de sakkunniga i sitt förslag
till löneplan för officerare upptagit lönen i den för överstar (kommendörer)
avsedda 6. lönegraden med samma belopp, som utgår enligt 1. lönegraden
för de civila verkscheferna, nämligen å A-ort med 11,580 kronor
jämte ortstillägg till belopp av 240 kronor för varje ny ortsgrupp, varigenom
lönen på G-ort skulle uppgå till 13,020 kronor.

I 7. lönegraden, vilken enligt de sakkunnigas förslag skulle inrättas
för inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren
på Gottland, bär lönen satts lika med lönen i 2, lönegraden för

Lönebeloppen
inom löneplanen
för
underofficerare.

de civila verkscheferna, eller till 13,200 kronor på A-ort-, med ortstillägg
för varje ny ortsgrupp å 300 kronor, motsvarande 15,000 kronor på G-ort.

I 8. lönegraden, som är avsedd för arméfördelningschefer och likställda
generalspersoner samt flaggman, har lönen upptagits till samma
belopp som lönen i 3. lönegraden för de civila verkscheferna eller till
15,240 kronor på A-ort jämte ortstillägg till belopp av 300 kronor för
varje ny ortsgrupp, varigenom lönen på G-ort skulle utgöra 17,040 kronor.

Vid bestämmandet av lönebeloppen inom löneplanen för underofficerare
har det närmast gällt att på lämpligt sätt avpassa begynnelselönen
för 1. lönegradens 1. löneklass, d. v. s. lägsta löneklassen för underofficer
av 3. graden vid marinen.

I samband med inrättandet från och med år 1919 av nämnda tjänstegrad
bestämdes den avlöning, som enligt stat borde tillkomma beställningshavare
i denna grad, till ett sammanlagt belopp av 1,744 kronor
30 öre. Detta belopp utgår till underofficer av 3. graden, som icke
kan beräkna minst tre tjänstår. Till övriga underofficerare av 3. graden
utgår allmänt avlöningstillägg med 200 kronor till den, som har minst
tre och mindre än sex tjänstår, med 400 kronor till den, som har
minst sex och mindre än nio tjänstår, och med 600 kronor till den,
som har minst nio tjänstår. Dessutom utgår ortstillägg enligt vid 1920
års riksdag fastställda grunder.

Enligt de allmänna principer, vilka de sakkunniga ansett böra tilllämpas
vid bestämmandet av lönebeloppen för officerare och underofficerare,
skulle lönen för underofficer av 3. graden i 1. löneklassen å Aort
upptagas till ett belopp av 1,744 kronor 30 öre, ökat med 16 procent,
d. v. s. till 2,023 kronor 40 öre eller i jämnat tal 2,040 kronor.
Detta belopp överstiger med allenast 60 kronor lönen, 1,980 kronor, i

1. löneklassen för lägsta lönegradens tjänstemän vid kommunikationsverken
— till vilken grad hänförts bland andra expeditionsvakt, brevbärare,
banvakt, stationskarl m. fl. Underofficerarna av 3. graden
innehava emellertid en väsentligt högre kompetens än nyssnämnda,
vid kommunikationsverken anställda tjänstemän. Härtill kommer, att
underofficersbeställning i denna grad merendels icke kan ernås tidigare
än efter sex års tjänst vid marinen samt att innehavare av sådan beställning
tages i anspråk för befälsuppgifter eller tjänstgöring i övrigt
av betydligt mera ansvarsfull natur, än som ifrågakommer för nyssnämnda
personal vid kommunikationsverken. Det har vid sådant förhållande
synts de sakkunniga ofrånkomligt, att lönen i 1. löneklassen
för underofficerare av 3. graden bestämmes något högre, och hava de

sakkunniga efter övervägande av olika alternativ stannat vid att föreslå,
att lönen i nämnda löneklass upptages till ett belopp, som med 150
kronor överskjuter nyssnämnda, vid tillämpning av eljest använda beräkningsgrunder
erhållna summa av 2,040 kronor. I löneplanen för
underofficerare skulle alltså lönen i 1. löneklassen på A-ort komma att
utgå med (2,040+150 =) 2,190 kronor eller i det närmaste med samma
belopp, 2,220 kronor, som utgör begynnelselönen i 3. lönegraden enligt
kommunikationsverkens löneplan. Till denna lönegrad höra förste expeditionsvakt,
brevbärarförman, banförman m. fl.; och torde enligt de
sakkunnigas mening 3. gradens underofficerare vid marinen lämpligen
kunna jämställas med dessa befattningshavare.

Ortstillägget inom förevarande 1. löneklass har föreslagits till 102
kronor för varje ny ortsgrupp, varigenom avlöningen på G-ort bringas upp
till 2,802 kronor. På D-ort, dit Karlskrona för närvarande räknas,
skulle avlöningen utgöra 2,496 kronor, ett belopp, som, enligt vad som
uppvisats i del I av förevarande betänkande (sid. 110), under vissa beträffande
dyrtidstilläggets beräknande antagna förutsättningar skulle för
en korpral, som uppnått slutlön med föreslaget belopp och befordras till
underofficer av 3. graden med placering i Karlskrona, medföra en löneökning
av 203 kronor 80 öre för år.

Enligt de bestämmelser, vilka gälla för det nu utgående allmänna
avlöningstillägget, utgör den ökning, som efter treårsintervaller tillkommer
tmderofficerare i alla grader, 200 kronor. Då avlöningsskalornas omläggning
i anslutning till kommunikationsverkens lönesystem, på sätt
förut nämnts, förutsätter, att löneökningarna mellan olika löneklasser
utgå med olika, med högre löneklasser stigande belopp, hava dessa löneökningar
måst avpassas på sådant sätt, att lönen i de lägsta löneklasserna
inom 2. och 3. lönegraderna bliva lämpliga såsom begynnelselöner
för den till dessa grader hörande personalen, nämligen sergeanter (underofficerare
av 2. graden) i 2. lönegraden och fanjunkare (flaggunderofficerare,
underofficerare av 1. gradenJ i 3. lönegraden.

Den nuvarande lägsta avlöningen för sergeant av 1. klassen utgör
på A-ort 2,210 kronor, vilket belopp med 16 procents förhöjning uppgår
till 2,563 kronor 60 öre. Motsvarande avlöning för fanjunkare är 2,782
kronor 50 öre, vilket belopp, likaledes med förhöjning av 16 procent,
utgör 3,227 kronor 70 öre. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga
ansett, att avlöningsförhöjningarna böra bestämmas till 180 kronor mellan

1. och 2. löneklassen, till 210 kronor mellan såväl 2. och 3. som mellan

3. och 4. löneklasserna samt till 270 kronor mellan 4. och 5. löneklassema.
Härigenom kommer begynnelselönerna för sergeant (underofficer av 2.

graden) i 3. löneklassen, resp. för fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer
av 1. graden) i 5. löneklassen att på A-ort uppgå till resp. 2,580
kronor och 3,060 kronor.

För vinnande av lämpliga slutlöner för personalen i 2. och 3. lönegraderna
hava löneökningarna mellan 5. och 6. samt 6. och 7. löneklasserna
satts till 270 kronor, liksom motsvarande höjningar mellan 7. och
8. samt 8. och 9. löneklasserna upptagits till 300 kronor. Lönen i 7.
löneklassen, vilken är den högsta i 2. lönegraden, utgör alltså på A-ort
3,600 kronor, och kommer högsta lönen i 9. löneklassen, som'' utgör
slutlön inom 3. lönegraden, att å A-ort uppgå till 4,200 kronor. Åven
sistnämnda båda lönebelopp visa ganska god överensstämmelse med de
nuvarande avlöningarna jämte 16 procents förhöjning därå. Så utgör nuvarande
högsta avlöning, omräknad efter sådan grund, för sergeant
3,491 kronor 60 öre och för fanjunkare 4,155 kronor 70 öre.

De sålunda föreslagna slutlönerna för sergeant (underofficer av 2.
graden) och fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av 1. graden)
överensstämma närmast med slutlönerna i 6., resp. 7. lönegraderna enligt
kommunikationsverkens löneplan. Till nämnda 6. lönegrad hava hänförts
stationsmästare vid postverket samt tredje styrman och tredje maskinist
å ångfärja, lokomotivförare och stationsmästare av klass 6 vid statens
järnvägar; till 7. lönegraden faktor vid postverket samt förste maskinist
och verk stad smästare vid statens vattenfallsverk. Ehuru svårigheter
givetvis möta att beträffande ifrågavarande militära beställningshavare
finna lämpliga jämförelsepunkter med nyssnämnda civila befattningshavare,
hava de sakkunniga likväl ansett sig böra omnämna den möjlighet
till jämförelse med civila befattningshavare, som här förelegat.

Beträffande sättet för anordnandet av den i löneplanen för underofficerare
intagna 4. lönegraden, vilken avsetts för förvaltarna vid arméns
intendenturkår och redogöraren vid ridskolan, hava de sakkunniga i det
föregående (sid. 39) lämnat redogörelse. Det försteg i lönehänseende
framför fanjunkare, som för närvarande tillkommer nyssnämnda förvaltare
och redogörare, hava de sakkunniga ansett böra bibehållas genom
att låta denna lönegrad omfatta 6.—10. löneklasserna, av vilka 10. löneklassen
skulle på A-ort upptaga en lön, som med 300 kronor överstiger
lönen i 9. löneklassen — den högsta för fanjunkare m. fl. Den
föreslagna slutlönen för ifrågavarande beställningshavare överensstämmer
närmast med slutlönen i kommunikationsverkens 8. lönegrad, till vilken
hänförts bland andra materialförvaltare vid telegrafverket.

Vad angår sättet för lönebeloppens bestämmande i löneplanen för
underofficerare torde slutligen böra tilläggas, att ortstilläggen i de olika

löneklasserna avpassats efter de belopp, som utgå såsom ortstillägg i närmast
motsvarande löneklasser enligt kommunikationsverkens löneplan.

Det har redan omnämnts, att ortstilläggen i 1. lönek]assen (för underofficerare
av 3. graden) skulle utgöra 102 kronor för varje ny ortsgrupp.
I de övriga löneklasserna hava ortstilläggen för varje sådan ortsgrupp
upptagits till följande belopp, nämligen:

i 2. löneklassen

» 3. »

» 4. »

» 5. »

» 6. »

» 7. »

» 8. »

» 9. »

» 10. »

till 108 kronor

» 120 »

» 126 »

» 138 »

» 144 »

» 156 »

» 162 »

» 174 »

» 186 »

F. Yissa beställningshavares placering inom löneskalorna för officerare

och underofficerare.

I det föregående (sid. 42 o. 52) hava de sakkunniga föreslagit, att på
grund av den särställning i avlöningsliänseende, som intages av inspektören
för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på
Gottland, för dessa beställningshavare måtte inrättas en särskild 7. lönegrad
inom löneplanen för officerare. Av enahanda anledning har förordats
inrättande av en särskild 4. lönegrad inom löneplanen för
underofficerare, avsedd för förvaltarna vid intendenturkåren och redogöraren
vid ridskolan.

Emellertid förekomma beträffande ytterligare några militära beställningshavare
vid armén vissa avvikelser från de allmänna grunderna för
officerarnas och underofficerarnas avlöning, vilka avvikelser i detta sammanhang
kräva beaktande.

I sådant hänseende torde få erinras, att från och med år 1900 i
vederbörlig stat är såsom lön för chefen för krigsskolan uppfört ett belopp
av 5,000 kronor eller 500 kronor högre än för överstelöjtnant,
under det att bemälde chefs dagavlöning utgår med det för överstelöjtnant
fastställda beloppet, numera 5 kronor. Härutöver åtnjuter denne beställningshavare
arvode å 300 kronor för en var av de två reservofficerskurser,
som årligen anordnas vid krigsskolan.

Det synes visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke den särställ 8 -

331 21

ning i avlöningshänseende, som sålunda tillkommer krigsskolans chef,
borde föranleda, att han hänfördes till 6. lönegraden inom löneplanen
för officerare, varigenom han skulle bliva likställd med överste. Ehuru
en sådan åtgärd närmast skulle vara att anse allenast såsom eu löneteknisk
anordning, hava de sakkunniga dock icke ansett sig böra förorda
densamma. Det torde nämligen knappast vara önskvärt, att chefsbefattningen
vid krigsskolan under allt för lång tid innehaves av samma
person. På grund härav vilja de sakkunniga föreslå, att ifrågavarande
beställningshavare placeras i den 5., för överstelöjtnanter avsedda lönegraden.
Beställningen i fråga kommer härigenom att alltjämt vara en
övergångsplats för befordran till överste. Det nuvarande försteget i
lönehänseende för krigsskolans chef torde i stället böra kompenseras
genom ett särskilt arvode, vilket bör så avvägas, att det i sig upptager
jämväl de nu utgående arvodena för omförmälda reservofficerskurser.
Frågan om bestämmandet av nämnda arvodes storlek komma de sakkunniga
att i det följande beröra (sid. 97).

Till styresmännen vid artilleriets fabriker (Karl Gustafs stads gevärsfaktori,
ammunitionsfabriken och Åkers krutbruk), vilka i lönehänseende
eljest äro likställda med kaptener av 1. klassen, utgår ett ålderstillägg av
600 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst, varigenom slutlönen för dessa
beställningshavare kommer att uppgå till samma belopp som för major.
Denna anordning finner till en del sin förklaring däri, att avgångsåldern
för styresmännen är högre än för personal i kaptensgraden.

Utöver den på nyssnämnda sätt bestämda fasta avlöningen åtnjuta
styresmännen för närvarande särskilda arvoden till belopp av 2,400 kronor,
för år räknat.

Beträffande ifrågavarande beställningshavare hava de sakkunniga
funnit sig böra särskilt beakta den ansvarsfulla ställning, vilken de intaga
såsom ledare av omfattande affärsföretag. Härvid böra jämväl uppmärksammas
de stora krav beträffande teknisk skicklighet och förfarenhet,
som måste ställas på styresmännen. Det synes även, på sätt i det
följande framhålles, vara angeläget tillse, att den tekniska personalen
vid försvarsväsendet kommer att erhålla så stor löneförbättring, att
kompetent och i övrigt lämplig personal kan förvärvas för de olika befattningarna.
På grund härav anse de sakkunniga, att den likställighet
med majorer, som hittills endast i så måtto kommit styresmännen till
del, att lönen efter ålderstilläggets intjänande bringas upp till lönen för
major, bör fullständigt genomföras, och att sålunda styresmännen böra
hänföras till 4. lönegraden i löneplanen för officerare.

Frågan om reglerandet av de nu till styresmännen utgående arvodena
komma de sakkunniga att beröra i det följande (sid. 98).

Ännu en militär beställningsliavare, för vilken avlöningen för närvarande
är reglerad på ett i viss mån annat sätt än för övrig personal
i motsvarande grad, är fälttygmästaren. Denne beställningshavares fasta
avlöning är bestämd att utgå efter samma grunder som för överstelöjtnant,
men åtnjuter fälttygmästaren dessutom ett arvode av 1,800 kronor,
för år räknat. De sakkunniga hava för sin del ansett fälttygmästaren
fortfarande böra vara likställd med överstelöjtnant och följaktligen upptagas
i 5. lönegraden.

Beträffande det till fälttygmästaren nu utgående arvodet komma de
sakkunniga att yttra sig i det följande (sid. 97).

Med avseende å de militära beställningshavarnas vid armén placering
i de olika lönegraderna återstår endast att beröra frågan om musikunderofficerarna.

I samband med uppdragandet av riktlinjerna för en definitiv lönereglering
erinrade 1917 års sakkunniga, att musikunderofficerarna utgjorde
en grupp beställningshavare, å vilka det ifrågasatta lönesystemet
med ålderstillägg icke syntes kunna i oförändrad form vinna
tillämpning; och anförde nämnda sakkunniga såsom skäl härför, att
rekryterings-, utbildnings- och befordringsförhåilandena för musikunderofficerarna
företedde väsentliga olikheter i jämförelse med vad som
gällde i fråga om övriga underofficerare.

Vid bestämmandet av den från och med år 1918 medgivna tillfälliga
löneförbättring, som tillkommer musikunderofficerarna i form av s. k.
allmänt avlöningstillägg, har beloppet av denna förmån icke heller gjorts
beroende på viss tjänstetid, utan fastställts till enhetliga belopp för
varje slags beställning, nämligen till 1,000 kronor för musikfanjunkare,
800 kronor för musiksergeant av 1. klassen och 700 kronor för musiksergeant
av 2. klassen, allt för år räknat.

Då de sakkunniga nu till behandling upptagit frågan om den ställning
i avlöningshänseende, som musikunderofficerarna lämpligen böra
intaga, hava de sakkunniga i främsta rummet beaktat, att frågan om
organisationen av arméns musik, vilken länge stått på dagordningen,
ännu icke vunnit sin lösning. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga
ansett sig böra föreslå, att musikunderofficerarna måtte hänföras
till samma lönegrader i löneplanen för underofficerare som övriga underofficerare
av motsvarande tjänstegrad och att sålunda lön skall utgå, till

musikfanjunkare enligt 3. lönegraden och till musiksergeant enligt 2. lönegraden.
På sätt i det föregående (sid. 45) anförts, Lava de sakkunniga avgivit
förslag till särskilda efter musikpersonalens antagnings-, utbildningsoch
befordringsförhållanden avpassade regler för lönetursberäkningen.

Vidare torde böra erinras, att chefen för krigshögskolan för närvarande
är i avlöningshänseende likställd med överstelöjtnant, chefen för
artilleristaben, chefen för artilleri-och ingenjörhögskolan samt tygmästare
av 1. klassen med major, tygmästare av 2. klassen med kapten av 1.
klassen samt tygunderoflicer med fanjunkare; och hava dessa beställningshavare
på grund härav hänförts till resp. 5., 4. och 3. lönegraden i löneplanen
för officerare samt 3. lönegraden i löneplanen för underofficerare.

I förevarande avseende är därjämte beträffande marinen att uppmärksamma,
att avlöningen för beställningshavarna å staten för marinintendenturkären
(med undantag av advokatfiskal vid Karlskrona station och
de å kårens stat uppförda vaktmästarna) för närvarande är reglerad i
full överensstämmelse med vad som gäller för flottans officerskår. Ehuru
marinintendenturkåren i motsats till arméns intendenturkår är eu civilmilitär
kår, hava de sakkunniga med hänsyn till nyssnämnda förhållande
ansett sig böra föreslå, att beställningarna vid marinintendenturkåren
placeras i de lönegrader inom löneplanen för officerare, vartill motsvarande
militära beställningar äro hänförda. 1 enlighet härmed har marinunderintendent
hänförts till 1. lönegraden, marinintendent av 2. graden till

2. lönegraden, marinintendent av 1. graden till 3. lönegraden, förste marinintendent
av 2. löneklassen till 4. lönegraden, förste marinintendent av

1. löneklassen till 5. lönegraden och marinöverintendent till 6. lönegraden.

I detta sammanhang torde böra till prövning upptagas spörsmålet,
huruvida den särställning i avlöningshänseende, som flaggmaskinister och
underofficerare av 2. graden, maskinister, för närvarande intaga, bör vid
den nu ifrågasatta löneregleringen bibehållas.

Den högre avlöning i förhållande till övriga med dem eljest likställda
underofficerare vid flottan, som för närvarande tillkommer maskinistunderofficerarna,
utgöres för flaggmaskinist, i jämförelse med annan
flaggunderofficer, av 240 kronor såsom ökning av den fasta lönen och
35 öres höjning i dagavlöningen, alltså tillhopa 367 kronor 75 öre för år,
samt för underofficer av 2. graden, maskinist, i jämförelse med annan
underofficer av 2. graden, av en ökning i dagavlöningen med 65 öre
eller 237 kronor 25 öre för år.

I samband med den tillfälliga löneförbättring, som tillerkänts marinens
personal under åren 1918—1921, har icke gjorts någon reduktion
i nämnda meravlöning.

Såsom skäl för upprätthållande av en avlöningsskillnad till maskinistunderofficerarnas
förmån har anförts, att det arbete, som maskinistunderofficerarna
hade att utföra, vore av särskilt krävande art samt
att det ansvar, som vore förenat med deras tjänstutövning, måste anses
synnerligen betydelsefullt. Härjämte har framhållits, att det försteg
i avlöningshänseende, som nu tillkommer maskinistunderofficerarna, vore
av behovet påkallat för att säkerställa rekryteringen av denna yrkesgren,
ävensom att inom handelsflottan högre avlöning utginge till maskinisterna
än till däckspersonalen.

Vid övervägande av denna fråga hava de sakkunniga visserligen
icke velat underkänna betydelsen av de sålunda anförda skälen för bibehållande
av en högre avlöning för maskinistunderofficerarna. De sakkunniga
hava emellertid trott sig finna, att en bestämd skillnad måste
uppdragas mellan det arbete, som åligger maskinistunderofficerarna under
tjänstutövning å fartyg under gång, och de göromål, som utföras av
dessa underofficerare vid tjänstgöring i land. Vid sistnämnda tjänstgöring
lärer enligt de sakkunnigas mening knappast med fog kunna göras gällande,
att deras arbete i jämförelse med andra underofficerares är av
mera kvalificerad beskaffenhet eller medför större ansvar. I betraktande
härav hava de sakkunniga kommit till den slutsats, att en meravlöning
för maskinistunderofficerarna är berättigad allenast under tid, då sjötjänstgöring
av dem fullgöres; och hava de sakkunniga på grund härav
ansett sig böra förorda, att denna meravlöning bör beredas maskinistunderofficerarna
genom en lämplig reglering av det till dem utgående
sjötillägget i förhållande till motsvarande förmån för övriga underofficerare
vid flottan. Genom ett lämpligt avvägande av sjötilläggets belopp
för maskinistunderofficerarna torde några svårigheter med avseende på
rekryteringen av denna yrkesgren icke behöva uppkomma på grund av
den större möjlighet till erhållande av anställning inom civilt arbetsområde,
som förefinnes för maskinistunderofficerarna i jämförelse med
flottans övriga underofficerare.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört å sid. 146 och 147 i
del I av sitt förevarande betänkande anse sig de sakkunniga slutligen
böra ifrågasätta, att av de å stat upptagna beställningarna för underofficerare
av 3. graden 10 beställningar avses för kockar och hovmästare.

G. Löneskalor för civilmilitära bestälMngshavare.

De sakkunniga hava tidigare (sid. 32) i fråga om det sätt, på vilket
löneskalorna vid förevarande lönereglering lämpligast borde anordnas, uttalat,
att dessa löneskalor ansetts böra upptagas i tre särskilda, för officerare,
underofficerare och civilmilitär personal avsedda löneplaner; och hava
de sakkunniga därefter lämnat en närmare redogörelse för de för förstnämnda
två personalgrupper uppgjorda löneskalorna. Av denna redogörelse
framgår, att vid utarbetandet av de för officerare och underofficerare
avsedda löneskalorna de i kommunikationsverkens nya lönesystem
tillämpade allmänna principerna visserligen i huvudsak kommit till
användning, men att dessa löneskalor likväl varken i fråga om antalet
lönegrader och löneklasser eller beträffande de i de särskilda löneklasserna
utgående lönebeloppen ansetts kunna bringas till full överensstämmelse
med de i nämnda lönesystem ingående löneskalorna.

Vidkommande arméns och marinens civilmilitära beställning skärare
framhöllo redan 1917 års avlöningssakkunniga, att det av bemälda
sakkunniga för officerare och underofficerare förordade lönesystemet icke
syntes utan vidare kunna vinna tillämpning. På grund härav utgår ock
den tillfälliga löneförbättringen till arméns och marinens civilmilitära personal
enligt andra grunder än till den militära personalen.

Då det nu gäller att avgiva förslag till lönereglering för arméns
och marinens civilmilitära personal, hava de sakkunniga funnit, att de
för den civilmilitära personalen gällande rekryterings-, befordrings- och
tjänstgöringsförhållandena samt framför allt den högre pensionsåldern i
allmänhet erbjuda nära beröringspunkter med statens civila befattningshavare
och särskilt med personalen vid kommunikationsverken. I synnerhet
synes det ligga nära till hands att jämföra den tekniskt utbildade
personalen och viss förvaltningspersonal vid armén och marinen med
motsvarande personal vid kommunikationsverken. I åtskilliga från olika
grupper av civilmilitär personal inkomna skrivelser, för vilkas innehåll
de sakkunniga längre fram komma att redogöra, har jämväl gjorts framställning
därom, att nämnda personalgrupper måtte i avlöningshänseende
likställas med vissa befattningshavare vid kommunikationsverken. Då
härjämte de särskilda skäl, som föranlett, att för officerare och underofficerare
inrättats särskilda, från kommunikationsverkens lönesystem avvikande
löneskalor, icke synas äga giltighet beträffande arméns och
marinens civilmilitära beställningshavare, torde någon anledning icke

förefinnas att vid löneregleringen för sistnämnda bestal lningshavare
tilllämpa andra löneskalor än de för kommunikationsverkens personal
gällande.

De sakkunniga hava fördenskull, på sätt framgår av det här
nedan avgivna förslaget till lönereglering för de olika grupperna av
civilmilitära beställningshavare, hänfört de särskilda civil militära beställningarna
till de lönegrader i kommunikationsverkens avlöningsreglemente,
till vilka med dem jämförbara befattningar vid kommunikationsverken
höra eller vartill de eljest med hänsyn till beställningarnas art
ansetts böra hänföras. De lönegrader i berörda reglemente, till vilka
några beställningshavare vid armén eller marinen icke funnits böra hänföras,
hava därvid uteslutits ur den för civilmilitär personal avsedda
löneplanen. I denna löneplan hava jämväl upptagits två i det till innevarande
års riksdag framlagda förslaget till lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk intagna, för tjänstemän
i chefs- eller därmed jämförlig ställning avsedda lönegrader, nämligen
1. och 3. lönegraderna i avdelningen A. Dessa båda lönegrader
återfinnas även såsom 6. och 8. lönegraderna i den för officerare avsedda
löneplanen.

För vinnande av erforderlig överskådlighet har här nedan intagits
en tabell, utvisande de lönegrader i kommunikationsverkens avlöningsreglemente
eller det föreslagna avlöningsreglementet för statsdepartement
ooh centrala ämbetsverk, med vilka de föreslagna lönegraderna för civilmilitär
personal sammanfalla.

Lönegrad i löneplanen för civil-militär per-sonal. (C.)	Lönegrad i kommunika-tionsverkens avlönings-reglemente. (Avd. A.)	Lönegrad i avlönings-reglementet för statsde-partementen in. fl. verk. (Avd. A.)	Lönegrad i löneplanen för civil-militär per-sonal. (C.)	Lönegrad i kommunika-tionsverkens avlönings-reglemente. (Avd. A.)	Lönegrad i avlönings-reglementet för statsde-partementen m. fl. verk. (Avd. A.)
1	3	_	9	14
2	5	—	10	15	—
3	G	—	11	16	—
4	7	—	12	17	—
5	8	—	13	18	-
6	10	—	14	20	_
7	11	—	15	—	1
8	12	—	16	-	3

Fältläkare

kåren.

H. Lönebelopp för civilmilitära beställningshavare.

Armén,

Beloppen av de avlöningsförmåner, som för närvarande utgå till fältläkarkårens
personal, framgå av den o van (sid. 7) intagna tablån. P ältläkarkårens
nuvarande organisation härleder sig till sina huvuddrag från år 1911,
då riksdagen beslöt kårens omorganiserande i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av särskilda sakkunniga uppgjort förslag. Frågan om lönereglering
för generalfältläkaren och överfältläkaren, vilka förut benämndes
överfältläkare, resp. fältläkare, upptogs emellertid till prövning först
påföljande år. Härvid föreslogs av arméförvaltningen, att överfältläkaren
måtte benämnas generalläkare och i avlöningshänseende likställas
med andra generalspersoner samt att för fältläkaren måtte till övriga
förmåner läggas ett särskilt arvode av 1,200 kronor. Enligt det förslag
i ämnet, som av Kungl. Maj :t avläts till riksdagen, skulle emellertid överfältläkaren
likställas med generalkrigskommissarien (generaldirektör) och
tilläggas en avlöning av omkring 11,000 kronor samt fältläkaren likställas
med krigsråd och erhålla begynnelse-, resp. slutavlöning. av
omkring 8,100 och 8,700 kronor. I enlighet härmed blev, sedan riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts framställning, avlöningen bestämd att utgöra:

för överfältläkaren:

lön.......................................................................................... 7,000: —

dagavlöning (= generalspersons) å 7 kronor............ 2,555: —

inkvarterings- och servisbidrag (= generalspersons) 1,500: — 11,055: —

för fältläkaren:

lön......................................................................................... 5,300: —

dagavlöning (= överstelöjtnants) å 5 kronor............ 1,825: —

inkvarterings- och servisbidrag (= överstelöjtnants) 1,000: — 8,125: —

med rätt för den sistnämnde att, i likhet med krigsråd, efter fem års
väl vitsordad tjänst komma i åtnjutande av ett ålderstillägg å 600
kronor.

I enlighet med beslut vid 1914 års senare riksdag utbyttes
sedermera benämningen överfältläkare mot generalfältläkare samt benämningen
fältläkare mot öv er fältläkare.

Sedan numera tillfällig löneförbättring beviljats för såväl militär
och civilmilitär personal som för personal vid den civila statsförvaltningen,
råder fortfarande i huvudsak likställighet mellan å ena sidan

generalfältläkaren och överfältläkaren samt å andra sidan ovannämnda
civila befattningshavare.

I det till innevarande års riksdag framlagda förslaget till lönereglering
för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk
är generalkrigskommissarien hänförd till 3. lönegraden i löneplanen
för de civila verkscheferna, med en avlöning på G-ort av 17,040 kronor,
och krigsråd till 20. lönegraden i löneplanen för andra manliga tjänstemän,
i vilken lönegrad begynnelselönen på G-ort upptagits till 10,500
kronor. Då generalfältläkaren och överfältläkaren fortfarande synas
böra likställas med generalkrigskommissarien, resp. krigsråd, hava
de sakkunniga upptagit dem i de lönegrader i den av de sakkunniga
för civilmilitär personal föreslagna löneplanen, vilka motsvara nyssnämnda
lönegrader i det civila löneregleringsförslaget, nämligen generalfältläkaren
i 16. och över fältläkaren i 14. lönegraden. Härvid
torde emellertid böra erinras därom, att den nuvarande generalfältläkaren
enligt beslut av 1919 års riksdag (prop. nr 273) tillerkänts ett personligt
avlöningstillägg till så stort belopp, att hans sammanlagda avlöningsförmåner,
för år räknat, uppgå till enahanda belopp, som äro
eller kunna varda bestämda för generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen.

Fältläkare och regementsläkare äro för närvarande i avlöningshänseende
likställda med överstelöjtnant, resp. major och åtnjuta jämväl
tillfällig löneförbättring enligt samma grunder som dessa militära beställningshavare.
Aven bataljonsläkare vid truppförband åtnjuta samma avlöningsförmåner
enligt stat som vissa militära beställningshavare, nämligen
kaptener av 1., resp. 2. klassen. Däremot har det i den tillfälliga, löneförbättringen
ingående allmänna avlöningstillägget för bataljonsläkarna
bestämts enligt andra grunder än för berörda militära beställningar samt
utgår med 850 kronor till bataljonsläkare med högre och 700 kronor
till sådan med lägre avlöning.

Efter övervägande av frågan, till vilka lönegrader nu ifrågavarande
läkarbeställningar böra hänföras, hava de sakkunniga ansett sig böra
föreslå, att fältläkare upptages i 13., regementsläkare i 11. och bataljonsläkare
vid truppförband i 9. lönegraden i den för civilmilitär personal
föreslagna löneplanen. Härigenom skulle slutlönen för fältläkare
bliva densamma som den för överstelöjtnant föreslagna avlöningen. Däremot
skulle slutlönerna för regemente- och bataljonsläkare bliva lägre än
slutlönerna för majorer, resp. kaptener. Med hänsyn härtill hava bland
de sakkunniga ifrågasatts, att regements- och bataljonsläkare skulle uppflyttas
ännu en lönegrad och sålunda hänföras till 12., resp. 10. löne 9 -

334 21

graden. Då emellertid en sådan åtgärd skulle medföra, att dessa läkare
skulle erhålla högre slutlön än motsvarande militära beställningshavare,
och upprättandet av särskilda löneskalor för militärläkarna icke ansetts
böra ifrågakomma, hava de sakkunniga funnit sig böra stanna vid de
sålunda föreslagna lönegraderna. Härvid har jämväl för de sakkunniga
varit av betydelse, att militärläkarpersonalen i allmänhet äger möjlighet
att genom enskild praktik bereda sig ökade inkomster. Vidare torde böra
erinras, att de sakkunniga här nedan komma att förorda bibehållandet av
särskilda arvoden för läkare i Boden, där möjligheterna till enskild
praktik äro särskilt begränsade, samt att genom tillämpning av den s. k.
sneddningsprincipen uppflyttningen till de högre löneklasserna i vissa
fall kommer att påskyndas.

Beträffande de båda överläkarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm
utgår deras avlöning för närvarande enligt i viss mån andra grunder än
som gälla för övriga militärläkare av motsvarande tjänsteklass, i det de
utöver regements-, resp. bataljonsläkares avlöning enligt stat uppbära dels
arvoden å 1,000 kronor och dels särskild ersättning för bostad med bränsle
med 2,500 kronor. Däremot äga de icke uppbära ortstillägg. På sätt
de sakkunniga i det följande (sid. 98) närmare omförmäla, föreslå de
sakkunniga, att dessa beställningshavare, utöver avlöning i vederbörlig
tjänsteklass, fortfarande måtte erhålla särskilda arvoden.

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren intaga en särställning i förhållande
till övriga läkare vid fältläkarkåren. Deras tjänstgöringsskyldighet är
nämligen begränsad till 75 dagar årligen, varjämte de icke äro bundna
vid viss bostadsort. Avlöning utgår enligt stat med lön av 1,500 kronor,
motsvarande löjtnants av 1. klassen lön, vartill komma två ålderstillägg,
vartdera å 300 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Allmänt avlöningstillägg
utgår med 650 kronor årligen, varjämte under tjänstgöring
åtnjutes dagarvode, som i vissa fall utgår med 4, men eljest med 8 kronor.
Då dessa bataljonsläkare icke äro tjänstgöringsskyldiga hela året om,
synes det icke vara möjligt att bestämma deras avlöning enligt de principer,
som eljest tillämpats vid förevarande lönereglering, utan hava de
sakkunniga funnit nödvändigt att för dem bibehålla avlöningens uppdelning
i lön och dagarvode. Emellertid torde, med hänsyn till de ändrade
grunder för dyrtidstilläggets beräknande, som äro avsedda att efter löneregleringens
genomförande tillämpas för den .militära personalen, den nuvarande
avlöningen böra höjas; och bör denna förhöjning enligt de sakkunnigas
mening lämpligen till större delen läggas på det under tjänstgöring
utgående dagarvodet. De sakkunniga hava ansett sig böra föreslå
en ökning av årslönen till 2,400 kronor med förhöjning efter 3 och 6

år till 2,700, resp. 3,000 kronor samt en ökning av dagarvodena till 6,
resp. 12 kronor. Att någon ökning av ålderstilläggens belopp icke föreslagits,
motväges därav, att ålderstilläggen få tillträdas efter 3, resp. 6
år i stället för enligt nuvarande bestämmelser efter 5, resp. 10 år.

Fältläkarstipendiater uppbära arvoden å 900 kronor årligen jämte
300 kronor såsom allmänt avlöningstillägg samt åtnjuta dessutom under
tjänstgöring dagarvoden av 8 kronor. Ehuru förevarande beställningar
äro avsedda att indragas, synes dock med hänsyn till blivande ändrade
grunder för dyrtidstilläggets beräknande någon avlöningsförhöjning även
för dessa beställningar böra äga rum; och torde, i anslutning till vad
de sakkunniga i annat sammanhang föreslå i fråga om höjning av vissa
arvoden, nu ifrågavarande arvoden lämpligen böra höjas till 1,410 kronor.
Dagarvodet bör, liksom motsvarande förmån för bataljonsläkare vid fältläkarkåren,
ökas till 12 kronor.

Av beställningshavarna vid fältveterinärkåren är, såsom framgår av Fäitveterinarförut
omnämnda tablå (sid. 7), överfältveterinären för närvarande i av- kåren''
löningshänseende jämnställd med överfältläkaren och fältveterinär med
regementsläkare. Då de sakkunniga saknat anledning föreslå någon
ändring härutinnan, hava de sakkunniga, under hänvisning till vad här
ovan anförts beträffande nämnda beställningshavare vid fältläkarkåren,
ansett sig böra upptaga överfältveterinären i 14. och fältveterinär i 11.
lönegraden i den för civilmilitär personal föreslagna löneplanen.

Regementsveterinär åtnjuter nu samma avlöning som bataljonsläkare
vid truppförband med högre avlöning. Då dessa båda beställningar
synas böra fortfarande uppbära samma slutavlöning, varigenom de alltjämt
skulle komma att bliva likställda i pensionsavseende, hava de sakkunniga
ansett regementsveterinär böra hänföras till samma lönegrad
som bataljonsläkarna, nämligen till 9. lönegraden. Härigenom skulle
visserligen en ej obetydlig sänkning av begynnelselönen för regementsveterinärerna
inträda. Då emellertid de två lägsta löneklasserna i
nämnda lönegrad äro identiska med de två högsta löneklasserna i den
lönegrad, till vilken bataljonsveterinär här nedan föreslås att hänföras,
torde regementsveterinär med tillämpning av sneddningsprincipen i regel
omedelbart vid befordran eller inom kort tid därefter komma i åtnjutande
av lön i någon av de högre löneklasserna inom sin lönegrad, varigenom
sänkningen av begynnelselönen torde bliva av mindre betydelse.

Bataljonsveterinärerna äro uppdelade i två löneklasser, av vilka den
lägre enligt stat åtnjuter samma avlöning som löjtnant av 1. klassen
och den högre samma avlöning som kapten av 2. klassen. Det allmänna

Personal vid
artilleriets
fabriker och
tyganstalter
m. fl.

avlöningstillägget utgår med 700 kronor årligen i båda klasserna.
De sakkunniga hava ansett sig böra föreslå, att samtliga dessa beställningar
hänföras till 8. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.
En sådan placering av dessa beställningshavare skulle komma
att medföra en icke oväsentlig förbättring särskilt av begynnelselönen
för bataljonsveterinär med lägre avlöning. Härav torde en fördelaktig
inverkan kunna förväntas på bataljonsveterinärernas rekrytering, vilken
för närvarande är förenad med rätt stora svårigheter. Sålunda hava
flera bataljonsveterinärbeställningar sedan länge varit vakanta av brist
på sökande.

Å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter finnas upptagna
åtskilliga civilmilitära beställningshavare med uppgifter, vilka antingen
äro av teknisk natur eller ock hänförliga till förvaltningsgöromål. Härjämte
äro å staterna för fortifikationen och intendenturkåren ävensom
för infanteriets, kavalleriets och trängens truppförband uppförda beställningar,
som i avlöningshänseende äro likställda med vissa beställningar
å nyssnämnda stat. De sakkunniga hava på grund härav funnit lämpligt
att i ett sammanhang upptaga frågan om reglering av löneförhållandena
för samtliga omförmälda beställningar.

Härvid hava de sakkunniga haft att taga hänsyn till åtskilliga från
personalen gjorda framställningar, innehållande yrkanden och önskemål
beträffande löneregleringen, vilka framställningar antingen av Kungl.
Maj:t överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid
fullgörandet av deras uppdrag eller ock inkommit direkt till de sakkunniga;
och hava de sakkunniga ansett sig här böra i korthet beröra
vissa av dessa framställningar.

I underdånig skrivelse den 20 december 1919 har artilleriets fabrikers
och tyganstalters tjänstemannaförening — efter att hava lämnat en
redogörelse för kompetensvillkoren för de särskilda beställningarna samt
de med beställningarna förbundna arbetsuppgifterna — yrkat, att ifrågavarande
beställningar måtte likställas med vissa befattningar vid kommunikations
verken, med vilka de kunde anses jämförliga. I sådant avseende
har yrkats,

att tyg- eller fabriksingenjörer måtte hänföras till 17. lönegraden
samt att härjämte för dem måtte inrättas ett antal beställningar i 19.
lönegraden;

att departementsskrivare, tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen
och öververkmästare måtte hänföras till 14. lönegraden;

6!)

att tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrastmästare, tygverkmästare
och verkmästare av 1. klassen måtte hänföras till 11. lönegraden
samt att härjämte för dessa beställningshavare, med undantag av
tygförvaltare av 2. klassen, måtte inrättas ett antal beställningar i 13.
lönegraden; samt

att verkmästare av 2. klassen, tyg- eller fabriksskrivare, tyghantverkare
och fortmaskinist måtte hänföras till 8. lönegraden.

1 underdånig skrivelse den 25 februari 1920 hava vidare de å fortifikationens
stat uppförda fortifikationskassörerna och departementsskrivarna
anhållit att i avlöningshänseende bliva likställda med personal i
14. lönegraden vid kommunikationsverken.

Därjämte har styrelsen för fortifikationens och trängens tygstaters
tjänstemannaförening i skrivelse den 10 augusti 1920 uttalat vissa önskemål
med avseende å en blivande lönereglering för tygverkmästarna och
tyghantverkarna vid fortifikationen samt hantverkarna vid trängkårerna.

Den personal, som här är i fråga, torde kunna i stort sett uppdelas
i två huvudgrupper, nämligen dels teknisk personal och dels förvaltningspersonal.
Det har från flera håll uttalats, att särskilt den tekniska
personalen vore i behov av en genomgripande löneförbättring, för
att densamma skulle kunna rekryteras på ett tillfredsställande sätt.
Denna synpunkt har bland annat framhållits i en av styresmännen vid
artilleriets fabriker den 4 augusti 1917 hos generalfälttygmästaren gjord
framställning om löneförbättring för den vid artilleriets fabriker anställda
personalen. Styi''esmännen uttalade därvid, att personalen i statstjänst
visserligen icke kunde påräkna att uppnå samma avlöning, som erhölles
hos enskilda arbetsgivare, men att det dock vore nödvändigt att söka
så mycket som möjligt utjämna detta förhållande, dels med hänsyn till
rekryteringen och . dels för att kunna kvarhålla dugliga personer vid
artilleriets fabriker, där arbetet antingen fordrade en hög grad av precision
eller ock vore av farlig beskaffenhet. I annat fall riskerade man,
att statens fabriker endast bleve eu skola för utbildande av arbetsbefäl
för den privata industrien, medan vid statens fabriker i brist på kompetent
personal tillverkningens kvalitet bleve lidande och statsverket förorsakades
kostnader, mångfaldigt överstigande de belopp, varmed avlöningarna
behövde ökas.

Jämväl 1917 års sakkunniga hava i sitt den 5 mars 1918 avgivna
betänkande (sid. 341) framhållit, att för eu del personalgrupper,
t. ex. viss teknisk personal vid såväl armén som marinen, en avsevärt
stolle löneförbättring, än de sakkunniga kunnat ifrågasätta såsom till -

fällig löneförbättring, knappast torde kunna vid en definitiv lönereglering
undvikas, därest kompetent och i övrigt lämplig personal skulle
kunna förvärvas för ifrågavarande befattningar; och borde enligt bemälda
sakkunnigas mening i sammanhang med en definitiv lönereglering
givetvis tillses, vilka åtgärder av mera genomgripande natur borde
i detta avseende på det ena eller andra området vidtagas.

De sakkunniga ansluta sig till den uppfattning, som sålunda i förevarande
avseende blivit uttalad av 1917 års avlöningssakkunniga, och
komma att vid avlöningarnas avvägande för de särskilda beställningarna
taga behörig hänsyn härtill.

Å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter finnas uppförda
beställningar för fyra tyg- eller fabriksingenjörer, av vilka tre äro fabriksingenjörer,
anställda vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori, Åkers krutbruk
och ammunitionsfabriken, samt en tygingenjör. Den sistnämnde
är avsedd att tjänstgöra vid arméns centrala tygverkstäder, vilka enligt
1914 års härordning skola förläggas å Karlsborg, men är tillsvidare,
intill dess organisationen av nämnda centrala verkstäder blivit genomförd,
placerad vid Stockholms tygstation. Beloppen av ifrågavarande
beställningshavares löneförmåner finnas angivna å den å sid. 7 intagna
tablån.

Fabriksingenjörerna skola enligt gällande föreskrifter hava genomgått
högre teknisk läroanstalt samt böra kunna förete intyg om praktisk
erfarenhet i den verksamhet, som tillkommer dem. De äro arbetschefer
för vederbörande verkstäder eller fabriker och äro närmast under styresmännen
ansvariga för arbetets behöriga gång samt för tillverkningens
riktiga och ändamålsenliga bedrivande. Tygingenjören skall likaledes
hava genomgått högre teknisk läroanstalt och bör jämväl kunna förete
intyg om praktisk erfarenhet. 1 fråga om hans ställning och ansvar
gäller i tillämpliga delar vad som enligt vad nyss nämnts är föreskrivet
beträffande fabriksingenjörerna. De sakkunniga hava ansett tyg- och
fabriksingenjörerna skäligen böra i avlöningshänseende jämnställas med
t. ex. verkstadsingenjör vid telegrafverket och förste maskiningenjör vid
statens järnvägar, vilka uppbära lön i 17. lönegraden för kommunikationsverken.
Då denna lönegrad motsvarar 12. lönegraden enligt den
föreslagna löneplanen för civilmilitär personal, hava de sakkunniga upptagit
ifrågavarande beställningshavare i sistnämnda lönegrad. På sätt i
det följande omförmäles, har flertalet av de å mariningenjörkårens stat
uppförda specialingenjörerna jämväl ansetts böra placeras i berörda lönegrad.
De sakkunniga hava alltså tillmötesgått det yrkande i fråga om

bestämmandet av avlöningen för tyg- och fabriksingenjörer, som fram
ställts i ovan omförmälda, till de sakkunniga överlämnade skrivelse av
den 20 december 1919. Däremot hava de sakkunniga icke ansett sig
kunna tillstyrka det i sammanhang härmed framställda önskemålet, att
för tyg- och fabriksingenjörerna måtte upprättas ett antal beställningar
med högre avlöning, enär, så vitt de sakkunniga kunnat utröna, samtliga
ifrågavarande beställningar måste anses tämligen likvärdiga och i
allt fall en uppdelning av beställningarna med hänsyn till deras fåtalighet
knappast låter sig göra.

Öververkmästare, tyg- eller fabriks förvaltare av 1. klassen, departementsskrivare
och fortifikations kassör äro för närvarande likställda i avlöningshänseende
samt åtnjuta avlöning enligt stat till samma belopp som
löjtnant av 1. klassen, vartill emellertid komma två ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Det allmänna avlöningstillägget
utgår, oberoende av tjänståldern, med 850 kronor till beställningshavare
i samtliga dessa personalgrupper.

