BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

LAG OM FÖRVALTNING AV BYSAMFÄLLIGHETER
OCH DÄRMED JÄMFÖRLIGA SAMFÄLLDA
ÄGOR OCH RÄTTIGHETER

AVGIVET DEN 1 JUNI 1918

a v

DÄRTILL FÖRORDNADE SAKKUNNIGE

STOCKHOLM 1918

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
164039

Till

Herr Statsrådet och chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande uppdrog Chefen för justitiedepartementet
den 23 maj 1914 åt undertecknade att inom departementet i egenskap
av sakkunnige biträda med verkställande av utredning, i vad man
behov kunde förefinnas av bestämmelser, avseende att beträffande vid
skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga samfällda ägor eller
rättigheter bereda delägarne i samfälligheten tillfälle att fatta bindande

beslut i frågor rörande densamma.

Sedan berörda arbete nu avslutats, få vi vördsamt överlamna därvid
uppgjort förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter jämte motiv.

Stockholm den 1 juni 1918.

CARL CEDERSTRÖM.

Karl Grubbström.

Yngve G. Wisén.

Förslag

till

La g

om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga
samfällda ägor och rättigheter.

1 §•

Denna lag avser:

1. bys oskifta ägor och annan samfälld mark, som vid jorddelning
undantagits för gemensamt behov eller uteslutits från delningen, ävensom
mark, som eljest är gemensam för två eller flera fastigheter med i övrigt
skilda ägor;

2. rättigheter eller förmåner, som på sätt ovan om ägor sägs äro
samfällda för två eller flera fastigheter med helt eller delvis skilda ägor.

Vad här nedan stadgas om ägor gäller i tillämpliga delar beträffande
nu angivna rättigheter och förmåner.

2 §•

Kunna delägare ej enas om nyttjandet av äga, som i denna lag
avses, må, där ägarna ej äro flera än två, en var av dem påkalla ägans
ställande under förvaltning av god man på sätt i 10 § sägs.

Äro ägarna flera än två, må fråga om ägas nyttjande upptagas och
avgöras i den ordning 3—7 §§ stadga.

Kan ej bestämmelse om nyttjandet sålunda träffas, vare lag som
i första stycket sägs.

3 §•

I fall, som i 2 § andra stycket avses, må fråga om samfälld ^ ägas
nyttjande upptagas och avgöras vid sammanträde med delägarna på sätt
nedan sägs; och äge eu var delägare att de övriga till sadant samman -

träde kalla. Kallelse skall tillställas dessa minst fjorton dagar före
sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt innehålla
uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende,
för vars behandling det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat
ställe för sammanträdes hållande, skall detta äga rum inom någon
av de fastigheter, vartill samfälligheten hörer. Äro delägarna dera än
tio eller kan icke med säkerhet utrönas, vilka hava del i samfälligheten,
må kallelsen delgivas sålunda, att densamma överlämnas till
en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall,
med underrättelse, vilken av delägarna bekommit densamma, minst fjorton
dagar före sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de
församlingar, där fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller
dera tidningar i orten. Har boställe eller annat allmänt hemman, som
icke innehaves under stadgad åborätt, del i samfälligheten, skall jämväl
underrättelse om sammanträdet meddelas Konungens befallningshavande
i så god tid, att genom dennes föranstaltande ombud må varda av vederbörande
myndighet förordnat att å sammanträdet föra talan för fastigheten.

Vill delägare, hellre än att själv föranstalta om sammanträde,
varom nu är sagt, därtill erhålla förordnande för särskild person, må
sådant förordnande begäras och meddelas i den ordning, som i 10 § om
förordnande av god man sägs. Kostnad, som i anledning härav kan
ifrågakomma, skall av sökanden förskjutas, men i händelse åtgärd, som
med sammanträdet åsyftas, kommer till stånd, slutligen gäldas av delägarna
efter delaktighet i samfälligheten.

4 §.

1 mom. Vid sammanträde, som i 3 § sägs, föres ordet, då särskild
person förordnats att föranstalta om sammanträdet, av denne och eljest
av den, som därtill av de närvarande delägarna utses. Råder i fråga
härom skiljaktighet, gälle den mening, som de flesta efter huvudtalet biträda.
Äro rösterna lika, avgöres frågan genom lottning.

2 mom. I andra frågor än i 1 mom. sägs äge vid sammanträdet
eu var delägare rösträtt efter sin delaktighet i samfälligheten, dock att
rösträtt ej må av någon delägare utövas för mera än en femtedel eller,
där delägarna äro flera än femtio, en tjugondedel av de vid sammanträdet
närvarande delägarnas efter nämnda grund beräknade röstetal.

3 mom. Vid omröstning gälle, där ej annat för visst fall är bestämt,
den mening, som efter stadgad röstberäkning biträdes av de flesta
avgivna rösterna. Utfalla vid omröstning rösterna lika, gälle den mening,

som de flesta efter huvudtalet biträda. Bliva rösterna även efter denna
beräkning lika, avgöre ordföranden, vilken mening skall gälla.

4 mom. Innan fråga, för vars behandling sammanträde utsatts, till
avgörande företages, skall utredning ske om de fastigheter, vartill samfälligheten
hörer, ävensom vilka däri äga del och den grund, som gäller
för °en vars delaktighet. Råder osäkerhet, huruvida samfälld äga tillhör
visst skifteslag eller annat större skiftesområde, vid vars delning nämnda
skifteslag utbrutits, skall, intill dess säker utredning härutinnan förebragts,
frågan anses angå det större skiftesområdet.

5 mom. Genom ordförandens försorg skall föras protokoll, med
angivande av vad vid sammanträdet avhandlas och beslutes. I protokollet
skall ock lämnas redogörelse för den äga, varom fråga är, ävensom
i den mån utredning därom vunnits, fullständig uppgift om de
fastigheter, vartill samfälligheten hörer. Vidare skola upptagas närvarande
delägare och deras andelar i samfälligheten. Varder icke protokollet
genast å sammanträdet justerat, skall detsamma inom åtta dagar
efter sammanträdet å därvid tillkännagiven tid och plats uppläsas samt
förses med underskrift av ordföranden och en eller flera av delägarna
utsedda justeringsmän.

5 §.

Besluta delägarna, att samfällighet skall ställas under förvaltning för
gemensam räkning, skall ock av dem antagas reglemente, angivande
grunderna för denna förvaltning. I sådant reglemente skall upptagas bestämmelse
om tillämpning å sammanträde med delägarna av de föreskrifter
rörande omröstning, som i denna lag angivas, om val av en eller
flera syssloman för förvaltningen samt om gäldande av kostnaderna för förvaltningen
och användande av vinsten därav. I avseende härå skall iakttagas,
att delägare, som ej därtill samtyckt, ej må påföras kostnad, överstigande
hans del i avkastningen, samt att behållna avkastningen bör antingen
användas till företag, som lända till gemensam nytta för de fastigheter,
vilka hava del i ägan, såsom skogskultur, anläggning och underhåll av
vägar och broar eller dylikt, eller ock till foliering eller utdelning till

delägarna efter delaktighet i ägan.

Reglementet skall underställas rättens prövning och för detta ändamål
jämte protokoll över det eller de sammanträden, därå frågan om
samfällighetens ställande under förvaltning och reglementets antagande
förevarit, till rättens ordförande insändas. Rätten skall tillse, att regie -

mentet är i laga ordning tillkommet, att dess bestämmelser äro förenlig
med gällande lagar och författningar samt att icke detsammas tillämpning
kan lända till märkligt förfång för delägare, som ej deltagit i reglementets
antagande eller eljest godkänt detsamma. Dessutom skall, där
samfälligheten helt eller delvis utgöres av skogsmark, tillses att bestämmelsei
lämnats, som trygga en tillfredsställande skogsvård därå, börande
ratten i fråga härom, innan fastställelse meddelas, inhämta yttrande från
vederbörande skogsvårdsstyrelse eller skogstjänsteman. Kan reglemente
ej oförändrat godkännas, må rätten, efter delägarnas hörande, däri verkställa
erforderliga jämkningar.

o Varder reglemente ej inom skälig tid antaget och till rätten ingivet
ma ratten pa begäran av delägare meddela föreskrifter om ägans handhavande
att gälla intill dess reglemente kan varda antaget och fastställt
Syssloman eller, om flera äro utsedda, dessa äga, där ej för visst
fa 1 delagarna annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen,
tala och svara for delagarna. Aga, som ställts under förvaltning, må ei
av syssloman delägarna avhändas eller för längre tid än fem år utletas
utan att delägarna därom beslutat i den ordning, som i 6 S 2 mom
eller 7 § sägs.

6 §.

r ^ - nom. \ il ja delägarna, utan att ställa äga under förvaltning
enligt o {5, besluta om dess användning vare sig genom brukande
för egen räkning eller genom ^legning, skall därvid tillses, att åtgärden
ej länder till märkligt förfång för delägare, som ej till densamma
lamnat medgivande. Där till förebyggande av sådant förfång
finnes erforderligt, att delägare förbehålles rätt att av samfälligheten erhalla
timmer, vedbrand, gärdsel, torv, grus eller annat till husbehov eller
att dåra hava kreatursbete, böra ock bestämmelser träffas till ordnandet
av sådan husbehovsnyttning.

2 mom Besluta delägarna att utlega äga för längre tid än fem

fa- a! beslut®t for att äga giltighet biträdas ej mindre av två
tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet
an aven av minst hälften av samtliga delägare i samfälligheten efter

7 §•

. . ^->a delägare avhända sig äga, som i denna lag avses, och kan

det ske utan märkligt förfång för delägare, som ej därtill samtycker, äge

de ock härom fatta beslut i den ordning här ovan i 6 § 2 mom. sägs.
Där någon delägare så yrkar, må dock avhändandet ej äga ram annorledes
än genom försäljning å offentlig auktion till den mestbjudande.
Tillhör äga skifteslag, däri boställe eller annat allmänt hemman äger del,
må beslut om dess avhändande ej träda i verkställighet utan att tillstånd
därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.

Då beslut om ägas avhändande fattas, må jämväl bestämmas och
i protokollet angivas, av vem upplåtelsehandlingen skall å delägarnas
vägnar underskrivas.

Är fråga väckt om ägas försäljning och vill delägare, att gemenskapen
skall upplösas genom laga skifte eller hemmansklyvning, give det
till känna sist vid det sammanträde med delägarna, där frågan om försäljning
skall företagas. Är skifte eller klyvning då i laga ordning sökt,
må beslut i försäljningsfrågan ej fattas, förr än sig visat, huruvida på
ansökningen delning kommer till stånd. Är sådan delning icke sökt,
skall, där delägare så yrkar, honom givas nödig tid därtill.

8 §•

Klander mot sysslomans redovisning för avkastningen av äga, som
är ställd under förvaltning enligt denna lag, eller fördelningen av samma
avkastning tillhör vederbörlig domstols prövning.

Menar delägare, att beslut, som i ärende, varom i denna lag sägs,
vid sammanträde av delägarna fattats, icke i laga ordning tillkommit
eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes
överskrider deras befogenhet, som beslutet fattat, äge han vid talans
förlust inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del, instämma
samtliga övriga delägare till rätten. Äro nämnda delägare flera än tio,
skall i avseende å stämningens delgivning vad i 11 kap. 12 och 25 §§
rättegångsbalken stadgas om stämning a helt byalag äga tillämpning.

Har genom kungörelses uppläsande i kyrkan och införande i tidning
i orten tillkännagivits, att beslut angående viss angiven äga fattats
samt var och när detta beslut för delägarna hålles tillgängligt, skall
ovannämnda klagotid för delägare, som ej kan visas tidigaie hava fatt
del av beslutet, räknas från dag, då han efter sådan kungörelse ägt därav
taga del.

2—1640-39

9 §•

Delägares beslut, som i denna lag avses, ma ej tråda i verkställighet
förr än den i 8 § angivna tid gått till ända utan att klandertalan
mot detsamma blivit instämd eller beslutet blivit genom laga kraft ägande
utslag fastställt.

Visar sig, efter det beslut enligt 5, 6 eller 7 §§ fattats om ägas
användning eller avhändande, att fara föreligger för att under tiden, till
dess beslutet må verkställas, ägan bliver utsatt för vanvård av delägare,
ma pa begäran av någon av delägarna Konungens befallningshavande,
där skäl därtill eljest prövas föreligga, meddela förbud för delägarna att
under nämnda tid å ägan verkställa avverkning eller taga ler, torv, grus
eller dylikt.

10 §.

Begäian om förordnande för god man, varom i 2 § sägs, göres hos
domaren eller, i stad, hos rätten. I anledning av sådan begäran skall,
där ej med hänsyn till ägans beskaffenhet den begärda åtgärden finnes
vara överflödig eller olämplig, förordnande meddelas för delägare eller
annan att omhändertaga ägans förvaltning.

Förordnande, som nu sagts, meddelas på viss tid eller tills vidare
och innebär uppdrag att förvalta äga till delägarnas gemensamma bästa.
God man må ej om bortlegande av samfälligheten träffa avtal, som avser
längre tid än förordnandet omfattar eller, där fardagsrätt ifrågakommer,
till den fardag, som infaller näst efter det sagda tid gått till ända.

Där någon delägare sådant fordrar eller det eljest finnes påkallat,
må beträffande god mans förvaltning de övriga föreskrifter lämnas, vartill
omständigheterna i varje fall kunna föranleda; och bör därvid särskilt
iakttagas, att erforderliga bestämmelser meddelas om rätt för delägarna
till sådant husbehov, som i 6 § omnämnes, samt om ordningen för dettas
åtnjutande ävensom, där ägan omfattar skogsmark, till betryggande av
tillfredsställande skogsvård därå.

Sådana föreskrifter meddelas av rätten, sedan samtliga delägare
lämnats tillfälle^ att yttra sig och, där fråga är om bestämmelser i avseende
a skogsvård, yttrande inhämtats från vederbörande skogsvårdsstyrelse
eller skogstjänsteman.

11 §•

Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om
ansvarighet och redovisning, så ock om arvode och ersättning för kostnader,
skall gälla även för god man, som i denna lag avses.

12 §.

Kostnad, som av gode mannen gjorts för förvaltning av samfällighet,
skola samtliga delägare vidkännas, envar i förhållande till sin lott,

13 §.

Ei må någon till god man förordnas, utan att han därtill samtyckt.
Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda

och gitter han visa skälig orsak,

eller ansöker delägare, att god man entledigas,

och prövas skäl

därtill vara, , . , .

eller varda delägarna ense att själva omhandertaga förvaltningen

av samfälligheten och göra de därom anmälan,

eller beslutes i den ordning, som i denna lag sägs, om nyttjandet
på sådant sätt, att förvaltning av god man ej vidare erfordras,

eller varder upplyst, att samfälligheten blivit för gemensam rakning
försåld eller att någon delägare löst de andra ut eller att gemenskapen
annorledes upphört, ,

varde gode mannen av rätten eller domaren entledigad.

14 §.

Över beslut, som av rätten eller domaren meddelas enligt 5, 10
och 13 §§, må klagan föras genom besvär i hovrätten, dock träder beslutet
utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

Över utslag i tvist, som enligt] denna lag dragés under rattens

prövning, fullföljes talan genom besvär.

15 §.

Har angående ägas nyttjande bestämmelse enligt denna lag träffats,
skall vad i 10, 11 och 12 kap. byggningabalken samt i kung!, förordningen

om skogarna i riket den 1 augusti 1805 häremot stridande finues stadgat
angående nyttjande av samfälld skog och mark icke å ägan hava tillämpning.

Företager delägare å sådan äga, i strid med träffade bestämmelser,
avverkning eller tager grus, torv, ler, sand eller dylikt eller överträder
han eljest genom brukande av ägan vad sålunda blivit bestämt, varde
han ansedd som hade han, såsom i 24 kap. G § strafflagen avses, missbrukat
sill rätt i samfälligheten; dock att förseelsen må åtalas av allmän
åklagare efter angivelse av delägare.

16 §.

„ GälIa På grund av lag eller särskild författning bestämmelser angående
förvaltning eller nyttjande av ägor, som eljest falla under stadgandena
i denna lag, eller för visst slag av sådana ägor, skall, utom för
det fall, som avses i 15 §, vad i denna lag föreskrivits i avseende å
sådan äga icke hava tillämpning i vidare mån än som är med förstberörda
bestämmelser förenligt.

Genom denna lag upphäves lagen den 11 juni 1918 angående förlangff
giltighet av lagen den 11 juni 1915 med särskilda bestämmelser
beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län; skolande
dock beträffande vidare behandling av redan skedd ansökning om förvaltning
eller avverkningsförbud, som sistnämnda lag avser, ävensom i
flaga om ledan anordnad förvaltning eller meddelat avverkningsförbud
enligt samma lag denna fortfarande gälla intill den 1 juli 1921.

M O T I V.

• v

f i

I skrivelse den 17 april 1912 har Riksdagen begärt, att Kungl.

Maj:t täcktes utreda, i vad mcån behov kunde förefinnas av bestämmelser,
avseende att beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga
samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten
tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande densamma, samt för
Riksdagen framlägga det förslag, som av denna utredning kunde föranledas.

Sedan infordrade underdåniga yttranden över denna skrivelse avgivits
av Konungens befallningshavande i länen, har Kungl. Maj:t den 1 Ordnande.
maj 1914 lämnat bemyndigande åt chefen för justitiedepartementet att
tillkalla sakkunniga att inom departementet biträda med verkställande av
den begärda utredningen ävensom med avgivande av förslag till lagstiftning,
vartill utredningen kunde föranleda; och har departementschefen
den 23 i sistnämnda månad med stöd av sagda bemyndigande förordnat
kommitterade att i berörda hänseende biträda inom departementet.

Vid föredragningen i statsrådet den 1 maj 1914 av Riksdagens ifrågavarande
skrivelse hade chefen för justitiedepartementet yttrat:

»Enligt 10 kapitlet skiftesstadgan böra eller kunna vid skifte
undantag av mark göras för åtskilliga delägarnas allmänna behov. De ftnsyttranområden,
som sålunda undantagas, bliva skiftesdelägarnas gemensamma de vidjrentillhörighet.
Om sättet för handhavandet av dessa områden är i skiftes-^ istatsstadgan
ej något stadgat. I praxis har vid skiftena ofta undantag^ rådet den^
mark både för ändamål, som i skiftesstadgan ej varit avsedda, och till maj
omfattning, som betydligt överstigit behovet. Dessutom har ej sällan vid
skifte mark lämnats utanför delningen och sålunda bibehållits gemensam
utan bestämt angivande av anledningen därtill. Vad nu sagts om skiften
enligt gällande skiftesstadga gäller även om delningar enligt tidigare
skiftesförfattningar.

Angående användningen och förvaltningen av de samfällda områden,
som genom skiftena sålunda uppstått och uppstå, finnas för närva -

rande bestämmelser dels i byggningabalk^! (särskilt i dess 10 och 11
kap.), dels ock i särskilda lagar och författningar, såsom förordningen om
skogarna i riket den 1 augusti 1805 (21 och 22 §§), lagen den 8 november
1912 om rätt till jakt (3 §), lagen den 27 juni 1896 om rätt till
fiske (10 §), förordningen om jordägares rätt till vattnet över hans grund
den 9 december 1880 (5 §), förordningen den 8 juni 1866 angående
särskilda föreskrifter i avseende å rättigheten till tångtäkt å havsstränderna
och lagen den 5 juni 1909 angående husbehovsskogar inom vissa
områden.

Däremot är lagen om samäganderätt den 30 september 1904, enligt
dess 19 §, icke tillämplig på ägor av ifrågavarande slag, utom såvitt
angår mark, som vant till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp
anslagen.

Granskar man närmare innehållet av de bestämmelser, som sålunda
för närvarande finnas på nu förevarande område, skall man finna, att
beträffande en stor del av ifrågavarande samfällda områden — och detta
särskilt med avseende å de i allmänhet värdefullaste av dem — gäller,
att de få av delägarna användas till delägarnas husbehov, men ej utan
enstämmig överenskommelse för annat ändamål, och vidare att närmare
föreskrifter om användandet av husbehovsrätten i allmänhet saknas (undantag
bildar ovannämnda bestämmelse angående fiske), liksom ock bestämmelser
saknas angående handhavandet av områdenas förvaltning.

I det av skiftesstadgekommittén år 1911 avgivna förslag till lag
om skifte av jord har beträffande viss samfälld mark, nämligen till gemensamhetsskog
avsatt område, föreslagits, att den skulle stå under på
särskilt sätt anordnad förvaltning. Angående vissa skiftesundantag av
skogsmarks natur inom Kopparbergs län hava ock av särskilda kommitterade
i ett under innevarande år avgivet betänkande föreslagits interimistiska
bestämmelser innefattande regler för undantagens användning
och förvaltning, avsedda att gälla intill dess allmän lagstiftning på detta
område komme till stånd.

Beträffande större delen av nu ifrågavarande samfälligheter torde
gälla, att gemensamheten ej kan upplösas genom skifte utan förfång för
delägare, som däri har någon mindre del, och att alltså skifte enligt 3
§ 4 inom. skiftesstadgan ej mot bestridande av sådan delägare må äga
ruin. Att sålunda i fråga om vården och dispositionen för gemensam
rökning av dylika samfälligheter enhällig överenskommelse städse erfordras
måste på sätt också Riksdagen framhållit i sin ifrågavarande skrivelse —
uppenbarligen i många fall vara ägnat att medföra avsevärda olägenheter.

Med avseende härå och i betraktande av de ej obetydliga värden,
som dessa undantag kunna representera, anser jag, i likhet med Riksdagen,
det böra tagas i omprövning, huruvida icke allmänna föreskrifter
höra komma till stånd beträffande användningen och förvaltningen av
de gemensamhetsområden utav ifrågavarande slag, om vilka ej i annan ordning
redan lämnats tillfredsställande bestämmelser i förevarande avseende.»

Riksdagens ovannämnda skrivelse var föranledd av en i andra Motion vid
kammaren väckt motion, däri yrkats, att Riksdagen måtte hos Kungl. Riksdag.
Maj:t anhålla om utredning och förslag till lag i syfte att bereda majotoriteten
av delägarna i bysamfälligheter möjlighet att inom området av
byns gemensamma ekonomiska och ordningsangelägenheter fatta för minoriteten
bindande beslut.

Såsom motiv härför anföres i motionen bland annat:

Byalagen på landet saknade i olikhet med andra samhällen och föreningar,
där flera än en hade beslutanderätt, organ för överläggningar
och beslut i frågor, som rörde gemensamma intressen. De förordningar
om byordning eller, enligt nutida begrepp, bystämmor, som på sin tid
funnits, hade, ehuru det ej kunnat ådagaläggas, att dessa hyordningar
formligen upphävts, dock efter ikraftträdandet av lagarna om jordens
uppdelning, bl. a. skiftesstadgan, stängselförordningen, dikningslagen, lagen
om enskilda vägar på landet m. fl. lagar, förlorat all betydelse’, praktiskt
taget, för den lagbundna beslutanderätten inom byalagen.

Det kunde icke bortresonneras, att en lucka i detta fall existerade
i lagstiftningen. Väl medgåves, att de mångahanda ärenden, som på sin
tid hörde under bystämmans behandling, förminskats, men ännu återstode
dock många sådana ärenden, såsom t. ex. vården och användningen
av byarnas gemensamma samfälligheter, fisken, skogar, vägar, grustag,
lertag, betes- och jakträtt, för särskilda ändamål avsatta områden, holmar,
klippor och skär vid kusten. Uti dessa samfälligheter hade byamännen
andel i förhållande till det mantal, var och en ägde inom byn. Att bysamhällena
mer och mer försvunne vore så långt ifrån sant, att bysamhällena
snarare tillväxte. Ett bysamhälles försvinnande torde ej ske på
annat sätt än genom bysamhällets inkorporering med stad eller förvandling
till municipalsamhälle eller köping. Ännu vore lång tid, innan våra
byar komme i sådan ställning. Genom jordens alltjämt fortgående uppdelning
ökades jordägarnas antal inom byalagen och ju större bleve
behovet att få till stånd en institution, som hade hand om byamännens
gemensamma angelägenheter. I Norrland funnes hyar, som till såväl
folkmängd som areal vore vida större än hela kyrksocknar i södra Sverige.

3—164039

Om under nuvarande förhållanden något skulle kunna uträttas rörande
en bys samfällighet eller annan gemensam angelägenhet, fordrades
enhällighet. Där tvist om samfällighets skötsel eller användning uppstode,
tillgrepes ofta den från bysamhällets synpunkt mindre lämpliga vägen
att, där så ske kunde, begära laga skifte. En var, som närmare kände
den betydelse, samfälligheterna inom byalagen hade för byamännen, kunde
icke annat än finna den på senare tiden i stor utsträckning förekommande
uppdelningen av samfälligheterna såsom ett steg bakåt för bysamhällets
intressen.

Rörande vatten-, vattenfalls- och fiskerätter, som i de flesta fall
vore odelbara och- vilka numera börjat stiga i värde, vore det uppenbart,
att dessa rättigheters utnyttjande försvårades eller rent av omöjliggjordes,
därest fullständig enighet icke rådde inom byar, som ägde slika samfälligheter.
Om tilläventyrs en hy ägde vattenfall, som menighet eller
enskilda, utom byn stående, skulle önska köpa och utnyttja för industriella
eller andra behov, så kunde eu delägare i samfälligheten, även om
denne ende delägare endast hade en obetydlig bråkdel av det hela, hindra
hela företaget genom obilliga anspråk eller egennytta i ett eller annat
avseende.

Utom andra olägenheter av det nuvarande kaotiska tillståndet inom
byalagen kunde framhållas det olidliga tillstånd, fiskarebefolkningen i skärgårdarna
utefter hela rikets kust befunne sig uti, tillföljd av svårigheterna
att få tryggare arrenden för sina på byars samfälligheter ute i skärgården
uppförda boningar. Därest fiskarebefolkningen, då det gällde arrende
av klippor och skär samt fiskerätt, hade att vända sig till en enhet,
bystämman, och denna hade makt att fatta jämväl för minoriteten inom
byalaget lagligen bindande beslut, skulle helt visst fiskarebefolkningen
erhålla betydande lättnad i sina nu synnerligen svåra förhållanden.

Lagutskottet I utlåtande över denna motion framhöll lagutskottet, efter omnäm nande

av byggningaballtens bestämmelser angående byamän samfällt tillhörig
mark, att i nämnda balk saknades bestämmelser rörande formerna
för byamännens överläggningar och beslut i frågor rörande disposition
och förvaltning av denna mark, samt att likaså saknades bestämmelser
rörande reglering av byamännens inbördes förpliktelser och deras gemensamma
intressen med avseende å ordning, säkerhet m. m. Utskottet
erinrade om att behovet av dylika föreskrifter varit på sin tid i viss mån
tillgodosett genom de s. k. byordningarna, vilka enligt lcungl. resolutionen
på allmogens besvär den 1 september 1741, § 13, skulle »för lag uti
bye-skrån vara gällande» och för vilka formulär lämnats genom det

»projekt till byordning», som bifogats Kungl. Maj:ts brev till landshövdingarna
den 20 februari 1742 angående landskulturens upphjälpande.
Sedan utskottet vidare framhållit, att lagkommittén i sitt förslag till
byggningabalk upptagit vissa stadganden rörande byordningar, men att
lagberedningen däremot uteslutit dessa bestämmelser bl. a. av det skäl,
att i följd av byarnas söndersprängande genom laga skiften behovet av
sådana ordningar årligen minskades, yttrade utskottet:

Såsom lagberedningen antagit, hade behovet av sådana byordningar,
som i lagkommitténs förslag avsetts, minskats allteftersom jorden
skiftats och samfälligheterna avtagit i antal och omfång. Jämväl de byordningar,
som med 1742 års förslag såsom mönster i en del orter upprättats
och fastställts, finge numera i huvudsak anses hava förlorat praktisk
betydelse. Härtill hade även andra omständigheter bidragit. Dels innehölle
de redan vid sin tillkomst åtskilliga bestämmelser, vilka vore stridande
mot allmän lag, och dels hade sedermera i stor utsträckning de förhållanden,
byordningarna avsåge att reglera, blivit ordnade genom föreskrifter
i särskilda tid efter annan utfärdade lagar och författningar. I fråga
om säkerhets-, ordnings- m. fl. politieangelägenheter bleve byamännens
intressen numera tillfyllest iakttagna av de myndigheter, som genom
kommunallagarna och därpå grundade författningar tillerkänts befogenhet
att härutinnan meddela erforderliga föreskrifter. Byamännens skyldigheter
gentemot det allmänna med avseende å väghållnings- och skjutsningsbesväret
in. in. vore reglerade genom särskilda författningar; och i
fråga om deras av grannelaget härrörande ömsesidiga förpliktelser med
avseende å dikning och stängsels uppsättande hade bestämmelser meddelats
i lagen om dikning och annan avledning av vatten den 20 juni
1879 samt kungl. förordningen den 21 december 1857 om stängselskyldighet
in. in. Beträffande åter förvaltningen av den samfällda marken hade
i åtskilliga ämnen byggningabalkens stadganden ersatts med bestämmelser
i särskilda författningar av civilrättslig natur. Därvid hade i vissa fall med
hänsyn till svårigheten att åstadkomma enighet mellan delägarna rörande
förvaltningen av samfälld mark, å ena sidan, och angelägenheten av att
ett ändamålsenligt brukande av samfälligheten komrne till stånd, å den
andra, särskilda föreskrifter meddelats rörande förfarandet, då sådan enighet
icke kunde uppnås. Dylika bestämmelser rörande förvaltningen av samfälld
mark vore meddelade i kungl. förordningen den 8 mars 1770 rörande
anläggande av torp och nybyggen å oskift mark, kungl. förordningen om
skogarna i riket den 1 augusti 1805, jaktstadgan den 21 oktober 1864,
kungl. förordningen den 8 juni 1866 angående särskilda föreskrifter i
avseende å rättigheten till tångtäkt å havsstränderna i riket, kungl. för -

ordningen angående jordägares rätt över vattnet å hans grund den 30
december 1880, lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896, lagen om samäganderätt
den 30 september 1904 och lagen den o juni 1909 angående
husbehovsskogar inom vissa områden, in. 11. författningar. Ehuruväl
alltså i allmänhet de byalagens gemensamma angelägenheter, vilka förut
enligt byordningarna utgjort föremål för handläggning och beslut vid
bystämma, på grund av skiftesverkets fortgång numera i väsentlig mån
minskats, och i övrigt förvaltningen av desamma genom den i särskilda
ämnen tillkomna lagstiftningen i stor utsträckning ordnats, kvarstode dock
fortfarande i många fall behovet av bestämmelser för möjliggörande av
beslut i fråga om sådana byamännens gemensamma angelägenheter. Detta
hade vid föregående riksdagar såväl av enskilda motionärer som av de
utskott, som behandlat därom väckta motioner, framhållits. Under det
emellertid i dessa äldre motioner yrkats föreskrifter till reglerande jämväl
av de angelägenheter inom byarna, som rörde ordning och säkerhet eller
byamännens av grannelaget härrörande förpliktelser, i den mån desamma
ej blivit genom den ovan omförmälda lagstiftningen på annat sätt ordnade,
avsåges i den förevarande motionen allenast sådana ordnings- och ekonomiska
angelägenheter, som anginge byamännens samfällda egendom. I
den förevarande motionen hade sålunda framhållits önskvärdheten av
bestämmelser, som kunde göra det möjligt för delägare i bysamfälligheter
att i gemensamma ekonomiska och ordningsangelägenheter fatta
beslut med bindande verkan även i sådana fall, då alla delägare icke
vore ense om beslutet. Den i motionen väckta frågan hade beträffande
vissa slag av samfälligheter i viss grad redan beaktats. Beträffande en
del av dem, såsom kvarnfall, fiskevatten, jakträtt m. fl., syntes det utskottet
dessutom icke låta sig göra att för varje fall stadga likartade
villkor för delägarnas beslutanderätt. De ifrågavarande samfälligheternas
större eller mindre betydelse för delägarna, såväl som hänsynen till de
andra omständigheter, som kunde hava påkallat särskilda författningar
i dithörande ämnen, krävde uppenbarligen olika förutsättningar för tillgodogörandet
och förvaltningen av de olika samfälligheterna. Detta hade
ock i den gällande lagstiftningen iakttagits, och vore väsentligen skilda
bestämmelser i de särskilda författningarna meddelade i detta hänseende.
Under det sålunda jaktstadgan föreskreve, att varje delägare i »sockenallmänning,
byaskog eller dylik samfälld mark» ägde rätt till all jakt å
samfälligheten, vore i fråga om nyttjanderätten till oskift vatten eller
fiske stadgat, att, därest delägarna icke enades, frågan skulle hänskjutas
till rättens prövning. Beträffande ordningen för nyttjande av tångtäkt
ägde Konungens befallningshavande, därest godvillig överenskommelse

mellan delägarna ej träffades, förordna, varemot område, som vid avvittring
utlagts till samfälld husbehovsskog, skulle förvaltas enligt av Konungens
befallningshavande fastställt reglemente. I fråga om upplåtelse
av rätt till samfällighet vore stadgat, att rätt till fiske finge upplåtas,
om de flesta delägarna därtill samtyckte, under det allmän husbehovsskog
skulle bibehållas oförminskad, och i övrigt såsom regel gällde, att överlåtelse
ej finge ske utan att delägarna därom enades. För den händelse
i dessa hänseenden annan ordning för samfälligheternas förvaltning skulle
anses böra stadgas, borde dock i varje fall bestämmelserna härom, alltefter
ärendenas olika beskaffenhet, meddelas genom ändringar eller tillägg
i de särskilda författningarna. Härvid erinrades emellertid, att vissa delar
av den ifrågavarande lagstiftningen vore under omarbetning. Så vore
förhållandet med författningarna rörande rätt till vatten, skogshushållning
och jakträtt; varjämte beträffande fiske särskilt förslag till lag om
gemensamhetsfiske redan år 1909 blivit för riksdagen framlagt, ehuru
detsamma då ej av riksdagen antogs. Även om utskottet sålunda icke
ansåge sig kunna biträda motionen i denna del, för såvitt därmed avsåges
att erhålla gemensamma, för alla slag av samfälligheter gällande
föreskrifter, borde dock medgivas, att bestämmelser i den föreslagna riktningen
vore erforderliga beträffande åtskilliga andra samfälligheter. Sådana
samfälligheter vore i första hand de,, som jämlikt de för varje tid
gällande författningar vid skifte avsatts för skiftesdelägarnas gemensamma
behov, såsom »fiskelägen, kalk- eller tälj stensbrott, vattenställen, blekeplatser
eller linsänken» m. fl. dylika lägenheter. Vidare lägenheter av liknande
art, . som, utan att hava vid skifte »av odeld massa» anordnats och särskilt
avrösts, vore belägna å oskift mark, ävensom dylik mark över huvud,
i den mån densamma ej vore av beskaffenhet, att rörande förvaltningen
därav särskilda bestämmelser vore meddelade. Samfälligheter av
ifrågavarande art vore icke blott sådana, som vore gemensamma för visst
byalag, utan även sådana, som samfällt tillhörde flera byalag, hemman,
hemmans- eller lägenhetsdelar. I vissa fall hade även för socknarna
såsom skifteslag samfällda områden avsatts. Att i fråga om vården och
dispositionen för gemensam räkning av dylika samfälligheter enhällig
överenskommelse städse erfordrades, måste uppenbarligen i många fall
vara ägnat att medföra avsevärda olägenheter. Enskilda delägare kunde
av egennytta eller tredska omintetgöra eller försvåra utförandet av företag,
som skulle för samtliga delägare medföra vinst eller vara nödvändiga
för bibehållandet av samfällighetens värde. Fråga kunde uppstå om försäljning
eller utarrendering för gemensam räkning till byggnads-, hamneller
marknadsplats eller dylikt av till sådant bruk tjänlig mark eller

av sådana för gemensamt behov avsatta lägenheter, som, på grund av
ändrade förhållanden eller efter att hava helt utnyttjats, icke vidare vore
för sitt ursprungliga ändamål användbara. Fråga kunde även uppstå
om dispositionen på annat sätt av en till gemensamt bruk avsatt lägenhet
eller avkomsten därav. Att i sådana eller andra fall, då tillfälle
erbjöde sig att bereda inkomst och gagn av en eljest föga inkomstbringande
lägenhet, en enskild delägares illvilja eller oförmåga att bedöma
frågan skulle kunna omintetgöra en dylik åtgärd, syntes icke billigt.
Den utväg, som lagen för vinnande av rättelse i dylika fall anvisade,
eller skifte å samfälligheten, kunde i många fall icke heller med fördel
anlitas. De samfälligheter, om vilka här vore fråga, vore nämligen synnerligen
ofta med hänsyn till sin omfattning eller beskaffenhet sådana,
att de antingen icke kunde delas eller i allt fall genom skifte skulle avsevärt
förlora i värde. Det syntes utskottet sålunda angeläget, att bestämmelser
funnes, som åt flertalet av delägarna i samfällighet inrymde
befogenhet att i fråga om samfällighetens vård och tillgodogörande fatta
beslut med bindande verkan även för övriga delägare; och syntes en
dylik befogenhet kunna delägarna tillerkännas utan att den enskildes rätt
i samfälligheten därigenom behövde lida intrång av nämnvärd beskaffenhet.
Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida icke det behov av bestämmelser
i förevarande hänseende, som sålunda enligt utskottets förmenande
förefunnes, kunde tillgodoses genom byordningar, som stadfästs i enlighet
med 1741 års kungl. resolution. Enligt vad utskottet inhämtat, hade
även under de senaste åren dylika byordningar upprättats å vissa orter
och av vederbörande häradsrätter fastställts, och genom dom den 24
mars 1885 hade Kungl. Maj:t i särskilt mål förklarat, att en i målet
åberopad, den 25 aug. 1857 för Mölndals kvarnby fastställd byordning,
enligt vilken till bestridande av utgifter för vattenverksägarnas gemensamma
räkning på dem efter det vattenverken för allmän bevillning
åsätta taxeringsvärde fördelats visst belopp, i sådant hänseende fortfarande
måste anses gällande. De vid tiden omedelbart efter ovanberörda
resolution stadfästa byordningar vore emellertid, där de ännu
någonstädes vunne tillämpning, synnerligen otidsenliga, och vad anginge
de under senaste åren upprättade byordningar, om vilka utskottet ägde
kännedom, så innehölle de i många hänseenden bestämmelser, vilka
uppenbarligen ej kunde tillerkännas laglig giltighet. Även om genom
dylika byförfattningar föreskrifter skulle kunna meddelas med bindande
verkan icke blott i fråga om delägarnas i bysamfällighet gemensamma
ordningsangelägenheter, utan även med avseende på förvaltningen av samfalligheter,
kunde det dock svårligen antagas, att i desamma bestämmelser

skulle kunna meddelas av beskaffenhet att föranleda inskränkning i enskild
delägare enligt allmän lag tillkommande rätt i samfälligheten och medföra
befogenhet att med intrång i dylik rätt genom avtal med annan än
delägare med laga verkan förfoga över samfälligheten i fråga. Tvivelaktigt
vore ock, huruvida 1741 års resolution över huvud taget kunde äga tillämpning
å samfälligheter, som vid skifte avsatts för gemensamt behov;
och erinrades därvid, att enligt det av skiftesstadgekommittén den 28
juli 1911 avgivna förslag till ny skiftesstadga vore avsett, att vid skifte
mark skulle kunna i större utsträckning, än nu vore fallet, undantagas
för gemensamt behov. I varje fall kunde ej genom byordningarna
i förevarande hänseende behovet av bestämmelser fyllas i fråga om andra
samfälligheter än bysamfälligheterna. »Med hänsyn till sistnämnda förhållande
ävensom till den osäkerhet i fråga om byordningarnas tillämpningsområde,
som torde förefinnas, syntes det utskottet, som vore eu utredning
av hithörande ämnen av behovet påkallad. \rid den undersökning,
soin i ämnet kunde komma att äga rum, borde jämväl bliva föremål för bedömande,
huruvida de former, som kunde bliva fastslagna såsom lämpliga
för åstadkommande av överläggning och beslut i senast berörda frågor,
kunde göras tillämpliga även med avseende på överläggning och beslut i
frågor, som berörde delägare i förevarande slag av samfälligheter i allmänhet.
Med anledning av vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet,
att riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Ivungl. Maj:t låta utreda, i vad mån behov kunde förefinnas av
bestämmelser, avseende att beträffande vid skifte av jord undantagna
eller därmed j ämförliga, samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna
i samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande densamma,
samt för riksdagen framlägga det förslag, som av denna utredning
kunde föranledas. ''

Såsom i ovanberörda motion påpekats, har fragan om särskild lag- ^^nåling
stiftning rörande samfällda byägor även tidigare varit föremål för behand- riksling
i riksdagen. Så har varit fallet vid riksdagarna år 1828, 1873, 1886 dopen ™
och 1896. De yrkanden, som härvid framkommit, hava emellertid huvud- lagstiftning
sakligen gått ut på organiserandet av bysamhällen med bystämma såsom * amnet.
beslutande organ i frågor såväl rörande allmänna ordningsangelägenheter
som angående disposition av gemensam egendom. Särskilt framträder
denna tendens att tillskapa bykommuner med beslutanderätt i analogi med
sockenkommunernas uti en vid 1873 års riksdag väckt motion, direkt av
seende ordnandet av byalagens såväl ekonomiska som administrativa angelägenheter
på enahanda grunder som tillämpats i kommunalförfattningarna.

Vid denna motion hade jämväl fogats ett förslag till byordning, uppta

Äldre lagstiftning

om byordningar.

Riksens
ständers
skrivelse
den 22
augusti

im.

gande bestämmelser bland annat om vägars anläggande och underhåll
fattig- och skolhusbyggnaders uppförande, förvaltningen av gemensamma
fisken, skogar, platser och annat, som byn gemensamt rör och tillhör,
frågor om stängsel, upprättande av ordningsstadgar m. m. Ärendena
skulle avgöras å bystämma, varå varje byaman hade en röst utom i frågor,
som föranledde utgifter, därvid röstningen skulle ske efter skatt eller
fastighetsfyrk.

Av den behandling, de sålunda framställda yrkandena vid riksdagarna
erhöllo, framgår emellertid, att behov icke längre ansetts förelöpa
av dylik organisation av bysamhällena.

Det kommitterade lämnade direktiv giver icke anledning att ingå
pa, frågan, om sådant behov kipa anses föreligga. Däremot hava kommitterade
funnit nödigt undersöka, i vad mån redan tillkomna bestämmelser
rörande bysamhällens förvaltning kunna beträffande den samfällda
egendom, a vilken de hava avseende, nöjaktigt reglera den till kommitterades
behandling överlämnade fråga.

Ordningsföreskrifter för bysamhällen synas i form av byordningar
redan i. äldre tider hava förefunnits. Sådana äro kända åtminstone
från början av 1700-talet. Vid det särdeles ivriga arbete på förbättrande
av jordbruket, som utmärker den inre förvaltningen under nämnda århundrade,
ingrepo statsmakterna ordnande även i byarnas hushållning.
Den genom tegskiftena astadkomna ägoanordningen med åkerjorden uppdelad
i ett flertal tegar, vari en var av grannarna hade smala, parallellt
med varandra löpande skiften, nödvändiggjorde att grannarna, för att
icke hindra varandra vid brukningen, därvid underkastades en viss ordning.
Vid riksdagen 1740 1741 blevo härur härledda olägenheter och

andra för jordbruket förefintliga svårigheter särskilt uppmärksammade
och Riksens ständer avläto i detta ämne den 22 augusti 1741 en underdånig
skrivelse, åtföljd av ett projekt till allmän byordning.

I skrivelsen yttrades:

»H^d Eders Kongl. Maij:t uti 1. § af des til Riksens Ständer, om
Landthushaldningen aflåtne secrete proposition i nåder behagat omförmäla,
jemte det som Eders Kongl. Maij:ts och Riksens Cammar Collegium samt
Landshöfdingarna i deras ingifne Riksdags berättelser anfördt, har gifwit
Riksens Ständer anledning åt närmare wara omtänkte, på hwad sätt
Landthushåldningen i Riket ännu mera måtte kunna förbättras.

Riksens Ständer hafwa så mycket mera funnit angelägenheten
deiaf, som det ibland Riksens största och förnämsta angelägenheter räknas
bör, att igenom LandsCulturens uphielpande ett så ymnigt förråd på

Spannemål och brödkorn för Inwånarne i Landet winnes, åt man kan
undgå åt förskaffa sådant ifrån utrikes och fremmande orter.

Att detta ännu icke kunnat erhållas har förnämligast härrört af
okunnoghet om Landets och akrens rätta brukande. Och ehuruwäl manga
hälsosamma och nyttige författningar om Landsculturen tid eftei annan
äro giorde, så har dock wärkstalligheten deraf ibland annat för den 01-sakeu skull eij kunnat fortsättias, att Eders Kongl. Maijts och Riksens
Embetsmän så wäl som CronoBetjenterne ej kunnat för deras öfrige
mångfaldige Embetes sysslor skull deröfwer hafwa ett behörigt inseende.

Nu hawa wäl Riksens Ständer warit betänckte deruppå, huru något
medel til hielp härutinnan skulle kunna uppfinnas: men som man ej
kunnat gifwa Förslag på Löhn för dem, som till upsickten öwer LandsCulturen
kunde antagas och wara Landshöfdingarne behielpelige, så wäl
som ock efterse att Förordningarne måtte blifwa behörigen efterlefwade;
Så hafwa Riksens Ständer fallit på then tankan, det uti hwarjc Sochn
kunde utsees och wäljas en eller flere förnuftige och bepröfwade Landthushållare,
som kunde råda och styrka de öfrige Sochnens inwånare uti
det som bäst och nyttigast pröfwes till LandsCulturens uphielpande och
förbättrande, hwilka Landthushållare efter egit godtycke kunna årligen
ombytas, alt som Sochnemännen derom öfwerens komma. Och som hwar
och eu undersåte lärer högst om liiertat wara, att bidraga thertil, det
wårt kära fädernesland måtte bringas til then förmohn, att oeconomien
och Landsculturen alt mer och mer tillwäxer och befordras; Så förmodas
att de som äro goda hushållare ej lära undandraga sig, att antaga en
sådan syssla, enär de därom blifwa anmodade, och å andra sidan, åt
hwar och eu söker wärkställa och utöfwa alt liwad desse hushållare
kunna styrka och förmana dem till, efter som sadant länder i synnerhet
dem sielfwa till förmon och nytta: warandes nogsamt bekant, att intet
kraftigare medel kan wara, att bringa allmogen ifrån sine förfädeis gamle
wahna, än åt någon med godt exempel dem föregår, och sedan»wägleder
och gifwer dem goda rad, pa hwad sätt man både nyttigast och lindrigast
kan denne fördelaktige förbättringen åstadkomma.

Desse hushållare böra, sedan de dertil äro utwalde af Sochnemännen
efter skedd publication, antingen sielfwa eller genom en eller flere
Deputerade af hwarje härad på eu wiss dag sig hos Landshöfdingen i
orten inställa och der widare under sig utwälja fyra eller flere Personer,
som de af erfarenhet funnit wara de bästa Landtmän och hushållare
wid sine egne gårdar och hemman; och enär det skedt, kunne desse
sednare Oeconomi eller hushållare, sedan de sa wäl af egen erfaienhet,
som igenom underrättelsers inhämtande af hushållarne i Länet och i

4—164039 »

Sochnarne fått efterrättelse om beskaffenheten och tillståndet med åkerbruket
och huru ängarne med mera äro skiötte och handterade, hos
Landshöfdingen i orten gifwa sådant tillkiänna, samt tillika sig utlåta
och gifwa wid handen hwad de förmena wara bäst, nyttigast och drägeligast
för Landtmannen, åt efter hand kunna upodla och förbättra sine
hemman både i åker och äng; Hwarigenom Landshöfdingen ej allenast
kan få kundskap om Länets tillstånd, utan ock tillfälle att föranstalta
om de till förbättringen i wägen warande hinders undanrödjande samt
taga de matt och steg, som efter hwarje orts beskaffenhet kunna pröfwas
wara de bäste och tjenligaste. Och sedan desse hushållare således öfwerlagt,
kunna de uti Soclmestugun i Kyrkioherdens, så wäl som andre
StandsPersoners närwero discourera och tala med Sochnemännen om
deras åkerbruk, och i hwad stånd det nu är, och huru det lättast efter
hand kan förbättras till hela Landets och i synnerhet deras egen nytta
och förmohn, samt sedan så mycket som giörligit är, sielfwa efterse, eller
säker underrättelse inhämta, huru hwar och en efterlefwat och wärkstält
hwad honom ålegat. Men der något hinder woro i wägen, så bör, så
wida det eij eljest kan förekommas och rättas, sådant af Hushållarne hos
Landshöfdingen skrifteligen anmäles, på det hielp och boot härutinnan
må kunna skaffas.

Ibland de giöromal, som desse hushållare böra i ackt taga, är åkrarnes
Tätta brukande och omlagande, till hwilken ända de ock wid jordransakningarne
hafwa sig att inställa och wid handen gifwa hwad de till LandsCulturens
förbättring funnit eller finna wara rådeligit och nyttigt. Så
är ock nödigt, att af dem giöres den inrättning att handskiäror brukas
till Sädens upskiärande af åkren, der det sig giöra låter, emedan igenom
den brukelige mej ningen alt för mycken säd spilles och blifwer liggande’
på akien. De höra jemwäl hafwa inseende öfwer ängar, deras rödjande,
med hwadmeia som till deras förbättrande länder. Deras upsickt är
äfwen nodig och angelägen öfwer skogarnes wårdande, samt Löfträns
plantering, Steengårdars och jordwallars anläggande, samt häckars planterande,
Boskapsskötsel och Schäfferier, med mera som eij så noga kan
upräknas, utan mera wid öfningen af en god hushållare kan erindras
och wärkställas. Hwaribland ej bör förgätas, att öfwertala och lära
Landtmannen täcka bindtak af halm på det sätt som i Skåne skjer och
pa atskillige andre orter brukas, emedan de äro mycket waraktige, och
desutan spares mycken halm för Creaturen som eljest til stor myckenhet
fåfängt på taken uprutnar.

Och enär desse hushållare som sagt är, finna nödwändigt, att någon
ting skrifteligen eller munteligen hos Landshöfdingarne andraga; Så böra

de utan uppehåld expedieras; Kommandes äfwen wid alla sådane tillfällen
och ansökningar, protocoll att hållas, på det Landshöfdingarne mage sa
mycket bättre och säkrare kunna visa med hvad flit och åhåga de sokt
att befrämja Landsculturens upkomst och tiltagande, och åt deraf jemväl
kan inhämtas beskaffenheten och tillståndet af hvarje provmce samt
lnvar och en orts bruk, plägsed och wahna, då Riksens Ständer derutaf
wid deras nästa sammankomst kunna få så mycket klarare lins och kundskap
om hela landets tillstånd i gemeen, och hvarefter då kunna tagas
de mått och steg som tjenligast och nyttigast pröfvas. 0

För öfrigit liafwa Riksens Ständer i anledning af detta föregående
så wäl som af 13 §. utaf Bondeståndets allmänna Beswär wid denne
Riksdag låtit författa ett project till''en så kallad Byordning, hvarutinnan
äfwen ett och annat gifwes wid handen, som ännu torde vara obekant, men
för eu Landtman är nödigt åt wetta. Och ehuruväl samma Byordning-,
hvilken härhos i underdånighet öfwersändes eij kan uti alla mahl och
omständigheter vara lämpelig för hvarje- Landsort; Så är dock merendels
deruti anfördt alt hvad som för eu uti Byelag. boende Landtman
är angelägit att i ackt taga och efterse, kunnandes eljest samma Byordning
uti det som finnes nödigt efter hvarje orts beskaffenhet, samt grann
ar nes i Byelagen öfwerenskommande jämkas och inrättas.

Detta alt hafva Riksens Ständer funnit nödigt Eders Kongl. Maipt
i diupaste underdånighet att vid handen gifwa, med underdånig anhållan,
det Eders Kongl Maij:t eij allenast täcktes i Nåder förfoga den anstalt,
det merberörde project till Byordning genom trycket utkommer, samt till
allmän communication och underrättelse i orterne Landshöfdmgarna tilsändas,
åtminstone till så många exemplarer, att hvar Sochn och forsamling
ett deraf undfå kan, utan ock, att Eders Kongl. Mai,]:t lika nådigt
täcktes gifva Landshöfdingarne dehl af hvad Riksens Ständer för öfrigit
uti denne deras underdånige skrifvelse pröfvat nödigt vara til LandsCulturens
förbättrande, samt dem anbefalla att om värkställigheten draga

eu skvndesam försorg.» . .. . ..

I samma angelägenhet meddelade Kungl. Maj:t efter namnda riks dag

genom resolution på allmogens allmänna besvär den förklaring,
att° Kungl. Maj :t samtyckte, det ej allenast de på åtskillige orter redan
författade byordningar, utan ock de, vilka därefter inrättas kunde, Ange av
vederbörande domare stadfästas samt för lag i byaskrån vara gällande;
och skulle Kungl. Maj:t låta genom trycket utfärda en allmän byordning,
varav varje socken ett exemplar skulle tillställas, vilken byordning dock
efter orternas särskilda beskaffenhet finge förbättras.

(Resolution
1741 på allmogens
besvär).

(K. Maj:)
beslut 20
februari
1742).