I ovannämnda skrivelser den 20 december 1919 och den 25 februari
1920 har beträffande dessa beställningshavare yrkats, att de samtliga
fortfarande måtte få åtnjuta sinsemellan lika avlöning och att denna
måtte bestämmas till belopp, som utgår till personal i 14. lönegraden
vid kommunikationsverken, motsvarande 9. lönegraden enligt löneplanen
för den civilmilitära personalen.

De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra verkställa en närmare
undersökning, huruvida det icke med hänsyn till de olika arbetsuppgifter,
som påvila ifrågavarande personal, må vara befogat att hänföra
de olika grupperna beställningshavare till olika lönegrader.

Av ifrågavarande beställningshavare är endast öververkmästaren
tekniskt utbildad. Oververkmästaren — för närvarande finnes endast en
sådan — är placerad vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg.
Denna beställning har funnits uppförd i vederbörlig stat från och med
år 1916 och dess inrättande sammanhängde närmast med den av 1914
års riksdag godkända planen för omorganisation av ammunitionsfabriken.
Enligt denna plan skulle nämnda fabrik, som dittills varit uppdelad på
två avdelningar, en i Stockholm och en å Karlsborg, i sin helhet förläggas
till sistnämnda ort. Emellertid har den avsedda förflyttningen
till Karlsborg av den i Stockholm förlagda avdelningen i brist på erforderliga
fabriksutrymmen och bostäder för personalen hittills icke
kunnat äga rum, utan är ammunitionstillverkningen fortfarande fördelad

å nämnda båda orter. Till följd härav hava de arbetsuppgifter, som
kommit att åligga den till Karlsborg förlagda öververkmästaren, blivit
betydligt mera krävande än som vid tjänstens inrättande avsetts. Då
någon fabriksingenjör icke finnes å Karlsborg och den i Stockholm
placerade ingenjören med hänsyn till omfattningen av sitt arbete därstädes
endast i ringa mån kan ägna sig åt avdelningen å Karlsborg,
måste nämligen öververkmästaren i viss utsträckning utföra arbete, som
vid avdelningen i Stockholm verkställes av fabriksingenjören. På grund
härav har det, enligt vad de sakkunniga inhämtat, visat sig, att den
till öververkmästaren nu utgående avlöningen är alltför låg, för att
platsen skall kunna hållas besatt med verkligt kompetent person. Då det
under nu rådande förhållanden lärer vara föga utsikt, att den planerade
förflyttningen av den i Stockholm förlagda avdelningen till Karlsborg
kommer att, åtminstone under den närmaste framtiden, äga rum, skulle
det enligt de sakkunnigas mening kunna ifrågasättas, huruvida icke
öververkmästarbeställningen lämpligen borde utbytas mot en ingenjörsbeställning.
Då emellertid en sådan åtgärd skulle innebära en organisationsförändring
och således ligger utom ramen för de sakkunnigas uppdrag,
hava de sakkunniga måst inskränka sig till att föreslå en något
större förhöjning av öververkmästarens avlöning än som skulle hava
varit påkallad, om det endast gällt att föra upp densamma till den prisnivå,
vilken lagts till grund för ifrågavarande lönereglering. I sådant
avseende hava de sakkunniga ansett, att öververkmästaren lämpligen bör
likställas med t. ex. underingenjör vid statens järnvägar, vilken tillhör
12. lönegraden i kommunikations verkens avlöningsreglemente, och har
öververkmästaren i anslutning härtill hänförts till den nämnda lönegrad
motsvarande 8. lönegraden i den för civilmilitär personal föreslagna
löneplanen.

Tyg- eller fcibriksförvaltare av 1. klassen skola enligt den år 1914
beslutade nya organisationen finnas till ett antal av 11, av vilka 5 äro
avsedda att placeras vid artilleriets fabriker och 6 vid tygstationerna
i Stockholm, Karlsborg och Boden. För närvarande finnas emellertid å
stat uppförda 12 tyg- och fabriksförvaltarbeställuingar, av vilka 1 vid
inträffande ledighet skall indragas och ersättas av en förvaltarbeställning
av 2. klassen. Av de nuvarande förvaltarna av 1. klassen hava tills
vidare fyra, som vid den nya organisationens beslutande tjänstgjorde
vid vissa tygstationer, bibehållits vid placering å de i stället vid artilleriregementena
inrättade tygverkstäderna, ehuru efter genomförd organisation
vid tygverkstäderna skola finnas endast tygförvaltare av 2.

klassen. Däremot tjänstgöra för närvarande 3 förvaltare av 2. klassen
vid fabrikerna i stället för samma antal förvaltare av 1. klassen enligt
organisationsplanen.

Tyg- och fabriksförvaltarna av 1. klassen handhava uppbörden och
redovisningen av såväl medel som materialier, persedlar, byggnader m. m.
vid resp. tygstation eller fabrik, där ej i vissa fall göroinålen äro av
den omfattning, att de ansetts böra uppdelas på en kassa- och en förrådsförvaltare.
I egenskap av kassaförvaltare skola de i tillämpliga
delar ställa sig till efterrättelse vad som i reglementet för arméns kassaväsende
i fred är föreskrivet i fråga om regementsintendent.

Departementsskrivare finnas uppförda i staterna för artilleriets fabriker
och tyganstalter, för fortifikationen och för intendenturkåren samt äro
placerade till tjänstgöring vid artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen
i arméförvaltningen. Departementsskrivarnas göromål
omfatta i allmänhet dels registrerings-, diarii- och expeditionsarbeten,
dels granskning och revision av räkenskaper och redogörelser, ingångna
från truppförband, fabriker o. s. v. (den s. k. tekniska revisionen), dels
ock vid artilleri- och fortifikationsdepartementen ritnings- och kartläggningsarbeten.
Till departementsskrivare befordras underofficerare, som
äro därtill lämpliga.

Av fortifikationskassörerna, vilka äro uppförda å staten för fortifikationen,
är en anställd såsom redogörare vid fortifikationens kassaförvaltning
i Stockholm samt de övriga såsom redogörare för ingenjörförråden
vid ingenjörkårerna och för fortifikationsförråden vid lastningarna;
och åligger det dessa beställningshavare att under uppbördsmannaansvar
mottaga, vårda och redovisa de medel, resp. materialier, som
äro dem anförtrodda. Förtidkationskassörerna rekryteras från fortifikationens
underofficerare.

I ovan omförmälda framställningar den 20 december 1919 och
den 25 februari 1920 har, såsom förut nämnts, yrkats, att den nu rådande
likställigheten i avlöningshanseende mellan ifrågavarande personalgrupper
— tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen, departementsskrivare
och fortifikationskassörer — fortfarande skulle äga bestånd. Från
militärt håll har jämväl framhållits, att en sådan likställighet borde bibehållas
bland annat av den anledningen, att det understundom kunde
ifrågakomma att förflytta en person från en av ifrågavarande grupper
av beställningar till en annan grupp. De sakkunniga hava emellertid
med hänsyn till den stora uppbörd, som åligger särskilt vissa av fabriks 10 -

334 21

förvaltarna och fortifikationskassörerna, funnit rättvist och billigt, att
dessa erhålla en något högre avlöning än departementsskrivarna. Det
skulle visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke tyg- och fabriksförvaltarna
samt fortifikationskassörerna med avseende å den olika omfattningen
av de resp. beställningar tillhörande göromål och ansvar borde
uppdelas på två lönegrader, men hava de sakkunniga, med hänsyn särskilt
till vad som nyss nämnts angående önskvärdheten av att vid behov
kunna förflytta en beställningshavare från en grupp till en annan,
ansett sig icke böra framställa förslag om eu sådan uppdelning. I anslutning
till vad sålunda anförts hava de sakkunniga ansett tyg- och
fabriksförvaltare av 1. klassen samt fortifikationskassörer böra likställas
med befattningshavare i 11. och departementsskrivare med befattningshavare
i 10. lönegraden vid kommunikationsverken. Förstnämnda beställningshavare
skulle därigenom bliva likställda med exempelvis förste
bokhållare samt departementsskrivarna med bokhållare och förste stationsskrivare
vid statens järnvägar. De sakkunniga vilja i detta sammanhang
nämna, att i huvudsak samma arbete, som i arméförvaltningen
utföres av departementsskrivarna, i marinförvaltningen verkställes av dit
kommenderade underofficerare vid marinen, vilka under sådan kommendering
icke åtnjuta någon särskild gottgörelse. På grund av vad sålunda
anförts hava de sakkunniga hänfört tyg- och fabriksförvaltare av 1.
klassen samt lortifikationskassörer till 7. samt departementsskrivare till

6. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.

Tygförvaltare av 2. klassen äro för närvarande i avlöningshänseende
fullt likställda med förvaltare vid intendenturkåren samt åtnjuta alltså
samma grundavlöning på stat som fanjunkare, vartill emellertid kommer ett
ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års tjänst. Såsom allmänt avlöningstillägg
tillkommer dem därjämte ett belopp av 1,100 kronor, oberoende
av tjänståldern. Ifrågavarande tygförvaltare äro, såsom redan förut
nämnts, avsedda att placeras vid artilleriregementenas tygverkstäder, ehuru
några av dem i avvaktan på avgången av de för närvarande vid vissa
tyg verkstäder placerade tygförvaltarna av 1. klassen tjänstgöra vid artilleriets
fabriker i befattningar, som äro avsedda att uppehållas av förvaltare
av 1. klassen. I avseende å omfattningen av det arbete och det
ansvar, som åligger tygförvaltarna av 2. klassen, torde de i stort sett
kunna jämnställas med förvaltarna vid intendenturkåren. Då emellertid
tygförvaltarna såsom tillhörande den civilmilitära personalen icke lämpligen
synas böra, i likhet med förvaltarna vid intendenturkåren, upptagas
i vederbörande, för militär personal avsedd löneplan, hava de sak -

kunniga hänfört dem till närmast motsvarande lönegrad — 5. lönegraden
— i den för civilmilitär personal avsedda löneplanen. Härigenom skulle
de erhålla samma avlöning som, bland andra, materialförvaltare vid telegrafverket.

Å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter äro vidare uppförda
beställningar för besiktningsrustmästare, tygverkmästare och verkmästare
av 1. klassen, samtliga hänförliga till den s. k. tekniska personalen.
Dessa beställningshavare åtnjuta samma begynnelselön som tygförvaltare
av 2. klassen, varemot för de förra slutlönen med 200 kronor överstiger
slutlönen för de senare. Enligt kungl. brev den 15 december 1905 må
härjämte, så länge den med skyndsam tillverkning av nya eldhandvapen
förenade uppdrivna verksamheten fortfar, arvoden med högst 200 kronor
årligen utgå till en var av fyra besiktningsrustmästare vid gevärsfaktoriet.

Besiktningsrustmästarna äro anställda dels vid gevärsfaktoriet och
dels vid de tyganstalter, vid vilka gevärsreparationer verkställas; vid
övriga tyganstalter äro i stället tygverkmästare placerade. Besiktuingsrustmästarna
vid gevärsfaktoriet föra närmast under fabriksingenjören
befälet inom var sin arbetsavdelning och ansvara bland annat lör de
inom vederbörande avdelning pågående arbetenas riktiga utförande samt
för avdelningen tillhörande inventarier, verktyg och instrument. Annan
besiktningsrustmästare ävensom tygverkmästare lyda vid tygstation under
tygmästaren samt vid annan tyganstalt under vederbörande officer; och
utöva besiktningsrustmästare och tygverkmästare den närmaste ledningen
av vid tyganstalten anordnade utbildningskurser. Verkmästarna
av 1. klassen äro anställda dels vid ammunitionsfabriken, där de
närmast under fabriksingenjören (ö ver verk mils t a ren''; föra befälet var
och en inom sin arbetsavdelning, och dels vid Åkers krutbruk, där
endast en sådan verkmästare linnes, med åliggande att närmast under
fabriksingenjören hava tillsyn över kruttillverkningens riktiga bedrivande
i enlighet med givna föreskrifter. I övrigt gäller i fråga om dessa verkmästares
åligganden i tillämpliga delar i huvudsak detsamma, som enligt
vad ovan nämnts finnes stadgat beträffande besiktningsrustmästare och
tygverkmästare.

För att kunna antagas till någon av ifrågavarande beställningar
erfordras intyg om erforderlig fackkunskap eller yrkesskicklighet.

Med hänsyn till vikten av, att dessa ansvarsfulla beställningar må
kunna besättas med verkligt skicklig personal, hava de sakkunniga ansett,
att de med beställningarna förenade avlöningsförmånerna böra
undergå en något större ökning, än som skulle betingas endast av lönens

uppförande till en högre prisnivå. De sakkunniga hava dock icke kunnat
förorda en så stor förhöjning, som från personalens sida föreslagits, eller
att avlöningen skulle utgå med belopp, motsvarande lönen i 11. lönegraden
vid kommunikationsverken, utan synas ifrågavarande beställningshavare
enligt de sakkunnigas mening böra likställas med personal i 10.
lönegraden vid nämnda verk och följaktligen hänföras till 6. lönegraden
i den av de sakkunniga för civilmilitär personal föreslagna löneplanen.
Därvid förutsätta de sakkunniga, att de genom ovan omförmälda
kungl. brev medgivna särskilda arvodena till besiktningsrustmästarna vid
gevärsfaktoriet icke vidare komma att utgå. Det av personalen framställda
förslaget om inrättande för omförmälda beställningshavare av ett
antal tjänster med högre avlöning hava de sakkunniga icke ansett sig
kunna biträda.

Å staten för fortifikationen finnes jämväl uppfört ett antal beställningar
för tygverkmästare med samma avlöningsförmåner, som enligt
vad ovan omförmälts utgå till tygverkmästare vid artilleriet. Tygverkmästarna
vid fortifikationen placeras såsom verkstadsföreståndare vid
ingenjörkårerna och hava i denna egenskap i stort sett samma ställning
och ansvar som tj^gverk mästarn a vid artilleriet. De sakkunniga vilja
på grund härav föreslå, att jämväl tygverkmästarna vid fortifikationen
måtte hänföras till 6. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.

De å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda verkmästarna
av 2. klassen samt tyg- eller fabriksskrivarna åtnjuta enligt stat
en begynnelseavlöning, motsvarande sergeants av 1. klassen avlöning,
samt äga därjämte rätt till ett ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års
tjänst. Härtill kommer allmänt avlöningstillägg med 850 kronor, oberoende
av tjänståldern. Vidare förekomma några grupper beställningshavare,
vilka i avlöningshänseende äro likställda med nyssnämnda beställningshavare,
allenast med den skillnaden, att de i stället för ett
ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års tjänst äga åtnjuta två ålderstilllägg,
varje å 150 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Dessa beställningshavare
äro de å staterna för artilleriets fabriker och tyganstalter
samt för fortifikationen uppförda tyghantverkarna, de å förstnämnda stat
uppförda fortmaskinisterna, de å staterna för infanteri- och kavalleriregementena
uppförda gevärshantverkarna samt de å staterna för trängens
truppförband uppförda hantverkarna.

Verkmästarna av 2. klassen, till antalet endast två, äro placerade
vid Åkers krutbruk, där de närmast under verkmästaren av 1. klassen
förestå var sin avdelning av tillverkningen. För anställning såsom verk -

mästare av 2. klassen erfordras att innehava erforderlig fackkunskap
samt att i övrigt vara lämplig för sådan anställning.

Tyg- eller fabriksskrivarna äro placerade vid artilleriets fabriker och
tyganstalter. De skola företrädesvis utföra förekommande skrivgöromål
samt biträda vid räkenskapsföring och förrådens skötsel. Vidare
skola de under sin tjänstgöring söka förvärva sig kännedom om tygoch
fabriksförvaltares samt tygunderofficers åligganden för att vid behov
kunna uppehålla dessas tjänstebefattningar.

Fortmaskinisterna äro placerade dels i Boden och dels i Tingstäde.
De ansvara för resp. fästens maskinmateriel, deras skötsel och vård.
De hava vidare att utföra reparations- och monteringsarbeten i fästena
samt meddela undervisning åt den personal, som skall utbildas i handhavande
av fästenas maskinmateriel.

Tyghantverkare, gevärs hantverkare och hantverkare tjänstgöra i
regel såsom verkstadsföreståndare och föra i denna egenskap närmaste
befälet över verkstadspersonalen, men äro även skyldiga att, i den mån
deras göromål såsom verkstadsföreståndare det medgiva, under arbetstiden
deltaga i och förrätta å verkstaden förekommande arbeten. De äro
ansvariga för det under deras tillsyn förfärdigade arbetets goda beskaffenhet
samt bära jämväl ansvar för till dem utlämnade materialier.

Samtliga här ifrågavarande beställningshavare, med undantag av
verkmästare av 2. klassen, torde med hänsyn till arten av det arbete,
som åligger dem, lämpligen böra likställas med personal i 6. lönegraden
vid kommunikationsverken, dit bland andra höra lokomotivförare och
maskinister vid statens järnvägar. De bliva därigenom satta eu lönegrad
högre än t. ex.- verkstadsförmän vid statens järnvägar. Vad beträffar
de båda verkmästarna av 2. klassen, av vilka den ene för närmaste
befälet över tillverkningen av bomullskrut och den andre över
fabrikationen av röksvagt krut, hava de sakkunniga med fästat avseende
å de mera ansvarsfulla uppgifter, som påvila dem, ansett dem böra placeras
en lönegrad högre än övriga ovannämnda beställningshavare.

I anslutning härtill hava de sakkunniga hänfört verkmästare av 2.
klassen till 4. lönegraden samt tyghantverkare, gevärshantverkare, hantverkare
och fortmaskinister till 3. lönegraden i löneplanen för civilmilitär
personal.

Förrådsvaktmästare finnas uppförda å staterna för arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, för fortifikationen samt för infanteriets och trängens
truppförband. Förrådsvaktmästarnas avlöningsförmåner äro synnerligen
knappt tillmätta och uppgå för närvarande, med inräknande av allmänt

Förrådavaktmästare.

Arméns

polispersonal.

avlöningstillägg å 725 kronor, till allenast 2,068 kronor 45 öre. Också hava
från dessa beställningshavares sida vid upprepade tillfällen gjorts framställningar
om löneförbättring. Så hava de i en till de sakkunniga överlämnad
underdånig skrivelse den 4 maj 1920 yrkat att bliva jämnställda antingen
med förrådsförman vid statens järnvägar, vilken åtnjuter avlöning i 3.
lönegraden enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, eller ock
med gevärshantverkare vid armén. De sakkunniga hava i annat sammanhang
(underdånigt utlåtande den 5 december 1919 angående f. förrådsvaktmästaren
J. A. Hammars ansökning om pensionsförbättring) uttalat,
att förrådsvaktmästarna med hänsyn till vikten och omfattningen av
deras arbete intoge en ställning, som syntes vara fullt jämförlig med
den, som innehades av förste vaktmästarna vid de centrala ämbetsverken
m. fl. statsinstitutioner. Då de sakkunniga icke funnit anledning att
frångå den av dem sålunda förut uttalade uppfattningen, hava de sakkunniga
upptagit ifrågavarande beställningshavare i den mot 3. lönegraden
vid kommunikationsverken svarande 1. lönegraden i löneplanen för civilmilitär
personal.

Arméns ''polispersonal är förlagd dels i Boden och dels å Karlsborg
samt består å förstnämnda ort av 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar,
18 konstaplar och 6 extra konstaplar samt å sistnämnda ort av 1 överkonstapel
och 2 konstaplar. Polispersonalens nuvarande avlöningsförmåner
framgå av den å sid. 8 intagna tablån. Begynnelseavlöningen
utgår enligt stat till poliskommissarie med samma belopp som till löjtnant
av 1. klassen och till överkonstapel med samma belopp som till
sergeant av 1. klassen. Konstapels å stat uppförda begynnelseavlöning
ligger däremot 180 kronor lägre än sergeants av 2. klassen avlöning.
Samtliga ifrågavarande beställningshavare hava emellertid jämväl rätt
till ålderstillägg, poliskommissarie till två sådana, varje å 500 kronor,
efter resp. 5 och 10 års tjänst samt de övriga till tre ålderstillägg, vilka
utgå med 200 kronor till överkonstapel och 100 kronor till konstapel
efter resp. 5, 10 och 15 års tjänst. Allmänt avlöningstillägg utgår med
800 kronor till poliskommissarie och överkonstapel samt med 750 kronor
till konstapel, oberoende av tjänstetidens längd. Extra konstapel åtnjuter
arvode till samma belopp som konstapels begynnelselön samt allmänt
avlöningstillägg med samma belopp som konstapel. Till den i Boden
förlagda personalen utgår härjämte provisoriskt avlöningstillägg med
200 kronor årligen. Polispersonalen äger för åtnjutande av ålderstillägg
räkna sig tillgodo föregående anställning på aktiv stat vid armén och
tjänst vid polispersonalen i Boden.

I en den 11 november 1918 dagtecknad, till de sakkunniga ställd
skrivelse hava representanter för fästningspolispersonalen i Boden och å
Karlsborg anfört, att av den nuvarande polispersonalen samtliga erhållit
samma militära utbildning som underofficerare, i det 2 innehaft beställning
på aktiv stat såsom underofficerare, 8 varit underofficerare i reserven
och de återstående varit anställda såsom furirer vid olika truppförband.
Dessutom hade de flesta före tillträdandet av sin nuvarande anställning
fullgjort såväl praktisk som teoretisk civil polistjänst. Tjänstgöringen
bestode dels av detektivtjänst och dels av bevakningstjänst samt påginge,
oberäknat färd från bostaden till den ofta avlägsna avlösningsplatsen och
åter, under större delen av året till 8 timmar om dygnet. Dessutom
vore personalen skyldig att, om så erfordrades, ingripa även under fritid.
Med stöd av vad sålunda anförts har i omförmälda skrivelse hemställts,
att den nuvarande avlöningen måtte väsentligen höjas, och att
därvid särskilt slutlönerna måtte ökas. Härjämte har yrkats, att de 6
extra konstapelsbeställningarna i Boden måtte uppflyttas till ordinarie
eller, därest detta icke skulle kunna bifallas, tillerkännas rätt till ålderstillägg
i likhet med ordinarie konstaplar.

Fästningspolisens arbete omfattar, såsom förut nämnts, såväl detektivsom
bevakningstjänst. Detektivtjänsten består, vad särskilt Boden beträffar,
i övervakande av genom fästningen passerande resande och ställer
ofta stora krav på personalens vakenhet och ihärdighet. Bevakningstjänsten
fullgöres till stor del vid de avlägset från bebyggda orter belägna
forten och måste fullgöras dygnet runt oberoende av rådande väderleksförhållanden
samt är särskilt vintertiden, då den i Boden förlagda
personalen i allmänhet måste använda skidor såsom fortskaffningsmedel,
av synnerligen krävande beskaffenhet. Med hänsyn till den stora betydelsen
för rikets försvar därav, att fästningarna med deras försvarsanordningar
och förråd även i fredstid bevakas på ett betryggande sätt,
måste det anses angeläget, att fästningspolisen beredes en avlöning, som
utgör skälig ersättning för dess arbete. På grund härav och i betraktande
jämväl av de synnerligen ringa befordringsutsikterna för polispersonalen
hava de sakkunniga ansett sig böra hänföra konstaplarna
vid fästningspolisen till 2. lönegraden och överkonstaplarna till 3. lönegraden
i den för civilmilitär personal föreslagna löneplanen. I sammanhang
härmed synes emellertid den nu medgivna särskilda rättigheten för
polispersonalen att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig all
föregående anställning på aktiv stat vid armén böra bortfalla.

Poliskommissarien i Boden är för närvarande i avlöningshänseende
i stort sett likställd med departementsskrivare, tyg- och fabriksförvaltare

Marinens

ingenjörs personal.

av 1. klassen samt fortifikationskassör. Då de särskilda skäl, som ansetts
tala för nämnda förvaltares och kassörers hänförande till eu högre lönegrad
än departementsskrivarna, icke synas äga giltighet i fråga om poliskommissarien,
hava de sakkunniga ansett sig böra hänföra honom till
samma lönegrad som departementsskrivarna eller till 6. lönegraden i
nyssberörda löneplan.

Beträffande de till polispersonalen i Boden hörande extra poliskonstaplarna,
vilka för närvarande åtnjuta arvode lika med ordinarie
konstapels begynnelselön, har, såsom ovan nämnts, från personalens sida
yrkats, att de antingen måtte uppflyttas till ordinarie eller tillerkännas
rätt till ålderstillägg i likhet med ordinarie konstaplar. Då förstnämnda
yrkande avser en organisationsändring, hava de sakkunniga ansett sig
icke kunna upptaga detsamma till omprövning. Vidkommande det
senare yrkandet synes det, med hänsyn till de synnerligen ringa utsikterna
för ifrågavarande personal att inom skälig tid vinna anställning
såsom ordinarie konstaplar, vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att de extra konstaplarna erhålla rätt till förhöjning av
arvodet i förhållande till tjänstetidens längd. Då det emellertid icke
synes böra ifrågasättas att fullt likställa de extra konstaplarna med de
ordinarie, hava de ansetts böra tillerkännas arvoden till belopp, motsvarande
dem, som utgå enligt 1. lönegraden av den föreslagna löneplanen
för civilmilitär personal, eller lönegraden närmast under den, till
vilken de ordinarie konstaplarna hänförts.

Marinen.

Marinens ingenjör sper sonal är huvudsakligen uppförd å staten för
mariningenjörkåren; två beställningar, nämligen för en kemist och en
andre kemist, tillhöra emellertid marinförvaltningens stat. De fordringar
på teknisk utbildning, som ställas på nämnda personal, och de arbetsuppgifter,
som äro densamma ålagda, äro av den beskaffenhet, att vid
en löneregleiäng för denna personal lämpliga jämförelsepunkter synas
vara att söka i de löner, som gälla för kommunikationsverkens tekniskt
utbildade tjänstemän. Marinens ingen]örspersonal har ock i underdånig
skrivelse i september 1919 gjort framställning därom, att de olika
beställningshavare, som personalen omfattar, måtte i löneavseende bliva
likställda med de befattningshavare vid kommunikationsverken, med
vilka de i avseende å utbildning, tjänsteåligganden och ansvar kunna
anses jämförliga. I nämnda skrivelse har anförts, bland annat, att
om det vid de affärsdrivande verken gällde, att väl kvalificerad

personal vore ett oeftergivligt villkor för verkens ändamålsenliga skötsel
och för deras avkastning, nämnda villkor i lika hög grad gällde beträffande
marinen, särskilt då hänsyn toges till den dyrbara materiel,
vars vård personalen hade sig anförtrodd, och därtill att de medel, som
ansloges för drift, underhåll och nybyggnader, skulle kunna utnyttjas
på bästa och mest ekonomiska sätt.

De befattningshavare vid mariningenjörkåren, som tillhöra den s. k.
egentliga mariningenjör sdetalj en, nämligen marinöverdirektören, marindirektörer
av 1. och 2. graden, mariningenjörer av 1. och 2. graden
samt extra mariningenjörer, avlönas så till vida enligt de för militär
personal gällande grunderna, att dagavlöningen och inkvarteringsbidragen
för beställningshavare inom de olika tjänsteklasserna utgå med samma
belopp som för officerare av motsvarande tjänstegrad, medan däremot
lönen satts något högre. Avlöningsbeloppen för de särskilda beställningshavarna
framgå av den å sid. 9 intagna tabellen.

Marinöverdirektören, vilken tillsättes genom förordnande tills vidare,
är chef för ingenjöravdelningen i marinförvaltningen och tillika chef för
m ariningenj örkåren.

I ovannämnda, av ingen]örspersonalen ingivna framställning har yrkats,
att marinöverdirektören måtte jämnställas med överdirektör i järnvägsstyrelsen,
vilken åtnjuter ett arvode av 17,000 kronor årligen. De
sakkunniga hava emellertid ansett sig böra stanna vid att för marinöverdirektören
föreslå ett arvode av 16,000 kronor för år, varigenom
hans avlöning synes komma i lämpligt förhållande till den av de sakkunniga
föreslagna avlöningen för flaggmän.

Marindirektör av 1. graden placeras antingen såsom chef för ingenjörsdepartement
vid någotdera av flottans varv eller såsom överdirektörsassistent
i marinförvaltningen, marindirektör av 2. graden antingen såsom mobiliseringsingenjör
vid varv eller såsom stabsingenjör å kustflottan. I ingenjörspersonalens
berörda skrivelse har hemställts, att marindirektör av 1.
graden måtte i avlöningshänseende likställas med tjänstemän i 20. lönegraden
vid kommunikationsverken, till vilken grad bland andra höra
maskindirektör vid statens järnvägar och byråchef, samt marindirektör
av 2. graden med tjänstemän i 18. lönegraden, dit bland andra hänförts
byrådirektör. De sakkunniga hava ansett sig kunna följa de sålunda
framställda förslagen och hava i överensstämmelse härmed hänfört marindirektör
av 1. graden till 14. och marindirektör av 2. graden^ till 13.
lönegraden av den utav de sakkunniga för den civilmilitära personalen
föreslagna löneplanen.

334 31

Beställningarna för mariningenjörer av 1. graden äro uppdelade i två
löneklasser; uppflyttning från 2. till 1. löneklassen sker i tur i mån av
uppkommen ledighet. Innehavarna av dessa beställningar tjänstgöra
dels såsom kontrollanter vid arbeten, beställda vid privata varv eller
verkstäder, dels såsom konstruktörer vid marinförvaltniugens ingenjöravdelning,
dels såsom ingenjörer å flottans fartyg och dels såsom arbetschefer
å flottans varv. De arbetsuppgifter, som tillkomma mariningenjörerna
av 2. graden, sammanfalla huvudsakligen med mariningenjörernas
av 1. graden, men äro i regel av mindre omfattning.

I nyssnämnda framställning bar yrkats, att mariningenjörsbeställningarna
av 1. graden, 1. och 2. löneklassen, måtte jämnställas med befattningar
i resp. 17. och 16. lönegraderna vid kommunikationsverken, av
vilka den förra omfattar förste maskiningenjör och förste byråingenjör
samt den senare maskin- och byråingenjör vid statens järnvägar, samt
mariningenjörsbeställningarna av 2. graden med befattningar i 14. lönegraden,
dit bland andra hänförts maskininspektor vid statens järnvägar.
De sakkunniga hava icke haft något att erinra mot berörda förslag, i
vad detsamma avser beställningarna för mariningenjörer av 1. graden

1. löneklassen och för mariningenjörer av 2. graden. Däremot hava de
sakkunniga funnit beställningarna för mariningenjörer av 1. graden 2.
löneklassen med hänsyn till de stora befordringsmöjligheter, som förefinnas
för dessa beställningshavare — mot 5 beställningar i 2. löneklassen
stå 11 i 1. löneklassen — skäligen kunna placeras eu lönegrad lägre
än som föreslagits. De sakkunniga hava i anslutning till vad sålunda
anförts hänfört mariningenjörerna av 1. graden 1. löneklassen till 12.,
mariningenjörerna av 1. graden 2. löneklassen till 10. och mariningenjörerna
av 2. graden till 9. lönegraden i den för civilmilitär personal föreslagna
löneplanen.

Beställningarna för extra mariningenjörer tillsättas, sedan föreskriven
utbildning genomgåtts, genom förordnande på två år, efter vilken tid
anställning på stat kan vinnas, därest plats finnes ledig. Om så ej är
fallet, utnämnes vederbörande till mariningenjör av 2. graden vid mariningenjörkåren
i flottans reserv, men äger fortfarande under vissa förutsättningar
rätt att söka anställning vid mariningenjörkårens stam. Extra
mariningenjör placeras i allmänhet till tjänstgöring dels såsom assistent
å flottans varv och dels å fartyg. Avlöningen till dessa beställningshavare,
som för närvarande utgår i form av arvode och dagavlöning,
synes böra utgå allenast såsom arvode; och torde arvodet skäligen böra
bestämmas till samma belopp, som utgå till beställningshavare i 16.
löneklassen i kommunikationsverkens lönesystem, motsvarande 14. löne -

klassen i den av de sakkunniga för civilmilitär personal uppgjorda löneplanen.

Till de å mariningenjörkårens stat uppförda s. k. specialingenjör ernå
höra stationsingenjör, biträdande stationsingenjör, verkstads-, min-, torped-,
elektro- och artilleriingenjör samt kemist. Specialingenjörernas
avlöning utgår, liksom för flertalet civila befattningshavare, med lön,
tjänstgö ringspenningar och ålderstillägg. Slutavlöningen uppgår, frånsett
särskilt arvode åt en beställningshavare, för alla till samma belopp,
nämligen 7,000 kronor, medan begynnelseavlöningen för stations- och
verkstadsingenjörer är 5,500 kronor samt för övriga specialingenjörer
5,000 kronor. Härjämte åtnjuter specialingenjör allmänt avlöningstillägg
med 1,000 kronor.

Stationsingenjör tjänstgör såsom chef för byggnadsdepartement vid
flottans varv och har inseende över vederbörande stations hamnområden,
slipar, bäddar, fasta dockbyggnader, tomter, gatudelar och byggnader samt
stationens spår- och järnvägsnät. Biträdande stationsingenjör tjänstgör
såsom arbetschef vid byggnadsdepartementet i Karlskrona och såsom
stationsingenjörens assistent samt vid behov såsom dennes ställföreträdare.
Verkstadsingenjör tjänstgör såsom arbetschef vid den eller de av ingenjördepartementets
verkstäder, som chefen för detta departement bestämmer.
Torpedingenjör tjänstgör i marin förvaltningen eller såsom arbetschef vid
torpeddepartement eller såsom assistent åt sådan chef. Till den torpedingenjör,
som förestår torpedverkstaden i Karlskrona, utgår ett särskilt
arvode av 1,000 kronor årligen. Miningenjör tjänstgör i marinförvaltningen
eller såsom arbetschef vid mindepartement. Elektroingenjör tjänstgör
i marinförvaltningen eller vid ingenjördepartement, varvid han
skall vara arbetschef eller assistent för denne beträffande arbeten å den
elektriska materiel, som är ställd under chefens för ingenjördepartementet
tillsyn. Artilleriingenjör tjänstgör å marinförvaltningens artilleriavdelning
dels som konstruktör och dels som kontrollant. Kemist tjänstgör
vid ingenjördepartement såsom föreståndare för oljefabrik, laboratorium
och materialprovningsanstalt. Med undantag av stations- och verkstadsingenjörer,
biträdande stationsingenjör och kemist äro samtliga specialingenjörer
skyldiga att efter kommendering tjänstgöra å flottans
fartyg.

I ingenjörspersonalens förut omförmälda skrivelse har föreslagits, att
samtliga specialingenjörsbeställningar vid mariningenjörkåren förutom
biträdande stationsingenjörsbeställningen måtte uppdelas på två löne -

grader, av vilka den högre för samtliga beställningar skulle vara likställd
med 18. lönegraden vid kommunikationsverken. Den lägre lönegraden
skulle för stationsingenjörer likställas med 10. lönegraden vid
nämnda verk, omfattande 22.—25. löneklasserna, för verkstadsingenjörer
och elektroingenjörer (utom gnistingenjörer) sammanfalla med 21.—25.
löneklasserna och för övriga specialingenjörer omfatta 20.—25. löneklasserna
vid kommunikationsverken. För biträdande stationsingenjör
skulle finnas endast eu lönegrad, innefattande 20.—25. löneklasserna.
Marinförvaltningens kemist skulle likställas med biträdande stationsingenjör
och andre kemisten vid samma ämbetsverk hänföras till 14. lönegraden,
omfattande 18.—21. löneklasserna.

I ett vid nyssnämnda skrivelse fogat särskilt yttrande har emellertid
ett flertal beställningshavare vid mariningenjörkåren uttalat den åsikten,
att stationsingenjörerna såsom departementschefer å varven och med hänsyn
till det ökade ansvar, dessa befattningar medförde, borde vara berättigade
till högre avlöning än övriga specialingenjörer, samt fördenskull
hemställt, antingen att stationsingenjörerna måtte, såsom hittills varit fallet,
fortfarande få åtnjuta förmånen av boställe i kronans hus mot avstående
av en mot inkvarteringsbidrag för officerare in. fl. svarande summa, eller
ock att, därest för boställena vid flottan liknande bestämmelser komme
att utfärdas som de, vilka vore gällande för de affärsdrivande verken,
stationsingenjörernas löner måtte höjas en lönegrad utöver de i skrivelsen
för dem föreslagna.

Då ifrågavarande specialingenjörer icke kunna vinna någon befordran
inom mariningenjörkåren, hava de i vederlag erhållit möjlighet
att genom ålder stillägg uppnå en slutlön, som i det närmaste uppgår
till kommendörkaptens av 1. graden avlöning enligt stat, medan begynnelselönen
för en del av beställningarna något överstiger och för
de övriga något understiger kaptens slutavlöning. För att erhålla ett
lämpligt avstånd mellan specialingenjörernas begynnelse- och slutavlöning
torde det vara nödvändigt att antingen, såsom i ingen]örspersonalens
omförmälda framställning föreslagits, verkställa eu uppdelning av
specialingenjörsbeställningarna på flera lönegrader eller ock för dem
konstruera helt nya lönegrader. Då sistnämnda utväg med hänsyn till
önskvärdheten därav, att löneplanen för den civilmilitära personalen icke
kommer att upptaga andra lönegrader än dem, som återfinnas i den
för kommunikationsverken gällande löneplanen, icke synes vara att förorda,
hava de sakkunniga anslutit sig till förstnämnda alternativ. Efter
överläggning med de av chefen för försvarsdepartementet utsedda repre -

sentanterna för mariningenjörkåren rörande grunderna för specialingenjörsbeställningarnas
uppdelning på olika lönegrader, hava de sakkunniga
ansett lämpligt föreslå en sådan uppdelning på tre olika lönegrader,
motsvarande 15., 17. och 18. lönegraderna enligt kommunikationsverkens
avlöningsreglemente eller 10., 12. och 13. lönegraderna i den av de sakkunniga
för civilmilitär personal föreslagna löneplanen. Härigenom
skulle vinnas fördelen av en viss likställighet i lönehänseende mellan
specialingenjörerna och mariningenjörskårens övriga personal, i det
specialingenjör i den högsta lönegraden skulle bliva jämnställd med
marindirektör av 2. graden, specialingenjör i den mellersta lönegraden
med mariningenjör av 1. graden 1. löneklassen och specialingenjör i
den lägsta lönegraden med mariningenjör av 1. graden 2 löneklassen. Till
den högsta lönegraden böra enligt de sakkunnigas mening hänföras de
beställningshavare, som innehava mera ansvarsfulla befattningar eller
eljest anses särskilt förtjänta att komma i åtnjutande av den med denna
lönegrad förenade högre avlöningen. I främsta rummet torde i denna
lönegrad böra upptagas de båda stationsingenjörerna, vilka, såsom förut
nämnts, äro chefer för byggnadsdepartementen å varven. Placeringen
i övrigt av specialingenjörerna i nu nämnda lönegrader lärer böra verkställas
av Kungl. Maj:t med hänsyn till vederbörande beställningshavares
tjänstetid och meriter samt inom ramen av det antal beställningar, som
må komma att i staten för mariningenjörkåren fastställas för var och
en av de särskilda lönegraderna. I sådant avseende vilja de sakkunniga
föreslå, att 5 av de å nämnda stat nu uppförda 20 specialingenjörsbeställningarna
hänföras till vardera av den högsta och den lägsta lönegraden
samt de återstående 10 beställningarna till den mellersta lönegraden;
och synas de olika beställningarna böra benämnas specialingenjörer
av resp. 1., 2. och 3. graden. För cheferna för byggnadsdepartementen
å varven torde lämpligen i samband härmed benämningen
byggnadsdirektör böra införas. Av samtliga specialingenjörsbeställningar
bör samma antal som för närvarande tillhöra de olika yrkesgrenarna.
Det särskilda, i staten uppförda arvodet för den torpedingenjör, som
förestår torpedverkstaden i Karlskrona, synes icke böra bibehållas. Däremot
torde med hänsyn till det krävande arbete, som enligt vad de
sakkunniga inhämtat påvilar denne befattningshavare, böra stadgas att,
därest han icke är specialingenjör av 1. graden, till honom skall utgå
en särskild lönefyllnad med 480 kronor årligen.

Den på marinförvaltningens stat uppförda kemistbeställningen synes
böra jämnställas med specialingenjör av 2. graden och alltså hänföras
till 12. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal samt den å

Marinläkar kårens personal.

samma stat uppförda beställningen för en andre kemist likställas med
specialingenjör av 3. graden och följaktligen hänföras till 9. lönegraden
i nämnda löneplan.

Av marinläkarkårens personal, vars avlöning finnes angiven å förut
intagna tablå (sid. 10), är marin överläkaren i avlöningsliänseende likställd
med kommendör och förste marinläkare med kommendörkapten
av 1. graden. Sistnämnda läkartjänst är alltså likställd även med fältläkartjänst
vid armén. Marinläkare av 1. graden åtnjuter begynnelseavlöning
med samma belopp, som utgår till bataljonsläkare vid truppförband
med högre avlöning, men uppbär härjämte 2 ålderstillägg, vartdera
å 300 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Sistnämnda förmån är
enligt uttalande av 1911 års riksdag avsedd att för marinläkarna av 1.
graden utgöra en kompensation för de i jämförelse med bataljonsläkarna
ringa befordringsutsikterna, i det några mot regementsläkarbeställningarna
svarande tjänster icke finnas vid marinen.

De sakkunniga hava ansett marinöverläkaren böra fortfarande åtnjuta
samma avlöning som kommendör och hava fördenskull hänfört
honom till häremot svarande lönegrad i den för civilmilitär personal
avsedda löneplanen eller 15. lönegraden, vilken upptager enahanda lön
som 6. lönegraden i löneplanen för officerare m. fl.

Härigenom skulle marinöverläkaren bliva likställd även med marinöverintendenten,
som intager en med honom ungefär likartad ställning,
i det båda äro såväl avdelningschefer i marinförvaltningen som chefer
för en särskild till flottan hörande kår.

Den nuvarande likställigheten mellan förste marinläkare och fältläkare
vid armen synes fortfarande böra bibehållas, varemot marinläkare
av 1. graden, som redan nu åtnjuter något högre avlöning än bataljonsläkare
vid armén, skäligen bör placeras en lönegrad högre än sistnämnda
beställningshavare. På grand härav hava de sakkunniga ansett
sig böra hänföra förste marinläkare till 13. och marinläkare av 1. graden
till 10. lönegraden i den för civilmilitär personal uppgjorda löneplanen.

Utöver den för marinläkare av 1. graden i stat upptagna avlöningen
utgår för närvarande ett arvode å 500 kronor till den marinläkare
av nämnda grad, som är placerad å Oscar-Fredriksborg, samt
arvoden å 1,000 kronor till en var av de båda sjukhusläkarna vid flottans
sjukhus i Karlskrona. Rörande dessa arvoden komma de sakkunniga
att framdeles yttra sig i annat sammanhang.

Marinläkare av 2. graden åtnjuter enligt stat ett årsarvode å 1,800
kronor jämte ett ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års tjänstetid. Begynnelsearvodet
uppgår alltså till samma belopp, som utgår i lön till

bataljonsläkare vid fältläkarkåren med ett ålderstillägg. Den högre
begynnelseavlöningen för marinläkare av 2. graden har motiverats därmed,
att dessa läkare hava något större årlig tjänstgöringsskyldighet
(90 dagar) än nämnda bataljonsläkare (75 dagar). Allmänt avlöningstillägg
utgår med samma belopp eller 050 kronor årligen till båda
kategorierna. Under tjänstgöring i land utgår härjämte till marinläkare
av 2. graden dagarvode med 8 kronor. Då dessa läkares begynnelsearvode
fortfarande synes böra motsvara bataljonsläkares vid fält läkarkåren
avlöning med inberäknande av ett ålderstillägg, hava de sakkunniga
föreslagit detsamma till 2,700 kronor med förhöjning efter 3
år till 3,000 kronor. Dagarvodet synes böra höjas till 12 kronor.

Mo,rinläkarstipendiaterna äro i avlöningshänseende fullt likställda
med fältläkarstipendiaterna, varlör de sakkunniga här lå hänvisa till vad
de anfört beträffande sistnämnda beställningshavare.

Flottans polispersonal utgöres vid Karlskrona station av 1 polis- Flot)^''j
kommissarie, 3 överkonstaplax- och 19 konstaplar samt vid Stockholms
station av 3 överkonstaplar, därav 1 tillika tjänstgör såsom poliskommissarie,
och 20 konstaplar. Poliskommissarien vid Karlskrona station har
tidigare tillika varit poliskommissarie vid stadens poliskår. Det arbete,
som flottans polispersonal har att utföra, omlattar bevakningstjänst från
såväl land- som sjösidan av flottans varv i Stockholm och Karlskrona.
Polispersonalens avlöningsförmåner, vilka utgå i form av arvode, framgå
av den å sid. 10 intagna tablån. Av nämnda tablå framgår, att de olika
beställningshavarna vid flottans poliskår i allmänhet även frånsett det
till i Boden förlagd personal utgående provisoriska avlöningstillägget å
200 kronor — äro i avlöningshänseende något sämre ställda än motsvarande
beställningshavare vid lästningspolisen i Boden och å Karlsborg;
enda undantaget härifrån är, att begynnelselönen för överkonstapel vid
flottans poliskår är något högre än begynnelselönen för överkonstapel vid
fästningspolisen. Någon rätt att tillgodoräkna sig föregående militär
tjänstgöring för erhållande av ålderstillägg, i likhet med vad som gäller töi
fästningspolisen, finnes icke medgiven lör flottans polispersonal. I övrigt
råder mellan ifrågavarande poliskårer den olikheten, att medan fästningspolispersonalen
tillsättes genom fullmakt och uppbär lön, flottans polispersonal
tillsättes genom förordnande och erhåller avlöning i form av arvode.

De sakkunniga anse visserligen, att överensstämmelse bör råda
mellan de båda kårernas anställnings- och avlöningsförhållanden, men
då det icke torde ankomma på de sakkunniga att framställa förslag om
ändrade föreskrifter i berörda hänseende, hava de sakkunniga här inskränkt
sig till att avgiva förslag rörande avlöningarnas belopp. Med

hänsyn till vikten därav, att flottans varv med där förlagda fartyg och
dyrbara förråd m. m. på ett fullt betryggande sätt bevakas, vilja de
sakkunniga föreslå, att flottans polispersonal måtte tillerkännas arvoden
med samma belopp, som utgå i nedannämnda lönegrader i den för civilmilitär
personal föreslagna löneplanen, nämligen för konstapel i 2. lönegraden,
för överkonstapel i 3. lönegraden och för överkonstapel, tillika
tjänstgörande såsom poliskommissarie, i 4. lönegraden.

Vid Stockholms station har tidigare, liksom för närvarande är förhållandet
vid Karlskrona station, funnits en poliskommissariebefattning.
Denna befattning omändrades enligt beslut vid 1915 års riksdag till en
överkonstapelsbefattning, vars innehavare tillika skulle tjänstgöra såsom
poliskommissarie och utöva befäl över den övriga polispersonalen därstädes.
I samband därmed ifrågasatte riksdagen, huruvida icke motsvarande
anordning lämpligen borde vidtagas beträffande poliskommissariebefattningen
i Karlskrona efter dåvarande poliskommissariens avgång.

Sedan innehavaren av polis kommissariebefattningen den 3 augusti
1919 avlidit, har befattningen enligt särskilda kungl. brev på förordnande
uppehållits av äldste polisöverkonstapeln mot åtnjutande av visst arvode.

Enligt yttrande till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den
7 januari 1920, bilagt statsverkspropositionen till 1920 års riksdag, fann
chefen för sjöförsvarsdepartementet anledning ej föreligga att för det
dåvarande ifrågasätta, att poliskommissarietjänsten skulle förenas med
en överkonstapelsbefattning.

Sedermera har marinförvaltningen i underdånig skrivelse den 9
december 1920 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1921 års riksdag
medgiva, att poliskommissariebefattningen vid flottans station i
Karlskrona matte från och med den 1 juli 1921 tills vidare innehavas
jämte befattningen som stadsfiskal i Karlskrona. Denna hemställan har
enligt nådigt brev den 31 december 1920 ej för det dåvarande föranlett
annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t medgivit, att ifrågavarande poliskommissariebefattning
finge tills vidare under år 1921 på förordnande
uppehållas av äldste polisöverkonstapeln mot åtnjutande av visst arvode.

Då det icke faller inom ramen för sakkunnigas uppdrag att yttra
sig rörande lämpligaste sättet för handhavandet av de till poliskommissariebefattningen
vid flottans station i Karlskrona hörande göromålen,
hava de sakkunniga endast ansett sig böra avgiva yttrande rörande beloppet
av det arvode, som bör utgå till innehavaren av nämnda befattnmg,
under förutsättning att densamma icke kommer att förenas med
en överkonstapelsbeställning; och komma de sakkunniga att i det följande
avgiva förslag i detta avseende.

I. Reglering av avlöningsförhållandena för vissa ordinarie civila

beställningshavare.

På olika stater under fjärde huvudtiteln äro uppförda en del beställningshavare,
vilkas löneförmåner reglerats efter de för tjänstemännen
vid statsdepartementen och de centrala ämbetsverken gällande grunder.
Hit höra — förutom personalen i försvarsdepartementet ävensom den
civila personalen i arméförvaltningen samt personalen på marinförvaltningens
civilavdelning, varom nu ej är fråga —

a) vid lantförsvaret: professorn vid generalstaben och krigsarkivarie!!
vid samma stab, förste vaktmästare vid generalstaben, krigshögskolan
samt artilleri- och ingenjörhögskolan ävensom vaktmästare vid generalstaben,
artilleristaben, fortifikationsstabens huvudstation, intendenturstaben,
krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan; och

b) vid sjöförsvaret: registratorn och aktuarien vid marinstaben ävensom
vaktmästare vid marinstaben, sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan och
marinintendenturkåren.

Professorn vid generalstaben åtnjuter för närvarande avlöning till
belopp, motsvarande avlöningen för befattningshavare vid statsdepartementen
och de centrala ämbetsverken i tredje normalgraden, dock med
den olikhet, att avlöningen uppdelats på lön 5,900 kronor, inkvarteringsoch
servisbidrag 1,000 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och
ålderstillägg 600 kronor. Avlöningarna till krigsarkivarien vid generalstaben
samt till registratorn och aktuarien vid marinstaben äro i sin
helhet reglerade efter samma grunder, som för närvarande gälla beträffande
tjänstemän av 2., resp. 1. normalgraden vid ovannämnda verk.
I sitt den 20 november 1918 avgivna förslag angående tillfällig lönereglering
för befattningshavare vid statsdepartementen och centrala ämbetsverk
hemställde 1902 års löneregleringskommitté, att nämnda tre tjänstemän
måtte komma i åtnjutande av enahanda löneförbättring, som samtidigt
föreslogs för innehavarna av befattningar i motsvarande grader.
På grund av Kungl. Maj:ts och riksdagens i enlighet härmed fattade
beslut har löneförbättring under åren 1919 och 1920 utgått med 1,000
kronor till en var av professorn och krigsarkivarien vid generalstaben
samt med 900 kronor till registratorn och aktuarien vid marinstaben.

Avlöningarna till ovannämnda vid försvarsväsendet anställda förste
vaktmästare och vaktmästare blevo vid 1918 års riksdag reglerade i
enlighet med enahanda grunder som för annan motsvarande personal
inom statsförvaltningen.

331 21

I det förslag rörande definitiv lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk, som den 3 november 1920
framlagts av 1902 års löneregleringskommitté, har frågan om avlöningsförhållandena
för nu ifrågavarande civila personal icke upptagits till behandling.
I samband med de framställningar, som i anledning av löneregleringskommitténs
förslag avlåtits till 1921 års riksdag, har nämnda
fråga ej heller berörts.

De sakkunniga hava emellertid för sin del funnit, att åtgärder böra
vidtagas i syfte att de civila beställningshavare vid försvarsväsendet,
vilka för närvarande äro i lönehänseende fullt jämnställda med viss personal
vid den civila statsförvaltningen, efter ingången av år 1922 —
då löneregleringen för sistnämnda personal är avsedd att träda i kraft
— må komma i åtnjutande av samma avlöning som motsvarande personal
inom den civila statsförvaltningen. På grund härav hava de sakkunniga
ansett sig böra hemställa, att i samband med avgivande av
förslag till vederbörliga stater under fjärde huvudtiteln måtte till riksdagen
avlåtas framställning därom, att det förslag till avlöningsreglemente
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, som underställts 1921 års riksdag,
må vinna tillämpning jämväl å professorn vid generalstaben, krigsarkivarien
vid samma stab, registrator!! och aktuarien vid marinstaben,
förste vaktmästare vid generalstaben, krigshögskolan samt artilleri- och
ingenjörhögskolan ävensom vaktmästare vid generalstaben, artilleristaben,
fortifikationsstabens huvudstation, intendenturstaben, krigshögskolan, artilleri-
och ingenjörhögskolan, marinstaben, sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan
samt marinintendenturkåren. Därvid torde jämväl framställning
till riksdagen böra göras därom, att lönen till en var av nämnda civila
beställningshavare vid försvarsväsendet, av vilka förste vaktmästare och
vaktmästare torde böra benämnas förste expeditionsvakt, resp. expeditionsvakt,
skall utgå enligt följande lönegrader i den i berörda reglemente
intagna löneplan, avdelning B, nämligen:

för professor vid generalstaben ..................

» krigsarkivarie vid generalstaben ...............

)> registrator och aktuarie vid marinstaben

» förste expeditionsvakt....................................

:>> expeditionsvakt ...............................................

20. lönegraden
15. »

13. »

3. »

1. »

K. Vissa arvoden och däremot svarande ersättningar.

Reglering'' av vissa nu utgående arvoden och ersättningar.

Bland de avlöningsformer, som för närvarande förekomma för arméns
och marinens personal, ingå, såsom tidigai-e (sid. 20) omförmälts, även
arvoden.

I stor omfattning äro sålunda arvoden anvisade på olika av Kungl.
Maj:t och riksdagen fastställda stater under fjärde huvudtiteln (avdelningarna
för lantförsvaret, resp. för sjöförsvaret). Till förhöjning av vissa
utav dessa arvoden utgå därjämte från och med år 1918 särskilda belopp
jämlikt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut rörande tillfällig löneförbättring
till viss personal vid armén och marinen.

En annan del av de nu utgående arvodena har icke fastställts på
nämnda sätt, utan reglerats genom beslut allenast av Kungl. Maj:t, varvid
emellertid grunderna för arvodenas bestämmande i vissa fall underställts
riksdagens prövning eller eljest bragts till riksdagens kännedom.
Sedan vid 1919 års riksdag beslutats ändrad uppställning av de olika
riksstatsanslagen beträffande lantförsvaret, äro sistnämnda slags arvoden
vid armén från och med år 1920 upptagna på en särskild förteckning
över i stat icke uppförda arvoden, eu förteckning, vilken årligen delgives
riksdagen i samband med beräkningen av anslaget till avlöning åt
personal vid staber och truppförband m. fl. Motsvarande anordning är,
enligt vad som meddelats i statsverkspropositionen till 1921 års riksdag,
avsedd att från och med år 1922 vinna tillämpning rörande sådana
arvoden vid sjöförsvaret, vilka icke blivit upptagna i av Kungl. Maj:t
och riksdagen fastställda stater.

Vid utarbetandet av nu förevarande förslag till lönereglering för
arméns och marinens personal hava de sakkunniga funnit, att frågan om
reglerandet av sistnämnda slag av arvoden icke är av den art, att den
kan anses falla inom ramen för det åt de sakkunniga lämnade uppdraget.
De ändringar beträffande dessa arvoden, som vid löneregleringens genomförande
eventuellt kunna befinnas erforderliga, torde i stället enligt de
sakkunnigas mening böra av Kungl. Maj it beslutas, sedan de på stat
uppförda arvodena reglerats av Kungl. Maj:t och riksdagen, därvid de
grunder, som vid denna reglering blivit tillämpade, torde behörigen beaktas.
I samband med avlåtande till riksdagen av proposition rörande
löneregleringen för den på stat uppförda personalen torde emellertid

Inledning.

vid beräkningen av vederbörliga avlöningsanslag böra tagas hänsyn till
de arvodesökningar, som kunna ifrågakomma för den på arvodesförteckningarna
uppförda personalen.

De sakkunnigas utredning och förslag i nu förevarande hänseende
hava alltså, med allenast visst undantag, som här nedan kommer att beröras,
begränsats till de arvoden, vilka utgå enligt de för år 1921
gällande, av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda staterna.

olika slåss Innan de sakkunniga närmare ingå på den fråga, som skall utgöra
ami*gällandef föremål för nu förevarande avdelning av detta betänkande, torde det
stater. vara erforderligt att i korthet angiva arten av och ändamålet med nämnda
arvoden. I anslutning härtill torde arvodena lämpligen kunna uppdelas
i följande fyra grupper.

A) Arvoden, soja, utöver avlöningen för vederbörlig tjänstegrad (tjänsteJclass),
utgå till vissa i stat uppförda, beställningshavare och som avse att
ersätta ett med beställningarna förenat särskilt ansvar eller eljest möjliggöra
avlöningens höjande till skäligt belopp.

Till denna grupp äro att hänföra följande arvoden, nämligen:

1) de arvoden å 1,000 kronor, som, utöver överstes avlöning, tillkomma
inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren
på Gottland;

2) de arvoden å 500 kronor, som, utöver avlöningen för vederbörlig
grad, tillkomma majorer och överstelöjtnanter vid trängen i deras
egenskap av chefer för truppslagets särskilda kårer;

3) det arvode, som, utöver eljest fastställd avlöning, utgår till chefen
för krigsskolan för reservofficerskurserna därstädes och vilket arvode är
fastställt till 300 kronor för varje reservofficerskurs eller sålunda tillhopa
600 kronor för år;

4) det arvode å 1,800 kronor, som, utöver överstelöjtnants avlöning,
utgår till fälttygmästaren;

5) de arvoden å 2,400 kronor, som, utöver eljest fastställd avlöning,
tillkomma styresmännen vid artilleriets fabriker;

6) de arvoden å 1,000 kronor, som, utöver avlöning för regements-,
resp. bataljonsläkare, tillkomma följande beställningshavare vid
fältläkarkåren, nämligen regementsläkare i Boden, bataljonsläkare i
Boden, överläkaren, tillika chefläkare, (med regementsläkares avlöning) vid
garnisonssjukhuset i Stockholm samt överläkaren (med bataljonsläkares
avlöning) vid samma sjukhus;

7) det arvode å 1,000 kronor, som, utöver avlöning för regementsveterinär,
utgår till den veterinär, vilken är fästningsveterinär i
Boden; samt

8) de arvoden å 1,000 kronor, som, utöver avlöning för marinläkare
av 1. graden, tillkomma de två marinläkare, vilka utnämnas till läkare
vid flottans sjukhus i Karlskrona.

B) Arvoden eller motsvarande ersättningar, som utgå för uppehållande
av vissa befattningar, vilka icke äro uppförda på stat såsom särskilda beställningar
utan avsetts att bestridas av till vederbörande truppförband (kårer)
hörande, i de särskilda befattningarna för viss tid placerade och med deras
uppehållande uteslutande sysselsatta officerare, underofficerare ellei'' civilmilitära
beställnings hav are.

Till denna grupp av arvoden höra, vad armén angår, exempelvis
de, som utgå till artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerare, till adjutanter
vid de militära läroverken, till kompanichef, kadettofficerare och
vissa lärare vid krigsskolan, till artilleriofficerare vid truppförband utom
Stockholm, vilka förordnas såsom lärare vid artilleri- och ingenjörhögskolan,
och till lärare vid ridskolan. Hit äro vidare att räkna de särskilda
ersättningar, som i form av fyllnad till fanjunkares dagavlöning
utgå till sergeanter, vilka placeras såsom skrivbiträden vid arméfördelningarnas
expeditioner, resp. vid kommendantens i Boden expedition,
eller som kommenderas såsom biträden hos regementsintendenter.

Beträffande marinen kunna till förevarande grupp av arvoden hänföras
exempelvis följande ersättningar, nämligen: det årliga tillägg till
fasta lönen å 2,000 kronor, som utgår till beställningshavare med lägre
lön än flaggmans i de fall, då sådan beställningshavare förordnas såsom
chef för marinförvaltningen eller för marinstaben, såsom stationsbefälhavare
eller såsom högste befälhavare över kustflottan; det arvode å 3,000
kronor, som utgår till beställningshavare, vilken vid placering såsom
stationsbefälhavare i Karlskrona förordnas att samtidigt uppehålla ämbetet
såsom befälhavande amiral därstädes; arvoden till adjutant och
vissa kadettofficerare vid sjökrigsskolan; arvode till den torpedingenjör,
vilken placeras såsom föreståndare för torpedverkstaden i Karlskrona;
arvode till den marinläkare av 1. graden, vilken place". .3 a Oscar-Fredriksborg;
samt arvoden åt underofficerare, vilka vid flottans stationer placeras
såsom tillsyningsmän för därvarande häkten och arrester.

C) Arvoden eller motsvarande ersättningar, vilka utgå för uppehållande
av befattningar, som äro avsedda att skötas antingen av officerare,

underofficerare eller civilmilitär personal såsom bitjänster vid sidan av deras
ordinarie beställningar på aktiv stat eller ock av annan (civil eller pensionerad
militär) personal, utan att befattningen tager vederbörandes hela arbetstid i
anspråk.

Denna grupp omfattar ett flertal befattningar av vitt skilda slag.
Då ett fullständigt angivande av hithörande arvoden och ersättningar
i detta sammanhang icke torde vara behövligt, vilja de sakkunniga här
endast omnämna följande.

1) Till officerare, underofficerare och civilmilitär personal på aktiv
stat utgå för uppehållande såsom bitjänster av vissa befattningar arvoden,
exempelvis

a) vid armén:

till regementschefer vid infanteriet för uppehållande av befattningar
såsom brigadchefer, till militära lärare samt repetitörer vid krigshögskolan,
artilleri- och ingenjörhögskolan, skjutskolan för infanteriet och
kavalleriet, artilleriskjutskolöma samt krigsskolan, allt i den mån vederbörande
befattning icke är att hänföra under gruppen B, till redogöraren
vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet samt till fältläkarstipendiater; b)

vid marinen:

till chefen för marinförvaltnirjgens fortifikationsavdelning, till lärare
och repetitörer vid sjökrigshögskolan, vid sjökrigsskolan och vid marinintendentskolan,
till läkare och intendent vid sjökrigsskolan, till mariningenjörsstipendiater
samt till marin!äkarstipendiater.

2) Till civil personal eller till pensionerade militära beställningshavare
utgå för uppehållande av befattningar, som icke äro avsedda att
utgöra vederbörandes huvudsakliga sysselsättning, arvoden, exempelvis

a) vid armén:

till slottspastorn vid krigsskolan, till regementspastorer vid flertalet
truppförband, till garnisonspastorn i Boden, till garnisonspastorn å Karlsborg,
till organisten därstädes, till redogöraren för medels- och persedeluppbörden
vid artilleri- och ingenjörhögskolan, till läkaren vid ridskolan,
till civila lärare vid de militära undervisningsverken samt till en del
läkare och annan manlig sjukvårdspersonal vid garnisonssjukhuset i
Stockholm, såsom föreståndarna för vissa polikliniker, röntgenföreståndaren
m. fl.;

b) vid marinen:

till civila lärare vid sjökrigshögskolan, till lärare vid minskolan i
kemi m. m., till musikledare vid flottans stationer, till advokatfiskal
vid Karlskrona station, till kyrkvaktaren vid amiralitetsförsamlingen i

Karlskrona, till regementspastorn och till fästningspredikanten vid kustartilleriet
samt till poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona.

D) Arvoden, som utgå till innehavare av vissa befattningar, vilka
taga vederbörandes hela arbetstid i anspråk och för vilka arvodet utgör den
enda kontanta avlöningsförmånen på sådant sätt, att avlöningen antingen
allenast består i arvodet eller att däri jämväl ingår en eller flera naturaförmåner,
såsom bostad, bränsle och lyse samt eventuellt kost.

Till denna grupp av befattningar hör all personal, som inom den
civila förvaltningen är att hänföra till ständigt tjänstgörande, icke-ordinarie
personal. Vissa befattningshavare inom denna grupp, nämligen
extra konstaplar vid fästningspoliseu i Boden samt extra mariningenjörer,
äro redan omnämnda i den avdelning av detta betänkande, däri de sakkunniga
behandlat frågan om lönereglering för civilmilitära beställningshavare
(sid. 80 och 82). Vad beträffar övriga hithörande befattningar,
uppehållas dessa i stor utsträckning av pensionerade militära beställningshavare
eller annan personal i reserven, men i övrigt tages för deras
uppehållande i anspråk civil personal. Av sistnämnda personal är en
stor del kvinnlig.

Då ett fullständigt uppräknande av alla de befattningar, som bär
avses, i detta sammanhang icke kan ifrågakomma, skall här nedan endast
angivas vissa exempel på olika dylika befattningar vid armén, resp.
marinen.

1) Arvodestagare vid armén.

Bibliotekarien och aktuarierna vid generalstaben, kommmendanten
i Stockholm, kommendanten å Karlsborg, rullföringspersonalen (d. v. s.
rullföringsbefälhavare, vid Stockholms stads rullföringsområde anställda
rullföringsofficerare samt rullföringsbiträden), redogöraren vid remonteringsstyrelsen,
förvaltaren vid ridskolan, förvaltaren samt väbeln vid
skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, maskinisterna vid de militära
undervisningsanstalterna, personalen vid arméns sjuksköterskekår samt
slutligen afl icke-ordinarie personal vid garnisonssjukhusen i Stockholm,
i Boden och å Karlsborg, nämligen dels vissa läkare och annan manlig
sjukvårdspersonal (underläkare, apotekare m. fl.), dels viss förvaltningspersonal
(sjukhusväblar, förrådsförvaltare, maskinister m. fl.), dels slutligen
husmödrar, översköterskor ävensom kvinnlig betjäningspersonal.

2) Arvodestagare vid marinen.

Bibliotekarien vid marinstaben, portvakten vid sjökrigsskolan samt
rullföringspersonalen (d. v. s. sjörullföringsbefälhavare och sjörullföringsb
iträden).

T)e sakkunnigas
förslag
till reglering
av arvodena.

Vid de undersökningar, som de sakkunniga verkställt för bedömandet
av frågan, huru vid den förevarande löneregleringen lämpligen bör förfaras
med nu ifrågavarande arvoden eller däremot svarande ersättningar,
hava de sakkunniga funnit, att detta spörsmål, som i och för sig är av
en synnerligen komplicerad natur, i vissa avseenden äger sådant samband
med organisationen av försvaret, att dess lösande måste anses falla
utom ramen för det åt de sakkunniga lämnade uppdraget. På grund
härav hava de sakkunniga ansett sig icke nu kunna framlägga ett slutgiltigt
förslag beträffande frågan om bibehållande eller uteslutande ur
vederbörande stater av ifrågavarande arvoden. De sakkunniga hava
därför begränsat sig till att dels i ett mindre antal fall föreslå arvodenas
ersättande genom särskilda anordningar i samband med löneregleringen,
dels ock i andra fall, då en sådan åtgärd funnits vara motiverad av den
förbättring av övriga avlöningsförmåner, som löneregleringen skulle medföra
för vederbörande arvodestagare, förorda arvodenas (de särskilda ersättningarnas)
uteslutande ur lönesystemet utan någon särskild kompensation.

1 det stora flertalet fall hava däremot de sakkunniga ansett sig
endast kunna föreslå en tillfällig lösning av frågan om arvodenas reglerande.
Beträffande de arvoden, som kunna antagas komma att kvarstå
efter den nu förestående omorganisationen av försvaret, har med vissa
undantag föreslagits, att arvodena från och med år 1922 tills vidare
upptagas i staterna med belopp, som med omkring 16 procent överstiga
de nuvarande beloppen. Härigenom skulle avlöningen för vederbörande
befattningshavare jämlikt grunderna för kommunikationsverkens lönereglering
bringas upp till prisnivån vid början av 1920-talet. 1 fråga

åter om de arvoden, vilkas fortsatta bibehållande efter försvarets omorganisation
synes mera ovisst, föreslå de sakkunniga, att desamma i 1922
års stater upptagas med oförändrade belopp, med anmärkning att desamma
må utgå med dessa belopp allenast intill dess annorlunda beslutas.

För överskådlighetens skull hava de sakkunniga sammanfattat sina
förslag i de vid betänkandet fogade bilagorna 1 och 2; och skola de
sakkunniga nu i korthet redogöra för dessa förslag i anslutning till ovan
angivna fyra grupper A—D, å vilka arvodena av de sakkunniga ansetts
kunna uppdelas.

Samtliga de arvoden, som i förestående redogörelse upptagits under
grupp A, avse, såsom förut angivits, att på grund av vissa beställningars
ansvarsfulla art e. d. bereda deras innehavare ett visst försteg
i lönehänseende framför annan personal i samma lönegrad. Den undersökning,
de sakkunniga verkställt i förevarande avseende, har ådagalagt,

att .detta försteg i huvudsak bör bibehållas. För detta ändamål hava i
viss man olika tillvägagångssätt ansetts böra anlitas.

Sålunda hava, såsom förut (sid. 42) anförts, arvodena till inspektören
föl'' kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland
föreslagits skola kompenseras genom dessa beställningshavares hänförande
till en särskild 7. lönegrad inom löneplanen för officerare.

De nu till träng eris överstelöjtnanter och majorer utgående arvodena
böra enligt de sakkunnigas mening uteslutas ur avlöningssystemet. På
grund av det särskilda ansvar, som måste anses påvila såväl nyssnämnda
beställningshavare som övriga chefer för särskilt för sig bestående militära
kårer, och då avlöningen i 4. lönegradens lägsta löneklass, d. v. s.
11. löneklassen av löneplanen för officerare, måste anses vara val knapp för
major, som förordnas i chefsbefattning av nämnda slag, hava emellertid
de sakkunniga i 9 § av sitt förslag till avlöningsreglemente intagit en
bestämmelse i syfte att sådan major, även om han eljest icke skulle
vara berättigad därtill, i allt fall må åtnjuta lön enligt 12. löneklassen.

Vad beträffar chefen för krigsskolan är att märka, dels att avlöningen
för honom i så måtto överstiger den lör överstelöjtnant bestämda,
att lönen är 500 kronor högre än överstelöjtnants, dels ock att nämnde
chef i sin egenskap av chef för reservofficerskurserna vid krigsskolan
åtnjuter arvoden, som sammanlagt uppgå till 600 kronor för år. De sakkunniga,
som i annat sammanhang (sid. 58) angivit de skål, vilka föranlett
de sakkunniga att hänföra chefen lör krigsskolan till 5. lönegraden
i löneplanen för officerare, hava emellertid med hänsyn till
vikten av de arbetsuppgifter, som åligga denne chef, och det honom
påvilande ansvaret ansett, att han bör till förhöjning av den för honom
föreslagna lönen såsom överstelöjtnant komma i åtnjutande av ett arvode
av 2,040 kronor för år räknat, motsvarande skillnaden i lön på G-ort
för personal i 5. och 6. lönegraderna i nämnda löneplan, d. v. s. för
överstelöjtnant, resp. överste.

Vidkommande fälttygmästaren hava de sakkunniga, med hänsyn därtill
att enligt nuvarande organisation flertalet av de militära byråcheferna i
arméfönvaltningen innehava överstebeställmugar samt att fälttyg mästarens
avlöning med inräknande av det nu utgående arvodet endast oväsentligt
understiger överstes avlöning, funnit skäligt, att fälttygmästarens avlöning
genom särskilt arvode bringas upp till ett belopp, motsvarande
överstes lön. Detta arvode synes därför böra bestämmas till samma
belopp som nyssnämnda arvode till chefen för krigsskolan eller 2,040
kronor för år räknat.

834 20

Vad härefter angår styresmännen för artilleriets fabriker, hava de
sakkunniga i annat sammanhang (sid. 58) angivit skälen, varför de ansetts
böra hänföras till 4. lönegraden och sålunda likställas med majorer.
Oavsett den förbättring i lönehänseende, som härigenom skulle komma
nämnda beställningshavare till del, böra de emellertid, liksom hittills,
genom visst arvode beredas en avlöning, som motsvarar deras krävande
befattningar. De sakkunniga hava funnit, att detta syfte skulle på
lämpligt sätt ernås, om de nuvarande arvodena å 2,400 kronor bibehölles
oförändrade. Härigenom skulle en styresmans hela avlöning på
G-ort, för det fall att han vunnit uppflyttning till 12. löneklassen i 4.
lönegraden, högst komma att uppgå till 12,780 kronor eller till 240
kronor lägre än fälttygmästarens avlöning enligt de sakkunnigas nyss
angivna förslag.

Beträffande slutligen de under grupp A, punkterna 6—8, angivna
arvoden, vilka för närvarande tillkomma innehavarna av vissa läkarbeställningar
och av fästningsveterinärbeställningen i Boden, anse de sakkunniga
sig böra förorda deras bibehållande. De skäl, som föranlett dessa arvodens
införande, nämligen antingen vederbörliga beställningars betydelse
eller — vad angår den till Boden hörande personalen — behovet att för
beställningarnas behöriga rekrytering kompensera den ringa möjligheten att
på nämnda ort utöva enskild praktik, synas även vid nu förevarande lönereglering
böra för ifrågavarande beställningshavare betinga ett försteg i
lönehänseende. Vad beträffar arvodenas belopp, torde däri icke behöva
göras annan ändring än som föranledes därav, att avlöningarna i allmänhet
funnits böra höjas med omkring 16 procent för deras uppbringande
till prisnivån vid 1920-talets början. I enlighet härmed föreslå de sakkunniga,
att nu förevarande arvoden, samtliga å 1,000 kronor, höjas
till 1,170 kronor för år räknat.

Under de sakkunnigas överläggningar har visserligen, uppmärksammats,
att de båda överläkarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm genom
sin placering i löneplanen och arvodets begränsande till nämnda belopp
skulle vid löneregleringen erhålla en otillräcklig kompensation för sin
nuvarande särställning i avlöningshänseende. Såsom förut omförmälts,
ingår nämligen i dessa beställningshavares nuvarande avlöning ett belopp
av 2,500 kronor såsom ersättning för bostad med bränsle. Då nämnda
ersättningsbelopp icke avpassats med hänsyn till de normer, vilka hittills
tillämpats vid fastställande av inkvarteringsbidrag till personal, som
icke beredes inkvartering in natura, utan fastmera utgjort en personlig
gottgörelse för att de förutvarande läkarbostäderna måst tagas i anspråk
för sjukhusets behov, hava de sakkunniga funnit sig icke kunna be -

träffande de båda ifrågavarande beställningshavarna föreslå några avvikelser
från grunderna för det föreslagna lönesystemet. Den avlöningsminskning,
som kan komma att uppstå för de nuvarande tjänstinnehavarna,
lärer böra utjämnas genom bestämmelser rörande personliga
lönetillägg. Förslag i sådant hänseende komma de sakkunniga att framlägga
i annat sammanhang (sid. 162).

Bestämmelser rörande nu ifrågavarande arvoden hava intagits i 31 §
av förslaget till avlöningsreglemente.

Vad härefter angår de arvoden, vilka hänförts till grupp B, står
frågan om dessas bibehållande i eller uteslutande ur lönesystemet i nära
samband med försvarets blivande organisation. På grund härav hava
ifrågavarande arvoden i de sakkunnigas förslag till största delen föreslagits
böra för år 1922 i vederbörande stater uppföras med oförändrade belopp
att under samma år utgå, intill dess annorlunda beslutas. De sakkunniga
hava härvid tänkt sig att, därest förevarande förslag till lönereglering
blir framlagt för 1921 års riksdag och av riksdagen bifalles, de nuvarande
arvodena skulle, oberoende av löneregleringens genomförande,
få utbetalas under förra delen av år 1922, intill dess samma års riksdag
fattat beslut i anledning av den förnyade framställning i ämnet, som
Kungl. Maj:t efter särskild utredning torde komma att till riksdagen
avlåta.

Vid tillämpning av det nu förordade förfaringssättet torde, därest
nämnda beslut kommer att gå i den riktningen, att visst arvode skall
upphöra, böra förutsättas, att redan utbetalt arvode, som belöper på tid
före beslutets ikraftträdande, icke skall återfordras av den, som uppehållit
vederbörande befattning. A andra sidan synes, därest i visst fall utredningen
skulle leda därtill, att arvode finnes böra höjas, sådan höjning
icke heller böra vinna retroaktiv tillämpning.

Då de nu ifrågavarande arvodena alltså icke skulle komma att höjas
till belopp, motsvarande prisläget vid 1920-talets början, synes det möjligen
kunna ifrågasättas, att dyrtidstillägg å dessa arvoden borde
beräknas efter de grunder, som komma att gälla personal, vilken icke fått
avlöningen reglerad efter nämnda prisläge. Med hänsyn därtill att
ifrågavarande arvoden i varje fall utgå till beställningshavare, vilkas
huvudsakliga avlöning är avsedd att regleras efter sagda prisläge, torde
dock någon särskild grund för beräkningen av dyrtidstillägg å omförmälda
arvoden icke böra ifrågasättas.

Vissa av de arvoden, som höra till den nu omhandlade gruppen, äro
emellertid enligt de sakkunnigas mening av den natur, att desamma redan

100

•{‘rån och med år 1022 böra uteslutas ur resp. stater. Detta är fallet med
de arvoden, &om nu utgå till en adjutant, tillika redogörare, vid krigshögskolan,
till ytterligare en adjutant därstädes, till en adjutant vid artilleri■och
ingemjörhögskolan, till en adjutant vid krigsskolan och till en adjutant
vid sjö krigsskolan. De sakkunniga hava för sin del funnit uppenbart,
att uppehållandet av dessa befattningar icke kan erfordra större kvalifikationer
än dem, som i allmänhet krävas av officerare i expeditionstjänst,
ävensom att förordnande att uppehålla någon av dessa befattningar snarast
torde vara mindre krävande än förordnande å adjutantsbefattningar vid
exempelvis arméfördelningsexpeditionerna, för vilka särskilda arvoden
icke äro anslagna. Ett ytterligare skäl för uteslutandet av nu avsedda
arvoden ligger däri, att personal, som erhåller förordnande å ifrågavarande
befattningar, vid bifall till de sakkunnigas förslag skulle komma i åtnjutande
av ersättning för flyttningskostnad vid förflyttning i anledning
av förordnandet.

De sakkunniga anse vidare, att ur vederbörliga stater böra helt uteslutas
de särskilda ersättningar, vilka äro anslagna på staterna för generalitetet
och för kommendantskapen, i form av fyllnad till fanjunkares
dagavlöning för vissa såsom skrivbiträden förordnade sergeanter. Befattuingama
i fråga synas nämligen icke i någon mån erfordra några
sådana kvalifikationer, att deras uppehållande ger anledning till särskild
ersättning utöver den lön, som enligt löneplanen tillkommer vederbörande
sergeant i den lönegrad, vartill hans beställning är att hänföra.

Under vederbörligt avlöningsanslag vid lantförsvaret äro särskilda
medel anvisade för att bereda sergeanter, vilka kommenderas såsom
biträden hos regementsintendenter, fyllnad till fanjunkares dagavlöning.
Enligt upplysningar, som de sakkunniga inhämtat, lära ifrågavarande
befattningshavare i stor utsträckning hava att fullgöra arbete av lika
krävande art som fanjunkare. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga
lunnit riktigast föreslå, att ifrågavarande anslagspost bibehålies oförändrad
i avbidan på närmare utredning, huruvida den nu medgivna ersättningen
bör bibehållas eller bortfalla.

Under staten för interidenturkåren är vidare uppförd en anslagspost
å 15,000 kronor för beredande av dagarvode enligt 42 § i nu gällande
avlöningsreglemente till den, som, utan att uppbära lön eller arvode från
intendenturkårens stat och utan att vara berättigad till dagtraktamente,
tjänstgör inom intendentnrkåren. Då härmed avses att lämna ersättning
åt officer eller underofficer, vilken vid förfall för regementsintendent
eller förrådsförvaltare förordnas såsom vikarie, anse de sakkunniga, att
denna ersättning fortfarande bör utgå enligt nu gällande grunder i avvaktan
på närmare utredning i ämnet.

101

Vidkommande flertalet av de arvoden, som kunna hänföras till grupp
C, gäller, i olikhet med vad som anförts i fråga om de till gruppen B
hänförliga arvodena, att någon indragning av dessa arvoden — i den
mån vederbörande befattningar vid försvarets omorganisation överhuvudtaget
komma att bibehållas — icke lärer kunna ifrågasättas. Vid sådant
förhållande torde i avseende å dessa arvoden böra tillämpas den iörut
av de sakkunniga angivna huvudregeln, enligt vilken de från och med
år 1922 böra upptagas till belopp, som med omkring 16 procent överstiga
de nuvarande beloppen.

I detta sammanhang hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå,
att motsvarande avlöningsförhöjning måtte tillerkännas vissa å flottans
ecklesiastikstat upptagna befattningshavare, som visserligen icke uppbära
arvoden, men vilkas ställning i lönesystemet likväl närmast synes
motsvara den, som intages av här ifrågavarande personal. Dessa befattningshavare
äro regementspastorn vid flottans station i Stockholm,
bataljonspredikanten vid samma station samt klockaren vid Skeppsholms
församling.

Det nu nämnda förfaringssättet hava de sakkunniga emellertid icke
ansett sig böra föreslå för de arvoden, som utgå till de militära beställningshavare
på aktiv stat, vilka såsom bitjänster uppehålla befattningar
av den beskaffenhet, att deras bibehållande kan antagas bliva beroende
på resultatet av den pågående utredningen rörande omorganisationen
av försvaret. Hit höra exempelvis arvodena till de regementschefer vid
infanteriet, som förordnas såsom brigadchefer, samt arvodena till flertalet
lärare vid de militära läroverken. En ytterligare avvikelse från
berörda huvudregel om arvodenas höjande bör enligt de sakkunnigas
mening äga rum beträffande avlöningen åt vissa ecklesiastika befattningshavare,
nämligen garnisonspastorn å Karlsborg, organisten därstädes samt
kyrkvaktaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona. Frågan om höjning
av den av statsmedel utgående avlöningen till omförmälda befattningshavare
torde böra upptagas endast i samband med eventuella
ändringar i gällande lönekonventioner. Beträffande nu nämnda arvoden
hava de sakkunniga därför funnit sig böra föreslå tillämpande av samma
förfaringssätt, som förordats beträffande de till gruppen B hörande arvodena,
eller att de böra utgå med oförändrade belopp under år 1922, intill
dess annorlunda varder beslutat av Kungl. Maj:t och riksdagen. I fråga
om grunderna för beräkning av dyrtidstillägg å sagda arvoden anse de
sakkunniga, att ovan gjorda uttalanden beträffande de till gruppen B
hörande arvodena böra äga motsvarande tillämpning. Endast för sådana
befattningshavare, vilka, utan att innehava ordinarie befattning vid för -

102

svarsväsendet, såsom bitjänster uppehålla de befattningar, för vilka oförändrade
arvoden skulle utgå, torde avlöningsminskning kunna uppstå,
om dyrtidstillägget utgar efter reducerade grunder. För sådan händelse
torde utjämning böra ske genom intagande i blivande författning om
dvrtidstillägg av bestämmelse om rätt till åtnjutande av personligt dyrtidstillägg.

Innan de sakkunniga lämna denna grupp befattningar, vilja de
sakkunniga rörande det sätt, som tillämpats vid upptagande i bilagorna
1 och 2 av de med 16 procent förhöjda beloppen, meddela, att de
efter sådan beräkningsgrund framkomna arvodesbeloppen genomgående
avrundats uppåt till belopp, som vid delning med 12 giva på hel
krona eller 50 öre slutande belopp. I ett fall — nämligen i fråga
om arvodet till advokatfisk alen vid flottans station i Karlskrona —
hava de sakkunniga föreslagit viss ytterligare förhöjning av arvodet.
Anledningen härtill har varit, att arvodet för denne tjänsteman ansetts
böra ställas i visst förhållande till arvodet för advokatfiskalen i marinförvaltningen,
vilken tillika har att förrätta advokatfiskalsgöromålen vid
Stockholms station. Då sistnämnda arvode, nu 3,000 kronor, i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag föreslagits skola höjas
till 4,000 kronor, har det ansetts skäligt, att advokatfiskal^^ vid Karlskrona
station arvode höjes från det nuvarande beloppet, 2,500 kronor,
till 3,000 kronor.

Beträffande slutligen reglerandet av arvodena under gruppen D hava
de sakkunniga, med hänsyn till de grunder, efter vilka förslaget i dess
helhet ar uppgjort, funnit det vara följdriktigt, att den talrika ickeordinarie
personal vid försvarsväsendet, som faller under nämnda grupp,
får sina nuvarande kontanta avlöningsförmåner uppförda till en nivå,
som motsvarar prisläget vid början av 1920-talet. Liksom för en
del av de arvoden, som hänförts under gruppen C, hava de sakkunniga
därför i sitt förslag i regel upptagit arvodena inom nu förevarande
grupp med belopp, som med omkring 16 procent överstiga de
nuvarande beloppen. I ett fall hava de sakkunniga ansett sig böra
frångå nämnda beräkningsgrund och i stället föreslå en mera väsentlig
förhöjning i arvodet. Enligt nu gällande stat åtnjuta biträdena vid Stockholms
stads rullföringsområde ett arvode av 3 kronor 50 öre för dag,
medan arvodet åt biträde vid övriga rullföringsområden på fastlandet är
bestämt till allenast 3 kronor för dag. I avseende härå uttalade 1917 års
militära avlöningssakkunniga att, då Stockholms lantrullföringsområde
hade och borde hava sin expedition förlagd till Stockholm, det syntes

103

kunna ifrågasättas, huruvida icke dess personal borde åtnjuta samma
ersättning som personalen vid stadsrullföringsområdet. Bemälda sakkunniga,
som i sitt förslag till tillfällig löneförbättring för rullföringspersonalen
upptogo sådan löneförbättring till samma belopp för alla rullföringsbiträden,
framhöllo vidare, att vid ett mera definitivt ordnande av
rullföringspersonalens avlöningsförhållanden spörsmålet om utjämnande
av ifrågavarande olikhet syntes böra tagas i. övervägande. I anslutning
härtill och då även sjörullföringsbiträdet i Stockholm tillerkänts det
högre dagarvodet, hava de sakkunniga ansett skäligt, att biträdena vid
Stockholms lantrullföringsområde måtte komma i åtnjutande av arvode
till samma belopp som övriga motsvarande befattningshavare vid rullföringsväsendet,
vilka hava sin tjänstgöringsort förlagd till huvudstaden.

Vid avpassande av de arvodesbelopp, som de sakkunniga föreslå
för personal i gruppen D, hava de sakkunniga följt ovanberörda grundsats,
att arvodena böra avpassas så, att de vid delning med 12 lämna
på hel krona eller 50 öre slutande belopp.

De till ifrågavarande grupp hörande befattningshavare torde, i likhet
med motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken, höra
i förekommande fall åtnjuta kallortstillägg.

Enligt nu gällande stater äga i flera fall vederbörande befattningshavare
att efter viss tids tjänst — 5, resp. 10 år vinna förhöjning
i arvodet. Så är exempelvis fallet med förvaltaren vid. ridskolan, översköterskorna
vid garnisonssjukhusen samt poliskommissarien i Karlskrona
m. fl. Vid beräkningen av de arvodesbelopp, som böra tillkomma
dessa befattningshavare, hava de sakkunniga ansett böra förfaras på det
sätt, att förhöjning med 16 procent beräknats på det för vederbörlig
befattning upptagna slutliga arvodet, varefter begynnelsearvodet, efter
förut angiven grund för avjämningen, bestämts till skillnaden mellan
summan av nuvarande slutavlöningen och nyssnämnda förhöjning därav,
å ena, samt summan av de medgivna ar vodes förhöjningarna efter viss
tids tjänst, å andra sidan. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sagda
arvodesförhöjningar fortfarande utgå med oförändrade belopp och efter
nu gällande tidsintervaller.

Såsom förut nämnts, hava de sakkunniga funnit sig ej böra avgiva felslag
till reglering av sådana arvoden, som icke äro anvisade på någon av de
särskilda staterna under fjärde huvudtiteln. Från de sakkunnigas löneregleringsförslag
har sålunda uteslutits det betydande antal vid lantförsvaret
ifrågakommande arvoden, som äro upptagna pa den förteckning över av

Arvode åt
fortväblar i
Boden.

104

Köngl. Ma j fl! fastställda arv oden, vilken plägar meddelas riksdagen till
kännedom i samband med den årliga beräkningen av anslaget till avlöning
åt personal vid Staber och truppförband m. il. Beträffande en grupp
av de befattningshavare, vilkas arvoden äro upptagna på nämnda förteckning,
hava de sakkunniga dock ansett undantag böra göras i nu
förevarande sammanhang, i det att de sakkunniga funnit sig böra hemställa,
att vid avlåtande av proposition till riksdagen rörande löneregleringen
förslag måtte avlåtas om höjning av det nu utgående, till 1,200
kronor bestämda arvodet till en var av de fyra fortväblarna vid Bodens
fästning. I sådant avseende hava 1917 års sakkunniga uttalat att, ehuru
fortväblarna icke Upptagits i någon av riksdagen godkänd stat, riksdagen
likväl genom visst uttalande i samband med beslut rörande organisationen
av fortförvaltningen vid de permanenta verken i Boden måste
anses hava prövat arvodenas belopp. Enär fortväblarna på grund av
nämnda uttalande kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, som
för närvarande utgår med 300 kronor, varigenom den sammanlagda
kontanta avlöningen till fortväblarna uppgår till 1,500 kronor, hava de
sakkunniga, med tillämpning av samma beräkningsgrund som i fråga
om övriga arvoden, i Bilaga 1 för en var av dessa beställningshavare
upptagit arvoden till belopp av 1,740 kronor.

Rörande till vissa ordinarie beställningshavare i stället för lön, dagavlöning
m. m. utgående arvoden komma de sakkunniga att framdeles
(sid. 132) yttra sig.

Införande av vissa arvoden.

Ehuru de sakkunniga sökt att i möjligaste mån inskränka användningen
inom lönesystemet av avlöningsformen arvode, hava de sakkunniga
dock funnit sig böra föreslå, att denna avlöningsform måtte på
grund av särskilda omständigheter införas i två fall, där arvoden för
närvarande icke utgå, nämligen dels för vissa officerare vid intendenturkåren
och dels för de två regementsofficerare vid flottan (kommendörer
eller kommendörkaptener), vilka placeras såsom varvschefer vid vardera
av flottans stationer.

Vad då först beträffar officerare vid intendenturkären torde få erinras
därom, att framställningar vid olika tillfällen gjorts om vidtagande av
åtgärder till lättande av den stora arbetsbörda, som påvilar dem bland
nämnda officerare, vilka placeras såsom regementsintendenter.

Enligt arméns nuvarande förvaltningsorganisation åligger det innehavarna
av dessa befattningar icke blott att vara föredragande inför

105

regementschefen av förvaltningsärenden angående torp!ägnad, intendenturmateriel
m. in., utan hven att i egenskap av chefer för resp. kassaförvaltuingar
vara självständigt beslutande och ansvariga i s. k. kassaärenden.
Med sådant ärende förstås samtliga frågor angående kassa-,
räkenskaps- och medelsredovismngsväsenået ävensom angående avlöning
med därav föranledda utbetalningar, vilka grunda sig på fastställda stater,
reglementet för arméns avlöning under fred och andra allmänna författningar,
Kungl. Maj:ts särskilda föreskrifter samt beslut av vederbörande
högre myndigheter. Det är sålunda en stor mångfald av göromål, som
ålagts ifrågavarande personal. Därjämte är särskilt att beakta det stora
ekonomiska ansvar, som är förenat med chefskapet för kassaförvaltningarna.

För att lätta intendenturofficerarnas arbetsbörda och i någon mån minska
det dem påvilande ansvaret hava vid olika tillfällen vissa organisätionsändringar
ifrågasatts. Förslag har sålunda framställts därom, att åtminstone
vid de större truppförbanden skulle, förutom regementsintendenten,
anställas ytterligare en intendenturofficer i egenskap av expeditionsintendent,
en åtgärd, som i tillämpliga delar vidtagits inom marinen
vid de särskilda kustartilleriregementena. Såsom en annan utväg till
frågans ordnande har man tänkt sig, att för kassa-, räkenskaps- och
redovisningsväsendet skulle vid truppförbanden inrättas särskilda beställningar
för krigskassörer. Intetdera av dessa förslag har emellertid
kommit till utförande och tvivelaktigt torde väl vara, om någon mera
väsentlig lättnad i de arbetsuppgifter, som åligga regementsintendenterna,
kan komma att beredas dem i samband med den omorganisation
av försvarsväsendet, som nu är förestående. Vid sådant förhållande
hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att i samband med
förevarande lönereglering en särskild ekonomisk fördel i form av arvode
måtte beredas de mest betungade regementsintendenterna och med dem
likställda andra intendenturtjänstemän.