(.Projekt
till byordning
1741)

* Över ständernas skrivelse meddelade Kungl. Maj:t den 20 februari

i j i d*'' vad ständerna funnit nödigt vara dymedelst till

landskulturens förbättrande andraga skulle ej allenast genom det begärte

bmiVet/amtliga landshövdinSama tillkännagivas, utan dem oek därjämte
tillhandasandas så många exemplar av projektet till byordning, som genom
komme att utgå, att var socken och församling ett därav månde
undfå, med befallning att om verkställigheten därav draga behörig och
skyndsam försorg. Samma dag utfärdades ock den utlovade författningen
Kungl. Maj :ts brev till landshövdingarna angående landskulturen, varvid
tanns fogat ständernas projekt till byordning. Detta är avfattat i 37
punkter, därav den första inledes med följande bestämmelser rörande
bysamhällets representation:

- i \^.P? det ,så rnycket battre ordning må uti Byelag kunna hållas,

. sa skal i hwar by en Ålderman tillsättas, på et eller flere År, alt som
Byemännen sig derom förena, och bör den, som de fläste rösterne fallit
på, sig derifrån icke undandraga. Åldermannen äger makt, när han antingen
sielf pröfwar nödigt, eller warder af någon annan tilsagd och
påmint, åt sammankalla Grannarne och'' Byemännen, til att gemensamt
med hvarandra öfwerlägga om det arbete de då wilja företaga, eller hwad
hälst det wara må, som til hemmanens bättre bruk, häfdande och förmon
landa kan. Detta sammankallande sker genom en Budkafle, hvilken hos
Åldermannen förwares, men när Byemännen skola komma tilsammans,
bor deri af Åldermannen skickas omkring Byelaget, då den, som en sådan
Budkafle, etter ordningen, emottaga bör, är förpliktad densamma straxt och
utan ringaste uppehåld til sin Granne fortskaffa, försummar någon detta,
eller wisar härvid någon motvilja, plikte första gången - - öre Silfvermynt
och andra gången dubbelt. Byemännens sammankallande kan ock ske
genom blåsning utur eu Lur eller Horn, eller ock med Trumslag af eu
Pinna,, alt som de sielfva beqvämligast finna, och sig förena kunna. När
Budkatlen således omlupit eller tekn på förenämde sätt, till grannarnes
sammankomst, är gifvit, bör åboen sielf ifrån hvarje hushåld på den därtil
utsatte sammelplatsen sig straxt inställa och afhöra, hvad som af Åldermannen
kan blifva förestält.»

de döljande punkterna handla vissa om byägornas hägnande,
i kons läggande och vattenavlopp samt vägars indelande och underhåll;
andra lämna föreskrifter om kreaturs betande samt ägornas fredande för
skada darav och om vallgång, om svins ringande, om vidmakthållande
av brunnar, källor och vattenställen och om fiske. Vidare givas bestämmelser
beträffande åkerjordens brukning, avséende att förebygga att grannarna
darutmnan hindrade varandra, samt stadgas förbud mot intagande

av inhyseshjon utan grannarnas bifall och mot vårdslöst handskande med
eld. Vissa av punkterna hava mer eller mindre direkt avseende å nyttjande
av samfälld mark. Av dessa handlar punkt 15 om slåtter av
samfällda ängar, punkt 18 och 19 om bete, punkt 22 om stängsel, punkt
24 om skötsel av skog och utmark samt punkt 25 om fiske. Nämnda
punkter lyda så:

»15) Någre dagar innan Slåtter tiden om Sommaren infaller, skal.
Åldermannen kalla grannarne tilsammans, åt med dem öfwerlägga, när
de vilja begynna åt slå sine samfälte ängar, börandes nödvändigt skiften
och tegarne, eu eller flere dagar förut, utstakas och utwadas; Försummar
någon detta, plikte - - Öre Sunt första, och andra gången dubbelt.
Och skal det åligga Åldermannen med de öfrige Byemännen åt noga
tilse, det ingen härvid sker förnär, utan åt en riktig och rätt utvadning
bliver skiften emellan förrättad, och Sten i stället för Pålar til
råmärken uti ängarne nedsatt; hvarefter alla böra på en gång begynna åt
slå, så åt den ena icke trampar och nedkörer den andras gräs; Slår någon,
sedan sålunda skift är, öfver rätta Lineen, uppå sin grannes äng, betale
höet eller gräset dubbelt tilbaka, och plikte des utan - - Daler S:mt.»

»18) Ingen vare efterlåtit, åt, utom samtelige grannarnes öfverenskommelse,
beta eller tindra sine Kreatur uti Äng eller Sädes-gärde, änskönt
det skedde på hans egna ägor; giör någon det, plikte hvarje gång, för
hvart Kreatur - - öre S:mt.»

»19) Sedan ängarne äro afbergade böra om hösten inga kreatur
deruti insläppas, innan Åldermannen sammankallat grannarne och de sig
förent, så väl om tiden när sådant ske må, som ock om antalet, och hwad
slags kreatur de vilja der insläppa. Likaledes bör det förhållas när sädes
gärdet om hösten blifvit ledigt, och Säden inbergat. Hvar som häremot
bryter, plikte - - öre S:mt.»

»22) Skulle en eller flere af Åboerne i Byen, hälst der samfält Skog
är, vilja upsättia Stengårdar eller Jordvallar, der det lägligit är, och Sten
finnes åt tilgå, böra de öfrige grannarne derifrån sig icke undandraga,
utan vare de alla efter Hemmantal och Stångfall pliktige detsamma äfven
åt efterkomma och fullgiöra; Giöra de det ej, bör Byemarken straxt skiftas
och delas, på det den flitigas och villigas Skog, ej må igenom den trögas
motvilja och lättia bliva uthuggen och ruinerad.»

»24) Til Skogens och Utmarkens desto bättre skötsel och conservation,
böra Grannarne och Byemännen, hälst på de orter, där ej tilräckelig
och öfverflödig Skog är, hvart år komma öfverens om deras hyggen, som
ske på samfält Byemark, såsom, på hvilken plats eller ställe sådant ske
må, samt huru mycket hvar och en må tillåtas åt hugga. År Skogen så

tilräckelig åt swedjande kan tålas, bör en viss tract därtil, för hwar Åboe
utmärkas, på det den ena ej må den andra på något sätt förfördela. På
det ris och qwistar ej må kastas omkring i Skogen, betet till stort hinder
och men, så böra, på de platser, der timmer, wed, stör och gärdsel fälles
alla toppar qwistas och riset til en, af Byemännen utsedd tienlig plats,
sammanföras, til åt der til någon nytta förbrännas. För öfrigit måge
Byemännen om Skogens rödning, skötsel samt conservation för framtiden,
sielfwa förordna som de, efter hwarje orts beskaffenhet, finna bäst och
tienligast wara.»

»25) Om Fiske och Fiske watn, kunna Grannarne och Byemännen
sig sielfwa förena, alt som de, efter omständigheterne i hwar By, pröfwa
bäst och nyttigast wara.»

Punkterna 26, 27 och 29 innehålla följande allmänna bestämmelser:

»26) Skulle någon af Byemännen upfinna något, som ej allenast
wore tienligit, utan ock nödwändigt til Byens och Hemmanens förbättring,
bör Åldermannen sammankalla samtelige grannarne, och derom öfwerlägga:
Men der så hända skulle, åt de andre då stadnade i det slut, åt
de icke wilja denna förbättring sig åtaga, hwarigenom den rättsintes och
wälmenandes goda upsåt blefwo hindrat, hafwe han frihet, åt af Utbyamän
och grannar, som äro förståndige och goda hushållare, jemte någon
Landsbetient, om så nödigt pröfwas, kalla Syn och Besiktning; Och derest
då befinnes, åt grannarne i Byen oskäligen satt sig emot det, som wärkeligen
warit til Byens nytta och förbättring, plikte då hwardera som det
gjort - - daler S:mt och ware dessutan skyldige åt betala dem, som Synen
och besiktningen förrättat, samt fortsättje ändå straxt och så snart giörligit
är, det arbete som den wälmenande föreslagit.»

»27) Skulle, sedan Åldermannen sammankallat grannarne, och de sig
förent om det arbete, de då wilja begynna, det ware sig antingen Slåtter,
Sädesbergning, eller hwad hälst det wara må, någon i Byelaget däruti
finnas efterlåten, tredsk och försummelig, hwarigenom de öfrige uti sit
giöremål blefwo hindrade, waren de då icke skyldige åt wänta på den
tröge, utan hafwe frihet sit arbete fullända, och han skylle sig sielf för
den skada han derigenom lider. Men der någon för åkommen nöd och
fattigdom, eller annan oförmögenhet, ej hunne med åt fullborda sit arbete,
såsom Byens nytta och angelägenhet fordrar, niute han då i Sädes
och bergningstiden, med mera, hielp af grannarna; hwaremot han, antingen
med annat arbete, eller skälig betalning, efter Åldermannens och
Bisittarnes bepröfwande, bör dem deras beswär ersättia, wägrar han det,
böte då efter Byelagets godtfinnande.»

»29) Skulle någon af Byemännen wara borto, när de af Ålder -

mannen varda sammankallade, bör densamma wid sin hemkomst, hos
Åldermannen sig underrätta, om hwad då beslutit blifvit, eller eljest
kan vara befalt, och ware han sedan skyldig detsamma i alla delar åt
efterlefva, lika som han sielf varit vid sammankomsten närvarande.»

Förslaget avslutades sålunda:

»För öfrigit och som det icke är giörligit, åt projectera alt det, som
til hvarje ort lämpeligit är; så förmodas åt Byemännen uti hvar och en
By lära sielfwa efter hvarje orts särskilte beskaffenhet, så inrätta sin
By-Ordning, som de til Byens och Hemmanens nytta och förmon finna
bäst och lämpeligast vara; Dock så åt det, som uti denna By-Ordning
stadgas, och til samma ort lämpeligit är, icke må deruti utslutas, utan
fast häldre tilläggas det, som deruti icke är omrört, och likväl til den
Bvens förmon denar. Och på det samma By-Ordning må sedan komma
til så mycken bättre och kraftigare efterlefnad, ty skal hvar By, om så
åstundas, äga frihet åt låta sin By-Ordning vid Härads Tinget upläsas
och stadfästas.»

För Gästrikland, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland blev sedermera
en särskild av allmogen i dessa landskap antagen byordning7
av Kungl. Maj:t stadfäst den 8 augusti 1758. I fastställelsebeslutet
yttras, att byordningen funnes lända både till landets vidare uppkomst
och förkovring samt ytterligare befrämjande av eu nyttig hushållning
därstädes; och ville Kungl. Maj:t ej allenast hava betygat dess nådiga
nöje över allmogens härutinnan viste berömliga åhåga och beredvillighet
utan ock byordningen till alla delar gilla och stadfästa, sa att den både
då och i framtiden noga och obrottsligen måtte efterlevas.

Denna byordning upptog i 46 paragrafer huvudsakligen enahanda
föreskrifter som" projektet av 1741, ehuru mestadels åtskilligt mera detaljerade.
Flera helt nya bestämmelser intogos dock, såsom föreskrifter att
iakttaga vid husbyggnader, anvisningar beträffande kreatursskötsel in. m.

1 fråga om skogens och utmarkens användning stadgas i 28 § utöver
vad projektet i detta hänseende innehåller, bland annat följande:

»Ingen må vara tilåtit åt, utom Åldermannens och Bisittarnes vettenskap,
giöra afsalu af sin skog och den deremot gör, varde förfallen til

2 daler s:mt för hvarje gång eller mer alt efter det han afsalu gjort. - -Och, som gode skogar til hemmanen äro en härlighet, hvilkas värde årligen
varder större alt eftersom de mer och mer börja tryta; Så bör en
god och förståndig Landthushållare vara betänkt på sätt och utvägar til
sin skogs både förvaring och tilwäxt. Til hvilken ända, och emedan skogen,
äfvensom menniskan fordrar samhälle, om den skall tilväxa och förkofra
sig, och dageliga förfarenheten vittnar, att ung-skog, som är gles och af

(Byordning
%• Gästrikland
m. fl.
landskap
1758).

Kommitterade
om byordningarnas
betydelse
i avseende
å
förevarande
ämne.

köld och wäder beswärad, aldrig får den wäxande kraft, som tätare skog,
hvilken til skiön längd sig upskiuter: uti somlige orter skogen jemwäl plägar
blädas, det är, åt vid Timmerhyggen hwar annan eller hwar tredje stock
fälls; Ty bör Åldermannen vid timmerfällen afböja, åt skogen ej må för
starkt blädas, utan heller en park efter annan nyttjas och sedan besås med
träfrön, hälst sträng blädning förswagar hela skogen. Men, hwad skogen
widare angår, skal Åldermannen framför alt känna trän til deras ålder, och

aldrig tilstädja åt fälla unga trän, utan de, som til mognad kommit;---

Åldermannen skal jemwäl efter handen förmå dem, som äga knappa
skogar, åt skona den myckna ungskog, som til stör begripes, och rätta
sig efter den besparings konst, som nöden på andra orter lärdt Almogen,
nemligen att de, der ej tilfälle är til Stengårdars anläggande, klyfwa til
stör wuxen gran och gårtall och sådane trän, som til bygningswirke icke
äro tienlige.»

Byordningar hava såsom ovan angivits såväl före som efter utfärdandet
av förenämnda 1742 års beslut i orterna brukat upprättas, och
tillämpas. Särdeles vanligt blev det i slutet av sjuttonhundratalet att
på denna väg reglera byarnes gemensamma angelägenheter och det har
framhållits att dessa byordningar tillsammans med Byggningabalken kunna
sägas hava utgjort dåtidens kommunalförfattningar för landsbygden.1 I
senare tid hava byordningarna i allmänhet inskränkt sig till att upptaga
bestämmelser av ekonomisk art, dock finnas även exempel på att allmänna
ordningsföreskrifter däri inrymts. Kommitterade hava försökt införskaffa
exemplar av såväl äldre som ännu tillämpade byordningar från
skilda delar av landet och hava från konungens befallningshavande i
länen fått emottaga ett avsevärt antal sådana, den äldsta av år 1723 och
den yngsta av år 1914. Därjämte hava lämnats uppgifter angående byordningarnas
tillämpning, varav framgår att på rätt många orter sådana
ordningar ännu äro i bruk och att även på åtskilliga orter, där byordningar
ej finnas eller befintliga byordningar kommit ur bruk, vissa gemensamma
angelägenheter pläga behandlas å bystämma. Förteckning på
de inkomna byordningarna jämte redogörelse för de i förenämnda hänseende
erhållna upplysningar fogas härefter som bilaga I, däri ock såsom
exempel intagits några mera typiska byordningar.

Kommitterade hava vid undersökning angående byordningarnas
betydelse för den till behandling överlämnade fråga funnit det vara
uppenbart, att de föreskrifter, som innefattas i ovannämnda projekt till

1 Professor N. Wohlin »Om den svenska jordstyckningen i 18:de och 19:de århundradena».

byordning, liksom i de äldre efter denna typ avfattade byordningarna, huvudsakligen
äro att anse som råd och anvisningar vid jordens brukande och
därmed sammanhängande förhållanden. Dessa anvisningar hava naturligtvis,
i den mån de särskilda förhållanden, som varit anledning till deras framställande,
ej längre förelegat, förlorat sin betydelse. I allmänhet torde
det kunna sägas, att näppeligen på någon ort förhållandena ännu äro
sadana, att det rimligen kan komma i fråga att tillämpa de speciella föreskrifterna
i projektet till byordning. En annan fråga är, huruvida metoden
att genom byordningar, tillkomna efter den i projektet lämnade anvisning,
reglera byamännens inbördes förhållanden fortfarande är tillämplig
och om detta gäller jämväl beträffande användningen av byns gemensamma
egendom. Att byamännen icke utan stöd av byordningsförfattningarna
kunna med obetingat bindande verkan för framtiden träffa bestämmelser
i sådana avseenden är uppenbart, såvida icke dessa bestämmelser
givas karaktär av servitut och betryggas på sätt för sådan rätts bevarande
i allmänhet erfordras. Hava dylika bestämmelser tillkommit på den väg,
som i byordningsförfattningarna angives, torde de dock i fråga om
förbindande verkan för framtiden få tillerkännas större betydelse, åtminstone
såvitt de angå ämnen, som ingå i det område, dessa författningar

avsågo att reglera. Några gränser för den giltighet, som sålunda bör

tillerkännas bestämmelser av detta slag, kunna emellertid svårligen angivas.
På undersökning i varje särskilt fall lärer få bero, om en sådan
bestämmelse skall anses bindande för byamän,-som ej deltagit i beslutet
om dess tillkomst. Ett par rättsfall beträffande den verkan, som bör
tilläggas fastställda byordningar, äro refererade i Nytt juridiskt arkiv
avd. I för år 1885 sid. 112 och år 1889 sid. 351. Det förra angick

tvist om skyldighet för en vattenverksägare i Mölndals kvarnby att
gälda på honom belöpande andel av ett sammanskott, som i enlighet
med fastställd byordning å bystämma beslutats till bestridande av utgifter
för vattenverksägarnas gemensamma räkning. Den byordning, varom
i detta fall var fråga, är antagen av samtliga fastighetsägarna i

nämnda by och på deras begäran av vederbörande häradsrätt fastställd
den 25 augusti 1857. Däri förekomma bl. a. följande bestämmelser:

»CAPITEL 1.

Om Bye-ltätten och dess åliggande.

§ 1-

Till handhafvande af efterföljande stadgar, väljes årligen på första måndagen
i Mars månad, ny By ålderman för ett år. Valet förrättas af Byens vat 5—164039 -

tenverksägare, dervid rösterna beräknas efter samma grunder, som följas vid uttaxering
af sammanskott till Byens kassa, och kan den, på hvilken de flesta rösterna
fallit ej sig undandraga.

§ 4;

Åldermannens pligt är att i allo vårda sig om Byens angelägenheter; försvara
och iakttaga dess lagliga rättigheter, handhafva dess ekonomiska angelägenheter;
befrämja nyttiga företag och inrättningar; se till att hyfsning, skick och
ordning må vinna framgång; men oskick, oordning och oseder, allt mera blifva
utrotade och har han i allt samma moraliska pligter att uppfylla, som den der
Domarekall bekläder.

§ 6.

På första måndagen i Mars månad välja byamännen, sedan åldermannen

blifvit vald---fyra bisittare tvenne på hvar sin sida af strömmen, hvilka

med åldermannen utgöra Byerätten, som afdömer de mål, hvilka i följd af byordningens
öfverträdande, i byelaget kunna uppstå.

CAPITEL 2.

Om Bystämma.

§ 4.

Vid Bystämma afhandlas alla ärenden, som röra Byens ekonomiska angelägenheter.
Skolande vid frågor, hvilka icke genom enhälligt beslut kunna afgöras'',
omröstning ske af de närvarande, hvarvid samma grunder följas för röstberäkningen,
som Gap. 4 § 2 föreskrifver om sammanskott, då de högsta röstetalet
är afgörande. Frånvarande får alltid åtnöjas med de närvarandes beslut, sedan
bisittarne honom om beslutet kungjort, så fort han kunnat anträffas. Fullmäktig
eger begagna hufvudmans röst. Rösterna må på en röstägares begäran afgifvas
i slutna sedlar.

§ 5.

Den som är missnöjd med byrättens utslag eller de beslut som blifvit fattade
vid allmän bystämma eger — — — undfå protokollsutdrag och till det första
ting, som infaller efter 30 dagar efter utslagets datum, dit instämma byrätten.
Försummas detta, anses utslaget laga kraft vunnet.

CAPITEL 3.

Om byens allmänna arbeten och om vattnets reglering.

§ 1.

Alla allmänna arbeten af hvad namn de vara må, såsom broars, vägars,
byggnaders och dämmens m. m. anläggande och underhållande, beslutade vid By -

stämmor eller af Byerätt, äfvensom de utgifter, hvilka genom kontrakt med Häradsboarna
rörande väghållning drabba byn, skola med samfäldta medel bekostas.

§ 3.

När vid allmän Bystämma beslut fattas, att till vattenbesparingar vid
Nedsjön eller andra större vattensamlingar, något arbete der skall verkställas
eller tillsyningsman der skall aflönas, och beloppet af kostnaden blifvit bestämdt,
skall denna af Bykassan, på anordning af By-Åldermannen, bestridas.

CAPITEL 4.

Om medel till betäckande af Byens Allmänna utgifter.

§ I Alla

inflytande böter, tomt och huslegor, ersättning af Häradsboarne för
väghållning, och den enligt Konungens Befallningshafvandes Kungörelse af den
11 Juni 1839 bestämda flottningsafgift m. m. användas till Byns ekonomiska utgifter.

§ 2. .

Hvad derutöfver erfordras sammanskjutes af Byns, allt ifrån Stensjön till
och med å nedersta vattenfallet varande vattenverk och qvarnegare i mon af egendomens
värde, hvartill de blifvit uppskattade vid den fastställda bevillningstaxering,
som sist hållits, då beslut om sammanskott sker.»

Vidare innehåller byordningen i Kap. 5 bestämmelser om ordningen
för byggnaders uppförande samt i Kap 6 föreskrifter »om allmän
hyfs och ordning».

Målet var av byåldermannen instämt till rådstuvurätten i Göteborg,
vilken i dom den 18 oktober 1883 yttrade: att i saken vore ostridigt,

att omstämda avgiften påförts jämlikt ett vid bystämma i Mölndal den
17 november 1882 fattat beslut, grundat på en av fastighetsägare därstädes
antagen »byordning i Mölndal», som med stöd av kungl. brevet
den 20 februari 1742 blivit av Askims häradsrätt fastställd den 25 augusti
1857 samt därefter allt fortfarande länt till efterrättelse och vunnit
tillämpning; och enär den instämde vattenverksägaren varken bestritt,
att samma avgift blivit å honom såsom fastighetsägare i Mölndal riktigt
taxerad, eller i laga ordning överklagat beslutet, funne rådstuvurätten,
som det ej tillkomme pröva, huruvida byordningen upphört att vara
gällande och mot den nämnde vattenverksägaren förlorat verkan, lagligt
förplikta denne att till åldermannen utgiva fordrade beloppet.
Göta hovrätt, dit talan av vattenverksägaren fullföljdes, utlät sig: att
som den i saken åberopade byordning måste anses vara uti ifråga -

komna hänseende fortfarande gällande, alltså och på de av rådstuvurätten
i övrigt anförda skäl fastställde hovrätten rådstuvurättens dom. Hovrättens
dom blev av högsta domstolen den 24 mars 1885 fastställd.

Sedermera väcktes vid bystämma i omförmälda kvarnby förslag att
byordningen skulle upphöra att gälla. Genom anställd votering avslog
emellertid bystämmans pluralitet denna framställning. Med åberopande
av 2 kap. 5 § i byordningen instämde då åtskilliga av vattenverksägarna
i byn till vederbörande häradsrätt byrättens ordförande och bisittare med
yrkande att byordningen skulle förklaras vid utgången av år 1886 eller
å annan tid, som kunde finnas skälig, icke vidare erhålla tillämpning.
Till stöd härför åberopades bland annat att såväl Kungl. brevet till landshövdingarna
angående landskulturen den 20 Februari 1742 som de på
samma brev grundade byordningar förlorat all kraft och verkan genom
kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862,
i följd varav Mölndals by, som utgjorde en del av Fässbergs kommun,
därefter icke kunde få bilda särskild kommun med egna ordnings- och
hushållningsstadganden, att även om byordningen betraktades såsom en
frivillig överenskommelse mellan vattenverksägarna, den likväl icke vidare
kunde äga tillämpning, sedan flere vattenverk övergått till nya ägare
utan att inteckning till betryggande av överenskommelsen blivit meddelad
samt att alla de förhållanden, om vilka bestämmelser gjorts i byordningen,
blivit reglerade genom allmän lag, varför byordningen icke mera
vore erforderlig. I detta mål yttrade häradsrätten genom utslag den
22 december 1887, att emedan ifrågavarande, den 25 augusti 1857 fastställda
byordning blivit av alla dåvarande vattenverksägare i Mölndal
godkänd och undertecknad, vid vilket förhållande utan avseende å den
omständigheten att inteckning i vattenverken till säkerhet för byordningen
icke blivit meddelad, densamma måste anses vara för såväl bemälte
som sedermera blivne vattenverksägare bindande, ty och som den omständigheten,
att åtskilliga stadganden i byordningen genom sedermera
utfärdad lag möjligen förfallit, icke haft till följd att övriga stadganden
upphört att gälla, samt någon eller några vattenverksägare ej kunde vara
berättigade, då bestämmelse härom icke förekomme i byordningen, att
emot övriga vattenverksägares bestridande påfordra, att byordningen, så
vitt den ännu vore gällande, ej vidare skulle i sin helhet eller för dem
vinna tillämpning, ogillades ifrågavarande stämningstalan. Göta hovrätt,
dit saken fullföljdes, fann skäl icke hava förekommit, ledande till ändring
i häradsrättens utslag, och denna dom blev av högsta domstolen
genom dom den 23 Oktober 1889 fastställd.

Den av domstolarne i förstnämnda mål uttalade åsikt synes lämna

stöd för ovan angivna uppfattning, att giltigheten av ett stadgande i eu
fastställd byordning ej utan vidare får antagas utan måste bero på prövning
i varje fall.

För att en byordning över huvud taget skall hava någon giltighet
torde fordras, att den skall vara av samtliga byamän antagen. Visserligen
uppställes ej direkt i byordningsförfattningarna fordran härå, men detta
torde dock vara däri förutsatt. För dess giltighet i andra avseenden än som
privaträttslig överenskommelse lärer därtill fordras fastställelse av myndighet.
Enligt projektet skall denna myndighet vara vederbörande häradsrätt;
att emellertid enahanda verkan torde böra tillerkännas fastställelse
av Konungens befallningshavande synes följa av den funktion, som av
byordningsförfattningarna tillägges sistnämnda myndighet såsom övervakande
den med författningarna avsedda verksamhet.

Då det, såsom nämnts, måste antagas, att sådana förhållanden, vilkas
ordnande avses med kommitterades uppdrag, under vissa omständigheter
kunna regleras genom bestämmelser, tillkomna på den väg, byordningarna
utstaka, får det å andra sidan fasthållas, dels att för närvarande allenast
ett jämförelsevis ringa antal byar äro försedda med byordningar, som äga
betingelser för att ens i någon begränsad mån göra till fyllest härutinnan,
samt att nya byordningar innefattande bestämmelser för sådana förvaltningen
av samfälligheter rörande frågor, däri delägarne ej kunna enas,
endast undantagsvis torde komma att uppstå, dels ock att den med uppdraget
åsyftade lagstiftningen omfattar jämväl samfälligheter, som ej tillhöra
byar och att dessa i varje fall icke beröras av bestämmelser, tillkomna
på nämnda väg.

Av de i allmän lag eller speciallagar givna bestämmelser, som Gällande
avse nyttjandet av samfälligheter, varom nu är fråga, äro först att
beakta * Byggningabalkens stadganden om samfälld skog och mark m. m. avse använd

Byggningabalkens bestämmelser om nyttjande av samfälld egen- Ufö?iuiheter.
dom återfinnas huvudsakligen i dess 10, 11 och 12 kap. 1 10 kap. {Bgggninga
lämnas föreskrifter om nyttjande av bys oskifte ägor i skog och mark. a cen''

Därom stadgas i 1 §, att samtliga jordägarna må å sådana ägor taga
torv, näver, ved, timmer, gärdsel, löv och annat, som till hus och gård
tarvas. Detta må dock ej föras av bole eller åt annan säljas eller upplåtas.
I 2 § göres den inskränkning i fråga om rätten till torvtäkt, att
torv ej må skäras å oskift mark, som till äng tjänar; varjämte beträffande
löv- och nävertäkt stadgas, att träd ej må fällas eller topphuggas
till löv och näver, utan flås och kvistas. I 11 kap. stadgas om mulbete,
hjordavård och vallgång, att ostängd mark och hjordavall må alla, som
däri del hava, till mulbete nyttja och låta där fä sitt vart om annat gå.

(Åtskilliga
speciallagar.
)

Vidare lämnas i 2 och 3 §§ föreskrifter om boskapens vård och om
vallgång samt i 4 § om svins ringande. I 12 kap. stadgas, huru
svin må släppas i gemensam ollonskog. Av övriga fortfarande i kraft
varande bestämmelser i byggningabalken, som i något avseende kunna
reglera frågor om nyttjande av samfällda byaägor i fall, där ägarna icke
åsämjas, förekommer i 3 kap. stadgande om upptagande av hemman i
ödesby. Vidare upptagas i 5 kap. 6 § bestämmelser angående betesrätten,
sa lydande: »haver någon bo eller säd ute, sedan hans grannar sitt infört
hava; då äga de säga honom till, att han ock förer sitt in. Gitter han
visa hinder och trång; då må de fä sitt ej insläppa, utan bjuden sig till,
att hjälpa honom, för skälig lön, bärga och införa, eller hö i stack, och
säd i dös sätta, och därom stänga. Vill han det icke, eller finnes ej nöd
och trångmål, liave själv den skada, som han å sitt hö eller säd får av
annans boskap, sedan honom så tillsagt är. Säga de ej till, och skada
av fä deras sker; fylle den upp.» I 13 kap. 6 § finnes ock det stadgande
avseende betet, att när träd fälles, topp och kvistar skola borttagas,
att mulbetet därav ej skadas må. Vidare lämnas i 19 kap. bestämmelser
om den servitutsrätt, som tillkommer avgärda by på bolbyns utmark.

I åtskilliga speciallagar finnas stadgande!!, som reglera frågor av hithörande
art. De angå vattenrätt, fiske, jakt, rätt till väg samt vägars
anläggande och underhåll, kreatursbete och stängsel, anläggning av torp
å gemensam mark, gemensam husbehovsskog å vissa orter in. m. Vidare
gäller beträffande ryttare-, soldat- och båtsmanstorp lagen om samäganderätt,
som eljest icke är tillämplig å gemensam egendom av det slag, som
ifrågavarande utredning avser. Angående vissa skogssamfälligheter i
Kopparbergs län, de s. k. besparingsskogarna, gälla särskilda regler och
beträffande andra äro bestämmelser givna genom provisorisk lag av den
11 juni 1915, numera ersatt genom lag av den 11 juni 1918.

Vad först angår vattenrättsbestämmelserna, så hava tydligtvis stadgandena
i lagen om dikning m. in. den 20 juni 1879 tillämplighet jämväl
på frågor, som mellan delägare i samfällighet kunna uppstå om vitsord
till dikning och vattenavledning och deltagande häri. Förordningen om jordägares
rätt över vattnet å hans grund den 30 december 1880 lämnar i 5 §
bestämmelse om grunder för delaktighet i oskift vattenområde och rätt
att bygga däri.

Rätten till fiske i gemensamt fiskevatten regleras av lagen den 27
juni 1896 om rätt till fiske samt för särskilda fall av lagen den 30 juni
1913 om gemensamhetsfiske. 1896 års lag lämnar utom åtskilliga bestämmelser,
som avse rätt till fiske för varje svensk man eller invånarne i viss
ort samt vissa särskilda stadgande!! beträffande havsfisket och fiske till

härads- och sockenallmänningar, i 10 § den allmänna bestämmelse om oskift
fiskevatten, att alla, som däri äga del, må bruka detsamma efter ty de
kunna sämjas. Sämjas de ej, bägge rätten dem emellan, huru fisket utan
förfång för någon av dem må nyttjas. Däremot må ej eu delägare utan de
bestå övrigas samtycke upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delägare.
Om rätt till uppförande och nyttjande av fiskebyggnad lämnas här ock föreskrift.
Lagen om gemensamhetsfiske lämnar regler för inrättande och biukandé
av sådant fiske dels i oskift fiskevatten dels ock i två eller flera
enskilt tillhöriga vattenområden. Enligt dessa regler kan genom beslut
av delägarna gemensamhetsfiske i sådana fiskevatten inrättas. Verkan
därav bliver att fisket, där delägarna ej enhälligt överenskomma om dess
nvajande i bolag, skall antingen upplåtas på arrende eller av delägarna
vär för sig nyttjas efter fastställd plan. För beslut om gemensamhetsfiskes
inrättande fordras ej enhällighet, utan kan sådant framtvingas av
majoritet, på olika sätt bestämd allt eftersom fiskevattnet är oskift eller
delat. Beslutet skall underställas Konungens befallningshavande för fastställelse.
Särskilda regler äro meddelade angående beslutande om fiskets
upplåtande på arrende och verkställande härav samt om arrendeavgiftens
användning. Likaså angående fastställande av plan för fiskets
nvttjande av delägarna var för sig och vad därmed sammanhänger.

I lao-en den 8 november 1912 om rätt till jakt stadgas i 3 § om
bvaskog och annan dylik samfällighet, att delägarna, där de ej annorledes
åsämjas, därå allenast för egna behov må utöva jakträtt; äro för samfällighetens
förvaltning särskilda föreskrifter gällande, äga delägarna i en
lio-het därmed fatta beslut om jakträttens tillgodogörande för gemensam
räkning. 1 9 § lämnar lagen bestämmelser om avtal angående värden
och handhavandet av jakten å skilda fastigheter, vilkas ägor bilda ett
sammanhängande område.

Genom kung!, förordningen den 8 mars 1770 angående uppmuntringar
till jordbrukets upphjälpande är stadgat, att uti oskift mark, där
tillfällen till uppodlingar givas, den ene grannen ej må hindra den andre
att anlägga torp, då lika goda lägenheter i jämförelse av vars och ens
skattetal kunna vara att tillgå, ävensom ock nybyggen i oskift mark ta
anläggas, om delägare sätta sig emot och hindra uppodlingen.

Beträffande samfälld tångtäkt stadgas i kung! kungörelsen den 8 juni
1866 angående särskilda föreskrifter i avseende på rättigheten till tangtäkt
å havsstränderna i riket, att, där tångtäkt förekommer och åtgärder
påkallas för ordnandet av samfälld tångtäkts begagnande, Konungens
befallningshavande skall söka åvägabringa överenskommelse mellan delägarna
i avseende å ordningen och sättet för begagnandet, att sådan

överenskommelse skall prövas av Konungens befallninghavande, samt att
där överenskommelse ej kan träffas eller densamma befinnes sådan, att
fastställelse därå ej kan meddelas, Konungens befallningshavande äger att,
efter hållet sammanträde med tångtäktsdelägarna, förordna i ärendet.

Angående nyttjande av samfälld skogsmark lämnas bestämmelser i
knngl. förordningen om skogarna i riket den 1 augusti 1805, som i § 21
stadgar, att joi dägare i oskift skog väl äga sins emellan överenskomma
om skogens nyttjande så till husbehov som avsalu, men att utan sådan
enhällig överenskommelse ej något av oskift skog må av bole föras eller åt
annan säljas och upplåtas, vid bot som för åverkan. I § 22 stadgas
såsom villkor för avsalu från oskift skog, däri kronan eller boställe haver
del, att Konungens befallningshavande på anmälan lämnat lov till försäljningen.
Vidare innehåller denna förordning bestämmelser om bärande
träd och tjärbränning å oskift skog, vilka dock antagligen ej vidare hava
tillämpning.

I lagen den o juni 1909 angående husbehovsskogar inom vissa
områden hava beträffande den skog, som vid avvittring inom vissa delar
av Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker tilldelas hemman, nybyggen
och lägenheter, bestämmelser lämnats om avsättande av områden
som samfälld husbehovsskog, varmed förstås den del av skogsanslagen till
hemman eller nybyggen, vilken för tillgodoseende av nödigt husbehov skall
utläggas gemensamt åt två eller flera brukningsdelar. Enligt dessa bestämmelser
skall sådan samfälld husbehovsskog förvaltas efter reglemente,
som efter delägarnas hörande fastställes av Konungens befallningsdiavande!
Avverkning ma äga rum allenast efter utsyning och stämpling, som enligt
vissa regler verkställes av vederbörande skogstjänsteman. Det utsynade
virket avverkas och föryttras för gemensam räkning, delägare dock obetaget
att uttaga vad av virket på hans del i samfälligheten belöper.

Beträffande vissa enskilda jordägare tillhöriga flygsandsfält inom
Hallands län äro speciella bestämmelser givna genom kung], brevet den
27 juli 1860 till landshövdingen i nämnda län angående flygsandsfälten
inom Halmstads, Tönnersjö och Höks härader samt genom Konungens
befallningshavandes kungörelse angående samma områden den 31 december
1861. Enligt dessa bestämmelser skola fälten, vilka stå under
uppsikt av jägeristaten, i avseende å därå uppväxande skog skötas för
ägarnes gemensamma räkning efter föreskrift, som av vederbörande jägmästare
lämnas, och kostnaden för kultur m. m. skall mellan ägarne
efter viss grund fördelas.

Bestämmelser om stängsels hållande och om bete i ohägnad mark
lamnas i kung!, förordningen om ägors fredande mot skada av annans

hemdjur samt om stängselskyldighet den 21 december 1857. Enligt § 5
andra punkten i denna förordning skall, där ägor, som angränsa varandra,
utgöras av skog, utmark eller beteshage å båda sidor, så länge stängsel dem
emellan ej finnes, den ohägnade marken anses vara till gemensamt mulbete
upplåten, där ej annorlunda avtalat är. Om upprättande av gemensamt
stängsel stadgas i §11: »Tarvas för gemensamt gagn hägnad emellan
ägor, som i tegskifte eller samfällighet ligga, eller skall för sådana ägor
hägnadsskyldighet utgöras i rågång emot andra ägor; tagen då alla grannarne
i bylaget eller samfälligheten del i stängseln efter ty, som de hava
i ägorna del.» § 19 handlar om förening mellan angränsande jordägare
om befrielse från stängselskyldighet. I § 20 stadgas härom vidare:

I fråga huruvida stängsel emellan ägor skall för gemensamt gagn upprättas
eller hällas inom bylag eller samfällighet, som i 11 § sägs, gälle
deras mening, som största lott i bylaget eller samfälligheten äga. Lag
samma vare, där fråga uppkommer om begagnande av stängselvitsord emot
ägare av jord, som till bylaget eller samfälligheten gränsar, eller om ingående
med honom i sådan förening, som i 19 § omförmäles. Äro de
delägare i bylaget eller samfälligheten, som i nämnda frågor i olika beslut
stanna, å ömse sidor liklottiga, vare deras mening gällande, som anse
stängsel ej böra äga rum. Har fråga om samfällt begagnande av stängselvitsord
mot angränsande jordägare genom flertalets beslut, som nu sagt
är, förfallit; varen dock de, som överröstade blivit, därav ej hindrade att
påyrka stängseln, där de vilja övrige delägarnes andelar däri övertaga.»
För särskilda orter äro vissa specialbestämmelser angående bete lämnade.

Genom lagen den 11 juni 1915 med särskilda bestämmelser beträffande
viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län har, provisoriskt,
frågan om vårdnaden och förvaltningen av eu större grupp samfälligheter
inom nämnda län blivit ordnad. Lagen gäller samfällda ägor av skogsmarks
natur, vilka undantagits för gemensamt behov eller eljest lämnats
oskiftade vid de å socknar inom övre Dalalaget verkställda storskiften
eller delningar av därvid utbrutna skifteslag. Denna lag har såsom
nämnts numera blivit ersatt genom lag av den 11 juni 1918, som gäller
till den 1 juli 1921.

Sistnämnda särskilda lagstiftning har ansetts påkallad i följd av
den i vissa delar av berörda län förekommande synnerligen stora frekvensen
av dylika samfälligheter och det betydande värde, åtskilliga av
dem representera, samt den hårdhänta medfart, varför skogen därå genom
oinskränkt husbehovsnyttning varit utsatt. Lagstiftningen åsyftar i främsta
rummet dessa samfälligheters skyddande mot skogsskövling, i vilket syfte
medgives dels rätt för delägare att genom majoritetsbeslut ställa äga under

6 —164039

ordnad förvaltning särskilt angående skogsvården, dels ock befogenhet fölen
var delägare att påkalla avverkningsförbud, gällande mot delägarna. Den
sistnämnda åtgärden är att tillgripa såsom eu utväg, när förvaltning antingen
ej kan i enlighet med därför lämnade bestämmelser åstadkommas
eller sådan ej finnes lämpligen böra äga rum. Detaljerade bestämmelser äro
lämnade angående förfarandet vid ansökning om dessa åtgärder, om sammanträde
med delägarna för behandlingen av väckt fråga därom och, särskilt
beträffande ärende om ägas ställande under förvaltning, om beslutmässighet,
underställning och fastställelse av beslut samt om regler för förvaltningens
ordnande och handhavande. Ansökning såväl i fråga om ägas
ställande under förvaltning som om avverkningsförbud göres hos Konungens
befallningshavande. Innan fråga om ägas ställande under förvaltning till
avgörande företages, skall utredning ske om det skifteslag, vartill ägan
hörer, vilket med avseende å bristfälligheter hos skifteshandlingarna och
de på dessa orter särdeles invecklade fastighetsförhållandena ofta kan
mota stora svårigheter och understundom rent av vara omöjligt att åstadkomma.
Med avseende särskilt därå att det i många fall visat sig svårt
att utreda, om äga är avsatt eller utanför delningen lämnad för det större
skifteslaget, socknen, eller för därvid utbruten by eller annat mindre skifteslag,
är stadgat, att vid osäkerhet härom ägan skall i ärendet anses tillhöra
det större skifteslaget. Beslut om ägas ställande under förvaltning underställes
Konungens befallningshavandes fastställelse. Denna myndighet äger
ock förordna om avverkningsförbud. Är förvaltning anordnad, skola för
dennas handhavande utses syssloman samt antagas reglemente, däri, i fall
så finnes påkallat, tjänliga bestämmelser om skogsvården skola intagas.
Reglemente fastställes av Konungens befallningshavande, som däri äger verkställa
jämkningar, i händelse sådant finnes nödigt i syfte att undvika, att förvaltningen
kan lända till märkligt förfång för delägare eller kränka annans rätt.
Från lagens giltighetsområde äro undantagna dels Lima, Transtrands, Orsa,
Sårna, Idre och Älvdalens socknars besparingsskogar, besparingsskogarna
inom Ven jans socken samt Svärdsjö och Envikens socknars häradsallmänningar,
dels ock de vid storskiftena för byarna utlagda, ännu odelade utskogar
och fäbodeskogar samt de andra samfällda ägor, om vilkas förvaltning
särskilda i laga ordning meddelade bestämmelser gälla. Enligt erhållen
upplysning liar intill den 18 februari 1918 på grund av nu omhandlade
lag Konungens befallningshavande förordnat om ägas ställande under
förvaltning i 16 fall och om avverkningsförbud i 45 fall; och omfatta de
under förvaltning ställda ägorna omkr. 3,500 har samt de ägor, varå avverkningsförbud
meddelats, omkr. 750 har. Exempel på fastställt regie -

mente för äga, som sålunda ställts under förvaltning, förekommer i bilagan
I bär efteråt.

För vård och förvaltning av vissa av besparingsskogarna i Kopparbergs
län gälla särskilda av Konungens befallningshavande fastställda"
reglementen, nämligen för Orsa sockens besparingsskog reglemente,
fastställt den 24 november 1886, och för Sårna sockens med
Idre kapellag besparingsskog reglemente, fastställt den 31 augusti 1889.
För Älvdalens sockens besparingsskog gäller reglemente, fastställt av
Kungl. Maj:t den 9 november 1888. Beträffande de motsvarande skogsområdena
till Svärdsjö och Envikens socknar är genom kungl. brev
den 9 november 1861 förordnat, att dessa skulle såsom häradsallmänningar,
därå vederbörande krono- och jägeribetjäning ägde hålla tillsyn
och vård, på sätt angående sådana allmänningar funnes eller kunde bliva
stadgat, för socknarnas räkning avsättas. Reglemente för dessa skogar
är fastställt den 18 juli 1870 och av Kungl. Maj:t gillat den 19 juli
1872. Till Hamra kapellag i Gävleborgs län hörer ock en besparingsskog,
för vilken reglemente är av Konungens befallningshavande fastställt den
31 december 1890 och, efter anförda besvär, av Kungl. Maj:t med viss
ändring gillat den 18 november 1892.

I sitt den 16 mars 1912 avgivna betänkande har den norrländska
skogskommittén upptagit förslag till lag angående vård och
förvaltning av sockenallmänning^!- och besparingsskogar inom Kopparbergs
och Gävleborgs län.

Beträffande de vid avvittring inom Norrbotten för vissa socknar
avsatta allmänningar äro i särskilda kungl. brev bestämmelser meddelade,
enligt vilka allmänna garna uti allt vad skogshushållningen vidkommer
skola stå under skogsstatens vård och förvaltning och därinom
liggande ängar och myrslåtter utarrenderas. De genom försäljning av
skogsalster och sådan utarrendering inflytande medel skola inlevereras till
länsstyrelsen för bildande av fonder, vilka förvaltas efter reglementen,
som länsstyrelsen fastställer.

Beträffande de allmänningar, varom 16 kap. Byggningabalken handlar
och av vilka ännu finnas kvar åtskilliga häradsallmänningar samt några
fa sockenallmänningar, lärer man — utan att ingå på det vidlyftiga spörsmålet
om äganderätten till desamma — a priori kunna säga, att de ej böra
vara att hänföra till de samfälligheter, varom nu är fråga. De hava av
ålder i lagstiftningen intagit en särställning i förhållande till andra gemensamma
ägor och ännu gälla beträffande såväl vård som förvaltning
för dem särskilda föreskrifter, meddelade, för häradsallmänningarna i
kungl. förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med

de allmänna skogarna i riket, samt för sockenallmänningarna i kungl.
förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket (10 §).

Frågorna om rätt till väg samt vägars byggande och underhåll
hava såvitt angår landsbygden blivit reglerad genom lagen om enskilda
vägar på landet den 5 juli 1907 samt lagen om väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891. Enligt förstnämnda lag gäller
beträffande enskild väg å landet, som för en eller flera fastigheter är till
stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart
eller eljest, att därest för fastighets ändamålsenliga brukande det är av synnerlig
vikt, att väg för fastigheten bygges över annan fastighets område,
erforderlig mark skall därifrån upplåtas, om detta ej länder till märkligt
men för den senare fastigheten, att väg, som är anlagd över en fastighets
område, skall, därest den är av synnerlig vikt för brukande av annan
fastighet, upplåtas till begagnande jämväl för denna fastighet, så framt
detta ej skulle vålla märkligt men för någon, som förut äger nyttja vägen,
samt att där väg, som någon vill bygga för sin fastighets behov, tillika är
av synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande av annan fastighet, denna
fastighet skall deltaga i vägens byggande och därtill upplåta erforderlig
mark. Vidare lämnas föreskrifter om gemensamt underhåll av väg, som
prövas vara till stadigvarande nytta för två eller flera fastigheter, om
fördelning av skyldigheten att bygga eller underhålla väg och om gemensam
tillsyn å vägs underhåll. För det fall, att åsämjande ej sker om
den fastighet tillkommande rättighet och skyldighet enligt nämnda bestämmelser,
stadgas särskild ordning för fragans prövande och avgörande.

I omförmälta lag den 23 oktober 1891 lämnas föreskrifter om allmän
vägs anläggning, indragning eller förändring, om skyldighet att deltaga
i sådan vägs byggande, om dess underhåll, när mark är bar, samt
om tillsyn därå, om ordningen för fullgörande av dessa skyldigheter, om
myndigheter, som skola omhänderhava bestyret därmed, om anskaffande
av medel därtill, om vinterväghållning in. m. De vägar, varom i denna
lag är fråga, äro landsvägar och genom särskild indelning uttagna vägar,
som anses vara av betydelse för den allmänna samfärdseln, bygdevägar.
För väghållningsbesvärets utgörande enligt denna lag är landet indelat i
väghållningsdistrikt, vartdera i regel omfattande ett härad eller därmed
jämförligt område, och en särskild representation för väghållningsdistrikten
är anordnad i och för dithörande frågors behandling.

Angående vägbyggnadsskyldigheten i vissa fall efter verkställda
laga skiften stadgas i kungl. förordningen den 29 januari 1850, att kostnaden
för anläggning av ny väg, som till följd av laga skifte varder
oundgängligen nödig för en eller flera skiftesdelägare, skall, där den -

samma icke skäligen bör ensam drabba den eller de delägare, för vilka
den behöves, mellan samtliga skiftesdelägare av skiftesman och godemän
fördelas, på sätt som för bidrag till utflyttning är stadgat.

Författningarna angående jorddelning innehålla, utöver föreskrifter,
som angå avsättande av samfällighet vid delning och vitsord till skifte
av samfälld mark, tillhörig fastigheter med i övrigt delade ägor, icke några
särskilda bestämmelser beträffande ägor, som nu äro ifråga Beträffande
avsättande av samfälliglieter stadgas i skiftesstadgan den 9 november
1866 kap. 10 (66 och 67 §§): »För allmänna gator och vägar till stad, kyrka
och kvarn, grödans inkörsel, skogsfärder, torvmossar, vattenställen m. in.
samt avlopps- och floddiken, bör nödigt utmål av oskifto tagas. Gator, vägar
och diken skola helst läggas i skillnaden lotterna emellan, samt alltid utstakas
räta, där det ske kan. Ligga inom skifteslagets område fiskelägen,
kalk- eller tälj stensbrott, vattenställen, blekeplatser eller linsänken, kvarnar,
vattenverk eller andra lägenheter, som skifteslaget gemensamt tillhöra;
då må jämväl därtill nödigt utrymme, jämte tjänliga ställen till
hämtning av sten, sand, ler, grus eller torv, där sådant tarvas, av odeld
massa anordnas och särskilt avrösas, dock icke till större vidd, än behovet
fordrar. Finnes å skifteslagets ägor mosse, kärr, myra eller annan
vattendränkt mark, som odlas kan; då må till framtida begagnande nödigt
avloppsdike därifrån på lika sätt utstakas.» I 78 § 5 mom. stadgas
rätt för delägare i skifteslag inom de norra länen att under viss förutsättning
(att skogsmarken förut icke är avmätt) låta särskilt skifta
inrösningsjorden jämte så stor del av skogsmarken, som de finna för
sig nyttigt, och låta den övriga delen av skogsmarken vara oskiftad
till gemensamt begagnande. I fråga om vitsord till delning av mark,
som blivit vid skifte undantagen för delägarnas allmänna behov, stadgas
i 3 § 4 mom., att skifte å sådan mark må verkställas, där någon delägare
det begär och det finnes kunna ske utan de övrigas förfång.
I 4 § stadgas, att delägare i samfällt fiske eller annan oskiftad lägenhet
äger vitsord till skifte därå, om det kan ske utan övriga delägares förfång.
Enligt 94 § skola vid klyvning av hemman eller hemmansdel, som
undergått laga skifte, samma grunder iakttagas, som för ägoskiften i
allmänhet äro föreskrivna. Lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning
in. in. stadgar beträffande ägostyckning i 10 §, att vid sådan delning
må, i den män detta är vid laga skifte tillåtet, jord eller lägenhet
undantagas för gemensamt behov samt besvär eller last till förmån för
viss hemmanslott läggas å annan sådan lott. I 6 § skiftesstadgan
stadgas om vitsord för ägare av hemman, som har rätt att samfällt med
hemman i annat skifteslag å dess mark begagna skogsfång eller mulbete

(Förliållan
det till sam
äganderättslagen.
)

eller taga torv, sten, grus, ler eller dylikt eller fiska i dess fiskevatten,
att få sådan rätt genom laga skifte utbruten, dock allenast i fall delägarna
i det andra skifteslaget själva vilja skifta. Slutligen stadgas i
81 § skiftesstadgan, att delägare i by eller hemman, därå främmande by
eller hemman äger rätt att taga sten, grus, ler, torv eller annat, må vid
skifte under vissa förhållanden påkalla utskiftande av platsen för servitutets
begagnande.

Enligt gruvestadgan den IG maj 1884 tillkommer jordägare viss
rätt att deltaga i gruvföretag, som å hans mark på annans föranstaltande^
uppstår. Anordnas dylikt företag å samfälld mark, varom nu
är fråga, och begagna sig ägarna av sin jordägareandel, uppstår för
dem jämte annan eller andra ägare av gruvan eu gemensam rätt, varom
gälla de i 7 kap. samma stadga lämnade bestämmelser om samäganderätt
i gruva.

; En särskild ställning i förhållande till nu förevarande frågor intager
.lagen den 30 september 1904 om samäganderätt. Denna är avsedd att
reglera förhållandena beträffande samfälld egendom i allmänhet, men
från dess giltighetsområde är i 19 § undantag gjort för ägor, som vid
skifte av jord blivit undantagna för delägarnas allmänna behov eller eljest
äro samfällda för flera fastigheter, de där till någon del hava sina ägor
genom skifte eller eljest åtskilda. Vidare äro lagens bestämmelser icke
i något fall tillämpliga i avseende å oskift fiskevatten. Från den gjorda
inskränkningen i giltighetsområdet har emellertid såsom förut framhållits
undantagits sådan mark, som varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp
anslagen. Beträffande disposition av sådan egendom, som lyder
under samäganderättslagen, lämnas i 2 § den allmänna regel, att för”förfogande
över det samfällda godset i dess helhet eller för vidtagande av
åtgärd i godsets förvaltning fordras samtliga delägares samtycke. Kunna
delägarna ej enas om förvaltning eller nyttjande av godset, lämnar lagen
två utvägar till detsammas nyttiggörande. Den ena anvisas i 3 § och
innebär godsets ställande under förvaltning av god man, som rätten på
ansökan av någon av delägarna förordnar, den andra är godsets försäljande
å offentlig auktion för gemensam räkning. Föreskrifter därom
lämnas i 6 §.

Ehuruväl ordalagen i förenämnda undantag från samäganderättslagen
icke alldeles sammanfalla med lydelsen av kommitterades uppdrag,
som efter orden skall avse vid skifte undantagna eller därmed jämförliga
samfällda ägor, torde dock i båda fallen åsyftas samma slag av ägor.
Man skulle möjligen kunna tänka sig, att i ena eller andra, men ej båda
fallen sådan mark ej inginge, som lämnats samfälld vid sämjedelning av

övriga ägor. Frågan, huru därmed borde förhållas, synes verkligen hava
vant uppe under förarbetena till samäganderättslagen, ehuru detta ej
fullt tydligt framgår av därom förvarade handlingar. Enligt dessa hade
i det av särskilda kommitterade avgivna förslag, som legat till grund
för lagen, ifrågavarande undantag (i förslagets 22 §) följande lydelse:
»I fråga om ägor, som vid skifte av jord blivit undantagna för delägarnas
allmänna behov eller eljest äro samfällda för flera fastigheter, de där till
någon del liava sina ägor åtskilda, äge vad i denna lag finnes stadgat
ej tillämpning.» Orden »genom skifte eller eljest» blevo under lagärendets
vidare behandling insatta mellan »ägor» och »åtskilda». Ändringen
svnes hava föranletts av ett utav lantmäteristyrelsen över förslaget avgivet
yttrande. Vid förslagets remitterande till högsta domstolens yttrande
utlät sig nämligen föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet,
efter redogörelse för innehållet i lantmäteristyrelsens yttrande, att
vad däri anförts syntes böra föranleda en redaktionell jämkning i 22 §
av förslaget. Lantmäteristyrelsens berörda yttrande var av detta innehåll:

»Vid underdånig anmälan av ifrågavarande lagförslag har herr
statsrådet och chefen "för Eders Kungl. Maj:ts justitiedepartement beträffande
området för tillämpningen av den föreslagna lagen om samäganderätt
yttrat, bl. a., att det näppeligen torde kunna komma i fråga att
i sammanhang med nämnda lag vidtaga ändring i de bestämmelse!,
10 kap. byggningabalken och ett större antal andra lagrum innehölle
angående nyttjande av hys oskifta ägor i skog och mark eller att över
huvud reglera den rätt, delägarna i ett skifteslag kunde äga i avseende
å ägor, som vid eu skiftesförrättning bibehållits såsom samfällda, vare sig
de ej ingått i skiftet eller blivit avsatta för gemensamt bruk. I 22 § i
förslaget till lag om samäganderätt har i berörda avseende stadgats, att
lagen icke skulle äga tillämpning »i fråga om ägor, som vid skifte av
jord blivit undantagna för delägarnas allmänna behov eller eljest äro samfällda
för flera fastigheter, de där till någon del hava sina ägor åtskilda.»
Enligt lantmäteristyrelsens åsikt utesluta emellertid de citerade orden icke
den tolkning, att bys oskifta ägor i skog och mark icke skulle höra till
undantagen i avseende å lagens tillämpning. Lantmäteristyrelsen håller
nämligen före, att där laga delning icke övergått en bys ägor, kunna
byns särskilda fastigheter, även om till desamma på grund av hävd eller
sämjedelning brukats vissa ägoområden, icke anses med avseende å samma
områden hava åtskilda ägor.» Vad styrelsen härmed menat synes ej rätt
klart. Närmast till hands ligger väl att kisa yttrandet så: Därest byamännen
i eu oskiftad by genom hävd eller sämjedelning hade inägorna
sig emellan delade, så att envar därav brukade visst ägoområde, så skulle

byamännen trots antydda delning eller hävd icke hava åtskilda ägor i avseende
å de delade eller hävdade inägoområdena; det vore alltså först genom
skifte som dylik åtskilnad uppkomme. Med denna styrelsens åsikt kunde
tänkas, att styrelsen skulle anse dessa inägoområden vara att hänföra till
samegendom. Detta är tydligtvis icke meningen, utan torde styrelsen härmed
blott velat framhålla, att samfälld skog och mark, som tillhör sålunda
sämjedelad eller på grund av hävd i särskilda lotter brukad by, ej med
förslagets lydelse undan tagits från lagens tillämpning. Den gjorda redaktionsändringen
synes tyda på att anmärkningen så uppfattats av departementschefen.
Skulle man uppfattat styrelsens mening vara den, att förtydligande
behövts för att förebygga, det byar med sämjedelade eller
eljest särskilt hävdade men ej dagligen» delade ägor i sin helhet komme
under lagens tillämpning, så hade väl ändringen ej inskränkts till de
insatta orden »genom skifte eller eljest», syftande allenast på det förhållande,
då fastigheterna i avseende å vissa ägor äro åtskilda, men i övrigt
hava samfällda ägor. Orden »eller eljest» tyckas med avseende å den
ordning, vari de inkommit i lagen, icke rimligen kunna syfta på annat
än de av styrelsen påpekade sätten, »sämjedelning» eller »hävd», varigenom
skilda ägor kunna utan skifte uppstå. Det torde alltså vara
klart, att undantaget i samäganderättslagen avser jämväl samfällda ägor
till fastighet, vars övriga ägor delats allenast genom sämjedelning. Detta
lärer ock obestridligen vara från praktisk och rättslig synpunkt riktigt,
då sämjedelning ju är en lika laglig och för upphävande av samegendomen
verksam delningsform som skifte, naturligtvis under förutsättning,
att delningen icke avser allenast nyttjande, vilket väl, ehuru mera sällan,
lärer förekomma. Det är ock uppenbart, att sämjedelning måste så betraktas
i förhållande till samäganderättslagens bestämmelser i övrigt, då
det tydligtvis skulle vara orimligt att ifrågasätta, att en helt sämjedelad
fastighet .skulle exempelvis behandlas enligt 3 § nämnda lag. Att mark,
som är samfälld för fastigheter, vilkas ägor i övrigt äro skilda på grund
av hävd eller sämjedelning, bör ingå bland föremålen för nu ifrågavarande
lagstiftning synes ock vara riktigt.
gandfför- ^ vissa på senare tiden avgivna förslag till lagar på det ekono slag

till la- miska området hava upptagits bestämmelser, avseende förhållanden, som
röra,
varande juli 1911 avgivna förslag till lag om skifte av jord. Sistnämnda
ämne. förslag upptager bestämmelser om avsättande från ett skifteslags område
av mark till allmänningsskog för att till delägarnas gemensamma
nytta förvaltas enligt särskilt föreslagna stadganden (101, 102 och 257

samt 288 och 289 §§.) Enligt dessa bestämmelser kan avsättandet av
mark för nämnda ändamål ske såväl vid skifte eller styckning av jord
som utan sammanhang med dylik åtgärd. Då sådan fråga förekomme i
sammanhang med skifte, skulle viss majoritet av delägarna äga bestämma
därom. Eljest skulle erfordras, att samtliga delägare härom vore ense.
I sammanhang med omförmälta lagförslag är ock avgivet särskilt förslag
till lag om vård och förvaltning av allmänningsskogar, som vid laga
skifte avsatts för delägarnas gemensamma nytta. Enligt detta förslag
skulle skog, som där avses, vårdas och förvaltas efter hushållningsplan
och särskilt reglemente, fastställt av Konungens befallningshavande. Förvaltningen
skulle omhänderhavas av styrelse, utsedd av delägarna. Vid
beslut skulle rösträtt tillkomma delägarna efter andel i skogen och skulle
vid beslut deras mening gälla, som sammanlagt hade största andel. Hushållningsplan
för skogen skulle på föranstaltande av Konungens befallningshavande
upprättas och av domänstyrelsen fastställas. Tillsyn å
iakttagande av föreskrifterna om upprättande av reglemente och val av
styrelse ålåge Konungens befallningshavande, som jämväl skulle övervaka,
att i avseende å skogshushållningen meddelade föreskrifter noggrant
iakttoges. Ä7id avvikelse härifrån ägde domstol på begäran av
Konungens befallningshavande antingen förelägga delägarna att verkställa
i följd härav erforderliga åtgärder eller ock förordna, att skogen skulle
ställas under skogsstatens vård och förvaltning. Vad i denna lag stadgats
skulle ock tillämpas på allmänningsskog, som avsatts utan sammanhang
med laga skifte.

Av den utredning, som nu lämnats om lagar och andra författningar,
vilka helt eller delvis hava avseende å användande av samfälld
egendom, lärer framgå, att genom däri givna bestämmelser regleras antingen
allenast handhavandet av vissa slag av samfälligheter eller ock
endast speciella frågor angående sådant nyttjande. Någon allmän ordning
för bestämmande i alla förekommande fall om användning av sådan
egendom, som nu är i fråga, är härmed icke given.

Bestämmelser med sådan omfattning hava ej heller i förenämnda
lagförslag'' upptagits. Såsom lagutskottet i sitt ovan berörda yttrande
framhållit, har däremot på sin tid av lagkommittén föreslagits bestämmelser,
i vidsträcktare mån ägnade att lösa denna fråga. I sitt förslag
till byggningabalk har nämligen lagkommittén, följande byordningsförfattningarnes
metod för reglerande av byarnes gemensamma angelägenheter,
intagit ett så lydande stadgande: »De, som i by eller grannelag
äro, hafven rätt att särskilda byordningar sig emellan stadga; och varen

7—164039

Korn mitterade.

de ordningar gällande, där de för minst två tredjedelar af by- eller
grannelagets egolotter slutna blifvit och ej emot allmän lag och ordning
stridande finnas». I motiven till byggningahalken anför lagkommittén i
fråga om detta stadgande: »Slutligen och som en allmän lag icke kan
inlåta sig i särskilda bestämmelser för de mångfaldigt olika tillfälligheter,
som bero af lokala förhållanden och för hvilka den ena orten sålunda
fordrar ett och den andra ett annat stadgande, har man öfverlämnat åt
grannar att genom s. k. hyordningar sig emellan reglera dessa förhållanden;
men då slika ordningar böra hafva till föremål icke att upphäfva
hvad allmän lag bestämdt bjuder, utan blott att fylla hvad som saknas,
genom föreskrifter för de fall, till hvilka lagen ej kunnat eller velat
sträcka sina förordnanden; och då hvarje enskild öfverenskommelse jämväl
förutsätter såsom oundgängligt villkor för sitt bestånd, att den ej må
befrämja oskick eller åstadkomma allmän förargelse, har man här tillika
förklarat, det byordningar skola gälla endast såvidt de ej mot allmän lag
eller ordning finnas stridande.»

Den af lagkommittén föreslagna bestämmelsen uteslöts emellertid,
såsom lagutskottet jämväl påpekat, af lagberedningen ur dess förslag till
byggningabalk på grunder, som af lagberedningen angivas i följande
yttrande: »Slutligen har man utelämnat lagförslagets 16 §, som tillåter
antagande af hyordningar och fastställer villkoren för deras giltighet; i
följd af byarnes söndersprängande genom laga skiften minskas behofvet
af sådana ordningar årligen. Där de finnas nödiga, lära de lika väl
hädanefter som hittills kunna tillvägabringas, utan att civillagen därom
hehöfver något stadga. Denna lag tillhörer det däremot ostridigt att
uppgifva de förhållanden, för hvilka byamän äga att efter omständigheterna
träffa överenskommelser, som afvika från hvad lagen fastställer
såsom i allmänhet gällande; och beredningen har i nya förslaget, till
hvad lagförslaget i detta hänseende uppgifva, lagt hvad beredningen
ansett nödigt».

Lagberedningen, som i de tre första paragraferna i 3 kap. af sitt
förslag till byggningabalk för avvikelse från de i allmänhet för förvaltningen
af den gemensamma marken stadgade grunder fordrade »enhälligt
avtal», ansåg emellertid en särskild bestämmelse erforderlig för det fall,
att enighet ej kunde uppnås, och föreslog ett stadgande af denna lydelse:
»Yrkar delägare i samfällighet, om hvars bruk ej finnes gällande aftal,
att annorlunda, än nu sagdt är, skall bestämmas, huru den begagnas
må, och kan han ej därom med öfriga delägare sämjas; lägge då rätten
dem emellan, efter ty som pröfvas för gemensamt gagn, utan någonderas
förfång, tjänligast vara, med afseende icke allena på det tillstånd

hvari samfälligheten då befinnes, utan oek på sättet huru den förut
af alla eller vissa delägare nyttjad varit och huru den för framtiden i
hrukbart skick bibehållas må. Är aftal gjordt eller beslut af rätten meddeladt
om bruk af samfällighet, och inträffa sedan omständigheter, som
till ändring däri föranleda; då må ock fråga om sådan ändring rättens
pröfning underkastas.»

1 motiverna anfördes härom: »I eu ny § (4) har beredningen föreslagit,
det rätten, på begäran af delägare i samfäld mark, må, i fall
denna försökt, men ej lyckats att tillvägabringa aftal, som i 1, 2 eller
3 § tillåtes, meddela sådana föreskrifter om samfällighetens bruk, som
finnas af delägarnas gemensamma bästa påkallade. Man har trott, att,
då sådan delägare anser de för hushållningen med samfälligheten gällande
bestämmelser icke motsvara den närvarande eller den kommande
tidens behof och ej kan förmå öfriga delägarne till ändamålsenliga jämkningar,
lagen bör lämna honom anvisning på en mindre kostsam utväg
till erhållande af sin rätt i detta hänseende, än skifte.»

I vad mån behov numera kan förefinnas att fylla den lucka, Behovet av
som pa ifrågavarande lagstiltnmgsomrade maste anses toreligga, har ut -stiftning på
gjort föremål för undersökning av Konungens befallningshavande i länen,
och har resultatet härav meddelats i ovanomförmälta underdåniga ytt- område.
randen över riksdagsskrivelsen den 17 april 1912. En redogörelse häröver
lämnas i här efteråt fogade bilaga II.

Kommitterade hava i samma fråga inhämtat yttranden från förste
lantmätarne i länen och andra ortsmyndigheter samt vid resor i en del
orter sökt härom vinna ytterligare utredning. I främsta rummet hava
kommitterade därvid sökt upplysning om frekvensen av ännu förekommande
samfälligheter av ifrågavarande slag. Vidare hava beträffande en
del av de sålunda angivna samfälligheterna meddelanden inhämtats om
deras nuvarande användning och den hittills tillämpade ordning för behandling
av frågor härom. För de härvid erhållna uppgifterna lämnas
en översikt i här efteråt fogade bilaga III.

Av den sålunda åstadkomna utredningen lärer framgå, att ett bestämt
behov förefinnes av lagbestämmelser om sättet för avgörande
av sådana frågor om nyttjande av nu ifrågavarande slag av samfälligheter,
angående vilka åsämjande ej kan vinnas; och hålla kommitterade
före, att införandet av bestämmelser i detta syfte skulle verka därhän, att
ej allenast ett stort antal samfälligheter, som hittills lämnats obeaktade,
komme till användning för delägarnas gemensamma bästa, utan ock mera
värdefulla samfällda ägor, vilka nu efter åsämjande brukas på sätt, som
bringar allenast ringa fördel, genom ändamålsenligare användning kunde

lämna betydligt ökad vinst för samtliga delägare. Att i vissa fall mycket
betydande värden äro att på denna väg tillvarataga visas av den utredning,
som förekommer i det av särskilda kommitterade den 27 mars 1914 avgivna
betänkande, som legat till grund för ovan omförmälta provisoriska
lag med bestämmelser om vissa skogssamfälligheter i Kopparbergs län.
Enligt denna utredning har vid storskiften å åtskilliga socknar inom nämnda
län avsatts mark för gemensamt behov såväl för själva sockenskifteslagen
som för därifrån utbrutna byar och fäbodelag och detta i utomordentligt
stor utsträckning, varjämte utan angiven sådan grund lämnats odelade
likaledes högst betydande arealer. Av dessa undantag har en del sedermera
delats, men en stor mängd bibehållits gemensamma. Så lära
inom Möra socken ännu finnas gemensamma områden, omfattande över
sextontusen tunnland skogsmark och mer än tretusenfemhundra tunnland
»oduglig mark», detta oberäknat vad som avsatts för de särskilda till
socknen hörande byar och fäbodeställen. Jämväl från Malungs, Rättviks,
Solleröns, Järna, Nås, Flöda, Venjans, Orsa, Ore, Gagnefs, Svärdsjö, Envikens,
Äppelbo och Lima socknar äro uppgifter lämnade om ännu bibehållna
betydande samfälligheter för socknarna och ur dem utbrutna skifteslag.
I berörda betänkande är intagen en utförlig redogörelse för dessa
samfälligheter jämte uppgifter om sättet för deras handhavande, och få
kommitterade härom hänvisa till denna redogörelse.

Säkert förefinnas jämväl på andra orter i viss mån analoga
förhållanden, ehuru givetvis ej i den omfattning som inom Kopparbergs
län, där egenartade omständigheter i avseende å skifteslagsindelningen
och sättet för jorddelningens utförande med mera vållat såväl,
att samfällda undantag och uteslutning av ägor från delning skett
i en vida större skala än eljest varit vanligt, som ock att delägareantalet
i sådana samfälligheter och därav följande svårigheter vid deras handhavande
blivit större än på andra orter i allmänhet kan förekomma. Att
i sistnämnda avseende en nära motsvarighet finnes i åtskilliga av de
större norrländska byarna lärer dock vara att antaga.

Som ovan antytts, ligger betydelsen av en ordning, som möjliggör
samfälligheternas brukande för gemensam räkning även i fall, där enighet
emellan delägarne ej kan uppnås, icke blott däri, att samfälligheterna
överhuvud komma till användning, utan i all synnerhet däri, att denna
användning kan göras sådan, att den medför största gemensamma nytta.
I avseende härå torde i främsta rummet vara att tillvarataga de värden,
som ligga i gemensamma skogsområden samt beten, torv-, ler- och grustäkter
m. in., eller de ägor, som enligt byggningabalken och 1805 års skogsförordning
utan alla delägares åsämjande väl få brukas till husbehov, men

ej till avsalu. Här torde föreligga en såväl för de enskilda delägarna som
för det allmänna viktig uppgift att vinna nya eller ökade värden genom
reglerande av liusbehovsnyttjandet eller, där så bättre kan ske, dess
utbytande mot nyttjande till avsalu eller utlegning, samt särskilt i fråga
om skog och betesmark genom vårdandet av markens produktivitet och
införande av rationell kultur.

I främsta rummet kommer härvid i betraktande betydelsen för
skogsvården av rationell hushållning å samfällda ägor. Det kunde ifrågasättas,
huruvida icke frågan härom närmast vore att ordna genom den
allmänna lagstiftningen om vård av enskildes skogar sålunda, att i nämnda
lagstiftning infördes erforderliga föreskrifter om vård av sådan samfälld
skog. Häremot talar emellertid den omständigheten, att den egenskap
av samfällighet, som skulle utgöra motivet för dessa skogars särställning
i förhållande till andra i enskild ägo varande skogar, i allmänhet
måste betraktas som allenast temporär med hänsyn därtill, att samfälliglieten
när som helst kan upplösas vare sig genom delägarnes överenskommelse
eller tvångsvis genom skifte. Det sistnämnda gäller väl icke
obetingat om de områden, som vid skifte undantag^, men inskränkningen
härvid är endast den, att sådan samfällighet mot någon delägares bestridande
får skiftas allenast, om det kan ske utan delägares förfång, och
beträffande sådana skogsområden, därå ordnad skogsvård kan ifrågakomma,
lärer väl hinder i detta avseende sällan vara för handen. Då det i allt
fall skulle erfordras särskilda bestämmelser för att reglera samfälligheternas
förvaltning, har det funnits riktigast att i samma lagstiftning, varigenom
delägarnes omhänderhavande av sådana samfälligheter ordnas, lämna
nödiga föreskrifter beträffande samfälligheternas skötande jämväl vad skogsvården
angår.

Bland andra intressen att vid haudhavandet av vården om samfälligheter
särskilt tillgodose är, såsom nämnts, behovet av lämpliga kreatursbeten.
I avseende härå torde genom rationell behandling av nu utan
kultur liggande gemensama betesmarker stora värden vara att tillvarataga.
Vidare torde kunna förväntas, att genom lagbestämmelser i förevarande
syfte skulle kraftigt främjas kooperativa företag till användande av torvtäkter,
stenbrott, vattenkraft m. in.

De samfällda rättigheter, som avses i kommitterades uppdrag, äro
sådana, som gemensamt tillhöra fastigheter med skilda ägor och kunna
jämföras med de utav uppdraget omfattade samfällda ägor. Av sådana
rättigheter äro främst att beakta vissa servitut, som jämlikt skiftesstadgans
7 § kunna direkt omsättas i jord genom utbrytning vid skifte, nämligen
rätt, som tillkommer ägare av hemman att samfällt med hemman

i annat skifteslag å dess mark skogsfång eller mulbete begagna eller torv,
sten, grus, ler eller dylikt taga. Beträffande det jämväl i samma paragraf
upptagna fiskeservitut gälla däremot förut angivna bestämmelser om
rätt till fiske. Andra rättigheter, som böra hit hänföras, äro sådana, som
bibehållits gemensamma för ett skifteslag, ehuru själva marken delats,
såsom samfällt bete å skiftad utmark, jakt m. m. I den mån handhavandet
av dessa rättigheter ej är reglerat genom redan gällande lagstiftning
torde det vara av vikt, att en ordning fastslås, efter vilken delägarne
må kunna, även utan allas åsämjande, träffa bestämmelser för rättigheternas
lämpliga användning. Härvid göra sig huvudsakligen samma
synpunkter gällande, som ovan beträffande samfällda ägor äro framhållna.
Huvudgrun- De huvudgrunder, efter vilka en lagstiftning i förevarande ämne

lagstiftning synes höra läggas, äro, till skillnad från vad som gäller i fråga om. lag*
ämnet stiftning angående samegendom i allmänhet, att lagen bör främst åsyfta
främjandet av förvaltning av samfälligheterna för delägarnes gemensamma
bästa samt att vid denna förvaltning behörig hänsyn bör tagas till sådana
speciella intressen i samfälld mark, för vilkas tillgodoseende samfälligheten
må hava bildats eller vid övriga ägornas delning bibehållits
gemensam. I sistberörda avseende är tydligtvis att särskilt uppmärksamma
det förhållande, att vid fastighetsbildningen genom skiftesförrättningar
mången egendom fått sin tilldelning så utlagd, att för dess ändamålsenliga
nyttjande erfordras tillgång till förnödenheter från område,
som i sådant syfte bibehållits samfällt för skifteslaget eller delar därav.
Att avskära en fastighet härifrån skulle tydligtvis vara ett obehörigt ingrepp
i den genom skiftet åstadkomna ägoanordning, som haft till syfte
att så mycket som under rådande omständigheter var möjligt konsolidera
de däri ingående fastigheter. Å andra sidan måste det, såsom ovan
antytts, vara särdeles angeläget att, där sambruk skall bestå, detta regleras
i syfte att eu var delägare bliver i tillfälle att bekomma sin tiilständiga
del och att den missvård, särskilt av skog, som allmänt påklagats
beträffande samfälligheter under oreglerad husbehovsbrukning, må
förekommas. Vidare är att iakttaga, att av ifrågavarande samfälligheter
en större mängd icke har det sammanhang med de delade ägor,
till vilka de höra, att deras bibehållande som samfällighet eller ens deras
behållande överhuvudtaget är utav någon som hälst vikt. Där förhållandet
är sådant, är samfälligheten snarast att anse som en fastighet
för sig och att jämställa med samegendom i allmänhet. Så är fallet med
de förutvarande ryttare-, soldat- och båtsmanstorp, å vilka samäganderättslagen
givits tillämpning. Att denna tillämpning icke utsträckts till
andra fall, som kunna anses härmed ganska analoga, har väl berott dels

på det särskilt framträdande behovet av lättare former för realisation av
nämnda till egnahemsförsäljning synnerligen ägnade lägenheter, dels ock
därpå, att det beträffande andra samfälligheter, som kunde komma ifråga
att härmed jämställas, i allmänhet ej utan särskild undersökning i varje
fall kan avgöras, huruvida de utan förfång kunna avskiljas från de ägor,
vartill de höra. I detta avseende kan gränsen icke läggas efter de bestämmelser,
enligt vilka samfälligheterna tillkommit, ty härvid lämnas beträffande
skiftesundantagen långt ifrån alltid genom delningshandlingarna tillförlitlig
utredning och beträffande andra samfällda ägor står i allmänhet
härutinnan antingen icke någon utredning att erhålla eller ock allenast den
upplysningen, att de lämnats gemensamma utan bestämt syfte, vilket icke
hindrar, att deras bibehållande kan vara av väsentlig betydelse för de
fastigheter, som de tillhöra. Man skulle möjligen kunna ifrågasätta införandet
av en anordning, varigenom delägare kunde få på förhand prövat, huruvida
viss sådan äga borde falla under samäganderättslagen eller icke. Så
skulle exempelvis kunna ske genom att ägodelningsrätterna tillädes befogenhet
att på ansökning av delägare pröva, huruvida samfälld äga kunde utan
förfång från skifteslaget avhändas, i vilket fall ägan därmed kunde vara
angiven såsom hörande under samäganderättslagens bestämmelser. Fördelarna
av eu sådan anordning skulle dock näppeligen kunna förväntas
motsvara därmed oskiljaktiga olägenheter, och denna utväg har i allt
fall icke ansetts böra anlitas, då frågan om handhavandet och eventuellt
realiserandet av samfälligheter utav denna kategori synts kunna tillfredsställande
lösas genom bestämmelser, som naturligen låta inpassa sig i en
särskild lagstiftning om samfälligheter, som höra till fastigheter med
i övrigt skilda ägor.

I fråga om de särskilda rättigheter, som uppdraget omfattar, torde
deras handhavande, i den mån detsamma ej regleras av redan givna bestämmelser,
lämpligen böra ordnas efter enahanda grunder, som beträffande
nyttjandet av samfällda ägor nu angivits.

De resultat, som, enligt vad ovan antytts, böra vara syftemålet
för lagstiftningen på ifrågavarande område, kunna lämpligast, såsom ock
i riksdagsskrivelsen och det lämnade direktivet för kommitterades arbete
blivit förutsatt, uppnås genom att en ordning införes, i enlighet varmed, i
brist av åsämjande, enskild delägare gives makt att tvinga fram åtgärder
till de samfälligheters nyttjande, som här avses. En annan utväg, som beträffande
vissa slag av hithörande samfälligheter kunde vara att anlita, vore
ingripande av myndighet för ordnande av lämplig hushållning, där sådant
för det allmänna kan vara av större betydelse; detta kunde då närmast
komma ifråga för åstadkommande av ordnad skogshushållning å därför

lämpade samfällda ägor, varvid initiativ '' kunde givas åt vederbörande
skogsvårdsstyrelse eller däremot svarande tjänsteman vid skogsstaten.
Sådant sätt att ordna frågan skulle dock tydligtvis medföra väsentliga
olägenheter och den avsedda vinsten för skogsvårdsintresset torde även
med initiativet lagt i delägares hand kunna ernås.

Den ordning, som alltså bör eftersträvas, förutsätter att befogenhet
tillägges enskilde delägare att provocera fram ett avgörande med avseende
å samfällighets disponerande. Detta kan ske antingen genom att
vitsord härutinnan tillägges en majoritet av samägarne gentemot de övriga
eller ock, i enlighet med äldre lagberedningens ovan angivna förslag,
så att befogenhet lämnas en var delägare att påkalla beslut av myndighet
om sådan ägas handhavande. Av dessa två metoder torde
i allmänhet den förstnämnda erbjuda de största företrädena. Då de
särskilda delägarne i en samfällighet däri kunna hava olika andelar, kan
vid beräkning av majoritet bland dem två olika grunder tänkas tillämpade,
i det nämligen majoriteten antingen kan bestämmas efter andelstalet
eller efter huvudtalet. Då här i allmänhet är fråga om rent ekonomiska
intressen, läge väl närmast till hands, att majoriteten efter andelstal räknat
finge bestämmanderätt. Emellertid har det synts betänkligt att tillägga
de större andelsägarna en så obetingad övervikt i dessa frågor.
Nyttan och behövligheten av tillgången till de förnödenheter eller andra
förmåner, som besittningen av viss samfällighet innebär, kan nämligen
variera för de olika delägarne utan relation till deras andelstal, så att
tilläventyrs i ett skifteslag viss samfälld äga, vars bibehållande är utan
betydelse för de större fastigheternas ägare, icke utan verkligt lidande
för de övriga kan avhändas skifteslaget eller disponeras på annat sätt
än förut varit fallet. Även från andra synpunkter torde det vara anledning
att framgå med en viss försiktighet, när det gäller att införa
tvång i avseende å disponerandet av dessa samfälligheter. En majoritet
efter andelstal räknat innefattar väl i vanligaste fall de ekonomiskt
kraftigaste bland delägarne och kunde med användande av de företräden,
som ligga häri, lätt komma att öva obehörigt tvång mot minoriteten, ifall
den tillädes obetingad avgöranderätt i frågor rörande dessa samfälligheter.
Att åter helt lämna avgörandet åt majoriteten efter huvudtalet räknat
skulle säkerligen i många fall innebära ett obehörigt åsidosättande av de
större delägarnes legitima intressen. Man torde då för undgående av
olägenheter, som dessa metoder för röstberäkning var för sig kunna medföra,
vara hänvisad till en kombination av båda, varjämte såsom korrektiv
mot de övergrepp, som i allt fall kunna tänkas förekomma, lärer erfordras

Öl

utväg att få talan mot sålunda åstadkommet beslut prövad i avseende å
dess egenskap att tillgodose alla delägares berättigade krav.

För bestämmandet av grunder för röstberäkning erbjuda sig, efter
den ovan angivna huvudprincipen om beräkning såväl efter huvudtal som
efter delaktighet, liera på olika rättsområden tillämpade metoder, gående
ut på att till tryggande av de mindre andelsägarnes intressen inskränka
rösträtten efter andelstal. Längst har man i detta avseende gått i den omnämnda
provisoriska lagen angående vissa skogssamfälligheter i Kopparbergs
län, i det att rösträtten efter berörda grund där inskränkts så, att
ingen av delägarna äger rösta för större delaktighetstal än som motsvarar
eu tjugondedel av de i omröstningen deltagandes sammanlagda andelar.
Denna synnerligen kraftiga reduktion av de större röstetalen har tydligen
motiverats av de i ifrågavarande bygd förekommande mycket stora
skifteslag, där delägarnas antal kan uppgå till något tusental och
där jordfördelningen understundom är så ojämn, att vissa delägare,
t. ex. de större trävarubolagen, kunna besitta andelar av sådan betydenhet,
att de utan denna reduktion skulle praktiskt taget dominera i
frågor om undantagens användning. Där sådana särskilda förhållanden
ej äro förhanden, kan väl i allmänhet en så betydande reducering i rösträtten
efter andelstal ej anses påkallad, men då i frågor av förevarande
art det synes viktigare att trygga de mindre andelsägarnas intressen
mot obehörigt förfång än att tillgodose de större delägarnas krav på
inflytande i förhållande till sin andelsrätt, så lärer även i fråga om samfällighet
med mindre antal delägare en avsevärd reducering av andelsröstetalen
vara på sin plats; och torde i sådant avseende lämpligen kunna
uppställas den regeln, att där delägarnas antal icke överstiger femtio,
rösträtten bör begränsas så, att ingen må rösta för mera än en femtedel
av de röstande delägarnas sammanlagda andelstal. Är delägareantalet
större, torde omförmälta starkare reducering böra fordras. För tillgodoseende
av allas rätt lärer, såsom redan antytts, jämväl vara nödigt att
rättsmedel lämnas mot delägarnas beslut, så att talan däremot må kunna
föras såväl i fråga om beslutets formella laglighet som ock i materiellt
hänseende, därest beslutet skulle lända delägare till förfång. I vissa
frågor torde dessutom böra fordras den ytterligare säkerheten av kvalificerad
majoritet. Fordran härpå lär dock kunna begränsas till frågoi
om avbändande av äga samt utflygning därav på längre tid.

Eu anordning, som den nu antydda, med beslutmässighet för delägaremajoriteten
i frågor, där åsämjande ej kan vinnas, fordrar tydligtvis
för sin tillämpning i praktiken, att viss form stadgas för frågornas
upptagande, omröstnings verkställande och konstaterande av resultatet.

8—164039

Lämpligaste sådan form är givetvis sammanträde med delägarna efter behörig
kallelse och under ledning av ordförande, som har att ansvara för
protokollsföring av fattade beslut. För behandling av frågor av mera invecklad
beskaffenhet torde det stundom kunna vara ändamålsenligt att
förhandlingarnas ledning vid sådant sammanträde överlämnas till särskilt
kvalificerad person. Sådan ordning har i den provisoriska dalalagen upptagits
och har där motiverats med hänvisning till de svårutredda frågor om
äganderätten till befintliga samfälligheter, som i de under lagen hörande
skiftesområden särdeles ofta yppats. I förekommande fall borde för sådant
ändamål delägare få hos vederbörlig myndighet begära förordnande
för härför lämplig person att hålla sammanträde för angiven frågas behandling
och då jämväl ombesörja kallelser därtill. I de flesta fall, där
lätten att fa förordnad särskild ordförande kunde komma till användning,
lärer nämligen få antagas, att svårigheter jämväl yppa sig i avseende
å kallandet av delägare, antingen på grund av bristande utredning om
delägareskap eller därpå, att delägarnas antal är särskilt stort.

Föremål för de beslut, vilkas fattande åsyftas med denna ordning,
skulle vara användning av sadana samfälligheter, som här äro i fråga.
Besluten kunna da tänkas gå ut pa antingen ett mera stadigvarande
brukande av samfällighet för delägarnas gemensamma räkning eller på
tillfälliga åtgärder därmed eller ock slutligen avse samfällighets avhändande.
Avses stadigvarande brukning, torde för vinnande av trygghet mot
missbruk och garanti för att allas rätt iakttages, en ordnad förvaltning
höra inrättas. Därvid bör lämpligen iakttagas, att syssloman eller sysslomän
utses för förvaltningens handhavande och reglemente upprättas till
rättesnöre härför. T sådant reglemente böra intagas stadganden, ägnade
att förebygga åtgärder, som kunna lända delägare till förfång, varjämte
till vinnande av önskvärd planmässighet i skötseln av ägor, som därför
ägna sig, för sådant syfte lämpade bestämmelser böra införas i reglementet,
och särskilt bör som oeftergivligt stipuleras, att föreskrifter däri lämnas
om forstmässig behandling av mera omfattande skogsområden. Att härför
fordra fullständig av forstlig myndighet godkänd hushållningsplan
kan väl icke gärna ifrågakomma, särskilt med avseende därå, att delägarna,
därest de ej skulle åtnöjas med sådant tvång, kunna omintetgöra
dess tillämpning genom att enas om annan användning av området eller
åstadkomma delning därav eller rent av avhända sig detsamma. Det
aibete och den kostnad, som utarbetande av hushållningsplan måste medföra,
skulle under sådana omständigheter göras onyttiga, så framt man
icke ville stadga, att planen även efter sådana åtgärder fortfarande skulle
gälla, vilket emellertid i tillämpningen skulle medföra åtskilliga olägen -

heter. Däremot kan vill fordras, att enklare föreskrifter om skogsvård,
godkända av den myndighet, som har tillsyn å vården om enskilda skogar
i orten, uppställas för skötseln av skogssamfälliglieterna. Sådana föreskrifter
kunna tydligtvis, där detta låter sig förena med nämnda myndighets
arbeten i övrigt, gå ut på att avverkning skall ske i enlighet med
anvisning eller utsyning av myndigheten eller dess organer samt att kulturåtgärder
likaledes efter sådan anvisning skola företagas. För säkerhets
vinnande, att antydda fordringar uppfyllas, lärer det vara nödigt att upprättandet
oeh innehållet av reglementena kontrolleras av myndighet, som
bör äga befogenhet att pröva, om föreskrifterna däri göra tillfyllest, särskilt
i fråga om tillvaratagande av sådan delägares rätt, som ej uttryckligen
förklarat sig åtnöjas med reglementet, samt i avseende å
det allmännas anspråk på tillfredsställande skogsvård, där sådan ifrågakommer,
oeh annat, som till ordnad hushållning oeftergivligen hörer. Det
bör då ock tillkomma den kontrollerande myndigheten att verkställa
jämkningar i reglementet, där så finnes enligt dessa synpunkter nödigt,
varvid dock tydligtvis delägarnas yttrande bör av myndigheten inhämtas.
Såsom besked om godkännande bör myndigheten meddela fastställelse
å reglementet.

Beträffande sysslomän, som sålunda satts att förestå samfällighets
förvaltning, bör gälla, att de, såvitt icke annorlunda bestämmes, böra äga
i allt vad som förvaltningen angår tala och svara för delägarna, dock
med den inskränkning, att de ej utan särskilt av delägarna med föreskriven
kvalificerad majoritet fattat beslut må avyttra ägan eller utlega den
på längre tid än fem år.

Ordnandet av planmässig förvaltning bör tydligtvis i allmänhet
eftersträvas beträffande ägor av större omfattning och värde; särskilt
torde för mera omfattande skogsmarksägor, som bibehållas samfällda, detta
vara såväl för delägarna som för det allmänna intresset av skogsvårdens
främjande högst angeläget. För samfälligheter av mindre betydelse kan
det väl även lämpa sig att ordna enklare förvaltning, som tydligtvis ej
behöver medföra avsevärd kostnad. Det kan dock förutses, att särskilt
för mindre värdefulla ägor en regelbunden förvaltning kan anses överflödig
eller att beslut därom icke kan genomdrivas. För sådana fall
bör det stå delägarna öppet att besluta om tillfälliga åtgärders vidtagande
med fastigheten, t. ex. utlegande, upplåtande av avverkningsrätt,
bete, jakt, sand- eller grustäkt m. in. Jämväl beträffande större samfälligheter
kan antagas, att, där beslut om förvaltning ej kan genomdrivas
eller sådan åtgärd av ett eller annat skäl ej ifrågakommer, utvägen
att besluta om enstaka åtgärder beträffande samfällighetens an -

vändning kan vara till fördel, så t. ex. i fråga om avlägset belägna ägor,
som bättre lämpa sig för utlegning än för gemensam brukning. För beslut
om sådan mera enstaka åtgärd, som alltså ej innebär samfällighets
ställande under ordnad förvaltning, kunna i viss mån enklare former
godtagas än ovan beträffande beslut om förvaltning angivits. Dock lärer
det vara oeftergivligt, att för beslutets fattande och konstaterande sammanträde,
till vilket delägarna kallats, vederbörligen hålles och att beslutet
i protokoll avfattas. Angår beslutet äga, varifrån delägare hämtar förnödenheter
till husbehov, torde vara nödigt att vid beslutet iakttaga, att
lätten härtill, sa vitt den är av verklig betydelse för den enskilde
delägaren, icke trädes för nära. Särskilda fall, där varsamhet härutinnan
kan vara att iakttaga, äro utlegning av skogsmark, torvmosse, ler-, sandoch
grustag m. m., upplåtelse av avverkningsrätt eller rätt till torvtäkt

o. s. v. Naturligtvis bör emellertid vid tillgodoseende av sådan husbehovsrätt
det stå delägarna fritt att besluta om ordning för dennas användning.
Detta kan tydligtvis även för sig utgöra ett lämpligt föremål
för beslut om äga, varå av någon anledning förvaltning ej anordnas.

Att medgiva en knapp majoritet av delägarna att träffa bestämmelser
om samfällighets undantagande från delägarnas disposition under
en längre tidsperiod skulle säkerligen ej vara lämpligt. Å andra sidan
torde möjligheten att genom utlegning på lång tid få bästa användning
för därtill lämpade ägor böra lämnas öppen, där eu starkare meningbiand
delägarna sådant påkräver. Såsom minimum för den majoritet, som
härutinnan bör fordras, torde lämpligen kunna antagas två tredjedelar
av rösterna efter röstvärde samt anslutning av hälften utav samtliga
delägare efter huvudtalet.

1 yttranden angående behövligheten av lagstiftning uti förevarande
ämne har framhållits olägenheterna av att avhändande av samfälligheter,
vilkas bibehållande för delägarna förlorat all betydelse, särdeles
ofta mött hinder genom att ett fåtal eller stundom allenast en av delägarna
utan rimligt skäl motsatt sig denna åtgärd. Att sådant under
nuvarande förhållanden kan ske är tydligtvis ett missförhållande, varå
bot bör beredas genom den ifrågasatta lagstiftningen. Exempel i mängd
kunde framdragas på fall, da bästa sättet för delägarna att draga
fördel av en samfälld äga är att avyttra densamma. Uppenbarligen
böla emellertid garantier anordnas, på det icke avhändande genom
majoritetsbeslut ma kunna verka till avsevärt men för delägare, som
motsätter sig åtgärden, varjämte såsom bevis om åtgärdens önskvärdhet
bör fordras, att majoriteten bliver på visst sätt kvalificerad. I
detta avseende torde enahanda fordringar lämpligen böra uppställas som

ovan angivits i fråga om längre tids upplåtelse. Såsom trygghet för att
köpeskillingen vid avhändande ej må understiga, vad ägan skäligen bör
betinga, torde böra fordras, att, om någon delägare det begär, försäljningen
skall ske å offentlig auktion. Den i lagen om samäganderätt antagna
grundsatsen, att i fråga om fastighet, som kan göras till föremål för
hemmansklyvning, ansökan om sådan åtgärd under vissa förhållanden bör
hindra försäljning, torde böra givas motsvarande tillämpning beträffande
försäljning av samfälld äga, som nu är i fråga, så att där skifte därav är
begärt, försäljning ej må verkställas, i fall delningen kommer till stånd.

Införes sådan ordning, som nu angivits, för avgörande av frågor
om användning av samfälligheter, lärer vårdnaden om rättssäkerheten
kräva, att delägare, som anser sig hava befogad anledning till missnöje
med dylik frågas behandling, lämnas öppet att få åtgärdens laglighet av
myndighet prövad, detta såväl beträffande den formellt riktiga behandlingen
som materiellt i så avseende, att åtgärden ej må medföra obehörigt
förfång för delägare, som däri ej deltagit. I sistnämnda hänseende
torde böra" gälla, att ett mindre förfång för en delägare ej bör ovillkorligen
förhindra en över huvud taget nyttig åtgärd. Gränsen härvidlag
torde lämpligen kunna angivas så, att åtgärden ej må vidtagas, om den
finnes medföra märkligt förfång för delägare, som ej därtill lämnat medgivande.

Vad nu är sagt om handhavandet av samfälligheter kan tydligtvis
vara tillämpligt såväl i fall, där delägarnas antal är mycket stort, som
där det är mindre; dock är uppenbart, att ju mindre antalet är, dess
mindre bör behovet av noggrant bestämda former för handhavandet
vara. Då emellertid tillämpningen av en ordning enligt de angivna
grunderna även för samfälligheter med ett fåtal delägare ej torde ställa
sig betungande, lärer någon särskild form för sådana fall ej vara erforderlig.
Härifrån bör dock ett undantag vara att göra, nämligen för det
fallet, att delägarna äro allenast två. Att anordna majoritetsbeslut i sådant
fall kan, då delägarne hava lika andelar, ej låta sig göra enligt
förenämnda grunder och torde, även där de hava olika andelar, ej
lämpligen böra ifrågasättas. För detta fall torde annan utväg att
slita tvister om samfällighets användning ej vara att finna, än att envar
av delägarna lämnas befogenhet att påkalla myndighets bestämmande om
frågans ordnande, vilket lämpligast torde kunna ske genom förordnande
av god man för samfällighetens omhändertagande. Det kan tydligtvis
hven där delägarna äro flera tänkas fall, då sådan utväg måste anlitas
för att framtvinga lämplig disposition av en samfällighet, t. ex. då föreskriven
majoritet ej kunnat uppnås för beslut därom och särskilt där

fullständig utredning i fråga om delägarnes andelar ej stått att vinna.
Förvaltning genom sådan god man kan, då så erfordras, regleras genom
bestämmelser av den förordnande myndigheten, och härvid kunna i huvudsak
samma regler följas, som i fråga om förvaltning genom syssloman
ovan angivits. Beträffande bortlegande av samfällighet lärer emellertid
här tidsbegränsningen lämpligen böra göras analog med den för god mans
motsvarande befogenhet enligt samäganderättslagen bestämda. Att avhända
delägarna en samfällighet torde med hänsyn till de intressen, som
härigenom kunde trädas för nära, icke böra tillkomma god man. Däremot
lärer det vara att antaga, att därest det skulle vara av större vikt,
att sådan egendom avyttras, ägans ställande under godmans förvaltning
med därav härflytande kostnader skall avsevärt bidraga att förmå så
stor majoritet av delägarna att ena sig om försäljning, att sådan av dem
kan beslutas. Fn begränsning i rätten att få godmansförvaltning anordnad
bör tydligt.vis göras beträffande ägor, med hänsyn till vilkas beskaffenhet
sådan förvaltning finnes vara överflödig eller olämplig; och
lärer vederbörande myndighet böra hava prövningsrätt därutinnan.

I fråga om god mans ansvarighet, redovisning, arvode, ersättning
för kostnader, frånträdande av förvaltningen och entledigande därifrån
samt om upphörande av förvaltningen torde motsvarande stadganden i
samäganderättslagen kunna givas tillämpning.

Vilken myndighet bör, på sätt ovan antytts, tilläggas befogenhet
att taga befattning med frågor rörande reglementen för samfälligheters
förvaltning och förordnande av god man samt pröva klagomål över beslut
av delägare och över förvaltning av syssloman och god man, är en
fråga, som kan olika besvaras, allteftersom man betraktar den såsom
mera av administrativ eller juridisk natur. Från förstnämnda synpunkt
skulle närmast ligga till hands, att denna befogenhet tillädes Konungens
befallningshavande, i analogi med vad som skett med avseende å de
omtalade skiftessainfälligheterna i Kopparbergs län genom förenämnda
provisoriska lagstiftning. Från den andra synpunkten skulle närmast de
allmänna underrätterna komma i fråga. Särskilt med hänsyn till det
bedömande av frågor om förfång för delägare, som på sätt ovan angivits
kan i dessa ärenden vara erforderligt, framställer sig det sistnämnda alternativet
som det lämpligaste, och uppfattningen därom styrkes genom
det traditionella handhavandet av byordningsfrågor, som enligt vad förut
framhållits sedan lång tid tillbaka tillkommit häradsrätterna. Det kunde
möjligen även anses, att ägodelningsrätterna i nu avsedda frågor skulle
hava en alldeles speciell kompetens, men dessa domstolars arbetsordning
och de kostnader, som äro förknippade med deras anlitande, göra dem

mindre lämpade att utöva ifrågavarande funktioner. Lägges befogenheten
hos de allmänna underrätterna, torde bestyret med förordnande av god
man böra å landet tilläggas domaren.

Såsom rättsmedel mot beslut, som delägare enligt ovanberörda regler
kunde fatta, torde böra användas instämmande till rätten. Talan torde
härvid, för att beaktas, böra antingen rikta sig mot ordningen för beslutets
tillkomst eller gå ut på att beslutet strider mot lag eller att de beslutande
därigenom överskridit sin befogenhet. Härutinnan är särskilt att
märka, att på sätt förut angivits beslut ej må lända delägare, som ej däri
deltagit, till märkligt förfång. Tid för talans instämmande bör lämpligen
begränsas till trettio dagar. På det att dag, varifrån denna tid bör räknas,
må kunna under alla omständigheter fixeras, lärer vara lämpligt,
att, där ej sådan utgångspunkt kan anordnas genom direkt bevislig delgivning
till delägarna, såsom sådan må få räknas den dag då, enligt i
kyrkan uppläst och i tidning i orten intagen kungörelse, beslutet skall
finnas för delägarne hos angiven person tillgängligt. Klander av sysslomans
redovisning lärer ock böra höra under vederbörlig domstols provning.

Då beslut av delägare ej bör få träda i verkställighet, förrän det
vunnit laga kraft, kunde inträffa, att avsevärd tid komme att förflyta
mellan beslutets fattande och inträdandet av den med beslutet avsedda
ordning. Detta skulle kunna medföra våda särskilt där sådan ordning
hade till syfte att förebygga olämplig behandling av ägan från delägarnas
sida, t. ex. genom tagande av skog in. in. till husbehov på sätt, som
kunde medföra skogsbeståndets ruinerande. För sådana fall torde böra
tilläggas delägare rätt att få förbud meddelat mot sådant vanvårdande
av samfällighet. Behörig myndighet för sådant förbuds meddelande bör
tydligtvis vara Konungens befallningshavande.

Rättsmedel mot underrrätts och domares beslut torde böra vara
besvär till hovrätt.

De bestämmelser, som kommitterade sålunda för det uppställda
ändamålet ansett erforderliga, böra enligt kommitterades mening gälla
för nu ifrågavarande slag av samfälligheter i allmänhet, men icke inkräkta
på de föreskrifter, som i särskild ordning redan lämnats i avseende å
dispositionen av vissa grupper av sådana samfälligheter. Ej heller hava
kommitterade ansett det vara påkallat att i förevarande ordning föreslå
upphävande eller ändring av de allmänna bestämmelserna om samfälligheters
nyttjande, som innefattas i byggningabalken, utan har det ansetts,
att frågan om sådan åtgärd lämpligen borde upptagas i sammanhang med
allmän revision av ännu bibehållna delar utav denna balk. Däremot
måste tydligtvis bestämmelserna i 10, 11 och 12 kap. nämnda balk om

rätt för delägare i samfälld mark till oreglerad husbehovsnyttning betagas
giltighet i sådana fall, där i enlighet med ovannämnda grunder sådan användning
av samfällt område anordnats, som utesluter dylik husbehovsnyttning.
I de specialförfattningar, som avse nyttjande av samfälligheter,
om vilka nu är fråga, hava, såsom nämnts, kommitterade i allmänhet ej
funnit anledning föreslå någon ändring. Ett undantag härifrån har emellertid
ansetts höra göras i avseende å den provisoriska lagen med bestämmelser
angående viss samfälld skogsmark i Kopparbergs län. Denna lag har
tillkommit i avbidan på reglerande genom allmänna bestämmelser för hela
riket av frågan om sättet för åstadkommande av beslut om samfälligheters
nyttjande, och hava kommitterade ansett, att ehuru förhållandena i åtskilliga
avseenden, som äro av betydelse för denna fråga, inom berörda
landsdel äro säregna med ringa eller ingen motsvarighet i andra delar av
riket, allmänna bestämmelse!- av den innebörd, kommitterade här angivit,
kunna göra tillfyllest för frågans reglerande även inom detta län. Den
provisoriska lagen borde alltså enligt kommitterades mening upphöra att
gälla med införandet av de nya allmänna bestämmelserna, dock med den
inskränkning, att åtgärder, som enligt den provisoriska lagen anordnats,
höra äga bestånd under den tid, för vilken de avsetts, alltså längst till
lagens trädande ur kraft den 1 juli 1921, samt att redan gjorda ansökningar
må i eldighet med samma lag vidare behandlas.

Slmotk-a * enlighet med nu angivna grunder hava kommitterade utarbetat

bifogade förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga, samfällda ägor och rättigheter. I lagens benämning hava
kommitterade velat framhålla de av bygemensamheten härflytande samfälligheterna,
alltså i främsta rummet de i 10 kap. byggningabalken avsedda
bys oskifta ägor, såsom det närmaste föremålet för lagen. I vidsträckt
bemärkelse kunna härunder innefattas även de samfälligheter,
som tillhöra såväl vissa såsom skifteslag behandlade sockenområden och
andra komplexer av byar som ock vid bydelningar utbrutna hemman och
lägenheter, vilka hava flera ägare och dem emellan uppdelade ägor. Med
by jämställda äro ock här att betrakta ursprungligen enstaka hemman
och lägenheter, som äro delade mellan flera ägare. Till nu angivna fastighetskomplexer
hörande samfällda ägor och därmed jämförliga rättigheter
falla utan vidare under den föreslagna lagens tillämpning. Skulle någonstädes
förefinnas byar eller därmed jämförliga fastighetskomplexer, däri
delägarne hava sina ägor skilda utan att delning veterligen dem emellan
ägt rum, skall naturligtvis lagen även vara tillämplig på dem tillhöriga
samfällda ägor och rättigheter. Enahanda är förhållandet med samfälligheter,
som tillhöra fastigheter utan den samhörighet, som råder mellan

hemmanen i by, därest nämligen mellan samfälligheten, å ena, samt de
skilda fastighetsägorna, å andra sidan, finnes sådant sammanhang, att de
förra utgöra ett verkligt tillbehör till de senare, såsom fallet kan vara
med samfälld äga, som alltid tillhört ifrågavarande fastigheter eller blivit
dem gemensamt tilldelad genom avvittring såsom ökeskatt o. s. v. Däremot
kan ej vara att hit hänföra äga, som för en by eller två eller flera
fastigheter förvärvats från främmande fastighet och anslagits till något
gemensamt ändamål.

Angående förslagets särskilda paragrafer må framhållas:

1 §■

Här angivas de olika föremålen för lagens tillämpning. I första
punkten upptagas samfällda ägor, varvid först nämnas de vanligast förekommande
skiftessamfälligheterna eller de områden, som lämnats samfällda
vid skifte av by, vare sig på så sätt, att de för gemensamt behov undantag^
från delningen, eller så, att de utan vidare uteslutits från densamma.
Med dessa jämställas samfälligheter, som vid annan jorddelning än byskifte
på nämnda sätt undantagits eller uteslutits, och räknas till sistberörda
jorddelningar även sämjevis skedd fördelning grannar emellan.
Ytterligare upptagas som hithörande de ägor, som, utan att hava på
nämnda sätt avskilts vid delning av ett skifteslag, utgöra samfälligheter
för fastigheter med eljest helt eller delvis skilda ägor.