För att erhålla ledning för bedömandet, i vad mån dylika arvoden
böra komma till användning, hava de sakkunniga under hund från chefen
för intendenturstaben inhämtat yttrande, huru de olika befattningar såsom
chefer för kassaförvaltningarna vid arméns staber, truppförband,
anstalter m. m,, i vilka intendenturofficerare kunna placeras, lämpligen
höra klassificeras med hänsyn till de olika befattningarnas arbetsbörda
och ansvar. Härvid hava intendenturbefattningarna uppdelats på tre
huvudgrupper. Till den första gruppen hava räknats Göta livgarde,
Norrbottens och Västerbottens regementen, Jämtlands fältjägarregemente
samt Västernorrlands regemente. Till den andra gruppen hava hänförts

334 21

106

samtliga övriga infanteriregementen, Skånska dragonregementet, de sex
fältartilleriregementena, Bodens artilleriregemente, Svea ingenjörkår, Fälttelegrafkåren
samt arméns centrala beklädnadsverkstad. Till den tredje
gruppen hava slutligen räknats alla återstående truppförband ävensom
kassaförvaltningarna vid arméfördelningarnas expeditioner för kassaärenden,
vid arméns olika intendenturförråd, vid krigsskolan på Karlberg,
vid garnisonssjukhuset i Stockholm, vid generalstaben och vid intendenturstaben.

Med ledning av detta förslag till intendenturbefattningarnas uppdelning
och de övriga upplysningar, som stått de sakkunniga till buds,
hava de sakkunniga funnit, att något behov att genom särskilt arvode
kompensera de intendenturofficerare, vilka placeras i befattning såsom chef
vid någon av kassaförvaltningarna i den tredje gruppen, icke torde föreligga.
Beträffande åter intendenturbefattningarna inom de två andra grupperna,
hava de sakkunniga icke funnit sig övertygade om lämpligheten att
verkställa någon klassificering av befattningarna i fråga. Vissa ändrade
förhållanden i avseende å förläggning av trupp o. dyl. kunna nämligen
tid efter annan föranleda en utjämning av den olika arbetsbördan.
De sakkunniga hava därför begränsat sig till att föreslå, att särskilda
arvoden må utgå med 600 kronor, för år räknat, till en var officer, som
placeras i någon av de befattningar, vilka i chefens för intendenturstaben
förslag räknats till första eller andra gruppen.

De för införande av ifrågavarande arvoden erforderliga medlen,
(39 x 600 =) 23,400 kronor, torde böra upptagas under staten för intendenturkåren.
Beträffande medlens disposition synes i särskild anmärkning
till staten böra intagas bestämmelse, att arvodesbeloppet skall utgå
till den officer vid intendenturkåren, som placeras i vederbörlig befattning,
dock att under tid, då på grund av vederbörande intendenturofficers
tjänstledighet eller förfall eller av annan orsak för befattningens uppehållande
förordnas annan officer, arvodet skall tillkomma denne.

Vad härefter beträffar de regementsofficerare, vilka placeras såsom
varvschefer vid flottans båda stationer, hava de sakkunniga funnit, att det
arbete, som åligger innehavarna av nämnda befattningar, är av synnerligen
krävande art. Åven om på ifrågavarande befattningar alltid pläga
placeras beställningshavare med lön såsom kommendör, d. v. s. enligt
6. lönegraden i den av de sakkunniga föreslagna löneplanen för officerare,
kunna befattningarnas innehavare härigenom icke anses erhålla
en avlöning, som motsvarar deras ställning såsom ansvariga ledare
av driften vid de stora anläggningar, som tillhöra flottans varv. De

107

sakkunniga hava övervägt olika alternativ för lösningen av förevarande
fråga. Så bär, bland annat, under de sakkunnigas överläggningar ifrågasatts,
att för varvscheferna borde inrättas särskilda beställningar med
lön enligt 7. lönegraden i den för officerare föreslagna löneplanen, varigenom
varvscheferna i lönehänseende skulle komma att föras upp i
samma ställning som de officerare vid armén, vilka placerats mellan regementscheferna
(överstarna) samt arméfördelningscheferna och med dem
likställda generalspersoner. Häremot har emellertid gjorts gällande, att
en sådan åtgärd skulle innebära en organisationsändring, varom det icke
tillkommer de sakkunniga att väcka förslag. Inrättandet av särskilda
beställningar för varvschefsbefattningarna skulle för övrigt medföra den
olägenheten, att möjligheten att genom omplacering inom vederbörliga
regementsofficersgrader vid varje tillfälle erhålla de lämpligaste krafterna
inom flottans officerskår för uppehållande av varvschefsbefattningarna
komme att bortfalla. Vidare har framställts förslag därom, att
för varvscheferna borde införas arvoden till sådana belopp, att den sammanlagda
avlöningen för vardera av de båda varvscheferna komme att
uppgå till 15,000 kronor eller det belopp, vartill avlöningen enligt kommunikationsverkens
avlöningsreglemente fastställts för den med varvscheferna
jämförliga verkstadsdirektören vid telegrafverket. Ej heller detta förslag
har synts de sakkunniga tillfredsställande. Ett fullständigt likställande i
avlöningshänseende av de båda varvscheferna lärer nämligen enligt de
sakkunnigas mening icke böra ifrågasättas särskilt med hänsyn till den
olika omfattningen av de båda varven i Karlskrona och Stockholm.
Härtill kommer, att det icke synts lämpligt att bestämma arvodet
efter en sådan grund, att arvodesbeloppet blir växlande allt efter
storleken av den lön, som tillkommer vederbörande i hans ordinarie beställning
såsom kommendör eller kommendörkapten. De sakkunniga hava
därför stannat vid att föreslå fixa belopp såsom arvoden för de båda
varvscheferna; och hava arvodena ansetts böra bestämmas till 1,800
kronor för varvschefen i Karlskrona och till 900 kronor för varvschefen
i Stockholm. Under förutsättning att såsom varvschefer placeras kommendörer
samt att nämnda båda orter fortfarande komma att hänföras till
ortsgrupperna D, resp. G, skulle sammanlagda avlöningen för varvschefen
i Karlskrona komma att uppgå till 14,100 kronor och för varvschefen
i Stockholm till 13,920 kronor.

De härför erforderliga medlen, tillhopa 2,700 kronor, torde böra
upptagas å vederbörlig stat för flottans officerskår.

108

i §•

Reglementets

omfattning.

IV. Specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat in. fl.
vid armén och marinen.

Såsom av det förut anförda framgår, har det för kommunikationsverken
gällande nya lönesystemet i huvudsak lagts till grund för den
av de sakkunniga föreslagna löneregleringen för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat vid armén
och marinen. I anslutning härtill hava de sakkunniga även vid uppgörandet
av sitt förslag till avlöningsreglemente för ifrågavarande personal
i huvudsak följt motsvarande, för kommunikatiönsverken gällande
reglemente samt däri endast vidtagit de ändringar och jämkningar, som
påkallats av de för försvarsväsendets personal i organisatoriskt hänseende
eller el jest rådande säregna förhållanden. Härvid har jämväl det förslagtill
avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, vilket av
Kungl. Maj:t framlagts till innevarande års riksdag och som i sin ordning
är grundat på kommunikationsverkens löneprinciper, blivit behörigen
beaktat.

Ehuru det, på sätt i det föregående nämnts, ansetts erforderligt att
för ifrågavarande personal uppgöra tre särskilda löneplaner — eu för
officerare m. fl., eu för underofficerare m. fl. och eu för civilmilitär personal
m. fl. — har det visat sig möjligt att inordna all denna personal
under ett gemensamt avlöningsreglemente.

De sakkunniga komma här nedan att lämna en redogörelse för
grunderna för de särskilda bestämmelserna i avlöningsreglementet, i den
mån desamma icke framgå redan av den allmänna motiveringen.

Reglementets bestämmelser hava av skäl, för vilka redogjorts i
fråga om motsvarande stadganden för arméns och marinens manskap
(del I, sid. 114), ansetts böra begränsas att omfatta personalens avlöningunder
fredstid; och har följaktligen beträffande avlöning på krigsfot
endast intagits eu föreskrift, att därom skall gälla vad som må vara
särskilt stadgat.

109

De olika beställningarna i officers och underofficers tjänsteställning 2 § 1 mom.
vid försvarsväsendet tillsättas i allmänhet genom fullmakt. I fråga om jae‘a

den lägsta officers-, resp. underoffieersgraden, liksom även i vissa fall m. m.
vid forsta anställningen i civilmilitär beställning, gäller emellertid, att
tillsättningen sker genom konstitutorial, med rätt för den anställde att,
därest han icke befunnits för tjänsten olämplig eller förverkat förtroendet
hos vederbörande chef, efter 2 (i vissa fall 3) år erhålla fullmakt å beställningen.
Inom försvarsväsendet finnes även en del ordinarie beställningar,
som tillsättas genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

De sakkunniga hava icke funnit anledning att föreslå någon ändringav
nu gällande regler i förevarande avseende.

Liksom för närvarande är fallet, lärer antalet ordinarie beställningar
vid arméns och marinens staber, truppförband, kårer och anstalter m. m.
böra bestämmas i vederbörliga, av Kungl. Magt och riksdagen fastställda
stater. Beträffande nämnda stater torde här böra erinras om de sakkunnigas
uttalande i del I av förevarande betänkande (sid. 17—18), att de
nuvarande staterna enligt de sakkunnigas mening borde i så måtte förenklas,
att däri icke skulle upptagas de särskilda lönebeloppen för varje
grupp beställningar, utan skulle beträffande dessa belopp allenast meddelas
hänvisningar till vederbörligt avlöningsreglemente, varjämte den
beräknade kostnaden för löner åt samtliga beställningshavare vid truppförbandet
m. m. skulle i staten utföras i en gemensam anslagspost.

2 5 2 mom.

Antalet

beställningar.

Föreskrifterna i 3 och 4 mom. överensstämma med stadgandena i 2 § 2 s 3 och

1, 2, 3 och 5 mom. i kommunikationsverkens avlöningsreglemente, dock
med undantag av vad i 3 mom. sägs om tantiem, vilken avlöningsform åtnjutande
icke förekommer för arméns och marinens personal. Mom. 4 i sagda ochnui^etai
reglemente har uteslutits, enär förmåner av där angivet slag icke före- Ratt till
komma i fråga om personal vid försvarsväsendet. pension m. n

Den i 3 mom. av berörda avlöningsreglemente införda föreskriften
om avlöningens utbetalande med en tolftedel månadsvis i efterskott
hava de sakkunniga ansett böra tillämpas jämväl för den militära personalen.
Härtill återkomma de sakkunniga i det följande (sid. 161).

Beträffande rätt till pension och skyldighet att avgå från tjänsten
— 4 mom. — förutsätta de sakkunniga, att de nu gällande föreskrifterna
om pension skola ännu någon tid förbliva i huvudsak gällande, dock
med de jämkningar, som föranledas av de nya grunderna för den nu

3 §.

Förening av
tjänster.

4 och 5 §§.
Lönesystem,
löneplaner.

ifrågasätta löneregleringen. Härvid vilja de sakkunniga jämväl erinra
om sitt i del I av förevarande betänkande (sid. 28) gjorda uttalande om
angelägenheten därav, att personalen vid försvarsväsendet utan alltför
stor tidsutdräkt får sina pensionsförhållanden ordnade på ett mera tillfredsställande
sätt.

I 3 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente stadgas bland
annat, att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å rikets
eller kommuns stat. Därest detta stadgande vunne tillämpning på bär
ifrågavarande personal, skulle det sannolikt i många fall uppstå svårigheter
att med kompetenta innehavare besätta gymnastiklärarbefattningar
vid såväl statens läroverk som vid folkskolor och andra kommunala läroanstalter,
vilka befattningar för närvarande med vederbörligt tillstånd i
allmänhet innehavas av officerare. Likaså har i en del fall tillstånd
meddelats för militär personal att med sin militära beställning förena befattning
såsom brandchef vid kommunal brandkår. Vissa militära läkare
hava ock erhållit tillstånd att med sina tjänster förena kommunala läkartjänster.
Då eu sådan förening av tjänster, som här omförmälts, icke
synes böra omöjliggöras, hava de sakkunniga ansett ifrågavarande paragraf
böra givas den här föreslagna förändrade lydelsen, varigenom
gymnastiklärarbefattning å rikets stat ävensom tjänst å kommuns stat
må kunna efter vederbörligt tillstånd förenas med ordinarie militär eller
civilmilitär beställning. Frågan om rätt för ordinarie militär beställningshavare
att med sin ordinarie tjänst förena annan militär befattning torde
ock på enahanda sätt böra göras beroende på vederbörlig prövning.

I det föregående har en uttömmande redogörelse lämnats för de synpunkter,
som för de sakkunniga varit vägledande vid utarbetandet av
de föreslagna tre särskilda löneplanerna: för officerare in. fl. (O), för
underofficerare m. fl. (Ilo) och för civilmilitär personal m. fl. (C), varför
frågan om löneplanerna här icke torde behöva närmare beröras.

Ifrågavarande paragrafer äro i övrigt i tillämpliga delar avfattade i
så nära anslutning som möjligt till motsvarande föreskrifter i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente. Härvid torde emellertid följande
avvikelser böra uppmärksammas.

I stället för den i kommunikationsverkens avlöningsreglemente meddelade
föreskriften, att lönebeloppet inom löneklass bestämmes efter den
ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd, har,
med tillämpning av den vid armén och marinen använda terminologien,
stadgats, att sådant bestämmande äger rum efter den ortsgrupp, till

vilken den plats blivit hänförd, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter är att anse såsom vederbörande beställningshavares förläggningsort
(vid armén) eller, ordinarie tjänstgöringsort (vid marinen).

Vidare har i 4 § införts stadgande om rätt för officerare att, utan
avseende å förläggningsort, vid vissa kommenderingar åtnjuta lön efter
den ortsgrupp, till vilken Stockholm räknas. Härmed avses kommendering
såsom aspirant vid generalstaben eller ock såsom elev vid någon
av de militära högskolorna eller vid den för vinnande av transport
till intendenturkåren vid armén föreskrivna militärförvaltningskursen.
Under ifrågavarande kommenderingar, vilka i allmänhet pågå under
1—3 års tid, bibehåller personalen sin vanliga förläggningsort, utan att
dock därunder erhålla någon traktamentsersättning, varför dessa kommenderingar
i regel för vederbörande medföra ekonomiska uppoffringar.
Förevarande stadgande, liksom ock den i 26 § 3 mom. införda bestämmelsen
om rätt till flyttningshjälp för beställningshavare, som på grund
av nu nämnd kommendering företager flyttning till och från Stockholm,
har ansetts böra införas för att bereda möjlighet för utom Stockholm
förlagd personal att utan ekonomiska uppoffringar mottaga kommenderingar
av ifrågavarande slag.

Den vid avlöningsreglementet fogade, här omnämnda tjänsteförteckningen
har uppgjorts efter enahanda plan som den för kommunikationsverkens
personal gällande.

I förevarande paragraf har slutligen lämnats hänvisning till de paragrafer
i avlöningsreglementet, vari omhandlas de särskilda förmåner och
ersättningar, vilka, enligt vad förut nämnts, kunna utöver lönen utgå till
ifrågavarande personal.

Denna paragraf överensstämmer i huvudsak med 10 § i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente.

I jämförelse med nu gällande föreskrifter beträffande den å stat
upptagna avlöningen innebära de föreslagna bestämmelserna bland annat
den olikheten, att uppflyttning från lägre till högre löneklass sker efter
treårsperioder, medan för närvarande ålderstillägg, där sådana förekomma,
få tillträdas efter femårsperioder. Vid den nu utgående tillfälliga löneförbättringen
hava dock treårsintervaller kommit till användning. Vidare
föreslås, att uppflyttning till högre löneklass skall ske vid ingången av
kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning
stadgade tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått, varemot för
närvarande gäller, att ålderstillägg icke får tillträdas förr än från och
med ingången av kalenderåret näst efter det, under vilket föreskriven
tjänstålder uppnåtts.

6 §.

Personalens
hänförande
till viss
löneklass.

112

Enligt nu gällande stater för en del av arméns infanteriregementen
är endast kalv dagavlöning beräknad för viss del av musikpersonalen.
Anledningen härtill har varit den att, innan nämnda regementen blivit
kasernerade, musikpersonalen icke ansågs behöva vara inkallad till tjänstgöring
året om. Ehuru kaserneringen numera i huvudsak genomförts,
bär emellertid ändring i nämnda förhållande icke inträtt, enär en omorganisation
av arméns musikpersonal under en lång följd av år stått och
alltjämt står på dagordningen. De sakkunniga hava visserligen, enligt
vad som föreslås i 15 § 2 mom., måst utgå från att musikpersonal, som
av nu angiven anledning tvångspermitteras, under tiden icke kan få
bibehålla oavkortad lön, men å andra sidan hava de sakkunniga funnit
självfallet, att sådan tid i allt fall icke rättvisligen bör föras denna
personal till last i fråga om beräknande av tjänstetid för vinnande av
löneuppfiy tärning. Enahanda rätt till tjänstårsberäkning bör även medgivas
gevärshantverkare vid vissa infanteriregementen, vilka icke äro
inbeordrade till tjänstgöring året om till följd av att övertalig personal
där finnes anställd på stat. Stadgande i detta syfte har upptagits i
mom. 3, andra stycket a) av förevarande paragraf.

Den hittills för försvarsväsendets personal i allmänhet gällande
föreskriften om »väl vitsordad tjänst» för erhållande av ålderstillägg har
i kommunikationsverkens avlöningsreglemente ersatts med ett stadgande
av innehåll, att såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre
löneklass skall gälla, att uppskov med upp flyttningen icke prövats böra
äga rum med hänsyn till mindre val vitsordad tjänstgöring under den
tid, tjänsteman tillhört den lägre löneklassen, dock att i tjänsten begången
förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, härvid
icke må i och för sig räknas honom till last. De sakkunniga hava
ansett sig böra upptaga motsvarande bestämmelser i här förevarande
avlöningsreglemente och hava därvid endast tillfogat det från förutnämnda
förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
m. fl. verk hämtade tillägget till 3 mom., andra stycket b),
att vid beslutande av uppskov med uppflyttning till högre löneklass på
grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring hänsyn till viss i tjänsten
begången förseelse, för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, må
tagas, endast då förseelsen kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen
i dess helhet.

I de sakkunnigas reglementsförslag har icke — liksom ej heller i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente eller i det föreslagna avlöningsreglementet
för befattningshavarna vid statsdepartementen m. fl. verk — intagits

113

Hägra bestämmelser, i vilken ordning och av vilken myndighet beslut
skall meddelas rörande löntagares uppflyttning från lägre till högre
löneklass. Föreskrift härutinnan torde böra meddelas av Kungl. Maj:t i
samband med de övriga närmare bestämmelser, vilka erfordras i avseende
å reglementets tillämpning.

De sakkunniga hava i det föregående (sid. 43) lämnat en fullständig
redogörelse för sättet för lönetursberäkningen för kompaniofficerare
och underofficerare och därvid angivit de grunder, enligt vilka officerare
och underofficerare må för uppflyttning till högre lönegrad tillgodoräkna
sig viss tjänstetid, som infallit före det vederbörande beställningshavare
vunnit ordinarie beställning. Dessa grunder hava intagits i 1 mom. av
denna paragraf.

I fråga om rätt att för löneuppflyttning tillgodoräkna sig föregående
tjänstetid i annan än innehavande befattning hava inom statsförvaltningen
några enhetliga grunder icke funnits, förrän efter beslut vid 1920 års
riksdag meddelats ett generellt stadgande i ämnet. Detta stadgande innebär,
att för erhållande av ålderstillägg vid en ordinarie befattning befattningshavaren
må tillgodoräknas den tid, han i statens tjänst utfört
arbete, som må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han
har att å befattningen utföra; dock att, därest nämnda tid icke varit
sammanhängande eller befattningshavaren under samma tid för arbetet
åtnjutit vederlag, som varit mindre än i allmänhet för detsamma utgående
ersättning, på Kungl. Maj: t skall ankomma att, efter särskild prövning
i varje fall, avgöra, om och i vilken mån sådan tid må räknas
befattningshavaren till godo; samt att, om en befattningshavare vid tilllämpning
av eljest gällande bestämmelser skulle i avseende å rätt till
ålderstillägg hava kommit i en förmånligare ställning, därest han befordrats
till befattningen senare än som skett, befattningshavaren må
tillgodoföras det eller de ålderstillägg vid befattningen, som erfordras
för att nämnda förhållande må utjämnas.

Dessa bestämmelser hava intagits i det till innevarande års riksdag
framlagda förslaget till avlöningsreglemente för befattningshavare vid
statsdepartement och centrala ämbetsverk.

I sistnämnda reglementsförslag är även infört ett stadgande av innehåll,
ntt för erhållande av ålderstillägg vid en ordinarie befattning befattningshavaren
må, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt
eller delvis tillgodoräknas den tid, han utom statens tjänst utfört arbete,
som ur det allmännas synpunkt må anses likvärdigt med eller av högre

831 21 15

7 § 1 mom.
Tillgodoräknande
av viss
föregående
tjänstgöring
för uppflyttning
till högre
löneklass.

7 § 2—6 mom.

114

8 §.

»Sneddningsprincipen:»

m. m.

9 § 1 raom.
Särskild rätt
till uppflyttning
i högre
löneklass för
vissa majorer
(kommendörkaptener
av
2. graden).

värde än det, lian har att å befattningen utföra, dock att sådant tillgodoräknande
icke må ske beträffande tid, som infallit, innan befattningshavaren
uppnått en levnadsålder av 21 år.

Nu nämnda föreskrifter synas i huvudsak böra vinna tillämpning jämväl
i fråga om arméns och marinens personal. Vid utformandet av dessa
föreskrifter har måst beaktas, att beställningshavare vid armén och marinen
enligt gällande bestämmelser kan erhålla avsked från beställning på stat
med rätt att efter avskedstagandet, med bibehållande av tur- och befordringsrätt,
såöom lönlös kvarstå över stat samt därefter ånyo vinna anställning
på stat, ävensom att personal från reservstat eller reserv kan vinna beställning
på aktiv stat.

I kommunikationsverkens avlöningsreglemente har i 12 § 1 mom.
införts en princip, vilken plägar benämnas »sneddningsprincipen» och
som i främsta rummet innebär, att befordran från lägre till högre tjänst
alltid skall medföra avlöningsförbättring. Då denna princip synes böra
vinna tillämpning jämväl å arméns och marinens personal, hava motsvarande
bestämmelser här införts i 8 § 1 mom. Såsom i det föregående
närmare omförmälts (sid. 37 och 39), hava därvid till de allmänna bestämmelserna
fogats vissa särskilda föreskrifter i syfte att upphjälpa
löneförhållandena för kaptener och för underofficerare av 2. graden,
som under särskilt lång tid fått vänta på befordran. Vid befordran från

3. till 4. lönegraden i löneplanen för officerare (O), d. v. s. från kaptenstill
majorsbeställning, inträder under alla förhållanden en avsevärd löneökning,
varför sneddningsprincipen icke synes böra vinna tillämpning vid
sådan befordran; och har stadgande härom jämväl införts i 1 mom. av
förevarande paragraf.

Föreskrifterna i 12 § 2 och 3 mom. av kommunikationsverkens
avlöningsreglemente avse förhållanden, som icke äga någon motsvarighet
inom det militära området, och hava därför icke här upptagits.

Däremot har den i 12 § 4 mom. av nämnda avlöningsreglemente
intagna bestämmelsen om lön för den, som på egen begäran nedflyttats
i lägre lönegrad, ansetts böra upptagas i 2 mom. av förevarande paragraf.

Cheferna för artilleristaben samt för artilleri- och ingenjörhögskolan
åtnjuta enligt stat majors avlöning. Med hänsyn till de krävande uppgifter
och det ansvar, som åligga dessa beställningshavare, hava de sakkunniga
ansett dem höra komma i åtnjutande av lön i högre löneklassen
av den lönegrad, till vilken majorer blivit hänförda, även om de icke
innehava den för uppflyttning till nämnda högre löneklass eljest föreskrivna
tjänstetid inom graden.

115

Vad sålunda anförts synes böra äga tillämplighet även å major
(kommendörkapten av 2. graden), som förordnas eller placeras i befattning
såsom chef för särskilt för sig bestående militär kår, såsom byråchef
i arméförvaltningen, såsom avdelningschef i marinförvaltuingen, vid
generalstabens huvudstation eller i marinstaben eller såsom chef för sjökrigshögskolan
eller för sjökrigsskolan.

På sätt de sakkunniga i annat sammanhang (sid. 97) föreslagit, bör
i samband härmed det till chef för trängkår för närvarande utgående
särskilda arvodet indragas.

Den, som sålunda tillträtt lön i den högre löneklassen i den för major
(kommendörkapten av 2. graden) avsedda lönegraden, synes böra få bibehålla
denna högre lön, så länge han kvarstår i lönegraden, även om
han, intian han uppnått tre tjänstår i lönegraden och alltså enligt allmänna
regler skulle uppflyttas i den högre löneklassen, placeras i befattning,
som icke avses i förevarande stadgande.

Enligt gällande bestämmelser för åtnjutande av tillfällig löneför- 9 § 2 mom.

bättring äger kapten, som är eller varit anställd vid generalstaben, ut- ®^rrss“dt

över vad eljest är medgivet, tillgodoräkna sig ytterligare tre tjänstår för kaptener vid

erhållande av löneförbättring:. general o

stsbcii

Då enahanda förtursrätt fortfarande synes böra bibehållas även efter
genomförandet av förevarande lönereglering, hava de sakkunniga bär
infört stadgande i sådant syfte.

I 13 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente tinnes infört
ett stadgande om rätt för Kungl. Maj:t att för förvärvande av särskilt
kvalificerad person till viss tjänst eller för sådan persons bibehållande
i tjänst tilldela honom lön enligt högre löneklass inom vederbörande lönegrad
än den löneklass, till vilken han eljest skolat hänföras. Då berörda
stadgande icke torde kunna vara av någon betydelse inom det militära
området, har detsamma icke upptagits i förevarande förslag till reglemente.

Då det i rätt stor utsträckning förekommer, att militära beställnings- 10 §.
havare övergå till civilmilitära beställningar — övergång i motsatt rikt- LSn viJ ogerning
torde mera sällan äga rum — hava här införts bestämmelser till sfänmclTiben
förekommande därav, att löneminskning sker vid sådan övergång. Dess- lonepian tm
utom har ansetts böra stadgas, att den, som befordras från beställning annan^onesåsom
underofficer på stat till beställning såsom underlöjtnant (fänrik), rlanskall
äga att för bestämmandet av löneklass vid denna befordran eller
för framtida uppflyttning till högre löneklass inom lönegraden tillgodo -

116

ii §.

Förflyttning
till annan
tjänst.

12 8.
Kallortstillägg.

räkna sig den tid, varunder han innehaft beställning såsom underofficer
på stat. Däremot synes icke tid, som avses i 7 § 1 mom. a) och c),
böra få tillgodoräknas i förevarande avseende.

Denna paragraf motsvarar 14 § i kommunikationsverkens avlöningsreglemente,
men har med hänsyn till de inom försvarsväsendet rådande
särskilda tjänstgörings- m. fl. förhållanden delvis måst givas en från
nämnda reglemente avvikande avfattning. Vid utarbetandet av föreskrifter
i detta ämne hava de sakkunniga särskilt velat tillse, att desamma
icke må lägga hinder i vägen för de förändringar i försvarsväsendets
organisation, som framdeles kunna komma att beslutas. Vad
särskilt beträffar den skyldighet beträffande förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller till annan befattning, som stadgats i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente, hava motsvarande bestämmelser rörande
här ifrågavarande militära personal formulerats på sådant sätt, att annan
skyldighet i förevarande avseende icke må bliva personalen ålagd än
den, som står i överensstämmelse med grunderna för nu gällande organisation
eller som kan bliva av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutad.

De sakkunniga hava i denna paragraf från kommunikationsverkens
avlöningsreglemente upptagit bestämmelser om kallortstillägg, att utgå
med vissa efter sex olika kallortsklasser bestämda belopp. Införandet
av denna förmån, vilken hänför sig till de olägenheter på grund av klimatiska
och fysiologiska förhållanden, som vistelsen å vissa platser inom
de norra delarna av riket kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses
medföra, hava de sakkunniga funnit påkallat särskilt med hänsyn till
de i Boden förlagda truppförband och formationer. I den mån kallortstillägg
kommer att utgå till personal vid kommunikationsverken jämväl
å andra orter, där personal tillhörande försvarsväsendet är förlagd, synes
emellertid denna förmån böra å sådana orter tillkomma även sistnämnda
personal.

Såsom tidigare (sid. 19) omförmälts, utgår redan nu till i Boden
förlagd personal en särskild avlöningsförmån, benämnd provisoriskt avlöningstillägg.
Denna förmån har emellertid ansetts böra utgå ur lönesystemet,
sedan genom lönens bestämmande till olika belopp i särskilda
ortsgrupper åstadkommits en utjämning i avlöningshänseende för personal
å olika orter med högre eller lägre levnadskostnader.

Den i kommunikationsverkens avlöningsreglemente förekommande
avlöningsformen kallortstraktamente hava de sakkunniga icke ansett vara

117

av behovet påkallad inom försvarsväsendet, varför de sakkunniga icke
föreslagit införande av nämnda förmån.

Denna paragraf överensstämmer i huvudsak med 16 § i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente och innebär för övrigt ingen väsentlig
ändring i de för försvarsverkets personal nu gällande föreskrifter
rörande de fall, i vilka dagavlöning får uppbäras. Särskilt torde härvid
böra uppmärksammas, att tjänstgöring såsom lärare eller elev vid gymnastiska
centralinstitutet — dock icke såsom elev vid sjukgymnastiska
kursen — bör, i likhet med vad som för närvarande är fallet, medföra
rätt att uppbära oavkortad lön.

En av de grundläggande principerna för den föreslagna löneregleringen
är, såsom i den allmänna motiveringen omförmälts, att den
nu utgående dagavlöningen skall uppgå i lönen. I stället har, i anslutning
till vad som gäller i fråga om kommunikationsverkens personal,
i förevarande paragraf intagits bestämmelse därom, att viss del av lönen
skall innehållas under den tid, beställningshavare på grund av sjukdom
eller olycksfall i tjänsten icke fullgör sin tjänst, i den mån hela lönen
icke må, enligt vad i paragrafen stadgas, under sådan tid bibehållas.
Nämnda del av lönen har benämnts tjänstledighetsavdrag. Sådant avdrag
har fastställts till visst belopp för dag och utgår efter en i förhållande
till lönebeloppens ökning procentuellt stigande skala. I fråga
om de löneklasser, som återfinnas i kommunikationsverkens avlöningsreglemente,
utgå tjänstledighetsavdragen med samma belopp, som äro
där upptagna; beträffande övriga löneklasser hava avdragen beräknats
enligt enahanda principer, som i förevarande avseende tillämpats vid
kommunikationsverken.

De föreslagna bestämmelserna rörande de tider, under vilka vid
sjukdom eller olycksfall i tjänsten oavkortad lön får åtnjutas, överensstämma
med motsvarande regler i kommunikationsverkens avlöningsreglemente.

Då omförmälda bestämmelser, beträffande vilkas innehåll de sakkunniga
hänvisa till 1 och 2 mom. av ifrågavarande paragraf, förete
rätt betydande avvikelser från de vid armén och marinen i berörda
avseende nu gällande stadganden, torde här böra nämnas, att enligt
dessa stadganden, vilka återfinnas dels i reglementet för arméns avlöning
under fred och dels i reglementet för marinen, den, som till följd
av sjukdom är förhindrad att förrätta sin tjänst, i allmänhet får bibehålla
dagavlöning under en tid, ej överstigande två månader för varje

13 §.

Oavkortad

lön.

14 §.

Tjänstledighetsavdrag

under sjukdom
m. m.

118

15 § 1 mom.
Tjänstledighetsavdragvid

ledighet av
annan anledning
än i 13
och 14 §§
sägs.

sjukdomsfall. För tid därutöver är i fråga om officer av kaptens eller
lägre grad eller underofficer beroende på prövning av armé förvaltningens
civila departement (marinförvaltningen), huruvida på grund av bevekande
omständigheter dagavlöning må, dock högst under fyra månader
utöver nyssnämnda tid, bibehållas eller skall i sin helhet eller till någon
del avstås. I övrigt ankommer det på Kungl. Maj:ts beprövande, huruvida
och i vad mån dagavlöning må bibehållas under sjukdom. Beträffande
vissa personalgrupper gälla för närvarande särskilda bestämmelser.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i den fåll innevarande
års riksdag avlåtna framställningen om lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartementen m. fl. verk, hava de sakkunniga vidare
ansett, att rätten för beställningshavare, som till förekommande av smittofara
förbjudits att tjänstgöra, att under tiden åtnjuta oavkortad lön
jämte kallortstillägg bör, därest ej annorlunda i vederbörlig ordning medgives,
begränsas till högst sex månader. Föreskrift härom har intagits
i 3 mom. av förevarande paragraf.

Den i 1 mom. av ifrågavarande paragraf intagna föreskriften överensstämmer
med 18 § i kommunikationsverkens avlöningsreglemente.
Härvid torde böra uppmärksammas, att såsom sådant förfall, som i
paragrafen omförmäles, jämväl lärer beträffande militär personal få
anses undergående av arreststraff med förbud att göra tjänst.

Enligt nu gällande bestämmelser äga officerare och underofficerare
med vederlikar vid såväl armén som marinen i regel bibehålla dagavlöning
årligen under högst sex veckors tjänstledighet av annan orsak än
sjukdom. Härjämte må under pågående tjänstgöring dagavlöning bibehållas
vid kortare tjänstledighet under högst åtta dagar i en följd och
av chef eller befälhavare under den tjänstledighet, han enligt gällande
föreskrifter äger att själv taga sig. Något stadgande om begränsning
av ledighet av sistnämnda slag till ett bestämt antal gånger årligen har
icke meddelats. Beträffande vissa grupper befattningshavare vid försvarsväsendet
hava i förevarande avseende meddelats särskilda, härifrån
avvikande bestämmelser.

Under de sakkunnigas överläggningar har ifrågasatts, att arméns
och marinens personal skulle fortfarande medgivas rätt att, utan att
avstå någon del av lönen, erhålla ledighet under ett mindre antal dagar
utöver den tid, varunder semester eller däremot svarande ledighet må
åtnjutas. Såsom skäl härtill har anförts, att den militära tjänsten under
vissa förhållanden, t. ex. under sjötjänstgöring vid flottan, medförde

119

•sådan bundenhet för personalen, att det vore av behovet påkallat, att
denna emellanåt kunde beredas några dagars sammanhängande ledighet,
utan att denna tid inräknades i semestertiden. De sakkunniga hava
emellertid icke funnit skål att i förevarande avseende föreslå någon avvikelse
från vad som gäller för kommunikationsverkens personal.

Vid behandlingen av 6 § hava de sakkunniga redan berört de förhållanden,
som föranleda, att musikpersonal vid vissa infanteriregementen
måste i viss utsträckning tyångspermitteras samt att dagavlöning därvid
icke utgår till sådant manskap. I anslutning härtill hava de sakkunniga
föreslagit, att ifrågavarande musikpersonal skall för tid, då det icke är
inkallat till tjänstgöring, vidkännas avdrag å lönen med hälften av det
belopp, som skall avstås vid tjänstledighet. Beträffande de i 6 § omnämnda
gevärshantverkare vid vissa infanteriregementen, vilka icke äro
tjänstgörande hela året, anse de sakkunniga motsvarande avdrag å lönen
böra äga rum för sådan tid.

Inom den civila statsförvaltningen gäller såsom regel att, om en
tjänsteman är förhindrad att uppehålla sin tjänst, annan tjänsteman, i
allmänhet av lägre grad, förordnas att under ledigheten uppehålla
tjänsten. 20 § i kommunikationsverkens avlöningsreglemente innehåller
bestämmelser om ersättning för sådant förordnande, s. k. vikariatsersättning.

Jnqm det militära området äro däremot i berörda avseende olika
förhållanden rådande, i det att en beställningsliavare i regel är skyldig
att utan särskild ersättning tjänstgöra i stället för en annan. Enligt
gällande bestämmelser kan sålunda såsom kompanichef förordnas antingen
kapten eller löjtnant, såsom kompaniadjutant fanjunkare eller
sergeant o. s. v. Om därför t. ex. eu kapten, som är kompanichef,
eller en fanjunkare, som är kompaniadjutant, av eu eller annan anledning
är fprhindrad att tjänstgöra, placeras annan officer eller underofficer
att förrätta hans tjänst utan att därför erhålla särskild ersättning.
I regel plägar älcjste subalternofficeren, resp. sergeanten på kompaniet
därvid få tjänstgöra såsom kompanichef, resp. kompaniadjutant- Endast
i clet fall, att dagavlöningen för den beställning, vars innehavare är
hindrad tjänstgöra, eljest skulle bfispanas åt statsverket, äger den, som
förordna^ afl uppehålla hans tjänst, att under tjden uppbära den därmed
förenade clagavlönipgpn, men skall i stället puder tiden avstå egen dagavlöning.
Då alltså inom det militära området i regel icke något visst

15 § 2 mom.
Särskilt avdrag
å lönen
för viss musikpersonal
m. fl.

16 §.

Uppehållande
av annan
tjänst.

120

17 §.

Innehållande
av lön under
strafftid m. m.

18 §.
Semester.

begränsat arbetsområde finnes bestämt för de olika beställningarna, hava
de sakkunniga funnit tveksamt, huruvida det vore av behovet påkallat
att i reglementet införa föreskrifter om särskild vikariatsersättning. Fall
torde emellertid kunna inträffa, då sådan ersättning lämpligen bör utgå;
och hava de sakkunniga fördenskull ansett sig böra här upptaga föreskrifter
härom, vilka i tillämpliga delar överensstämma med motsvarande
bestämmelser i kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Med hänsyn,
till. vad som ovan anförts rörande tjänstgöringsförhållandena inom det
militära området, synes det beträffande de militära beställningshavarna
böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma, i vilka fall vikariatsersättning
bör medgivas.

I denna paragraf hava intagits bestämmelser om innehållande av
lön för den, som håller sig undan eller är rymd, undergår fängelse eller
hålles häktad för brott. 1 stort sett motsvara dessa bestämmelser vad
som stadgats för personalen vid kommunikationsverken med allenast de
jämkningar, som betingas av de särskilda militära förhållandena.

Såsom förut omförmälts, äger militär beställningshavare i regel att
årligen uppbära dagavlöning under högst sex veckors tjänstledighet av
annan orsak än sjukdom. I anslutning härtill är i gällande tjänstgöringsreglemente
för armén stadgat, att tjänstgöringen vid staber, truppförband
o. s. v. bör så ordnas, att varje beställningshavare, i den mån
tjänstens krav det medgiver, årligen kommer i åtnjutande av högst
sex veckors tjänstledighet utan ansökan. Officerare, som tjänstgöra i
marinförvaltningen, vid vissa staber och skolor m. m., äro enligt särskilda
föreskrifter berättigade att åtnj lita semester under en och eu halv
månad årligen, och är för dem rätten att bibehålla dagavlöning under
viss förutsättning utsträckt till 45 dagar. Jämväl för vissa civilmilitära
beställningshavare finnes rätt till semester medgiven, för högre beställningshavare
under en och en halv månad och för övriga under eu månad
årligen, där sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske_

Ehuru införandet av bestämmelser om semesterledighet, motsvarande
dem, som gälla för kommunikationsverkens personal, särskilt för den
yngre personalen vid armén och marinen skulle innebära minskad ledighet
med bibehållen avlöning i förhållande till vad som nu gäller, hava
de sakkunniga icke funnit anledning att föreslå, att inom försvarsväsendet
andra regler i förevarande avseende skola tillämpas än vid kommunikationsverken.
I likhet med vad som bestämts i fråga om de befattningshavare
vid nämnda verk, som genom det för dem införda nya

121

avlöningsreglementet erhållit kortare semester än enligt förut gällande
föreskrifter, förutsätta emellertid de sakkunniga, att de nuvarande beställningshavare
vid försvarsväsendet, som genom förevarande förslag
bliva sämre ställda än förut i fråga om rätt till semester, genom övergångsbestämmelser
bibehållas vid sin nuvarande rätt.

Den i kommunikationsverkens avlöningsreglemente intagna föreskriften
om skyldighet för beställningshavare, som har sig anförtrodd
penninguppbörd eller kontroll å sådan uppbörd, att begagna sig av
semester å tid, som bestämmes av vederbörande överordnade myndighet,
har ansetts böra införas jämväl i förevarande reglemente.

Såsom i den allmänna motiveringen omförmälts, hava de sakkunniga ansett,
att upplåtande av fri bostad till här ifrågavarande militära personal icke
vidare bör förekomma. I stället bör, liksom vid kommunikationsverken,
gälla, att militär beställningshavare, som anvisas bostadslägenhet, skall
vara skyldig att för begagnande av dylik bostad erlägga viss ersättning
genom avdrag å avlöningen. Denna ersättning bör bestämmas med hänsyn
till det å orten för liknande lägenhet i allmänhet gällande hyrespris;
och bör vid ersättningens bestämmande avseende fästas vid lägenhetens
beskaffenhet och läge m. m. Därest i särskilda fall den för viss befattningshavare
anvisade bostadslägenheten är onödigt stor — så är exempelvis
fallet beträffande de till befälhavande amiralen och till varvschefen
i Karlskrona, till fälttygmästaren och till styresmännen vid artilleriets
fabriker upplåtna lägenheterna — torde, därest det icke lämpligen låter
sig göra att frånskilja någon del därav, vid ersättningsbeloppets avvägande
behörig hänsyn böra tagas till detta förhållande.

Vid upplåtelse av bostad synes, i likhet med vad som gäller vid
kommunikationsverken, böra mot särskild avgift inbegripas värme, därest
centraluppvärmning finnes anordnad. I annat fall bör beställningshavaren
själv få anskaffa för lägenhetens uppvärmning erforderligt bränsle.
Hinder synes emellertid icke böra möta, att beställningshavare, därest så
befinnes lämpligt, genom vederbörande myndighets försorg tillhandahålles
bränsle till statsverkets självkostnadspris; och har stadgande härom intagits
i 20 §.

Enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente skall ersättning
för tjänstebostad i första hand bestämmas genom överenskommelse mellan
tjänstemannen och vederbörande verk. Därest sådan överenskommelse
ej kan träffas, skall frågan hänskjutas till eu bostadsnämnd.

Beträffande arméns och marinens personal har det befunnits lämpligast,
att dylik ersättning i första hand bestämmes av arméförvaltningens fortifi 16 -

19 och 20 S§.

Tjånstebostad
m. m.

334 21

122

21 §.

Inkvarteringsoch
servisbidrag
i vissa
fall.

22 §.

Ekiperings hjäip.

kationsdepartement, resp. marinförvaltningen, samt att bostadsinnehavaren,
därest han ej åtnöjes med det sålunda bestämda hyrespriset, skall pga
rätt att hänskjuta frågan till en för armén och marinen gemensam bostadsnämnd.
Huruvida en särskild nämnd bör tillsättas för personalen yid
försvarsväsendet eller behandlingen av hithörande frågor rörande berörda
personal bör anförtros åt någon för annan del av statsförvaltningen
anordnad bostadsnämnd, synes böra överlämnas åt JKpngl. Maj:t att
bestämma med ledning av de erfarenheter, sopi må hava vunnits av den
för kommunikationsverkens personal arbetande bostadsnämnden. Därest
en särskild nämnd kommer att tillsättas för här ifrågavarande personal,
lärer böra behörigen sörjas för, att nödigt samarbete mellan de särskilda
nämnderna åvägabringas, så att enhetliga grunder i största möjliga utsträckning
må komma att tillämpas vid bostadsersättningarnas bestämmande
för olika grupper av statstjänare.

I de delar, som här ej särskilt berörts, överensstämma föreskriftprna
i förevarande paragraf med 23 § i kompunikationsverkens pvlöningsreglemente.

Beträffande denna paragraf tillåta sig de sakkunniga hänvisa fåll
vad som förut (sid. 18) anförts beträffande den från vissa städer ptgåencje
förmånen av inkvarterings- och servisbidrag eller enbart servisbidrag.

I förutnämnda, den 5 mars 1918 avgivna betänkande rörande tillfällig
löneförbättring för viss personal vid armén och marinen hava
1917 års sakkunniga omförmäla att fråga väckts, huruvida ej de särskilda
kostnader, som militärpersonalen hade att vidkännas för anskaffande
av uniformspersedlar, borde föranleda, att någop ekipering shjälp
tilldelades sådan personal vid första utnämningen till officers-, resp.
underofficersbeställning. Bemälda sakkunnjga hade emellertid ej apsptt
sig höra taga ståndpunkt till detta spörsmål, men funnit detsamma val
värt att vid en definitiv lönereglering upptagas till prövning.

fiommunikationsverkens avlöningsreglernente innehåller i 25 § bestämmelse
därom att, därest tjänsteman enligt av styrelsen för vederbörande
verk meddelade föreskrifter är pliktig att under tjänstutöyning
vara iförd tjänstedräkt eller bära tjänstetecken eller därest tjänstgöringens
art påkallar nyttjandet av särskild beklädnad, för ändamålet
erforderliga klädespersedlar eller materialier, som anses icke böra utlämnas
såsoip lån, må kunna tillhandahållas av verket mot ersättning
enligt grunder, som meddelas av Kungl. Maj:t. Motsvarande föreskrift
återfinnes i det förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare

123

vid statsdepartement och centrala ämbetsverk, som framlagts för innevarande
års riksdag.

Vidkommande frågan om behovet av ekiperingshjälp för militär
personal av officers eller underofficers tjänsteställning vilja de sakkunniga
till en början fästa uppmärksamheten därvid att, medan skyldigheten
för civila befattningshavare att bära tjänstedräkt är inskränkt
till ett mindretal grupper av tjänstemän och i allmänhet torde avse
allenast anskaffning av mindre omfattande beklädnad, motsvarande skyldighet
för ifrågavarande militära personal innebär anskaffning och underhåll
av fullständig beklädnadsuppsättning av för olika tjänstgöringsförhållanden
och årstider lämpade tjänstedräkter. På grund härav synes
det de sakkunniga uppenbart, att betydande kostnader i detta avseende
förorsakas den militära personalen i jämförelse med den civila. De
sakkunniga hava med hänsyn härtill funnit rättvist och billigt, att särskild
ekiperingshjälp tillerkännes ifrågavarande militära personal.