För lagens tillämplighet på här angivna ägor förutsättes naturligtvis,
att de fastigheter, till vilka samfälligheterna höra, var för sig ägas
av skilda personer. I paragrafens andra punkt angivas de rättigheter,
varå lagen har avseende.

2 §•

Anledningen till den här gjorda skillnaden mellan samfälligheter,
som tillhöra allenast två ägare och sådana, som ägas av flera, är förut
angiven. Som det ej kan antagas uteslutet, att enligt de regler, som
angivas i efterföljande paragrafer, fall kunna inträffa, då bestämmelser
om samfällighets nyttjande ej kunna åstadkommas, har det ansetts
nödigt att öppna möjlighet för en minoritet att på annan väg framtvinga
förnuftig användning av samfälligheten, och har man såsom sådan
möjlighet föreslagit samma anordning, som upptagits för de fall, då
ägarna äro allenast två. Omständigheter, som kunna föranleda anlitande
av denna utväg, äro exempelvis, att i 4 § föreskriven majoritet för beslut

9—16403a

om användande av samfällighet ej uppnås eller att brister i utredningen
om de fastigheter, vartill samfällighet hörer, omöjliggöra konstaterandet
av att majoritet är förhanden.

3-7 §§.

I dessa paragrafer lämnas föreskrifter angående utövandet av beslutanderätten
i fråga, som avses i 2 § andra stycket.

Såsom förut angivits, har det ansetts nödigt, att behandling av
sådan fråga sker å sammanträde med delägarna. Reglerna för delägarnas
kallande till sådant sammanträde lämnas i 3 §. I 4 § givas föreskrifter
om sammanträdets hållande, om behörighet att därvid utöva
rösträtt, om röstberäkning och om heslutmässighet. Den här tillämpade
principen är, att majoriteten av delägarna, räknat efter andelstal, äger
avgöranderätt i hithörande frågor. För tryggande av minoritetens berättigade
intressen är dock i enlighet med förut angiven grund begränsning
föreskriven beträffande röstvärdet. Om kvalificerad majoritet i särskilda
frågor stadgas i 6 och 7 §§. Den i 4 § 4 mom. sista punkten lämnade bestämmelse
är, såsom ovan antytts, betingad av de särskilda förhållandena
i vissa orter, där skiften förrättats på sådant sätt, att först delning skett
av hela sockneområden eller andra till skifteslag hopslagna komplexer
av byar, fäbodelag o. s. v. och sedermera skifte skett av därvid utbrutna
byar eller andra enheter.

Då lagen ej är tillämplig i fall, där delägarna åsämjas om samfällighets
användande, hava här föreskrivna former för besluts fattande
naturligtvis ej avseende å dispositioner, som delägarna enstämmigt kunna
besluta. Detta hindrar emellertid ej, att samma former kunna med fördel
anlitas, där det möter svårighet att utröna, om enstämmighet föreligger.
Det är tydligtvis för dessa formers anlitande ej nödigt, att brist på
överensstämmelse konstaterats, men på rätten för sökande att enligt sista
punkten i 3 § återfå vad på övriga delägare belöper av förskotterad kostnad
kan naturligtvis inverka, om han vetat, att sådan enstämmighet förelegat.

Det sätt för samfällighet^ användning, som synts i främsta rummet
böra tillämpas, är samfällighetens ställande under ordnad förvaltning för
gemensam räkning Detta gäller dock huvudsakligast mera värdefulla
samfälligheter, vilkas bibehållande dessutom är av vikt för fastigheterna
i övrigt. Samfällda ägor av mindre omfattning ävensom sådana, vilkas
sammanhang med huvudfastigheterna och betydelse för dessa är mindre
framträdande, kunna, om än även för dem en förvaltning i allmänhet
med fördel låter sig anordna, ofta med lika stor nytta användas till

utlegning eller rent av försäljas. Stundom kan det oek i fråga om
sådana ägor vara fördelaktigt att allenast för särskilt fall eller kortare
tid bestämma om deras användning. Föreligga åter förutsättningarna
för att eu mera stadigvarande ordnad förvaltning skall lämna största
gagn av ägan, bör naturligtvis detta sätt att disponera över densamma
helst väljas, men är i så fall nödigt, att vissa regler följas vid förvaltningens
handhavande. Sådana regler lämnas i 5 §. Härvid har ansetts
ofrånkomligt, att reglemente för förvaltningen upprättas och underställes
myndighets granskning, dels för tillvaratagande av minoritetens, rätt, dels
ock i ändamål att främja lagens syfte att åstadkomma lämplig hushållning
med ifrågavarande ägor. För att omhänderhava förvaltningen

måste utses eu eller flera sysslomän, vare sig delägare eller andra.

Angående andra åtgärder med samfällighet än dess ställande under
förvaltning lämnas föreskrifter i 6 och 7 §§. Tillvägagångssättet är
härvid detsamma, som vid förvaltnings anordnande. Sammanträde för
frågans behandling skall alltså enligt 3 och 4 §§ hållas och beslut fattas
efter de i 4 § angivna grunder. Beslut, varom här är fråga, kan avse
ägas upplåtande på nyttjanderätt, avverkning m. in. eller särskild åtgärd
för delägarnes räkning, t. ex. tillfällig skogsavverkning eller motsatsen
därav, skydd mot hänsynslös husbehovsnyttning genom förbud

mot avverkning, in. m. Under normala förhållanden torde det icke

alltid vara nödigt att delägarna bibehållas vid husbehovsuttagning in
natura å samfällda ägor, men där det skulle medföra verkligt men för
delägare att berövas sådan rätt, bör vid ägans utlegande eller annan
jämförlig disposition därav förbehåll därom göras, varvid dock regler till
ordnande av husbehovets uttagande, såväl beträffande omfånget som
sättet och ordningen, vari det må ske, av delägarna beslutas. Gränsen
för den inskränkning i husbehovsnyttning, som härvid må äga rum, kan
här som eljest i fråga om delägarnas befogenhet i denna lag angivas så,
att delägare, som ej samtyckt till åtgärd, som av majoriteten beslutas,
därigenom ej får åsamkas märkligt förfång.

Beträffande den särskilda anordning, som i 6 § 2 mom. stadgas,
och angående bestämmelserna i 7 § hava motiv här ovan anförts.

8 §•

Här meddelas föreskrifter om ordningen dels för klander av sysslomans
redovisning och fördelning av avkastningen, i vilket hänseende
upptagits motsvarande bestämmelser om häradsallmänningar i 13 § av
kungl. förordningen den 26 januari 1894, dels ock för klagan mot del -

ägares beslut. I sistnämnda avseende har det ansetts, att klander genom
stämning till allmän underrätt här vore som rättsmedel lämpligare än
besvärsförfarande.

9 §•

Då det icke ansetts lämpligt, att delägares beslut, som ej vunnit
laga kraft, finge gå i verkställighet, har till skydd mot åtgärder, som av
tredskande delägare kunde företagas för omintetgörande av syftet med
beslutet, föreskrift lämnats om rätt för delägare att påkalla förbud mot
vissa sådana åtgärder. Särskilt har härmed åsyftats sådana fall, som
att delägare beslutat förbjuda avverkning å en samfällighet eller att
ställa denna under förvaltning i syfte att skydda därå varande skogsbestånd
mot oreglerat husbehovshygge.

10—13 §§.

Dessa paragrafer handla om tillsättande av god man, som i 2 §
avses, samt vad därmed sammanhänger. Härvid hava grunderna för motsvarande
bestämmelser i samäganderättslagen i tillämpliga delar efterföljts.
En särskild avvikelse härifrån är stadgandet, att rätten kan avslå ansökan
om god man, där åtgärden finnes vara onödig eller olämplig, vilket t. ex.
bör kunna antagas inträffa, där samfällighet, som ansökningen avser, är av
särdeles obetydligt värde eller eljest kostnaden för förvaltningen ej skulle
motsvaras av därmed påräknelig vinst. Angående den tid, som sådant
godemansförordnande skall avse, äger den förordnande myndigheten att
efter omständigheterna bestämma och kan förordnandet meddelas såväl
för viss tid som tillsvidare. Det är icke förutsatt, att samtliga delägare
skola höras över ansökning om förordnande av god man. Sådana förhållanden,
som att samfällighet är utsatt för vanvård och att fråga om
dess ställande under förvaltning eller om annan åtgärd för dess fredande
blivit av delägarnas majoritet avslagen, kunna antagligen av sökanden på
sådant sätt ådagaläggas, att förordnande omedelbart bör på ansökningen
meddelas. Förebringas ej sådan utredning, lärer rätten böra lämna övriga
delägare tillfälle att yttra sig, vilket lämpligen ordnas så, att sökanden
förelägges delgiva ansökningen jämte vederbörlig resolution på sätt
om kallelse i 3 § sägs.

Är det med hänsyn till samfällighets beskaffenhet av vikt, att särskilda
föreskrifter lämnas angående förvaltningens handhavande, må rätten
på delägares begäran och efter övrigas hörande meddela sådana. Begäran
därom kan framställas såväl i. sammanhang med ansökningen som

63 ''

i förklaring däröver eller i annan ordning. Beträffande förvaltning av
större och värdefullare ägor och där delägarnas antal är stort kan det
antagas vara lämpligt, att delägarna kallas att härom höras inför rätten.
I vanliga fall lärer vara tillräckligt att skriftligt yttrande infordras.

Meddelas ej särskilda föreskrifter för godemans förvaltning, bör
denna handhavas efter vanliga regler för sysslomanskap, och är god man
i sådant fall oförhindrad att förbjuda ägans användning av delägare
även till husbehov.

Då beslut om god mans förordnande genast träder i kraft, kan sådant
förbud, som i 9 § 2 mom. sägs, här ej ifrågakomma.

15 §.

Då, såsom förut är angivet, delägare kunna i den ordning lagen
bestämmer, lämna föreskrifter om sådan användning av samfällighet, att
dess begagnande till husbehov uteslutes, samt detta ock kan bliva följden
av samfällighets ställande under god mans förvaltning, så måste naturligtvis
den uti byggningabalkens 10, 11 och 12 kap. omhandlade rätt att
nyttja skog och mark till husbehov för sådana fall suspenderas. Detta
bliver utan vidare fallet vid god mans förvaltning samt där delägarne
anordna fullständig förvaltning av samfällighet, såvida ej förbehåll om
rättens bibehållande göres i reglemente eller andra föreskrifter. Vid annat
förfogande angående samfällighet heror husbehovsrättens bibehållande på,
om dess utövning kan förenas med den beslutade anordningen. Tydligtvis
äger detta rum, där om en äga beslutats allenast att förfoga över skogen
t. ex. genom försäljning för gemensam räkning, under det andra nyttigheter,
såsom grus- eller torvtillgång, lämnats odisponerade.

16 §.

Förut är framhållet, att den föreslagna lagen icke avser att avlösa
eller ändra de speciallagar, varigenom nyttjandet av samfällighet i ett
eller annat avseende reglerats; detta dock med undantag för den provisoriska
lagen med bestämmelser angående viss skogsmark i Kopparbergs
län, vilken såsom tillkommen i avbidan på allmän lagstiftning beträffande
där avsedda förhållanden, bör med den föreslagna lagen ersättas.

Angående den betydelse för ifrågavarande förhållanden, som bör
tilläggas redan befintliga byordningar, av delägarna enstämmigt fattade
beslut om samfällighets förvaltning samt andra i laga ordning tillkomna
förfoganden Över samfällighet, är att märka, att då såväl fastställda

• 64

byordningar som delägares beslut av förenämnda innebörd otvivelaktigt
även förut kunna genom annat av delägarna enstämmigt fattat beslut
ändras eller upphävas, så kan detsamma ske genom beslut, som av delägarnas
majoritet inom den föreslagna lagens område fattas. I de fall åter,
där på grund av allmän lag eller särskild förordning delägare äro förhindrade
att förfoga över samfällighet eller delägares beslutanderätt därom
är på särskilt sätt reglerad, är naturligtvis den föreslagna lagen ej
avsedd att hava tillämpning.

Bilaga I.

Redogörelse för de till kommitterade inkomna byordningar, protokoll rid
bystämmor in. m. jämte exempel på sådana byordningar samt reglemente för
förvaltning av Kansbols fäbodskog i Östuors skifteslag.

1. Från Stockholms lön har inkommit byordning av den 29 augusti 1825
för Bol i Valö socken. Av länsmannen i orten meddelas om denna byordning:
:i vilken ordning den tillkommit och huruvida den av någon myndighet fastställts
är obekant. Anmärkningsvärt är att byborna ej kände till dess tillvaro.»

Någon annan byordning har ej inom länet påträffats.

2. Från Upsala län har överlämnats: Byordning för länet av den 20 november
1820. Exemplar därav hava hittills förvarats i Halls och Yttre byar av
Tierps socken samt i Danmarks socken, men någon tillämpning därav torde icke
mera ifrågakomma. Den innehåller i 8 kapitel (62 paragrafer) bestämmelser om
byordningsmän, byrätt och stämma, hägnad och stängsel, dikning, samfällda arbeten,
fiske och vattendrag, bete å samfälld mark, skogsskötsel, trädplantering, trädgårdsskötsel,
vådelds förekommande, böter för överflödigt levnadssätt och utsvävning, åtskilliga
andra ordningsmål inom byn, vitens uttagande, bykassans förvaltning m. m.

»Vaksala församlings byordning» antagen å sockenstämma den 3 december
1775. Denna upptager stadganden i 30 paragrafer. I § 1 stadgas om val av
ålderman och, där byalaget var större, därjämte en eller två bisittare. Närbelägna
byar kunde välja gemensam ålderman. Det ålåg ålderman att kalla byamännen
till överläggning om allt det som till hemmanens förmån och bättre hävd kunde
lända och jämväl att äska närvaro av åldermännen i angränsande byalag, då
ärender förekomme, som rörde grannar och rågrannar, hälst i avseende å gemensamt
gärdeslag, skog eller betesmark. I § 2 stadgas om gärdesgårds syn, därvid
alla bristfälligheter skulle efterses och viss tid föreläggas för att sätta i stånd det,
som fanns ogillt. § 3 handlar om vidmakthållande av grindar, §§ 4 och 5 om dikessyn
samt om vidmakthållande av avlopps- och floddiken, §§ 8—13 om kreatursbete,
§ 15 om slåtter av samfällda ängar, § 17 om väghållning, § 20 om förbud
mot intagande av inhyseshjon, § 21 om åtgärder till förekommande av eldfara,
§ 22 om vidmakthållande av brunnar, källor och andra samfällda vattenstäilen,
§ 23 om trädplantering kring hus och gårdar.

I övrigt har från länet ej kunnat lämnas andra upplysningar om där nu
eller förut gällande byordningar än att inom Fundbo socken skall hava funnits en

byordning av år 1775, därav dock ej något exemplar varit att tillgå, varjämte
från Olands länsmansdistrikt meddelats, att enligt hörsagor byordningar jämväl
funnits för Klef och Woxome byar, men att något exemplar därav ej mera lär
finnas.

_ 3. Från Södermanlands län har meddelats, att någon upplysning ej kunnat
vinnas om förekomst av byordningar för någon ort inom länet.

4. Från Östergötlands län hava inkommit konungens befallningshavandes
»instruktion för byordningsmän» av den 25 september 1818 ävensom byordningar för:

Övra Årteryds by, antagen den 3 maj 1825.

Sunnebo by i Björsäters socken, antagen den 16 december 1831 och av
Bankekinds häradsrätt fastställd den 19 i samma månad.

Sistnämnda två byordningar innehålla bestämmelser om befogenhet för
byålderman att kalla grannarne till sammanträde för allmänna angelägenheter
och om bötesansvar för underlåtenhet att hörsamma sådan kallelse, om vidmakthållande
av gärdesgårdar, grindar, diken och vägar, om kreatursbete, svins ringande,
vårdnad om eld, fiske m. m.

Juby by, antagen den 29 september 1825 och av Bankekinds häradsrätt »till
vederbörandes efterlevnad med den kraft och verkan lag förmår i domboken ordagrant
införd» den 4 oktober 1825.

Wårdsbergs socken, antagen å sockenstämma den 14 december 1808 och av
Bankekinds häradsrätt fastställd den 24 mars 1809. Enligt denna byordning fördelas
socknen i tio åldermanslag, som vart tillsätter en ålderman med befogenhet
att sammankalla grannarne till överläggning om det, som till hemmanens
bättre bruk, hävdande och förmån kunde tjäna. Åldermannen äger tillsätta två
bisittare sig till biträde. Böter stadgas för ohörsamhet samt för missfirmelse mot
ålderman och bisittare vid sammankomster. I övrigt innehåller byordningen bestämmelser
om vidmakthållande av gärdesgårdar och diken, vårdnad om kreaturen,
slåtter av samfällda ängar, väghållning, fiske, gemensamt arbete, svins ringande,
vård om eld, förbud mot intagande av inhyseshjon m. m.

5. Från Jönköpings län hava inkommit dels en av konungens befallningshavande
den 15 Februari 1820 utfärdad kungörelse angående nyttan av byordningar,
dels ock särskilda byordningar för:

Linderås socken, fastställd av konungens befallningshavande den 7 juli 1821.
Enligt denna byordning uppdelades socknen i 28 ordningsmanslag, vart med en
ordningsman, som tillsattes på sockenstämma. I 45 paragrafer upptager byordningen
föreskrifter, som i huvudsak ansluta sig till 1741 års projekt, dock med
tillägg av åtskilliga bestämmelser, mestadels angående allmän ordning, sedlighet
m. m. Enligt meddelande från länsmannen i orten lär denna byordning
ännu i vissa avseenden tillämpas inom Båssmäte by av nämnda socken, där
vart tredje år bland byamännen utses eu ordningsman, vars åliggande dock numera
är begränsat till att uppbära, förvalta och fördela inkomsterna av byns
sarnfälligheter. Av sådana lära, efter det byn undergått laga skifte, finnas kvar,
utom bygatornas renar, därifrån slåttern försäljes, två för gemensamt behov
undantagna områden.

Hultsjö pastorat, bestående av Hultsjö, Hjertlanda och Skepperstads socknar,
fastställd av konungens befallningshavande den 12 november 1821. Jämväl denna
byordning är avfattad efter mönster av 1741 års projekt, men än mer än den
föregående utökad med speciella bestämmelser.

Tofteryds socken, fastställd av konungens befalla ngshavande den 14 november
1821. I inledningen till denna byordning angives dess huvudsakliga
föremål vara 1) hushållningen, 2) freds och vänskaps bevarande, 3) goda seders
bildande. Bestämmelserna däri angå bland annat: eldens handbavande till förebyggande
av eldskada, brandstod, hägnad och stängsel, bete, kreaturs vallande,
svins ringande och förbud mot hållande av getter, väghållning, slåtter, såningsoch
bergningstider, »hop arbete», skogens nyttjande, odlingar och plantering, byggnaders
uppförande samt behandling av lösdrivare, inhyseshjon och tiggare; vidare
förekommer en avdelning, betitlad »byordningen betraktad såsom fredsordning»,
däri stadgas att ingen sak finge instämmas till laga domstol förrän käranden
förut rådfört sig med ordningsmannen i sitt byalag, utan skulle rättegången uppskjutas
till dess man genom ordningsmannen, och om han ej förmådde, genom
kyrkorådet sökt bilägga saken. En avdelning upptager bestämmelser, om byordningens
handhavande och ytterligare en avdelning handlar om ordningsmannen
och deras bisittare. Enligt bestämmelserna i sistnämnda delar av byordningen
skulle församlingen välja ordningsman för var by. Ordningsmännen skulle själva
välja bisittare inom byalaget. Ordningsmännen skulle i samkväm bland allmogen
äga första rummet efter riksdagsmannen och häradsdomaren. Ordningsmannen
skulle i sin syssla åtlydas vid en rdr vite. Om ett mål förekomma, som rörde
parter i två eller flera byalag, skulle ordningsmän och bisittare i dessa byalag
träda tillsammans och avgöra saken. För handhavande av byordningen skulle
två »domstolar» vara, den'' första bestående av ordningsman jämte bisittare, den
andra och högre, för hela församlingen, kyrkorådet. Ordningsman, med bisittare
skulle höra parterna, rannsaka och fälla utslag, därvid varje bisittare ägde en
röst och ordningsmannen två jämte utslagsröst. Alla mål, som i byordningen
voro upptagna, skulle höra under denna domstol. Skulle ordningsman med. bisittare
ej tilltro sig att avgöra något mål eller parterna med deras avgörande ej åtnöjas,
kunde målet hänskjutas under kyrkorådet. Kunde saken ej häller här avgöras
till parternas förnöjande, kunde parterna hänvisas till allmän domstol.

6. Från Kronobergs län har inkommit allmän byordning för länet, utfärdad
av konungens befallningshavande den 7 maj 1816; den lärer numera icke tillämpas
på andra orter än i Sävsjö by av Ljuders socken, där den i vissa, avseenden skall
efterföljas. I ingressen därtill säges, att redan 1745 en byordning för länet^ av
landshövdingen utfärdats, men som därav icke längre funnes mera än ett fåtal
exemplar och dessutom landsortens ekonomiska ställning fått ett mycket förändrat
skick, hade det funnits av nöden att låta utgå eu ny byordning. Denna hade
underställts hushållningssällskapets bedömande och av detta gillats. Den komma
framdeles att underställas kungl. majts prövning. Dock ej förrän efter två års förlopp,
på det under tiden erfarenhet måtte vinnas, om misstag däri blivit gjorda
eller om något däri borde tilläggas. Byordningen innehåller i 1—3 §§ bestämmelser
om val av ålderman och befogenhet för denne att sammankalla grannarne
till bystämma för överläggning angående de ämnen, som i byordningen nämnas,
eller annat, som länder till hemmanens bättre vård, god ordning m. m. I 6 §
stadgas följande: »Viktiga och för framtiden gällande beslut kunna ej tagas utan
att tre fjerdedelar av byemännen därom äro ense, och böra desse, i fall åldermannen
eller någon annan inom byn kan skriva, skrifteligen upptecknas och av de beslutande
underskrivas, annars fäste byamännen dem noga uti minnet, och må den
som med beslut# missnöjd är, inom 14 dagar därefter besvära sig hos socknens

10— nuovo

hushåll skommitté, som detsamma rättar eller fastställer, så vida saken ej till
laglig domstol hörer.» I 7 — 19 §§ lämnas föreskrifter rörande stängsel, bete, kreatursvård,
svins ringande m. m., i 22 och 23 §§ om gemensamma arbeten, i 25 § om
väghållning, i 26 och 27 §§ om diken. I 28 § stadgas, att om antingen hela byn
eller flera hemman i densamma hade någon gemensam plan, som kunde och borde
odlas, och de flesta d.elägarne ville uppbryta och odla den till åker eller äng, skulle
de övriga vara skyldiga att deltaga i arbetet, så vida de ej bestrede nyttan därav, i
vilket fall frågan hänskötes till socknens hushållskommitté. Om denna tillstyrkte
arbetet, skulle det utföras. För tredska att deltaga däri var påföljden böter och
att arbetet utfördes pa den tredskandes bekostnad. I 29—31 §§ givas vidare föreskrifter
om gemensamt arbete och om förfarande, då förslag framställdes till förbättringar
av åkerbrukssättet in. m. 32 § handlar om svedjande. I 33 § stadgas,
att ingen finge hugga timmer, ved eller gärdsel å allmän skog utan efter byemännens
överenskommelse och på därtill för året utsedda ställen. I 34 och 35 §§
lämnas bestämmelser angående inhyseshjon och lösdrivare. 37 och 38 §§ innehålla
föreskrifter om ordning och sedlighet, 39 och 40 §§ om vårdnad om elden, 41 § om
uppmuntrande av fruktträdsodling. I 42 § stadgas, att om flera enstaka gårdar,
som läge varandra nära, ville förena sig till ett byelag, skulle byordningen gälla
för dem, såsom de uti en by vore. 43 och 44 §§ handla om böters uttagande och
fördelande.

7. Från Kalmar län har meddelats, att några byordningar, som ännu äro i
tillämpning, icke lära finnas inom länet. Åtskilliga äldre byordningar, från senare
hälften av 1700-talet eller början av 1800-talet, hava däremot anträffats och tillställts
kommitterade. Av dessa synes emellertid åtminstone den för Stämmeryds by
i vissa avseenden ännu tillämpas.

Nämnda byordningar äro:

Byordning för Öland, utfärdad av konungens befallningshavande den 7
juni 1760. 6

Byordning för Kalmar län med Öland, utfärdad av konungens befallningshavande
den 14 januari 1817.

Byordning för Västerslätts by, antagen av byamännen den 19 augusti 1839,
men, så vitt upplysts, ej av någon myndighet fastställd.

Byordning för Stämmeryds by, antagen av byamännen den 12 maj 1825
med åtskilliga tid efter annan gjorda ändringar. Den synes ej vara av myndighet
fastställd. Enligt sin ursprungliga lydelse omfattar den 7 punkter med bestämmelser
om svins ringande, hållande av fargalt, påbud om vallning av får och
getter, ordning för gemensamt bete å viss del av byn, om väg-, bro- och grindhållning,
förbud mot tagande av nya vägar samt slutligen bestämmelse av vite
för eftersättande av byordningens föreskrifter. Jämte denna byordning hava
insänts protokoll över sammanträden med byamännen den 1 maj 1903 och den 2
maj 1904, upptagande, val av byfogde, utlegning av byns gemensamma gatubete,
bestämmelser om vallning vid kreatursbete och om böter till byakassan för underlåtenhet
därutinnan. Vid sammanträdet den 1 maj 1903 meddelades jämväl föreskrifter
om väglagning in. m.

Byordning för Flveslösa by, antagen den 1 maj 1840 och av Norra Möre
häradsrätt fastställd den 25 september 1840. Den upptager i 16 punkter bestämmelser
om årliga sammanträden av byamännen, tillsättande av ålderman och två
bisittare, om gärdesgårdar, vägar, gator och grindar, om snöskottning, tillsyn å

kreatur, svins ringande, ansvar för åverkan, vårdslöshet med eld, hysande av
kringstrykande personer m. m.

För samma by har jämväl avlämnats en äldre, mera omfattande byordning,
fastställd av häradsrätten den 3 december 1784.

Slutligen har avlämnats en- den 26 augusti 1811 av konungens befallningshavande
utfärdad kungörelse, innefattande instruktion för byordningsmän inom
länet.

8. Från Gotlands län har meddelats, att byordningar väl förefunnits i åtskilliga
kommuner inom länet men att, enligt vad verkställd undersökning givit
vid handen, någon sådan byordning icke längre vore i tillämpning. _

9. Från Blekinge län har inkommit dels en den 31 januari 1822 av konungens
befallningshavande utfärdad byordning för länet, dels ock följande byordningar
för särskilda områden därinom:

Byordning för Holje by, av Listers häradsrätt fastställd den 3 mars 1749.

Byordning för Nogersunds fiskläge, fastställd av samma häradsrätt den 23
juni 1862 samt

Byordning för Helleviks fiskläge, fastställd av nämnda häradsrätt den 19
januari 1863.

Enligt meddelad upplysning brukar i åtskilliga bysamhällen i länet fortfarande
årligen i maj månad hållas bystämma, varvid byåldermän utses och beslut
fattas om byns angelägenheter och användning av tillgängliga medel, vilka plåga
anslås till inköp av "brandredskap, vägförbättringar och andra för byn nyttiga
ändamål.

10. Från Kristianstads län hava inkommit:

Byordning för Wanneberga by, fastställd av Västra Gröinge häradsrätt den
1 mars 1723.

Byordning för Broby by, antagen på bystämma den 23 juli 1853 och fastställd
av konungens befallningshavande den 29 april 1854.

Ordningsstadga för Edenryds by, upprättad 1885, ej fastställd av myndighet.
Denna stadga innehåller bland annat följande bestämmelser: medlem av
Edenryds bylag är var och en, som inom byn äger eller arrenderar jordbruksfastighet.
Vad byn samfällt tillhör i jordar, holmar m. m. anses såsom tillgång
till betäckande av bylagets gemensamma utgifter. I den mån denna tillgång befinnes
härtill ej förslå, äro bymännen underkastade utdebitering. Bylagets beslutanderätt
utövas av bystämman; verkställighet och förvaltning tillkommer byrådet.
Å bystämman är en var åbo röstberättigad, som ej häftar för ogulden
avgift till byns kassa. Vid val röstas per capita, eljest efter röstlängd, som
jämväl är debiteringslängd för utskylder, vilka utgöras efter lotter. (Huru dessa
beräknas angives ej.) Byrådet består av ålderman, som är ordförande, samt fyra
andra byamän. Dessa befattningar gå i tur bland åboarne. Byrådet handhar
bvns gemensamma egendom och kassor. Bystämma hålles två gånger om aret
och oftare, om så erfordras. Kallelse därtill skall av åldermannen utfärdas och
avsändas minst ett dygn före stämman» Den skall vid visst vite av bymännen
fortskaffas i bestämd ordning. Å stämma må ej ärende företagas, om icke mera
än hälften av byamännen, efter huvudtal räknat, äro tillstädes. Föremål för
stämmans behandling äro alla ärenden, som enskilt angå bylaget. För ändring
av stadgan fordras bifall av två tredjedelar av närvarande röstberättigade. Andra
frågor avgöras medelst enkel pluralitet.

Byordning för Grödby by, fastställd av Yillands häradsrätt den 23 juni 17(51.

Byordning för Ivetofta by, antagen vid bystämmor den 3 november 1911
och den 29 mars 1912, ej fastställd av myndighet.

Vidare hava överlämnats:

Från Oppmanna by protokoll vid sammanträde med byamännnen den 1 maj
1865, innefattande en överenskommelse om åldermansbefattningens bestridande och
om sammanträde av byamännen årligen den 1 maj och dessutom, på särskild
kallelse, andra tider på året, då så särskilt tarvades, med bestämmelse att de åbor,
som ej infunne sig vid sammanträde, finge åtnöjas med de tillstädeskomnas beslut.
Enligt senare gjort tillägg till beslutet skulle påföljd för inställelse vid sammanträde
senare än kl. 5 e. m. vara en kr. böter. Överenskommelsen, som ej är av
myndighet fastställd, lär fortfarande tillämpas.

Från Eåby by i Ivetofta socken en byordning, antagen den 2 maj 1881, ej
fastställd av myndighet. Ben innefattar allenast bestämmelser om ordningen för
bestridande av åldermansbefattning för byn, om hållande av tjur och orne jämte
ersättning därför samt därom att frånvarande finge åtnöjas med närvarandes
beslut.

Från Karlaby by protokoll vid sammanträde med byamännen och snöskottmngsskyldiga
inom Karlaby ploglag den 16 juni 1911, upptagande beslut att varje
år skulle av byalaget utses en ordförande (ålderman) med uppgift att förvara
byns karta och övriga handlingar, uppbära och kvittera byns inkomster, utom
snöskottningsmedlen, och förvalta dem enligt byamännens bestämmande, att sammankalla
byamännen till sammanträde, när han funne nödigt eller minst två byamän
sådant begärde, och i alla fall minst en gång om året. Vid sammanträde
skulle förhandlingarna ledas av ordföranden eller vid förhinder för honom av den,
som därtill för tillfället utsåges, med skyldighet för den, som ledde förhandlingarna,
att ansvara lör protokollet, som borde justeras av honom jämte två därtill vid
sammanträdet utsedda.

Från byar inom Näsums socken:

Gonarps by: protokoll vid allmän bystämma den 3 januari 1883, angivande
att till sammanträdet var kallat medelst »bricka» under tillkännagivande, att frånvarande
Ange åtnöjas med de närvarandes beslut. Protokollet upptager beslut att
åldermansbefattning och plogfogdeuppdrag skulle följas åt och ombytas vid nyårstid;
för övrigt allenast bestämmelser avseende snöskottning och plogning. Klaystorps
by: protokoll vid sammanträde med byamännen den 17 januari 1903, upptagande
val av plogfogde och bestämmelser avseende snöplogning. Näsums by:-protokoll vid stämma med åborna den 1 maj 1874, upptagande redovisning för byns
arrendemedel av samfällda områden, bestämmelser om utarrendering av en slåtterlägenhet
och om sotning av skorstenarna inom byn samt val av ålderman och två
bisittare. Sibbarps by: protokoll vid sammanträde med åborna den 11 januari
1888, upptagande dels beslut därom, att det skulle vara byamännen, vid vite av
fem kronor till byns kassa, förbjudet att giva främmande lov att hämta grus från
byns grusgrav, dels uppdrag åt åldermannen att hålla tillsyn över efterlevandet
härav, dels ock val av ålderman. Östads by: protokoll vid bysamling den 28 oktober
1871, upptagande val av ålderman för ett år, redovisning för inkomster av
arrende m. in., bestämmelse angående byns likvagn samt om användning av behållna
medel. Sonarps by: protokoll vid sammanträde hos åldermannen den 7
januari 1902, innefattande följande ärenden: »uppgörelse» om arrende för byns ler -

tåg och kvarnfall m. m., fördelning av vågpenningar, anslag av medel till ny väganlägfnin"
samt val av ålderman. Västanä by: protokoll vid sammanträde med
byamännen den 20 maj 1808, upptagande redovisning av åldermannen för arrendemedel,
snöplogsmedel m. m., utarrendering av eu äng samt lastageplats, sandtag

och lertag, val av ålderman m. m. .

'' Vidare hava avlämnats handlingar angående Loshults by i Loshults socken,
innefattande dels »åldermansbok för Loshults by upprättad år 1844», upptagande
anteckningar för åren 1844 och 1856 angående svinringning, tillsyn å dennas fullgörande,
uppgift å byamän, som ej inställt sig vid kallelse till arbete med bro och
väglagning, förteckning å snöplogskörslor, fråga om tjurhållning m. m., dels ock
protokoll vid Loshults bys åldermansgille den 1 mai 1914, utvisande att aborna
kallats genom »tutning å backen», att vid sa-mm vinträd et verkställts utariendering
av en äva, granskats byns räkenskaper, upptagande bland inkomsterna arrende för
berör da "lägenhet och för en allmänning, att byns kassa och handlingar överlämnats
till nytillträdande åldermannen, varjämte antecknats, att två byamän nekade
betala dem »vid knutsgillet ådömda böter».

Från Spjutstorps socken har meddelats, att de inom socknen varande byarna
Spjutstorp, Hedeberga och Appeltorp väl icke hade någon skriftligen avfattad byordning.
men att där av ålder iakttoges, att byamännen för längre eller kortare tid
utsäde ålderman, vilken hade i uppdrag att årligen uppbära och redovisa de medel,
som ° enligt överenskommelse på bystämma skulle erläggas för byns allmänna
undantag” såsom lertag, brytstuguplatser, tvättplatser m. in.

Slutligen hava inkommit:

Stadgar för Löderups, Ingelstorps och Borrby socknars kommuner, fastställda
av konungens befallningshavande, de för Löderup den 10 december 1867, de för
Ingelstorp den 8 oktober 1881 samt de för Borrby den 7 september 1906. Dessa
stadgar, som antagits å kommunalstämma, innefatta bestämmelser om ordning för
tillställande av dansnöjen, de för Löderup och Ingelstorp därjämte föreskrifter till
främjande av hälsa och renlighet samt om väghållning.

11. Från Malmöhus län hava inkommit:

Konungens befallningshavandes kungörelse den 10 december 1811, innefattande
instruktion för ålder- eller ordningsmän. Häri angives, att genom en av konungens
befallningshavande den 9 förutgångna november utfärdad kungörelse förordnats,
att ålderman i varje byalag boide tillsättas för att där befordra ordning
och skick, och lämnades nu närmare föreskrifter om åldermans verksamhet. Dessa
avse huvudsakligen allmän ordning inom byn. Därjämte stadgas, att där byordning
funnes, vilka till dåvarande kultur i länet vore lämpliga, skulle åldermännen
dem handhava. Vidare skulle han hava tillsyn över att svin, som utsläpptes
på ägorna, vore ringade och att vägar hölles i behörigt skick. Åldermannen
ägde i förefallande tillfällen åtnjuta handräckning av kronobetjäningen.

Vidare hava mottagits: _

Byordning för Naffcntorps by, antagen den 30 januari 1857 och samma ar
intagen i Oxie härads dombok till laga efterrättelse. Lnligt denna byordning
skulle i byn finnas ålderman jämte en ordningsman och två sexmän, för vilka

skulle gälla ovanberörda instruktion. . . .

Byordning för Skegrie by, antagen år 1841, ej fastställd av myndighet.

Byordning för Störa Hammars by, antagen 1845, ej fastställd av myndighet.
Sistnämnda två byordningar äro särdeles kortfattade och innefatta huvudsakligen

bestämmelser om åldermans befogenhet att kalla till bystämma och påföljd för
underlåtenhet att hörsamma sådan kallelse.

Byordning för Lerbergets fiskläge, antagen den 18 januari 1901 och, enligt
Samnad upplysning, fortfarande i tillämpning. Begäran, som hos Luggude häradsrätt
gjorts om dess fastställelse, har av häradsrätten medelst beslut den 9 april 1901
lämnats utan avseende, enär häradsrätten saknade befogenhet vidtaga sådan åtgärd
Benna, byordning innefattar huvudsakligen bestämmelser rörande deltagande i
bärgningsarbeten och i vinsten^ därav samt om arbeten vid hamnen. Såsom delägare
i byn och alltså berättigade att deltaga i beslut om dess angelägenheter
raknas endast de invånare _ i byn och fiskläget, som genom särskild inskrivning
därtill upptagits. Byfogde jämte fyra bisittare väljas av bystämma och handhava
förvaltning av gemensamma angelägenheter. Bystämman kan besluta om inköp
säljning egend°m iör byns gemensamma räkning och om sådan egendoms för 0

°1^y°1r(iniI1g för Nyhamns by och fiskläge, antagen den 13 juni 1884 och den
2 pa följande september av Luggude häradsrätt i domboken intagen. Även denna
byordning lärer fortfarande tillämpas. Enligt densamma räknas såsom tillhörande
byalaget allenast de till 20 års ålder hunna fiskeriidkande eller sjöfarande män
som vnnmt inträde i laget och underskrivit byordningen.

myndighetrdning ^ *''leninge h?'' antaSen den 1 maj 1893, ej fastställd av

1 Byordning för Hjortshögs by, fastställd av konungens befallningshavande
den 17 tebruan 1764.

Byordning för Kropps, Lydesta, Vala, Björka, Hyllstorps, Holks och Benarps
byar, upprättad 1766, ej av myndighet fastställd.

Om sistberörda två byordningar har meddelats, att de icke numera tilliämpas.

, , Byordning för Sjöstorps by, antagen den 5 juni 1766 samt dels av Torna

häradsrätt fastställd den 14 juni 1766, dels ock av konungens befallningshavande
den 2 augusti samma år stadfästad med förklaring, att det ålåge kronobetjäningen
att lämna handräckning till i byordningen utsatta böters uttagande. Enligt meddelande
Iran byns år 1914 valda ålderman skall byordningen fortfarande tillämpas
vid behandling av ärenden rörande byns samfällda fastigheter. Byordningen
innehåller bestämmelser om åldermans tillsättande och om hans befogenhet
att sammankalla byamännen samt ett stort antal stadgande^ av vilka dock
icke något speciellt avser handhavandet av samfälld egendom. Ej heller lämnas
bestämmeJser om beslutmässighet eller omröstning å bystämma.

Byordning för Vanstads by, fastställd av Färs häradsrätt den 21 juni 1756
och sedermera av konungens befallningshavande stadfästad med föreskrift om
uttagande ingS meddelaude av kronobetjäningen till i byordningen utsatta böters

... , Slutligen har avlämnats hälso- och ordningsstadga för Södra Sandby socken
jamte stations och bysamhällen därstädes, fastställd av konungens befallningshavande
den 16 december 1905. 6

, Från Hallands län har meddelats, att någon byordning där ej på WT-

k „i)aremot ,har insänts konungens befallninghavandes utslag den 18 maj
1J07 i fråga om ordningsregler för tånghämtningen dels vid Skummeslövs sockens
gemensamma tangtäkt, dels vid Mellby, Trulstorps och Åmots byars i Laholms

socken gemensamma tångtäkt, dels ock vid den intill Höks kronoflygsandsplantering
i sistnämnda socken stötande havsstranden. Genom detta utslag hava
för tånghämtningen a nämnda platser stadgats ordningsregler i 5 paragrafer.

Vidare hava överlämnats bestämmelser angående särskilda flygsandsfält
inom, länet innefattande konungens befallningshavandes allmänna kungörelse den
31 december 1861, upptagande bestämmelser rörande vissa flygsandsfält, vilka enligt
Kungl. Maj:ts brev den 27 juli 1860 finge av jordägarna under vissa villkor behållas,
nämligen: Gropmöllans, Himmeslövs, Eskilstorps, Skummeslövs, Snapparps,
Tjärby, Västra Mellby, Trottabergs, Högsereds n:r 4, Västergårdens, n:ris 5, 6 och
8 Harplinge, n:r 3 Kulla, Skee, Skogagårds, Tönnersa och Gullbränna flygsandsfält
ävensom ett flygsandsfält, som vid laga skifte å utmarken till Halmstads
stad m. m. blivit staden tilldelat. Föreskrifterna, vilka det ålåge ägarna, därest
de ville vid fältens begagnande varda bibehållna, att noggrant iakttaga, innehålla
bl. a. att sådd och plantering skulle å fälten verkställas i enlighet med kulturplan.
som överjägaren i länet upprättade, att skog som redan funnes eller framdeles
uppväxte, skulle behandlas efter denne tjänstemans anvisning, att utan
överjägarens tillåtelse icke finge upptagas vägar, idkas jakt eller pa andra än
anvisade ställen företagas höstnad, betas kreatur eller, med visst undantag, verkställas
flat-torvavskärning.

Enligt en jämväl avlämnad kungörelse den 18 maj 1863 stadgades, med
ändring i förenämnda bestämmelser, jämlikt kungl. brevet den 6 mars 1863, att
tillstånd till upptagande eller begagnande av väg liksom till jakt eller höstnad
å flygsandsfält icke kunde meddelas av annan än konungens befällningshavande,
att överjägarens kulturplan och föreskrifter rörande skogens behandling måste
vara i behörig ordning granskade och godkända, innan de anbefalldes till efterrättelse,
samt att förskärning och kreatursbetande på flygsandsfält,_ såsom enligt
kungl. bref den 2 maj 1826 uttryckligen förbjudna, icke borde medgivas.

Slutligen har ock inkommit en av delägarne i Tönnersa by den 13 maj
1863 beslutad ordning för handhavande av vården av Tönnersa flygsandsfält.
Enligt denna ordning, som blivit av konungens befallningshavande godkänd den
17 augusti 1863, skulle för ifrågavarande ändamål tillsättas en kommitté av fem
personer med befogenhet att i enlighet med de i konungens befallningshavandes
kungörelse den 31 december 1861 meddelade bestämmelser handhava vården av
fältet och de inkomster, som därav kunde inflyta, ävensom uttaxera medel till
nödiga utgifter.

13. Från Göteborgs och Bohus län har inkommit byordning för Mölndals
bv, fastställd av Åskhus'' häradsrätt den 25 augusti 1857 och ovan i betänkandet
vidare omnämnd. I övrigt har ej inom länet anträffats någon fastställd byordning.

14. Från Älvsborgs län har överlämnats ett av konungens befallnings havande

den 23 september 1897 fastställt reglemente för direktionen för förvaltningen
av en Sandhults socknemän tillhörig kassa, som uppstått av avkastningen
från vissa vid laga skifte 1851 för socknemännens allmänna behov avsatta
lägenheter utav Vedens härads förutvarande kronoallmänning. I detta reglemente
förekomma vissa bestämmelser om lägenheternas handhavande. Dessa upptagas i
3 och 5 §§ av reglementet, så lydande: »§ 3. Varje år i Juni månad skall Di rektionen

hålla syn å alla de torp och lägenheter inom Sandhults socken, som vid
laga skiftet å f. d. kronoallmänningen Veden blivit för delägarnes allmänna behov
undantagne, till utrönande, om de nuvarande arrendeavgifterna äro för höga eller

för låga, och taga kännedom om, huru den å lägenheterna varande ståndskogen
vårdas, och^ eger Direktionen då även avsluta nytt arrende, dock icke för längre
tid än tio år i sänder. Berättelse över den syn, som Direktionen hållit, och om
de åtgärder, som vidtagits, skall av Direktionen skriftligen avfattas och framläggas
vid det sammanträde, som hålles inom Mars månads utgång med de hemmansägare
inom Sandhults socken, som vid laga skiftet erhållit del i f. d. kronoallmänningen
Veden. För denna syn skall vardera ledamot i Direktionen erhålla
två kronor i dagtraktamente, någon annan ersättning erhåller Direktionen icke.

“ § 5. Skulle Direktionen anse, att någon eller några av de lägenheter,

som blivit för delägarnas allmänna behov undantagna, med större fördel kunna
försäljas än bortarrenderas, då äger Direktionen utlysa sammanträde med de hemmansägare
inom Sandhults socken, som vid laga skiftet erhållit del i f. d. kronoallmänningen
Veden för inhämtande av deras "beslut i frågan.»

15. Från Skaraborgs län hava inkommit:

Byordning för Ullervads socken, fastställd av Norra Vadsbo häradsrätt
den Jun^ 1742. Enligt meddelande lärer denna byordning numera allenast i
sa matto efterlevas, att i Ullervads, Keckstads och Hörs as byar årligen förekomma
s. k. »grannöl», varvid byordningen i tillämpliga delar följes samt protokoll upprättas
över vad som förehaves.

Såsom byordning för Utby by ett exemplar av 1741 års projekt till allmän
byordning, varvid tunnos fogade anteckningar av byfogdarne under åren
1818—1853, bland annat innehållande uppgift om utarrendering av samfällda
områden. Enligt meddelande skall en senare byordning för samma by hava
antagits den 1 oktober 1853, men ej av myndighet fastställts; och har bifogats
en handling av nämnda dato, som dock innefattar allenast överenskommelse mellan
byamännen om _ hållandet av tjur och orne. Överenskommelsen inledes med
denna motivering: »År 1853 den 1 oktober uppgjordes inom Utby byalag förening
att lastan byn undergått laga skifte så att byalaget är mera isär skilt än det
förr varit, sä skall likväl tjur orne hållas för by lagets räkning i samma ordning
och tur som det förr har varit.»

Protokoll, förda vid bystämmor med Björsäters bv under åren 1863, jämte
meddelande att allt sedan 1868 i en kassabok för byn "införts protokoll vid bystämmor
till och med 1913. Enligt vad dessa lära utvisa, skall vid bystämmor
upplåtits bete å byns skogsmark samt utarrenderats byns fiske i Vänern. Vidare
hade antagits skogvaktare för byns skogar och upplåtits jakträtt i sjön och på
gärdena. Samtliga arrendeupplåtelserna lära förnyas vart femte år. Byfogde
väljes och kvarstår till dess han begär entledigande, då nytt val sker. Det angående
denna by från orten lämnade meddelande avslutas sålunda: »På grund

av sista, arets politiska asikter och olika partibildningar har sämjan mellan delägarne
i bylaget blivit sådan, att de ej kunna hava något gemensamt, utan får
var och en delägare i bylaget själv sköta sina tillhörigheter undantagande inkomster
av byns gemensamma fiske samt grus och le.rtäkter eller allmänningar,
som fortfarande kommer att skötas av byfogden. Å allmänningarne äro under
åren byggnadsplatser mot billiga årsarrenden upplåtna; och har härovan omnämnda
byordning under åren fortgått av gammal hävd men är ej av någon myndighet
fastställd.»

Byordning för Bråta och Backens byar i Hova socken, antagen av byamännen
den 28 oktober 1873 och av Norra Vadsbo häradsrätt dels den 21 januari

1874 i domboken införd och, jämlikt kung! resolutionen på allmogens besvär den
1 september 1741, § 13, av häradsrätten fastställd såsom byordning till vederbörandes
efterrättelse, dels ock den 30 oktober 1883 å nyo »till framtida säkerhet»
i domboken införd.

Byordning för Hasslerörs by, antagen av byamännen den 31 maj 1875 och
den 5 påföljande oktober av Norra Vadsbo häradsrätt jämlikt kungl. resolutionen
den 1 september 1741 fastställd såsom byordning till vederbörandes efterrättelse.

»Byförening» för Torsvids by i Amnehärads socken, upprättad av byamännen
den 15 februari 1883, ej av myndighet fastställd.

Vidare har beträffande byarna i Amnehärads socken lämnats detta meddelande: -

»Amnehärads socken.

Biörtorps bysamhälle har	9 delägare	inom	sin by
Elfstorps »		12	»	»	» »
Flenstads »	»	6	»		y> »
Gunnarstorps »	>.>	21			» »
Hults »	»	9	»	2>	» 2>
Mörtestads »		15		»	» »
Torsvids »	» omkr.	30	»		» »
Torpa »	»	23	»	2>	» »
Himmelsbergs »	»	13	»	»	» »

Dessa, vart och ett bysamhälle, sätter till byfogde vart år och byfogde
har då en så kallad budkavel, som han sänder till närmaste granne, så undan
för undan, tills hela byn har fått del av den order, som är vidfäst på budkavlen.
Dessa budkavlar sändas ut, då något ärende för byns intresse skall avhandlas,
till exempel om skogsbrand eller ett kreatur eller ett barn kommit bort samt
andra angelägenheter, som rör byns intresse. Byfogdetjänsten innehaves av en
av delägarne i var by och går i tur, så att alla delägarne får hava tjänsten
var sitt år.»

Därjämte har särskilt angående Torpa by meddelats:

»Efter anmodan antecknas följande:

Torpa by, belägen i Amnehärads sockens södra del, består av 1 mant.
Nolg. och ett mant. Sörgården. Hemmansägarne äro 23. Mitt i byn finnes en
slätt gråstenshall med inhuggna årtal 1733 och 1754. Der höll våra förfäder
sina sammanträden. I tur är nu en delägare ''Byfogd''. Denne sammankallar
byamännen då han så finner nödigt, eller någon sådant begär. Han ''skickar da
ut de gamla byklubbarua’ som vi säger, och gubbarne samlas till bystämma.
Någon byförordning har vi icke, men sådan hade funnits.»

16. Från Värmlands län har meddelats, att byordningar där icke finnas i
bruk. Från de flesta fögderierna uppgives, att byfogdar pläga utses med befogenhet
huvudsakligen att biträda vid mantalsskrivning, skattelikvider, utdelning av
vägmedel in. m., men att man numera allt mera börjar upphöra med att utse
sådana befattningshavare.

11—164039

17. Från Örebro Jern har avlämnats:

Byordning för Arla by, antagen den 27 september 1771 och av Sköllersta
häradsrätt »till alla vedergåendes behöriga efterlevnad och rättelse med dem gillad
och stadfäst».

Protokoll vid sammanträde med hemmansägarne i Svennevads by den 2
juli 1881, upptagande beslut i åtskilliga gemensamma angelägenheter, såsom redovisning
för bykassans förvaltning, val av byfogde, bestämmande av avgift för begagnande
av byns grustag och av hyra för vissa lägenheter.

Byordning för Lunna by i Hammars socken, antagen av byamännen den
6 mars 1877 och intagen i Sundbo häradsrätts dombok den 15 påföljande maj.

Byordning för Nyckelby by, fastställd till efterlevnad av Åkerbo häradsrätt
den 26 maj 1780 och försedd med anteckning att den blivit den 3 december 1810
för samtliga byamän uppläst, varvid dessa förklarat sig vilja efterleva den och
underskrivit densamma.

Byordning för Oppeby by, upprättad den 19 februari 1831 och stadfästad
av Fellingsbro häradsrätt den 25 februari 1831.

Överenskommelse mellan Skulsta byamän, träffad den 5 april 1859 och
intagen i Fellingsbro häradsrätts dombok den 6 påföljande oktober. Denna innefattar
bestämmelser om tjurhållning och om vägunderhåll.

I fråga om byordningarna för Nyckelby och Oppeby byar har upplysts, att
de ännu efterlevas i vad angår val av ålderman och tillsynen å byvägar, varjämte
om överenskommelsen mellan Skulsta byamän meddelats, att den numera
tillämpas allenast i fråga om väghållningen.

18. Från Västmanlands län har icke inkommit någon upplysning om
förefintlighet av byordningar i länet.

19. Från Kopparbergs län har meddelats, att i Västerdals, Falu och Västerbergslags
fögderi, såvitt utrönts, ej finnas några byordningar.

Från övriga fögderier hava inkommit by ordningar och uppgifter angående
sådana från följande orter:

Mora socken: Byordning för Bönås by, antagen i juli 1852 och av vederbörande
häradsrätt fäställd den 10 juni 1854.

Byordning för Färnäs by, överenstämmande med 1741 års allmänna projekt
till byordningar, ej dagtecknad eller försedd med anteckning om fastställelse.

Våmhus socken: utredning om äldre byordningars befintlighet och allmänna
innehåll; däri uppges att förutvarande gamla byordningar undanträngts
på 1860-talet, då Våmhus kapellag avskildes från Mora socken och blev egen
kommun.^ I äldre tider vårdades byalagens gemensamma angelägenheter av
»byföreståndare» och »huvudbönder». Omvårdnaden av kapellagets borgerliga
förhållanden var uppdragen åt »fjärdingsmannen», som bl. a. hade att till uppläsande
från predikstolen befordra handlingar och mål, som innehölle förbud
angående allmänna skogstrakter. I senare tid hade å kommunalstämma beslutats
bestämmelser rörande gemensamma vägar och även angående skogsundantagen.
I sistnämnda avseende hade socknemännen (när angives ej) fattat beslut om fastställande
av vite i syfte att motarbeta oskälig avverkning å gemensamma undantagsmarker
inom socknen. Framställning därom blev emellertid av konungens
befällningshavande avslagen.