Beträffande den omfattning, i vilken ekiperingshjälp bör ifrågakomma,
hava de sakkunniga funnit, att den bör tillkomma officer och
underofficer samt vederlike, vilken är skyldig att i tjänsten bära uniform,
samt utgå endast vid första anställningen i sådan beställning. Att
vidare utsträcka densamma utöver någon del eller hela tjänstetiden,
synes de sakkunniga så mycket mindre böra ifrågasättas, som härigenom
i själva verket en mer eller mindre permanent avlöningsförmån
skulle komma personalen till godo. De utgifter, varom här är fråga,
äro nämligen särskilt kännbara vid den första anställningen, då vederbörande
ännu icke uppburit någon lön och därför måste, därest han icke
äger enskilda tillgångar för bestridandet av nämnda utgifter, sätta sig
i skuld.

De belopp, som i förevarande avseende bör ifrågakomma, torde lämpligen
böra avvägas på sådant sätt, att de å ena sidan bereda en verklig
lättnad vid ekiperingens anskaffning, men å andra sidan få karaktären
av’ att utgöra allenast ett bidrag vid denna anskaffning. I sådant avseende
vilja de sakkunniga föreslå högst 1-000 kronor för beställningshavare
i officers och högst 600 kronor för beställningshavare i underofficers
tjänsteställning. Dessa belopp synas i avlöningsreglementet böra upptagas
såsom maximibelopp; och torde åt Kung!. Maj:t böra överlämnas
att inom dessa gränser bestämma de bidrag, som böra utgå, ävensom
att utfärda de närmare bestämmelser rörande ekiperingshjälpen, som må
finnas erforderliga.

Erforderliga medel till bestridande av den sålunda föreslagna ekiperingshjälpen
torde, med ledning av de genomsnittliga årliga rekry -

124

23 §.

U (.bekommande
av
portion m. n

24 §.

Läkarvård.

teringskontingenterna, böra beräknas under vederbörliga avlöningsanslag.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang slutligen erinra, att ekiperings-(beklädnads-)hjälp
för närvarande i vissa fall utgår till reservpersonal
vid armén och marinen.

Enligt vissa bestämmelser i gällande förvaltningsreglementen för
armén och reglementen för marinen kunna officerare och underofficerare
med vederlikar från kronans vederbörande matinrättningar, förråd och
dylika anstalter mot ersättning få utbekomma tillagad portion, proviant-,
beklädnads- och utrustningsartiklar ävensom vid kronans verkstäder låta
tillverka och reparera uniformspersedlar och övrig tjänsteutrustning. Då de
sakkunniga icke funnit anledniug föreslå indragande av nämnda förmån,
har i förevarande paragraf införts bestämmelse därom. Erforderliga närmare
föreskrifter i ämnet torde böra liksom hittills utfärdas av Kung!. Maj:t.

I kungörelsen den 2 juni 1911, angående rätt till fri sjukvård och
fria läkemedel under fredstid för den vid armén anställda personal, stadgas
att, därest officer, underofficer eller vederlike sjuknar under tjänstgöring,
honom skall lämnas fri sjukvård och fria läkemedel vid militär
sjukvårdsinrättning, avsedd för det truppförband han tillhör, dock där
fråga är om vård å sjukhus eller i sjukrum, endast i den mån plats
därstädes kan beredas honom och vederbörande läkare finner sådant erforderligt;
och må därjämte enligt nämnda kungörelse officer, underofficer
eller vederlike under fälttjänstövning erhålla fri sjukvård och fria
läkemedel jämväl i hans kvarter.

I kungörelsen den 20 december 1912, angående bestridande av kosthållet
för den å militärsjukhus intagna, armén tillhörande personal, stadgas
vidare, att officerare och underofficerare med vederlikar, som vårdas
å militärsjukhus, skola för varje sjukhusdag erlägga avgift för sjukportion,
beräknad efter sjukhusets normalportionspris, utökat med ett belopp,
motsvarande hälften av det i § 15 mom. 2 av gällande fredsförplägnadsreglemente
omförmälda belopp (2 kronor 50 öre), dock att, då särskild
manskapsportion uttages, därför ej skall erläggas högre belopp, än som
för sådan portion i allmänhet författningsenligt föreskrivits.

Enligt reglementet för marinen del I är envar av flottans personal
berättigad till fri läkarvård vid den station, han tillhör eller där han är
tjänstgörande. Likaledes erhåller nämnda personal fria medikament;
dock undantages härifrån officer eller vederlike, som icke vårdas å flottans
sjukhus eller i Stockholm å allmänna garnisonssjukhuset eller stadens

125

epidemisjukhus. Har han blivit i kronans tjänst skadad, är han berättigad
till fria medikament, varhelst han vårdas, under sjukdom, som
uppkommit genom sådan skada.

Vidare stadgas i nyssnämnda reglemente, att sjuk officer, underofficer
eller civilmilitär tjänsteman vid flottan, som i eget hem saknar
nödvändig omvårdnad, får, när därom hos vederbörande stationsbefälhavare
göres anmälan, intagas å flottans sjukhus mot skyldighet att
erlägga portionsersättning eller å allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm
mot den ersättning, som för underhåll å nämnda sjukhus är särskilt
stadgat.

Beträffande personal vid kustartilleriet föreskrives i reglementet för marinen
del III, att därest officer eller vederlike eller underofficer sjuknar under
tjänstgöring, lämnas honom fri sjukvård och fria läkemedel vid militär
sjuk vårdsanstalt, avsedd för det truppförband han tillhör, dock där fråga
är om vård på sjukhus eller i sjukrum, endast i den mån plats därstädes
kan beredas honom och vederbörande läkare finner sådant erforderligt.

Enligt nyssnämnda reglemente lämnas officer eller vederlike eller
underofficer under krigsövning eller motsvarande övning fri sjukvård
och fria läkemedel jämväl i hans kvarter.

Härav framgår att, medan officerare och underofficerare med vederlikar
vid armén och kustartilleriet äga åtnjuta fri läkarvård och fria
läkemedel endast i de fall, då de sjukna under tjänstgöring, motsvarande
beställningshavare vid flottan är berättigad till fri läkarvård oéh
i vissa fall även fria läkemedel jämväl i de fall, att nämnda förutsättning
icke föreligger. En annan väsentlig skillnad är, att personalen vid
armén och kustartilleriet icke kan erhålla fri sjukvård annat än å
vissa militära sjukvårdsinrättningar, medan personal vid flottan kan erhålla
fri läkarvård i hemmen.

Enligt avlöningsreglementet för kommunikationsverken äger den till
dessa verk hörande personalen under alla förhållanden rätt till läkarvård
jämte läkemedel på vederbörande verks bekostnad samt vid skada
till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande erforderliga
hjälpmedel.

Jämlikt det till innevarande års riksdag framlagda förslaget till lönereglering
för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk
äro motsvarande förmåner avsedda att utgå endast vid skada till
följd av olycksfall i tjänsten. I den mån en utvidgad rätt i avseende å
beredande av kostnadsfri läkarvård m. m. ansåges böra ifrågakomma,

126

25 §.

Tjänsteresor
m. m.

26 §.

Ersättning
för flyttningskostnad.

har förutsatts, att därom borde gälla vad som kunde bliva av Ivungl. Maj:t
och riksdagen i sådant hänseende beslutat.

Då de sakkunniga haft att taga ställning till frågan, i vilken utsträckning
förmånen av fri läkarvård jämte läkemedel m. m. bör beredas här
ifrågavarande militära beställningshavare, hava de sakkunniga givetvis
icke hyst någon tvekan därom, att denna förmån bör tillkomma personalen
vid skada till följd av olycksfall 1 tjänsten. Härvid har uttryckligt stadgande
ansetts böra införas därom, att vid vård å sjukhus jämväl utgår underhåll
på statsverkets bekostnad. De närmare bestämmelserna angående
förevarande förmåners åtnjutande hava ansetts böra utfärdas av Kung!.
Maj:t; och hava de sakkunniga förutsatt, att vid dessa bestämmelsers
utformande skall liksom vid kommunikationsverken tagas hänsyn till den
omständigheten, huruvida vederbörande beställningshavare är i åtnjutande
av oavkortad lön eller icke.

Vad beträffar den rätt i förevarande avseende, som för närvarande
tillkommer den militära personalen vid sjukdom, som icke föranletts av
olycksfall i tjänsten, hava de sakkunniga icke ansett sig böra påyrka
densammas upphävande. De sakkunniga vilja dock framhålla, att en
reglering av ifrågavarande förmån synes vara av behovet påkallad till
åstadkommande av större likhet mellan olika grenar av försvaret, därvid
jämväl synes böra tagas under övervägande, i vilken omfattning ifrågavarande
förmån för framtiden lämpligen bör utgå till den militära personalen.

Kostnaderna för läkarvård m. m. torde böra bestridas från vederbörliga
sjukvårdsanslag.

De bestämmelser, som enligt 27 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente
gälla beträffande tjänsteresor m. m., hava de sakkunniga
upptagit i 25 § av här förevarande reglemente, dock med uteslutande
av vissa föreskrifter, som äro att hänföra allenast till kommunikationsverkens
förvaltningsområden.

För ifrågavarande ändamål erforderliga medel torde böra utgå från
vederbörliga anslag till rese- och traktamentspenningar.

Sedan längre tid tillbaka har flyttningshjälp i vissa fall plägat tillerkännas
officerare och underofficerare vid armén och marinen.

Vad därvid först beträffar armén, är i reglementet för arméns avlöning
under fred den 11 oktober 1907 föreskrivet, att det i varje särskilt
fall skall bero på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida den, som utan att
vinna befordran för längre tid förflyttas från en ort till en annan, må
tilldelas flyttningshjälp. Beslutanderätten i förenämnda hänseende har
genom kungl. brev den 20 november 1919 i viss omfattning överlåtits
på arméförvaltningens civila departement.

127

För marinen äro bestämmelser i ämnet meddelade i reglementet för
marinen del I och del III. I förstnämnda reglementsdel stadgas, att
fråga om flyttningshjälp beror på nådig prövning i varje särskilt fall,
då beställningshavare vid flottan förflyttas från eu station till en annan
eller köinmenderas till ordinarie tjänstgöring å annan förläggningsort än
flottans station. I sistnämnda reglementsdel föreskrives i fråga om personal
vid kustartilleriet, att fråga om flyttningshjälp vid flyttning på
grund av tillträde till eller ändring i ordinarie tjänstgöring beror på
nådig prövning för varje särskilt fall.

Vid tillämpning av nu nämnda bestämmelser har praxis utvecklat
sig på sådant sätt, att flyttningshjälp vid marinen utgått i alla de fall,
då personal vid marinen på grund av vare sig placering, kommendering
till ordinarie tjänstgöring eller befordran haft att företaga flyttning i
tjänsten, under det att vid armén flyttningshjälp tillgodokommit personalen
i en väsentligt inskränktare omfattning.

I kungörelsen den 23 maj 1919 angående flyttningshjälp åt personal
vid armén och marinen hava meddelats bestämmelser rörande beloppet
av den ersättning, som i förekommande fall må utgå.

Då de sakkunniga nu haft att utarbeta förslag till föreskrifter
rörande ersättning i förevarande avseende till arméns och marinens
beställningshavare, hava de sakkunniga väl funnit det vara angeläget,
att dessa föreskrifter, såvitt möjligt, komma att ansluta sig till motsvarande
bestämmelser i kommunikationsverkens avlöningsreglemente.
På grund av de särskilda anställningsförhållandena för den militära personalen
har dock full överensstämmelse härutinnan icke kunnat genomföras.

Förutom vid befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst,
vilket sistnämnda fall vid försvarsväsendet motsvaras av förordnande
eller kommendering att uppehålla viss beställning (t. ex. regementsofficersbeställning)
eller befattning (t. ex. såsom artilleristabs- eller fortifikationsstabsofficer,
lärare vid någon av de militära undervisningsanstalterna
e. d.), utgår flyttningshjälp enligt avlöningsreglementet för kommunikätionsverken
även i de fall, då tjänsteman utan egen ansökning eller
därom uttryckt önskan förflyttats från en tjänstgöringsort till en annan.
Sistnämnda föreskrift kan enligt de sakkunnigas mening icke utan
väsentliga inskränkningar tillämpas på personalen vid armén och marinen.
I främsta rummet är härvid att beakta, att beställningarna vid försvarsväsendet,
i olikhet med vad som gäller iuom den civila förvaltningen,
endast i begränsad omfattning tillsättas efter ansökan. Vid försvarsväsendet
förorsakas därjämte flyttningar i icke ringa omfattning genom

128

27 §.

Flygtillägg
m. m.

transport från en beställning till en annan inom samma lönegrad eller
från militär till civilmilitär beställning eller omvänt, varjämte ett stort
antal flyttningar föranledas av sådan placering, som anbefalla för genomförande
av fastställd fördelning av de å viss stat upptagna beställningarna.
Jämväl i sådana fall synes ersättning för flyttningskostnad böra
utgå och detta oavsett, huruvida beställningshavare därom må hava uttryckt
önskan eller ej — en bestämmelse, vars tillämpning vid försvarsväsendet
för övrigt ofta torde erbjuda vissa vanskligheter. Ifrågavarande
förmån synes emellertid icke böra medgivas, då transport inom egen lönegrad
vunnits till beställning, som tillsättes efter ansökan, eller då transport
eller placering skett genom tjänstebyte mellan två beställningshavare,
som därom gjort ansökan eller eljest därom uttryckt önskan.

I anslutning till vad nu sagts hava föreskrifterna i 1 och 2 mom.
av förevarande paragraf avfattats.

Slutligen hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att ersättning
för flyttningskostnad bör tillgodokomma en särskild grupp beställningshavare,
som på grund av vissa längre kommenderingar måste verkställa flyttning
till Stockholm, utan att där erhålla sin förläggningsort. Till denna
grupp skulle enligt de sakkunnigas mening höra officer, vilken kommenderas
såsom aspirant vid generalstaben eller såsom elev vid någon av
de militära högskolorna eller vid den för vinnande av transport till
intendenturkåren föreskrivna militärförvaltningskursen. Därest kommendering
av nu nämnt slag skulle ske i flera omgångar, bör beträffande
åtnjutande av ifrågavarande ersättning så anses, som om kommenderingen
ägt rum i ett sammanhang.

Bestämmelserna härom hava fått sin plats i 3 mom. av ifrågavarande
paragraf.

Kostnaderna för ifrågavarande ändamål torde böra utgå från vederbörliga
anslag till flyttningsersättning.

De sakkunniga hava tidigare (sid. 6) omförmält, vilka förmåner för
närvarande tillkomma arméns och marinens personal såsom extra gottgörelse
för tjänstgöring i vissa befattningar eller eljest av särskilt krävande
art. Till dessa förmåner höra, förutom vissa arvoden, flygtillägg
för personal vid flygtjänstgöring samt sjötillägg, diet- och mässpenningar
under tjänstgöring till sjöss och i vissa fall mässpenningar vid tjänstgöring
å kustfästning för marinens personal ävensom ersättning till
sådan personal för dykeriarbete.

Beträffande dessa förmåner lärer — på sätt de sakkunniga redan i
det föregående (sid. 21) anfört — någon tvekan icke böra råda därom,

129

att flygtillägg fortfarande bör, med hänsyn till flygtjänstens krävande
och riskfyllda beskaffenhet, utgå till den personal vid armén och marinen,
som fullgör sådan tjänst.

Med avseende å de förmåner av sjötillägg samt diet- och mässpenningar,
som under sjötjänstgöring utgå till marinens personal, hava
de sakkunniga i del I av förevarande betänkande (sid. 131) uttalat bland
annat, att det syntes de sakkunniga angeläget, att de bestämmelser,
som för närvarande gällde rörande sjötilläggets belopp och sättet för
dess utgående, bleve samtidigt med genomförandet av den nu föreslagna
löneregleringen översedda och förenklade.

Därvid hava de sakkunniga jämväl ifrågasatt, huruvida icke de
under sjökommendering utöver sjötillägget utgående förmånerna borde
förenas med sjötillägget och samtliga ifrågavarande förmåner ersättas av
särskilda för olika tjänstgöringsförhållanden avsedda tjänstgöringstraktamenten.

I samband med en sådan reglering av nyssnämnda förmåner lärer
enligt de sakkunnigas mening böra undersökas, huruvida icke tjänstgöringstraktamente
må böra ifrågakomma även vid tjänstgöring å egen
förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke
kan bibehållas. I sådant avseende utgå, såsom förut nämnts, redan nu
mässpenningar i vissa fall vid tjänstgöring å kustfästning. Exempelvis
synes härvid jämväl den förläggning till olika fort inom Bodens fästning,
som icke sällan förekommer för personalen vid de dit förlagda
truppförbanden, kunna anses betinga särskild gottgörelse.

Vid utförande av dykeriarbete lärer särskild ersättning fortfarande
böra utgå.

Kostnaderna för samtliga de förmåner, som här omhandlats, torde,
såsom nu är fallet, böra utgå i enlighet med de föreskrifter, som av
Kung]. Maj:t meddelas, och bestridas av vederbörliga övningsanslag.

Enligt 1901 års härordning ålåg det flertalet beridna officerare med
vederlikar att anskaffa och underhålla föreskrivet antal (i regeln två)
egna tjänstehästar, och utgick förmånen av hästgottgörelse vid tillämpningen
av nämnda härordning oförändrat dels med ett för varje sådan
häst till 400 kronor bestämt belopp såsom lönetillägg, avsett för täckande
av kostnaderna för hästens anskaffning, skötsel, mundering o. s. v., dels
ock med ett till en krona för dag eller 365 kronor för år och häst fastställt
belopp såsom ersättning för furage. På grund av beslut i samband
med antagandet av 1914 års härordning samt enligt särskilda vid 1915
års riksdag godkända förändrade grunder för hästhållningen för officerare

28 §.
Häst gottgörelse.

3 34 3i

130

29 §•

Felräknings penningar.

vid armén har emellertid skyldigheten för personalen att på egen bekostnad
göra sig beriden i väsentlig män inskränkts. I den mån övergången
till de nya bestämmelserna hinner genomföras, komma å ena
sidan de officerare, vilka fortfarande skola vara beridna på två hästar,
att behöva anskaffa allenast en egen tjänstehäst och i stället tillhandahållas
en stamhäst av staten, samt å andra sidan den personal, som
skall vara beriden på endast en häst, att utom i vissa särskilda undantagsfall
tillhandahållas staten tillhöriga stamhästar.

Enligt nyssnämnda beslut vid 1915 års riksdag skall vidare staten,
mot nedsättning av lönetillägget för tjänstehäst till 250 kronor för år
och mot indragning av furageersättningen, efter hand övertaga anskaffning
och underhåll av tjänstehästs mundering samt tillhandahållande
in natura av stallrum, furage, vatten, ljus, veterinärvård och skoning för
dylik häst ävensom ombesörja tjänstehästs skötsel, allt på vissa villkor.

Till följd av vad sålunda anförts är i arméns avlöningsanslag hästgottgörelsen
beräknad dels enligt äldre grunder, dels efter föreskrifterna
i 1915 års beslut rörande hästhållningen vid armén.

Fråga har uppstått, huruvida i samband med nu förevarande lönereglering
ändrade grunder beträffande hästgottgörelsen böra träda i tillämpning.
De sakkunniga hava i sådant avseende inhämtat, att den nu
utgående hästgottgörelsen, varå dyrtid stillägg icke utgår, knappast är
tillräcklig för att täcka kostnaderna för hästhållningen. Då emellertid
hästpriserna för närvarande äro i starkt nedåtgående, torde tidpunkten för en
slutlig reglering av ifrågavarande ersättningsfråga ännu icke vara inne.
De sakkunniga vilja härvid erinra, att arméförvaltningen i sin skrivelse
rörande lantförsvarets medelsbehov för år 1922 gjort framställning därom,
att dyrtidstillägg måtte få beräknas å det för tjänstehästar utgående
lönetillägget.

Såsom tidigare (sid. 22) omförmälts, hava de sakkunniga ansett
förmånen av felräkningspenningar böra utgå till beställningshavare, som
å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer kontant
utbetalning av medel. Bestämmelserna rörande nämnda förmån hava
avfattats i full överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i 30 §
av kommunikationsverkens avlöningsreglemente.

Att i samband med införandet av ifrågavarande förmån de nu till
kassör vid vardera av flottans stationer utgående missräkningspenningar
böra bortfalla, har förut omnämnts.

Till bestridande av kostnaderna för ifrågavarande förmån torde
erforderliga medel böra beräknas under vederbörliga avlöningsanslag.

131

De sakkunniga hava i denna paragraf upptagit det från 32 § i 30 §.
kommunikationsverkens avlöningsreglemente hämtade stadgandet, att Piemier''
premier må kunna enligt av Kung!. Maj:t, meddelade bestämmelser tilldelas
viss lägre personal, som finnes hava i tjänsten iakttagit ekonomiskt
gynnsam hushållning med materialier och förbrukningsartiklar.

Särskilt torde det kunna befinnas lämpligt att medgiva sådana premier
för maskinpersonalen å fartyg. Kostnaderna för sådana premier torde
böra bestridas av de anslag, från vilka utgifterna för materialierna eller
förbrukningsartiklarna gäldas.

I det föregående (sid. 91) hava de sakkunniga behandlat frågan om si och 32 §§.
regleringen av vissa nu utgående arvoden eller däremot svarande ersätt-Vlssaa"oden''
ningar. Därvid hava de sakkunniga under grupp A upptagit de arvoden,
vilka, utöver avlöningen för vederbörlig tjänstegrad (tjänsteklass),
utgå till vissa i stat uppförda beställningshavare och som avse att ersätta
ett med beställningarna förenat särskilt ansvar eller eljest möjliggöra
avlöningens höjande till skäligt belopp. Nämnda arvoden hava, i
den mån de icke på annat sätt kompenserats, ansetts böra kvarstå. Då
de sålunda bibehållna arvodena av ifrågavarande art äro avsedda att
utgå till vissa beställningshavare såsom förhöjning av lönen i vederbörlig
lönegrad, hava de sakkunniga funnit erforderligt att upptaga beloppen
av dessa arvoden i avlöningsreglementet; och hava bestämmelserna härom
fått sin plats i 31 §.

Till den vid nyssnämnda uppdelning av arvodena omförmälda gruppen
B höra de arvoden, som utgå för uppehållande av vissa befattningar,
vilka icke äro uppförda på stat såsom särskilda beställningar, utan avsetts
att bestridas av till vederbörande truppförband hörande, i de särskilda
befattningarna för viss tid placerade och med deras uppehållande
uteslutande sysselsatta officerare, underofficerare eller civilmilitära beställningshavare.
Till gruppen C hava enligt samma uppdelning hänförts
de arvoden, vilka utgå för uppehållande av befattningar, som äro avsedda
att skötas antingen av officerare, underofficerare eller civilmilitär
personal såsom bitjänster vid sidan av deras ordinarie beställningar på
stat eller ock av annan (civil eller pensionerad militär) personal, utan
att befattningen tager vederbörandes hela arbetstid i anspråk.

De sakkunniga hava visserligen förutsatt, att fastställandet av hithörande
arvoden skall ske genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen,
men hava icke ansett nödigt eller lämpligt, att arvodesbeloppen upptagas
i avlöningsreglementet. I anslutning härtill hava de sakkunniga i 32 §

132

33 §.

Bataljonsläkare
vid
fältläkarkåren.

34 §.

Begravnings hjälp.

35—38 §§.
Ordinarie
beställningar,
som tillsättas
genom förordnande.

intagit dels i 1 mom. beträffande arvodena i gruppen B föreskrift därom,
att för uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering, av
vissa befattningar kunna, i den mån medel för ändamålet finnas på stat
uppförda, utgå särskilda arvoden utöver lön för den förordnades eller kommenderades
egen beställning, dels ock i 2 mom. beträffande arvodena i
gruppen C, i vad de avse ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare,
den bestämmelsen, att till vissa sådana beställningshavare må
för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen
tjänst, utgå arvoden enligt grunder, som i behörig ordning fastställas.

I 3 mom. av 32 § har föreskrivits, att beträffande åtnjutande av
de i paragrafen avsedda arvoden skola gälla de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t.

I samband med avgivande av förslag till lönebelopp för de civilmilitära
beställningshavarna hava de sakkunniga angivit skälen därtill,
att avlöningen för bataljonsläkare vid fältläkarkåren icke kunnat bestämmas
enligt de principer, vilka eljest tillämpats vid löneregleringen.
De sakkunniga hava därvid (sid. 66) tillika omnämnt, att det varit nödvändigt
att för dessa beställningshavare bibehålla avlöningens uppdelning i
lön, ålderstillägg och dagarvode, varjämte avgivits förslag i fråga om beloppen
av dessa avlöningsförmåner. De föreslagna bestämmelserna i
ämnet hava intagits i nu förevarande paragraf av avlöningsreglementet.

Beträffande förmånen av begravningshjälp få de sakkunniga hänvisa
till vad därom i det föregående (sid. 21) anförts. De här intagna
föreskrifterna rörande nämnda förmån överensstämma med vad som därom
stadgats i 41 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente.
Erforderliga medel för bestridande av begravningshjälpen torde böra
utgå av vederbörliga avlöningsanslag.

Vissa beställningshavare vid armén och marinen hava icke ansetts
böra givas den fasta ställning, som vinnes genom fullmakt eller konstitutorial,
utan tillsättas medelst förordnande. Avlöningen till dessa
beställningshavare utgår i form av arvode, vilket fastställts efter olika
grunder för de särskilda beställningshavarna.

Sålunda hava de arvoden, som utgå till de armén tillhöriga cheferna
för ridskolan och för remonteringsstyrelsen samt för skjutskolan för
infanteriet och kavalleriet, fördelats på lön, dagavlöning och inkvartering
med samma belopp, som utgå till militära beställningshavare, med vilka

133

de äro likställda, nämligen med avseende å förstnämnda båda chefer
major och beträdande sistnämnde chef överstelöjtnant.

Vid marinen utgår avlöningen till marinöverdirektören dels såsom
fast årligt arvode, dels ock såsom inkvarteringsbidrag och dagavlöning.
Marinläkarna av 2. graden åtnjuta årliga arvoden, ålderstillägg ävensom
dagarvoden under tjänstgöring. Vidare uppbära de fast anställda beställningshavarna
vid flottans poliskår dels vissa årliga arvoden, dels
ock ålderstillägg och inkvarteringsbidrag.

A samtliga ifrågavarande, medelst förordnande tillsatta beställningshavare
hava de allmänna bestämmelserna i avlöningsreglementet icke
kunnat göras direkt tillämpliga, utan har det befunnits nödigt att för
dem införa särskilda föreskrifter i reglementet.

Beträffande marinöverdirektören, vilken har sin tjänstgöringsort
i Stockholm, har det ansetts lämpligt att upptaga avlöningen med ett
enhetligt arvodesbelopp. I 35 § har sålunda på skäl, som de sakkunniga
anfört i annat sammanhang (sid. 81), intagits stadgande därom,att
marinöverdirektörens arvode skall utgöra 16,000 kronor, för år räknat.

Arvodena till ovanberörda tre chefer vid armén böra enligt de sakkunnigas
mening utgå med belopp, motsvarande den lön, som tillkommer
med fullmakt tillsatta beställningshavare i de lönegrader enligt löneplanen
för officerare m. fl., vartill hänförts överstelöjtnant, resp. major. I
36 § har på grund härav föreskrivits, att cheferna för ridskolan och
för remonteringsstyrelsen skola åtnjuta arvoden till belopp, motsvarande
lönen i 4. lönegraden av löneplanen för officerare m. fl., samt att chefen
för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet skall uppbära arvode till
belopp, motsvarande 5. lönegraden i samma löneplan.

I det föregående (sid. 88) hava de sakkunniga avgivit förslag
rörande de arvodesbelopp, som ansetts böra tillkomma följande personal
vid flottans poliskår, nämligen överkonstapel, tillika tjänstgörande såsom
poliskommissarie, annan överkonstapel och konstapel. Bestämmelser i
fråga om de lönegrader, efter vilka arvodena till dessa beställningshavare
böra utgå, hava jämväl intagits i 36 § av avlöningsreglementet,

1 37 § har slutligen, i enlighet med de förut (sid. 87) angivna
grunderna för bestämmandet av avlöningsförmånerna för marinläkare av

2. graden, upptagits föreskrifter rörande arvode, arvodesförhöjning samt
dagarvode för dessa beställningshavare.

I 38 § har intagits föreskrift därom, att beträffande beställningshavare,
som avses i 3 kap. (35—37 §§), de i reglementets 1. och 2.
kap. meddelade bestämmelser i tillämpliga delar skola lända till efter -

134

39 och 40 §§.
Icke-ordinarie
befattningshavare.

41 §.

Lönenämnd.

rättelse. I sådant avseende torde böra särskilt erinras om de i nämnda
kapitel ingående bestämmelserna om tjänstledighetsavdrag samt om
semester, ersättning för flyttningskostnad m. m.

Under 39 och 40 §§ hava de sakkunniga infört erforderliga bestämmelser
till ordnande av avlöningsförhållandena för den talrika personal
vid försvarsväsendet, som räknas till icke-ordinarie befattningshavare.

En stor del av ifrågavarande befattningshavare åtnjuta för närvarande
arvoden enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater.
I stort sett utgöras dessa befattningshavare av sådana arvodestagare,
som tillhöra den vid behandlingen av frågan om vissa arvodens reglering
(sid. 95 och 102) omförmälda gruppen D. Då det givetvis icke kunnat
ifrågakomma att i avlöningsreglementet fastställa arvodesbeloppen för
ifrågavarande personal, hava de sakkunniga ansett tillfyllest att i 39
§ upptaga föreskrift därom, att till vissa icke-ordinarie befattningshavare
utgå arvoden med i vederbörlig stat angivna belopp ävensom att beträffande
tillgodonjutande av sådant arvode skola gälla de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t.

Vad åter angår avlöningsförmånerna till övriga icke-ordinarie befattningshavare,
tillåta sig de sakkunniga hänvisa till vad å sid. 91 anförts
rörande de arvoden, som regleras allenast av Kungl. Maj:t.

I 40 § av reglementet har intagits bestämmelse därom, att grunderna
för avlöningsförmånerna till andra icke-ordinarie befattningshavare
än de i 39 § omförmälda fastställas av Kungl. Maj:t.

Den i 44 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente omförmälda
lönenämnden har i främsta rummet till uppgift att avgiva yttranden
rörande sådana allmänna föreskrifter, som enligt reglementet skola
utfärdas av Kungl. Maj:t, samt jämväl att i enlighet med av Kungl.
Maj:t fastställd instruktion bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk
natur.

De sakkunniga hava ansett, att en lönenämnd med motsvarande
uppgifter bör anordnas även för här ifrågavarande militära personal.
Möjligen skulle kunna ifrågasättas, att kommunikationsverkens lönenämnd
kunde övertaga berörda uppgifter på den militära förvaltningens område.
En sådan anordning torde emellertid enligt de sakkunnigas mening vara
mindre lämplig, då förhållandena inom den militära förvaltningen i
många fall äro av den säregna natur, att en särskild lönenämnd för
denna förvaltning synes vara av behovet påkallad.

Vad angår nämndens sammansättning torde böra tillämpas enahanda

135

grunder, som gälla för kommunikationsverkens lönenämnd. Instruktion
för nämnden lärer böra utfärdas av Kungl. Maj:t, som även meddelar
bestämmelser rörande ersättning till nämndens medlemmar samt om
gäldande av kostnaderna för nämndens verksamhet.

Såsom de sakkunniga i annat sammanhang (sid. 161) föreslå, skulle Eegl^Jntets
erforderliga övergångsbestämmelser utfärdas av Kungl. Maj:t. tillämplighet

Vad de sakkunniga i 42 § föreslå motsvarar i stort sett de be- m. m.
stämmelser, som äro meddelade i 45 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente.

I del I av förevarande betänkande (sid. 9) hava de sakkunniga
närmare utvecklat, hurusom den nu förevarande löneregleringen för här
avsedda beställningshavare är avsedd att givas allenast provisorisk karaktär.

I anslutning härtill har i förevarande paragraf upptagits den bestämmelse,
att avlöningsreglementet skall provisoriskt lända till efterrättelse
under år 1922 från och med den 1 januari samma ar.

136

V. Förslag
till

Avlöningsreglemente

för

officerare och underofficerare samt civilniilitära beställningshavare
på aktiv stat in. fl. vid armén och marinen.

1 avd. Ordinarie beställningshavare.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §‘

Detta reglemente innehåller föreskrifter rörande avlöning under fred.
I fråga om avlöning på krigsfot gäller vad därom må vara särskilt

1. De i detta reglemente avsedda beställningar tillsättas, i enlighet
med därför gällande föreskrifter, antingen genom fullmakt eller konstitutorial
eller ock genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

2. Antalet ordinarie beställningar vid staber, truppförband, kårer
och anstalter m. m. bestämmes i vederbörliga av Kungl. Maj:t och riksdagen
fastställda stater.

3. Ordinarie beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de i

detta reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade
villkor. &

Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och
med den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, beställningshavaren
avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående beställningshavares rätt till pension samt skyldighet att
avgå från tjänsten är särskilt stadgat.

3 §•

1. Med ordinarie beställning må icke förenas vare sig annan till
den. civila förvaltningen hörande tjänst å rikets stat än gymn as t i klär arbefattning
eller tjänst å riksdagens stat.

137

2. Ej heller må med ordinarie beställning förenas vare sig annan
till den militära förvaltningen hörande befattning eller gymnastiklärarbefattning
eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl.
Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattningav
vad slag som helst, så framt ej, vad angår beställningshavare, som
av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl. Maj:t eller, vad angår innehavare av
annan beställning, den, som äger tillsätta beställningen, uppå därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst, uppdrag
eller befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid
försvarsväsendet, finner tjänsten, uppdraget eller befattningen kunna få
mottagas och tills vidare bibehållas.

2 kap. Ordinarie beställningshavare, som tillsättas genom fullmakt eller

konstitutorial.

4 §■

För beställning, som jämlikt 2 § 1 mom. tillsättes genom fullmakt
eller konstitutorial, utgår lön enligt vederbörlig under 5 § införd löneplan,
vilken för varje lönegrad upptager en eller flera löneklasser med särskilda,
för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp.

1 den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning augives, till
vilken löneplan och lönegrad varje särskild beställning är att hänföra.

Fördelningen av vederbörande orter mellan de sju ortsgrupper, som
upptagits i de under 5 § införda löneplaner, fastställes av Kungl. Maj:t
på grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Där flera löneklasser äro upptagna för den lönegrad, enligt vilken
beställningshavares lön skall utgå, fastställes löneklassen i enlighet med
föreskrifterna i 6—10 §§.

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till
vilken den plats blivit hänförd, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter är att anse såsom beställningshavares förläggningsort (ordinarie
tjänstgöringsort). Officer, som kommenderats såsom aspirant vid
generalstaben eller ock såsom elev vid någon av de militära högskolorna
eller vid den för transport till intendenturkåren föreskrivna militärförvaltningskursen,
äger dock att, utan avseende å förläggningsort, under kommenderingstiden
åtnjuta lön efter den ortsgrupp, till vilken Stockholm räknas.

Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgande i 12 § samt
de särskilda förmåner, ersättningar och arvoden, som omförmälas i 22—32 §§.

334 21

138

5 §•

Löneplaner.

Löneplan för officerare in. fl. (0).

Lönegrad.	Löne- klaäs.		0	r t	s g r	u p	P-
A.	B.	c.	D.	E.	F.	G.
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	1	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3.180	3,300
l:a lönegraden ...... ................<	2	2,940	3,072	3,204	3,336	3,468	3,600	3,732
	3	3,360	3,510	3,660	3,810	3,960	4,110	4,260
j	4	3,840	4,002	4,164	4,326	4,488	4,650	4,812
2:a lönegraden ........................\	5	4,320	4,494	4,668	4,842	5,016	5,190	5,364
1	6	4,800	4,998	5,196	5,394	5,592	5,790	5,988
	7	5,580	5,796	6,012	6,228	6,444	6,660	6,876
I	8	6,180	6,408	6,636	6,864	7,092	7,320	7,548
3:e lönegraden ........................<	9	6,780	7,014	7,248	7,482	7,716	7,950	8,184
1	10	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820
	11	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780
4:e lönegraden ........................<	12	8,940	9,180	9,420	9,660	9,900	10,140	10,380
5:e lönegraden ........................	13	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
6:e lönegraden ........................	•14	11,580	11,820	12,060	12,300	12,540	12,780	13,020
7:e lönegraden ..................	15	13,200	13,500	13,800	14,100	14,400	14,700	15,000
8:e lönegraden .......................	16	15,240	15,540	15,840	16,140	16,440	16,740	17,040

Löneplan för underofficerare m. fl. (Uo).

Lönegrad.	Löne- klass.		0	r t	s g r	u p	P-
A.	B.	C.	D.	E.	F.	G.
	1	kr. ‘2,190	kr. 2,292	kr. 2,394	kr. 2,496	kr. 2,598	kr. 2,700	kr. 2,802
\| l:a lönegraden ........................\	2	2,370	2,478	2,586	2,694	2,802	2,910	3,018
3	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
1	4	2,790	2,916	3,042	3,168	3,294	3,420	3,546
(	3	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
)	4	2,790	2,916	3,042	3,168	3,294	3,420	3,546
2:a lönegraden ........................\	5	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
6	3,330	3,474	3,618	3,762	3,906	4,050	4,194
1	7	3,600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
1	5	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
■	6	3,330	3,474	3,618	3,762	3,906	4,050	4,194
3:e lönegraden ....:...................! 1	7	3,600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
8	3,900	4,062	4,224	4,386	4,548	4,710	4,872
	9	4,200	4,374	4,548	4,722	4,896	5,070	5,244
\|	6	3,330	3,474	3,618	3,762	3,906	4,050	4,194
	7	3,600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
4:e lönegraden ........................(	8	3,900	4,062	4,224	4,386	4,548	4,710	4,872
9	4.200	4,374	4,548	4,722	4,896	5,070	5,244
1	1 10	4,500	4,686	4,872	5,058	5,244	5,430	5,616

139

Löneplan för civilrailitär personal m. fl. (C).

Lönegrad.	Löne-			O r t	s g r \	u p p
klass.	-	B.	C.	D.	E.	F.	G.
	1	kr. 2,220	kr. 2,322	kr. 2,424	kr. 2,526	kr. 2,628	kr. 2,730	kr. 2,832
	2	2.340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
l:a lönegraden ...............! (	3	2.460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
4	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3.180	3,300
	5	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3.486
(	4	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	5	2,730	2,856	2,982	3,108	3.234	3,360	3,486
2:a löneqraden...............J	6	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
7	3,060	3.198	3,336	3,474	3.612	3.750	3,888
(	8	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	6	2,880	3,012	3,144	3,276	3.408	3,540	3,672
	7	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
3:e löneqraden ..............	8	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3.960	4,104
9	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4.350
	10	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
	8	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4.104
	9	3,450	3,600	3,750	3.900	4,050	4,200	4,350
4:e lönegraden ...............	10	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
11	3,960	4,122	4,284	4,446	4.608	4.770	4,932
	12	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5.304
	9	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4.200	4,350
	10	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4.596
5:e lönegraden ...............	11	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
12	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	13	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5.676
	11	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
	12	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
6:e lönegraden ...............	13	4,560	4.746	4,932	5,118	5,304	5.490	5,676
14	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
	15	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
	12	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	13	4.560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
7:e löneqraden ..............j	14	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
15	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
t	16	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
1	14	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
8:e lönegraden ..............\	1 15	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
16	5,520	5,736	5,952	6.168	6,384	6.600	6,816
1	17	5,880	6,102	6,324	6,546	6.768	6,990	7.212

140

Lönegrad.	Löne-			0 r t,	s g r	u p p.
klass.	A.	B.	C.	I).	E.	F.	G.
	; 16	kr. 5,520	kr 5,736	kr. 5,952	kr. 6,168	kr. 6,384	kr. 6,600	kr. 6,816
9:e lönegraden..............>	1 17	5,880	6,102	6,324	6.546	6,768	6,990	7,212
in	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668
l	19	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124 !
\|	18	6,300	6,528	6,756	6.984	7,212	7,440	7,668
10:e lönegraden...............\|	19	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7.890	8,124
20	7,140	7,380	7.620	7,860	8,100	8,340	8,580
i	21	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
1	20	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580
ll:e lönegraden...............[	21	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
22	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
l	23	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
\|	21	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
12:e lönegraden...............\|	22	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
23	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
(	24	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
\|	22	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
13:e lönegraden.............J	23	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
24	9.060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
1	25	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	.10,980
1	24	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
14: e lönegraden...............J	25	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
26	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460
(	27	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940 i
15:e lönegraden...............	28	11,580	11,820	12,060	12,300	12,540	12,780	13,020
16:e lönegraden..............	29	15,240	15,540	15,840	16,140	16,440	16,740	17,040 i

141

6 §.

1. Vid tillträdandet av ordinarie beställning, tillhörande i liera
löneklasser uppdelad lönegrad, erhåller beställningshavare, vare sig han
förut innehade sådan beställning eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för
den lönegrad, till vilken beställningen hör, där ej föreskrifterna i 7, 8, 9
eller 10 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år
uppflyttas innehavare av i 1 mom. avsedd beställning till närmast högre
löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen
och så vidare, intill dess den för lönegraden fastställda högsta löneklassen
uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 7, 8, 9
eller 10 §§.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade
tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning
till högre löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller
på grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön, och
ej heller tid, som avses i 15 § 2 inom.;

b) att uppskov med uppflvttningen icke prövats böra äga rum med
hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, beställningshavaren
tillhört den lägre löneklassen, dock att härvid viss i tjänsten begången
förseelse, för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, icke
i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas
endast, då förseelsen kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i
dess helhet; samt ''

c) att beställningshavaren icke redan uppnått den åldersgräns, vid
vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, är berättigad till såväl
pension som fyllnadspension.

Beslut om uppskov av anledning, som i b) sägs, må icke fattas utan
att beställningshavaren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant
beslut avse viss tid, minst ett och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång
skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid
givit anledning till förnyat uppskov därmed.

142

4. Har beställningshavare med tillämpning av föreskriften i 3 mom.
b) först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må
sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill,
kunna medgivas, att han för uppflyttning till än högre löneklass
skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet
varat.

? §•

1. Underlöjtnant må för bestämmandet av begynnelselön i denna
beställning och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom
tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från det han, efter avlagd officersexamen,
vunnit första anställningen såsom officer, vare sig beställning
på stat erhållits samtidigt eller senare.

Sergeant (musiksergeant) vid armén och underofficer av 3:e graden
vid marinen må för bestämmandet av begynnelselön i resp. beställning
och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid tillgodoräkna
sig viss tid, under vilken han omedelbart före tillträdandet av
underofficersbeställning på stat i en följd varit fast anställd vid krigsmakten,
enligt följande grunder, nämligen:

a) sergeant vid armén, som avlagt antingen underofficersexamen
enligt de före utbildningsåret 1916—1917 tillämpade bestämmelser eller
furirsexamen enligt de från och med nämnda utbildningsår gällande
föreskrifter: tiden efter avläggandet av sådan examen, minskad med
sex år;''

c) underofficer av 3:e graden vid marinen: tiden från det han uppfyllt
villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för vinnande
av anställning i nämnda egenskap.

2. Har beställningshavare eljest omedelbart före tillträdandet av
ordinarie beställning i en följd i statens tjänst utfört arbete, som må
anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att utföra å
beställningen, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna beställning
och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas
honom den tid, han i statens tjänst utfört sådant arbete.

3. För beställningshavare, vilken, efter erhållet avsked, med bibehållen
befordringsrätt kvarstått såsom lönlös och därefter ånyo vunnit beställ -

143

ning på stat, skola bestämmelserna i 1 och 2 mom. äga tillämpning i
fråga om tillgodoräknande av tid, varunder han före avskedet tjänstgjort.

4. På Kungl. Maj:ts prövning är i varje särskilt fall beroende,
huruvida och i vad mån tillgodoräknande, som i 1 och 2 mom. avses,
må ske jämväl av tid, som icke infaller i en följd omedelbart före tillträdandet
av beställningen.

Det ankommer jämväl på Kungl. Maj:t att i tvivelaktiga fall avgöra,
huruvida arbete i statens tjänst, som avses i 2 mom., må anses likvärdigt
med det, som beställningshavare har att i sin beställning
utföra.

5. Officer eller underofficer, som från reservstat eller reserv övergått
till beställning på aktiv stat, må av den tid, varunder han tillhört
reservstaten eller reserven, tillgodoräknas så stor del, som av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.

6. För samma ändamål, som avses i 2 mom., må beställningshavare,
efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller
delvis tillgodoräknas jämväl den tid, han utom statens tjänst utfört
arbete, som ''ur det allmännas synpunkt må anses likvärdigt med eller
av högre värde än det, han har att utföra å beställningen.

8 §•

1. Därest beställningshavare vid befordran till beställning inom
högre lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre beställningens tillträdande
skulle i den lägre beställningen hava kommit i åtnjutande av
lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för den högre lönegraden,
skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast
högre löneklass.

Beställningshavare, som före tillträdandet av högre beställning åtujöt
lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på
grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 6 § 1 mom. bör vid
befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning
till högre löneklass i den nya beställningen, räkna sig till godo den tid
intill tre år, varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock att
kapten (ryttmästare) samt underofficer av 2. graden vid marinen må i
sådant hänseende tillgodoräkna sig intill sex år av tjänstetid inom högsta
löneklassen av närmast lägre lönegrad.

Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning vid befordran från beställning
i 3. lönegraden till beställning i 4. lönegraden enligt den under

144

5 § intagna löneplanen för officerare in. fl. (O) och ej heller då befordran
till tjänst inom högre lönegrad inträffar före det tre år förflutit från tiden
för en föregående befordran, som medfört dylikt tillgodoräknande.

2. Beställningshavare, som efter egen ansökning förflyttas från
beställning inom högre till beställning inom lägre lönegrad, åtnjuter lön
enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen
därvid icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för
den lägre beställningen gällande.

9 §■

1. Innehavare av till 4. lönegraden hänförd beställning såsom chef
för artilleristaben eller chef för artilleri- och ingenjörhögskolan må åtnjuta
lön i 12. löneklassen enligt den under 5 § intagna löneplanen för
officerare m. fl. (O), även om han icke på grund av 6 § 2 mom. är
berättigad därtill.

Vad sålunda stadgats skall jämväl gälla beträffande major (kommendörkapten
av 2. graden), vilken förordnas eller placeras i befattning
såsom:

chef för särskilt för sig bestående militär kår,
byråchef i arméförvaltningen,
avdelningschef i marinförvaltningen,
avdelningschef vid generalstabens huvudstation,
avdelningschef i marinstaben,
chef för sjö krigshögskolan, eller
chef för sjökrigsskolan.

Den, som jämlikt detta mom. tillträtt lön i 12. löneklassen, må bibehålla
denna lön, så länge han kvarstår i 4. lönegraden.

2. Kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstaben,
må för bestämmande av den löneklass, till vilken han skall hänföras,
utöver vad eljest är medgivet tillgodoräkna sig tre tjänstår.

10 §.

1. Därest den lön, varav beställningshavare vid övergång från
beställning, hörande till en av de under 5 § intagna löneplanerna, till
beställning inom annan löneplan skulle komma i åtnjutande, understiger
den, han vid övergången innehade, skall sistnämnda lön till honom utgå,
intill dess han på grund av befordran eller uppflyttning till högre löneklass
kommer i åtnjutande av motsvarande eller högre lön.

145

2. Utöver vad i 1 mom. stadgats skall beträffande den, som befordras
från beställning såsom underofficer på stat till beställning såsom underlöjtnant
(fänrik), gälla, att han för bestämmandet av löneklass vid denna
befordran eller för framtida uppflyttning till högre löneklass inom lönegraden
må tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft beställning
såsom underofficer på stat.

11 §•

1. Beställningshavare skall vara underkastad icke blott föreskrifterna
i de för krigsmakten gällande reglementen och instruktioner m. m.,
utan även den utvidgade eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation av försvarsväsendet eller eljest kan
varda stadgad, ävensom den förflyttning till annan förläggningsort
(ordinarie tjänstgöringsort) eller till annan befattning vid försvarsväsendet,
vilken kan bliva honom ålagd enligt grunderna för nu gällande
organisation eller i enlighet med de ändrade föreskrifter, som Kungl.
Maj:t och riksdagen därutinnan må besluta.

2. Nedflyttas beställning till lägre lönegrad, äger den, som då
innehar beställningen, uppbära lön i den lönegrad, beställningen förut
tillhörde, intill dess han avgår från beställningen i fråga.

12 §.

Till beställningshavare, som har sin förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)
å sådan plats inom de norra delarna av landet, där vistelsen
på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade
ievnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg
med nedanstående, för sex olika kallortsklasser bestämda belopp
för år räknat, nämligen:

för kallortsklass	I ....................	.................... 60	kronor
n	K	11 ...................	.................... 120	»
»	J>	III ....................	.................... 195	»
»	»	IV ..................	.................... 300	))
	»	V ..................	................... 450	»
»		VI ...................	.................... 600	»

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg
må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

334 21

146

13 §.

Beställningshavare äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen
eller annan tjänst vid försvarsväsendet eller tjänstgjort såsom lärare vid
eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid försvarsväsendet, utan
även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 18 § åtnjutit
semester eller därmed jämförlig ledighet eller vilken han på grund av
kommendering eller av Kungl. Maj:t meddelat förordnande använt för
att göra iakttagelser eller idka studier, som av Kungl. Maj:t prövas tjäna
försvarsväsendets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av
de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, ombud, fullmäktig
eller revisor i statsunderstödd pensionsanstalt, däri beställningshavaren
uti denna sin egenskap är delägare.

14 §.

1. Därest beställningshavare av behörigen styrkt sjukdom i andra
fall än uti 2 mom. avses hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad
lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg under högst så
lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika
med semester eller därmed jämförlig ledighet icke överstiger 45 dagar,
men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda
medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag
till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

För officerare m. fl.

Löneklass enligt 5 § löneplan 0.	Tjänst ledighets- avilrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan O.	Tjänst- ledighets- avdrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan O.	Tjänst- ledighets- avdrag.
N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre
1	1	50	7	4		13	8	50
2	1	80	8	5	—	14	10	50
3	2	30	9	5	50	15	12	—
4	2	75	10	6	—	16	14	—
5	3	—	11	7	—
6	3	50	12	8	—

147

För underofficerare m. fl.

Löneklass enligt 5 § löneplan Uo.	Tjänst- ledighets- avdrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan Uo.	Tjänst- ledighets- avdrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan Uo.	Tjänst- ledighets- avdrag.
N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre
1	1	20	5	1	95	9	3
2	1	30	6	2	10	10	3	25
3	1	50	7	2	50
4	1	65	8	2	75
		För civilmilitär personal	m.	fl-
Löneklass enligt 5 § löneplan C.	Tjänst- ledighets- avdrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan C.	Tjänst- ledighets- avdrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan C.	Tjänst- ledighets- avdrag.
N:r	Er.	öre	N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre
1	1	20	11	2	75	21	6	50
2	1	30	12	3	—	22	7	—
3	1	40	13	3	25	23	7	50
4	1	50	14	3	50	24	8	—
5	1	65	15	3	75	25	8	50
6	1	80	16	4	—	26	9	—
7	1	95	17	4	50	27	9	50
8	2	10	18	5	—	28	10	50
9	2	30	19	5	50	29	14	—
10	2	50	20	6	—

2. Har beställningshavare skadats till följd av olycksfall i tjänsten
och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan beställning,
skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i
förekommande fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,
medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan,
under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall,
kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen
för olycksfallet, men skall beställningshavaren för tid därutöver av sin
lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighets -

148

avdrag, så framt ej i vederbörlig ordning medgives, att sådant avdrag
icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

3. Har beställningshavare till förekommande av smittofara förbjudits
att tjänstgöra, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte,
i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men
skall beställningshavaren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp,
motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i
vederbörlig ordning medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum
eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess,
enligt vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten
inträder.

15 §.

1. Beställningshavare, vilken beviljats ledighet av annan anledning
än i 13 och 14 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst
på grund av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå
ett belopp, motsvarande det i 14 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag,
samt kan förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå vad med
hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

2. Musikunderofficer eller övertalig gevärshantverkare vid infanteriet,
som enligt därom meddelade föreskrifter under viss tid av året icke är
inkallad till tjänstgöring, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp,
motsvarande hälften av det i 14 § 1 mom. omförmälda tjänstledighetsavdrag.

16 §.

Beställningshavare, som kommenderas eller förordnas att uppehålla
beställning inom högre lönegrad, äger i de fall, då sådant av Kungl.
Maj:t medgives, uppbära särskild vikariaUersättning med ett belopp för
dag räknat, motsvarande skillnaden mellan det i 14 § 1 mom. angivna
tjänstledighetsavdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre
beställningen och, å andra sidan, den kommenderades eller förordnades
egen tjänst, dock med minst 50 öre om dagen.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
beställningshavare, som uppehåller ledig tjänst eller kommenderas eller
förordnas att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på beställningshavare
inom högre lönegrad.

149

17 §.

v 1. Den, som håller sig undan eller är rymd, må för den tid icke
åtnjuta någon avlöning.

2. För den, som undergår fängelse eller hålles häktad för brott,
skall avlöningen under tiden innehållas, så framt ej befinnes skäligt
låta honom uppbära någon del därav. Blir för brott häktad frikänd,
skall vad av lönen innehållits till honom utbetalas.

18 §.

Beställningshavare äger årligen, när det kan ske utan hinder för
tjänstgöringens behöriga gång, åtnjuta semester eller därmed jämförlig
ledighet under nedan angivna antal dagar:

	Intill det år, linjer vilket beställnings-havaren fyller 40 år.	Från och med det år, under vilket be-ställnings-havaren fyller 40 år.
Beställningshavare, tillhörande 1. lönegraden i någon av de under 5 §
upptagna löneplanerna 0, Uo eller C ..........................................	20 dagar	30 dagar
Beställningshavare, tillhörande 2. lönegraden i löneplan 0, 2.—4. löne-
graderna i löneplan Uo eller 2.—9. lönegraderna i löneplan C.........	25 ->	35 »
Beställningshavare, tillhörande 3. eller 4. lönegraden i löneplan 0 eller 10.—13. lönegraderna i löneplan C ............................................. Beställningshavare, tillhörande 5.-8. lönegraderna i löneplan 0 eller 14.-16.	35 »	45 »
lönegraderna i löneplan C .......................................................	45 »	45 »

Beställningshavare, som har sig anförtrodd penninguppbörd eller
kontroll å sådan uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid,
som bestämmes av vederbörande överordnade myndighet.

19 §■

1. Därest åt beställningshavare såsom bostad anvisas lägenhet, som
disponeras av statsverket, skall han vara skyldig att bebo densamma
samt iakttaga de närmare föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas,
kunna varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.

150

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall beställningshavare
månadsvis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen
för näst föregående månad. År bostadsinnehavaren på grund
av tjänstledighet eller av annan anledning icke berättigad att uppbära
någon avlöning för föregående månad eller förslår ej utgående avlöningsbelopp,
skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant
inbetalas. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, på sätt i 2 mom.
sägs, skall densamma utgå med det av vederbörande myndighet fordrade
beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera
nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,
om sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn till
det hyrespris, som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, och
fastställes av arméförvaltningens fortifikationsdepartement, resp. marinförvaltningen
på-förslag av regements-(kår-)chef, resp. stationsbefälbavare.
Åtnöjes ej bostadsinnehavaren med det sålunda fastställda hyrespriset,
skall frågan hänskjutas till en bostadsnämnd med en opartisk ordförande
samt representanter för personal- och förvaltningsintressena. Över nämndens
beslut i ärende, som hänskjutits till densammas avgörande, må
klagan ej föras.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,
förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
skall, därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å
den fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning
skett; dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas
till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter,
men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar
näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande
befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd
pensionsålder, nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid
den löpande månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse
upplåta nödigt utrymme i bostaden för beställningshavarens efterträdare.

151

20 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt
tillhandahålla beställningshavare för hans bostad erforderligt bränsle, skall
ersättning därför, beräknad efter statsverkets självkostnadspris, erläggas
i den ordning, vederbörande myndighet bestämmer.

21 §.

För beställningshavare, som enligt gällande bestämmelser äger uppbära
inkvarterings- och servisbidrag eller enbart servisbidrag från vissa
städer, skall å lönen avdragas ett belopp, motsvarande vad han sålunda
uppbär från vederbörande stad.

22 §.

Ekiperingshjälp tillkommer officer och underofficer samt vederlike,
vilken är skyldig att i tjänsten bära uniform, vid första anställningen
såsom sådan med ett belopp av högst 1,000 kronor till beställningshavare
i officers tjänsteställning och högst 600 kronor till beställningshavare i
underofficers tjänsteställning samt utgår enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t.

23 §.

Beställningshavare må mot ersättning från kronans vederbörandematinrättningar,
förråd och dylika anstalter utbekomma tillagad portion,
proviant-, beklädnads- och utrustningsartiklar ävensom vid kronans verkstäder
låta tillverka och reparera uniformspersedlar och övrig tjänsteutrustning,
allt enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

24 §.

Beställningshavare erhåller vid skada till följd av olycksfall i
tjänsten på statsverkets bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel
samt vid vård å sjukhus tillika underhåll ävensom, där olycksfallet
medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra
till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Majj| meddelar.

Beträffande beställningshavares rätt till läkarvård m. in. i andra fall
gäller vad därom är eller framdeles kan bliva särskilt stadgat.

152

25 §.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,
kan för sådana fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna
böra föranleda därtill, utgå lägre ersättning än enligt gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som
innefattas i. beställningshavares vanliga tjänstutövning, må beställningshavare
åtnjuta ersättning enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser.

3. . Under tjänstutövning å annan ort än förläggningsorten (ordinarie
tjänstgöringsorten) må beställningshavare kunna komma i åtnjutande
av tjänstgöring straktamente enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder,
dock icke i något fall till högre belopp än den för beställningshavaren
enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

26 §.

1. Beställningshavare, vilken till följd av befordran eller på grund av
förordnande eller kommendering att uppehålla viss beställning eller befattning
erhållit förändrad förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) och
fördenskull nödgats företaga flyttning till den nya förläggningsorten
(tjänstgöringsorten), må enligt de närmare bestämmelser, som ''av Kungl.
Maj.t meddelas, erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad ävensom
för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han
måst vidkännas kostnad för bostad a såväl den förra som den senare
förläggningsorten (tj änstgöringsorten).

2. Har beställningshavare antingen till följd av transport från en
beställning till en annan inom egen lönegrad eller från militär till civilmilitär
beställning eller omvänt eller ock på grund av placering för
genomförande av fastställd fördelning av de å viss stat upptagna beställningar
erhållit förändrad förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) och
fördenskull mast företaga flyttning till den nya förläggningsorten (tjänstgöringsorten),
må han åtnjuta ersättning enligt vad i 1 mom. sägs; dock
att vad sålunda stadgats icke skall gälla, då transport inom egen lönegrad
vunnits till beställning, som tillsättes efter ansökan, eller då transport
eller placering skett genom tjänstebyte mellan två beställningshavare,
som därom gjort ansökan eller eljest därom uttryckt önskan.

3. Sådan ersättning må även utgå till officer, vilken på grund av
kommendering såsom aspirant vid generalstaben eller ock såsom elev vid

153

någon av de militära högskolorna eller vid den för transport till intendenturkåren
föreskrivna militärförvaltningskursen måste företaga flyttning
till kommenderingsorten; skolande härvid iakttagas, att kommendering,
vilken sker i flera omgångar, skall beträffande åtnjutande av ifrågavarande
ersättning så anses, som om kommenderingen ägt rum i ett sammanhang.

27 §.

Enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder må särskilda förmåner
utgå under sjöJcommendering och i vissa fall vid kommendering till tjänstgöring
å egen förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga
kvarteret icke kan bibehållas, så ock under flygtjänstgöring eller vid utförande
av dykeriarbete.

28 §.

Beställningshavare vid armén, som är skyldig att hålla egen tjänstehäst,
åtnjuter hästgottgörelse enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda
grunder.

29 §.

Beställningshavare, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd
eller verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt
av Kungl. Maj:t fastställda grunder erhålla felräkning spenning ar till belopp,
som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka
uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till den större eller
mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar må icke i något fall
till en och samma beställningshavare utgå med sammanlagt högre belopp
för år räknat än 600 kronor.

För tid, varunder här avsedd beställningshavare åtnjuter semester
eller eljest icke tjänstgör, uppbäras med tjänsten förenade felräkningspenningar
av den, som uppehåller tjänsten.

30 §.

Premier kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas
sådan underofficer eller beställningshavare i någon av 1.—4. lönegraderna
inom löneplanen för civilmilitär personal (C), som finnes hava
i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier eller
förbrukningsartiklar.

334 21

154

31 §.

Till innehavare av nedannämnda beställningar utgår enligt av Kungl.
Maj:t meddelade närmare bestämmelser, såsom förhöjning av lönen i
vederbörlig lönegrad, arvode till följande belopp, nämligen:

vid armén:

till chefen för krigsskolan 2,040 kronor;

till fälttygmästaren 2,040 kronor;

till styresman vid artilleriets fabriker 2,400 kronor;

till regementsläkare i Boden 1,170 kronor;

till bataljonsläkare i Boden 1,170 kronor;

till regementsveterinär i Boden 1,170 kronor;

till överläkare, tillika chefläkare, vid garnisonssjukhuset i Stockholm
1,170 kronor;

till överläkare med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset i
Stockholm 1,170 kronor; samt

vid marinen:

till marinläkare av 1. graden, som är sjukhusläkare i Karlskrona,
1,170 kronor.

32 §.

1. För uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering,
av vissa befattningar, kan, i den mån medel för ändamålet finnas
på stat uppförda, utgå särskilt arvode utöver lön för vederbörandes egen
beställning.

2. Till vissa beställningshavare utgår för särskilda uppdrag, vilka
äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen tjänst, arvode enligt grunder,
som i behörig ordning fastställas.

3. Beträffande tillgodonjutande av arvode, som i denna paragraf
avses, skola gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl.
Maj: t.

33 §.

Till innehavare av beställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren
utgår lön med 2,400 kronor för år räknat jämte två ålderstilllägg
till lönen, vartdera å 300 kronor, efter en tjänstetid av 3, resp.
6 år.

155

Nu nämnd beställningshavare äger därjämte uppbära dag arvode med
6 kronor vid tjänstgöring inom och 12 kronor vid tjänstgöring utom
egen bostadsort. För tjänstgöring utöver föreskriven årlig tjänstgöring
utgår dagarvode i enlighet med bestämmelser, som av Kungl. Maj:t
meddelas.

34 §.

Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade
årslön vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp
skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag
och särskild författning utgående begravningshjälp anses inbegripen.

3 kap. Ordinarie beställningshavare, som tillsättas genom förordnande.

35 §.

Marinöverdirektören åtnjuter arvode med ett årligt belopp av 16,000
kronor.

36 §.

Till nedannämnda beställningshavare utgår årligt arvode till belopp,
motsvarande den lön, som tillkommer beställningshavare i följande lönegrader
av de under 5 § intagna löneplaner, nämligen:

vid armén:

till cheferna för ridskolan och för remonteringsstyrelsen i 4. lönegraden
av löneplanen för officerare m. fl. (O); samt

till chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet i 5. lönegraden
i nämnda löneplan.

vid marinen:

till överkonstapel vid flottans poliskår, tillika tjänstgörande som
poliskommissarie, i 4. lönegraden för civilmilitär personal (C);

till annan överkonstapel vid samma kår i 3. lönegraden av nämnda
löneplan; samt

till konstapel vid omförmälda kår i 2. lönegraden av samma löneplan.

156

37 §.

Till innehavare av beställning såsom marinläkare av 2. graden utgår
arvode med 2,700 kronor för år räknat jämte förhöjning i arvodet
med 300 kronor efter en tjänstetid av tre år.

Nu nämnd beställningshavare äger därjämte under tjänstgöring i
land uppbära dagarvode med 12 kronor.

38 §.

Beträffande beställningshavare, som avses i detta kap., skola de i
1 och 2 kap. meddelade bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 avd. Icke-ordinarie befattningshavare.

39 §.

Till vissa icke-ordinarie befattningshavare utgå arvoden med i vederbörlig
stat angivna belopp; och skola beträffande tillgodonjutande av
sådant arvode gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kunsd.
Maj: t.

40 §.

Beträffande övriga icke-ordinarie befattningshavare fastställas grunderna
för avlöningsförmånerna av Kungl. Maj:t.

3 avd. Lönenämnd.

41 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda
allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör,
innan sådant ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en
lönenämnd, som jämväl har att bereda andra ärenden av huvudsakligen
löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till
densamma.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna
intressena böra vara representerade, skall bestå av sju medlemmar, vilka

157

jämte lika antal suppleanter för dem tillsättas av Kungl. Maj:t, varje
gång för en tid av tre år.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj:t, som jämväl meddelar
bestämmelser rörande ersättning till nämndens medlemmar samt om
gäldande av kostnaderna för nämndens verksamhet.

4 avd. Reglementets tillämplighet in. m.

42 §.

Innehar ordinarie beställningshavare vid utgången av år 1921 beställning
å då gällande stat och vill han icke underkasta sig detta reglementes
villkor och bestämmelser och kan han icke heller därtill lagligen
förbindas, skall han därom göra anmälan å tid och i den ordning, som
av Kungl. Maj:t bestämmes. Till beställningshavare, som gjort dylik
anmälan, skola genom vederbörande avlöningsbestämmelser honom tillförsäkrade
avlönings- och pensionsförmåner fortfarande utgå enligt då
gällande grunder.

Envar annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari
1922 innebar ordinarie beställning vid försvarsväsendet, eller som senare
tillträder sådan beställning, är pliktig att underkasta sig detta reglementes
föreskrifter och villkor samt minskning i eller upphörande av de
förmåner och ersättningar, som omförmälas i 29 och 32 §§, ävensom de
ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande i 14 § 3 mom.,
24, 25, 26 och 27 §§ berörda hänseenden samt i fråga om pension.

Detta reglemente skall provisoriskt lända till efterrättelse under år
1922 från och med den 1 januari samma år.

158

Bilaga till avlöning sreglementet.

Tj änsteförteckning

angivande de särskilda lönegrader inom de under 5 § i avlöningsreglementet
införda löneplaner, till vilka ordinarie beställningar för officerare, underofficerare
och civilmilitär personal in. fl. vid armén och marinen äro att hänföra.

Officerare m. fl. (0).

Lönegrad.	Beställni	n g a r vid
armén.	marinen.

l:a lönegraden .......j	Fänrik. Underlöjtnant.	Fänrik. Underlöjtnant. Marinunderintendent.
2:a lönegraden .......	Löjtnant.	Löjtnant. Marinintendent av 2. graden.
3:e lönegraden .......\|	Kapten. Ryttmästare. Tygmästare av 2. klassen.	Kapten. Marinintendent av 1. graden.
4:e lönegraden .......	Major. Chefen för artilleristaben. Chefen för artilleri- och ingenjör-högskolan. Styresman vid artilleriets fabriker. Tygmästare av 1. klassen.	Kommendörkapten av 2. graden. Major. Förste marinintendent av 2. löne-klassen.
5” .......1	0 verstelöj tnant. Chefen för krigshögskolan. Chefen för krigsskolan. Fälttygmästaren.	Kommendörkapten av 1. graden. Ö verstelöj tnant. Förste marinintendent av 1. löne-klassen.
me3,ai~.......1	Överste.	Kommendör. Överste. Marinöverintendent.
l 7:e lönegraden .......J	Inspektören för kavalleriet. Kommendanten i Boden. Militärbefälhavaren på Gottland.	—
8:e lönegraden .......j	Arméfördelningschef och likställd generalsperson.	Flaggman. Chefen för kustartilleriet.

159

Underofficerare m. fl. (Uo).

Lönegrad.	Beställni	n g a r vid
armén.	marinen.

l:a lönegraden .......	—	Underofficer av 3. graden.
2:a lönegraden .......\|	Sergeant. Musiksergeant.	Underofficer av 2. graden.
3:e lönegraden .......j	Fanjunkare. Styckjunkare. Musikfanjunkare. Musikstyckjunkare. Tygunderofficer.	Flaggunderofficer. Underofficer av 1. graden.
4:e lönegraden .......-j	Förvaltare vid intendenturkåren. Redogöraren vid ridskolan.

160

Civilmilitär personal m. fl. (C).

Lönegrad.	Beställa:	n g a r vid
armén.	marinen.

l:a lönegraden ......	Förrådsvaktmästare-	_
2:a lönegraden......	Poliskonstapel.	—
3:e lönegraden .......	Tygskrivare. Fabriksskrivare. Tyghantverkare. Gevärshantverkare. Hantverkare. Fortmaskinist. Polisöverkonstapel.
4:e lönegraden ......	Yerkmästare av 2. klassen.	—
5:e lönegraden ......	Tygförvaltare av 2. klassen.	—
6:e lönegraden ......j	Departementsskrivare. Besiktningsrustmästare. Tygverkmästare. Verkmästare av 1. klassen. Poliskommissarie.
7:e lönegraden .....\|	Tygförvaltare av 1. klassen. Fabriksförvaltare av 1. klassen. Fortifikationskassör.	—
8:e lönegraden ......\|	Bataljonsveterinär. Öververkmästare.	—
9:e lönegraden ......\|	Bataljonsläkare. Kegementsveterinär. Överläkare med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset i Stock-holm.	Mariningenjör av 2. graden. Andre kemist (i marinförvaltningen).
10:e lönegraden ......\|		Marinläkare av 1. graden. Mariningenjör av 1. graden 2. löne-klassen. Specialingenjör av 3. graden.
ll:e lönegraden .....j	Regementsläkare. Fältveterinär. Överläkare, tillika chefläkare, vid garnisonssjukhuset i Stockholm.
12:e lönegraden ......j	Tygingenjör. Fabriksingenj ör.	Mariningenjör av 1. graden l.löne-klassen. Specialingenjör av 2. graden. Kemist (i marinförvaltningen).
13:e lönegraden ......\|	Fältläkare.	Marindirektör av 2. graden. Specialingenjör av 1. graden. Förste marinläkare.
14:e lönegraden ......j	Överfältläkaren. Överfältveterinären.	Marin direktör av 1. graden.
15:e lönegraden ...... 16:e lönegraden ......	Generalfältläkaren.	Marinöverläkaren.

161

VI. övergångsanordningar.

Såsom förut (sid. 109) omförmälts, har från kommunikationsverkens Anordning rid
nya lönesystem upptagits bestämmelsen, att hela avlöningen skall utbe- Xrekottsb?-talas månadsvis i efterskott, medan för närvarande större delen av talang ar
densamma får uppbäras månadsvis i förskott. _ isnuigen".

1 detta hänseende må erinras, hurusom beträffande kommunikationsverken
den uppfattningen gjort sig gällande, att det icke vore möjligt
att vid tiden för genomförandet av den nya löneregleringen för sagda
verk under en månad innehålla den lön, som dittills plägat utbetalas i
förskott, och sedermera utbetala hela avlöningen i efterskott per månad.

Tvärtom ansågs, att vid berörda tidpunkt borde till vederbörande tjänstemän
på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande en månads
lön enligt dittills gällande lönestat, samt sedermera vid varje
månads slut en hel månadsavlöning enligt den nya lönestaten.

Samma anordning har tillämpats vid införandet av den år 1920 för
domänverket beslutade provisoriska löneregleringen och likaledes förordats
i det för innevarande års riksdag framlagda förslaget om ny
lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk.

På grund härav synes jämväl beträffande den personal, varom
här är'' fråga, böra föreskrivas, att där beställningshavare med tilllämpning
av nuvarande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del
av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
— i förskott, skall vid ingången av januari månad 1922 —
vid vilken tidpunkt det nya avlöningsreglementet av de sakkunniga förutsättes
skola träda i kraft — till honom på statsverkets bekostnad utbetalas
ett belopp, motsvarande vad beställningshavaren skulle hava i
den beställning, han vid utgången av år 1921 innehade, i förskott uppburit
för januari månad 1922, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande. De förmåner, som därvid böra
komma i betraktande, äro huvudsakligen — förutom lön eller i stället
för lön utgående arvode ävensom ålderstillägg å lönen — inkvarterings-
och servisbidrag (inkvarteringsbidrag vid marinen), ersättning
för bränsle och lyse (ersättning för ved och ljus vid marinen) samt tillfällig
löneförbättring. För beställningshavare, som åtnjuter förmånen av
bostad eller servis in natura, bör dess värde beräknas till beloppet av det

334 21

162

Särskilda

övergångsbe stämmelser.

inkvarterings- eller servisbidrag eller i vissa fall annan däremot svarande
ersättning, som bort till honom utgå, därest han ej åtnjutit dylik förmån
in natura.

Kostnaderna för berörda övergångsanordning, vilka under förutsättning
av fulla kadrer uppskattats till omkring 1,300,000 kronor för
arméns och 485,000 kronor för marinens personal, torde böra beräknas
under vederbörliga avlöuiugsanslag.

Förutom nyss omförmälda föreskrifter rörande övergången till efterskottsutbetalning
av hela avlöningen, vilka givetvis måste underställas
riksdagens prövning, erfordras ytterligare vissa övergångsbestämmelser.
Utfärdandet av dessa bestämmelser torde, i enlighet med vad som skett
i fråga om den nya löneregleringen för kommunikationsverken, böra
överlämnas åt Kungl. Maj:t. Jämväl i fråga om det för riksdagen innevarande
år framlagda förslaget till lönereglering för statsdepartement och
centrala ämbetsverk har enahanda förfarande förutsatts. De sakkunniga
anse sig böra här antyda de allmänna grunder, vilka i berörda avseende
synas böra komma till användning; och hava de sakkunniga därvid i
huvudsak anslutit sig till de principer, som tillämpats eller föreslagits
vid införandet av berörda löneregleringar.

Beträffande övergången till det nya avlöningsreglementet synes sålunda
såsom huVudregel böra iakttagas, att de nya avlöningsbestämmelserna
i allmänhet skola omedelbart efter deras ikraftträdande gälla för
samtliga ordinäre beställningsbavare, såsom om bestämmelserna varit
tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten följd.

Vidare torde, ävenledes i likhet med vad vid olika tillfällen plägat
medgivas, föreskrift böra meddelas av innebörd, att tjänsteman icke må
genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången
till ny stat lida minskning i de löneinkomster, som enligt nu gällande
stat och i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle vid tiden för
den nya statens ikraftträdande hava tillkommit honom. Gottgörelse
för minskad löneinkomst synes därvid, i likhet med vad som förutsatts
i fråga om kommunikationsverkens personal, böra utgå i form av
personligt lönetillägg, att åtnjutas av beställningshavaren, intill dess han
genom löneförhöjning vare sig i samma beställning eller efter förflyttning
till annan beställning erhåller en löneinkomst, som minst uppgår till
den, han enligt nuvarande avlöningsbestämmelser skulle hava innehaft
vid övergången.

Med avseende å de i det nya avlöningsreglementet föreslagna bestämmelserna
angående semester anse de sakkunniga, såsom redan förut

168

(sid. 120) antytts, det böra tillses, att tjänsteman genom övergången till
de nya avlöningsbestämmelserna icke lider minskning i honom nu tillkommande
förmån av nämnda art. Det torde därför böra stadgas, att
så länge nuvarande beställningshavare kvarstår i den tjänst, han innehade
vid tidpunkten för den nya löneregleringens ikraftträdande, han må personligen
varda bihehållen vid den större förmån i nämnda hänseende,
som enligt nu gällande bestämmelser kan hava varit honom tillerkänd.
Därvid synes emellertid icke böra komma i betraktande den vid armén
och marinen nu förekommande tjänstledigheten under högst åtta dagar
i en följd, varunder dagavlöning får bibehållas.

Ett motsvarande medgivande har lämnats för kommunikationsverkens
vidkommande och jämväl föreslagits i fråga om befattningshavare vid
statsdepartementen in. fl. verk.

Såväl i avseende å nu berörda förhållanden som beträffande tilläventyrs
erforderliga detalj föreskrifter förutsätta de sakkunniga, att i tilllämpliga
delar samma principer, som genom särskilda kungl. brev den
16 april och den 19 juni 1920 fastställts för kommunikationsverken, må
komma till användning i avseende å de beställningshavare, om vilka i
förevarande betänkande är fråga.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att i fråga om det dyrtidstillägg,
som må komma att tillerkännas den personal, å vilken det här
omhandlade avlöningsreglementet skall äga tillämpning, de sakkunniga förutsatt,
att detta tillägg bestämmes enligt enahanda grunder som för
kommunikationsverken.

Vid armén finnas två beställningshavare, som kvarstå å äldre stat
än den nu gällande, nämligen en regementsläkare vid Smålands husarregemente
och en batalj onsveterinär vid Norrlands trängkår.

Beträffande den förstnämnde tinnes under regementets stat, som
numera upptager endast en läkarbeställning, nämligen för en bataljonsläkare,
införd en anmärkning av innehåll, att så länge den nuvarande regementsläkaren
kvarstår, skall han bibehållas vid sina nuvarande avlöningsförmåner,
lön 3,400 kronor och dagavlöning 1,825 kronor eller
tillsammans 5,225 kronor.

Vidkommande omförmälda batalj onsveterinär föreskriver eu anmärkning
under staten för officerare och underofficerare vid trängen, att av
de å denna stat upptagna bataljonsveterinärbeställningarna en beställning
icke skall tillsättas, så länge den nuvarande bataljonsveterinären
vid Norrlands trängkår kvarstår å gammal stat.

Beställningshavare
å
äldre stat.

164

Beställningshavare,
som
åtnjuta personliga
lönetillägg.

Till ifrågavarande båda beställningshavare utgår allmänt avlöningstillägg
enligt samma grunder som till beställningshavare i motsvarande
tjänsteklass.

Enligt de sakkunnigas mening bör det lämnas bemälda båda beställningshavare
fritt att antingen kvarstå å gammal stat mot åtnjutande
av samtliga enligt denna stat utgående avlöningsförmåner jämte tillfällig
löneförbättring eller att övergå till den föreslagna nya avlöningsstaten.
Vid dylik övergång synes dock ifrågavarande regementsläkare vid Smålands
husarregemente endast böra erhålla den för bataljonsläkare bestämda
avlöningen. I vilken omfattning dyrtids till ägg må anses böra utgå till
den, som kvarstår å gammal stat, torde få bero på framtida prövning.

De sakkunniga hava förut i annat sammanhang (sid. 65) omnämnt det
personliga lönetillägg, som tillkommer den nuvarande generalfältläkaren.

Emellertid finnas ytterligare två beställningshavare, som åtnjuta
personligt lönetillägg.

På framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1911 års riksdag ett
personligt lönetillägg åt dåvarande marindirektören av 2. graden i flottan
Carl Eric Richson, vilken då åtnjöt avlöningsförmåner såsom mariningenjör
av 1. graden, 1. löneklassen. För ändamålet anvisades på
extra stat för vart och ett av åren 1912—1914 ett belopp av 1,365
kronor, utgörande skillnaden mellan avlöningsförmåner för mariningenjör
av 1. graden, 1. löneklassen, och marindirektör av 2. graden,
båda med placering i Stockholm. Sedan Richson under år 1914 blivit
utnämnd till marindirektör av 1. graden i flottan och Kungl. Maj:t i
proposition till 1914 års senare riksdag föreslagit riksdagen, att lönetillägget
till Richson måtte få utgå med skillnaden mellan avlöningsförmånerna
för mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen, och marindirektör
av 1. graden eller 2,365 kronor, därav 1,500 kronor skulle
anses såsom lön, 365 kronor såsom dagavlöning och 500 kronor såsom
inkvarteringsbidrag, biföll riksdagen Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Anslag till dylikt personligt lönetillägg åt Richson har varit anvisat för
vart och ett av åren 1915—1921 samt även äskats för år 1922. Genom
det personliga lönetillägget har Richson i avlöningshänseende varit likställd
först med på stat anställd marindirektör av 2. graden och därefter
med på stat anställd marindirektör av 1. graden. Allmänt avlöningstillägg
utgår till Richson med enahanda belopp som till marindirektör
av 1. graden eller 1,150 kronor.

Vidare har riksdagen, efter framställning av Kungl. Maj:t, till
personligt lönetillägg åt sergeanten över stat vid kustartilleriet,

165

numera flaggkvartersmannen i marinen Anders Gustaf Sjöqvist, vilken är
underofficerskorpral på stat och såsom sådan åtnjuter lön i 1. lönegraden
för manskap, på extra stat för vart och ett av åren 1914—1921 beviljat
ett anslag av 580 kronor, och enahanda belopp har för ändamålet äskats
på extra stat för år 1922. Lönetillägget är grundat på förhållandet mellan
de till Sjöqvist såsom underofficerskorpral utgående årliga avlöningsförmånerna,
uppskattade till ett sammanlagt belopp av 1,351 kronor, och de
årliga avlöningsförmåner, som enligt beräkning skulle hava till honom
utgått, därest han kvarstått vid armén och övergått såsom tyghantverkare
till artilleriets tygstat, eller 1,930 kronor; skillnadsbeloppet har
därvid avrundats. Allmänt avlöningstillägg utgår till Sjöqvist med
samma belopp, som tillkommer tyghantverkare, eller 850 kronor.

Då det synes vara med billighet överensstämmande, att Richson
och Sjöqvist fortfarande i avlöningshänseende likställas med de beställningshavare,
med vilka de hittills i sådant avseende jämnställts, lärer
personligt lönetillägg böra för år 1922 till en var av dem utgå med de
belopp, som erfordras för vinnande av sådan likställighet. Vid bestämmandet
av dessa belopp synas de tider, varunder lönetillägg redan utgått,
böra få tillgodoräknas såsom tjänstetid i de beställningar, med vilkas
innehavare Richson och Sjöqvist i avlöningshänseende ansetts böra likställas.

166

VII. Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga hava låtit uppgöra beräkningar av de kostnader,
som en tillämpning av de sakkunnigas förslag till lönereglering för
officerare, underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv
stat m. fl. vid armén och marinen skulle medföra. Innan de sakkunniga
redogöra för resultatet av dessa beräkningar, torde böra angivas de
grunder, på vilka desamma äro byggda.

Beräkningarna hava uppgjorts under förutsättning, att alla beställningar
vore besatta och att således inga vakanser förefunnes.

För beräknande av kostnaderna för lön åt de ordinarie beställningshavare,
som jämlikt den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen
eller särskild föreskrift i reglementet äro hänförliga till någon
av de tre i nämnda reglemente upptagna löneplanerna, hava de sakkunniga,
med hänsyn till föreliggande befordringsförhållanden, anse! t sig
kunna utgå från, att personal, tillhörande löneplanerna för officerare
m. fl. (O) och för underofficerare m. fl. (Do), i genomsnitt åtnjuter en
lön, som inom de lönegrader, vilka upptaga ojämnt antal löneklasser,
motsvarar den mellersta av dessa löneklasser, och i övriga fall utgör
medeltalet av lönerna i samtliga löneklasser. Beträffande åter de beställningshavare,
som äro att hänföra till löneplanen för civilmilitär personal
m. fl. (C), hava de sakkunniga, på grund av den för dessa beställningshavare
i allmänhet gällande högre pensionsåldern, ansett sig
kunna förutsätta, att avlöningen till en var beställningshavare utgår i
näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

I avseende å personalens fördelning på de särskilda ortsgrupperna
har beaktats icke blott beställningarnas fördelning enligt gällande stater
för de till olika orter förlagda truppförbanden m. m., utan även, såvitt
sådant varit möjligt, de särskilda beställningshavarnas verkliga placering
å viss förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort).

De avdrag från de beräknade kostnaderna för löner, vilka de sakkunniga
ansett sig böra göra för de jämlikt 19 § i avlöningsreglementet
utgående ersättningarna för tjänstebostäder, hava upptagits med allenast
approximativa belopp. De sakkunniga hava visserligen kunnat utgå från
bestämda uppgifter om antalet förefintliga bostadslägenheter, men å andra
sidan saknat tillgång till utredning om dessas olika beskaffenhet och

167

det olika hyresvärde, som framdeles må kunna åsättas de olika lägenheterna.
I följd härav hava de sakkunniga ansett sig böra räkna med,
att detta hyresvärde kommer att med tämligen oväsentliga belopp överstiga
de inkvarterings- och servisbidrag (inkvarteringsbidrag), som skulle
hava utgått till resp. beställningshavare, därest de icke tilldelats bostad
in natura.

Vid kostnadsberäkningarnas uppgörande har någon hänsyn icke
tagits till de förhöjningar beträffande vissa arvoden, som, enligt vad å
sid. 91 omförmälts, i samband med löneregleringen eventuellt kunna bliva
beslutade av Kungl. Maj:t.

Med tillämpning av nu nämnda grunder har den av de sakkunnigas
förslag föranledda ökningen i kostnaderna för den fasta avlöningen till
officerare, underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv
stat m. fl. vid armén och marinen beräknats på följande sätt.

A. Arméns personal.
Kostnad enligt förslaget.

Löner (arvoden) enligt vederbörliga löneplaner........... kr. 27,460,000: —

Kallortstillägg enligt 12 § i avlöningsreglementet...... » 66,000: —

Löner och dagarvoden till bataljonsläkare vid fältläkarkåren
enligt 33 § i avlöningsreglementet ... » 151,000: —

Arvoden eller däremot svarande ersättningar till ordi -

narie beställningshavare enligt 31 och 32 §§ i
avlöningsreglementet samt till icke-ordinarie befattningshavare
enligt 39 § i avlöningsreglementet » 925,000: —

Summa kr. 28,602,000: —

Avgår ersättning för tjänstebostäder, förslagsvis » 900,000: —

Återstår kr. 27,702,000: —

Kostnad för dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare
vid kommunikationsverken fastställda särskilda
grunder och det för 1921 års första kvartal
gällande grundtal.......................................................... » 24,047,000: —

Summa kostnad enligt förslaget kr. 51,749,000: —

168

Nuvarande kostnad.

På staten för arméförvaltningen samt å vederbörliga
stater under avlöningsanslaget uppförda medel
till löner, dagavlöning, ersättning för bränsle och

lyse, arvoden m. fl. avlöningsförmåner ..................

Under avlöningsanslaget beräknade medel till inkvarterings-
och servisbidrag............................................

Under avlöningsanslaget beräknade medel till ökad avlöning
för de till tjänståldern 27 äldsta bataljons läkarna

och 13 äldsta bataljons veterinärerna ......

Anslaget till ålderstillägg efter avdrag av därunder
beräknade medel för ålderstillägg till civil personal
i försvarsdepartementet och arméförvaltningen
.................................................................................

Anslaget till provisoriskt avlöningstillägg åt officerare
m. fl. vid till Boden förlagda truppförband och

formationer .....................................................................

Anslaget till tillfällig löneförbättring för viss personal
vid armén, efter avdrag av det för vissa furirer
beräknade beloppet .....................................................

kr. 15,915,008: —

» 1,088,307:

» 43,445: —

» 101,600: —

)) 67,600: —

)> 5,461,040: —

Summa kr. 22,677,000:—-

Kostnad för dyrtidstillägg enligt de allmänna grunderna
för sådan förmån åt befattningshavare i statens
tjänst och det för 1921 års första kvartal gällande
grundtal................................................................ » 25,140,000: —

Summa nuvarande kostnad kr. 47,817,000: —

Därest sistnämnda belopp dragés från den beräknade kostnaden enligt
de sakkunnigas förslag, skulle kostnadsökningen för löneregleringens
genomförande för arméns ifrågavarande personal komma att uppgå till
(51,749,000 — 47,817,000=) 3,932,000 kronor.

169

B. Marinens personal.

Kostnad enligt förslaget.

Löner (arvoden) enligt vederbörliga löneplaner kr.

Arvoden och dagarvoden till marinläkare av 2. graden

enligt 37 § i avlöningsreglementet ....................... »

Arvoden eller däremot svarande ersättningar till ordinarie
beställningshavare enligt 31 och 32 §§ i avlöningsreglementet
samt till icke-ordinarie befattningshavare
enligt 39 § i avlöningsreglementet ))

Summa kr.

Avgår ersättningar för tjänstebostäder, förslagsvis »

Återstår kr.

Kostnad för dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare
vid kommunikationsverken fastställda särskilda
grunder och det för 1921 års första kvartal
gällande grundtal ................................................. »

Summa kostnad enligt förslaget kr.

Nuvarande kostnad.

På staterna för marinförvaltningen, marinstaben, undervisningsverken,
flottans kårer och stater samt
kustartilleriet uppförda medel till löner, dagavlöning,
tjänstgöringspenningar, inkvarteringsbidrag,
beklädnadsersättning, ersättning för ved
och ljus, arvoden m. fl. avlöningsförmåner........... kr.

Från anslaget till naturaunderhåll åt personal vid
flottan utgående kostnad för naturaportion eller
ersättning därför åt underofficerare vid flottan »

Anslaget till ålderstillägg, efter avdrag av därunder
beräknade medel för ålderstillägg till civil personal
i marinförvaltningen ................................................... »

Transport kr.

10,743,300: —
71,600: —

125,100: —
10,940,000: —
125,000: —
10,815,000: -

9,390,000: —
20,205,000: —

6,451,000: —

320,000: —

37,000: —
6,808,000: —
22

334 21

170

Transport kr. 6,808,000: —
Anslaget till tillfällig löneförbättring för viss personal
vid marinen, efter avdrag av det för manskap
i nuvarande 1. lönegraden (underofficerskorpraler)
beräknade beloppet ...................................................... » 1,817,000: —

Summa kr. 8,625,000: —

Kostnad för dyrtidstillägg enligt de allmänna grunderna
för sådan förmån åt befattningshavare i statens
tjänst och det för 1921 års första kvartal gällande
grundtal ............................................ » 9,799,000: —

Summa nuvarande kostnad kr. 18,424,000: —

Därest sistnämnda belopp dragés från den beräknade kostnaden
enligt de sakkunnigas förslag, skulle kostnadsökningen för genomförandet
av de sakkunnigas löneregleringsförslag för marinens nu ifrågavarande
personal komma att uppgå till (20,205,000 — 18,424,000=) 1,781,000
kronor.

Kostnadsökningen för genomförandet av de sakkunnigas löneregleringsförslag
för officerare, underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen skulle
alltså enligt de uppgjorda kostnadsberäkningarna sammanlagt utgöra
(3,932,000 + 1,781,000=) 5,713,000 kronor.

Beräkningen av nämnda kostnadsökning är, såsom förut nämnts,
uppgjord under förutsättning av fulla kadrer. Härav följer, att den
verkliga kostnaden under nuvarande förhållanden och så länge ett väsentligt
antal vakanser fortfarande förefinnes uppgår till ett avsevärt lägre
belopp.

171

VIII. Pensionsforhållanden.

I del I av förevarande betänkande (sid. 26—28) hava de sakkunniga
lämnat en redogörelse för grunderna för den pensionsförbättring,
vilken enligt beslut vid 1919 års riksdag, utöver den enligt de allmänna
pensioneringsgrunderna bestämda pensionen, utgår till viss personal vid
armén och marinen, som avgått eller avgår från tjänsten efter ingången
av år 1918. Därvid hava de sakkunniga erinrat, att beloppen av såväl
de nu utgående militära pensionerna som den medgivna pensionsförbättringen
vore anslutna till de nuvarande lönerna enligt stat, resp. de lönebelopp,
som skulle utgå enligt en skisserad lönereglering, vid vilken
avlöningen fortfarande skulle var uppdelad i lön och dagavlöning ^tjänstgörin
gspenn in gar). Med hänsyn därtill, att enligt det av de sakkunniga
nu föreslagna lönesystemet hela avlöningen skulle utgå i form av
lön, och dagavlöningen (tjänstgöringspenningarna) alltså komme att bortfalla,
syntes en revision av de för närvarande gällande pensionsföreskrifterna
böra äga rum. På anförda'' skäl funne emellertid de sakkunniga,
att denna revision icke för närvarande borde utsträckas att omfatta ett
fullständigt ordnande av pensionstörhåll andena för ifrågavarande personal,
utan endast innefatta en sådan reglering, som omedelbart påkallades av
de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna. Därvid borde även uppmärksammas,
att en förutsättning för åtnjutande av den medgivna pensionsförbättringen
vore, att vederbörande beställningshavare åtnjöte tillfällig''
löneförbättring, men att den av de sakkunniga föreslagna löneregleringen
vore avsedd att träda i stället för denna löneförbättring.
Förslag till de med hänsyn härtill erforderliga bestämmelserna skulle,
enligt vad de sakkunniga meddelat, framläggas i annat sammanhang.

I anslutning härtill vilja de sakkunniga nu till behandling upptaga
frågan om det ordnande av pensionsförhållandena för här ifrågavarande
personal, som de sakkunniga sålunda funnit erforderligt.