Från Orsa socken: Skattungsbyns bya- och skifteslag: byordning försedd med
anteckning om faställelse av häradsrätten den 7 december 1912.

Från Älvdalens socken: Asens by: byordning antagen 1904, avser vård av
gemensamma ordnings- och hushållsangelägenheter och innehåller i § 7: »vad
byn samfällt tillhör i fastighet, rörligt kapital o. s. v. anses som tillgång till
betäckande av gemensamma utgifter och förvaltas enl. denna byordning». Medlem
av byn är en var, som där är mantalsskriven. Beslutanderätt utövas å bystämma.
Var röstande har en röst. Verkställighet och förvaltning tillkomma
byanämnd eller särskild styrelse.

Loka by: byordning antagen den 12 juni 1914. I huvudsak lika med den
för Asens by. Olikhet linnes dock i § 7, som lyder: »§ 7. Vid fattande av beslut,
som röra byns vid storskiftet gemensamt undantagna marker eller kassor som
uppstått vid försäljning av därå befintlig skog, eller deras avkastning, skall
röstvärdet beräknas efter reducerat jordatal; dock må ingen röstägande rösta för
mera än 1/s av byns sammanlagda reducerade jordtal. Med röstägande menas här
jordägare eller arrendator. I alla övriga frågor som föreläggas bystämman till
avgörande beräknas röstvärdet efter en röst för varje röstande.» Vidare har i §
11 insatts följande bestämmelser: »När å bystämma ärende förekommer till be handling,

som angår byns gemensamma undantag eller kassor, ävensom ordinarie
bystämmor, kallas irtom byn boende delägare genom å posten inlämnat brev,
genom telefon eller budskickning minst tre dagar före den för bystämma utsatta
tiden.»

Denna byordning utarbetades enligt beslut på bystämma särskilt med
hänsyn till de värden i lös och fäst egendom, som byamännen gemensamt förfogade
över. Den antogs mot bestridande och med en reservant.

Från byar inom Nedansiljans fögderi föreligga åtskilliga byordningar,
insända av kronofogden, som därvid meddelat, att dylika ordningar, särskilt i
Rättviks socken, finnas till stort antal. Byordningarna lära i allmänhet tillkommit
i ändamål att reglera vissa frågor om väghållning och stängsel. De hava i
regel antagits först på bystämma och sedermera på kommunalstämma samt därefter
fastställts av häradsrätten.

Leksands socken: Byordning för Tallbergs by: antagen på »kommunalstämma
med Tällbergs by» i Leksands sockenstuga år 1911, fastställd av häradsrätten
år 1912. Däri stadgas bl. a. att vad byn gemensammt tillhör i fastighet m. m.
skall anses som tillgång till betäckande av byns gemensamma utgifter. Vidare
föreskrives om bystämma och byuppsyningsman; medlem är en var, som är
mantalsskriven i byn eller där äger fastighet. I beslut om köp eller försäljning
av fastighet deltaga .endast jordägare och fordras här 2/3 pluralitet.

Laknäs och Östanhol: byordning antagen 1906 och fastställd samma år.
Med avseende å byarnas gemensamma fastigheter innehåller denna endast föreskrift
om befogenhet för stämman att utfärda fullmakt att kära och svara. Eljest
är byordningen i huvudsak lika med den från Tallbergs by.

Rättviks socken: Gärdebyn: byordning antagen 1689, fastställd 1890. Den

handlar bl. a. om stängsel av vägar och bete å »bylöten». Omröstning sker efter den
grund, varefter omkostnader för saken ifråga skola bestridas.

Vikarbyn och Granmor: byordning antagen 1906 för vård av gemensamma
undantagsmarker, underhåll av gemensamma vägar, brevbäring m. m. Innehåller
bestämmelser om byuppsyningsman och bystämma; behandlar frågor om utarrendering
av sådana delar av allmänna undantagsmarker, som genom växtlighet
kunna lämna avkastning. Alla myndiga personer, som äro i byn bosatta, äga

deltaga i ärendena. Omröstning sker efter huvudtal. Bystämman utfärdar fullmakt
i mål rörande byarna gemensamt tilldelade skogar, impedimenter, grustag
m. m. »Vill enskild jordägare företaga avverkning å skogbeväxt undantagsmark
eller'' inhägna visst område därav för plantering och försköning, göre anmälan
därom och ärendet föredrages å bystämma.»

Nedre Gärdsjö by: byordning antagen 1889, fastställd 1890, angår vägar,
bete och stängsel. Omröstning i alla frågor, som uteslutande röra jordbruket,
sker efter en vars jordatal, så att för fulla 500 bandland ägaren har en röst och
den som äger därunder har x/2 röst.

Bingsjö by: byordning antagen 1907, fastställd 1909, angår vägar, stängsel
och andra »för byns gemensamma behov behöriga göromål»; omröstning sker lika
som i Nedre Gärdsjö by.

Boda socken: Lenåsens by: byordning antagen 1894, fastställd 1896, angår
vägar, stängsel och bete. Omröstning sker efter samma grund som å
kom mun alstämm a.

Västra Boda by: byordning antagen 1897, fastställd 1898, angår vägar,
gärdesgårdar och bete. Omröstning sker likasom i Lenåsens by.

Ovanmyra by: byordning antagen 1908 och fastställd 1909, angår vägar,
stängsel och bete. Omröstning sker efter jordatal liksom i Nedre Gärdsjö.

Östra Boda by: byordning antagen 1898, fastställd 1899, huvudsak Ligen lika
med den för Lenåsen, men innehåller dessutom följande stadgande om byns gemensamma
mark: »Ingen får å byns gemensamma mark utan särskild tillåtelse av

bystämman uppföra enskilda byggnader eller göra inhägnader eller den begagna
till upplagsplats för sten och annat som förstör betet.»

Kärvsåsens by: byordning antagen 1894 och fastställd 1895, lika med Lenåsens.

Hedemora socken: byordning för König shyttans by av 1833,

Pershyttans	» » 1839,
Nor dans] ö	» » 1842,
Brunna	» » 1847,
Västerby	» » 1850.

Dessa byordningar äro i huvudsak bildade efter byordningsprojektet av
1741. De lära ännu delvis tillämpas, exempelvis angående byns vägar, brandsyn,
slogar m. m. By uppsyningsman väljes. Böstgrund är en röst för var röstande.

20. Från Gävleborgs län har överlämnats:

Ett exemplar av 1758 års byordning för Gästrikland m. fl. landskap.

Ordningsstadgar för Koldemo by, antagna den 10 mars 1871.

Protokoll vid allmän bystämma med Västlyggeby, Bäcks och Östanbäcks
byamän den 21 maj 1826, upptagande beslut om förbud mot gethållning.

Det har meddelats, att i en del byar inom Bollnäs socken ännu väljas
ålderman för tillsyn över vissa för byn gemensamma angelägenheter.

21. Från Västernorrlands län har meddelats:

Byordningen av 1758 tillämpas fortfarande i någon mån inom vissa byar
i länet, så exempelvis i Sörgällsta by i Yibyggerå socken och Krånge by i
Junsele socken. A båda dessa platser förvarar byåldermannen exemplar av nämnda
byordning. I de byar, där denna tillämpas, utser bystämma ålderman, som utövar
ett visst ordningsmannaskap inom byn, sammankallar bystämman för fattande
av beslut i byalagets angelägenheter och sörjer för verkställighet av de fattade
besluten. De ärenden, som utgöra föremål för bystämmas handläggning, äro: frågor

om undehåll av by- och fäbodevägar sommar och vintertid, uppförande och underhåll
av hägnader samt åtgärder för uppehållande av boskapens vägar i fäbodtrakterna.
Gemensamma arbeten utföras stundom på beting, varefter kostnaden
utdebiteras på byamännen efter skattetal. Innan laga skifte övergått byarnaJ
länet var 1758 års byordning där i livlig tillämpning, men sedermera har den såsom
avseende tegskiftade byar allt mera satts ur bruk. Emellertid har särskilt
beträffande Ivrånge by vitsordats, att bland byamännen stor belåtenhet råder med
den genom bvordningens tillämpning erbjudna möjligheten för handläggning av
gemensamma angelägenheter. Pa ett och annat ställe hava byamännen ingått
föreningar, vilkas bestämmelser fortfarande äro i tillämpning, och inom några
hvar tfllämpas en viss ordning för avgörande av gemensamma angelägenheter
utan att likväl någon formlig byordning veterligen finnes.

Därjämte har överlämnats:

Förening mellan Boda byamän, träffad den 14 juli 1845 och den SO påföljande
oktober av Torps tingslags häradsrätt »till laga säkerhet» i domboken
inta ven. Enligt denna förening skulle i maj varje år på byåldermannens kallelse
b vamännen sammanträda för att fatta beslut, som funnes nödiga, varvid de frånvarande
finge nöja sig åt de närvarandes beslut. I händelse någon överträdde
å bystämma fattade beslut, skulle han vara förfallen till vite av två riksdaler

banko. . 1QC^

Förening mellan byamännen i Ovansjö byalag, ingången den 8 juli 1882,

ej veterligen av myndighet fastställd.

Protokoll vid bystämmor med Gullgård, Overgdrd och Byn, vilka utgöra
ett vemensamt byalag, hållna den 8 maj 1888, den 2b maj och 24 augusti 1890,
den °13 november 1897, den 1 september 1900, den 7 maj 1902, den 2 november
1913 och den 9 maj 1914. Förstnämnda protokoll innehåller den bestämmelsen, att
gemensamt arbete för byarna skulle utgöras efter skatt och dagsverkena utföras
T den ordning åldermannen genom budkavle påbjöde, varjämte stadgades, att den
som, ehuru uppbådad till arbete, därifrån utebleve skulle vid årets slut betala till
gemensamma kassan en krona och 50 öre för vart karldagsverke och lika för hästdagsverke.
Alla gemensamma arbeten skulle beslutas a bystämma. I övrigt innefatta
protokollen val av ålderman, bestämmelser om arbeten för byggande och
iståndsättande av vägar och broar, inköp av brandredskap, val av ombud vid
lantmäteriförrättning, anskaffande av felande skifteshandlingar m, m.

Protokoll vid bystämma med Storboda, Lillboda, Gösunda och Hjältans
byar den 1 juni 1795, den 15 juni 1818 och den 7 juni 1819, innefattande åtskilliga
ärenden rörande tillämpning av byordningen av 1758.

Protokoll vid bystämma med Vikens byamän den 2 november 1909 och
den 2 juli 1914. Förstnämnda protokoll innefattar beslut om reparationer av byns
batsmanstorp och upprättande av arrendekontrakt om samma torp. Det senare
protokollet innefattar beslut rörande vägarbeten och anskaffande av snöplog.

22. Från Jämtlands län hava överlämnats:

Ett exemplar av byordning för Jämtlands län, tryckt år 1819, samt av instruktion
för ordningsmännen i samma län, utfärdad av konungens befallningshavande
den 1 oktober 1818. _ .

Byordning för hemmansägare och åbor i Ytterbergs by i Svegs sicken,
fastställd av Svegs tingslags häradsrätt den 13 mars 1775 och försedd med tillägg,
som fastställts den 17 november 1795 och den 15 februari 1819.

Kungl. Maj:ts befallningshavandes den 23 juni 1828 meddelade förordnande
lör bonden Sven Larsson i Overberg att vara ordningsman i Överbergs by.

Protokoll vid bystämmor i Herrö by den 24 april 1832, den 4 juli 1856
fen ^ ju^ 1^68, innefattande, det förstnämnda: beslut om särskilt ansvar för
tillförsel eller försäljning av brännvin, det av 1856: överenskommelse om gemensamt
arbete för utdikning och odling av vissa myrar m. m., och det av 1868:
beslut om samfällda åtgärder för förebyggande av att mulbete av främmande
personers hästar ägde rum å byns samfällda skogsmark.

• c Byordning för Glissjöbergs by, upprättad den 10 september 1884 och intagen
i fevegs tingslags häradsrätts dombok den 6 februari 1885, »till den kraft och
verkan lag förmår», samt en handling, innefattande ändring och tillägg till samma
byordning, antagen den 14 oktober 1887, hvilken handling av nämnda häradsrätt
den 28 påföljande december i domboken intagits »till vederbörandes framtida
efterrättelse».

Överenskommelse mellan Byns och Vallarnes byamän av den 30 mars 1859
intagen i Svegs tingslags dombok den 27 januari 1860.

23. Från Västerbottens län hava inkommit:

Byordning för Öster- och Västertegs byalag i Umeå socken, med föranni
f u 6 aV Bungl. brevet den 20 februari 1742 antagen av byamännen den 18
Oktober 1811 och av Umeå och Degerfors socknars tingslags häradsrätt i domboken
intagen den 29 maj 1812 »till den säkerhet, kraft och verkan, som med
lag överensstämmer». Enligt meddelad upplysning lärer denna byordning ei
vidare tillämpas. J ö J

Därjämte hava överlämnats protokoll vid sammanträden med Sävars byamän
den 11 december 1912 ^samt den 5 juli och den 21 november 1913, upptagande
förhandling om reparation å en fiskarestuga och om försäljning av utstämplad skog
samt beslut om bortarrendering av byns samfällda fiskevatten, upplåtelse av eu
tomt, val av synemän för byns vägar, försäljning av höslått å byns samfällio--heter, disponerande av medel influtna för höslått m. m.

24. Från Norrbottens län hava överlämnats:

Byordning för Fitholms by av Piteå socken, antagen å bystämma den 28
december 1874 och av konungens. befallningshavande fastställd den 1 mars 1875.

„ Byordning för Svensby by i Piteå socken, av konungens befallningshavande
fastställd den 17 maj 1878.

Byordning för Öjeby by inom Piteå socken, av konungens befallningshavande
fastställd den 7 maj 1880.

Byordning för Sjulnäs by i Piteå socken, antagen å bystämma den 14
mars 1884 och av Piteå tingslags häradsrätt till framtida efterrättelse gillad och
fastställd den 21 juni 1884.

Byordning för llarads by i Edefors socken, antagen av ägare och brukare
av afl byns i mantal satta jord den 14 december 1901, men veterligen icke av
någon myndighet fastställd. Denna byordning fanns avtryckt i ett insänt tidnmgsexemplar,
som jämväl innehöll följande meddelande därom:

»Bref från Harads.

I likhet med en del andra byar har äfven Harads by några ängeslägenhetei
m. in., hvilka ägas af byamännen som samfäld egendom. Genom utarrendering

årligen af ängeslägenheterna kunna byamännen med tiden samla ett litet kapital.
Bestvret med utarrenderingen åligger »åldermannen», som väljes bland byamännen.
Dessutom har åldermannen att inkassera arrendemedlen, förvalta penningmedlen,
utlysa och leda byastämmor etc. Vid byastämmorna handläggas flerahanda ärenden,
som röra byn gemensamt. , . , __

Men som bekant äro byastämmorna vanligtvis sammantraden, dar man
»grälar» utan att fatta lagligt bindande beslut. Beträffande flera ärenden fordras
nämligen, att samtliga byamän förena sig om ett beslut — och när ar enigheten
gQ, stor ^

Harads byamän, som vid kyrko- och kommunalstämmor städse iakttaga
osedvanligt godt »parlamentariskt skick», ha ledsnat vid byastämmorna »å la
praxis» och vid stämmor den 14 och 21 dennes antagit en byordning, som gor
det lätt att härefter komma till ordentliga beslut vid resp. stämmor.

Vid samma stämma beslöts att fördela 1,798 kronor af byns gemensamma
medel, som uppgå till icke fullt 2,000 kr. Till grund för delningen skulle en af
kantor Sortelius uppgjord delningslista gälla. .. ,

Revisorerna, hrr Henriksson och Sortelius, hade föreslagit kassans användande
till något för byn allmännyttigare ändamål, t. ex. inrättandet af ett par

finska badstugor, tvätthus e. d. , , ,,

Emellertid ansågs, att, enär Harads by vore mycket vidsträckt, blott ta
af byamännen skulle komma i åtnjutande af de fördelar en »allmännyttig» inrättning
afsåge att tillföra byn.»

Bvordning för Lillpite by av Piteå socken, antagen å bystämma den 8
februari 1902 och av Piteå tingslags häradsrätt^den 10 påföljande mars i domboken
intagen »till den kraft och verkan lag förmår.»

Byordning för Koknäs by i Piteå socken, antagen a bystämma den
27 mars 1905 och av Piteå tingslags häradsrätt den 28 påföljande juni i domboken
intagen till den kraft och verkan lag förmår.

Byordningar m. m.

Byordning för Bola by i Valö socken.

»Så väl till God Ordnings Vinnande i By som och till undvikande af flera
oredor som kan Väcka Oenighet och förargelse Grannar emellan hafva vi underskrefne
Hemmans Egare uti Bohl och i Wahlö socken inbördes Otverens kommit
om en Byordning af fölJjande Puncter.

1) När By stämma skall hållas och alla Grannar dertill blifvit kallade,
höra de alle Gemensamt infinna sig, och den som då utan Laga förfall uti bliiver
eller Genom ombud sig icke infinner, skall bota 4 skillingar, och tar sedan åtnöja
si°- med hvad de andra Grannarne på Bystämman skäligen besluta.

Stockholms

län.

2) Hvarje vår tid Sedan åker bruket till största delen är afslutad, Bör
uti alla G-rannarnes närvaro en ordentelig besigtning hållas på alla byens ’(xärdesgårilar
och om några finnes så förfallna att ohägn derigenom kan komma, då
skall Egaren Varda till sagd att, till en viss förelagd tid honom npstänga, men
om han det försumma böte då 24 gS:n Vare ändå förbunden att samma Gärdesgård
upstänga försummar han det ånyo Böte Dubbelt kommer ohägn derigenom
böte utom skadans Ersättande 32 gS:n alla Grindar och Led skall i rättan tid om
höst och våhr vara uti Lag gilt stånd, försummar den som är Egare till Grind
eller Led Böte som för gärdesgård Vare ändå förbunden att till viss förelagd tid
alt fullgöra eller böte Dubbelt.

3) Hvilken af Grannarne som på sveksamt och listigt sätt bevisligen
gjör ohägn för någon utaf de andra Grannarne böte utom skadans ersättande
24 gb:n.

4) De som hafva Okyndiga (kreatur, som ofta taga sig Öfver eller Genom
försvarliga Gärdes gårdar böra sådana vid tillsägelse på samma dag fängsla Giör
han det ej som har Okyndiga (kreatur böte 24 gS:n hjelper ej fängsla höra de
utur byn skaffas eller aldrig släppa dem på utmark vid 2 Riksdahles vite.

5) Bäfver någon sin Grannes Gärdesgård eller led, Stänge honom up så
god igen eller böte 16 gS:n Vare ändå förbunden att stängslen fullgiöra eller böte
dubbelt och Ersätte skadan.

Den som slår skär eller Dikar öfver på sin Grannes åker eller tigskifte
böte utom skadans Ersättande 12 gSm likaledes skall alla ålopps Diken
Genom Gärdet och äng, med Gemensam hand updikas, försummar någon det Böte
En Biksdahler och Dikningen likväl fullgöre.

7) Sedan alt af äng eller åker blifvit Lyckligen inbärgad eller på andra
Gemensamt inhägnade ställen, bör ingen af Grannarne insläppa några Creatur
förrän alla byamän blifvit tillsagda, ..Bryter någon häremot böte 16 gS:n.

8) Betet på Byens samfälta Äng, bör varsamt Lämpas efter våre hemmans
öres tal, och i Godt samråd med hvarandra, så att icke för mycket Creatur må
der insläppas, och att betet i sådan äng på hösten ej må blifva otillräckeligt,
släpper någon flera Creatur i bet änn han efter sitt hemmans eller Öres tal äger
och utan Grannarnas Lof Böte 24 gS:n.

9) Den som på Betet icke häfver fullt med häst-Creatur, emot den andra,
må i stället för en häst släppa en ko och två kalfvar, ett di föll Räknas intet’
men skulle någon olycka inträffa att något Creatur blir ofärdigt eller af odjur
nfvit, får obehindradt insläppas till det blir friskt.

10 Likaledes vare förbudit att under Höbergningen kora Öfver sin Grannes
oslagna teg skifte eller hö sträng vid 8 gS:n Böter, dock om denne blifvit tillsagd
att slå undan men det ej fullgjordt, äge då Lof att slå och räfsa undan så
mycket som på dess teg till nödig kjörväg fordras.

11) Wägar och Broar Öfver Byens Ägor, bör med Gemensam hand Lagas
och underhållas, efter det Öretal hvar och en åbo Eger, Hvilken af Grannarne
som vid sådan Bro och väglagning sig icke inställer, Böte den samma derföre
o2 gb:n.

o .i. 12) Som det är högst vigtigt att Elden i By varsamt skötes och vårdas,
sa aligger husbonde, att härvid hafva den strängaste upsigt på sina barn och sitt
husfolk, samt att Genast, istånd sätta de bristfälligheter som möjeligen mellan

Brandsönerna å muren och skorstenar kunna upkomma, eller på något sätt ovar samt

omsår med Eld Böte eu Rikdahler. -

13) Om någon af Grannana den Andra öfverfaller med svordom och oqvadens
ord, samt hårda och oanständiga ord och förvitelser på bystämma, eller andra
samman komster, den sådant Gjör, böte en Riksdahler.

141 De utaf Ofvannände Puncter anförda böter åligga åldermannen med
tillhjelp af de andra Grannarne hos den Brottslige Genast dock utan öfvervåld
att uttaga vägrar den som till Böterna förfallen är, det åt utgifva, taga da pant,
Lä°-ge då honom sedan en viss tid före att utlösan, för gumma! han det, vare da
panten till den mästbjudande försåld och öfverskottet honom aterstaldt

15) De böter som utfaller för brott emot Bvordningen Betalas alt Biter

Banca och förvaras efter Byamännernas Godt finnande. .

16) Likaledes Bör omkring Wallbomärsa tiden alla svin Ringas försvarligt
skulle någon uraktlåta det, Böte 4 gS:n för hvardt svin, utom en Sugga som

har s™* Sr]EfVenledes skall den väg till Pålsmora Brännbohl med Gemensam hand
Lagas, undan Rödjas till otta alnars Bredd, uphuggas och hallas vid magt, och
der större stenar som finnes Ligga vid vägen, skall borrtbrytas och brannas den
som icke infinner Sig vid väglagningen Böte 16 gS:n. aom.

Denna Byordning har blifvit med vart Gemensamma Bifall och samtycke
författadt, och skall af oss alla oryggeligen efterlefva?*, varder härmed alla, vara
namn och Bomärkens, underskrifvande bekräftadt och faststäld som skedde uti
Bohl och Wahlö socken den 29:de Augustö 1825.

Jan Er sson

Eric Ers son

Matts Mattsson

På en gång närvarande vittnen här till att ofvanskrefvne har Egen händigt
skrifvit Sina namn uti God öfverens kommeisse, äro

Anders flygare i Bohl

och A. Zetterberg Wahlö

»Instruktion för Byordningsman.

Östergötlands
län.

1 §•

I hvarje bv skall vara en ordningsman, vald af ägarne eller innehafvarne
af hemmanen i byn efter hemmantalet. Kyrkorådet i församlingen skall honom
i denna befattning stadfästa och äga makt, att om byemännens val fallit pa en
person, som kyrkorådet på goda grunder anser därtill oskicklig, ogilla valet och
förordna en annan.

12—164039

2 §■

Ordningsmannen, ehvad han af byelaget väljcs eller af kyrkorådet tillsättes
skall vara välfräjdad och jordägare eller arrendator af en i visst hemmantal bestämd
jord i byn.

3 §•

Hvar och en krögeriidkare bör, om han ej är desto bättre känd för alfvarsamma
och göda seder, vara utesluten från det hedrande förtroendet att vaka
ötver allmän ordning och säkerhet.

4 §.

Ordningsman åligger: att befrämja och förmana till ordning, enighet och
sämja inom byelaget; . att då någon af husbönder, barn eller tjänstefolk gör sig
känd föi lättja, liderlighet eller annat osedligt förhållande varningar och föreställningar
meddela och där dessa icke medföra verkan, sådant hos prästerskapet
i församlingen anmäla. Han^ skall ock, då någon i byelaget försummar utgörande
af allmänna skyldigheter, såsom stängsels vidmakthållande, väglagning sommaroch
vintertiden, honom därom erinra och då dessa varningar icke hörsammas hos
kronobetjäningen därom göra anmälan.

5 §•

Allmänna sammankomster till öfverläggning om saker, hvilka röra hela
byelaget må icke utan genom ordningsmannen beramas och böra af honom alltid
bivistas. Hai1 har därvid att noga tillse, det sådana sammankomster icke må föranleda
till utsyäfningar och fylleri. Sa skall ock alltid hos honom tillkännagifvas,
om dansgillen eller andra större samkväm i byen anställas, då honom åligger
tillse, att anständighet och ordning därvid iakttages och att de icke så inpå
nätterna fortsättas öfver den tid han skäligen bestämmer; vid hvilken tid husbönder
och föräldrar böra med begnande af deras makt understöda ordningsmannen
och barn och tjänstefolk hemkalla.

6 §.

Ordningsmannen bör göra sig noga underrättad om alla de personer som
mom byens område finnas och så snart en eller annan är utan laglig tjänst eller
näringsfång, sådant hos närmaste kronobetjänt anmäla. 7

7 §‘

Hos ordningmannen böra byemännen anmäla hvarje okänd eller misstänkt
person, som till dem ankommer, då ordningsmannen undersöker förpassningen
och om den misstänkta eller kringstrykande personen eller flera sådana, antingen
äga ingen eller en falsk eller ofullständig förpassning eller är utlänning eller af
andra anträffas å väg till annan ort än förpassningen innehåller, så böra de vid
ansvar genast till närmaste kronobetjänt afföras; och bör ordningsmannen noga
vaka häröfver, att kringstrykande och oförpassadt folk icke må i byen njuta herrberge
eller understöd, samt hos kronobetjäningen till beifran genast anmäla, om
sadant skulle inträffa.

8 §■

Om venerisk smitta eller annan elakartad sjukdom skulle yppas inom byelao-et,
skall ordningsmannen sådant hos kronobetjaningen anmäla; äfvensom enahanda
förhållande bör iakttagas, om inom byelaget sådana brott begas, som al
offentlig åklagare böra vid domstol beifras.

9 §•

Om skogseld eller annan vådeld i grannskapet uppkommit, bör ordningsmannen
söka förmå grannarne i byelaget, att vara behjälplige till dess släckande
och ändock i förra fallet berättelse till kronobetj aningen afgifva.

10 §.

Där byordningar finnas, tillhör det ordningsmannen att handhafva deras
efterlefnad.

11 §•

Om ordningsman begår våld eller utmärker försummelse i fullgörande af
sina åligganden, eller begår vanhedrande brott, eller blifver förvunnen till oloflig
brännvinsminutering, bör han från befattningen skiljas, därom kyrkorådet pa
bvemännens eller kronobetjäningens anmälan förordnar och byemännen äga välja
en annan i dess ställe; men så länge de med nit och redlighet utöfva deras kall,
böra de njuta, icke allena det anseende och förtroende, de för deras befattning
förtjäna, utan och det hägn och beskydd, dem såsom af mig förordnade enligt 9
§ 18 Kap. Missgärningsbalken, tillkommer.

12 §.

Ordningsmännen må, under ingen förevändning, betungas med andra skyldigheter
och förrättningar, än dem denna instruktion innehåller eller jag framdeles
kan finna godt dem ålägga. Linköpings slott i 1 andskansliet den 25 Sept. 1818.

CARL von NIEROTH.

F. Wåhlin.»

Byordning för Juby By.

Till fölge af Kongl. Maijesits Nådiga wilga öfver byordningar utgifna den
20 februari 1742, hafva undertecknade ägare inom Juby By i Bankekinds Härad
och Askeby Socken, till ornings vinnande följande Region ingåt och beslutat. §

§ I Den

lista Maij årligen, sammanträder Grannarne, åt för på följande året
tillsätta byman, Hvilket altid går i tour. Och åligger honom noga hafva tillsyn
åt desse efterskrefne Reglor noga iachttagas; Då något Sammanträde ma ske

till gemensamt öfverläggande, skall byman dagen förut jenom en kafvel sammankalla
Grannarne, Indika åligger kl. 8 morgonen därpå hos byman Sig inställa:
så vida icke Laga förfall anmälas varder den frånvarande plicktfäld till 8 Skr
Banco, och dessutom måste åtnögas med de närvarandes beslut.

§ 2.

Skulle någon vid förenämnde sammanträde öfverfalla någon af Granarne
med Smädeliga utlåtande plickte 1 Rdr heller mera efter omständigheterna.

§ 3.

Alla Gärdesgårdar som för hvarje år behöfver hägnas, vid ängar och Säde»
Gärden, skall årligen vara iståndsatte inom den 6 junii; hvilken sedan förr än
afbergat blifvit sådant verkställer sin Granne till skada plickte 1 skg för hvarje
hot af hägnaden och dessutom Gälde skadan åter.

§ 4.

Aflopsdiken måste hållas i Lagelig Ordning, Så åt den som ofvan Ligger
med Sin åcker, ej må Lida skada, hvilken en Sådan skyldighet icke fulgör plickte

2 skr för hvarge fam och betale dessutom vad sådant för upgrafningen i Lega
kan kosta. uö s b

§ 5.

Skulle någon vara så förmäten och taga Sig otillåtna vägar på vad ställe
som hälst utan tillstånd plickte 2 rdr Och Särskilt Efter vitesförbud om sådant
äges, och dessutom ersätte skadan.

§ 6.

Under all den tid ingen kjäle är i Jorden måste inga kreatur försias Lösa
till den så kallade ängkjällan, utan måste handledas på den uttagna vägen, hvilken
häremot bryter plickte 2 Rdr. till enahanda böter varder den förfallne som
under bykning nedsänker Orena kläder, men då vaten uptages i kar eller Balja
varder bykning tillåten a den plats som är vid nämde kjälla till Gemensam nvtta
uttagen. J

§ 7.

... Under den tid Som i 6 § nämt är, Skola alla Svinkreatur vara ringade:
till hvilken dag bymanen bestämmer; 3:ne dagar förut när det skall vara värkstält,
kl. 8 om morgonen dagen derpå åligger byman med biträde af åldermanen sådant
besicktiga. Skulle någon då icke fulgordt sin skyldighet, måste det af desse byamän
fulgöras, och betale den försumlige för Dess besvär 8 skr för hvart Svinkreatur,
skulle någon vägra en Sådan förrättning ålligger Byman honom ienom
kronobetjäningen till Böter befodra.

§ 8.

Smedja eller Badstuga må ingen bygga närmare än 150 alnar från man
elJer Ladugård hvilken häremot bryter plickte 2 rdr och nedtage huset genast.

§ 9.

Alla inom byn får sin jord instänga, men då det sker af ängar och hagar
hvarest är Gemensamt bete måste sådant först byamanen anmälas för att kunna
öfverenskomma om huru mycket bete den skall förlora Som stånga vill, skulle
byamanen därom eij kunna åsämjas åligger honom pa egen bekostnad Låta etter
mätesmana ordom en sådan besicktning verkställa, skulle någon häremot bryta
pliekte för hvarge hot 4 rstn och hägnaden jena3t borttaga.

§ 10.

All betning af Lösa kreatur uti Gärdena inan Säden blir afskuren, varder
aldeles förbudit, skule någon vilja beta förr än nämt är måste de sina kreatur
handleda äfven förbjudes all betning å de diken hvari rågrannar äga hälften;
hvilken häremot bryter pliekte för hvarge kreatur 1 Rdr om än ingen skada sker;
till enahanda böter vare den förfallen hvilken isläpper gardet sedan saden bliivit
afskuren, inan Samtelige Granarne Sig därom förenat.

§ 11-

I Trädesgärdet skall betet för mindre kreatur altid begagnas, men vad
boskap och hästar får eij insläppas, den häremot bryter pliekte törsta gången
skr andra gången Dubelt och sä vidare.

§ 12-

I den så kallade Kjällhagen, och Korskjäret må ingen Slotter företagas
inan Grannarne sig därom förenat, hvilken häremot bryter fdlekte 2 r r.

Men åter vad Storängen beträffar äge hvar och en frihet afberga da han
behagar endast åt han icke därmed får jöra Sine Grannar något förfång.

§ 13.

Ingen Må intaga på Samfält bete eller insläppa flere stån än lian därtill
har rättighet; hvilken häremot bryter pliekte första gången 1 rdr andra gången
dubelt, 3:dje gången 4 rdr och så vidare, och ärsätte skadan, äfven ärmras åt da
et kreatur är år Gammalt Räknas det för helt stånd.

§ 14-

I början af September månad hvarge år, skola Granarne i hagarne utsyna
det Rödjande hvilket kan anses nödigt, och bör deta vid 2 rdr hvite vara värkställt
till den 1 Maij därpå följande, annars Måste Byamannen sadant tor Lega
låta verkställa hvilket den Triskande måste betala.

§ 15-

Alla väo-ar i Gärdena hvilka äro byns enskilta nyta, skall delas efter hemmantalet
på efet Sät åt så vit sig göra Låter till det mesta få vägelotterne vid
Sina åkerhumpar hvilka altid om Sommaren böra hallas far bara.

§ 16

m Svinkreatur får insläppas på den växande Grödan om hösten förr än

fullkomlig kjale är i jorden och Grannarne sig därom förenat, hvilken häremot
bryter plickte för hvattera svinkreaturet 12 skr. skulle sådant inkomma ienom
itn annans Olageliga Grind eller Gärdesgård plickte den 1 rdr och uprätte det
leiacktiga jenast. 1

§ 17.

, , A1ja i denna Byordning bestämde böter beräknas i Banco, och af den bvmans

tjänsten förestår med biträde af ålderman jenast uttaga, af den häremot som förestar
lort sig förfallen, vägrar han böterne betala tages pant af Bose öre vad finnas
kan Med föreläggande åt panten inom åtta dagar igenlösa försumas det Läte
vin an en jenom auction försälja panten, hvilket bör kungöras i Sockne kyrkan

böndagen förut; Och Sedan Om något öfverstiger böterne tillstäles det jenast
tora agaren. J

§ 18.

4 , , ^ atl dana byordning bestämde böter fördelas på det Sät, åt Va tillfaller
Askeby fattig Gassa 1/s dem bytjänsten förestår Samt en tredjedel angifvaren

Sålunda Öfverenskommit och beslutat betygas Juby den 29 September 1825.

Lars Olofson ägare af Va Rusthåll. Nils Nilsson. Nils Larsson N. L S.
Anders Andersson A. A. S. Petter Andersson. And. Lundberg. Johannes Larsson
i Drangsbo efter anmodan. Nils Sakrisson N. Z. S. Johannes Gustafson. Lars G
Konsberg genom Sam. Ekeroth. Lars Olofson i Askeby.

, • , A 132 Af 1825 den 4 0ctober, å allmänt Höste Ting med Banke S,

harad 1 Fllhnge är denna Byordning ingifven samt till vederbörandes efterBety''rarmed
den klaft °Ch verkan LaS förmår i domboken ordagrant införd:

På Härads Rättens vägnar,

G. v. RÖÖK.

o 1830 den 1 maj sammanträdde Granarne och öfverenskoms åt den för hvarje
ar varande byman maste oärsatt ansvara för vägrödgningen vintertiden, så åt någon
snofogde icke vidare behöfves som vi med våra namn bestyrka.

Lars f?lo^on- Better Andersson. Lars Nilsson. And. Lundberg. Nils Olofsson
N. O. S I etter Svensson P. S. S. Petter Eredric Nilsson P. E. N. S. Nils
Zachnsson N. Z. S.»

Förslag till By-ordning för Nogersunds Fiskläge. Blekinge

IdYl.

Enär icke någon ordning kan vidmakthållas för tryggande^ af allmänt väl,
våo-ar vi af Vederbörande anktoriteter anhålla om stadfästelse a här nedan andragna
bestämmelser, som vid allmän samling skedde i Nogersund den 5:te april
1862.

§ I Bolaget

styres af en ålderman samt 4:ra såkallade Besittare, hvilka tjänstgöra
i minst 2:ne år, allt efter omständigheterna, dessa personer utses af sådana
indika äro kända för redbarhet och ordning.

§ 2.

Då Åldermannen vill, antingen själf eller på någon annans begäran hafva
innevånarna samlade, utsändes eu Bricka eller Budkafvel, denna bör cirkulera
hus från hus, på denna utsättes stället och tiden då mötet bör^ske. — Uraktlåter
någon utan laga förfall att tillstädeskomma, bör han lista gången bota 25 öre
till Byalagets kassa, och sker det oftare fördubblas det, intills böterna uppgår till
5 Rs Rimt, hvarefter den försumlige skiljes eller utestänges från Byalaget — och
får således ej mera deltaga i råd eller val — han bör likfullt hörsamma allt
hvad som Byalaget lageligen beslutar, åtlydes ej det, bör han till Domstol inkallas,
på lika sätt och vid lika ansvar är den förfallen, som inträder i Byalaget
öfverlastad af starka drycker, hvilken genast bör afträda från deltagandet, och
får vid all samling icke några rusgifvande drycker förtäras på stället för ordningens
iakttagande.

§ 3.

Då storm uppkommer, eller behof är att bärga, uppdraga eller utföra båtar,
sker detta kallande med blåsande i ett större Horn, detta får ej gagnas utan
vid Tjocka, Eldsvåda och bärgande af Båtar. Vid varje månads utgång, eller
första dagen på den kommande månaden (såvida helgdag ej inträffar) bör 2:ne af
Besittjarna kringå uti hvarje hus för att efterse eldstäderna, hvilka då böra vara
fria för sot och andra skador, som kunna åstadkomma Eldsvådor den som finnes
brottslig härvid, böte lista gången 25 öre och fördubblas sedan för hvarje gång i
likhet med 2:dra §. Besittjarena äga likfullt att låta annan man verkställa det
bristande på ägarens bekostnad, sker sådant icke i godo, bör den brottslige till
Domstol inkallas — är åter murningen förfallen, äga Besittjarena i samråd med
Åldermannen förelägga ägaren 8 till 14 dagar för reparation, men förbjuda begagnandet
med Eld, uraktlåter den felande tillsägelsen, urståndsättes murningen
för elds begagnande.

§ 4.

Husägare och hyresfolk eho det vara må skall alltid hålla rent såväl uti
boningsrummen som ock annorstädes äfven på fiskeplatserna, och far ej utkasta

sill eller fisktarmar eller annan orenlighet, som den värma årstiden lätt kan medföra
sjuklighet, utan bör all fisktarm utföras io sjön, och sopdyngar uppläggas afsides
från husen samt packas och täckas — Ålderman och Besittjare böra hålla
sträng tillsyn häröfver, beträdes någon härmed liknöjd, varnas lista gången men
bötar 2:dra gången, han därmed beträdes, 50 öre R:''mt och fördubblas sedan för
hvarje gång i likhet med 2:dra §.

§ 5.

Allmänna vägen vid fiskläget skall alltid hållas farbar, och äger Ålderman
och Besittjare i samråd med minst hälften af innevånarna att antingen gemensamt
eller ock på hvarje husägare fördela vägstycken i mån af fiskeplatsernas
storlek, hvilka böra underhållas med broningsämnen, vägen kommer att besiktigas
den lista Maj hvarje år, brister någon häruti sedan öfverenskommelse blifvit fättadt,
och hvarom Bricka minst 8:ta dagar förut härom blifvit tillkännagifvet försäljes
vägstycket (om delning sker) på ägarens bekostnad till den minstbjudande.
— Snökastning kommer att verkställas gemensamt på Åldermannens kallelse. —
Brister någon häruti utan högt laga förfall, näml. genom sjukdomsfall eller som
förr nämnt, lejer åldermannen i den försumliges ställe annan man, och kommer
så den försumlige att för hvarje utförd arbetstimme betala 8 öre Bunt, och om
halfva dagen försummas, betaln. för full dag med 1 R R:mt utom det ansvar 2:dra
§ förut bestämt.

§ 6.

.Den eller de, som utan tillstånd tager en annans Båt eller de inventarier,
som till båten hörer, lossar förtöjningar, skadar kåsställe, borttager sten från
bryggor, korgar, kärl, som står för rengöring i kåslandningarna, fråntager eller
fördärfvar garn stänger — stöttor — Kubbar, linor och våklar eller hvad det vara
må, bötar lista gången 50 öre, och sker det oftare fördubblas i likhet med 2:dra
§ samt dessutom skadeersättning och ansvar efter lag. hvarom Domstolen må döma,

§ 7.

Den,o som upplåter Dans eller Lekstuga åt allmogen, bör sådant först anmäla
hos Åldermannen, och bör sådant anmälas minst dagen förut, på det att han
i samråd med Besittjarna må pröfva, om tillåtelse bör meddelas, blifver tillåtelse
meddelad, må tiden icke utsträckas till längre än högst dra timmar, räknat från
kl. 5 på aftonen, hälst vid flyttningstiderna, dock icke i påsktiden eller några
större högtidsdar — vid danstillfället bör 2ine Besittjare tillstädes vara för att
efterse oordningar och Lagbrott. — Och skall husvärden, som Lekstugan upplåtit,
till iMdermannen först aflämna Två JRs B:mt innan början får ske, som kommer
att fördelas sålunda, att hälften skall tillfalla Besittjarna och andra hälften
By el agets kassa, uraktlåtes detta, bötar husvärden från 3 till 5 Rs Rimt, som
ock tillfaller Byelagets kassa, och förbjudes för alltid publik sadling

§ 8.

De af allmogen, som vid slika dansnöjen eller andra samlingar förer ett
oanständigt uppförande, utfarer i eder och svordomar — stojande eller skrikande,

med ett ord förer oordning, utvisas af Besittjarna och hemställ es till föräldrar
eller deras husbönder samt bötar till Byelagets kassa En Rs 50 öre Rimt, har
större förbrytelse timat, anmäles det till kronobetjeningen för att vid domstol
åtalas. — Och böra föräldrar och husbönder tillse, att deras barn eller tjänare
böra vara i sina hemvist om vinteraftnarna kl. 7 och sommartiden aftnarna kl.
10. efter hvilken tid inga sammanskockningar på fiskläget eller i eller omkring
husen får ske, på det att icke hvars och ens nattero bör därefter störas, och det
vid lika ansvar för hvar och en, som här omnämnt är.

§ 9-

Ålderman och Besittare böra således hafva en oafbruten tillsyn öfver alla
oordningar och Lagbrott, rättighet att ordna om fiskelägets angelägenheter och
böra efter samvete och bästa förstånd Lageligen förfara — de böra således befordra
de brottslige till ansvar o. s. v., förvara Byelagets Handlingar och alltid
ansvarige för de medel, som kunna inflyta, och höra för framtida rättelser och
vägledningar vid hvarje samling föra Protokoll till undvikande af tvister.

Uraktlåta Ålderman eller Besittare att fullgöra sina åligganden, utan befinnes
liknöjda, böter dessa för bristande tillsyn från 3 till 5 Rs R:mt allt efter
Byelagets bestämmelser, har de genom glömska brutit i små förseelser, varnas de
lista gången, men beträdes de 2:dra gången eller af större förseelse vara från befattningen
skild.

Till sist bör den i dag utsedde Åldermannen och hans Besittjare hos kyrkoherden
i församlingen begära sockenstämma härom, samt efter dess yttrande häröfver
till mera säkerhet inlämna denna Byeordning till Domstol för att få fastställelse.

Sedan vi nu härigenom förbinda oss alla att denna By-Ordning till oryggelig
och obrottslig hörsamhet och lydnad fullgöra och efterkomma.

Som ofvan
NILS LARSSON

Ålderman.

(Namnunderskrifter.)

1862 den 26 maj på ordinarie sockenstämma med Mjelby Församling
blef denna Byordning föredragen och i all delar godkänd med förordande, att den
också måtte vinna stadsfästelse.

Attesteras s. ofvan.

Ex protocollo
C. Nordström.

V. Pl.

N:o 279. År 1862 den 23 juni under lagtima Sommar Tinget med Listers
Härad i Norje blef denna Byordning till Härads Rätten ingifven, i Domboken
13—184039

Kristianstads
län.

ordagrant införd samt enligt Resolutionen på allmogens besvär den 1 september
1741 stadfästad att gälla med laga kraft och verkan; Betygar

På Härads Rättens vägnar
M. J. SVENANDER.>

» Byordning,

antagen till framtida efterrättelse på Bystämma med samtlige hemmansegare i
Broby den 23 Juli 1853.

§ 1.

Byordning för Broby by skall alltid finnas. Den omfattar och tjenar till
efterrättelse för Byns samtlige invånare, sedan den af vederbörande Ächtoritet
blifvit stadfästad.

§ 2.

Byordningen, med deri framdeles skeende ändringar eller tillägg, beslutes
på allmän Bystämma.

§ 3.

I Bystämma ega samtlige Byens hemmans åboar att deltaga. Rösträtt utöfvas
enligt samma grund, som för sockenstämma antagen är. Rörande Byns allmänna
platser och afgifter af desamma, galle dock den grund för rösträtt, som
hittills egt rum.. Likväl kan ingen öfver den andres egendom besluta eller pluralitet
ålägga minoritet någon afgift, med undantag af viten, som bestämmas.
Gästgifvaren har säte och stämma i Byens angelägenheter, samt rösträtt enligt
föregående grund, i alla ordningsmål

§ 4.

Hvarje år den 1 Maj, eller om helgdag då infaller, dagen derpå, hålles
allmän Bystämma, hvarvid väljes en Ålderman för det kommande året. Föregående
årets ålderman kan återväljas, om han vill förtroendet sig åtaga, men vare
ej dertill skyldig. Wid samma tillfälle regleras ock Byens allmänna angelägenter,
så vidt ske kan, för det kommande året.

§ 5-

Åldermannen är Byens ordningsman och uppbördsman för dess medel. Han
eger att sammankalla till Bystämma, så ofta någon angelägenhet sådant påkal -

lar och han finner nödigt, förvaltar och redovisar för Byens allmänna Kassa,
verkställer de på bystämma fattade beslut, förvarar Byens allmänna handlingar,
såsom Skiftes- och Gärds gårds delnings dokumenter, charta m. fl. samt dess Signalhorn.
förer ordet och ansvarar för Protokollet vid alla sammanträden.

§ 6.1

ålderman väljes med enkel röstpluralitet, men till alla öfriga beslut erfordras*
en pluralitet af Två tredjedelar utaf samtlige närvarandes röstetal; i annat
fall anses frågan förfallen. Bystämmas sammanträde kungöres förut på predikstolen,
med uppgift om öfverläggningsämnen; och äro frånvarande skyldige
att rätta sig efter närvarandes beslut, så vidt det rörer sak, hvaröfver Bystämman
egen att besluta.

§ 7.

Wid hvarje Bystämma föres Protokoll af Åldermannen eller den han derom
anmodar, hvari alla fattade beslut noggrannt antecknas, och justeras genast,
hvarefter de ofördröjligen till verkställighet befordras. Stället för sammanträdena
bestämmes af Åldermannen, som eger uttaga de viten för uteblifvande från
Bystämma utan laga förfall, som kunna blifva bestämde.

§ 8-

Alla för Byn till framtida efterrättelse antagne och beslutna ordningar,
som röra sedlighets och god ordnings främjande, tjenares och arbetares hållande
i tukt och skick, inbördes enighet och grannsämja m. m., böra, för att vara gällande,
Konungens Befallningshafvande underställas, äfvensom i fall viten i ett
eller annat afseende öfverenskommas. Hvaremot i frågor om Byns ekonomi, vaktare,
eldstäder, sprutor, dess allmänna platser och deras användande m. m. Bystämman
eger att besluta, på sätt denna Byordning bestämmer.

Ut supra. _ , T

r John Jonsson.

Chr. Osn. Angeldorff. Ing- Ljungh. M. Hallström, Chr. B. Saddberg. Sy.
Nilsson. Nils Åkesson. Anna Pehrsdotter. Sven Tufvesson. Ola Nilsson. Truls
Pehrsson. Nils Sonesson. Pehr Pehrsson. Jöns Tufvesson.

Till Konungens Befallningshafvande i Christianstad.

Om Inställelse af härhos i afskrift bifogade, af Broby bymän vid stämma
den 23 juli nästl. år enhälligt antagna byordning, våga åboarne i Broby by vördsamt
anhålla, sedan de under snart ett års tid haft tillfälle öfvertyga om deras
lämplighet för detta bysamhälle.

Broby den 24 April 1854.

Å Broby byemäns vägnar:

John Jönsson.

Ålderman.

Chr. Angeldorff.

Pastor.

Resol. N:o 168 Ekd.

Landsböfdinge Embetet finner skäligt denna Byordning till bydelägarnes
framtida efterrättelse fastsälla. Cbristianstads Landskansli den 29 April 1854.

På Landsböfdinge Embetets vägnar:

F. Wredman. Bernh. Buberg.

»Byordning för Ifvetofta byemän

antagna vid bystämmor den 3 november 1911 och den 29 mars 1912.

§ L

Byordningen afser att ordna handhafvande! af Ifvetofta bys gemensamma
angelägenheter, såsom utarrenderandet af byns jordar, förvaltandet av byns tillgångar,
ordnandet af byvägarnas underhåll in. m.

§ 2.

Byns gemensamma angelägenheter handhafvas af en för en tid af 1 år
vald ålderman.

Åldermannen åligger:

l:o) att bereda ärenden, som skola förekomma å bystämma;

2:o) att låta uppställa röstlängd;

3:o) att sammankalla bymännen till stämma på sätt, som särskilt stadgas;

4:o) att vara ordförande och föra protokoll å bystämma, såvida ej bystämman
på åldermannens begäran vill utse särskild ordförande för dagen;

5:o) att verkställa å bystämma fattade beslut, såvida ej bystämma i något
särskilt fall vill giva uppdraget åt annan person;

6:o) att vara kassör och föra räkenskaper för byns medel;

7:o) att i öfrigt bevaka byemännens rätt och föra deras talan, där särskild
person ej är utsedd.

§ 4.

Såväl utdebitering som utdelning av medel äger rum efter antalet vägtal.
som blifvit de olika jordbruksfastigheterna åsätta vid vägdelningsförrättning under
år 1911 och som böra angifvas i den i föregående paragraf omtalade röstlängden.

§ 5.

Räkenskapsåret börjar den 1 november och böra räkenskaperna, såvida
möjligt är, vara åtföljda av verifikationer.

§ 6.

Byns kartor och handlingar, öfver vilka register bör finnas, förvaras å
plats, som af bystämma utses.

§ 7.

Ordinarie bystämma hålles årligen: en i april eller maj och en i november.
Extra bystämma hålles, då åldermannen så anser nödigt eller då minst 5 bymän
sadant begära i skriftlig handling, i vilken angifves, det eller de ärenden, som
de önska få behandlade. Stämmorna hållas å lokal, varom bymännen besluta.

§ 8.

A ordinarie majbystämma förekomma följande ärenden:

l:o) val af brandbefäl;

2:o) besiktning af brandattiraljen;

3:o) behandling af tillsyningsmannens öfver byvägarna utlåtande.

§ 9-

Å ordinarie november-bystämma förekommer följande ärenden:

l:o) val af ålderman; .

2:o) val af snöplogfogde och bestämmande af pris för dagsverken vid vintervägunderhållet; 3:o)

vart 3 år val av tillsyningsman öfver byvägarna samt åt 2:e biträden
åt denne;

4:o) val af 2:ne revisorer;

5:o) revisionsberättelsen och beslut med anledning af densamma;

6:o) bortarrendering af byn tillhöriga jordar;

7:o) beslut om användande af byns medel.

§ io.

Rösträtt tillkommer varje ägare af jordbruksfastighet af vad namn det
vara må, innehafvare af boställe, arrendator af jordbruksfastighet såvida han för
densamma erlägger skatt till stat och kommun, och utgöres sålunda.

l:o) för varje vägtal er hålles en röst; _

2:o) rösträtt kan utöfvas genom fullmakt, dock äger ingen att rösta pa
grund af fullmakt för mer än en röstberättigad;

3:o) omröstning sker öppet, såvida ingen begär sluten omröstning;

4:o) för besluts fattande fordras enkel röstpluralitet;

5:o) vid lika röstetal gäller: vid öppen omröstning den mening, som ordföranden
biträder, vid sluten omröstning lotten.

§ 11.

Uppsikt öfver byvägarne, den tid, mark är bar handhafves af en på 3 år
vald tillsyningsman samt af 2:ne af bymännen valda biträden åt denne; men hafva

Malmöhus

län.

dessa biträden ingen beslutanderätt vid uppsiktens utövande. Med försumlig väghållningsskyldig
förfares enligt lag om enskilda vägar på landet af den 5 juli 1907.

§ 12.

Uppsikt öfver vintervägunderhållet handhafves af en för året vald plogfogde.

Skyldig att utgöra dagsverken och körslor för vintervägunderhållet af såvfti
bygde- som byvägar är var och en, som äger rösträtt å bystämma; dock må
endast den kunna budas till körslor, som äger 2rne hästar och däröfver för varje
påbörjat 10-tal av vägtal utgöres ett dagsverke.

Ordningen för dagsverkenas och körslornas utgörande uppgöres för varje
år af snöplogfogden och den i föregående § omnämnda tillsyningsmannen.

Budning sker sedan af snöplogfogden efter den så bestämda ordningen.

Bystämman bestämmer det pris, som af bykassan skall erläggas till den,
som för vintervägunderhållet utgör dagsverken å byvägarna.

Om någon ej fullgör begärt dagsverke eller körslor, äger snöplogfogden
anskaffa felande dagsverken eller körslor.

Kostnaden härför skall af den försumlige gäldas.

§ 13.