Enligt de allmänna pensioneringsgrunderna utgöras de militära pensionerna
av dels pension från arméns eller flottans pensionskassa, s. k.
kassapension, och dels s. k. fyllnadspension av statsmedel. I fråga om
dessa pensioner gälla ännu i huvudsak beträffande arméns personal de
av Kungl. Maj:t den 22 juni 1877 fastställda »grunder för pension -

172

ringen av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående
tiden för avgång ur tjänst» och reglementet för arméns pensionskassa
den 26 februari 1904 samt i fråga om marinens personal de av Kungl.
Maj:t den 6 oktober 1876 fastställda »grunder lör pensionering av
flottans befäl och underbefäl med vederlikar» ävensom reglementet för
flottans pensionskassa den 17 november 1899. Villkoren för att komma
i åtnjutande av fyllnadspension äro i allmänhet strängare än villkoren
för erhållande av allenast kassapension. Enligt pensionermgsgrunderna
är den fulla pensionen, d. v. s. kassapensionen jämte fyllnadspensionen,
vid såväl armén som marinen satt i visst förhållande till de för resp.
beställningar pa stat uppförda lönerna, i det denna pension utgår antingen
med lönens hela belopp eller ock med viss procent av lönen. Dagavlöningens
belopp inverkar däremot icke på pensionens storlek.

För bestämmandet av den del av pensionen, som skall utgå såsom
kassapension, resp. fyllnadspension, gälla olika regler vid armén och
vid marinen. Vid armén är sålunda kassapensionen fastställd till olika
belopp, högst 2,400 kronor och lägst 120 kronor, för tio olika pensionsklasser,
på vilka de olika beställningarna äro fördelade, medan fyllnadspensionen
utgår med det belopp, som erfordras för att vederbörandes
sammanlagda pension — kassapensionen alltså inräknad — skall uppgå
till det honom enligt pensioneringsgrunderna tillkommande pensionsbeloppet.
För marinens personal gäller däremot, att av de enligt pensioneringsgrunderna
såsom full pension fastställda beloppen två tredjedelar
utgöra kassapension och en tredjedel fyllnadspension. I fråga om
marinen står alltså såväl kassa- som fyllnadspensionen i visst förhållande
till den enligt stat bestämda lönen, medan för arméns vidkommande så
är förhållandet endast beträffande fyllnadspensionen, varemot kassapensionen
utgår med bestämda belopp.

Den år 1919 för viss personal vid armén och marinen införda
pensionsförbättringen har likaledes bestämts till fixa belopp för de olika
beställningarna, varvid emellertid beloppen för vissa grupper beställningar
satts i visst förhållande till antalet tjänstår vid avgången ur tjänst.
För beräkningen av antalet tjänstår i sistnämnda fall tillämpas de regler,
som föreskrivits i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring. I
fråga om åtnjutande av pensionsförbättring gäller vidare det villkor, att
vederbörande beställningsbavare vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring
enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

Vid det ordnande av pensionsförhållandena för ifrågavarande militära
personal, vartill de sakkunniga ansett sig nu böra avgiva förslag, hava

173

de sakkunniga i främsta rummet haft att tillse, att gällande pensioneringsgrunder
må efter den föreslagna löneregleringens ikraftträdande
kunna vinna tillämpning utan hinder därav, att vid denna lönereglering
uppdelningen av avlöningen i lön och dagavlöning (tjänstgöringspenningar)
bortfallit. Vidare torde föreskrifter böra meddelas i
syfte, att de år 1919 fastställda grunderna för pensionsförbättring för
viss personal vid armén och marinen må bliva tillämpliga å personal,
som avgår ur tjänst efter att hava tillträtt lön enligt de nya avlöningsbestämmelserna.
Då därjämte'' den föreslagna löneregleringen innebär,
att den nuvarande uppdelningen på skilda löneklasser av beställningarna
inom vissa tjänstegrader (tjänsteklasser) skall upphöra, synes särskild
föreskrift erfordras för bestämmandet av såväl pension som pensionsförbättring
för beställningshavare, vilken övergått på de nya avlöningsbestämmelserna
och därefter avgår från beställning i någon av nu
nämnda tjänstegrader (tjänsteklasser).

1 nu förevarande hänseenden lärer riksdagens medgivande böra
inhämtas därtill,

att vid bestämmande av pension enligt gällande pensioneringsgrunder
för beställningshavare, å vilken den föreslagna löneregleringen
vunnit tillämpning, skall så anses, som om beställningshavaren i sin vid
avgången innehavande beställning åtnjutit lön enligt vederbörlig under
år 1921 gällande stat;

att till sådan beställningshavare må, utan hinder av det för uppbärande
av pensionsförbättring stadgade villkor om åtnjutande av tillfällig
löneförbättring, efter avgången utgå pensionsförbättring enligt av
riksdagen godkända grunder, såsom om de för år 1921 gällande bestämmelser
rörande tillfällig löneförbättring varit å honom vid avgången
tillämpliga;

att i fråga om nu nämnd beställningshavare, vilken avgår från beställning
i tjänstegrad (tjänsteklass), som före ingången av år 1922 varit
uppdelad på skilda löneklasser, skall vid bestämmandet av pension och
pensionsförbättring så anses, som om han vid avgången tillhört den löneklass,
vartill han med hänsyn till fullgjord tjänstetid skolat efter tur
hänföras, därest nämnda uppdelning fortfarande varit gällande.

174

IX. De sakkunnigas hemställan.

Under åberopande av vad i detta betänkande anförts, hemställa de
sakkunniga, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1921 års riksdag

dels provisoriskt för år 1922 godkänna det av de sakkunniga upprättade
förslaget till avlöningsreglemente för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen,
att träda i tillämpning från och med den 1 januari 1922;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med de av de sakkunniga ovan angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i
fråga om övergång på ny stat för de beställningshavare, ä vilka det nu
föreslagna avlöning sreglementet skulle äga tillämpning;

dels besluta, att det till 1921 års riksdag framlagda förslaget till avlöningsreglemente
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk skall
frän och med år 1922 tillämpas på nedannämnda civila beställningshavare
vid försvarsväsendet, ävensom medgiva, att till en var av dem skall utgå
lön enligt följande lönegrader inom avdelningen B i den löneplan, som intagits
i berörda reglemente, nämligen:

till professor vid generalstaben..................................................... 20. lönegraden

» krigsarkivarie vid generalstaben ........................................... 15. »

» registrator och aktuarie vid marinstaben...............................13. »

» förste expeditionsvakt .............................................................. 3. »

» expeditionsvakt ......................................................................... 1. »

dels i vederbörliga, stater för dr 1922 för arméns och marinens truppförband,
kårer och anstalter in. m. upptaga vissa arvoden eller däremot
svarande ersättningar i enlighet med vad de sakkunniga i det föregående
(sid. 96, 106 och 107) angivit;

dels besluta, att, där beställningshavare, ä vilken den nu föreslagna
löneregleringen skulle äga tillämpning, enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen
avlöning som tillfällig löneförbättring — i förskott, skall vid ingången
av januari månad 1922 till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett
belopp, motsvarande vad beställning sliav av eu skulle hava i den befattning,
han vid utgången av år 19‘fil innehade, i förskott uppburit för januari
månad 1922, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna dä fortfarande

175

varit gällande, vilket belopp för beställning skärare, som utöver kontant avlöning
åtnjuter förmånen av bostad eller servis in natura, bör ökas med
beloppet av det inkvarterings- eller servisbidrag, som därvid bort till honom
utgå, därest han ej åtnjutit dylik förmån in natura;

dels medgiva, att kostnaderna för senast berörda övergång sanordning
må bestridas frän vederbörliga under fjärde huvudtiteln uppförda avlöningsanslag; dels

medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i 22,
24, 25, 26, 27, 29, 30 och 34 §§ av det nu avgivna förslaget till avlöning
sr eglem,ente, må bestridas i enlighet med de grunder, de sakkunniga, i
det föregående angivit;

dels medgiva,''att beställning shav are, vilken åtnjuter avlöning enligt äldre
stat än den nuvarande, må, därest han kvarstannar ä sådan stat, bibehållas
vid samtliga enligt denna stat utgående avlöningsförmåner jämte tillfällig
löneförbättring ;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i förekommande fall medgiva, att det
nu föreslagna avlöning sreglementet må äga tillämpning jämväl å beställningshavare,
vilken kvarstår å äldre stat än den nuvarande, därest denne förklarar
sig villig underkasta sig bestämmelserna i nämnda reglemente;

dels medgiva, att marindirektören av 1. graden i flottan C. E. Richson
och flaggkvarter smannen i marinen A. G. Sjöqvist må för är 1922
uppbära personliga lönetillägg i enlighet med vad de sakkunniga i det föregående
(sid. 165) angivit;

dels beträffande reglerandet av pensionsförhållandena för den personal,
å vilken den nu föreslagna löneregleringen vinner tillämpning, lämna de
medgivanden, som ovan (sid. 173) angivits;

dels ock medgiva, att, därest Kungl. Majå så finner erforderligt, de i
det nu avgivna förslaget till avlöning sreglemente omförmälda bostads- och
lönenämnder må träda i verksamhet redan under år 1921.

Härjämte hemställa de sakkunniga,

att, i anslutning till vad de sakkunniga ovan anfört, förslag till stater
för vederbörande staber, truppförband, kårer och anstalter m. m. måtte
framläggas för riksdagen till godkännande.

176

Bilaga 1.

De sakkunnigras förslag* rörande reglerande av de arvoden eller däremot svarande ersättningar, vilka under
år 1921 utgå enligt nedan upptagna, av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater till det under
fjärde huvudtiteln, lånt för svar et, uppförda anslag till avlöning till personal vid

staber och truppförband m. fl.

Nuvarande arvodesbelopp

Befattning.

enligt

stat.

enligt
K. k. d.22/e
1920, ang.

grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år

1921 för

viss personal
vid

Summa.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlönings
reglementet
med
tillhörande

löneplan.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess
annorlunda

beslutos.

Anmärkningar.

	Kr.	Kr.	Kr.		Kr.	Kr.
Stat för generalitetet.												■■
Inspektören för kavalleriet...............	1,000	—	—	—	1,000	—	] Lone-	—''	—	. —	—
Kommendanten i Boden..................	1,000	—	—	—	1,000	-	Igrad 7 i \| löne-	—	—	—	—
Militärbefälhavaren å Gottland......... Såsom brigadchefer förordnade rege-	1,000				1,000		) plan O.
mentschefer vid infanteriet............	500	—	—	—	500	—	—	—	—	500	—
Förhöjning i dagavlöning åt skriv-
biträden vid arméfördelningsexpe-ditionerna ................................	182	50	—	—	182	50	—	—	—	—	—	j Ersättningen föreslås \ skola indragas.
Stat för generalstaben.												\ Arvode utgår endast
Bibliotekarie ...... ........	1,500	_	750	_	2,250	_	_	2,610	_	_	_	under förutsättning att
Aktuarier ....................................	1,500	—	750	—	2,250	—	—	2,610	—	—	—	> resp. befattning uppe-I hålles av officer i re-
												) serven.
Stat för artilleristaben.
Artilleristabsofficer, chef för konstruk-
tionsavdelningen ........................	1,500	—	—	—	1,500	—		—	—	1,500	—

177

	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.
Befattning.	enligt stat. Kr.	enligt K. k. d.22/e 1920, ang. grunder för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för viss per-sonal vid armén. Kr.	Summa. Kr.	Regleran-det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-reglcmen-tet med till-hörande löneplan.	Regieran- 1 det sker ! proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade belopp. Kr.	Beloppet utgår oförändrat under år 1922, intill dess annor- lunda beslutes. Kr.	Anmärkningar.
Artilleristabsofficerare.....................	1,200				1,200					1,200
D:o .....................	1,000	—	—	—	1,000	—	—	—	—	1,000	_
Infanteriofficer .........................	1,000 750		_	_	1,000 750			_	_	1,000 750	_
Artilleristabsofficerare.....................	—	—	—	—	—	—	—	—
Stat för kommendantskapen.
a) Kommendantskapet i Stockholm. Kommendant .......................	3,000		750		3,750			4,350
Vaktmästare, med skyldighet att be-
strida yaktmästargöromålen såväl vid expeditionen som för arrestanterna	900	—	225	—	1,125	—	—	1,320	—	—	—
b) Kommendantskapet å Karlsborg. Kommendant............................	3,000		750		3,750 3,000			4,350
. \| lön ..................... Garmsonspastor< { arvode..................	2,000 1,000	—	1 1	—	—	—	-	3,000	—
Organist.......................................	400	—	—	—	400	—	—	—	—	400	—
c) Kommendantskapet i Boden. i Skrivbiträde, sergeant, fyllnad till fanjunkares dagavlöning...............	182	50			182	50						f Ersättningen föreslås \ skola indragas.
												[Utöver arvodet utgår kall-
Garnisonspastor............................... Regementsläkare för Bodens garnison	3,000		600	"	3,600			4,200				<{ ortstillägg enligt 12 § i [ avlöningsreglementet.
och garnisonssjukhus samt för be-stridande av tjänsten såsom fast-1 ningsläkare vid kommendantskapet	1,000				1,000		31 §.				L

331 21

178

Nuvarande arvodesbelopp

Befattning.

enligt

stat.

enligt
K. k.d.“/€
1920, ang.
grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år
1921 för

viss personal
vid
armén.

Summa.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsreglementet
med
till hörando

lönepl;

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess
annorlunda beslutes.

;

Anmärkningar.

	\| Kr.	Kr.	Kr.		Kr.		\| Kr
Bataljonsläkare för Bodens garnison								''		:	i	:
och garnisonssjukhus ................	1,000	—	—		1,000	-	31 §.	—	—	—	L
Regementsveterinäx för Bodens garnison
och fästningsveterinär vid kommen-
dantskapet ..............................	1,000	—			1,000		31 §.
Stat för rullföringsbefälhavare
med biträden.
1 j Befälhavaren för Stockholms stads
	2,190		912	50	a 102	50		3 «00
j Rullföringsbefälhavare i landsorten ....	1,825	—	912	50	2,737	50	_	3,180		_	_
» å Gottland,till-
lika landstormsområdesbefälhavare...	1,460	—	912	50	2,372	50		2,760	—	—
Officerare vid Stockholms stads rull-
föringsområde ......................	1,825	—	912	50	2,737	50	—	3,180!	—	—		Arvode utgår endast!
j Biträden vid Stockholms stads rull-								..				resp. befattning uppe-
föringsområde................	1,277	50	730	—	2,007	50	—	2,340		—	—	hålles av personal i
Biträden vid Stockholms lantrull-												Utöver arvodet utgår!
föringsområde.................	1,095	-	730	_	1,825\|	_		2,340				kallortstillägg enligt 12 §
\| Biträden vid rullföringsområden i lands-							■				i avlöningsreglementet.j
orten .................................	1,095	—	730	—	1,825		_	2.1301	—	—
Biträden vid rullföringsområden å Gott-							\|
\| land, tillika landstormsförrådsför-							;
valtare.............................	730		730	j	1,460		_ 1	1,710		"	■ b

179

Nuvarande arvodesbelopp

Befattning.

enligt

stat.

Kr.

enligt K. k. d. 2s/e 1920, ang.
grunder för till-
fällig löne-förbättring under år 1921 för	Summa.
viss per-sonal vid
armén.
Kr.	Kr.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsreglementet
med
tillhörande

löneplan.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess
annorlunda

I beslutes.

Kr.

Anmärkningar.

Stat för bataljonsläkare vid fältläkarkåren
samt fältläkarstipendiater.

Fältläkarstipendiater.......................

Stat för remonteringsstyrelsen.

Redogörare..................................

Stat för krigshögskolan.

Adjutant, tillika redogörare ..........

Adjutant......................................

Till lärarna i tvångsämnena anvisade
» » » de valfria ämnena anvisade
.......................................

Lärare i ridning ...........................

Repetitörer...................................

Maskinist ...................................

Stat för artilleri- och ingenjör
högskolan.

Adjutant.......................................

I Redogörare för medels- och persedeluppbörden
...............................

För bibliotekets och samlingarnas vård
och redovisning...........................

900

1,800

1,000

600

9,600

7.200
1,000
1,000

1.200

700

900

300

- 300

300-

1,200:—

1,800i—

1,000-

600-

9,600:-

7,200

1,000

1,500

700'' —

900 -

300-

1,410

- 2,100i

l,740l -

1,050

[Nu åtgående dagarvode
< under tjänstgöring höjes
I från 8 kr. till 12 kr.

9,600

7,200

1,000

{Arvodet föreslås skola
indragas.

(Arvodet föreslås skola
indragas.

(Arvodet utgår'' endast
under förutsättning att;
befattningen uppehälles
av officer i reserven.

—i 300-

180

!	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.
Befattning.	enlig stat. Kr.	t	enligt K. k. d. 22/e 1920, ang. grunder för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för viss per-sonal vid armén. Kr.	Summa. Kr.	Regleran-det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-reglemen-tet med till-hörande löneplan.	Regleran-det skor proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade belopp. Kr.	Beloppet utgår oförändrat under år 1922 intill dess annor- lunda beslutes. Kr.	Anmärkningar.
Lärare och repetitörer. Lärare i artilleri och tillämpad meka-nik vid högre artillerikursen.........	2,100				2,100					2,100
Lärare i artilleri vid allmänna artille-rikursen med undervisningsskyldig-het jämväl vid högre fortifikations-kursen......................................	1,500				1,500					1,500
Lärare i befästningskonst vid högre och allmänna fortifikationskurserna	1,700				1,700					1,700
Lärare i förbindelselära och tillämpad mekanik med undervisningsskyldig-het i befästningskonst med förbin-delselära vid allmänna artillerikur-sen ...................................	1,200				1,200				_	1,200		\|
Lärare i krigskonst vid högre artilleri-och fortifikationskurserna .............	900				900					900
Lärare i krigskonst vid allmänna ar-tilleri- och fortifikationskurserna ...	1,400				1,400					1,400
Lärare i matematik........................	3,500	—	—	—	3,500	—	—	—	—	3,500	—
Lärare i byggnadskonst och beskri-vande geometri...........................	1,200				1,200					1,200
Lärare i fysik.................................	2,200	—	—	—	2,200	—	—	—	—	2,200	—
Lärare i kemi................................	2,100	—	—	—	2,100	—	—	—		2,100	—
Till biträdande lärare och repetitörer anvisade............... .......	4,000				4,000					4,000
Maskinist..................................	1,200	—	300	—	1,500	—	—	1,740	—	—	—

181

	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.
			enligt			Regleran-	Regleran-det sker		i	■
Befattning.			K. k. d. 2Ve 1920, ang. grunder för till-			genom nedan- stående	proviso-riskt för år 1-922 gonom	Beloppet utgår oförändrat	Anmärkningar.
	enligt stat.		fällig löne-förbättring under år	Summa.	nielse i avlönings-	arvodets höjande med 16 %	år 1922, intill dess	i
			1921 för			reglemen-	till nedan-	annor- lunda
			viss per-sonal vid armén.			till- hörande löneplan.	stående avrundade belopp.	beslutes.
	Kr.		Kr.		Kr.			Kr.		Kr.
Stat för ridskolan.
Läkare..........................................	800		—	—	800	—	—	930	—	—	—	\|Nu medgivna tillägg å
Förvaltare ....................................	1,100	—	275	—	1,375	-	—	1,650	—	—	—	I arvodet å 150 kr. efter \| 5, resp. 10 år utgå
Förste lärare i ridning....................	2,500	—	—	—	2,500	—	—	—	—	2,500	—	[ oförändrade.
Andre » » » ....................	1,800	—	—	—	1,800	—	—	—	—	1,800	—
Lärare i krigsvetenskap...................	1,000	—	—	—	1,000	—	—	—	—	1,000	—	1
Maskinist......................................	1,100	—	—	—	1,100	—	—	1,290	—		—
Till stallbetjänte anvisade ...............	9,900	—		—	9,900	—	—	11,490	—		—	\|
Stat för skjntskolan för infante-
riet och kavalleriet.
Kedogörare....................................	800	—	—	—	800	—	—	930	—	—	—
Förvaltare ...................................	1,200	—	300	—	1,500	—	—	1,740	—	—	-
Väbel ..........................................	1,200	—	300	—	1,500	—	—	1,740	—	—	—
Förste lärare................................	400				400				_	400	_	, Utöver arvodena utgå-
									> ende dagtraktamenten
Andre » .................................	200	“			200		~			200		) bibehållas.
Stat för artilleriskjutskolorna.									■
a) Fältartilleriets skjutskola.
; Chef.............................................	300	—	—	_	300	—	—	—	—	300	_
Andre lärare ................................	150	—	—	_	150	—	—	—	—	150
Målkapten ...................................	150	—		—	150	—	—		—	150	—	Utöver arvodena utgå-ende dagtraktamenten
Chef för instruktionsbatteriet............ Chef för spanings- och förbindelse-	200				200					200		bibehållas.
avdelningen...............................	100	—	—	—	100	—		—	—	100	—

182

	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.
Befattning.	enligt stat. Kr.	enligt K. k. d.22/o 1920, ang. grunder för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för viss per-sonal vid armén. Kr.	Summa. Kr.	Regleran-det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-reglemen-tet med till-hörande löneplan.	Regleran-det sker proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade belopp. Kr.	Beloppet utgår oförändrat under år 1922, intill dess annor- lunda beslutes. Kr.	Anmärkningar.
b) Fästnings- och positionsartillericts skjutskola.
Chef..........................	200		—	_	200 150 • 150					200 150 150
! Andre lärare................................	150									I Utöver arvodena utgå-!
Målkapten.................................	150									J ende dagtraktamenten

Chef för instruktionsbatteriet ..........	150				150					150		1
Stat för krigsskolan.
a) Officerskursen.
Adjutant, tillika bibliotekarie...........	1,200 1,000 1,500 1,200 1,500				1,200 1,000 1,500 1,200 1,500							(Arvodet föreslås skola
Slottspastor ...............						1,170				\ indragas.
Kompanichef............................							1,500 1,200 1,500
Subalternofficerare........................
Förste lärare i krigskonst...............	—	—	—	—	—	_	_
\ Andre » » » ...............	1,000	—	—	—	1,000	—	—	—	—	1,000
Förste lärare i vapenlära och artilleri- exercisreglemente ..................... Andre lärare i vapenlära och artilleri-	1,500		—	—	1,500	—	—	—	—	1,500	—
exercisreglemente ...............	1,000	—	—	—	1,000	—	—	—		1,000	—
Förste lärare i krigsbyggnadskonst...	1,500	—	—	—	1,500	—	—		—	1,500	—
Andre » » »	1,000	—	—	—	1,000	—	—	—	—	1,000
Förste lärare i topografi......	1,500 1,000 1,500				1,500 1,000 1,500					1,500 1,000 1,500
Andre » » »
Lärare i gymnastik och vapenföring... Lärare i krigslagar, tjänstgörings- och	—	-	—	—

infanteriexercisreglemente........	1,000 750				1,000 750					1,000 750
. Lärare i stats- och samhällslära ...	—	—		—		—

183

	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.	Anmärkningar. .
Befattning. i	enligt stat. Kr.	enligt K. k.d.22/« 1920, ang. grunder för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för viss per-sonal vid armén. Kr.	Summa. Kr.	Regleran-det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlonings-reglemen-tet med \| till-hörande 1 löneplan.	Regieran- ! det sker 1 proviso- , risk t för ! år 1922 j genom > arvodets { höjande j med 16 % till nedan-stående \| avrundade; belopp. 1 Kr.	Beloppet utgår oförändrat under år 1922, intill dess annor- lunda beslutes. Kr.
\| Lärare i militärförvaltning...............	750	_	—		750					75o\|	—
{ Lärare i militär sundhets- och lör-										I
bandslära...................................	300	—		-	300			—	—	300;
1 Lärare i ridning, kästkännedom och
I kavalleriexercisreglemente..............	500	—	—	—	500		—	—		500	—
j Till biträdande lärare anvisade.........	5,100	—	—	-	5,100	—	—	—	—	5,100	—
b) Reservofficerskursen.
\| Chefen för krigsskolan, arvode för
! ökade göromål med reservofficers-
kursen......................................	300	—	—	—	300	—	31 §■	—	—	—	—
Befälhavare (lärare) ........................	600	—	—	—	600	—	—	—	—	600	—
1 Lärare (subaltcrnofficerare)...............	500	—	f—	—	500	—	—	—		500
iStater förjsnmtliga infanterirege-
menten utom I. 19 och I. 27.
1 Regementspastorer..........................	1,000	-	—	—	1.000	—		1,170	—
Stat för inilltärbef&let på Bönland								\|
samt I. 27.
Regementspastor .......................,...	1,000	-	—	—	1,000		—	\| 1,170	—	;
Stater för samtliga kavallerirege-
menteu utom K. 9.
Regementspastorer ..........................	1,000		i —		1,000	—	—	1,170	—	—
Stater för samtliga artilleritrupp-		''
förband utom A. 7, A. 8, A. 9		1								1
ocli A. 10.
'' Regementspastorer.......................	1,000	i-	—	—	! 1,000	-	-	1,170	—	! —

184

1	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.	i 1
Befattning.	enligt stat. 1 Kr.	enligt K. k.d.2V \|l920, ang grunder \| för till-fällig löne-förbättring under år i 1921 för i viss pcr-! sonal vid armén. Kr.	Summa. Kr.	Regieran det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-reglemen-tet med till-hörande löneplan.	Regleran-det sker proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-1 stående avrundade belopp. Kr.	Beloppet utgår oförändrat under år 1922, intill dess annor- lunda beslutes. Kr.	Anmärkningar.
Stat för artilleriets fabriker och tyganstalter. Fälttygmästaren.............	1,800 2,400	- .			1,800 2,400		31 §. 31 §.
Styresmän ...........	—	—	—	—	—	—	—	—	•
Stat för fast anställda officerare och underofficerare med reder-likar rid fortifikationen. Regementspastorer.......	1,000 800 600 1,600				1,000 800 600 1,600			1,170
Arvoden till stabsofficerare ni. fl. Avdelningschefer........							800 600 1,600
Stabsofficerare									i
Till gratifikationer till biträden å bygg-nadsavdelningen m. m. anvisade ...	—	_	_	_
j Stat för officerare och underoffi-cerare med vederlikar vid trän gen. Överstelöjtnanter, kårcbefer. Majorer, kårcbefer..........	500 500				''500 500 1,000		9 §•					i i 1 fArvodona föreslås skolai \ indragas.
Regementspastor .......	1,000	—	—	—	—	1,170	—	_	_	1
Stater för Svea, Norrlands och Västmanlands trängkårer. Regementspastorer ........................ Stat för iutendenturkåren. 1 Dagarvoden till officerare och under-officerare, vilka, utan att tillhöra intendenturkåren, förordnas att uppe-hålla befattning vid samma kår ...	1,000 15,000	-	—	—	1,000	-	—	1,170	—	15,000	—	Dagarvodet utgår alle-nast till beställnings-havare på aktiv stat, som icke enligt allmänna bestämmelser är borät-i tigad till dagtrakta-i mentc.

Nuvarande arvodesbelopp

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

							Reglcran-	liegleran-			! j
			enligt			det sker
Befattning.			K. k.d.22/e 1920, ang. grunder för till-			genom nedan- stående	proviso-riskt för år 1922 genom	Beloppet utgår oförändrat	Anmärkningar.
	enligt stat.	fällig löne-förbättring under år 1921 för	Summa.	melse i avlönings-reglemen-tet med	arvodets höjande med 16 % till nedan-	år 1922, intill des annor- lunda	i
			viss per-sonal vid armén.			till- hörande löneplan.	stående avrundade belopp.	bcslutes.
	Kr.		Kr.		Kr.			Kr.		Kr.
Stat för garnisons sjukhuset
i Stockholm.
Överläkare, tillika chefläkare............	1,000	—	—	—	1,000	■	31 §■	—	—	—
överläkare.................................. Överläkare vid avdelningen för hud-	1,000	—		—	1,000	~	31 §•					• ''
och könssjukdomar, tillika före-ståndare för polikliniken för nämnda sjukdomar .................................	4,000				4,000			4,650
Underläkare...................................	3,000	—	'' —	—	3,000	-	—	3,480
Underläkare.................................	2,800	_	_	_	2,800	_	_.	3,270	_	—	_
Läkare vid polikliniken för öron-, näs-
och halssjukdomar ....................	3,000	—		—	3,000	—		3,480	—	—	—
Föreståndare för tandpolikliniken......	2,500	—	—	—	2,500	—	—	2,910		—	—
Läkare vid ögonpolikliniken.............. Förrrådsförvaltare, tillika biträde åt	2,000	—		—	2,000			2,340				jAv arvodet utgör 700 kr.
intendenten................................	2,200	—	—	—	2,200 6,000	—	—	2,440	—	—	—	< ersättning för bostad [ med bränsle och lyse.
Apotekare ...................................	6,000	—	—	—	—		6,960		—	—
Apotekare, biträde ........................	4,000	—	—	—	4,000	—	—	4,650	—	—	-
Obducent .....................................	1,000	—	—	—	1,000	—	—	1,170	—	—
Böntgenföreståndare ....................	3,000	—	—	—	3,000	—	—	3,480	—	—
Sjukgymnast................................	900	—	—	—	900	-	—	1,050	—	—
Sjukhuspredikant............................	500	—	—	—	500	—	—	600	-
Juridiskt biträde ..........................	300			_	300	_	_	360	_	_	_	Nu medgivna tillägg

Husmoder......................................	800	—	—	—	800	—	—	1,020	—	—		1 å arvodena å 200 kr. j efter 5, resp. 10 år '' utgå oförändrade.
Översköterskor ............................	600	—	—	—	600	—	—	780	—
Undersköterskor..............................	400	_	_	—	400	—	—	480		—	—	(Utöver arvodet utgår er-
					365			450
Kvinnliga sjukhusbiträden...............	365							, -	-	\| kr. samt hyresbidrag { å 1 kr. för dag.

3S4 21

18G

Nuvarande arvodesbelopp

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Befattning.		enligt K. k. d. 22/ö 1920, ang. grunder för till-
	enligt	fånig löne-
	stat.	förbättring
		under år 1921 för viss per-
		sonal vid
*	Kr.	armén. Kr.

Köksförostandare ...........................	2,200	—	—	—
Överkokerska...............................	750	—		-
Kokerska.................	500	_
Köksbiträden..................	370	—	—	—
Sjukhus väbel..................................	1,500		—	—
Baderska......................................	365	—	—	—
Städerskor...................................	365	_	_	_
Tvättfiirestånderska .......................	700	—	—	—
Tvättbiträdeu.............................	365
Sömmerska....	365	—	—	—
Maskinist.......	1.500	—		_
Maskinistbiträden...........	1,200	—	•-	— 1
Gårdsvaktmästare, tillika snickare...... Gårdsvaktmästare, tillika trädgårds-	1,000	—	250	—
mästare....................................	1,500	—	—
Apoteksbiträde................	365	--	—	- !
Automobilförare... .	1,800	_	_	_
Portvakt....................................... Till arvode åt extra personal jämlikt § 25 i reglementet för sjukhuset an-	1,200			"
visade. ...	3,000	_	_	_

		Regleran-det sker	Regleran-det sker
		genom	proviso-	Beloppet
Summa.	nedan-stående bestäm-melse i avlönings-roglemen-tet med till-	år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade	utgår oförändrat under år 1922, .intill dess annor-lunda beslutes.	Anmärkningar.
		löneplan.	belopp.
Kr.			Kr.		Kr.
							j Av arvodet utgör 700 kr.
2,200	—		2,440	—		-	< ersättning för bostad \| med bränsle och lyse.
							\|Nu medgivna tillägg å
750	—	—	900	—			J arvodet a 100 kr. efter I 5, resp. 10 år utgå oför-\| ändrade.
500	—	—	600	—»	—	—
370	—	—	450	—	—	-
1,500	—	—''",''	1,740	—	—		(Utöver arvodet utgår er-
365	—	— •	450	—	-		I sättning för kost ä 2 \| kr. och hyresbidrag å y 1 kr. för dag.
365	—	—	450	—	—		fNu medgivna tillägg å
700		—	870	—	—		1 arvodet å 100 kr. efter \| 5, resp. 10 år utgå oför-\| ändrade.
							Utöver arvodena utgå er-
365	—	—	450	—	—	—	\| sättning för kost å 2
365	—	—	450		—		\|'' kr. samt hyresbidrag å ’ 1 kr. för dag.
1,500	—	—	1,740	—	—	—
1,200	—	—	1,410	—	—	—
1,250	—		1,470	—	—
1,500		_	1,740				fUtöver arvodet utgår er-
365	—	—	450	—	—	—	\| sättning för kost å 2 \| kr. samt hyresbidrag å
1,800		—	2,100	—	—	—	l 1 kr. för dag.
1,200	—	—	1,410	—	—	—
3,000			3.500

187

• ''■ ••••*''	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.
			enligt				1 Reglcran-	Regi eran-! det sker
Befattning.			K. k.d.az/6 1920, ang. grunder för till-			genom nedan- stående	proviso- : riskt för i år 1922 genom	Beloppet utgår oförändrat	Anmärkningar.
	enligt stat.		fällig löne-förbättring	Summa.	melse i avlönings-	arvodets höjande med 16 %	år 1922, intill dess
.			1921 föi- viss per-sonal vid armén.			reglemen-tet med till-hörande löneplan.	till nedan-stående avrundade belopp.	annor- lunda beslutes. 1
1	Kr.		Kr.		Kr.			Kr.	Kr.		''
1 J Till vikariatsersättning under sjukdom									''	i
	500	_	_	_	500	_	_	600 -	—	—
j För beredande av tjänstledighet för									1
j sjukhusets personal anvisade......... j	6,400	—	—	—	6,400		—	7.400 -	- !		1
Stat för garnisonssjukhuset
å Karlsborg.
Sjukhusväbel.................................	1,500	—		—	1,500	—	—	1,740:—	_	1	(Xu medgivna tillägg å
Översköterskor .............................	600	—		—	600	—	—	780 —			\| arvodet å 200 kr. efter \| 5, resp. 10 år utgå
Kokerska (föreståndarinna för köket)...	100	—	—	—	400	—	—	480-—	—	—1	[ oförändrade.
Köksbiträde..................................	300	—	—		300	—	—	360j—	____
För beredande av tjänstledighet åt
j sjukhusets personal samt till vikariats-\| ersättning under sjukdom anvisade	300	—	—	—	300	—	—	360 -	—	—
i Stat för garnisonssjukliuset										1
i Boden.
Sjukhusväbel, tillika sysslo- och upp-										\|
bördsman................................	: 1,500	—	—	—	1,500	—	—	1,740 —	—
Husmoder ..............................	. 800	—	—	—	800	—	—	1,020:-		-
Översköterskor ............	. 600	—	—	—	600		—	780-		--	Utöver arvodena utgår
Kvinnliga sköterskebiträden.........	365		—	—	365 500		—	450 — 600;-		—	kallortstillägg enligt 12 § i avlöningsreglemen-tct. Åt husmodern och
Kokerska.........................	500			—	—	—		—
Köksbiträde.......................	i 370		—	_	370		—	450—	—		översköterskorna utgå
j Tvättförestånderska (för utförande in											nu medgivna tillägg å arvodena ä 200 kr. efter
tvätt och lagning) ............	500		—		500		—	600 —	—	—	5, resp. 10 år oför-
Tvättbiträde .............	350		—	—	350		—	420''—	■ —	—	ändrade.
1 Maskinist......................	j 1,500		—		1,500		—	1,740—	\| _	—
'' Eldarbiträde ........................	900		—		900	—	—	1,0501 —	! —

188

Nuvarande arvodesbelopp

Befattning.

enligt

stat.

Kr.

enligt
K. k. d. 22/e
1920, ang.
grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år

1921 för

viss personal
vid

Kr.

Summa.

Kr.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsrcglcmentet
med
tillhörande

löneplan.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess
annorlunda beslutes.

Kr.

Anmärkningar.

Gårdskarl, tillika portvakt (avsedd även
för renhållning, vedhuggning och ved bärning)

.................................

Bör beredande av tjänstledighet åt sjuksköterskorna
samt till vikari atsersättning
jämväl under sjukdom åt övrig
tjänstepersonal ........................

Stat för arméns sjuksköterskekår.

| Sjuksköterskor ..............................

j För anställande av extra sjuksköterskor
anvisade...................................

Stat för polispersonalen 1 Boden
och å Karlsborg.

| Extra konstaplar ...........................

Beräkning av anslaget för avlöning
till personal vid staber och truppförband
m. 11.

j Förberedande av fyllnad tillfanjunkares
dagavlöning åt sergeanter, kommenderade
såsom biträden hos regements!
intendenter anvisade ..................

Förteckning över i stat icke uppförda
arvoden in. in.

I Fortväbel......................................

900

450

780

11,700

1,330

11,497

1,200

750

— 300

900

450

780

11,700

2,080

11,497

1,500

930

13.590

Se anm. '' —

1,050

540-

1,7401—

fUtöver arvodet utgår kall
ortstillägg enligt 12 {
{ i avlöningsreglementet

Avlöningen utgår från och
med år 1922 med dels
arvode till belopp, motsvarande
lön i 1. lönegraden
i löneplan C-,
dels kallortstillägg enligt
12 § i avlöningsreglementet.

Il,497j50

(Utöver arvodet utgår

kallortstilläggenligtl2§
[ i avlöningsreglementet.

Bilaga 2.

De sakkunnigas rslag »örande reglerande av de arvoden eller däremot svarande ersättningar, vilka
under år 1921 utgå enligt nedan upptagna, av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda
stater under fjärde huvudtiteln, sjöförsvaret.

	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.
Befattning. ■	enligt stat. Kr.	enligt K. k. d.30/e 1920, ang. grunder för till-fällig löno-förbättring under år 1921 för viss per-sonal vid marinen. Kr.	Summa. Kr.	Regleran-det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-reglemen-tet med till-hörande löneplan.	Regleran-det sker provi so- 1 riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade belopp. Kr.	Beloppet utgår oförändrat under år 1922, intill dess annor- lunda beslutos. Kr.	: I Anmärkningar. \|
Stat för marinförvaltningen. Chefen för fortiftkationsavdelningen ...	1,000	_	_		1.000	_	—	1.170				J 1
Stat för marinstaben. Bibliotekarie .................................	1,800	—	450	—	2,250	—	—	2,610	—	—		(Arvodet utgår endast J under förutsättning att \| befattningen uppehälles \ av officer i reserven.
Stat för sjökrigsliögskolan.
Till lärare i allmänna kursen an-
visade.......................................	10,200	—	—	—	10,200	—		—	—	10,200	—
Till lärare i fortsättningskursen an-
visade.......................................	9,975		—	—	9,975	—	—	—	-	9,975	—
Till ledare av krigsspelsövningar an-
visade.......................................	150	—	—	—	150	—	—	—	—	150	—
Till repetitörer anvisade..................	1,200	—	—	—	1,200	—	—	—	—	1,200	—
Stat för sjökrigsskolan.												.
Lärare i gymnastik och vapenföring,
tillika ledare av kadettemas idrotts-övningar....................................	1,000				1,000	_	_	_	_	1.000	_

190

	j Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.
Befattning.	enligt stat. Kr.	enligt K. k.d.3% 1920, ang. grunder för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för viss per-sonal vid marinen. Ivr.	Summa. Kr.	Regleran-det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-regleraen-tet med till-hörande löneplan.	Regleran-det sker proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade belopp. Kr.	Beloppet utgår oförändrat under år 1922, intill dess annor- lunda beslutos. Kr.	'' Anmärkningar. ■ 1
Adjutant, tillika bibliotekarie.......... Kadettofficerare från flottan för 12	450 ■	-		1	450	_	—	—	_	—		/Arvodet föreslås skola \ indragas.
månader..............................	450				450					450
Kadettofficer från flottan för 3 må-
nader...........................	112	50			112	50				112	50
Kadettofficer från kustartilleriet vid
skolan i land........................	450	—	-jr—		450	—	—	—	—	450	—
Läkare....................	865	—	—		865		—	1,020	—	—	—
I Intendent .....................	1,095	—	—	—	1,095	—	—	1,290	—
! Portvakt .....................	750	—	—	-	750	—		870
Stat för skcppsgosseskolan i Karlskrona.										"
För inövande av hornblåsare och tram-
slagare.......................	2,000		O 8 1—4	_	3,000	—		3,480	—	—	—
Stat för skeppsgosseskolan i Marstrand.
\| För inövande av hornblåsare och trum-
slagare.......................................	2.000	—	1,000	—	3,000		- i	3,480	—	.....	—
i Stat för mariniutendentskolan.
Karlskrona station.												*
Till lärare i reglemente för marinen
och i intendenturtjänst samt övriga lärare anvisade........................	850	—	-	J	850		- i			850:

191

j Nuvarande arvodesbelopp
'' ...	enligt
	K. k. d.s0/&
	1920, ang.
	grunder
Befat tning.	för till-
\| enligt	fånig löne-	Summa.
stat.	förbättring
f> £ • , • •	under år
	1921 för
	viss per-
\|	sonal vid
■	marinen.
1 Kr.	Kr.	Kr.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Reglerandet
åker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsreglcmentet
med
tillhörande

löneplan.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Kr.

Beloppet
utgår ;

oförändrat

under

år 1922, j

intill dess''
annorlunda

beslutes.

Kr.

Anmärkningar.

Stockholms station.
Lärare i reglemente för marinen

Lärare i intendentnrtjänst.........

Till övriga lärare anvisade.........

800

150 —

Beräkning av anslaget till avlöning
för flottans kårer och stater.

I Lärare vid minskolan i kemi och läran

om sprängämnen ........................

i Tillsyningsmän vid stationernas häkten
och arrester ...................... j

Stat för flottans officerskår.

Årligt tillägg till fasta lönen åt be-j
ställningshavare, som, utan att upp-;
bära flaggmans lön, förordnas att|
uppehålla viss chefsbefattning ......

Årligt arvode åt beställningshavarej
som förordnas att samtidigt uppe-,
hålla befälhavande amirals- och sta-!
tionsbefälhavarämbetena i Karlskrona
.......................................!

Stat för mariningenjörkåren.

Extra mariningenj örer.............. j

Torpedingenjör, som förestår torpedverkstaden
i Karlskrona ............

Mariningenjörsstipendiater...............! 1.200

2,000

3,000-

1 —			200
—		—	600	—	—	—
_			7,500
	—	—	800	—		—
	—	—	150		_	—
	—		2,000	—	_	— 1
!-		-	3,000	—		—
	800		3,895	—	Se anm.	—
	—	—	1,000	—	Se anm.	—
—	300	_	1.500	—	—	1,740

200;-

600-

7,500-

800;-

150!—

2.000;

3,000-

Arvodet utgår för uppehållande
av någon av
följande befattningar,
nämligen såsom chef
för marinförvaltningen
eller marinstaben, stationsbefälhavare
eller
högste befälhavare över
kustflottan.

Arvodet utgår från och
med år 1922 med belopp,
motsvarande lön i
14. löneklassen i löne\
plan C.

Därest lön åtnjutes i
lägre lönegrad än 13.''
lönegraden i löneplan C.,;
utgår lönefylIliad med
. 480 kronor.

192

	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.
1							Regieran-	Regieran-
1			enligt			det sker	det sker
			K. k. d.	°/o			genom	proviso-	Beloppet utgår oförändrat
i			1920, ang.			nedan-	riskt för
i			grunder			stående	år 1922
1 Befattning.			för till-			bestäm-	genom	Anmärkningar.
	enligt	fällig löne-	Summa.	melse i	arvodets	år 1922,
	stat.		förbättring	avlönings-	höjande
			under	är			reglemen-	med 16 %
			1921 för viss per-			tet med till-	till nedan-stående	lunda beslutes.
			sonal vid			hörande	avrundade
			marinen.			löneplan.	belopp.
■	Kr.		Kr.		Kr.		Kr.	Kr.		Kr.
Stat för marininteudenturkåren.												\|Av arvodet anses 700
i Advokatfiskal vid Karlskrona station	2,500				2,500			3,000	"			< kr. utgöra tjänstgörings-\| penningar.
Stat för flottans ecklesiastikstat.
Regementspastorn vid flottans station
i Stockholm ............................	1,600	—	—	—	1,600	—	—	1,860	—	—	—
\| Bataljonspredikanten vidflottans station
j i Stockholm ..............................	1,200	—	—	—	1,200	—		1,410	—	—	—
Klockaren vid Skeppsholms församling Kyrkvaktaren vid Amiralitetsförsam-	600	—	—	—	600	—	—	720	—	--	—	(Utöver arvodet utgå 350
lingen i Karlskrona.....................	150	~			150		~			150		k kr. såsom ersättning för [ mistad bostadsförmån.
Stat för marinläkarkåren.
1 Marinläkare av 1. graden (sjukhus-
1 läkare i Karlskrona).....................	1,000	—	--	—	1,000	—	31 §.			—	—
j Marinläkare för verkställande av ögon-undersökningar och ögonbehandling Marinläkare av 1. graden, placerad å	1,000	—	—	—	1,000	—		1,170	—	—	—
Oscar-Fredriksborg .....................	500	—	—	—	500	—	—	600	—	—	—	\|Nu utgående dagarvode
Marinläkarstipendiater..................	900		300		1,200			1,410				] vid tjänstgöring i land \ höjes från 8 kr. till

				l 12 kr.
Stat för flottans poliskår.												\|Nu medgivna ålderstill-
Poliskommissarien i Karlskrona.........	1,900	—	800	—	2,700	—	—	3,210	—	—	—	I lägg å 200 kr. efter 5, \| resp. 10 år utgå oför-l ändrade.

193

Befattning.

*''<•: *>■>}.; • .•''ro;

Nuvarande arvodesbelopp

! enligt i
j K. k. d. 8% |
11920, ang !

grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år

1921 för

enligt

stat.

j viss personal
vid

Summa.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Rcglcrandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsrcgleniem

tet med
tillhörande

lönoplan.

Reglerandet
sker
* provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets i
höjande !
med 16 % ''
till nedanstående

avrundade
belopp.

Beloppet
utg&r J
oförändrat
under *

år 1922,

[intill dess1
i annor|
lunda .. i
beslutcs.

,f • I

i ■ - i	Kr.	,]''	Kr.		Kr. .	Kr.	Kr.	Kr.
\| hr< : : Stat för sjörullföringsområdes-	G y .,	; .1 •''	• - \|		,.4‘- i •		j
befälhavarna och deras	■		.i					-
biträden.								• '' ■
Sjörullföringsomradesbefälkavare i			■1		'' 1
Stockholm .....................................	2,190	—	912;50	3,102 50		3,600-	—
Sjörullföringsomrädesbefälhavare i
Göteborg, Mahnö, Karlskrona, Ström-					i: ‘ -!i Tj. .		• '':[•
stad och Härnösand...................	1,825		912j50	2,737 ;50	—	3,180-	•-i 7iT-
Sjörullföringsbiträde i Stockholm......	1,277	50	730	—	2,007 50		2,340 —	—
» » Göteborg,					''--i''.
Malmö, Karlskrona, Strömstad och	*>;•	"1			... ,-f i- i *;• r	*• ''! : ■ .		; -
l Härnösand ............................... r ,/f f,«-‘ • >>)<<■■ •! ‘ . i	1,095		730		1,825\|—		2,130 -	i • ■
\ Stat för kustartilleriet.			■: ÖV		•; • ■ 4 ■			r
1 Kegementspastor ...........................	1.000 ■ J	i.	—		1,000:--	—	1.170\|-
Fästningspredikant. . . .....................	120			-	i 120 -	—	150-	i • ;i;—

.. J

’ t"

; t

''Anmärkningar.