Ben, som ej åtnöjer sig med bymännens å bystämma fattade beslut, må
söka ändring hos kompromissnämnd vald enligt nu gällande lag om skiljemän,
och ej inför domstol.

Kostnaderna för kompromissafgörandet gäldas af den tappande parten.

Till ledamot i kompromissnämnden kan ej utses inom Ifvetofta by boende

person.

Tvist rörande sådant, som kan hänföras under lag om enskilda vägar på
landet eller rörande vintervägunderhållet på bygdevägarna skall behandlas på
sätt lag därom föreskrifver.

§ 14.

Ändring af bestämmelserna i denna byordning kan ske, när ändringen
blifvit beslutad af två på hvarandra följande bystämmor.

(Namnunderskrifter.)):

»Förslag till förändring af Fleninge »By Ordning», upprättadt af undertecknade
Kommitterade.

1 §•

Inom hvarje by af Fleninge bys här nedan indelade trenne Rotar skall
årligen från årets början, en delägare vara Ålderman, och tillika under året bestrida
sexmanstjänsten, äfvensom biträda vid väg och brandsyner samt uppbörder
som ifrågakomma och ej åligga kyrko- och kommunalstyrelsema. För sådant

ändamål uto-öres Wästra Roten af nummer 1, 4, 5, 7, 8, 9, 15 och 18 Fleninge
tamt F e^ng torp; östra Roten af n:r 17, 19, 23, 25, 26 27 28 6» 31 samt 32
Fleninge; ocl Norra Roten af n:r 13, 16, 20, 21, 24, 29. och 30 Fleninge jemte
Fleninge G unnestorp; och Skoggömmagard. Dessa befattningar cirkulera emella
oTannarne som äro ägare eller innehafvare af i mantal satt jord enligt en särskild
upprättad turlista, så att hvarje åbo eller arrendator, som därstädes har matlag
bestrider tjensten ett år.

2 §•

Åldermännen skola årligen medelst kungörelse i socknens kyrka sammankalla
byemännen till Ordinarie bystämma, som afhålles i socknens Kommunalrum.
eller den lokal, som tjänstgörande åldermännen bestämma, forsta soknedagar
Januari månad. Kungörelsen derom bör uppläsas de 2:ne näst föregående sondacmrne
och innehålla uppgift på de ärenden, som vid stämman skola behandlas.
Delsa ämnen röra isynnerhet de samfällde jordar, som tillhöra byen och för hvilka
redovisning öfver influtna och förfallne föregående årets utgifter da bor ske, samt
för beslutade utbetalningar för delägarnas rakning. Derjemte bör. uti kungörelsen
införas, att de delägare, som vid stämman ej infinna sig, maste atnojas med
de tillstädeskommantes beslut uti de ämnen som i kungörelsen om stämman

upptagas.

3 >?■

Vid denna ordinarie stämma öfverlemna de afträdande förra årets ålderman
till de tillträdande, det som de för byens rakning omhänderhaft, och de tiliträndande
öfverenskomma då sins emellan hvilkendera af dem som skall utfärda
kallelser till stämmor, samt uppbära och qvittera inflytande medel for byens gar
dar m. m. samt utbetala beslutade utgifter och redovisas för bykassan, samt fora
eller låta föra räkenskaperna för kommande aret. TJteblifver utan laöa förfall
ålderman från behörigen kungjord stämma, och detta vallar uppskof, vare denne
skyldig ersätta de besvär och kostnader, som derigenom uppstå.

Om vid föredragning af fråga vid stämma olika meningar uppstå, afgoras
de*sa o-enom öppen omröstning bland de närvarande delägande, af hvilka ingen
får genom fullmakt rösta för mer än en delägare, utom sig sjelf. Kosterna beräknas
per Kapita och derest omröstningen stannar i lika rosttal enaot hvarandra,
o-aller den mening som beslut, hvartill ordföranden eller föredraganden sluter sig. 5

5 §•

Skulle under årets lopp något ärende, som endast angår byen eller delao-arne
i byelaget, ifrågakomma och behöfva afgöras, äga åldermannen derom utfösa
stämma för frågans behandling på lika sätt som kallelse till ordinarie stam^
ma Missnöje mot beslut, som vid stämma fattas, äger delägare amf oi a, men de
beslutade galler det oaktadt intill dess det blifver lagligen upphalt.

6 §•

-Protokoll över förhandlingarne vid stämmorna, hvilka ledas af vid stämnans
boijan utsedde ordföranden, föres af honom eller den som han därtill anta^
u i ! +6n ^°r än.d-amalet anskaffad bok, och införes deri öfverläggningsämnet

It, “tököVtTf It Mm“T^den Vid aWuta„fe7n&“(:

nan P£Ttl?wL! n.är™[?nde åldermannen samt protokollsföraren, om någon annan
an ålderman dertill anyandes. Justering och underskrifter af protokollet

kan äfven uppskjuta^ högst fjorton dagar derefter, i hvilket fall 2:ne msterinet
man bland närvarande delägare utses. justerings

7 §■

■ i ^.ör granskning af räkenskaperna, som föras uti en särskild bok välies

kret V RrauStfSTf Stä“ma bland felägarne tvänne revisorer för det kommande
aret. ftesultatet af levisjonen antecknas vid nästa stämma i protokollsboken.

8 §•

hållas rm varas i kommunalrummet eller der sammanträdena

hallas, och hvartill finnes tvenne olika läsår, till hvilka åldermannen innehafva

tmkte^n “ n^cke1, nedlaSSf ti]1 förvar haedlingar som tillhöra byen, såsom kontrakter
om jordart, utslag, kartor och skifteshandlingar, vägdelningar m m femte

lineårne^SuttarasrdrieiIlShapSbÖCkeirna ^ naSon af de 1 b^ädan förvarade'' Lnd‘
gaynp "ffagas till begagnande eller utlånas skall anteckning därom göras i

piotokollsboken jemte tiden för återlämnandet och till hvem handlingen utlemna*.

9 §•

Uti närmaste sparbank insättes årliga behållningen enligt redovisnino-en

10 §.

, k sär*kil(l förteckning öfver byens gemensamma gårdar m. m som rörer
abr-. °cb del,s 1 sammanhang därmed andra delägares inom Fleninge socken
bordes förhållanden, är såsom bilaga till denna byordning upprättad och iämte
denna förvaras i bylådan. Fleninge den 29 apr. 1893. g Uppiattaa 0Ctl Jämte

Nils Hansson
Magnus Hansson.

Ola Hansson
Nils Larsson

Detta förslag till byordning blef vid ordinarie stämma med bvemännen
enna dag enhälligt antaget att lända till efterrättelse tills vidare frän den 1-te
Januari 1894 i ställe för den förra år 1812 upprättade byordningen
r leninge den Ute Maii 1893. 6

»Förteckning öfver Fleninge bys gemensamma ordar m. m., som rörer såväl
byen som socknen.

Fleninge by utgöres af 19 lji oförmedlat till 8 17 24 förmedlat mtl., tördelade
å trenne Rotår, af hvilka Vestra Roten utgöres af n:r 1, 4, 5, 7, 8, 9, 15 och 18
Fleninge samt Fleingetorp, Norra Roten af Skoggömmargården och Fleninge Gunnestorp
samt mr 13, 16, 20, 21, 24, 29 och 30 Fleninge samt Ostra Roten af n:r

17, 197 23, 25, 26, 27, 28, 6 a 31 och 32 Fleninge.

Med undantag af Fleningetorp, Skoggömmaregården och Fleninge Gunnestorp,
bär byen gemensamma ägor nämligen:

l:o) En jordlott som äges af Johannes Anderssons sterbhusdelägare belägen
å den så kallade allmänningen, innehållande ett och ett hälft Tunnland, men

hvaraf byen årligen erhäller afgäld med Fyra Kub. fot 7 kannor korn (J.2.''j

Hektolit.) som löses efter årets medelmarkegångspris enligt derå år 1859 verkstad
skattläggning.

2:0) En vid enskiftet år 1806 för byens räkning afsatt grustägt om Ett
tunnlands rymd kallad Vestra Grusgrafven eller Stenstätt, som utarrenderas periodvis;
och

3:o) En d:o d:o benämnd Östra Grusgrafven om ett lunnlands rym, belägen
inom Hemmanet N:r 32:s Fleninge ägogräns, som likaledes bortarrenderas
emot årligt arrende under viss tid.

A denna sistnämnda jord finnes uppförde: Ett hus som äges åt atiidne
Johannes Åkessons sterbhusdelägare, hvilka för tomt och hagejord årligen till bykassan
betala två kronor; och ett d:o hus, som äges af sadelmakaren Andreasson,
hvarå för jordtomten betalas årligen nio kronor.

Byen äger andelar i torfmåsen Flöjen, men denna är år 1807 emellan delägarne
skiftad efter oförmedlat mantal, dock äger uti denna, utom Fleninge by,
äfven Fleningetorp, Skoggömmaregården och Fleninge Gunnestorp såsom nära
derinvid belägna lotter, desse proportionsvis efter hemmantal större än delägar nes

i byen. . „

Likaledes är den så kallade allmänningen skiftad sednast är 1864 emellan
byemännen, efter oförmedlat hemmantal och N:r 13:s lott innebegripen uti sin
derintill gränsande ägoplan. , , ,

Som Skåne Hallands Jernväg genomlöper 1 löjen, och bro öfver der befintligt
vattendrag erfordras för delägarne att komma till sina på andra sidan derom
belägna skiften, har jernvägsstyrelsen med torfmåsägarne träffat öfverenskommelse,
att Jern vägsbolaget, i stället för att bygga och underhålla bro för sådan
öfverkörsel, till delägarne betalt Tvåhundra kronor, Indika äro insatta i sparbank,

att för ändamålet användas. , ., . ,

Fleninge Socken är vid skifte tillagd en samfäld sa kallad öfverskottsjord
och strandmalsmark. belägne vid Vikens fiskläge, hvaraf år 1833 34, de dåva rande

skattehemmansägarne genom ombud försålde sina andelar, näml. för 23 1 / 24
mtl. oförmedlat, och utgår derför årligen till stamhemmanen, enligt år 1876 upprättade
kontrakter, för strandmalsmarken Fem kronor, och för öfverskottsjorden
Nio Kub.-fot (2.3553 Hektoliter) korn, att lösas vid Mikaeli tiden hvarje år efter
årets medelm.-gs.-pris. Denna afgäld betales vanligen till delägarne hvart annat år.

Däremot äro andelarne till boställena N:r 8, 9, 6 a 31 samt utsockne frälse
N:r 13 Fleninge och 33—35 Hålegården, jemte N:r 16, 2/s delar af SO och
Fleningetorp, utgörande 7 “do mtl. oförmedl., osålde

14—164039

100

Skarabori

län.

De af samfälde jordarne utgående afgälderne och arrendemedlen äro i
kontrakterne bestämde att betalas årligen före den l:te Maii. Fleninee den 29
apr. 1893. "

Nils Hansson. Nils Larsson.»

»Utdrag af Domboken, hållen vid lagtima
höstetingets andra allmänna sammanträde
med Hofva tingslag af Norra
Vadsbo härad å tingsstället Hofva den
30 Oktober 1883.

N:o 262. Nämndemannen Carl Johan Ström i Bjerke inlemnade följande
byordning: »Vid sammanträde, blef af undertecknade bymän uti Bråta och Backen,
i Hofva socken beslutit följande byordning, efter som följer, nämligen: —

§ b Byfogde skall tillsättas varje år, efter helt hemmans gårdtal, så att
hvarje helt mantl. är skyldig därför ansvara uti sex års tid, samt även trenne så
kallade biträde, en person från hvarje gård årligen; och tillkommer det den tillsatte
byfogden att efterse det allt blifver ordentligt fullgjordt, efter hvad bär
nedan antecknadt och öfverenskommet är.

§ 2. Så snart som barmark är och kälen utur jorden, skall alla svinkreatur
i detta byalag vara ringade, dock utom grisar som ej äro vinterfödde, hvilken
som icke detta fulgör efter byfogdens tillsägelse, böte för hvarje dag 25 öre, som
de äro oringade per stycke; äfven skall alla grindar och vinterhål försvarligen
ingenstängas vid tillsägelse, samt om någon rifver hål å annars mans gärdesgård
neder och icke försvarligt återstänger; böter 50 öre, samt äfven samma böter för
hvilken, som häfver okynnige kreatur och dem icke försvarligen fängslar.

§ 3. Alla. såväl aflopps, som andra byalaget tillhörande diken skola
noggrann! upprensas och vidmakthållas undan hvarannan, derå syn årligen bör
hållas vid Midsommartiden. Den eller de, som icke detta fullgör, skall bota 5
öre per famn, och genast detsamma fullgöra, i annat fall äger byfogden mot lega
till hvad pris som helst göra och af den traskande genom pantning uttaga.

§ 4. Gärdsgårdssyn skall årligen hållas å de hägnader som byamännen
sjelf ve öfverenskomma om; då de böra vara fredgilla samt i godt fast stående
skick. Synen hålles vid Midsommartiden, då äfven byfogde bör omsättas årligen;
— alla byns tillhörande farvägar skola underhållas, och syn årligen hållas. —

§ 5. Alla vanliga och behöfliga vattuställen för kreaturen om sommaren
böra ständigt vidmakthållas med uppgräfning; den som icke åtlyder att medfölja
vid byfogdens tillsägelse, böter 25 öre, samt betalar särskilt den som i stället leges.

§ 6. Ingen tillätes att intaga utagårds andras kreatur å samfäldt bete,
utan alla byamännens bifall, samt äfven på samma sätt å sine egne eller samfälda
egor, intaga okända personer eller inhushjon utom grannarnes bifall, böter
5 Rdr. Riksmynt och genast dem bortskaffa; ingen tillätes å samfälld mark
borttaga valltorf eller taga grus, så att farvägar icke kan begagnas; böte den

101

som sådant gör 3 Rdr. för hvarje gäng, den eller de påträffa»; om någon innehafver
inhushjonsfolk, bör själf ansvara för dess vedbrand.

r 7. Alla skola hålla by tjur, äfvenledes fargalt uti bylaget, ordentliga och
försvariiga, som skall vara Henne år på hvarje gård eller helt hemman och ombvtes
hvarje års höst vid Hofva marknadstid eller senast den oO:de öept., allt
efter tur mot en afgift för byamännen, som vill begagna sig åt tjur bex (b)
skilling Riksmynt samt för fargalt 25 öre Riksmynt, allt för hvarje kreatur, men
tillhandahålles "ordentligt; om någon detta försummar, da den lotten eller tjuren
honom tillfaller böter genast 5 Rdr. Riksmynt, samt ofördröjligen det anskaffar.

S 8. Om någon later hugga fall eller svedjeland och icke det med timotej
frö uti rågen igensår, skall marken genast etter rågskörden utläggas till samfäidt
bete, men om igensåning göres med frö, inhägnas och begagnas 2:ne ar

etter ^skorden.^^^ ^ att infinna sig å bystämma, då byfogden utskickat
order min«t 6 timmars tid förut, höte för hvarje person 25 öre, utom det annat
ombud kommer gillas äfven; och får alltid den vara nöjd med beslutet.

8 10 Om några böter eller andra inkomster i bylaget blifver, skall byfogden
det vid Midsommartiden uttaga samt redovisa, hvarföre byfogde med bisittare
eger rättighet genom pantning uttaga alla böter, och hvilken som icke
åtlyder bvfogden eller med okvädes ord utan orsak honom bemöter bote 1 Rdi.

e Är by fonden försumlig och efterlåten uti allt hvad som desse föreskrifne
SS bestämma,°vare förfallen till böter för hvarje gång 1 Rdr. Riksmynt;
alla utfallande böter å inkomster användes till bylagets gemensamma nytta.

S 12. Får eller svinkreatur, få icke inkomma pa skogen der samialdt
mulbete är; böter 50 öre för hvarje gång, samt per stycke af kreaturen; om
något sådant icke åtlyder denna bestämmelse; — utan genom eget medvetande

ändock sådant gör. , , ... __

S 13. På skogens samfälda betesmark far icke slappas öfver 24 tjugofyia
stveken nötkreatur på hvarje helt hemman eller gård; den eller de som icke atlyder
utan öfversläpper, böter för dag och stycket af kreatur, 50 ore per dag.
Ingen må utan vård släppa kreatur lösa på allmän väg öfver Brata mossar, eder
uti gatevägarne, vid böter af 50 öre för hvart kreatur hvarje gång.

8 14 Om så är, att någon som nu underskrifver denna förening, kommer
att under åren försälja eller på annat sätt blifva ägare till egendomslotterna,
bör denna öfverenskommelse framdeles lända till efterrättelse; om någon tvist pa
något sätt skulle komma i fråga, skall det genom röstning, byamannen emellan.

Förestående byordning och öfverenskommelse äro för alla samt 1 ige jord''
egarne uti närvaro nppläsen och erkänd; som skedde uti Brata, Hofva den 2ö
Okt. 1873.

(Underskrifter.)

Y-o 44 \r 1874 den 21 Januari, å lagtima vårtinget med Norra Vadsbo
härad och Hofva tingslag, blef denna handling i Domboken införd och, jemlik!

102

KongL Resolution en på allmogens besvär den 1 September 1741, § 13. af Häradsrätten
taststäld såsom byordning till vederbörandes efterrättelse; betygar,

På Häradsrättens vägnar,

K. F. M. LÅNG.»''

Hvarefter berörda afhandling, enligt därom framstäld begäran, blef, till
åtecknas Säker”et’ iinyo 1 Doml)oken införd; Derom bevis skulle afhandlingen

Som ofvan.

På Häradsrättens vägnar,
A. M. v. PEOSHWITZ.»

»Utdrag af domboken, hållen å Norra
Wadsbo härads och Hasslerörs tingslags
lagtima Höstetings första sammanträde å
Tingsstället Hasslerör den 5 Oktober 1875.

, , NJ.° 56■ . Nämndemannen Carl Lundvall i Hassletorp för egen del och såsom

ombud för öfrige aboer i Hasslerör, inlämnar under anhållan om fastställelse en
sa lydande byordning:

... »Afskrift. Följande förening är bestämd att från och med denna dag lända
till efterrättelse emellan Hasslerörs byamän över de byallmänningar som höra till
byalagets hemman.

, 1:o- In,om Hasslerörs byalag skall den 15 maj hvarje år (skulle helgedag

intratta, den derpå följande söckendag) hållas sammanträde och då skall byalaget
gemensamt tillsätta lämplig person till byfogde. J 6

2:o. Byfogden är icke skyldig kvarstå mer än ett år.

3:o. Byfogden är skyldig att vid 20 kronors vite att föra ordentliga räkenskaper
öfver inkomster och utgifter och att blifvande kassa skall beräntas; räkenskaperna
skola före den 15 maj hvarje år granskas af 2:ne inom byn utsedde
personer. J

'' 4.o. Ingen inom byalaget eger rättighet att tillåta någon uppföra hus,
taga jord, grus, lera och myrsand på allmänningarne vid ett af oss emellan öfverenskommit
vite af 30 kronor, som tillfaller den bildade bykassan.

, 5''°''. j grustägter som finnas får icke af någon utom byalaget begagnas
att taga jord, grus, lera och mursand till allmänna landsvägar utan ersättning
etter lag Skulle någon atoni byalaget önska erhålla grus till annat begagnande
an till allmänna landsvägar då får de genom särskild överenskommelse med byamannen
erhålla detsamma om tillgång tinnes.

i *Ji''?•'' -^e pe£soner, som innehafva hus och tomtplatser inom allmänningarne
äro skyldige att efter verkställd värdering af byamännen ersätta det åsätta värdet
etter ar raknadt till byfogden den 14 mars hvarje år, och de som icke betala sitt

103

arrende å sagde dag skall genast uppsägas från sine platser och åtlydes icke det,
så skall byfogden genast ingå med vräkningsdom.

7:o. De beten som finnes å allmänningarne skall af byfogden utarrenderas
hvarje år.

8:o. Det i första punkten utsatta sammanträdet som skall hållas å Hasslerörs
gästgifvaregård hvarje år, äro byamännen titan kallelse skyldiga att sig infinna,
de frånvarande få åtnöja sig med de närvarandes beslut då minst 5 delegare
äro närvarande och gäller den mening som afgående byfogden bifaller.

9:o. Ingen af byamännen äger rättighet att bortföra matjord från någon
plats af allmänningen.

10:o. Skulle någon utaf de personer som hafva hus uppförda å allmänningarne
begå brott, skogsåverkan eller någon annan öfverträdelse af hvad namn
det vara må, skall han genast vräkas från sin plats.

ll:o. Skulle några tvistighet^- uppkomma uti denna förening är byfogden
genast skyldig att sammankalla byamännen genom kungörelse i kyrkan till sammanträde.

12:o. Denna förening skall inlämnas till Hasslerörs Häradsrätt för att
vinna laga kraft.

13:o. Sålunda öfverenskommit som skedde på Gästgifvareg.

Hasslerör den 31 Maj 1875.

(Underskrifter.)

Efter uppläsandet blef denna handling sålunda här införd och jämlikt
Kungl. Resolution på allmogens besvär den 1 Sept. 1741 § 13 af Häradsrätten
fastställd såsom byordning till vederbörandes efterrättelse; därom bevis densamma
åtecknas. — Som ofvan.

På Häradsrättens vägnar:
K. F. M. LANG.»

> Byförening.

Wi undertecknade egare af 4 hela mantal Thorsvid, hafva för ordningens
upprätthållande innom bylaget, öfverenskommit om upprättande af följande byförening.

l:o. Första året den 1 Maj väljes af bylaget för ett år af byamännen för
»/i-dels mantal till byfogde eller ordförande, hvilket sker genom röstning af de
närvarande, dervid en var eget- en röst, derefter byfogdetjänsten går i tur så att
1/4-dels mantal hvarje år svarar för byfogdetjensten.

2:o. Byfogdens åliggande äro:

a) Att förvalta bylagets ksssa, indrifva bylagets inkomster och bötesmedel,
ombesörja dess utgifter, och vid årets slut den 1 maj a allmän bystämma inför
bylaget visa klara räkenskaper öfver förvaltningen.

104

b) Byfogden skall uttom den ordinarie stämman som hålles den 1 maj
hvarje år, efter anmodan sammankalla bylaget till bystämma då frågor uppstå
som röra bylaget, eller då byfogden finner sådant nödigt.

c) Byfogden skall så tidigt utfärda orderna till stämmor att alla kunna
hinna till stället eller stämman å bestämd utsatt tid och timme, och då i byårderne
jemväl tillkännagifva hvarom stämman handlar, dervid en hvar bör personligen
eller genom ombud närvara vid 25 öres böter, för den som uteblifver,
såvida han ej visar laga förfall. Dessa böter åligger byfogden uttaga och tillägga
bylagets kassa. Försummar byfogden medlen uttaga, betalar han dem sjelf af
egna medel.

d) Wid alla bystämmor skall byfogden föra ordet föredraga de ärenden
hvartill bylaget blifvit sammankallat, samt skrifteligen uppsätta de beslut som
då fattas, desamma jemte 2 af byamännen underskrift^.

3:o. Wid hvarje bystämma ega de närvarande full beslutanderätt, då minst
(i al byamännen äro närvarande förutom byfogden, då frågor’ röra byl agets gemensamma
jord, skog, diken, vägar, hägnader, eller egors inhägnande eller utläggande
och gemensam betesrätt; och må de frånvarande åtnöja sig med de närvarandes
beslut.

4:o. Bylagets fastställda förening af den 27 maj 1865 rörande vägen
mellan Thorsvid och Leksand samt floddiket å kärren upphäfves ej genom denna
förening.

;>:o. Ingen i bylaget egen att inhysa eller å sina egor intaga främmande
och okände personer uttan bylagets medgifvande, vid äfventyr, att den som å sina
egor intager främmande personer, och isynnerhet från andra socknar, skall betala
till bykassan Etthundra Kröner, hvilket byfogden egen lagligen uttaga såvida
ej godvillig betalning erhålles, samt att dessutom ansvara det sådanna personer
som intagas ej falla hvarken bylaget eller socknen till last och tunga.

6:o. Finner byfogden att oärdningar uppstå inom bylaget, såsom slagsmål,
krögeri, hemgång, osämja eller ofrid i husen, skall han genast sammankalla bylaget^
som då höra taga reda på förhållandet, och söka på ett vänligt och stilla
sätt återställa friden; Och i den händelse goda råd och varningar ej skulle medföra
åsyftad bättring skall byfogden hos vederbörande anmäla förhållandet och
befordra de felande till laga åtal och straff.

7:o. Skulle någon innom bylaget lida nöd eller förluster genom sjukdom
eller i saknad av lekamligt uppehälle, skall byfogden sammankalla bylaget som
då böra öfverlägga huru och på hvad sätt nöden bör avhjelpas.

8:o. Wägar skola årligen grusas, diken ränsas och hägnader omkring by1
agets gemensamma mark repareras att hägnaderna äro i fridgilt stånd med en
höjd af 2 alnar; å dessa vägar, diken och hägnader skall syn i rättan tid årligen
hållas, dervid alla delegarna i bylaget böra närvara, antingen sjelfva eller genom
ombud, och sina delar af väg, dike eller hägnad utvisa vid ett vite af Två Kröner
för en hvar som uteblifver uttan laga förfall. Dessa böter uttagas af byfogden
och inläggas i bykassan.

Thorsvid den 15 februari 1883.

Underskrifter af då samtliga byamän.

Thorsvids bylag består af 36 åboar samt dässutom 4 stycken egare boende
i Gunnarstorp.»

105

»Utdrag af Domboken, hållen å lag- Örebro län.
tima Vinter-Tinget med Snndbo härad å
Tingsstaden i Askersund den 15 Maj 1877.

§ Öl.

S D På begäran af Nämndemannen Johannes Andersson i Harg intogs
i domboken till den säkerhet kraft och verkan, sådant lagligen kunde medföra,
en så lydande handling

»Byförordning för tunna By.

Som genom flere delägare, inom Lunna by, den önskan och framställning
blifvit gjord0 om förening till en byförordning, samt att, af vederbörande laga
myndighet söka fastställelse å densamma, till vinnande af full gällande kraft för
framtiden, blef enhälligt alla byamännens önskan och beslut, följande

§ I På

det eu bättre ordning inom byalaget bör kunna hållas, skall en byfogde
tillsättas på viss tid. Tre eller Fem år, allt som byamännen sig derom förena,
och får den som erhållit de flesta rösterna, ej undandraga sig denna befattning,
liksom de till hans tjenst vid förrättningarne, vid samma tillfälle valde 2ne biträden.

§ 2.

Byfogden äger rättighet, när han sjelf finner det nödigt, eller af någon
delägare inom bvn dertill anmodad, sammankalla grannarne i allt rörande byns
angelägenheter; Detta sammankallande sker genom budsedel, den utsatt tid och
ställe för sammanträdet, och den en sådan efter ordning emottaga bör, är förpligtad,
genast och utan uppehåll, i den ordning budsedel omförmäler, till sin
granne densamma fortskaffa, och den honom sist mottaga bör, skall påteckna dato
och tid. när den till honom anländt, samt densamma till stämman medhafva och
förete; Försummar någon detta, eller visar dervid uppenbar motvilja böte En
krona, sker det oftare af tredsko eller vårdslöshet, böte sedan hvarje gång dubbelt.

§ 3.

Uteblifver någon från sammanträde vartill han kallad är, utan bevisliga
giltiga skäl, böter 50 öre, sker det oftare af tredsko eller vårdslöshet, böte för
hvarje gång dubbelt, och äger ej rättighet klandra det vid sammanträdet af de
närvarande lagenligt fattade beslut.

§ 4.

Skulle någon af byamännen vara borta, under sammankallandet och då
sammanträdet äger rum, bör den vid sin hemkomst, hos byfogden sig underrätta,

106

om hvad som beslutadts, och vare han sedan skyldig det samma i alla delar efterlefva,
likasom han sjelf vid sammanträdet närvarit.

§ 5.

På det var och en ma njuta fred och hägn å sina ägor, bör alla gärdesgardar
vare sig af gärdsel, eller sten, eller staket, omkring gärden, ängar, hagar
eller skog, af den det vederbör, hallas i fullkomligt godt stånd, hvadan syn derå
årligen hålles på varen samt före Maj månads utgång; Byfogden åligger, att
härtill i god tid utfärda vederbörlig budsedel, med tillkännagifvande af bestämd
dag för synens förrättande, och bör första gången ej utsättas sednare, än så att,
restsyn och de påförda bristfälligheterna medhinnas iståndsatte före månadens
utgång. Denna syn. förrättas af Fem på allmän bystämma för hvarje år utsedde
delägare i byn tillika med byfogden.. Genast efter syn, skall byfogden genom
budsedel underrätta vederböran de, de brister som vid synen blifvit anmärkte, samt
dem till skyndsamt afhjelpande anbefalla, med tillkännagifvande af bestämd dag
för restsyns hållande. Adömda förbättringar som vid denna restsyn befinnes oah
hjelpte, skola genast genom byfogdens försorg på den bristandes bekostnad iståndsätta^,
hvarjemte den bristande, kännes skyldig till byakassan, bota för hvarje
bristfällig famn 3 öre, och för hvarje storhat 1 öre. Under året tillfälligtvis uppkomna
bristfälligheter å gärdesgårdar, m. m. skola af den det vederbör, efter det,
antingen han sjelf uppmärksammat bristfälligheten, eller genom byfogden, eller
någon af grannarne derom fått kunskap, genast iståndsättas, vid samma bötes
påföljd för försumlighet som här ofvan blifvit stadgadt; Likaledes bör alla led
och grindar hållas i godt stånd, på det icke genom dessas bristfällighet, kreatur
kan inkomma och göra skade.

§ 6.

Inga kreatur får å de såkallade mogarna, eller den för byn gemensamma
betesmarken, utsläppas före 1 Juni, och vare den som har torpare skyldig tillse
att denne ej öfverträder nämnde förbud; den häremot bryter, är förfallen till 1,5o
krona böter för hvarje kreatur, och för hvar gång.

§ 7.

a 71 er dag bestämd blifvit för betningens början å samfälta marken, får icke
flere än Fyra st. kreatur å hvarje Vadels hemman derå utsläppas, den torpare
har, dennes deri mberäknad, för hvarje kreatur deröfver betalas till byakassan
r em kronor.

§ 8.

Inga får eller svin, får betas å skogsmarken, eller å byns samfälda mark
eller gator, vid vite af 50 öre för första och sedan dubbelt för var gång, för hvarje
far eller svin, och vare den som har torpare, sky tidig tillse att denna ej öfverträder
nämnde förbud, vid påföljd, i den händelse öfverträdelse sker, betala här
ofvan stadgade vite, då torparen dertill saknar tillgång.

107

§ 9.

På det diken, äfven sådana afloppsdiken som icke å kartan eller i dess
beskrifning finnes antecknade, men erfordras, må med större nytta anläggas och
vidmakthållas, är nödigt att dikesyn årligen hålles 2ne gånger, första gången på
våren då kälan gått ur jorden, på det man säkert må kunna se, hvarest hinder
möter för vattnets fria lopp; Andra gången på sommaren, och före Juli månads
utgång, då noga efterses huru var och en till sin egen och grannars nytta fullgjordt
det honom ålegat; Byfogden åligger, att i god tid utfärda vederbörlig
budsedel, med utsatt bestämd dag för synens förrättande, och bör denna syn ej
utsättas sednare, än att, restsyn och de påförda förbättringarne medhinnas före
månadens utgång; Denna syn förrättas af Fem på allmän byastämma för hvarje
år utsedde delägare i byn tillika med byfogden; Genast efter syn, skall byfogden
genom budsedel underrätta dem det vederbör, det som vid syn blifvit anmärkt,
att skyndsamt afhjelpa, med tillkännagifvande af bestämd dag för restsyns hållande,
''ådömda förbättringar som vid denna restsyn befinnes oafhjelpte, skola genast
genom byfogdens försorg på den bristandes bekostnad afhjelpas, hvarjämte
den bristande kännes skyldig till byakassan bota 5 öre för hvarje bristfällig famn

§ io.

Byns gemensamma fiskevatten och sjöfoderslog i sjöarna Werksjön och
Wettern utarrenderas till den högstbjudande, arrendesumman inbetalas årligen
Thomedag.

§ Il Jakträttigheten

å Lämna mark, förfares på lika sätt som i § 10 rörande
fiskvattnet.

§ 12.

Af de å samfäldt mark för byns gemensamma räkning uttagna grustag,
tillåter inga andra, än byns delägare sig deraf begagna, undantagandes de, som
för landsvägsunderhållet sig deraf vilja begagna mot årlig öfverenskommen ersättning,
som till belopp för hvarje helt hemman, bestämmes vid en allmän byastämma;
Skulle dessutom något grus kunna afyttras är priset 25 öre pr lass.

§ 13.

För ett ändamålsenligt underhåll af byns samteliga gemensamma vägar
och gator, skall en fördelning derå äga rum efter hvars och ens hemmantal, och
skall en spesifik längd över fördelningen upprättas, hvilken längd bör i ordning
efter varandra innehålla en anteckning öfver det antal famnar som hvarje väglottshafvare
bekommit, likaså öfver broarne och de hemmansnummer af hvilka de
skola underhållas, börande denna längd oskiljaktigt vidfogas denna byordning;
Fullständig gripning af samtliga byns gator och vägar, skall en gång för hvarje
år verkställas, hvarvid äfven tillses att erforderliga broar, vare sig af sten eller
trä, icke understiger 12 Fots bredd, samt diken vägmärken, i fullkomligt skick
underhållas. Denna grusning och allmänna öfversigt skall för hvarje år verk -

15—16i039

108

ställas på hösten, samt vara i allo fullbordad före September månads utgång;
Byfogden åligger att i god tid utfärda vederbörlig budsedel med tillkännagifvande
af bestämd dag för vägsyns förrättande, hvilken första gången ej utsattes sednare
än medlet af September månad, på det restsyn och fullbordad gräsning, må derefter
medhinnas före månadens utgång. Wägsyn förrättas af Tre på allmän byastämma
för hvarje år utsedde delägare inom byn, tillika med byfogden, vid syn
äger byns öfriga delägare närvara om de så för godt finna; Genast efter syn skall
byfogden, genom budsedel underrätta vederbörande väglottsbafvare, om de brister
som vid synen blifvit anmärkte, samt dem till skyndsamt afhjejpande anbefalla,
med tillkännagifvande af bestämd dag för restsyns hållande. Ådömda förbättringar
som vid denna restsyn finnes oafhjelpta, skall genast genom byfogdens
försorg, och på den bristandes bekostnad iståndsättas, hvarjemte den bristande
kännes skylldig till byakassan höta 5 öre för hvarje famn af de ådömde förbättra
garne. Under året tillfälligtvis uppkomne bristfälligbeter å byns allmänna
bristfälligheter å byns allmänna vägar broar, m. m. skola genast, och sednast
inom 8 dagar efter tillsägelse från byfogden, af vederbörande väglottshafvare
iståndsättas, vid samma påföljd för försumlighet som bär ofvan blifvit stadgadt.

§ 14.

Till alla gemensamma arbeten inom byn, vare sig sommar eller vinter,
skall från hvarje 7® dels hemman, en man, och då sådant erfordras en dragare
deltaga, försummar någon detta, och bevisligt att den försumlige blifvit kallad,
böter för hvarje mansdagsverke 1 kr. 50 öre och för hvarje dragare 2 kronor.

§ 15.

Körande skogsmarken, dess vårdande och rågångsliniernas upprensning,
gäller hvad i lag derom stadgadt är.

§ 16.

Ej må Torpare, Backstugusittare, eller Inhyseshjon, taga vedbrand å annans
mark än den hvilkens ägor ban bor på, vid påföljd enl. gällande lagbestämmelser
för skogsåverkan; Vid bristande tillgång, vare den, å hvilken ägor de bo på,
skylldig svara för ådömde penningböter och skadersättningar.

§ lille
å byns samfälta befintliga källor, skola genom byfogdens försorg vidmakthållas
medelst rensning, och försedda med erforderliga brokar, kostnaden
derför tages af gemensamma byakassan, såvida icke någon serskild öfverensstämmelse
vid ett allmänt sammanträde beslutats, grundande sig på hvad i § 14
stadgad är.

§ 18.

Byamännen sammanträda till ordinäre stämma hvarje år, i sednare hälften
af Januari månad, på dag som byfogden bestämmer; Vid hvarje stämma eller

109

sammanträde föres protokoll öfver hvad som beslutats, och detta införes i en dertill
afsedd bok, samt för att äga gällande kraft skall vara godkänd och underskrifvit.

§ 19.

Ingen, må Inhyseshjon eller annat löst folk af mindre god frejd, på sina
ägor'' intaga eller hysa, sker detta utan byamännens tillstånd, svare då för den
intagande, och dess försörjning, på det den icke må komma de öfriga grannarne
till någon last.

§ 20.

Byakassans räkenskaper afslutas hvarje år den 31 December, och skall på
ordinarie stämman i Januari månad föreläggas byamännen som då granska densamma,
kassans behållning, utlånas mot fullgod säkerhet, så till kapital som
ränta.

§ 1.

Alla böter som i denna byordning stadgade äro, tillfalla byakassan.

§ 22.

Af den eller de, som göra sig förfallne till böter, skadersättningar, kostnader
för afhjelpte brister, skall byfogden genast uttaga, skulle den som gjordt
sig förfallen dertill, vägra att straxt eller inom föreskrifven tid dem inbetala,
tage då vittne derå, för att sedan öfverlemna, till vederbörande Kronobetjent för
indrifning.

Sålunda öfverenskommit som skedde i Kunna den 6 Mars 1877. Lutr8 Schr*
Andersson — A. Taule, Andersson — Johan Albert Olsson — Anda Jansson —
Johannes Andersson — Jan Jansson — W. Lindahl — L. P. Larsson — P. R.
Lundqvist — L. G. Danielsson — P. A. Carlsson — A. G. Jonsson — A. Stenmerg
— A. G. Sulldeck — A. G. Andersson — Anna Maja Jansdotter — H. P.
sonö_ J. Gr. Danielsson — A. G. dersson — Carl Andersson — Joh. Aug. Jansson
— G. Alfred Jansson — N. Lewin.

Att Gustaf Danielsson på grund af fullmakt underskrifvit P. A. Karlssons
namn och Johannes Andersson såsom förmyndare för Jan Jansson, skrifvit dennes
namn. Och de öfrige delegarna egenhändigt underskrifvit sina namnteckningar.
Intyga vi på en gång närvarande vittnan. C. A. G. Larsson i Harge — P.
Jakobsson.»

Och skulle bevis öfver handlingens intagande densamma åtecknas samt
jemväl igenom utdrag af domboken meddelas.

År och dag, som förr skrifvet står.

På Häradas Rättens vägnar:

HUGO WALDENSTRÖM.»

Kopparbergs
län.

»Byordning för Skattungbyns bya- och skifteslag, Orsa socken av Kopparbergs
län.

1. Allmänna bestämmelser.

§ 1. Medlem av Skattungbyns byalag är en var, som inom Skattungbyn
är mantalsskriven, ävensom en var, som, utan att där vara mantalsskriven, därstädes
tiger eller brukar fast egendom.

§ 2. Medlemmarna i Skattungbyns byalag äga att själva, efter vad denna
byordning närmare bestämmer, vårda sina gemensamma hushålls- och ordnino-sangelägenheter,
så vitt icke, enligt gällande författningar, det tillkommer kommunalstämman,
kyrkostämman eller offentlig ämbetsmyndighet att den handhava.
I fråga om förvaltningen av skifteslagets andel i Orsa sockens skogsmedelsfond
och besparingsskog är av vederbörande myndighet särskilt stadgat.

§ 3. Byalagets beslutanderätt utövas, på sätt här nedan sägs, i byastämrna.
Verkställighet och förvaltning tillkommer byföreståndaren eller andra för särskilda
verkställighetsåtgärder utsedda styrelser eller personer.

§ 4. Vad byalaget ävensom skifteslaget samfällt tillhör i fastighet, rörligt
kapital eller inkomstbringande rättighet skall anses såsom tillgång till betäckande
av byalagets gemensamma utgifter, dock må ej skifteslagets medel utan
skiftesdelägarnas medgivande användas till andra ändamål, än som röra den i
mantal satta jorden. Till bestridande av utgifter, som utöver dessa förenämnda
tillgångar kunna till byalagets gemensamma gagn eller för särskilda dess behov
möjligen erfordras, skall, efter därom i byastämrna i laga ordning fattat beslut,
varje soldatrote inom byalaget, såsom av ålder varit brukligt, lämna ett tillskott’
som dock ej må överstiga Tio (10) kronor per år och soldatrote, för hela byalaget
alltså 75 kronor.

IT. Om byastämrna.

§ 5. Alla de ärenden, som kunna hänföras till byalagets gemensamma angelägenheter,
eller som röra vården och förvaltningen av skifteslagets samfälligheter,
skola å byastämrna behandlas, och bliva byastämmas beslut i dessa frågor
med laga verkan bindande för den enskilda skiftesdelägaren eller byamannen.
Byastämrna äger dock ej befogenhet besluta att för byalagefs räkning upptaga
lån. *

§ 6. Berättigad att deltaga i byastämmans överläggningar och beslut är
en var medlem av byalaget, som är i kommunalstämma röstberättigad.

§ 7. För omyndig röstar förmyndaren eller där flera äro förmyndare, den,
som dessa bland sig utse.

För fastighet, som innehaves av landbo eller arrendator, röstar innehavaren.

Ej må för samfälld egendom mer än en person talan i byastämrna föra.
För bolag må bolaget eller dess styrelse och för oskiftat bo delägarna i boet
ombud utse.

För jordegendom, som under borgenärers förvaltning står, må, om den ej •
av landbo eller arrendator innehaves, ej röstas.

§ 8. I överläggningar och beslut, som angå ärenden, gemensamma för hela
byalaget, deltaga samtliga röstberättigade, men i överläggningar och beslut över
ärenden, som angå endast i mantal satt jord, må ej andra taga del än de, som
sådan jord innehava.

§ 9, Vid röstning äger varje röstande en röst, men vid ärenden, som angå
i mantal satt jord, beräknas röstvärdet efter varje skiftesdelägares reducerade
jordtal, så att varje delägare tillägges en röst för varje helt reducerat snesland,
som enligt röstlängden av honom innehaves, dock må ej någon utöva rösträtt
för högre röstetal än det, som motsvarar 50 reducerade snesland (således för något
mer än Vioo-del av hela skifteslagets reducerade jordtal, 48,45228/ioo reducerade
hundland). Skiftesdelägare, vilkens reducerade jordtal icke uppgår till ett snesland,
äga ändock en röst.

Röstägande är berättigad sin talan och rösträtt på annan överlåta, dock
må ingen på grund av fullmakt föra talan för mer än en röstberättigad.

§ 10. Byastämman utser bland röstberättigade, inom Skattungbyn bosatta
personer, en byföreståndare och en vice. byföreståndare för en tid av ett år.

§ 11. Byföreståndaren upprättar mot slutet av varje år en röstlängd,
grundad på den av kommunalstämman för Orsa kommun upprättade, upptagande
byalagets röstberättigade medlemmar jämte det .på eu var skiftesdelägare belöpande
röstetal, och skall denna längd vid varje byastämmas början justeras.

§ 12. Kungörelse om byastämma utfärdas av byföreståndaren eller, i händelse
av hans förhinder, av vice byföreståndaren, och skall innehålla bestämd uppgift,
om tid, ställe och överläggningsämne för sammanträde.

Kungörelsen uppläses från predikstolen i Skattungs kyrka fjorton^ dagar
eller minst en vecka därförut samt anslås, ifall byastämman så beslutar, å byns
anslagstavla och utsändes som budkavel i vanlig ordning. För ärende, som fordrar
sä skyndsam behandling, att kallelse ej medhinnes så tidigt, som nu är föreskrivet,
må byastämma kunna hållas efter kortare kallelsetid och även om kungörelsen
varit endast anslagen och som budkavel utsänd, dock må vid sådan
stämma beslut ej fattas om utgift eller om avyttring av skifteslagets gemensamma
tillhörigheter.

§ 13. Två ordinarie stämmor skola årligen hållas, en under mars månad
för besluts fattande i anledning av föregående årets räkenskaper och förvaltning,
samt en i december månad för granskning av röstlängden samt för anställande
av val till de befattningar inom byalaget, som vid årets slut bliva lediga, ävensom
av revisorer.

§ 14. Byastämma hålles även, då byföreståndaren sådant nödigt finner,
eller då minst fem av byalagets röstberättigade medlemmar det begära.

§ 15. 1 fråga om sättet för ärendenas handläggning och besluts fattande

gäller i tillämpliga delar, vad om kommunalstämma är stadgat.

§ 16. Beslutar byastämma om ändring i eller tillägg till denna byaordning,
skall detsamma för att bliva gällande stadfästas å nästa ordinarie stämma, och
skola mer än två tredjedelar av de å byastämman röstberättigade medlemmarna
vara om beslutet ense, varefter detsamma underställes häradsrättens prövning.

§ 17. Skulle någon medlem av byalaget med något av byastämmans beslut
sig icke åtnöjas, äger han, för att för sig rättelse vinna, hos Konungens beiällningsbavande
däröver anföra besvär på sätt och inom tid, som i kungl. för -

112

ordningen om kömmunalstyrelse på landet i fråga om besvär över kommunalstämmas
beslut finnes stadgat.

Förestående byordning är å bystämma med Skattungbyns byalag denna
dag av bystämman enhälligt antagen och godkänd, och varder därför av oss enligt
uppdrag å byamännens vägnar härmed underskriven, betyga Skattungbyn den
21 januari 1912.

Blecka Erik Ersson. Bengt Erik Andersson.

Kyrkovärd. Hemmansägare.

Lars Anders Ersson.

Hemmansägare.»

»Byordning för Tällbergs by i Leksands socken
angående gemensamma angelägenheter.

§ 1.

Medlemmarna i byn Tällberg äga att å byastämma utöva beslutanderätt i
enlighet med denna byordning och själva vårda sina gemensamma ordnings- och
hushållsangelägenheter, så vitt icke, enligt gällande författningar, det tillkommer
kommunalstämma eller offentlig ämbetsmyndighet att dem handhava.

§ 2-

Medlem av Tällbergs by är en var, som där är mantalsskriven, ävensom
var och en, vilken utan att vara därstädes mantalsskriven, inom byn äger fast
egendom och brukar densamma eller där driver rörelse eller yrke, varför han betalar
skatt till stat och kommun.

§ 3.

Vad byn samfält tillhör i fastighet, rörligt kapital eller inkomstgivande
rättighet, skall anses såsom tillgång till betäckande av byns gemensamma utgifter
och förvaltas på sätt här nedan sägs.

Penningar eller andra byns tillgångar få icke fördelas mellan byns medlemmar,
utan skola för byns gemensamma nytta användas.

§ 4.

För byn skall på en tid av fyra år i sänder väljas en byuppsyningsman,
som det åligger att vaka över att ordning och goda seder upprätthållas inom byn,

113

vara ordförande vid byastämma och därvid föra protokoll, handhava och förvalta
byns gemensamma tillhörigheter och däröver föra noggranna räkenskaper.

Om byuppsyningsmannen är förhindrad att närvara och föra ordet vid bystämma,
äger stämman att för det tillfället utse annan inom byn röstberättigad,
medlem till ordförande. Vid val av sådan tillfällig ordförande föres ordet av a
bystämman närvarande äldste medlem.

§ 5.

Kallelse till bystämma skall genom byuppsyningsmannens försorg ske medelst
kringsändande av s. k. budkavle, vilken tortskaffas från gård till gård, samt
gerom kungörelses uppsättande å det hus där bystämma brukar hållas; och skall
i kallelsen utsättas såväl tiden som rummet för stämmans hållande, som ock det
eller de ärenden, som skola behandlas å stämman. Sådan kallelse skall utlärdas
och kringsändas minst åtta dagar före stämmans hållande.

§ 6-

Två ordinarie bystämmor skola årligen hållas; en i april för besluts fattande
i anledning av berättelsen om föregående års räkenskaper och förvaltning
samt angående vägars underhåll och förbättrande som för året böra verkställas;
och en i°december för val av revisorer, som skola granska räkenskaperna lör det
kommande året, jämte val av byuppsyningsman de år sådant val skall förekomma,
varjämte då skall beslutas om gemensamma utgifter och eventuella uttaxeringar
för det kommande året.

§ 7-

Extra bystämma skall hållas när byuppsyningsmannen så nödigt finner
samt när någon av byns medlemmar hos byuppsyningsmannen, med uppgift om
ärendet, det skriftligen begär.

§ 8.

Ärende skall å bystämma handläggas och protokollföras i den ordning och
på sätt som om kommunalstämma på landet enligt gällande kommunalförfattning
är stadgat, i alla delar, där ej annorlunda i denna byordning är föreskrivet.

§ 9.

Berättigad att deltaga i bystämmans överläggningar och beslut är en var
till myndig ålder kommen person, som enligt § 2 härovan är medlem av Tällbergs
by.

§ io.

All omröstning skall ske öppet och efter huvudtal.

Falla rösterna lika för olika meningar, varder^ den mening beslut, _sotn ordföranden
biträder. I överläggningar och beslut angående köp och försäljning av
fastighet eller om disposition av byns fonder vare ej andra, än jordägare^berättigade
att deltaga, och vare sådant beslut ej gällande med mindre än att två tredjedelar
av de vid stämman närvarande om beslutet äro ense.

114

§ 11.

. , Val skall, där så äskas, ske med slutna sedlar. Mellan lika röstetal skil jer

lotten.

§ 12.

Bystämman vare befogad att utfärda fullmakt för ombud att å medlemmarnas
vägnar inför domstolar och myndigheter kära och svara i alla de mål,
som röra byns gemensamma angelägenheter, såsom laga lantmäteriförrättningar
å byn gemensamt tilldelade skogar, impedimenta, grustag och vägar m. m. samt
angående de på byns gemensamma bekostnad uppförda byggnader jämte vad som
rör fonder och lösegendom, som tillhöra byns gemensamt, varjämte bystämman
äger att befullmäktiga ombud att för byns gemensamma räkning inköpa och försälja
byn gemensamt tillhöriga fastigheter.

§ 13.

Bystämman vare även behörig att besluta om delning av gärdesgårdar
samt sadana by-, utfarts- och ägovägar som icke äro till allmänt underhåll indelade
och att till förrättningsman kalla den person, de därtill anse lämplig; och
skall sådan delning, sedan densamma av bystämma godkänts, anses lagligt bindande
i tio^ år eller intill dess bystämman annorlunda beslutar, och skall vid delning
av sadana vägar läggas till grund stadgandena i lagen om enskilda vägar
pa landet den 5 juli 1907.

§ 14.

Envar vare skyldig att hålla den honom tilldelade väglott i lagligt skick,
vid äventyr att byuppsyningsmannen på den tredskandes bekostnad må äga att
låta avhjälpa bristen, försävitt densamma ej av väglottsägaren är avhjälpt inom
åtta dagar efter det han av syneprotokollet enligt § 15 erhållit del.

§ 15.

Yägsyn skall årligen hållas på de tider, som av bystämman bestämmes,
dock ej senare än före medlet av juli månad. Och skall protokoll över syneförrättningen
uppsättas och a i laga ordning utsatt bystämma uppläsas, varigenom
vederbörande skola anses hava av protokollet erhållit del.

§ 16.

... .,Fö,r hy™ gemensamma räkning må uttaxering kunna beslutas och skall
därvid inkomstbevillningen och fastighetstaxeringsvärdet vara grunden för uttaxeringen,
hvilken skall verkställas af byuppsyningsmannen ocE icke må ske till
högre belopp för år än femtio öre per bevillningskrona.

§ 17.

„.. i. Räkenskaperna för det gångna året skola af byuppsyningsmannen afslutas
tor kalenderår och i sa god tid öfverlämnas till revisorerna, att granskningen kan
aislutas och berättelse häröfver uppsättas och till stämmans ordförande öfverlämnas
iöre mars månads utgång.

115

§ 18.

Beslut, som å bystämma fattas i öfverensstämmelse med denna byordning,
skall äga lagligt bindande kraft.

§ 19.

Menar medlem af byn, att beslut, som å bystämma fattats, icke i behörig
ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller denna byordning, äge därå
tala genom stämning å byamännen inom trettio dagar från den dag beslutet
fattades. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Att denna byordning enhälligt blifvit antagen och godkänd vid i dag hållen
kommunalstämma med Tallbergs by, betygar: Leksands sockenstuga den 22
oktober 1911.

AXEL THORELL.

Kommunalstämmans ordförande.

And. Bergman i Tällberg. Mases Erib Persson i Tallberg.

N:o 3. År 1912 den 17 Januari vid lagtima ting med Leksands tingslag,
blef denna byordning af Häradsrätten fastställd att landa till framtida efterrättelse,
betygar

på Häradsrättens vägnar:

RAGNAR GRÖNHAGEN

»Ordnings Stadgar för Koldemo by. Gävleborgs

län.

§ 1.

Koldemo by hvilken utgöres af 108 öresland och 12 penningland skatt,
skall inom sig sjelf ordna sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenbeter
medels sammankomster med byns Hemmansegare — eller säkallade
Bystämmor.

§ 2.

Till dessa Bystämmor utfärdas kallelse af Byoldermannen, hvilket bör ske
så tidigt, att byns alla hemmansegare eller annan som frågan rörer, sist dagen
före den dag då Bystämman hållas skall, af kallelsen erhållit del.

16—164039

116

§ 3.

Uti kallelsen för Bystämmans hållande bör vara tydligen utsatt hvilka
ärenden som vid densamma kommer att föredragas. Dock likväl må äfven fråga
kunna komma under behandling och afgörande, ändock densamma icke blivit i
kallelsen tillkännagifven, derest alla vid Bystämman närvarande medlemmar sig
derom förena. Men uti dylik fråga får icke beslut fattas, som fördrar medel,
som af byns Hemmansegare tarfvar utdebitering eller för öfrikt är förenad med
någon större kostnad.

§ 4.

Wid bystämmans hållande skall Byolderman föra ordet och göra framställningar
i de ärenden som då kommer att föredragas. Men ifall Byolderman är
frånvarande skall ordet föras utaf den bland byn hemmansegare, som för tillfället
utses.

§ 5-

. Wid ärenden, som uti Bystämman föredragas, tillkommer hvarje röstberättigande
en röst derest icke beslutet är utaf sådan beskaffenhet att det fordrar
utgifter som skall utgå efter skattetalet, då skall skattetalet vara till grund för
omröstningen.

§ 6.

Uti frågor som icke fordrar utdebitering eller är förenad med någon större
kostnad fordras endast enkel röstpluralitet. — Men uti frågor af motsatt förhållande
fordras minst »A-delar utaf de afgifna rösterna för besluts fattande. Och
i fall rösterna äro lika för olika meningar, då varder den mening beslut, som
Ordföranden biträder.

§ 7.

Ordföranden skall vid hvarje Bystämma föra Protokollet eller vara för
dess ordentliga förande ansvarig — hvilket bör upptaga ämnet för öfverläggnin8®**beslutet
jemte skälen dertill. Protkollet justeras, innan Bystämman
upplöses om så ske kan eller i motsatt fall vid nästa sammanträdande Bystämma,
derest icke serskilta justeringsmän för tillfället utses.

§ 8-

En ordinarie Bystämma skall årligen hållas uti februari eller i början af
mars månad för att då uppgöra den såkallade sågräkningen — äfvensom till Byvakterna
liqvidera de utgifter för socknens gemensamma räkning som desamma
blifvit anmodad att uppbära.

§ 9.

Wid ordinarie Bystämma skall väljas Byolderman då sådan afgår — hvilket
val bör ske för fyra år — efter hvars tid densamma utan sitt eget medgifvande
icke kan återväljas förr, än fyra år derefter äro förflutna. Och bör vid
dessa val afseende fästas dervid, att den väljande är kommen till stadgad ålder
— samt för öfrikt gjort sig förtjent af aktning och pålitlighet m. m.

117

§ io.

På ordinarie Bystämman skall äfven väljas tvenne uppsyningsman, hvilka
åligger att hafva uppsikt på byns gemensamma tillhörigheter — såsom Likvagn,
Brandsprutor m. m. jemte all byns gemensamt tillhörig egendom — och att dervid
tillse, det alltsammans ständigt befinnes uti fullt brukbart skick. Och hvars
öfverinseende bör af Byoldermannen utöfvas.

§ 11.

Dessa uppsyningsman väljes efter tur bland byns hemmansegare och
endast för ett år i sänder.

§ 12-

Byolderman åligger att vid hvarje års sammanträdande ordinarie Bystämma
förete specifiserad räkning öfver de inkomster och utgifter som han under
årets lopp för byns gemensamma räkning emottagit eller utbetalt.

§ 13.

Byolderman åligger äfven att uppgöra en Inventarieförteckning, upptagande
byns alla gemensamma tillhörigheter som uti Spruthuset förvaras för att derstädes
anslåss. Äfvensom skall det af Byoldermannen nogsamt tillses, att byns
alla tillhöriga handlingar blifver uti ett serskilt Inventarium inregistrerade, med
derå åsatt nummerföljd.

§ 14.

Wid Byoldermans afgång skall han till sin efterträdare inventera ifrån
si» alla handlingar och öfriga byns tillhörigheter som han till följd af sin befattning
omhänderhaft. Och bör denna inventering ske uti uppsyningsmännens
närvaro.

§ 13-

Byoldermannen bör tillse att byns gemensamt tillhöriga handlingar blifver,
så vidt möjligt är, förvarade — så att de icke omkommer uti en i händelse inträffad
eldsvåda.

§ 16.

Extra Bystämma sammanträder då någon utaf byns Hemmansegare sådant
begärer — och Byolderman detsamma för godt finner — och gäller dervid hvad
om ordinarie Bystämma föreskrifvet är.

Ofvanstående ordningsregler blef antagen utal Koldemo byamän den 10 Mars
1871 betygar.

n;o

10,

Jon Ersson n:o 1, Jon Jonson n:o 2, Erik Andersson n:o 4, Erik Persson
7, Per Persson n:o 8, Jon Eriksson SS 8, Per Ersson n:o 9, Öl. östlind n:o
Anders Persson S 10, Öl. Norell n:o 11, Pehr Larsson n:o 12, Per Olsosn S 12.

118

Jämtlands

län.

»Utdrag af Domboken, hållen å lagtima
vinterting med Svegs tingslag uti
tingshuset vid Svegs kyrka den 6 Februari
1885.

§ 182.

• För att 1 domboken intagas, inlämnade Häradsdomaren Per Persson

a Crlissjobergs byamäns vägnar till Rätten en så lydande handling:

5År 1884 den 10 September sammanträdde inför byns ålderman, Häradsdomaren
Per Persson, jordegarna inom Glissjöbergs by af Svegs socken för att
upprätta ordningsstadga i afseende å nyttjandet af byns samfällda skog etc., därvid
byamännen enhälligt öfverenskommo om följande till deras framtida efterrättelse
nu antagna

Byordning.

§ U

Ingen må, för eget eller andras behof till vedbrand fälla växande skog av
någon som helst dimension, icke heller rundblecka sådan skog i och för vedfånget:
den det gör böte till byalagets gemensamma kassa tre (3) kronor för hvarje
hugget större eller mindre träd hvarjämte sådant träd är förbrutet och beslag underkastat.

§ 2.

Växande skog å ängar och å ställen där odlingar och röjningar kunna
verkställas äfvensom tre (3) refvar från alla gärdesgårdar, må fritt af ägarne till
dessa ställen och hägnader, för så vitt de äro hemmansegare i byn, fållas och
borttagas, likaså upphugga oundgängligen nödiga Körvägar, äfven taga nödigt virke
till husbehov samt vid mosstäkt, till underlag lör denne då densamme upptages
och i lass lägges — därtill dock helst av torr skog.

§ 8.

Bark från växande skog och för boskapens utfodring får ej å byns gemensamma
skogstrakter tagas icke heller småtält eller s. k. »getbom» utan allenast
kvistar av för annat ändamål fällda träd, allt vid äventyr som i § 1 säges.

§ 4-

Hugger någon skog och apterar den till timmer eller till annat virke och
avhäintar icke det sålunda fällda inom två (2) är, vare bot som i § 1 omförmäles
och äge vilken hemmansägare som helst inom byn att samma hämta utan ersättning.

119

§ 5.

Uppkommer skogsbrand å byns eller andras angränsande skogar, skall
varje jordägare inom byalaget genast sända en karl om branden synes vara mindre
omfångsrik, i motsatt fall »man ur huse»; och detta vid äventyr eljest av bot lag
föreskriver.

§ 6.

Så snart tillräckligt bete i fäbodvallstrakterna på våren förefinnes, böra
alla kreatursägare samtidigt avflytta. På hösten må ingen hemflytta tidigare
med sitt boskap än • 24 September, såvida köld icke inträffar som gör tidigare
bortflvttning nödvändig.

§ 7.

Naturliga ängar betas icke alls om våren och om hösten icke före den 15
September varje år.

§ 8.

Ingen vare förment att hålla s. k. »hemkräk» men vare skjddig valla samma,
så att ingen betning sker varken å obergade eller avbergade ägor.

§ 9-

För att vaka över att denna byordning efterleves, utses vid allmän bystämma
tvänne pålitlige män, som väljes för tre (3) år, och hvilka noga öfvervaka
dels att ingen öfverträder hvad här ofvan sagt blivit och dels att icke de
till skogsfångst ej berättigade personer, såsom arbetsfolk och backstugusittare m.
fl. på något sätt som helst sätt ålita skogen eller begagna sig af jagt utan byamännens
lof.

Skulle någon, eho det vara må, bryta emot denna förordning eller eljest
göra sig skyldig till skogsåverkan, ega de utsedde skogsvaktarne både rättighet
och skyldighet att dylika förseelser beifra och den brottslige vid vederbörlig domstol
åtala; och skall utdrag av denna byordning gälla såsom fullmakt för nämnde
skogvaktare.

§ io.

Ingen som tjenstgjort såsom skogvaktare i tre på hvarandra följande år,
kan emot sin vilja till sådan befattning åter inväljas förrän tre är förflutit sedan
han sist afgick. Aflider eller afflyttar tjenstgörende skogvaktare under treårsperioden,
inväljes genast ny i den afgåendes ställe, och tjenstgör den sålunda
valde blott för den tid som återstår för den afgående.

§ 11.

Skogvaktare åtnjuter i dagpenning 2 kronor för hel dag han uppoffrar för
byamännens räkning, derest icke annan kan dömas skyldig utgifva ersättning.

120

§ 12.

Till skogvaktare för tre förstkommande åren räknade från och med 1885,
valdes dust. Magnusson och Gästgifvaren Hans Olsson, båda i Glissjöberg.

§ 13.

Denna stadga hvarå fastställelse genom åldermannens försorg sökes, skall
gälla från den dag densamma fastställdes och tillämpas på sätt uti Kongl. Brefvet
den 20 Februari 1742 och dervid fogade projekt angående tillämpning av byordning
omförmält finnes. Som ofvan. Per Persson M. Pettersson Hans Olsson
I. P. Ostling Kristoffer Tholsson Svartviks Aktiebolag gm O. Hedström för N:ris
3, 4, 7, 8 och 13. Pål Petters Son A. Svedberg löns Olofsson Hans Haldoson.»

som upplästes och enligt begäran i domboken ordagrant intogs till den
kraft och verkan, lag förmår; hvarom bevis skrefs å handlingen. År och dag
som ofvan.

På Härads Rättens vägnar
JULIUS ROMAN.»

»För befrämjande af endräkt och ordning inom samfälligheten hafva undertecknade
Byns och Wallarnes byamän i nedanskrifne socken öfverenskommit till
framtida efterlefnad följandn:

l:o) I afseende på Boskapsflyttning till och från fäbodarne stadgas, att
byamännen mangrant med sina kreatur afflytta till de vanliga somm arbodarne
samtidigt den lista eller 2:dra Juli hvarje år samt återflytta hem den 6:te
eller 7:de derpåföljande September.

2:o) I afseende å samtal låta ängars och slätters afbetande stadgas, det
allt betande derå vårtiden hädanefter skall upphöra och att intet kreatur må å
sådana samfälligheter höstetiden insläppas eller vallas före den 29:de September;
dock vare det hvarje enskild

3:o) jordegare obetaget att äfven före sistnämnda dag afbeta sina i samfällighet
liggande .men från angränsande icke afhägnade ängar eller skiften såvida
dervid skada icke tillfogas grannarne.

4:o) Hingstar må icke utsläppas på löten, utan åligge det en hvar, som
sådana hafva, att till fullo gälda all den skada genom hingstens uraktlåtna omvårdnad
möjligen kan inträffa.

5:o) Egare af Getter eller andra Höjande kreatur åligge dem noggrannt
vakta samt efter 2:ne ojäfvige mäns värdering gälda den skada som af sådana
kunna göras å grannars ägor.

6:o) All barktägt af friska furuträd vare strängeligen förbjuden, dock må
dertill begagnas kortväxtare och af sämre beskaffenhet hem omkring takterna befintlig
tallskog, med förbehåll att stammarne hemköras till bränsle.

121

7:o) Skall det åligga hvar och en hemmansegare i Byn, Byheden, Bynoret
och Byvallen att instundande vår försätta i fullt farbart skick och sedermera årligen
underhålla erhållne skiften å vägen från Ljusne eif öfver byatäkten upp
till allmänna landsvägen.

För öfverträdelser af förestående stadganden bestämmes härmed ett vite
af Femton Riksdaler Riksmynt utom skadeersättning der sådan kan komma
i fråga.

Sveg och Byvallen den 30:de Mars 1859.

(N amnunderskrifter.)

§ 164.

År 1860 den 27:de Januari, å lagtima Tinget med Svegs tingslag, blef
denna handling till Härads Rätten ingifven uppläst samt till vederbörande efterrättelse
och den kraft och verkan lag förmår uti Domboken ordagrant intagen;
betygar.

På Härads Rättens vägnar:
O. EM. OCKLIND.»

122

Norrbottens »Utdrag af Protokoll, hållet inför

an'' Landshöfdinge Embetet i Norrbottens län

å Landskansliet i Luleå den 7 Maj 1880.

S. D. Pröfvade Landshöfdinge Embetet skäligt till Efterrättelse, intilldess
annorledes stadgadt varder, fastställa följande:

Byaordning för Öjeby inom Piteå socken.

§ I Byns

gemensamma ordning och hushållsangelägenheter, som icke till annan
myndighetsåtgärd höra eller hvarom annars i allmän Jag och författningar stadgas,
må af bysstämma handhafvas och ordnas i enlighet med följande*stadganden.

§ 2.

Under byastämmans beslutanderätt höra frågor: om byavägars och för
byns nödiga byggnaders byggande och underhållande, förvaltningen af gemensamma
fisken, platser och lägenheter eller allt hvad byn gemensamt eger, samt
utseende och befullmäktigande af ombud i gemensamma angelägenheter m. m.

Den, som i byn eger eller besitter fast egendom, är berättigad att i byastämmans
förhandlingar och beslut deltaga; likaså hvar och en inom byn bosatt
person, som erlägger bevillning efter 2:dra art, eller onera efter matlag, dock endast
i de frågor, som röra utgifter, vilka enligt gällande stadganden höra efter
inkomstbevillning, matlag eller person utgöras.

§ L

Inom byn skall finnas en ålderman; skyldigheten att vara ålderman går i
tur mellan hemmansinnehafvarena efter hemmansnummer.

§ 5.

Då åldermannen finner eller varder af annan granne tillsagd om ärende,
som af byastämma bör afgöras, sammankalle han byamännen genom skriftliga
blidka tiar till byastämma å bestämd tid och ställe inom byn. Sådan budkafle,
som skall innehålla öfverläggningsämnet, delgifves alla byamän, hvilka beslutande
i frågan tillkommer, genom af åldermannen utskickad pålitlig person, som grannarne
emellan densamma fortskaffär samt derå tecknar bevis, när sista grannen
deraf fått del, hvarefter budkaflen till åldermannen återlemnas.

Budkaflen skall vara delgifven sista grannen i byn minst en dag, om ärendet
ej föranleder ny utgift, men i sådant fall minst fem dagar före sammanträdet.
Bukaflen, sålunde delgifven, skall utgöra laglig kallelse, äfven för den händelse
att någon eller några ej anträffats vid passeranden af hans bostad, i vilket fall
någon af den frånvarandes husfolk, som är hemma, då bör om budkaflens innehåll
underrättas. Kostnaden för budkaflens kringbärande skall af byalaget ersättas.

123

De byamän, som icke äro inom hans område bosatte, vare pliktige för åldermannen
uppgifva, hvilken inom byn bosatt person må kallelse å deras vägnar emottaga;
säer ej sådan uppgift, hafva de ingen rätt till kallelse.

§ 6-

Sedan byamännen på kallelse sammanträdt till byastämma, före åldermannen
ordet, derest byastämman då ej utser annan ordförande, antingen för tillfället
eller på längre tid. Varder ordförande på längre tid antagen, ege ock han, under
den tid han utsedd är, utfärda budkaflar i likhet med hvad för ålderman i nästföregående
§ stadgadt är.

§ 7.

Åldermannen eller utsedd ordförande skall föredraga de ärenden, som å
budkaflen finnas upptagna och tillse att inga andra komma till afgörande.

Ordföranden, som leder diskusionen, skall, efter det den förklarats slut, så
framställa propositionen, att den kan med ja eller nej besvaras samt gifva tillkänna,
om han anser ja eller nej öfvervägande, ock derest omröstning ej begäres,
det med klubbslag fästa, som då blir byastämmans beslut.

Begäres omröstning, skall den alltid ske efter hemmansskatt derest ei beslutet
föranleder utgift efter fyrktal då den sker efter fyrk eller efter matlag i
hvilket fall rösterna efter matlag räknas. All omröstning sker öppen och efter
upprop. De frånvarande kunna genom befullmäktigadt ombud sin talan och rösträtt
i byastämma utföra.

Åldermannen eller för längre tid antagen ordförande bör på byalagets bekostnad
hvarje år anskaffa bestyrkt utdrag af då gällande fastighets- och fyrktalslängd,
hvad den rör byns fastighetsinnehafvare och inom byn bosatte personer,
som erlägga bevilling, samt förteckning öfver inom byalaget befintliga matlag,
och gälle dessa i tillämpliga delar såsom röstlängder, hvilka vid byastämmo
sammanträden skola vara tillgängliga.

§ 8.

Till betäckande af byns gemensamma utgifter, som skola efter skatt utgå,
användas i första rummet de inkomster, som inflyta för utarrenderande, byn gemensamt
tillhöriga ängar och lägenheter, resten fylles genom uttaxering på iastighetsinnehafvarena,
hvaremot andre utgifter belägges på dem, som vederböra
enligt bvastämmobeslnt.

§ 9.

Om nytt företag inom byn fordrar utgift, skall före dess beslutande grunden
för uttaxeringen bestämmas.

§ io.

Åldermannen eller utsedd ordförande förer eller låter föra protokoll vid
byastämma, upptagande det beslut stämman fattat, hvilket, innan stämman uppläses
justeras samt underskrifvas af ordföranden och minst tvenne byamän.

Kan justering ej ske, innan stämman upplöses, utställe då stämman antingen
viss tid för justering, eller utser personer, som jemte ordföranden å dertill
utsatt tid justera och underskrifva protokollet.

17—184039

124

§ 11.

Den eller de med byastämmobeslutet missnöjde ega detsamma inom sextio
(lagar från den dag justeringen skett, den dagen oräknad, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet öfverklaga; och skall vid besvären fogas protokollsutdrag
öfver beslutet.

Försummas detta, vinner beslutet gällande kraft.

Varda besvären utställda till kommunikation med byalaget eller icke klagande
byamän, ege då klaganden få byamännen kallade till byastämma, såsom
i 5 § föreskrifves för besvärens kommunicering.

Utdrag af byastämmoprotokoll eger hvilken byaman, som det önskar, afskrifva
eller låta afskrifva, då det utan lösen af åldersmannen eller protokollsföranden
till riktigheten bestyrkes.

§ 12.

För verkställighet af laga kraftvunnet byastämmobeslut, tillhör stämman
utse lämplig person, som, om det gäller utdebitering och uppbörd för by akassans
behof, utbetalning af byns skulder, utarrendering af byns gemensamma tillhörigheter,
indrifning af dess medel, eger att sådant i byamännens namn och för deras
räkning utföra utan vidare fullmagt samt, om så fordras, genom vederbörande
myndighet söka nödig handräckning för utbekommande af de medel, som på grund
af byastämmobeslut biifvit påförda, sedan restlängd deröfver i byastämma blifvit
uppläst och godkänd, som ock i öfrigt för utgående arrenden och andre byamedel
i rättegångsväg väckas och utföra byamännens talan, der så erfordras.

Denne sålunda utsedde person och kassaföreståndare, som för hvarje år
vid kalenderårets slut är redovisningsskyldig, bör vid påföljande årets början då
ordinarie byastämma hålles och då ombyte af åldermannen sker, redogöra för under
föregående år omhänderhafda och utbetalta medel. För alla uppdrag och besvär
njute den dertill utsedde ersättning af byakassan, enligt öfverenskommelse.

§ 13.

Ändringar och tillägg till dennv byaordning blifva ej gällande med mindre
de å byastämma enhälligt eller därom skedd omröstning antagas och derefter på
vederbörlig ort vinna den fastställelse, som för byaordningen erfordras. År och
dag, som ofvan,

In fidem
Y. A. Genberg.»

125

»Byordning gällande för Harads by af Edefors socken.

§ 1.

Sådana byns gemensamma ordnings- och hushållsangelägenheter, liviika
icke handhafvas af annan myndighet, handläggas på byastämma.

§ 2.

Tvänne ordinarie byastämmor hållas årligen, nämligen i Mai för besluts
fattande i anledning af revisorernas berättelse och i December för val af byålderinan
och revisorer, hvarförutom byamännen sammanträda till extra stämma, sa
ofta åldermannen finner sådant af behofvet påkalladt eller minst fem röstberättigade
hos åldermannen göra anhållan därom.

§ 3.

Minst hälften af byns samfälda skattetal skall vid byastämma vara representerad,
då ärende handlägges. Till beslut sedan fordras blott enkel pluralitet.

Röstvärdet beräknas efter hvars och ens skattetal.

Röstägande har rätt att öfverlåta sin talan och rösträtt a byastämma pa
annan röstägande. Doch får ingen på grund af fullmakt rösta för mera än en
annan röstberättigad. Beträffande rösträtten för omyndig, för hemman som mnehafves
af brukare eller arrendator, för samfäld fastighet, för fastighet, som star
under konkurs, gäller hvad som om rösträtt å kommunalstämma finnes stadgadt. 1
händelse af lika röstetal skilje lotten.

§ 4.

Bvns gemensamma egendom förvaltas af byaldermannen.

Byåldermannen, som tillerkännes skälig ersättning, åligger:

1) Att utlysa och öppna byastämma samt verkställa val af ordförande.
Vid hinder för åldermannen verkställes detta uppdrag af den äldste närvarande

löstagande^ ^ eller läta föra protokoll, som justeras hvarje gång af tvänne

därtill valde vid stämman närvarande röstberättigade;

3) Att å auktion till den mestbjudande utarrendera byns gemensamma

slåtterlägenheter;

4) Att uppbära arrendemedlen; och

5) Att föra för kalenderår afslutade räkenskaper;

6) Att omhänderhafva och ansvara för byns kartor och alla handlingar.

126

§ 5.

Därest någon är missnöjd med byastämmans beslut, må, såvidt bägge parterna
därom enas, tvistefrågan hänskjutas till en kompromiss, bestående af 5
ojäfviga personer, af bvilka byastämman utser tvänne, den klagande tvänne och
de fyra sålunda valda den femte. Kunna de fyra valda ej enas vid tillsättningen
af den femte, utses denne vid af åldermannen gjord anmälan af antingen domhafvanden
eller fögderiets kronofogde.

Från det utslag en så sammansatt nämnd fäller, finnes intet vad.

§ 6.

Ändring eller tillägg till denna byordning skall för att blifva gällande beslutas
å ordinarie byastämma af så många byamän, att deras ägande skattetal
sammanräknadt motsvarar minst byns halfva skatt, samt därest byordningen
fastställes af vederbörande myndighet, dessutom för godkännande anmälas samma
myndighet.

§ 7-

Förestående byordning, nedanskrifne dag af undertecknade, ägare och brukare
åt all Harads bys i mantal satta jord, godkänd, skall vidkommande nedanskrifna
hemman lända till ovilkorlig efterrättelse så länge allmän lag och författning
icke upphäfver, hvad sålunda stadgats.

Harads den 14 December 1901.

(Namn.)»

127

»Konungens Befallningshavandes i Reglemente
Kopparbergs län resolution angående fast- fäbodstälielse
av ett av delägarna uti det vid gftoj,
åbodelning som gemensamt avsatta undantag
av Kansbols fäbodsbog i Östnors
skifteslag, Mora socken, vid sammanträde
den 12 augusti 1916 antaget förslag till
reglemente för förvaltningen av berörda
skog, över vilket förslag skogsvårdsstyrelsen
i Kopparbergs län avgivit yttrande
och därvid iorordnat fastställelse av det
underställda förslaget; Given, Falun i
Landskanslist den 28 november 1916.

Konungens Befallningshavande har tagit ärendet i övervägande och finner
skäligt att jämlikt 6 § i lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld
skogsmark inom Kopparbergs län den 11 juni 1915 till efterrättelse fastställa
följande

»Reglemente»

för förvaltning, jämlikt lagen med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld
skogsmark inom Kopparbergs län den 11 juni 1915, av det område, som vid
åbodelning blivit undantaget av Kansbols fäbodskog i Ostnors skifteslag, Mora
socken, för fäboddelägarnas gemensamma behov.

§ I Det

skogsundantag, för vilket bestämmelserna i detta reglemente gälla, är
till läge och storlek angivet i Konungens Befallningshavandes den 1 Mars 1916
givna ''utslag om undantagets ställande under förvaltning och utgör i areal 605
kvadratrevar 40 kvadratstänger, motsvarande 108 tunnland 3.4 kappland.

I avseende å grunden för äganderätten till ifrågavarande skogsområde
gäller, vad beskrivningen över åbodelningen av skifteslagets skogsmark med tillhörande
förrättningsprotokoll därom innehåller.

§ 2.

I överensstämmelse med detta reglementes bestämmelser äga undantagsmarkens
ägare att i den ordning, här nedan stadgas, själva besluta angående förvaltningen
av området ifråga samt den tillgång, som därifrån härflyter.

128

§ 3.

Närmast förvaltas området och vad därifrån härflyter av en styrelse, bestående
av högst tre ledamöter med lika antal suppleanter för dem.

Styrelsen äger efter delägarnas hörande verkställa försäljning av avverkningsrätt
till eller själv ombesörja avverkning till säljning av mogen, skadad
eller undertryckt skog samt utföra eller ombesörja utförande av, där så behöves,
gallring, markberedning, frösådd och avdikningar. allt där så lämpligen kan ske,
efter skogsvårdsstyrelsens eller, i annat fall, annan i saken kunnig persons anvisningar.

Avverkning får ej så bedrivas eller efter avverkningen med marken så förfaras,
att skogens återväxt uppenbarligen äventyras.

Styrelsens ledamöter äga själva eller genom ombud, där ej för visst fall
delägarna annorlunda beslutat, att i mål och ärenden, som röra skogsundantaget
eller vad därifrån härflutit eller förvaltningen, å delägarnas vägnar handla, samt
inför domstolar och andra myndigheter söka, kära och svara, så och eljest föra
talan.

§ 4.

Styrelsen väljes å allmänt sammanträde med delägarna.

Styrelseledamot eller suppleant må ej väljas för längre tid än tre år.

Valbar är delägare eller målsman eller förmyndare eller av domstol förordnad
god man för delägare.

I händelse styrelsen består av flera än en ledamot, utser den inom sig ordförande,
vice ordförande och inom eller utom styrelsen kassaförvaltare och räkenskapsförare
samt övriga biträden.

§ 5.

Styrelsens ordförande och ledamöter äro ansvariga för irndantagets och därifrån
härflytande tillgångs behöriga förvaltning i enlighet med detta reglemente
samt, en för alla och alla för en, skyldiga att ersätta den förlust, som genom
deras vårdslöshet och försummelse kan tillskyndas ägarna till från undantaget
härflytande medel.

§ <3-

Över styrelsens beslut skall föras protokoll.

I händelse styrelsen består av derå än en ledamot, skall vid styrelsens
sammanträden ordföranden föra protokoll, som antingen genast eller vid nästa
sammanträde eller av särskilt för varje tillfälle utsedda justeringsmän justeras.

§ 7.

Styrelsens ledamöter åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes-
som resdagar med högst fyra kronor om dagen, dels ock, då skjuts
eller järnväg till eller från förrättningsstället verkligen begagnats, reskostnadsersättnmg
med högst lega för skjuts efter en häst eller utgift för tredje klass
a järnväg.

129

§ 8.

Ordinarie allmänt sammanträde med delägarna bålles i Februari månad

varje år. Därvid förekommer: ... .,

l:o) Justering av röstlängd för begagnande vid omröstning vid samma

och följande sammanträden under året; , ...„ ,

2;o) Styrelsens räkenskaper och revisorernas berättelse over verkställd
granskning av förvaltning och räkenskaper för föregående år;

3:o) Val av: ,

a) Ledamöter och suppleanter i styrelsen, de ar val enligt stammans beslut
skall förekomma; , „ , . „

b) två revisorer och lika antal suppleanter för granskning av löpande ars

förvaltning och räkenskaper;

4:o) Beslut rörande förvaltningen.

Extra allmänt sammanträde med delägarna hålles sa ofta styrelsen finner
sadant erforderligt eller minst fem delägare i den under förvaltning stående egendomen
för uppgivet ärendes behandling hos styrelsen påkalla sammantrades utlysande.

§ 9.

Kungörelse om allmänt sammanträde utfärdas av styrelsen och skall innehålla
bestämd uppgift om tid och ställe för sammanträdet samt de ärenden, som

därvid skola förekomma till behandling. .

Kungörelse införes som annons i ortens mäst spridda tidning tva gånger,
första gången minst åtta dagar före sammanträdet. , . . ,, .

För ärende, som fordrar så skyndaam behandling, att kallelse ej medhinnes
så tidigt som nu är föreskrivet, må sammanträdet kunna hållas efter kortare
kallelsetid och även samma dag, som det kungöres, i det fall, att kungörelsen utsändes
som budkavle inom byn.

§ io.

Vid sammanträde tillkommer varje delägare rösträtt med en röst för varje
påbörjat kappland reducerad jord, för vilket den röstande äger andel i undan tag6t

Rösträtt må ej av någon utövas för mera än en tjugondei av de vid sammanträdet
närvarande delägarnas efter här angivna grund beräknade rosttal.

För bestämmande av varje delägares röstvärde upprättas årligen av styrelsen
en röstlängd, som vid allmänna sammanträdet i Februari justeras att galla

för sammanträdet. , ... .. ■> <> +

Vid därpå följande sammanträden under aret justeras rostlängden pa satt
om röstlängd är i gällande kommunallag för kommunalstämma a landet stadga .

§ H.

Delägare är berättigad sin talan och rösträtt å annan delägare eller målsman
eller förmyndare eller av domstol förordnad god man för delägare, överlata
o-enom fullmakt på sätt om fullmakt för kommunalstämma a landet galler.

Ingen må utöva rösträtt för mer än en delägare.

130

§ 12.

Äskas omröstning bestämmes utgången genom enkelt flertal av de avgivna
rosterna enligt den vid omröstningen följda röstgrunden. Falla rösterna lika för
fiiiu mfmngar’ Sall„f den mening vilken de flesta röstande efter liuvudtalet bifallit.
Aro aven efter sådan beräkning rösterna lika delade, varder den mening
beslut, som ordföranden biträder. °

§ 13.

lotten

Val skall, där så äskas, ske med slutna sedlar. Mellan lika rösttal skilje

§ 14-

varo, afa"n“ d“r°e.rä''10 5P,“aS “V °rft0ra"''le i d«m«

,varje sammanträde utses en ordförande för sammanträdet. Det åligger
ord oranden för sammanträdet att föra eller på eget ansvar låta föra protokoll
som av ordföranden underskrives och av två vid sammanträdet av delägarna
valda justeringsmän justeras. ° a

§ 15.

Eäkenskaperna skola avslutas den 31 december varje år för att jemte de
under aret torda protokoll tillhandahållas revisorna sist den 20 januari piföljande

QRrer0rHDa Skolau tlli stXrelsen avlämna skriftlig berättelse över gransining
av förvaltning och räkenskaper senast före januari månads utgång.

§ 16.

., Till kostnad för ägans förvaltning är delägare icke skyldig att bidraga i
\idaie

kn«inp,w f8tnVngenuaV ägan bur i frftmsta rummet användas till bestridande av
kostnader for forvaltnmgen och därefter till sådana utgifter, som avse skifteslagets
gemensamma nytta, såsom skogskultur, anläggning och underhåll av ernu^är
^agt °Ch dy lkt’ eIIer ock tiU fondering för enahanda ändamål, som

ä(ran „elI?r f^lsen fatta beslut, som innebär förfogande över

1 anrlp TT 5 1 “?re tid an beslutet om agans ställande under förvaltning är gäl -

§ 17.

, -Delägare äger hämta för jordens i fäboden skötsel erforderligt hägnadsoch
hassjevirke samt torv a därstädes befintligt moss- eller myrtag — hässje -

131

eller hägnadsvirke efter i god tid förut kos styrelsen gjord anmälan och efter
utsyning, som verkställes genom styrelsens försorg, av företrädesvis oväxtlig skog.

Skulle för gemensamhetsmejeri eller annat gemensamt ändamål ved från
undantaget erfordras, galle därom, vad om hägnads- och hässjevirke här ovan
är sagt.

Utsyning, som nu är sagd, sker utan kostnad för sökanden, om denne sist
å dagen före allmänna sammanträdet i februari till styrelsen inkommer med ansökning
därom med uppgift om myckenhet eller anmälan om utsyning sker i god
tid före styrelsens planläggning av utsy ningen.

§ 18.

Förvaltningen får ej lägga hinder i vägen för delägarna att som hittills
använda sin betesrätt i undantaget eller därå befintliga vägar och gator eller
därå uppförda hus.

Förvaltningen har icke att taga befattning med de delar av undantaget,
som blivit uppodlade eller redan tagna i anspråk som byggnadsplatser. I händelse
område, som sålunda blivit taget i anspråk, ej blivit odlat, utan fortfarande
utgör skogbärande mark, hör under förvaltningen den del därav, som överstiger
tio ar eller vad, som till vederbörande byggnader och utrymme skäligen erfordras.

Styrelsen äger efter ansökan utsyna och anvisa byggnadssplats för delägare,
som är i behov av sådan och visar sig beredd att påbörja arbetet med_ byggande
inom ett år efter erhållen anvisning å plats. Sådant område må ej överstiga
tio ar.

Villkoren i övrigt för erhållande av sådan byggnadsplats bestämmas av
delägarna å allmänt sammanträde.

§ 19-

Där skog av undantagsmarken gränsar intill område, som hävdas som
åker eller skog, äge brukaren, efter anmälan till styrelsen, undanröja skogen till
en bredd, räknat från inägans närmaste gräns, av sex meter. Virket omhändertages
av styrelsen som en samtliga delägares tillgång.

§ 20.

Enär på den korta tid, som är tillmätt som lagens giltighetstid, försäljning
av skog, planläggning och fullbordande av vägföretag och dylikt ej medkinnes,
äga delägarna att även efter lagens upphörande fullborda arbetena ifråga enligt
beslut som tillkomma i enlighet med bestämmelserna i detta reglemente.

§ 21.

I övrigt gälle för ifrågavarande förvaltning och för besvär över delägarnas
beslut vad som ovan angivna lag finnes stadgat.

18—164039

J32

§ 22.

Förslag till ändring av eller tillägg till detta reglemente skall, när det
väckes av annan än styrelsen, vara till styrelsen ingivet minst fjorton dagar före
februarisammanträdet.

För beslut om ändring eller tillägg erfordras två tredjedelar av de i omröstningen
deltagandes röster efter ovan angivna grund för beräknande av röstvärdet.

§ 23.

Kallelse till första allmänna sammanträdet efter det, fastställelse å reglementet
blivit meddelad, utfärdas av byförestån daren, som ock öppnar sammanträdet.

År och dag som ovan.

På Landsbövdingämbetets vägnar:

N. SUNNERHOLM. LARS FERNQUIST.»

Underdåniga yttranden av Konungens befallningshavande i länen över
Riksdagens skrivelse den 17 april 1912.

Över Riksdagens skrivelse den 17 april 1912 angående utredning rörande
behovet av bestämmelser, avseende att beträffande vid skifte av jord undantagna
eller därmed jämförliga samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna tillfälle
att fatta bindande beslut i frågor rörande desamma, hava Konungens befallningshavande
i ingivna underdåniga yttranden anfört bland annat:

Konungens befallning skavande i Stockholms län:

^Det kan icke med skäl sägas, att inom Stockholms län gjort sig gällande
något synnerligt behov av lagstiftning i nyss omförmälda syfte. Befallningshavanden
anser sig därför hava anledning framhålla behovet av varsamhet i en
lagstiftning, som i viss mån kommer att medföra intrång i den enskilda äganderätten.

Då här endast är fråga om oskifta eller därmed jämförliga samfälligheter,
torde för giltighet av gemensamhetsbeslut kunna fordras allra minst detsamma,
som enligt § 11 i lagen om geni ensam hetsfiske den 30 juni 1913 fordras för beslut
om sådant fiskes inrättande i oskift fiskevatten, nämligen att mer än hälften av
samtliga delägare förenat sig därom och att dessa tillika representera mer än
hälften av delaktigheten i samfälligheten. Men då, åtminstone i Stockholms^ län,
behovet av möjlighet att kunna åstadkomma ett gemensamhetsbeslut beträffande
nu ifrågavarande samfälligheter icke är synnerligen stort, borde man kunna sträcka
fordringarna ända till en övervikt av mer än två tredjedelar i båda hänseendena.
Vilkendera majoriteten man väljer, borde man kunna uti nu ifrågavarande hänseende
ytterligare lämna medlem av minoriteten berättigande att till någon myndighet,
” ägod elain gsrätt eller skiljedomstol, hänskjuta frågan, om den föreslagna
åtgärden utan att uppenbarligen kränka enskilds rätt skulle bliva till påtagligt
gagn för samfällighetens delägare i allmänhet.»

° Därvid funnos fogade yttranden från kronofogdarna i länet samt utdrag av
protokollet vid kommunalstämmor i åtskilliga av länets socknar. Enligt dessa
protokollsutdrag hade en del kommunalstämmor, Häverö, Adelsö, Skepptuna, ös
tuna och Widbo, yttrat sig för en lagstiftning i ifrågavarande syfte, Widbo för -

134

samling med tillägg att ärenden angående samfälligt eterna borde fä avgöras av
byamännen genom .enkel majoritet och med röstvärde efter taxeringsvärdet å envars
mantalsatta jord. En kommun, Ununge, hade ansett sådan lagstiftning ej
erfordras, och två, Dalarö och Edebo, hade beslutat ej avgiva yttrande i frågan.

Konungens befallning skavande i Uppsala län:

»Befallningshavanden skulle kunna inskränka sig till att åberopa det yttrande,
som avgivits av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, i vars behandling
av frågan.undertecknad landshövding deltagit. Emellertid anser sig befallmngshavanden
icke kunna underlåta att i underdånighet fästa Eders Kung!. Maj:ts
uppmärksamhet därpå, att den ifrågasätta lagstiftningen icke torde böra inskränkas
till att gälla blott beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed
jämförliga samfällda ägor eller rättigheter i egentlig bemärkelse. Fast mera erfordras
bestämmelser även angående ohägnad mark, som enligt gällande stängselförordning
anses vara till gemensamt mulbete upplåten. Det inträffar ofta att å
sådan mark måste, för skogens återväxt vidtagas åtgärder, vilka bliva omöjlio-a
eller overksamma i följd av det gemensamma mulbetet, även där betande av
getter och får är enligt särskilda föreskrifter förbjudet. Att fordra uppsättande
av stängsel i gränslinjerna skulle bliva för den enskilde oskäligt betungande,
synnerligast i de blott alltför talrika fall, då vid ägodelning skogsmarken fördelats
i mycket långa och smala skiften. Ävenså skulle härigenom den gemensamma
betesrätten onödigtvis inskränkas. Mången gång är det enda lämpliga att
genom, huvudsakligen tvärgående hägnader på en gång från flere delägares mark
avskilja ett betesområde. Da överenskommelse härom eller om annan begränsning
av betesrätten ej alltid kan komma till stånd, vore det önskvärt att erhålla
lagbestämmelser, som möjliggöra fattandet av ett för en tredskande delägare bindande
beslut.»

Härvid var fogat yttrande av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
däri åberopades ett av särskilda därtill av utskottet utsedda personer avgivet
utlåtande, sä lydande:

»Beträffande en del samfälligheter äro redan särskilda bestämmelser genom
lagstiftning utfärdade.. Vår. utredning gäller sålunda sådana bysamfälligheter och
lägenheter, för vilka ej dylika bestämmelser utfärdats.

. Nu gällande lag föreskriver, att vården och dispositionen för gemensam
räkning av sådana samfälligheter fordra enhällig överenskommelse. En enda
mindre delägare kan sålunda hindra de övriga från att vidtaga nödiga och för
alla fördelaktiga åtgärder för samfälligketen. Det synes oss därför behövligt,
att en lag utfärdas i syfte att bereda majoriteten av delägare eller för dem, som
tiga tillräcklig stor andel i bysamfälligheten, möjlighet att i frågor rörande den
gemensamma egendomen fatta bindande beslut.

Att per kapita rösta anse vi dock ej alltid kan tillämpas. Man tanke sig
att en ägare innehar 9/io-delar i samhälligheten och den Övriga tiondedelen ä^es
av två. Skulle det röstas per kapita, skulle sålunda ägare till tiondedelen vara
de bestämmande, vilket synes oss orätt.

Vi tillåta oss därför föreslå, att rörande sådana bysamfälligheter och oskiftad
lägenheter, för vilka ej särskilda bestämmelser utfärdats, en lag måtte stiftas,
att i frågor rörande den gemensamma egendomen minoriteten av delägare få åtnöjas
med majoritetens beslut, dock med undantag om en eller flera äga 3/i-delar

135

eller mer av densamma, deras beslut skola gälla även om flera personer innehava
den övriga delen.»

Konungens befallning skavande i Södermanlands län:

»Att behov av sådan lagstiftning, som i riksdagsskrivelsen avses, icke gjort
sig gällande här i länet, där samfälligheter av ifrågavarande slag huvudsakligen
torde utgöras endast av vägar och grustag; att en dylik lagstiftning emellertid
kan vara önskvärd och erforderlig med hänsyn till förhållandena i andra delar
av riket; samt att, därest befogenhet tillerkännes flertalet delägare att i frågor
om dylik samfällighet fatta beslut med bindande verkan för övriga delägare, det
dock är oavvisligen nödvändigt för betryggande av enskildes rätt i samfälligheten
att viktigare sådana beslut, särskilt de, som gälla försäljning av samfälligheten
eller upplåtande av nyttjanderätt till densamma, underställas prövning av någon
Händighet, t. ex. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, och ej få gå i verkställighet,
med mindre beslutet blivit av denna myndighet fastställt.»

° Härjämte överlämnades yttrande av förste lantmätaren i länet, så ledande:

»Inom Södermanlands län äro i allmänhet de samfälligheter, som vid laga
skiften och andra likartade förrättningar avsatts för delägarnas samfällda behov,
av ringa omfattning och betydelse och torde behovet av särskild lagstiftning i
angivet syfte, vad detta län angår, icke vara trängande.

Emellertid kan icke bestridas, att någon gång i enstaka fall nyttan av
sådana lagliga bestämmelser gör sig gällande.

Erfarenheten från andra orter visar tydligare på ett behov härutinnan. De
vid skiftena avsatta samfällda områdena utgöras av fisklägen, kalk eller täljstensbrott,
vattenställen, blekeplatser, linsänken, båt- och notplaner, sand- och grustag,
ler-, dytag och torvmossar, vägar, avloppsdiken, marknadsplatser o. d.

"Genom den ändrade lydelse skiftesstadgan erhållit den 22 maj 1891 har
medgivits, att sådan mark, som vid laga skifte blivit undantagen för delägarnes
allmänna behov må skiftas, där någon delägare det begär och det finnes kunna
ske utan de övrigas förfång.

Angående vården och förvaltningen av sådana samfälligheter, som böra bibehållas,
och icke utan förfång kunna skiftas, torde lagliga bestämmelser därom,
att delegarna må även mot någon enskild delägares bestridande, kunna vidtaga
lämpliga åtgärder, vara nyttiga.

Han kunde tänka sig den gemensamma förvaltningen lämpligen så ordnad,
att delägarna i samfällighet ägde att utse en bestyrelse för samfälligheten eller
byalaget.” Rösträtt inom byalaget för val av sådan bestyrelse bör tillkomma
varje delägare efter ägande"andelar i samfälligheten, men torde vara nödvändigt
att för större lottägare i viss mån begränsa densamma.

Förekommer åter fråga om försäljning av eller upplåtelse av nyttjanderätt
till sådant samfällt område till annan, berör detta i förra fallet den enskildes
äganderätt och bör icke utan samtliga delägares bifall få äga rum. I fråga om
upplåtelse av nyttjanderätt till annan person, förening, verk eller bolag anser jag,
att beslut härom mot någons bestridande icke må gå i verkställighet, såvitt icke
laga Händighet t. ex. Konungens befallningshavande, härads- eller ägodelningsrätt
prövat det kunna ske utan någon delägares förfång, i analogi med lagen av
den 22 maj 1891.

136

Det finnes nämligen ofta vid skiften för samfällt behov avsatt mark, vars
nyttjande _ avsetts att tillgodose särskilt en eller ett färre antal delägares behov
av fritt tillträde till vissa platser och lägenheter, som dessa på grund av kravet
på redig skiftesläggning icke alls eller i lika grad med andra delägare kunnat få
åtnjuta t. ex. sand-, ler- och grustäkter, båt-, not- och vattenplatser vid sjö, källor
och brunnsplaner o. d.

Med aktsamhet måste därför tillses att en majoritet i ett byalag, som för
sin del icke har något särskilt behov av sådana samfällda lägenheters bibehållande,
till men och förfång för eu eller flera delägare icke må kunna besluta och
genomdriva dessa samfällda platsers upplåtande till andra ändamål, än de ursprungligen
avsedda.»

Vidare voro bifogade yttranden av kronofogdarna i länet.

Konungens befallning skavande i Östergötlands lätt:

Att Konungens befallniugshavande väl vitsordade behövligheten av nya
bestämmelser i frågan, men på samma gång ansåge sig böra framhålla önskvärdheten
av att minoritetens rätt därigenom ej kränktes.

Konungens befallning silarande i Jönköpings län:

»Med stöd av nådiga resolutionerna på allmogens besvär den 1 september
1741, § 13, och den 10 september 1743, § 12, samt nådiga brevet den 20 februari
1742 utfärdade Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande den 15 februari 1820 eu
allmän kungörelse, varav en bestyrkt avskrift bifogas, med erinran till länets
invånare om fördelen av byordningars upprättande för beslut i ärenden, som anginge
byars samfälligheter. Under de närmast därpå följande åren upprättades
åtskilliga byordningar inom länet, men numera torde, såvitt Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande har sig bekant, endast en by finnas inom länet, där byordning
tillämpas, nämligen Kåssinäte by i Linderås socken, som fick sin byordning fastställd
av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande den 7 juli 1821.

Såsom i riksdagsskrivelsen framhållits, torde bestämmelser i dylika byförfattningar
ej kunnat föranleda inskränkning i enskild delägares enligt allmän lag
tillkommande rätt i samfälligheten. Betydelsen av sagda byförfattningar lärer
ock ej hava blivit så särdeles stor, sedan allt flera samfälligheter blivit skiftade
samt specialförfattningar utfärdats angående vissa slag av samfälligheter, såsom
kvarnfall, fiskevatten,^ jaktmark m. fl. I varje fall äro stadgandena i nämnda
byförfattningar nu föråldrade. Numera har ju även genom lagen om samäganderätt
(len 30 september 1904 erhållits bestämmelser om förvaltning, nyttjande och
försäljning'' av samfälld egendom. Denna lag äger dock enligt dess 19 § ej tillämpning
i fråga om ägor, som vid skifte av jord blivit undantagna för delägarnas
allmänna behov eller eljest äro samfällda för flera fastigheter, vilka till någon
del hava sina ägor genom skifte eller eljest åtskilda.

Ehuru något större behov av lagstiftning angående ifrågavarande samfälligheter
ej synes föreligga, åtminstone ej beträffande förhållandena inom detta
län, torde dock för åtskilliga fall vara önskvärt, att bestämmelser finnas, avseende
att beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga samfällda
ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten tillfälle att fatta
bindande beslut i frågor rörande densamma.'' För beslut om försäljning av sådan
samfälld fastighet bör emellertid alltid stor röstövervikt föreskrivas. En svång -

het vid försäljning av dylik jord är, att den besväras av alla inteckningar i
stamhemmanen.

På grund av vad Eders Kungl. Maj:ts befallmngshavande sålunda aniört,
anser sig Eulers Kungl. Majits befallningshavande böra tillstyrka, att bestämmelser
i ämnet varda utarbetade och för riksdagen framlagda.»

Konungens befallningshavande i Kronobergs lön:

»På grundvalen av den i riksdagens skrivelse omförmälda nådiga resolutionen
den 1 september 1741 och det projekt till byordning’, som, enligt vad lagutskottet
anmärkt, med nådigt brev till samtliga landshövdingarna angående
lands-eulturens upphjälpande och förbättrande den 20 februari 1742 överlämnades
till landshövdingarna under erinran att den föreslagna byordningen ej kunde i
allo vara lämplig för varje landsort, utan borde i nödiga delar efter varje orts
beskaffenhet samt grannarnas i byalagen överenskommelse jämkas och inrättas,
utkom här i länet under är 1745 en av Eders Kungl. Majits befallningshavande
fastställd byordning. Denna byordning blev sedermera med hänsyn till förändrade
förhållanden av Eders Kungl. Majits befallningshavande omarbetad och i
sålunda förändrat skick den 7 maj ''181(5 av Eders Kungl. Majits befallningshavande
fastställd under benämning ’By-Ordning för Kronobergs Län’. Denna
byordning, varav en avskrift här bifogas, lärer, ehuru givetvis föråldrad, ännu i
viss mån åtminstone i en by tillämpas. Någon av häradsrätt fastställd byordning
för viss ort inom länet har däremot icke, för sa vitt Eders Kungl. Maj .is befalluingshavande
varit i tillfälle inhämta, kommit till stånd

Påtagligt är emellertid, såsom riksdagen i sin föreliggande skrivelse erinrat,
att dylika byordningar, om de också på sin tid kunnat nöjaktigt .tillgodose
behovet, numera icke äro tillfyllest för att reglera de förhallanden, vilkas ord

nande riksdagen åsyftar. f ■,

Visserligen bär, för så vitt Eders Kungl. Majits befallningshavande erfarit,
något mera kännbart behov av lagstiftningsåtgärder i det av riksdagen angivna
syfte icke bär i länet gjort sig gällande, men bristen på lagbestämmelser, som
bereda möjlighet för delägare i en samfällighet att, då fråga är om vården och
förvaltningen eller försäljning av samfälligheten, fä till stånd ett för alla delägarna
bindande beslut, även där enighet dem emellan icke kunnat uppnås, lärer
säkerligen kunna medföra olägenheter av mer eller mindre allvarlig art.

Eders Kungl. Majits befallningshavande anser fördenskull, att även för
länets vidkommande anledning kan förefinnas till förordande, av lagbestämmelser,
ägnade att bereda delägare i sådan samfällighet, som i skrivelsen avses, tillfälle
att i frågor rörande samfälligheten fatta bindande beslut.

Vid en sådan lagstiftning, vilken måste förutsätta inskränkning i enskild
delägares förfoganderätt över sin egendom likasom ock hans förpliktande att deltaga0
i utgifter för samfälligheten, är det uppenbarligen, av stor vikt, att densamma
vilar på rättvis grund och att maktmissbruk i möjligaste man förebyggas.

Ur dessa synpunkter må särskilt framhållas, dels att den mening, som omfattas
av flertalet delägare, icke bör utan hänsyn till deras andel i samfälligheten
göras förpliktande för övriga delägare, utan att fast hellre deras mening
bör bliva bestämmande, vilka företräda den större delen av samfälligheten, dels
ock att tillfälle bör beredas delägare, som är missnöjd med fattat beslut, att ia
detta draget under vederbörlig myndighets prövning jämväl med hänsyn till den

138

omständigheten, huruvida beslutad åtgärd må anses medföra sådant gagn för
delägarna i allmänhet, att åtgärden bör godkännas. Annan myndighet än domstol
bör väl härvid icke ifrågakomma och givetvis bör besvärsrätten inskränkas till
viss tid.

Vid meddelande av bestämmelser angående sättet, huru för delägare i samfällighet
bindande beslut må kunna åvägabringas, lärer jämväl böra föreskrivas
bland annat, huru och av vem kallelse till sammanträde med delägarna skall utiärdas
och kungöras samt huru förhandlingarna vid sammanträde skola anordnas.
Ävenledes torde särskilda närmare föreskrifter erfordras angående befogenhet av
och sätt för debitering och uppbörd av avgifter till bestridande av omkostnader
för samfällighetens vård och förvaltning.»

Konungens bcfallningsltavandc i Kalmar län:

... . sEderf Kiingl- Maj:ts befallningshavande har i detta ärende hört kronöbetj
än ingen i länet. Av de ingångna svaren framgår, att samfälligheter av ifrågavarande
slag inom detta län förekomma tämligen sparsamt. 1 allmänhet vitsordas
dock behovet av bestämmelser i det syfte, riksdagen ifrågasatt; och vill i detta
avseende liders Kungl. Maj:ts befallningshavande särskilt åberopa bilagda yttrande
frar kronolänsmannen i Norra Möre härads norra distrikt E. Ringberg
ävensom ett genom kronolänsmannen i Aspelands härads västra distrikt insänt
yttrande från C. A. Nilsson i Järeda, i vilka båda yttranden detta behov blivit
genom anförda exempel ådagalagt. Eders Kungl. Majt:s befallningshavande hemställer
darfor, att i anledning av riksdagsskrivelsen Eders Kungl. Makt täcktes
lata utarbeta förslag till bestämmelser i ämnet.»