Arvode utgår endast under
förutsättning att
> resp. befattning uppehälles
av personal ii
reserven.

334 21

194

Bilaga 3.

Förteckning över framställningar rörande lönereglering för officerare ocli underofficerare
med rederlikar vid armén, vilka överlämnats till de sakkunniga.

Arméförvaltningens artilleridepartements framställning den 1 juni 1915 rörande
vissa arvoden åt tygstatspersonal m. m.;

civilkommissionens framställning den 17 juni 1915 rörande införande av nytt
avlöningssystem samt förenklad uppställning av stater och avlöningslistor jämte
arméförvaltningens häröver avgivna utlåtande den 13 december 1915 m. m.;

arméförvaltningens framställning den 16 oktober 1916 rörande förhöjd avlöning
för viss personal, uppförd å ämbetsverkets, artilleriets fabrikers och tyganstalters
m. fl. stater;

arméförvaltningens civila departements skrivelse den 31 oktober 1916 med överlämnande
av framställningar rörande förhöjd avlöning åt betjäningen vid artillerioch
ingenjörhögskolan m. fl.;

militärbefälhavarens på Gottländ skrivelse den 11 nov. 1916 rörande förbättrade
avlöningsförmåner för rullföringsbefälet på Gottländ järnte arméförvaltningens intendents-
och. civila departements häröver avgivna utlåtande den 12 december 1916;

rullföringsbefälhavares och rullföringsbiträdens inom Kopparbergs inskrivningsområde
framställning rörande förbättrade avlöningsförmåner jämte chefens för femte
arméfördelningen häröver avgivna utlåtande den 22 dec. 1916;

rullföringsbefälhavares och rullföringsbiträdens inom Värmlands inskrivningsområde
framställning rörande tillfällig löneförbättring jämte arméförvaltningens civila
departements häröver avgivna utlåtande den 19 dec. 1916;

rullföringsbefälets inom första arméfördelningsområdet framställning rörande
förbättrade avlöningsförmåner jämte chefens för första arméfördelningen häröver avgivna
utlåtande den 22 dec. 1916;

chefens för tredje arméfördelningen framställning den 8 dec. 1916 rörande
tillfällig löneförbättring Och lönereglering för officerare, underofficerare och vederlikar
vid armén jämte arméförvaltningens civila departements häröver avgivna utlåtande
den 14 dec. 1916;

i vi llf öringsbef älhavares och rullföringsbiträdens inom Uppsala inskrivningsområde
framställning rörande ökade avlöningsförmåner jämte arméförvaltningens civila departements
häröver avgivna utlåtande den 28 dec. 1916;

befälhavarens för Göteborgs och Bohus inskrivningsområde och chefens för
tredje arméfördelningen framställningar rörande löneförbättring m. m. åt förrådsförvaltaren
vid Göteborgs stads landstormsområde jämte arméförvaltningens civila
departements häröver avgivna utlåtande den 22 dec. 1916;

rullföringsbefälhavares och rullföringsbiträdens inom Västmanlands inskrivningsområde
framställning rörande förbättrad avlöning från och med år 1917;

vissa rullföringsbiträdens inom Stockholms lantrullföringsområde framställning
rörande förbättrade avlöningsförmåner jämte arméförvaltningens civila departements
häröver avgivna utlåtande den 19 dec. 1916;

195

rullföringsbefälhavares och rullföringsbiträdens inom andra arméfördelnings
området framställning rörande hy stat fÖT rullföringsbefälet jämte arméförvaltningens
civila departements häröver avgivna utlåtande den 28 dec. 1916;

befälhavares och biträdens vid rullföringsområdena ihom tredje arméfördelningen
framställning rörande ökade avlöningsförmåner m, fn. jämte arméförvaltningens civila
departements häröver avgivna utlåtande den 28 dec. 1916;

inspektörens för infanteriet skrivelse den 26 juli 1917 rörande vissa löneför
mån er vid armén (jämte infordrat yttrande av chefen för infanteriskjutskolan);

kommendantens i Boden framställning den 27 juli 1917 rörande Viss ändring i
det för Boden utgående avlöningstillägget jämte arméförvaltningens civila departements
yttrande i ärendet den 3 augusti 1917;

befälhavarens för Hällands regemente framställning rörande löneförbättring åt
förrådsvaktmästare jämte arméförvaltningens civila departements yttrande i ärendet
den 10 aug. 1917;

inspektörens för kavalleriet framställning den 17 aug. 1917 rörande lönereglering
för honom underställd personal;

chefens för fjärde arméfördelningen skrivelse den 27 aug. 1917 med överlämnande
av yttranden frän honom underställda truppförbandschefer rörande synpunkter
vid en blivande lönereglering;

chefens för intendenturkåren skrivelse den 1 sept. 1917 rörande synpunkter
vid en blivande lönereglering;

svenska underofficersförbundets framställning den 30 sépt. 1917 rörande vissa
ändringar beträffande avlöning och pension för underofficerare;

T. Schuberg m. fl. förrådsvaktmästares framställning om förbättrade avlöningsförmåner
för förrådsvaktmästare samt chefens för fortifikationen yttrande i ärendet
den 18 sept. 1917;

C. J. Forssén m. ''fl. rullföringsbiträdens framställning rörande ny stat för rullföringsbiträdena
jämte arméförvaltningens civila departements häröver avgivna utlåtande
den 16 nov. 1917;

O. Tjernberg och G. Hagström såsom ombud för arméns gevärshantverkare med
framställning rörande gevärshantverkares tjänsteställning m. m.;

generalfälttygmästarehs framställning den 4 okt. 1917 rörande personalén vid
artilleriets fabriker och tyganstalter;

chefens för Västerbottens regemente framställning den 18 maj 1918 aug. avlöning
till regementets bataljonsläkare jämte däröver avgivet utlåtande;

chefens för krigsskolan framställning den 2 maj 1918 ang. avlöning till två
fanjunkare vid krigsskolan;

framställning den 22 dec. 1917 från åtskilliga förrådsvaktmästare ang. förbättrade
avlöningsförmåner;

framställning den 4 april 1918 från åtskilliga förvaltare vid intendenturkåren
ang. löneförbättring;

kommendantens i Boden framställning den 12 aug. 1918 om förnyad utredning
ang. passagesystem vid Bodens trupper;

chefens för krigsskolan framställning den 26 nov. 1918 ang. höjning av vissa
lärararvoden jämte däröver avgivna yttranden;

chefens för krigshögskolan framställning den 15 juli 1918 ang. förhöjning av
vissa lärararvoden jämte häröver avgivna yttranden;

arméförvaltningens civila departements skrivelse den 22 okt. 1918 ang. anslag
för artilleri- och ingenjörhögskolan;

196

fästningspolispersonalens i Boden skrivelse den 20 nov. 1918 ang. beredande av
extra hyresbidrag för nämnda personal jämte kommendantens i Boden häröver avgivna
yttrande;

kommendantens i Boden underdåniga skrivelse den 24 nov. 1918 om beredande
av fri läkarvård och fria medikamenter för viss personal vid fästningens poliskår;

Musikaliska akademiens framställning den 30 april 1919 ang. befordran för
arméns musikdirektörer m. m.;

styrelsens för svenska musikunderofficerarnas riksförbund framställning den 5
juni 1919 ang. lönereglering m. m.;

inspektörens för militärläroverken framställning den 2 dec. 1919 ang. förbättrade
avlöningsförmåner för elever vid militära högskolor;

chefens för artilleri- och ingenjörhögskolan framställning den 27 nov. 1919
ang. d:o;

chefens för krigshögskolan framställning samma dag ang. d:o;
en av styrelsen för artilleriets fabrikers och tyganstalters tjänstemannaförening
den 20 dec. 1919 gjord underdånig framställning om lönereglering;

chefens för III arméfördelningen framställning den 22 dec. 1919 om hel dagavlöning
året om för musikpersonal;

framställning den 26 jan. 1920 ang. löneförbättring åt gårdsvaktmästaren vid
garnisonssjukhuset i Stockholm;

chefens för IV arméfördelningen framställning den 20 jan. 1920 ang. särskilt
hyresbidrag åt vissa underofficerare;

framställning den 6 febr. 1920 ang. ökade avlöningsförmåner åt i Boden placerat
rullföringsbiträde;

fortifikationskassörernas och departementsskrivarnas vid fortifikationen framställning
den 25 febr. 1920 ang. förbättrade avlöningsförmåner;

framställningar av inspektören för infanteriet m. fl. i maj 1920 ang. tiden för
den militära löneregleringens trädande i kraft;

förrådsvaktmästarnas vid armén framställning den 4 maj 1920 ang. förbättrade
avlöningsförmåner;

en av styrelsen för fortifikationens och trängens tygstaters tjänstemannaförening
den 10 aug. 1920 gjord framställning i fråga om lönereglering för tygverkmästare
och tyghantverkare m. m.;

svenska underofficersförbundets skrivelse den 19 aug. 1920 ang. lönereglering;
fästningspolispersonalens i Boden framställning den 23 sept. 1920 ang. lönereglering
;

chefens för generalstaben skrivelse den 23 okt. 1920 med vissa synpunkter rörande
lönereglering för arméns personal;

kommendantens å Karlsborg framställning den 20 juli 1920 ang. bibehållande
av arvode under viss ledighet jämte däröver avgivna yttranden;

förrådsvaktmästarnas vid armén framställning i dec. 1920 ang. lönereglering;
arméförvaltningens civila departements och marinförvaltningens gemensamma
skrivelse den 29 aug. 1919 ang. flyttningshjälp till personal vid armén och marinen.

197

Bilaga 4.

Förteckning över framställningar rörande lönereglering för officerare och underofficerare
med vederlikar vid marinen, vilka överlämnats till de sakknnniga.

Framställning från flaggtorpeclmästare m. fl. vid Stockholms station den 1 nov.
1912 rörande högre dagavlöning jämte häröver avgivna utlåtanden;

stationsbefälhavarens i Karlskrona framställning den 2 aug. 1913 rörande förbättrade
löneförmåner för maskinister jämte marinförvaltningens häröver avgivna utlåtande; framställning

från flottans maskinister den 31 aug. 1913 rörande förbättrade
löneförmåner jämte häröver avgivet yttrande;

sjöunderofflcerssällskapets i Karlskrona framställning den 6 aug. 1913 rörande
omreglering av underofficerares avlöningsförhållanden jämte marinförvaltningens häröver
avgivna utlåtande;

framställning från Sveriges underofficersförbunds verkställande utskott den 26
nov. 1913 rörande underofficerarnas bostäder m. m. jämte häröver avgivna utlåtanden;

framställning från i marinförvaltningen tjänstgörande flaggunderofficerare den
23 april 1915 angående erhållande av arvoden jämte marinförvaltningens yttrande i
ärendet;

svenska sjöunderofflcerssällskapets framställning den 19 febr. 1916 angående
höjning av inkvarteringsbidraget jämte marinförvaltningens häröver avgivna utlåtande
;

framställning från underofficerarna vid Vaxholms kustartilleriregemente den 27
mars 1916 rörande lönetillägg jämte marinförvaltningens häröver avgivna utlåtande;

framställningar från vissa sjörullföringsbiträden om förhöjd avlöning jämte
marinförvaltningens yttrande i ärendet den 8 nov. 1916;

marinförvaltningens framställning den 14 dec. 1916 rörande tillfällig avlöningsförbättring
från och med år 1917 m. m.;

sjörullföringsbefälhavarnas i Härnösand och Strömstad framställningar om förhöjt
arvode jämte marinförvaltningens häröver den 13 dec. 1916 avgivna utlåtande;

framställning från sjörullföringsbefälhavare och sjörullföringsbiträden vid Malmö
sjörullföringsområde ang. förbättrad avlöning jämte marinförvaltningens häröver den
21 dec. 1916 avgivna utlåtande;

marinförvaltningens framställning den 5 mars 1917 rörande provisorisk lönereglering
för marinens personal jämte därtill hörande handlingar;

polispersonalens i Karlskrona framställning den 30 juli 1917 ang. förbättrade
löneförmåner jämte marinförvaltningens häröver avgivna utlåtande;

marinförvaltningens yttranden den 24 maj och den 1 nov. 1917 ang. avlöning
under vistelse å vissa sanatorier;

chefens för marinstaben skrivelse den 3 aug. 1918 rörande stamanställning av
reservofficerare m. m.;

amiralitetspastorns i Karlskrona framställning den 21 mars 1902 ang. förbättrad
avlöning för flottans ecklesiastikstat jämte häröver avgivna yttranden;

bataljonspredikanternas vid flottans station i Karlskrona framställning den 3
sept. 1904 ang. löneförbättring jämte häröver avgivet yttrande;

19 8

chefens för kustartilleriet skrivelse den 15 okt. 1918 ang. beredande av beklädnadshjälp
till kustartillerikadetter och fänrikar vid kustartilleriet jämte häröver avgivet
yttrande;

marinförvaltningens skrivelse den 26 febr. 1913 ang. ändrade grunder för skeppsportions
utgående i vissa fall;

framställning i sept, 1919 av ingenjör-spersoual vid marinen aaig. lönereglering;
biträdande slaftionsingenjören G. A. Eklunds skrivelse den 14 okt. 1919 ang.
förbättrade löneförmåner;

chpfens för kustartilleriet skrivelse den 16 dep. 1918 ang. förbättrade förmåner
för officerare, kommenderade såsom elever vid militära skolkurser;

stationsbefäjhayarens vid flottans station i Stockholm framställning den. %7 jan.
1920 ang. behovet av en lönereglering för flottans personal;

en den 6 febr. 1920 av flottans station i Karlskrona tillhörande officerare och
civilmilitära beställningshavare gjord framställning om lönereglering;

sjöunderofficerssällskapets i Karlskrona skrivelse den 11 febr, 1920 ang. lönereglering
;

chefens för kustartilleriet skrivelse den 14 febr. 1920 ang. behovet av en. snar
lönereglering;

flottans maskinistförenings framställning den 7 jan. 1920 ang. förhöjda avlöningsförmåner
;

flottans maskinistförenings framställning den 13 nov. 1919 ang. förhöjning i
dagavlöningen för uppbördsmaskinister under viss tjänstgöring;

maskinisternas vid kustartilleriet framställning den 15 mars 1920 ang. likställighet
i löneavseende med marinens övriga maskinister;

framställning den 7 maj 1920 av Karlskrona station tillhörande kockar och hovmästare,
korpraler, som tillerkänts avlöning lika med underofficer av 2. graden, om
full likställighet med sådan underofficer;

chefsintendentens vid Karlskrona station skrivelse den 28 juni 1920 ang. höjda
missräkningspenningar för kassörerna vid flottans stationer.

199

Särskilda yttranden.

Beträffande nedannämnda delar av de sakkunnigas betänkande och
förslag hava avgivits följande särskilda yttranden:

Av herrar Lybeck, Ny qvist, Tallberg och Tböruell, vilka, med instämmande
av herr Näsinan, anfört:

»Då det gällt för de sakkunniga att i förslaget till avlöningsreglemente
tillämpa den i »allmänna grunder», del 1 sid. 25, angivna principen
att vid bestämmandet av avlöniugsbelöppen för den militära personalen
låta sig angeläget vara att beakta förefintliga möjligheter till jämförelse
mellan militära och civila tjänstemän beträffande tjänsteåliggandenas
omfattning och därmed förenat ansvar, hava de sakkunniga enligt vår
mening i viss mån undervärderat det militära arbetet i förhållande till
det civila. Trots de jämförelser, som de sakkunniga gjort mellan militära
och civila tjänstemän, vilka jämförelser i stort sett synas oss godtagliga
och hållbara, har avlöningen för den militära beställningshavaren
mestadels icke uppnått slutlönen för den civila befattningsinnehavare,
med vilken jämförelsen ägt rum. Detta framträder särskilt i fråga om
regementsofficerarna.

De sakkunniga synas icke hava tagit skälig hänsyn till sådana förhållanden,
som ställa militära beställningshavare i ogynnsammare ställning
än motsvarande civila tjänstemän. Särskilt märkes då den tidigare
avgångsåldern för de förstnämnda. Denna tidiga avgångsålder kan i
undantagsfall vara överensstämmande med den enskildes fördel, men
utgör i flertalet fall enligt vår bestämda övertygelse en synnerligen
kännbar olägenhet för beställningshavaren på grund av svårigheten att
efter avskedet från aktiv tjänst uppbringa den inkomst, som utöver
pensionen är oundgänglig för att kunna försörja en familj. Den tidigare
avgångsåldern för militärpersonalen utgör ett statsintresse, som måste
tillgodoses, ehuruväl detta sker i strid med den enskildes önskningar.
Under tjänstetiden är den militära personalen i högre grad än flertalet
civila tjänstemän underkastad förflyttningar av längre eller kortare varaktighet,
vilka i regel medföra ekonomiska uppoffringar, även om viss
ersättning för desamma utgår. Vidare medför skyldigheten att i tjänsten
bära och underhålla uniform betydande kostnader, särskilt på grund av

200

den starka slitning, persedlarna ofta äro utsatta för under de militära
övningarna.

Med hänsyn till ovanstående synas beloppen för militära beställningshavare
hava bort i allmänhet sättas högre än som skett i föreliggande
förslag, för att den i de allmänna grunderna uttalade principen
att bringa de militära avlöningarna i full jämnhöjd med de civila skulle
kunna anses vara i förslaget konsekvent genomförd. Då emellertid den
föreslagna löneregleringen, på grund av de fasta avlöningsbeloppens
höjning, i stort sett innebär en förbättring gentemot nuvarande förhållanden
och då det synes oss av vikt, att största möjliga enighet kan
ernås om ett i huvudsak godtagligt förslag, hava vi ansett oss i allmänhet
kunna biträda, vad de sakkunniga förordat. I nedannämnda avseenden
finna vi oss dock föranlåtna att yrka på ändrade bestämmelser,
och få alltså anmäla följande reservation.

De sakkunniga hava ansett, att överste (kommendör) bör i avlöningshänseende
jämnställas med överdirektör av lägre grad, och hava som
motiv härför (å sid. 53) anfört hänsyn till arten och omfattningen av de
militära chefernas tjänstgöring samt dem åliggande ansvar. Det är
tydligt, att vid en lönereglering en särskild lönegrad icke kan inrättas
för var och en beställningshavare, vars tjänst med avseende på omfattning
och ansvar i något avseende är avvikande från flertalet sådana
beställningshavare, med vilka han dock i stort sett kan anses likställd.
Men å andra sidan synes avlöningen för en viss lönegrad böra bestämmas
så, att den fullt motsvarar vad som kan anses skäligt för det övervägande
flertalet beställningshavare, som hänföras till ifrågavarande
lönegrad. Utav sammanlagda antalet överstar och kommendörer innehar
det vida övervägande flertalet regementschefs- eller motsvarande befattning.
Denna befattning bör alltså vara utgångspunkten för bestämmande
av överste-(kommendörs-)gradens avlöning.

De sakkunnigas uttalande, att överste-(kommeudörs-)lönen icke ansetts
kunna sättas högre än som föreslagits bl. a. av det skälet, att en del
överstebeställningar voro avsedda för befattningar, som i de civila
verken tillhöra personal i allenast byråchefs tjänsteställning, synes oss
ganska oegentligt med hänsyn till det ringa fåtal beställningshavare det
här kan vara fråga om. I själva verket torde avses tre å fyra militära
byråchefer i arméförvaltningen.

Om man söker jämföra omfattningen av den verksamhet med åt -

201

följande tjänsteansvar, som i de flesta fall tillkommer en regementschef,
icke minst med tanke på haus grannlaga. ställning såsom chef för störa,
sinsemellan ganska olikartade personalgrupper, med motsvarande tjänsteförhållanden
för överdirektörer, synes det oss icke riktigt att jämnställa
dylik befattnings innehavare med överdirektör av lägre grad, till vilken
hänförts cheferna för ämbetsverk med mindre omfattning, under det att
sådana överdirektörer, som äro chefer för större verk, placerats i den
högre lönegraden. Tages därtill hänsyn till det ekonomiska ansvar, som
påvilar regementschef i hans egenskap av beslutande i förvaltningsangelägenheter
av betydande räckvidd, torde enligt vår åsikt goda skäl tala
för att han jämnställes med överdirektör i den högre lönegraden. Detta
skulle emellertid medföra, att Överste (kommendör) bleve i avlöningshänseende
likställd med de beställningshavare, som av sakkunniga placerats
i 7. lönegraden, vilket givetvis icke vore önskvärt. En skillnad
i avlöningsförmåner av omkring 1,000 kronor, såsom nu är lörhållandet,
synes oss fortfarande lämplig. Uppflyttning av sistnämnda beställningshavare
till än högre avlöning skulle å andra sidan göra skillnaden
mellan dem och generalspersoner (flaggman) väl ringa. Vi hava nämligen
icke ansett oss böra yrka på en uppflyttning av de senare över
den av de sakkunniga föreslagna generaldirektörsgraden, oaktat skäl
härför icke skulle saknas beträffande vissa av desamma. På grund av
ovanstående torde överste (kommendör) böra tillerkännas en avlöning,
som ligger ungefär 1,000 kr. under den av de sakkunniga löreslagna

7. lönegraden (motsvarande högre överdirektörsgrad), d. v. s. ungefär
mitt emellan lägre och högre överdirektörsgraderna.

Vi fä alltså föreslå, att löneplanen beträffande överste (kommendör)
må erhålla nedanstående utseende:

A B C D E F G

12,480 12,720 12,960 13,200 13,440 13,680 13,920

Sådana av de sakkunniga föreslagna arvoden, som avsett att uppbringa
vissa beställningshävares avlöning till för överste (kommendör)
föreslaget belopp, synes oss även vid tillämpning av den av oss föreslagna
löneplanen för överste icke skäligen behöva sättas högre än vad
de sakkunniga ifrågasatt.

II.

I de av de sakkunniga å sid. 36 omförmälda yttrandena från militära
myndigheter under år 1920 har framhållits behovet av att för så 26 -

334 21

202

dajua, beställningshavai;e inom kompaniofficersgraden, vilkas befordran
blivit fördröjd på grund av sämre befordringsförhållanden inom vissa
truppförband, möjliggöra eu större utjämning av löneförhållandena, än
som redan åstadkommits medelst den tillfälliga löneförbättringen. Ue
sakkunniga hava oek i detta avseende föreslagit vissa åtgärder grundade
på den s. k. sneddningsprincipen, på sätt som närmare framgår av motiveringen
sid. 37 och avlöningsreglementet § 8. Ifrågavarande åtgärder
äro emellertid icke tillräckliga för att tillgodose de militära mvndigheternas
önskemål i detta avseende, vilka önskemål torde vara synnerligen
befogade. Med bibehållande av de sakkunnigas princip, att befordran
till högre grad alltid bör medföra löneförhöjning, vilken princip
synes fullt riktig, och utan ändring av föreslagna löneskalor, skulle eu
någorlunda tillfredsställande utjämning av befördringsförhållandena lämpligen
kunna ernås genom att låta kompaniofficerare vid befordran till
högre lönegrad tillgodoräkna sig hela tjänstetiden såsom officer, minskad
med den för gradens ernående stadgade minimitiden, alltså för till kapten befordrad
löjtnant 9, och lor till löjtnant befordrad underlöjtnant (fänrik) 2 år.

Pa grund av ovanstående fä vi föreslå, att $ 8, mom. 7, andra
stycket, t avlöningsreglementet mä erhålla följande ändrade lydelse: »— —
räkna sig till godo den tid intill tre dr, underofficer av 2. graden vid
marinen den tid intill sex dr, varunder han tillhört berörda lägre löneklass;
dock att kapten (ryttmästare) och löjtnant mä, utan hänsyn till vilken löneklass
han före tillträdandet av den högre beställningen tillhörde, tillqodoräkna
sig tiden från första anställningen såsom officer, minskad med för
kapten (ryttmästare) nio och löjtnant två do.

in.

Förslaget till avlöningsreglemente § 14, mom. 1, föreskriver, att
tjänstledighetsavdrag skall tillämpas så snart ledighet för sjukdom tillika
med semester eller därmed jämförlig ledighet överstiger 45 dagar årligen.
Ifrågavarande bestämmelse är direkt kopierad efter motsvarande bestämmelse
för civila tjänstemän vid kommunikationsverken m. fl. verk. Härvid
har emellertid icke tagits hänsyn till de säregna tjänstgöringsförhållanden,
som äro rådande för det stora flertalet av ifrågavarande militära
personal, i främsta rummet de officerare och underofficerare, som
tjänstgöra vid trupp eller ombord å fartyg. Någon viss normalarbetstid
kan på grund av tjänstens art icke i allmänhet fastställas för denna
personal, utan den dagliga arbetstiden företer betydande växlingar under
olika delar av året. I genomsnitt torde densamma icke understiga vad
som kräves av civila tjänstemän, och vissa perioder överstiger den med

203

säkerhet väsentligt den civila normalärbetstideu. Ersättning för övertidsarbete,
som vid civila, verk i vissa fall tillerkännes lägre tjänstemän,
förefinnes icke och torde icke heller lämpligen kunna företinnas på det
militära området. Den militäre beställningshavaren kan i allmänhet icke
disponera sin fritid lika oinskränkt som flertalet civila tjänstemän, bl. a.
därför att den dagliga arbetstidens fördelning på dygnets olika timmar
ofta icke kan i förväg bestämmas. Vidare måste flan i allmänhet vara
beredd att även efter de dagliga ö.vningarnas avslutande när som helst
bliva tagen i anspråk, i den män, tjänsfen så kräver; han befinner sig i
ett slags permanent beredskap, såvida han icke åtnjuter tjänstledighet.
Under vissa förhållanden, t. ex. ombord å fartyg, fordras särskilt tillstånd
att även under fritid avlägsna sig, om ock blott för någon timme. Detta
synes väl motivera, att möjlighet beredes den militäre beställningshavaren
att, i den mån tjänsteförhållandena tillåta, erhålla avdragsfri tjänstledighet
i något större utsträckning än som måhända erfordras på civila området.
Detta önskemål har i vidsträckt grad vant tillgodosett genom hittillsvarande
bestämmelser och har av de sakkunniga i viss mån beaktats i
förslaget till avloningsreglemente för manskapet. En ytterligare anledning
till att utvidga den föreslagna tidsbegränsningen för den avdragsfria
ledigheten synes ligga däri, att en militär beställningshavare på grund avtjänstgöringens
art, särskilt under vissa övningar, ofta är utsatt att
ådraga sig tillfällig sjukdom. Helst borde därför sjukledighet och tjänstledighet
i egentlig mening åtskiljas, i likhet med vad som för manskapet
föreslagits. För att emellertid i möjligaste mån ansluta bestämmelserna
för nu ifrågavarande militära personal till motsvarande för kommunikations-
och de övriga civila verken, hava vi begränsat oss till att för
militär personal i officers och underofficers ställning yrka på samma
bestämmelser som vi reservationsvis föreslagit för manskapet. Även beträffande
förstnämnda personal snille genom vårt förslag vinnas motsvarande
fördel som beträffande manskapet i fråga om minskat bokhålleri
vid vederbörliga expeditioner.

Vi fä alltså föreslå, att i § 14, mom. 1, efter orden »därmed jämförlig
ledighet» inskjutes:

»-— tjänstledighet icke överstigande tre dagar i en följd eller sådan
ledighet under sön- eller helgdag oräknad'')).

204

Av herrar Lybeck och Näsman, vilka yttrat:

»De sakkunniga hava i sitt förslag bibehållit de särskilda förmåner,
som i form av fördelaktigare tjänstårsberäkning eller arvoden tillkomma
vissa officerare vid generalstaben ävensom artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerare.
Dessa förmåner anse vi fullt berättigade, men vilja här
gorå det uttalandet, att liknande förmåner även böra på ett eller annat
sätt tillerkännas officerare vid marinstaben, för den händelse denna stab
vad anställningsvillkor m. m. angår erhåller en med någon av ovannämnda
staber motsvarande organisation.

Sakkunniga hava vidare infört vissa arvoden till de officerare vid
intendenturkåren, vilka tjänstgöra som regementsintendenter vid vissa
infanteri- och artilleriregementen m. m., men de göra i detta samband
icke något uttalande beträffande marinintendenturkårens personal. Det
torde komma att visa sig, att en revidering av denna kårs organisation
och omfattning samt av arbetsuppgifterna för dess personal är nödvändig,
men även att efter dylik revidering vissa befattningshavare vid denna
kår komma att befinnas vara på enahanda sätt som arméns intendenturpersonal
berättigade till särskilda arvoden. Vi hava med detta uttalande
velat hålla frågan öppen för framtiden.

Liksom de sakkunniga finna vi, att den meravlöning i förhållande
till underofficerare i allmänhet, varav flottans maskinistunderofficerare
må anses vara berättigade, huvudsakligen hänför sig till tjänstgöringsförhållandena
ombord, och att den sålunda skulle kunna åstadkommas
genom ökning av den skillnad i sjötillägg, som allaredan nu förefinnes
mellan å ena sidan maskinistunderofficerare och å andra sidan övriga
underofficerare. Då emellertid något förslag härutinnan icke nu föreligger
och då vissa svårigheter vid sjöavlöningens bestämmande förvisso kunna
uppstå, anse vi ej uteslutet, att frågan om maskinistunderofficerarnas
meravlöning framdeles måste på annat sätt regleras.»

Av herr Nilsson, som anfört:

»Den lönereglering, som sakkunniga utarbetat, lider av tvänne
väsentliga fel. För det första är den för dyr. Och för det andra tillerkänner
den vissa grupper av militära befattningshavare löneförmåner,
som skulle ställa dem i gynnsammare läge än jämförbara grupper av
befattningshavare inom den civila statsförvaltningen.

Med hänsyn härtill föreslår jag följande löneplan för underofficerare
och officerare.

205

Löneplan för underofficerare in. fl. (Uo).

1: -A ■ •'' ■ . L ö n e g r a d. '' ''	i Löno- klass.		0	r t	ä g r	U ]> p.
A.	B.	€.'' \|	1).	E.	F.	(i.
I V . V« y • J • '' • ! - • 1 \| »''1 ■ ‘		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
\|	1	1,980	2.070	2,160	2,250	2,340	2,430	2,520
\|	2	2,130	2,226	2,322	2,418	2,514	2,610	2,706
	3	2,280	2,385	2,490	2,595	2,700	2,805	2.910
i •	4	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
f	3	2,280	2,385	2,490	2,595	2,700	2,805	2.910
J	4	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3.144
2:a lönegraden ........................,	5	2,640	2,763	2,886	3,009	3,132	3,255	3.378
	tf	2.850	2,979	3,108	3,237	3,366	3,495	3,624
1 \|	7	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
1 '' 1	5	2,640	2,763	2,886	3,009	3,132	3,255	3,378
L	B	2,850	2,979	3,108	3,237	3,366	3,495	3,624
3:e lönegraden ........................:	7	3,060	3,198	3,336	3,474	3.612	3,750	3,888
	8	3,360	3,507	3.654	3,801	3,948	4.095	4,242
k’; A> '' .... f ” vv '' M ''	9	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4.440	4,596
i ''i-! f	7	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
1 i	8	3,360	3,507	3,654	3,801	3,948	4.095	4,242
1 4:e lönegraden ........................,	it	3,660	3,816	3.972	4,128	4.284	4,440	4,596
I	10	3.960	4,125	4,290	4,455	4,620	4,785	4,950
! ■, l	11	4.260	4,434	4,608	4.782	4,956	5,130	5,304

Löneplan för officerare in. fl. (O).

Lönegrad.		.• Löne- klass.		0	r t	s g r	« 1*	P-
	A.	B.	C. 1 D. 1	E.	F.	G.

’ v i ;■ , f\•• >S.-j.r >1 ; ö \| i * ■ • .			kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
l:a lönegraden .................	f .....1	1	2,340	2,448	2,556	2,664	2,792	2,880	2,988
2	2,640	2,763	2,886	3.009	3,132	3,255	3,378
	1	3	3,120	3,276	3,432	3,588	3,744	3,900	4,056
2:a lönegraden .............	1	4	3,600 4,080	3,765	3,930	4,095	4,260	4,425	4,590
i	5	4,254	4,428	4.602	4,776	4,950	5,124
	1	6	4,560	4.746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
	I	7	5,160	5,370	5,580	5.790	6.000	6,210	6,420
j S:c lönegraden ..................	1 1	8 9	5,670 6,180	5,889 6,409	6,108 6,638	6,327 6,867	6,546 7,096	6,765 7.225	6,984 7,554
	l	10	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
4:e lönegraden ..................	i ......\	11 12	7,710 8,310	7,950 8,550	8,190 8,790	8,430 9,030	8.670 9,270	8,910 9,510	9,150 9,750
5:e lönegraden :................		1 Q lo i	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
6:e lönegraden ...............		14	11,580	11,820	12,060	12,300	12,540	12,780	13,020
7:e lönegraden .................		15	13,200	13,500	13,800	14.100	14,400	14.700	15,000
8:e lönegraden .............		16	15,240	15,540	15.840	16,140	16.440	16,740	17,040

206

Beträffande den civilmilitära personalen finner jag mig föranlåten
att, likaledes med hänsyn till de löneförmåner, som tillkomma jämförbara
grupper av civila befattningshavare, föreslå vissa jämkningar i sakkunnigas
löneplan (C), nämligen att poliskonstapel hänföres till 2. lönegraden i
kommumikatioösverkens löneplan, att polisöverkonstapel hänföres till 4.
lönegradeti, att tyghantverkare, gevärshantverkare, hantverkare och fortmaskinist
hänföras till 5. lönegraden, och att poliskommissarie hänföres
till 9. lönegraden, allt enligt kommunikationsverkens löneplan.

I fråga om paragraferna 22 och 27 ansluter jag mig till det av herr
Widell här nedan gjorda uttalandet.»

Av herr Stcrky, som anfört:

»Enligt den vid förslaget till avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen
hava de vid arméns truppförband (garnisonssjukhuset i Stockholm)
anställda läkarna placerats sålunda, att bataljonsläkare (överläkare)
skall åtnjuta lön enligt 9. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal
m. fl. samt regementsläkare (chefläkare) enligt 11. lönegraden i
samma löneplan.

För närvarande äro nämnda beställningshavare, med hänsyn till de
enligt stat utgående löneförmånerna, likställda, bataljonsläkare med kapten
och regementsläkare med major. Genom de sakkunnigas nyssnämnda
förslag samt till följd av sättet för anordnandet av löneplanen för officerare
m. fl. skulle emellertid den nuvarande likställigheten väsentligen
rubbas. För bataljonsläkare skulle visserligen begynnelselönen inom de
olika ortsgrupperna bliva endast 60 kronor lägre än för kapten, men
skillnaden i slutlönerna skulle bliva icke mindre än 660 kronor på A-ort
och 696 kronor på Gf-ort. Beträffande avlöningen för regementsläkare
skulle till dessa beställningshavares nackdel begynnelselönerna bliva 1,200
kronor och slutlönerna 360 kronor lägre än för major.

Vad bataljonsläkarna beträffar, bör vidare beaktas, att de i regel
för uppflyttning till högre löneklass icke kunna, såsom för kaptener bifallet,
få räkna sig tjänstetid i lägre beställning tillgodo för uppflyttning
till högre löneklass. Innan en bataljonsläkare kan nå slutlönen, måste han
alltså nästan undantagslöst hava fullgjort minst 9 tjänstår i egen beställning;
detta i olikhet med kapten, vilken i varje fall får tillgodoräkna sig
sin tjänstetid såsom löjtnant, i den mån densamma överstiger 9 år.

På grund av löneskalornas konstruktion kan regementsläkare, vilken
fått befordran till sådan beställning, efter att förut hava innehaft bataljons -

207

läkarbeställning, vinna fördel av den s. k. sneddningsprincipens tillämpttitig
endast för det fall, att han kan räkna mer än 9 tjänstår såsom
bataljonsläkare, och även i bästa fall kan han vid sin utnämning icke
vinna uppflyttning till högre löneklass än den näst lägsta i den för
regementsläkare åvsedda 11. lönegraden. Åven i denna löneklass är
avlöningen icke mindre än 720 kronor lägre än i den lägsta löneklassen
för major.

På grund av det sålunda anförda har jag funnit de sakkunnigas
förslag i fråga om bataljonsläkarnas och regementsläkamas placering på
löneskalan icke vara tillfredsställande, utan har jag under de sakkunnigas
överläggningar förordat åtgärder i syfte att, utan frångående av principerna
för löfteregleringen i övrigt, söka på lämpligare sätt avpassa ifrågavarande
beätällningshavares avlöning. Härvid bär jag ansett, att såväl läkarpetsonalens
långa och dyrbara utbildning som en tillfredsställande rekrytering
av fältläkarkåren måste vara vägledande.

Efter vad jag under hand inhämtat å arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
äro av trupp förbandens läkare för närvarande vakanta dels en
regementsläkarbeställning, dels icke mindre än 23 av de på stat uppförda
batalj onsläkarbeställnin garn a. Flertalet av sistnämnda 23 vakanser hava
redan förefunnits under en lång följd av år och förekomma vid truppförband,
vilka äro förlagda till orter, där liten eller ingen enskild praktik
är att påräkna för vederbörande läkare. Nödvändigheten att såvitt
möjligt underlätta rekryteringen av de viktiga läkarbeställningarna vid
arméns truppförband synes mig alltså utgöra en särskild anledning att
bereda regements- och bataljonsläkare en något bättre ställning i avlöningshänseende.
Detta syfte synes mig lämpligen kunna rinnas genom
att hänföra bataljonsläkarna (överläkaren med bataljonsläkares bin vid
garnisonssjukhnset i Stockholm) till 10. och regementsläkarna (chefläkaren
vid nämnda sjukhus) till 12. lönegraden i löneplanen för eivilmilitär
personal. Härigenom komma visserligen avlöningarna för bataljonsläkare
att genomgående ställa sig högre än för kapten, i det att exempelvis
begynnelselönen blir 720 kronor högre på A-ort och 792 kronor högre
på G-ort ävensom slutlönen 240 kronor högre på samtliga orter. Detta
relativt obetydliga försteg för bataljonsläkare anser jag dock vara fullt
motiverat dels av ovan redan anförda förhållande, att bataljonsläkare för
vinnande av uppflyttning till högre löneklass i regel icke bär att räkna
sig till godo någon tjänstetid i lägre beställning, dels ock av den högre
av gångsåldern.

För regementsläkare kommer den av mig förordade placeringen inom
löneplanen att medföra högre lön än för major, först sedan vederbörande

208

kan räkna minst 6 tjänstår i graden, och blir slutlönen för den förre i
allt fall blott 120 kronor högre än för den senare — ett försteg, som
även det synes vara fullt betingat av den högre avgångsåldern.

Såsom konsekvenser av den av mig förordade placeringen av bataljonsläkare
och regementsläkare anser jag, att uppflyttning till närmast
högre lönegrad inom löneplanen, än som av de sakkunniga förslagits,
bör äga rum jämväl beträffande dels regementsveterinär, dels ock marinläkare
av 1. graden.

Av huvudsakligen nu anförda grunder har jag inom de sakkunniga
yrkat,

att de sakkunniga bort föreslå, att i den till deras förslag till avlöningsreglemente
fogade tjänsteförteckningen, i vad densamma avser löneplanen
för civilmilitär personal m. fl., följande läkarbeställningar bort
upptagas sålunda, nämligen bataljonsläkare (överläkare vid garnisonssjukhuset
i Stockholm) samt regementsveterinär i 10. lönegraden, marinläkare
av 1. graden i 11. lönegraden och regementsläkare (chefläkare vid
nämnda sjukhus) i 12. lönegraden.

I de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente hava i 6 § 3 mom.
införts vissa bestämmelser därom, att såsom villkor för beställningshavares
uppflyttning till högre löneklass skall gälla, att uppskov med uppflyttningen
icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad
tjänstgöring under den tid, beställningsliavaren tillhört den lägre
löneklassen. I samma paragrafs 4 mom. återfinnes vidare förslag därom,
att den framtida verkan av sådant beslut under viss förutsättning må
vid fråga om uppflyttning till än högre löneklass kunna återgå.

På de skäl, jag närmare utvecklat i ett av mig till de! I av de
sakkunnigas förvarande betänkande avgivet särskilt yttrande rörande
uteslutandet ur det föreslagna avlöningsreglementet för fast anställt
manskap vid armén.och marinen av vissa stadganden, motsvarande de
nu ifrågavarande, har jag ansett, att de sakkunniga icke bort giva dessa
sistnämnda en sådan omfattning, att de omfatta militära och civila
beställningshavare, vilka lyda under strafflagen för krigsmakten.

I anslutning härtill har jag yrkat, att ifrågavarande stadganden i
6 § 3 och 4 mom. bort begränsas till att gälla allenast de civila beställningshavare,
varå det föreslagna avlöningsreglementet är avsett att
vinna tillämpning.

Härutöver har jag uttalat, att, även om mitt sålunda gjorda yrkande
icke skulle vinna bifall, i själva avlöningsreglementet synas böra intagas
bestämmelser, vilka befälhavare böra erhålla rätt och skyldighet att

209

i förekommande fall fatta beslut i frågor av den i förevarande moment
avsedda art. På grund av det nära sambandet mellan sådana beslut och
beslut i disciplinmål, beträffande vilkas handläggande regler blivit meddelade
i strafflagen för krigsmakten, synes det nämligen böra ankomma
på Kung!- Maj:t och riksdagen att bestämma i detta avseende.»

Av herr Widell, som yttrat:

»Det statsfinansiella och ekonomiska läget torde enligt min mening
för närvarande och sannolikt för en avsevärd framtid i hög grad försvåra
eller rent av omöjliggöra genomförandet av de sakkunnigas föreliggande
löneregleringsförslag. Då jag emellertid skulle finna synnerligen
beklagligt, om lösningen av den militära löneregleringsfrågan skulle
komma att uppskjutas till en oviss framtid, har jag ansett mig böra
framlägga följande alternativa förslag till löneplan för officerare och
underofficerare. Någon väsentligare ändring med hänsyn till detta synes
knappast erfordras i fråga om de sakkunnigas förslag beträffande den
civilmilitära personalen; i vissa fall torde förhållandet mellan militära
och civilmilitära avlöningar bliva lämpligare avvägt enligt mitt alternativa
förslag än enligt huvudförslaget. Ifrågavarande alternativa förslag förutsätter,
att manskapets avlöning regleras i enlighet med den av herr
Nilsson till del I av de sakkunnigas betänkande avgivna reservationen.

Den besparing i jämförelse med de sakkunnigas förslag, som skulle
uppstå vid bifall till herr Nilssons reservation och mitt nu framlagda
alternativa förslag, torde enligt ett ytligt överslag kunna uppskattas till
5 å 6 millioner kronor, oberäknat den besparing, som uppkommer på
dyrtidstilläggen.

334 31

210

Löneplan för officerare m. fl. (O).

Lönegrad.	Löne- klass.		0	r t	s g r	u p	P-
A.	B.	c.	D.	E.	F.	G.
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
* T f	1	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
l:a lönegraden ........................<	2	2,700	2,826	2,952	3,078	3,204	3,330	3,456
i	3	3,120	3,264	3,408	3,552	3,696	3,840	3,984
2:a lönegraden ........................<	4	3.600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
5	4,080	4,248	4,416	4,584	4,752	4,920	5,088
l	6	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
,	7	5.160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
	8	5,760	5,976	6,192	6,408	6,624	6,840	7,056
3:e lönegraden ........................<]	9	6.360	6,588	6,816	7,044	7,272	7,500	7,728
i	10	6,960	7,200	7,440	7,680	7,920	8,160	8,400
4:e lönegraden ........................j	11	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300
12	8,460	8,700	8.940	9,180	9,420	9,660	9,900
ö:e lönegraden ........................	13	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
6:e lönegraden .......................	14	11,580	11,820	12,060	12,300	12,540	12,780	13,020
7:e lönegraden .......................	15	13,200	13,500	13,800	14,100	14,400	14,700	15,000
8:e lönegraden..............,...........	16	15,240	15,540	15,840	16,140	16,440	16,740	17,040

Löneplan för underofficerare m. fl. (Uo).

Lönegrad.	Löne- klass.		0	r t	s g r	u p	P-
	A.	B.	c.	D.	E.	F.	G.
f	1	kr. 1,980	kr. 2,070	kr. 2,160	kr. 2,250	kr. 2,340	kr. 2,430	kr. 2,520
l:a lönegraden ........................<	2	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
3	2,280	2,382	2,484	2,586	2,688	2,790	2,892
l	4	2,520	2,634	2,748	2,862	2,976	3,090	3,204
j	3	2,280	2,382	2,484	2,586	2,688	2,790	2,892
	4	2,520	2,634	2,748	2,862	2,976	3,090	3,204
2:a lönegraden ........................\	5	2,760	2,886	3,012	3,138	3,264	3,390	3,516
6	3,030	3,168	3,306	3,444	3,582	3,720	3,858
1	7	3,300	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200
\|	5	2,760	2,886	3,012	3,138	3,264	3,390	3,516
	6	3,030	3,168	3,306	3,444	3,582	3,720	3,858
3:e lönegraden ........................<	7	3,300	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200
8	3,600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
l	9	3,900	4,062	4,224	4,386	4,548	4,710	4,872
	6	3,030	3,168	3,306	3,444	3,582	3,720	3,858
	7	3,300	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200
4:e lönegraden ........................	8	3,600	3.756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
9	3,900	4,062	4,224	4,386	4,548	4,710	4,872
	10	4,200	4,374	4,548	4,722	4,896	5,070	5,244

211

Beträffande tvenne paragrafer i det föreslagna avlöningsreglem entet
är jag av annan mening än de sakkunnigas majoritet.

Jag har sålunda icke kunnat ansluta mig till de sakkunnigas förslag
i 22 § om ekiperingshjälp, särskilt som det enligt min mening måste
befaras, att införandet av denna nya avlöningsförmån kommer att medföra
konsekvenser ifråga om åtskilliga civila befattningar. Däremot
anser jag lämpligt, att staten under tjänstgöring tillhandahåller vapen,
kikare och skidor.

Ej heller kan jag ansluta mig till de sakkunnigas förslag i 27 § om
bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid viss tjänstgöring å egen förläggningsort
medgiva särskilda avlöningsförmåner i analogi med vad som
gäller under sjökommendering.

Slutligen får jag uttala, att jag icke i allo kan godkänna den jämförelse
mellan civila och militära tjänstemän, som de sakkunniga anställt;
särskilt måste jag anse en jämförelse mellan tjänstemän i de centrala
ämbetsverkens sekreterargrad och kaptener föga befogad.»