Härvid voro fogade bland annat följande yttranden:

»Såsom infordrat yttrande i anledning av riksdagens skrivelse till Konungen
angående behov av lagbestämmelser, avseende att bereda delägarna i samfällighet
som vid skifte av jord undantagits, tillfälle att lätta för minoriteten bindande
baslut i frågor rörande densamma får jag vördsamt meddela, att iag anser sådana
lagbestämmelser synnerligen önskvärda. Som mellan bönder, även om de synas
vara goda vänner, ofta råder avundsjuka, är det emellanåt ganska svårt att åstadkomma
enighet dem emellan angående dispositionen av gemensamma rättigheter
eller av samtalld mark. Och det händer inte så sällan, att en enskild delägare på
grund av ovilja eller hätskhet mot en tredje person, som önskat genom köp förvärva
eller arrendera en delägarnas gemensamma rättighet eller för deras gemensamma
behov undantagen mark, omintetgjort utnyttjandet av densamma Eller
också ha därigenom föranletts processer. Jag erinrar mig ett fäll, som ia°- ber
ia här referera. J ö

Abbetorps by i Bäckebo .socken utgör 1 mantal, fördelat på 17 hemmansägare.
En arbetare Svensson äger där en jordplan, belägen intill en del av allmanningen.
Som hemmansägarna ej hade någon som helst nytta av denna allmänningsdel
som utgjordes av en stenig backe, begärde Svensson att få bryta
upp och odla en bit av backen för att därmed öka sin egen åkertäppa. Sexton
av byns bönder medgåvo Svensson detta, men den sjuttonde, J. P. Persson ä^are
av /m mantal, ville inte för något pris lämna sitt bifall därtill. Då Svensson
det oaktat förvandlade backen till en bördig åker, blev han instämd till häradsrätten
av Persson, som yrkade ersättning lör den tid, Svensson innehaft åkeriappeu,
och åläggande för Svensson att avträda densamma. Efter en långvarig,

139

för båda parterna dyrbar process blev häradsrättens utslag fastställt, varigenom
Persson tilldömdes tre (3) öre i årligt på hans hemmansdel belöpande arrende för
åkerlappen, varemot rättegångskostnaderna kvittades.

Om vi ägde den föreslagna lagen, skulle en sådan process vara omöjlig.
Pockneby i kronolänsmanskontoret den 15 oktober 1913.

Efr. Ringberg.»

»Med anledning av framställd begäran får jag angående riksdagens skrivelse
till Konungen av den 17 april 1912 rörande lagstiftning i visst syfte om bysamfälligheter
härmed därom anföra följande.

I saknad av tillräcklig kännedom om hithörande förhållanden i någon större
utsträckning kan jag härvidlag varken åstadkomma något vidare utredande yttrande
ej heller framställa förslag till bestämmelser i förevarande fråga, utan vill
jag endast anföra ett par exempel från egen erfarenhet för att belysa densamma
och visa att behov av ändrade bestämmelser i berörda hänseende förefinnas.

Själv är jag delägare i tvenne bysamfälligheter, nämligen i ett vattenfall
med kvarnverk och en jordplan av en 100 ars areal, avsedd till grustäkt. Övriga
delägare i båda dessa gemensamheter äro till antalet 12.

Kvarnverket är gammalt och sedan många år tillbaka i brist på ordentligt
underhåll mycket förfallet. Det har på många år knappast lämnat någon
inkomst utöver för detsamma havda utgifter, och för närvarande, enär dess verksamhet
helt och hållet är nedlagd, endast förlustbringande. Krono- och kommunalutskylder
samt brandstodsavgifter m. m. erläggas nämligen för fastigheterna.

— Flertalet delägare ha flera gånger framställt yrkande om verkets ombyggnad

— det finns goda skäl därför: det har god tillgång på vatten, ligger i en ort,
där det väl behövs och varest det fullt ut skulle utnytjas samt lämna för anläggningskostnaderna
tillräcklig inkomst — men alltid har då någon eller några
delägare satt sig däremot, och så har det ingenting blivit av. Det är jn möjligt,
att pluraliteten i dylikt fall kunnat driva sin vilja igenom. Så har visserligen
en gång förut för lång tid tillbaka skett, varav dock följde en långvarig
och helt säkert för bägge parterna kostsam process, och sådant vill man så vitt
möjligt är i längden helst undvika. Likaledes har flera gånger satts i fråga att
försälja vattenfall och verk. Flertalet har velat det; en minoritet av en å två delägare
har förhindrat det. För några år tillbaka avgavs ett anbud för det hela
av 25,000 kr. Vid hållet sammanträde i och härför med delägarna tycktes nu
för en gångs skull alla vara eniga om försäljning; och åt viss person uppdrogs
att uppsätta köpehandlingar, vilket också skedde. Mot de uppsatta köpevilikoren
hade ingen något att erinra, så icke därför, men i alla fall väl för nöjet att. få
streta emot, så nekade i avgörandets stund ett par delägare att skriva under sina
namn å handlingarna; och därmed var hela affären om intet. Köparens mening
hade varit att på platsen anlägga elektrisk kraftstation. Genom såväl försäljningen
som anläggningen erbjöds således tillfälle »att bereda inkomst och gagn
av en eljest föga inkomstbringande lägenhet»: delägarna en inkomst av mellan
1,000 ä 1,2000 kr. årligen, arbete beretts åt ett flertal personer och samhället och staten
fått ett avsevärdare större skatteobjekt i den nya anläggningen och dess inkomst.
Därav blev emellertid intet, av till synes ingen annan anledning än »illvilja eller
oförmåga att kunna bedöma saken»; och så kommer det ock helt visst att fort 19—184039 -

140

farande förbliva, för så vitt icke bättre bestämmelser härutinnan komma till stånd,
som hindra minoriteten att på dylikt sätt missbruka sin makt: till enskildas
och allmän skada och till ingens nytta.

Den andra samfälligheten — sandtaget kallad — har först på senare tiden
fått något mera värde och därför kommit till tals; och detta större värde har
den fått genom att järnvägsstation blivit förlagd i dess närhet. Den lämpar sig
numera bättre till byggnadsplan!'' än till sandtag, vartill den heller icke är behövlig,
enär varje delägare för övrigt har lika god tillgång som där sand på sina
ägor att tillgå. Flera köpeanbud ha jämväl på denna gemensamhet framkommit
men lett till inget resultat, emedan ett par delägare av motsträvighetslust satt
sig emot; ja, det har gått så långt i hänsynslöshet, att man, ehuru alldeles obehövligt,
fortsatt att taga sand på platsen, som ligger nära på mitt inne i stationssamhället
och har bostadslägenheter runt omkring sig, samt såmedelst med vett
och vilja arbetat på att förfula samhället. Majoriteten bland ägarna har velat
förbjuda detta, dock utan att ha makt därtill och därför utan åtlydnad av minoriteten.
Denna gemensamhetsmark kunde säljas för några tusen kronor, bebyggas
med hus till många tiotusentals kronors värde samt på så sätt lämna
enskilda, kommunen och staten förmåner och inkomster. Sådan kan under nuvarande
förhållanden eu minoritet på Vio mot 9/io (såsom i det här anförda varit
fallet) åstadkomma.

Upplysningsvis kan jag rörande sistberörda fall nämna — ehuru det inte
har med den rättsliga gången att göra — att minoriteten just nu för ett par
dagar sedan gått med på försäljning av sandtaget, men detta kunde ske först
sedan den blivit hotad med skifte och process samt genom att få högre betalning
för sina delar, jämt dubbelt så mycket som för de ändras.1 Yilken inverkan på
grannsämjan i ett bysamhälle dylikt tillvägagångssätt skall åstadkomma, är
lätt att inse.

Några samfälligheter för övrigt inom kommunen med förhållanden av beskaffenhet,
som här blivit anförda, torde knappast finnas; åtminstone har jag
ingen kännedom därom.

Av det anförda torde framgå

dels huru svårt, ja, hart när omöjligt det för närvarande är att avhandla
ärenden om bysamfälligheter, även om syftet är aldrig så tydligt att därigenom
bereda enskilt och allmänt gagn, då icke fullständig enighet hos delägarna
förefinnes;

dels att därför bestämmelser, som åt flertalet av delägarna lämna befogenhet
att. i fråga om samfällighets vård och tillgodogörande fatta för övriga
delägare bindande beslut, då nytta och förmåner därigenom beredas delägarna
och den enskildes rätt alls intet eller ej nämnvärt därav lider, synas väl behöva
komma till stånd.

Järeda den 10 oktober 1913.

C. A. Nilsson.»

1 Genom att minoriteten denna gång var så liten, kande köparen betala dem det högre priset;
i motsatt fall hade inget köp kunnat ske.

141

Konungens befallning skavande i Gottlands län:

»Allra största delen av jorden på Grottland har numera undergått laga
skifte. Inom länet förefintliga samfälligheter av beskaffenhet, som avses i riksdagens
skrivelse, hava ock huvudsakligen tillkommit vid laga skifte, då de jämlikt
66 § skiftesstadgan blivit av oskifto avsatta för något gemensamt behov; och
bestå de mestadels av grus- och sandtäkter, stenbrott, fisklägen, upplagsplatser
och dylikt. Dessa samfälligheter hava i regel brukats för de ändamål, För vilka
de blivit avsatta.

Något mera allmänt behov av en lagstiftning i fråga om vården och förvaltningen
av samfälligheterna torde icke inom detta län hava gjort sig gällande.

Då emellertid kravet på enhällighet hos delägarna för åstadkommande
av ett giltigt beslut beträffande samfälligheten givetvis är ägnat att medföra betänkliga
svårigheter, synes det Eders Kung! Maj:ts befallningshavande i allt fall
ensidigt, att genom lag åt flertalet delägare inrymmes rätt att beträffande samfällighetens
vård och tillgodogörande fatta beslut med bindande verkan för de
övriga delägarna; dock torde härvid kunna ifrågasättas, huruvida icke, då fråga
föreligger om samfällighetens försäljning eller deponering för annat ändamål än
det, vartill densamma är avsedd, ärendet bör hänskjutas till domstols prövning. >

Konungens befallningshavande i Blekinge län:

Att Konungens, befallningshavande funnit lagstiftning i det av riksdagen
angivna syfte erfoderlig, varför riksdagens hemställan av Konungens befallnings -havande biträddes.

Konungens befallningshavande i Kristianstads län:

»I likhet med riksdagen anser Eders Kung! Maj:ts. befallningshavande det
angeläget, att i lag meddelas bestämmelser, varigenom åt flertalet av delägarna
i viss samfällighet inrymmes befogenhet att i fråga om samfällighetens vård och tillgodogörande
latta beslut med bindande verkan även för övriga delägare. Dessa
bestämmelser torde dock icke böra avse sådana samfälligheter, för vilkas förvaltning
redan i särskilda författningar finnes stadgad viss ordning, vilken bör lända
till efterrättelse, intilldess föreskriften av annan anledning kan varda ändrad.

Därjämte synas medlemmar i bysamfällighet böra genom lag beredas
tillfälle att med bindande verkan fatta beslut i byns gemensamma ordningsangelägenheter.

1 det avseende, varom nu är fråga, måste man skilja på två yäsentligen
olika slag av förvaltningsfrågor, vilka även kräva olika behandling. Å ena sidan
frågor om vård och tillgodogörande av jord, som vid skifte avsatts för delägarnas
gemensamma behov, eller av eljest oskift mark inom skifteslaget och å andra
sidan frågor om gemensamma ordningsangelägenheter i bysamfällighet.

Rätt att besluta i frågor av förra slaget sammanhänger med äganderätt
av andel i skifteslaget och torde därför böra tillkomma ägarna i skifteslaget i
den män, de äga del i samfälligheten.

Till grund för .utövning av rösträtt i bysamfällighetens ordningsangelägenheter,
vilka, då de hittills förekommit, avhandlats och avgjorts på så kallad bystämma,
torde däremot icke böra tagas delägarnas andel i byns skifteslag, då
detta numera i allmänhet icke motsvarar bysamfälligheten. Lämpligast synes i
detta fall vara att medgiva rösträtt åt alla inom bysamhället, vars område bör

142

till gränserna fastställas, boende kommunalt röstberättigade personer och låta den
mening, varom de flesta röstande sig förena, utgöra beslut.

Givetvis bör i lag också bestämmas, huru de sammanträden, varpå nu
nämnda frågor skola behandlas och avgöras, böra utlysas och hållas samt huru i
händelse av missnöje med därvid fattade beslut, klagan däröver må kunna föras.
Rörande beslut om skifteslags gemensamma jord torde den missnöjde böra hänvisas
att efter stämning vid domstol anhängiggöra sin klandertalan, men besvär
över beslut om bysamfällighets ordningsangelägenheter synes böra upptagas och
avgöras av administrativ myndighet.

Även torde det böra lämnas de röstberättigade öppet att ombesörja sina
angelägenheter genom utsedda förtroendemän.

Det lärer någon gång hava hänt, att bystämma ålagt medlemmarna i byn
att betala vissa avgifter för något byns gemensamma ändamål. Dessa avgifter
såsom icke i lag grundade hava icke kunnat uttagas och hava sålunda icke
utgått, om de icke godvilligt erlagts. Det torde dock möjligen i sammanhang
med en eventuell utredning för övrigt böra tagas i övervägande, huruvida bystämma
må äga laglig befogenhet pålägga medlemmarna i samfälligheten avgifter
för något gemensamt ändamål och i sådant fall huru de skola utdebiteras och
uppbäras.

På grund av vad Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda anfört,
finner sig Eders Kung], Maj:ts befallningshavande böra underdånigst tillstyrka
den av riksdagen begärda utredning.»

Konungens befallningshavande i Malmöhus län:

»Riksdagen har i förevarande skrivelse anhållit, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, i vad mån behov kunde förefinnas av bestämmelser, avseende
att beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga, samfällda ägor
eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut
i frågor rörande densamma, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av
denna utredning kunde föranledas.

Såsom av bilagda yttranden framgår har behovet av en lagstiftning i det
syfte, som i riksdagens skrivelse avses, icke i någon avsevärdare grad gjort sig
kännbart här i länet. Detta förhållande torde hava sin grund däri, att samfälligheter
av ifrågavarande slag äro jämförelsevis få i detta län. Men om nu
de rättsförhållanden, som äro knutna till samfälligheterna, i regel kunnat, vad
Malmöhus län angår, ordnas utan stridigheter, är ingalunda därmed givet, att
den ifrågasatta lagstiftningen finnes vara obehövlig. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
håller tvärtom före, att bestämmelser, enligt vilka det vore möjligt
att i strid mot en minoritets mening disponera över en samfällighet, skulle vara
ägnade att avhjälpa missförhållanden, som ofta äro av stor räckvidd.

Om det i lagstiftningsväg skulle medgivas flertalet delägare i en samfällighet
att med bindande verkan för övriga besluta om dess disponerande, torde
emellertid bestämmelserna erhålla sådan avfattning, att garantier mot missbruk
av eu dylik flertalets rätt finnas. Det kan exempelvis inträffa, att majoriteten
ej har något intresse av samfällighetens brukande på ett sätt, som är fördelaktigt
för minoriteten. I ett sådant fall bör flertalet ej utan vidare kunna förfoga
över samfälligheten. Minoriteten bör äga rätt att fä frågan dragen inför myndighets
prövning. En dylik prövning skulle innebära ett bedömande av deu ifrå -

143

gasatta dispositiohsåtgärdens berättigande med hänsyn tagna till samtliga delägares
intressen samt borde tillkomma domstol. För att skydda minoritetens rätt
kan man även för vissa fall tänka sig lösningsrätt för densamma beträffande samfälligheten.

Det finnes ett spörsmål, som står i nära samband med det förevarande,
nämligen frågan om inteckningsförhållandena i eu samfällighet. I regeln är det
ja så, stamfastigheternas samtliga inteckningar gälla även i samfälligheten.
Att därigenom svårigheter ofta uppstå för samfällighetens disponerande på ett
lämpligt sätt, är uppenbart. Samfälligheten kan exempelvis väl lämpa sig för
byggnadstomter, men då en avsöndrad tomt skulle bliva besvärad av stamfastigheternas
samtliga inteckningar, möta svårigheter att finna köpare. Denna olägenhet
är så mycket mera framträdande, som den oftast ej kan anses såsom en
följd av nödiga hänsyn till inteckningshavares rätt. Vid taxering av stamfa.stigheten
tages nämligen i regeln ej hänsyn till förefintligheten av en rätt i samfällighet,
och följaktligen har inteckningshavaren i allmänhet ej räknat med värdet
av denna rätt vid långivningen. Det vore således enligt Eders Kungi. Maj:ts
befallningshavandes förmenande önskligt, att i sammanhang med förevarande fråga
tages i övervägande möjligheten att utfärda bestämmelser, enligt vilka en samfällighet,
åtminstone då den hade ringa värde i förhållande till stamfastigheterna,
kunde bliva fri från stamhemmanet vidlådande inteckningar.»

Härvid voro fogade yttranden av kronofogdar och länsmän i länet samt
ett stort antal kommunala myndigheter. Av de från kommunala myndigheter
avgivna yttranden innehålla de nedan intagna mera ingående utredning i förevarande
fråga.

»Kungl. J\Iaj:ts befallning shav ande i Malmöhus län.

Inom Stora Harrie socken finnas följande bysamfälligheter samtliga numera
av mindre betydelse för delegarna: å n:r 1 St. Harrie lertäkt innehållande 20
kappland, smedjetomt innehållande 4 kappland; å n:r 5 St. Harrie grustäkt innehållande
2 tunnland och å n:r 28 St. Harrie grustäkt innehållande 2 tunnland —
samtliga äro på delägarnes överenskommelse och bestämmelser utarrenderade under
10 år från och med 1911 och bliva arrendemedeln utdelade till delägarna efter
mantal — dessa samtlige samfälligheter äro obebyggda utom smedjetomten där
arrendatorn äger byggnaderna.

Efter att hava infordrat yttrande i ärendet från bysamfälligheternas delägare,
i att framkomma med förslag till bestämmelser åsyftande att bereda delägarne
tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande samfälligheterna inom
St. Harrie, hava inget yttrande inkommit men genom muntliga uttalande har jag
erhållit den uppfattningen att delägarne skulle anse, att i ärenden angående socknens
samfälligheter borde och skulle kunna fattas för alla delägarne bindande
beslut å sammanträde med delägarne —- kungjort i enlighet med bestämmelser
för kommunalstämma på landet — genom omröstning inom de närvarande delägarna
efter röstgrund enligt mantal och att delägare må på grund av fullmakt
överlåta sin talan och rösträtt å annan delägare dock att ingen får på grund av
fullmakt rösta för mer än en annan delägare.

Stora Harrie den 18 augusti 1913.

Assar L. Persson.

Kommunalstämmans ordförande.»

144

»Med anledning av infordrad uppgift och yttrande angående inom Billinge
socken befintliga bysamfälligheter får jag härmed upplysa att inom Billinge bysamhälle
linnés åtta stycken dylika samfälligheter, nämligen: °

l:o) en tomt i hyn varå tvenne skolhus äro uppförda,

2:o) en vattningsplats framme i hyn, »stolpakillan kallad»,

3:o) eu s. k. fädrift, ömse sidor om allmänna vägen från byn till Hissbro
med vattningsplats vid nämnda bro,

4:o) ett grustag å ägorna till n:r 2 o. 5 Billinge,

5:o) ett flistag å ägorna » » 6 >

6:o) ett grustag å ägorna » * 7 »

7:o) ett flistag å ägorna » » 12 »

8:o) ett grustag å ägorna » » 19 »

Inom Gunnaröds bysamhälle finnes följande samfälligheter:

l:o) en vattningsplats å ömse sidor om allmänna vägen å bygatan,

2.0) en fädrift åt söder från byn a ömse sidor om allmänna vägen,

3.0) ett större grustag å ägorna till n:r 5 o. 7 i Gunnaröd, och

inom Hultseröds bysamhälle finnes en allmänning å ägorna till n:r 4 varå
uppförts en lmtorka.

, De flesta av förenämnda bysamfälligheter äro numera till alls ingen nytta
tor bydelägarna och hava vid bortarrendering på många år icke givit någon
nämnvärd inkomst. 06

Gång efter annan har förekommit att vid s. k. åldermanssammanträde med
bydelägarna vissa av bysamfälligheterna med stor majoritet har fördelaktigt
kunnat forsalts såsom byggnadstomter och dylikt, men då icke enighet därom
kunnat uppnäs har ingen laglig försäljning kunnat ske, varför jag anser att det
skulle bliva till stor fördel om en Jag kunde åstadkommas i syfte att bereda
majoriteten av delägarna i bysamfälligheter möjlighet att med lagligen bindande
fäBighetei™m0nteten kunna försälJa och annorledes besluta angående dylika sam Billinge

den 17 augusti 1913.

A. Andreason.

Kommunalordförande. >

>>TiU svar å infordrat utlåtande angående riksdagens skrivelse till Konungen
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Makt i visst syfte rörande
bysamfälligheter får jag vördsamt meddela:

Att en lagstiftning i den riktning och för att avhjälpa den påpekade olägenheten
är säkerligen av behovet påkallad, dock synes mig rättvist och för undvikande
av olägenheter eller missbruk i motsatta riktningar vara att enskild eller
enskilda delägare i by eller gemensam samfällighet äga rätt, då de förmena för
samlällighetens vård och tillgodogörande eller för dem själva skadliga beslut
fattats, ingå till Kungl. Maj:.ts befallningshavande med klagan. Och må det i så
fall avgöras av Kungl. Maj:ts befallningshavande huruvida anmärkningen skall
lämnas utan avseende eller beslutet må upphävas.

Inom Kropps socken finnes av bysamfälligheter endast en för Hjortshögs

145

by gemensam grustäkt vars tillgodogörande och förvaltning dock hitintills mig
veterlig! ej förorsakat några olägenheter.

Kropp den 13 augusti 1913.

Carl Bonnet.

Kommunalnämndens ordförande.

I förestående kommunalordförandens yttrande instämmer undertecknad.

Hiortshög den 19 augusti 1913.

Johan Nilsson.

Nämndemän^

?Har tagit del av ett genom fjärdingsman Nils Hansson hos mig företett
utlåtande av lagutskottet, upptagande riksdagens skrivelse till Konungen i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning i visst
syfte rörande bvsamfälligheter och finner detta vara mycket beaktansvärt. En
sådan. samfällighet finnes inom Kattarps socken och har blivit uttagen för sin
lämplighet vid tillverkning av råtegel men som sådan numera icke kommer till
användning skulle flertalet delägare önska sälja samfälligheten såsom varande
byggnadstomt men kan ej detta då enighet icke kan vinnas därtill. En svårighet
vid denna försäljning finnes därigenom att svenska statens boställe inom socknen
även har del i samfälligheten och vore det förenat med mycket besvär att fa dess
medgivande till sådan försäljning i gemensamhet. Alltså synes det förefinnas
behov av bestämmelser avseende att beträffande vid skifte av jord undantagna
eller därmed jämförliga samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten
tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande sådana jordar.

Signestorp inom Kattarp socken den 21/8 1913.

Nils Stensson.

Delägare i samfällighetsj ordar. >

»Till herr kronolänsman Aug. Johansson.

Som svar på den mig tillsända skrivelsen n:r 63 vill jag meddela, att någon
svårighet vid allmänningarnas förvaltning aldrig förekommit inom de byar, som
lyda under Rengs kommun, men en lag i syfte, som skrivelsen angiver, vore nog
behov av, men borde fordras rätt avsevärd pluralitet exempelvis 8A av de röstande
delägarna, för att ändringar i allmänningars förvaltning eller försäljning av delar
därav skall vinna laga kraft.

Fredshög den 15 augusti 1913.

Ferdinand Fredgardh.t>

»Undertecknad vill härmed avgiva följande yttrande angående förvaltningen
av allmänningar och dylikt inom Vällinge kommun.

För min del anser jag att en lagbestämmelse i ärendet bör göras så, att
för i mantal satt jord röstberättigade medlemmar må kunna med 2h dels pluralitet
å kommunalstämma besluta dels om försäljning och dels bortarrendering av
allmänningar inom kommunen och att dessa försålda allmänningar må kunna på
lämpligt sätt göras gravationsfria.

Yällinsre den 27 aug. 1913

I. Welin.

Stämmans ordförande.»

146

»De ifrågavarande samfälligheterna inom denna och angränsande kommuner
äro ej av någon större betydenhet till areal och värde och i de flesta fall mindre
välbelägna. I regel utgöras byarnas allmänningar av vid enskiftet avsatta ler-,
grus- och sandtäktei’, strandmarksbeten, vattningar samt i vissa byar torvallmänningar.
De vid enskiftesförrättningarna för allmänt behov till kyrko- och skoltomter
utlagda torde ej i detta sammanhang beröras, då det väi får anses som
ett axiom, att vederbörande kyrko- och skolstyrelser obetingat äga förvaltningsrätten
däröver. Strandmarksbetena, som i areal äro de ojämförligt mest betydande,
kan den enskilde delägaren redan nu med gällande bestämmelser om skifte
oberoende av andra få för egen del fullt disponibelt. Annat är förhållandet med
smålägenheterna, särskilt i de socknar som bestå av flera byar. Där socknen utgöres.
endast av en by, har förvaltningen merendels handhafts av kommunalförvaltningen,
_ och avkastningen således tillförts kommunens kassa. Denna anordning
där den tillämpats och vunnit, om jag får säga, hävd, är enligt min mening eu
tillfredsställande lösning i fråga om förvaltningen och användningen av avgälden
i dessa socknar. De kommuner åter, som bestå av flera byar, enskiftade var för
sig, med var sina allmänningar äro däremot i behov av lagskiftning i syftet att
med stöd därav, kunna åstadkomma bindande beslut i fråga om försäljning eller
förvaltning av allmänningarna, ty som det är kan ingen ordnad förvaltning
åstadkommas.

Håslöv den 17 augusti 1913.

Hans Larsson.

Korn. nämndens ordf.>

»Anmodad avgiva yttrande huruvida delägare i samfällda ägor eller rättigheter
höra beredas bättre tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande deras
samfällda egendom, har jag härom förhört mig med sådana ägare och tyckes
dessas mening vara att samiälld egendom, som ej eller endast i mindre mån tjänar
det ändamål vartill den ursprungligen varit avsedd, borde kunna försäljas eller
upplåtas för annat ändamål då delägarna med minst 2 Is majoritet är för försäljningen
eller upplåtelsen; likväl att i sådana fall då olika meningar råder, skälen
mot majoritetens beslut underställas särskild prövning huruvida beslutet bör "å
i verkställighet. ö

Wintrie den 26 augusti 1913.

O. N. Bååtli.

Kom.-ordf. i Bunkeflo socken.»

»Protokoll, hållet vid sammanträde
med socknemännen inom Höjs kommun
den 18 augusti 1913.

§ 1.

På grund av riksdagens skrivelse n:r 63 till Konungen, i anle dning av
väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning i visst syfte
rörande bysamfälligheter, hade Höjs sockens byemän sammankallats att denna dag
sammanträda inför kommunalstämmans ordförande.

147

I följd av ovannämnda skrivelse beslöto socknemännen enhälligt:

dels att meddela, att inom Höjs socken icke finnas några bysamfälligheter;
men att kommunen (icke ensamt byemännen) äger »Höjs sockens grustäkt», beläget
å hemmanet n:r 13 Lackalänge i Hackalänge socken av Torna härad;

dels ock såsom sin mening uttala:

att lämpligaste sättet för byemän att fatta för varandra bindande beslut i
sådana frågor, som röra deras samfäLligheter, vore, att kommunalstämmans ordförande
utlyste »kommunalstämma med delägarna i socknens bysamfälligheter» och
att delägarna överläde och beslutade i förekommande frågor under samma former,
som gälla för allmän kommunalstämma.

Rösträtten borde utövas efter huvudtal. Utgifter för och inkomster av
bysamfälligheter borde beräknas efter hemmanens taxeringsvärden.

Bvemäns beslut borde kunna överklagas på samma sätt, som kommunalstämmas
beslut.

Uppläst och justerat inför sammanträdet.

Som ovan
Nils Månsson.

Kommunalstämmans ordf.

Lars Arvidson. Jöns Ottosson.

Uppläst från predikstolen söndagen den 24 augusti 1913 av

Axel Möller.

p. l.»

Konungens befallningshavande i Hallands län:

»De samfälligheter av ifrågavarande slag, som inom Hallands län huvudsakligen
förefinnas, äro dels tångtäkts- dels ock fiygsandsallmänningar.. De förra
förekomma utefter större delen av havskusten söder om Yarberg och tillhöra ofta
hela eller större delen av en socken som skifteslag. Beträffande detta slag av
allmänningar anser sig Eders Kung! Maj:ts befallningshavande höra erinra, att
genom nådiga brevet av den 8 juni 1866 möjlighet beretts delägarna i sådan allmänning
att erhålla fastställelse å bestämmelser i fråga om ordningen och sättet
för allmänningens begagnande. Även i fråga om flygsandsallmänningarne, vilka
huvudsakligen förekomma i den söder om Falkenberg belägna delen av länet, hava
bestämmelser i fråga om allmänningarnas begagnande givits genom nådiga breven
av den 27 juli 1860 och den 6 mars 1863 samt länsstyrelsens den 31 december
1861 utfärdade allmänna kungörelse. Av övriga i riksdagens skrivelse avsedda
allmänningar förekomma i länet huvudsakligen torvmossai’, under det att kalkoch
täljstensbrott, vattenställen, blekeplatser och linsänken eller därmed jämförliga
allmänningar antingen icke alls eller ock endast i obetydlig man i länet
förefinnas. Även om således inom Hallands län något egentligt behov av lagstiftning
i den av riksdagen angivna riktningen hittills icke försports, anser Eders
Kungl. i\Iaj:ts befallningshavande likväl goda skäl tala för, att en dylik lagstift 20—164039 -

148

ning kommer till stånd. Det torde nämligen vara ställt utom allt tvivel att, på
sätt riksdagen pck framhållit, e n enda delägare i en samfällighet genom sin vägran
att samtycka till ett av övriga delägare föreslaget förfogande över en allmänning
kan förhindra ett i ekonomiskt avseende fördelaktigt utnyttjande av samma allmänning.
Om därför på lagstiftningens väg möjlighet bör beredas för de flesta
1 ,en _ allmänning att även mot övriga delägares bestridande vidtaga
förfoganden i fråga om en allmänning, torde emellertid, då för särskilda slags
samfällig]:eter väsentligen olika föreskrifter lärer vara erforderliga, en lagstiftning
i nu förevarande hänseenden endas! böra innehålla mera allmänna bestämmelser
under, det att åt de lokala myndi gheterna torde böra inrymmas befogenhet att inom
ramen, för nyssberörda allmänna bestämmelser på därom gjorda framställningar
fastställa reglementen eller andra föreskrifter i fråga om varje särskild samfällighet.»

Konungens befallning nita rande i Göteborgs och Bohus län:

»Sådana bysamfälligheter. som i riksdagens ifrågavarande skrivelse avses
torde.finnas inom de allra flesta skifteslag. Av ifrågavarande samfälligheter användas
numera en del icke mera för det ändamål, vartill de ursprungligen avsetts,
under det att andra fortfarande tjäna delägarna eller åtminstone några av dem till
bruk på sätt, som varit avsikten med deras avsättande för gemensamt behov.

Till förstnämnda slag av samfälligheter höra, bland andra, soldat-och båtsmanstorp,
vilka vid skifte undantagits för gemensamt behov, men vilka numera,
i man rotehållsskvldigheten upphört icke för sitt ursprungliga ändamål användas.''
Åtskilliga av fisklägena i länet äro belägna å samfälligheter, som avsatts såsom
strandplatser, men vilka under tidernas lopp upplåtits med besittningsrätt åt
andra personer, än skiftesdelägarna. Det torde vara otvivelaktigt, att beträffande
förvaltningen av detta slag av samfälligheter, olägenheter ofta uppstå därigenom,
att .möjlighet för närvarande saknas för ett flertal av delägarna att fatta för minoriteten
bindande beslut. Införande av bestämmelser i sådant avseende, synes i
fråga om detta slag av samfälligheter, vara obetingat lämpligt. Ifrågasättas kan,
huvuvida icke sådana samfälligheter skulle kunna jämställas med sådana fastigheter,
varå lagen om samäganderätt den 30 september 1904 äger tillämpning.

Vidkommande åter det slag av samfälligheter, som ännu användas för det
bruk, vartill de från början avsetts såsom till exempel grustäkter, upplagsplatser
m. m., så skulle det kunna inträffa, att ett beslut av majoriteten, som måhända
icke har behov av samlaUigheten, i fråga om dess användande skulle kunna lända
den eller de Övriga delägare, av vilka samfälligheten ännu användes på sätt, ursprungligen
därmed avsetts, till stor skada. Emellertid kan det icke förnekas
att, jämväl i fråga om sistnämnda slag av samfälligheter, å vilka de i enlighet
med Kungl. resolutionen den 1 september 1741 upprättade by ordningar näppeligen
torde vara tillämpliga, det ofta föreligger frågor, vilka lämpligen skulle
kunna avgöras av flertalet delägare. Vid en blivande lagstiftning i ämnet torde
emellertid största hänsyn böra tagas till den enskilde delägarens rätt, exempelvis
genom förskrift, att beslut i hithörande frågor skola underställas domstols eller
annan myndighets prövning.

,... ''9.a a^a samfälligheter torde kunna hänföras till ettdera av de härovan

omtörmälta slag av samfälligheter, synes de former, som för de särskilda slagen
av vid skilte avsatta samfälligheter kunna komma att fastslås, lämpligen böra
utsträckas att gälla jämväl för förevarande slag av samfälligheter i allmänhet.»

149

Konungens b efallningsliavande i Älvsborgs län:

»Anbefalld att yttra sig i detta ämne, får Eders Kungl. Maj:ts befällningshavande
anföra att, efter den kännedom om förhållandena å förevarande område,
vilken står Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande tillbuds, verkligt behov föreligger
angående reglering av sådana fall utav samfälld rätt,, som i riksdagens
skrivelse °avses; och finner sig fördenskull Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
böra tillstyrka, att den av riksdagen ifrågasatta närmare utredningen kommer
till stånd.»

Konungens befallningshavande i Skaraborgs län:

»Inom Skaraborgs län, varest äldre samfälligheter genom en sedan lång tid
tillbaka livlig skiftesverksamhet numera till största delen upphört,.torde, om man
bortser från häradsallmänningarna, för vilkas förvaltning finnes i lag stadgade
förmer, för närvarande endast ett fåtal för något större antal delägare gemensamma
samfälligheter förefinnas. Såvitt till Eders Kungl. Maj:ts. befallningshavandes
kännedom kommit, hava icke heller några avsevärda slitningar mellan de särskilda
intressenterna förekommit.

Emellertid måste det medgivas, att frånvaron av bestämmelser rörande
sättet för fattande av beslut, bindande för samtliga delägarna, utgör en brist i
lagstiftningen. På sätt riksdagen framhållit, gives det nämligen föll, då ett ändamålsenligt
begagnande av en samfällighet kan omöjliggöras genom några eller rent
av en enda delägares motstånd. I vissa fall torde väl lagen den 30 september 1904
om samäganderätt giva en utväg till lösning av dylika intressekonflikter, men dels
är ju denna lag icke tillämplig å det åtminstone här i länet kanske vanligaste slag
av samfälligheter, nämligen sådana, som vid skifte avsatts för delägarnas allmänna
behov eller eljest äro samfällda för fastigheter, som undergått delning, deE torde
de i samma lag stadgade grundsatser i de flesca fäll icke vara ägnade att åtminstone
under någon längre tid möjliggöra en förvaltning av gemensamheten, som kan
för delägarna anses fördelaktig.

Beträffande en och annan sockenallmänning eller andra större samfälligheter
har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande efter överenskommelse mellan
delägarna fastställt reglementen för deras nyttjande. Det torde emellertid, på
sätt riksdagen anfört; knappt kunna ifrågasättas, att genom dylika reglementen
eller ordningsföreskrifter inskränkning i enskild delägare enligt allmän lag tillkommande
rätt i samfälligheten skulle kunna föranledas eller befogenhet skapas
att med intrång i dylik rätt genom avtal med annan än delägare med laga verkan
förfoga över samiälligheten.

Det av riksdagen omförmälda behov av bestämmelser, avseende att beträffande
vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga samfällda ägor eller
rättigheter bereda delägarna i samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut i
frågor rörande desamma, torde således fä anses oavvisligt.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande får fördenskull underdånigst hemställa,
att åtgärder för införande av lagbestämmelser i sådant syfte mätte vidtagas.
»

Konungens befallningshavande i Värmlands län:

»Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har ansett sig böra genom allmän,
i länets kyrkor uppläst kungörelse lämna vederbörande, som kunde vara av frå -

150

gans utgång intresserade, att inom viss numera förfluten tid tillfälle att yttra
sig i ämnet. Med anmälan, att emellertid något sådant yttrande hit icke inkommit
iar Itders Kungl. Maj:ts befaliningshavande här överlämna från kronofogdar
och länsmän infordrade yttranden i ärendet och däri för egen del anföra.

T likhet med flertalet av dom, som sålunda yttrat sig i angelägenheten,
anser Eders KungL Maj:ts befaliningshavande bestämmelser, i syfte att beträfiande
vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga, samfällda ägor eller
rättigheter bereda delägarna i samfällighet^! tillfälle att fatta bindande beslut
i lagor rörande densamma, vara av behovet påkallade. Dessa bestämmelser synas
fmlHe.V,öra,utga därpä’ att deläga™a skola kunna, utan samtligas samtycke,
tralla förfoganden over samfälligheterna, dock så att majoritetsförtryck såvitt
mojhgt undvikas 1 fråga härom tillåter sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
föreslå följande allmänna rättsregler. Delägarnas rätt att göra sin talan
beträffande samfällighet gällande utövas vid sammanträde, som hålles på en delägares
begäran, och vartill samtliga delägare kallas. Vid sammanträde, som sker
inom orten (byn) och därvid närvarande delägare äga att utse ordförande efter
huvudtalet, upprättas röstlängd, upptagande samtliga delägares namn och röstsiffra,
den senare beräknad efter taxeringsvärdet ä de fastigheter, vilka samfälligheten
ti i hor; delägare vare berättigad att låta företräda sig genom ombud. Beslut
fattas med enkel röstmajoritet, utom beträffande samfällighetens föryttrande eller
upplåtelse för annat än gemensamt ändamål, på längre tid än tio år, då 73 röstmajoritet
erfordras. Vid sammanträdet föres protokoll, som underskrives av den
utsedde ordföranden samt övriga närvarande eller minst två av dem valde justeringsman.
sålunda fattat beslut är bindande även för frånvarande delägare, dock
att det är delägare obetaget, att, i händelse han anser sin enskilda rätt genom
beslutet kränkt, underställa beslutet domstols i orten prövning efter stämning
a de delägare, som biträtt beslutet, vilken stämning, för att kunna upptagas till
provning, skall vara uttagen och bemälde delägare delgiven inom en månad efter
justering av protokollet över beslutet.»

Konungens befaliningshavande i Örebro lun:

»Såsom riksdagen i sin föreliggande skrivelse erinrat, hava de förhållanden,
om vilkas reglering riksdagen påkallat utredning, i äldre tider varit ordnade genom
s. k. byordningar, angående vilka Kungl. Maj:t i resolution på allmogens
besvär den 1 september 1741, punkt 13, meddelat vissa bestämmelser, huru de
•skulle upprattas och stadfästas. Genom tillkomsten av gällande förordning om
kommunalstyrelse på landet torde dessa byordningar hava förlorat sin giltighet

i !onpn,man, de, stä 1 strid med nämnda förordning. Vid riksdagarna
1873, 188fi och 1896 bär förslag varit väckt i syfte att få till stånd en byordning
för riket, men har riksdagen därvid hänvisat till andra utvägar för vinnande av
det syfte, som med förslagen avsetts. Aven i sin nu föreliggande skrivelse har
riksdagen avvisat förslaget om gemensamma bestämmelser i det syfte en gemensam
byordning skulle innebära. 6

Genom liera senare tiders författningar torde de gemensamma angelägenheter,
som grunda sig på deläganderätt i samfällighet^, emellertid redan vara
mom åtskilliga ekonomiska områden på tillfredsställande sätt ordnade. I sådant
hänseende ma framhallas, i fråga om enskilda vägar på landet, lagen därom den
b juft l.)07, i fråga om gemensamhetsfiske, lagen därom den 30 juni 1913 i fråga

151

om rätt till jakt, lagen därom den 8 november 1912 in. fl. .Dock torde inom flera
andra ekonomiska områden erforderliga bestämmelser härutinnan ännu saknas.
Särskilt framträder behovet härav i fråga om det slag av samfälligheter, som vid
skifte av jord undantagits för delägarnas gemensamma behov. Då, enligt vad
känt är, för närvarande pågår revision av skifteslagstiftningen, torde möjligen den
nu föreliggande frågan i denna del lämpligen kunna i sammanhang därmed upptagas
till behandling. I varje händelse synes den av riksdagen ifrågasatta utredningen
få anses vara av behovet påkallad och böra förordas. Att åter i frågans
nu föreliggande skick avgiva förslag till de grunder, som i allmänhet böra följas
för vinnande av det syfte riksdagen avser, torde svårligen låta sig göra, då det
ligger i sakens natur, att dessa ämnen äro av alltför skiljaktig natur för att
kunna gemensamt behandlas, utan kräva var för sig sin särskilda utredning.»

Konungens befallning slipande i Västmanlands län:

»Den jordbrukande befolkningens sammanslutning i byalag var för bydelägarna
förr av mycket större betydelse än i våra dagar. Den grund, på vilken
bydelägarnas hushållning vilade, var bytvånget, vilket innebar bland annat, att
den enskilde byamannen icke kunde efter eget behag och gottfinnande bestämma
över hushållningen å sin andel av t. ex. åkerjorden. Därvid måste vederbörlig
hänsyn tagas även till de övriga bydelägarnas intressen. Ännu under 1700-talet, då
inägojorden i regel för längesedan blivit föremål för individuell äganderätt, förelåg
berörda tvångsförhållande i sin mera ursprungliga gestalt. Tillvaron av detta
tvångsförhållande fram tvang vissa rättsregler, vilka kommo till tillämpning byamännen
emellan. Mångenstädes upptecknades dessa bestämmelser och sammanfördes
till s. k. byordningar, vilka i regel torde hava vunnit stadfästelse av statsmvndighet.
I mitten av 1700-talet utfärdade Kungl. Maj:t, med föranledande av en
Kungl. Maj:ts resolution den 1 september 1741, två byordningar, den ena av den
20 februari 1742, avsedd för hela riket i allmänhet, och den andra av den 8 augusti
1758, avsedd för särskilt Norrland. Dessa byordningar skulle tjäna såsom
mönster vid upprättandet av byordningar i särskilda fall, genom vilka bydelägarnas
ekonomiska och hushållsangelägenheter skulle bliva i möjligaste grad ordnade.
Tillkomsten av särskilda byordningar var utan tvivel ännu i mitten av 1700-talet av nöden. Bytvånget förefanns, såsom nämnt, då ännu.

Den tvungna gemenskapen byamännen emellan har emellertid därefter
alltmer upplösts. I första rummet har därtill bidragit först storskiftet, så enskiftet
och laga skiftet. Även genom nydaningar på andra områden av vår lagstiftning
än skifteslagstiftningen har nämnda gemenskap alltmer upplösts. Genom
bvalagens sålunda fortgående skiftande har emellertid uppstått en mängd skiftesdelägarna
gemensamt tillhöriga samfälligheter, vilka vid skiftena avsatts såsom
för dem gemensamma. Såsom exempel på dylika samfälligheter nämnes vattenställen,
fiskelägen, kalk- och tälj stens brott o. s. v.

Härjämte finnas lägenheter av dylik art, vilka, utan att hava avsatts vid
skifte, äro belägna å oskift mark, vidare dylik mark över huvud taget samt samfäliigheter,
vilka samfällt tillhöra flera byalag eller skifteslag. Slutligen avser
det av skifteslagstiftningskommittén utarbetade förslaget till lag om skifte av jord
avsättandet av allmänningsskogar vid laga skiften för skiftesdelägarnas gemensamma
nytta.

Dessa sistnämnda samfälligheter bliva av helt annat slag än övriga här

152

ovan omnämnda samfälligheter. Berörda allmänningsskogar äro avsedda att oförminskade
förbliva uti allmänningsdelägarnas ägo ävensom att stå under tillsyn
och vård av statliga myndigheter. I dessa hänseenden skola åter beträffande
de övriga slagen av samfälligheter helt andra normer tillämpas. I fråga om nu
nämnda slags allmänningsskogar måste därför gälla en helt annan lagstiftning än
beträffande de andra arterna av samfälligheter. Det är också allenast dessa sistnämnd a,
som riksdagens ifrågavarande skrivelse avser. Uti dem hava nu byamännen andel,
envar i förhållande till det mantal var och en äger uti skifteslaget. Om fråga uppstår
att för något ändamål förfoga över en samfällighet, fordras, att skiftesdelägarna
uti sitt beslut därom äro enhälliga. Ett dylikt sakernas tillstånd är naturligtvis
långt ifrån tillfredsställande. För det fäll att tvist uppstår angående
användningen av en viss samfällighet och därvid densammas användning på ett
ändamålsenligt sätt skulle förhindras genom en enda delägares bestridande, står
det väl de övriga öppet att anlita utvägen att begära laga skifte å samfälligheten.
Samfälligheten kan ju dock just såsom oskiftad hava sitt egentliga värde
och i allt fall vara långt mera värd såsom sådan än densammas delar tillsammantagna
efter verkställt skifte. Begagnandet av samfälligheter av nu ifrågavarande
slag, t. ex. vattenfall, kan emellertid vara bl. a. för industrien av stort värde,
och med hänsyn icke minst till det nu i Sverige under de senaste årtiondena uppblomstrande
näringslivet ävensom med hänsyn i övrigt till skiftesdelägarnas gemensamma
bästa, torde det framstå såsom ett oavvisligt krav, att ändring åvägabringas
uti det missförhållandet, att en enda skiftesdelägare skall kunna hindra
samtliga de övriga, att på ett för dem alla gagneligt sätt förfoga över en skifteslagets
samfällighet.

Då skiftesdelägarna hava andel i en samfällighet i förhållande till det av
envar av dem innehavande mantal jord inom skifteslaget, bör även vid avgörandet
av frågan, huruvida och på vad sätt en samfällighet skall kunna av skiftesdelägarna
få användas, hänsyn tagas till mantalet. Därvid bör emellertid ej enkel
majoritet få råda, så att de som äga allenast något mera än hälften av en bys
mantal skulle kunna mot ägarnas av de övriga mantalen bestridande förfoga över
samfällighet, utan bör i sådant hänseende én viss kvalificerad majoritet fordras,
t. ex. 2/s dels eller 3/4 dels. Till säkerhet mot att rättskränkningar skulle kunna
inträffa, bör emellertid i fråga om förfogandet av en dylik samfällighet det fordras
ej allenast en viss kvalificerad majoritet med hänsyn till innehavande mantal,
utan även att ett visst minimiantal av skiftesdelägarna efter omröstning per capita
äro för förfogandet. I annat fall skulle ett bolag eller en enskild person, som
innehade föreskriven övervikt med hänsyn till mantalet, kunna besluta att till
uteslutande egen fördel använda samfälligheten och det utan att övriga skiftesdelägare,
vilkas antal kunde uppgå till ett större flertal, utav den sålunda beslutade
användningen erhölle någon som helst nytta. Över skiftesdelägarnas
beslut uti fråga av nu omförmält slag bör talan kunna hos ämbetsmyndighet fullföljas
utav skiftesdelägare, vilken med beslutet angående förfogandet över samfälligheten
kan vara missnöjd, och bör beslutet kunna av ämbetsmyndighet undanröjas,
om det uppenbarligen kränker klagandens enskilda rätt eller ej i laga ordning
tillkommit.

Uti sin ifrågavarande skrivelse i ämnet har riksdagen emellertid räknat
med möjligheten av här ovan omförmälta frågas lösning i en något annan riktning,
nämligen på så sätt, att sedan fastslagits lagliga former för överläggning och

153

beslut i fråga om bydelägarnas gemensamma ordningsangelägenheter, dessa former
skulle kunna göras tillämpliga även med avseende å överläggning och beslut i
frågor, som beröra delägare i nu förevarande slag av samfällighet i allmänhet.

För överläggning och beslut av bydelägarna avses för nu angivna fall
uppenbarligen inrättandet av en särskild byrepresentation, bystämma, vilken skulle
äga fatta sina beslut i enlighet med särskilt utfärdade byordningar. Under hänvisning
till den rådande osäkerheten i fråga om tillämpningsområdet för de uti
en eller annan del av vårt land ännu i våra dagar till efterlevnad gällande byordningar,
har riksdagen ansett en utredning av därtill hörande ämnen vara av
nöden.

I nu angivna hänseende anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
tillskapandet av en särskild bykommun med byordning och representation icke
vara i ringaste mån av behovet påkallat för Västmanlands län. Möjligen äro
förhållandena härutinnan annorlunda i andra delar av Sverige, särskilt Norrland.

Slutligen får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anföra, att så vitt för
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande är känt, några särskilda byordningar icke
för närvarande tillämpas i Västmanlands län.»

Konungens befallningshavande i Kopparbergs län:

»Såsom infordrat underdånigt utlåtande över 1912 års riksdagsskrivelse till
Eders Kungl. Maj:t i anledning av väckt motion om utredning och förslag till
lag i svfte att bereda majoriteten av delägarna i bysainfälligheter möilighet att
inom området av byns gemensamma ekonomiska och ordningsangelägenheter fatta
för minoriteten lagligen bindande beslut, får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
underdånigst anföra, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i likhet
med riksdagen finner det synnerligen angeläget, att bestämmelser med ovan angivna
syfte komma till stånd, och att därigenom en ganska kännbar brist i var
lagstiftning skulle fyllas, varför Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet
vill på det livligaste förorda en undersökning i ärendet.»

Konungens befallningshavande i Gävleborgs län:

»Inom provinsen Hälsingland hava gemensamma laga skiften förrättats på
en del socknars alla byar eller på största antalet av byarna, som sålunda utgöra
ett skifteslag.

Vid skiftena hava flerstädes för gemensamt behov undantagits områden till
större areal än behovet fordrat. Ej sällan har det därför blivit för skifteslaget
nödvändigt att upplåta delar av dessa samfälligheter på arrende och i vissa fall
även med ständig besittningsrätt.

Inom Gästrikland hava dylika sockenskiften annorstädes icke förekommit
än inom Järbo, där största delen av socknen bildade ett gemensamt skifteslag.
Härvid avsattes för skifteslagets behov endast utmål av ringa omfång fors. k.
hytte- och bammarplatser, som ägdes av olika hammarlag, vart och ett bestående
av flera hemman. Ärenden rörande samfälligheters utnyttjande för stora skifteslag
hava vanligen avgjorts på uti sockenkyrkan kungjorda sammanträden, vid
vilka vissa personer utsetts att å skifteslagets vägnar avsluta arrende eller försäljning.

Några olägenheter hava icke inom länet försports över skiftesdelägarnas
sätt att handhava angelägenheter rörande dylik gemensam mark, och det är icke

154

känt något fall, då en enskild delägare nödgats genom rättegång söka ändring i
det beslut, som fattats av skiftesdelägarna eller deras utsedde förtroendemän.

Ehuru sålunda något behov av sådan lagstiftning, som i riksdagens berörda
skrivelse avses, icke inom detta län förefinnes, torde, därest densamma icke blir
nöjaktigt tillgodosedd genom en blivande lag om skifte av jord i enlighet med
skiftesstadgekommitténs år 1911 avgivna förslag, utan alltfort befinnes nödvändig,
samma generella bestämmelse kunna föreslås som berörda kommitté uppställt för
erhållande av vitsord för nytt skifte enligt 9 § av dess lagförslag, nämligen att
beslutet skall fattas av jordägare, innehavande mera än hälften av markens uppskattningsvärde
enligt gällande skifteshandlingar, och vilka tillika enligt senast
upprättade mantalslängd utgöra minst hälften av skifteslagets jordägareantal.

Då emellertid en förändring av genom lag befästade och bestående förhållanden
endast med varsamhet bör genomföras, och då det är en känd sak, ätt
allmogen icke genast kan sätta sig in uti vilka verkningar en företagen ändring
i sainäganderätten kan föra med sig, synes det därjämte böra stipuleras, att det
beslut, som fattas, skall bekräftas av minst lika stor pluralitet vid ett sammanträde,
hållet minst två veckor efter det sammanträde då förändringen bestämdes.»

Konungens befallningshavande i Västernorrlands län:

»Såvitt Eders E.ungl. Maj:ts befallningshavande kunnat inhämta, kan bristen
pa sådana bestämmelser, som i riksdagens berörda skrivelse avses, över huvud taget
icke sägas hava här i länet vållat nämnvärda olägenheter. I vissa delar av länet
förekommer, att byamän på kallelse av byfogde sammanträda för att besluta i
byns gemensamma angelägenheter. .Redan förekomsten av dylik bystämma förutsätter
en viss samhörighetskänsla; och denna torde ock föranleda därtill, att enhälliga
beslut kunna åstadkommas.

Emellertid hava i andra fall svårigheter förekommit att erhålla bindande
beslut i frågor rörande samfällighet. I allmänhet torde då de gemensamma intressena
hava varit av mindre betydelse. Men för tredje man kan det givetvis
vara av vikt, att mot någon eller några delägares bestridande övriga delägare
kunna i dylik fråga fatta giltigt beslut. Det har exempelvis inträffat, att av områden,
avsatta för gemensamt behov till »fiskläge», för fiskare erforderliga tomtområden
icke kunnat medelst bindande avtal upplåtas ens med nyttjanderätt, samt
att en enda delägare kunnat mot övrigas mening förhindra, att ett för by vid
skifte avsatt »myrtag» med obegränsad tillgång av till jordförbättring lämplig
myrjord fått tillgodogöras av lägenhetsägare inom byn.

Aven om emellertid något mera allmänt eller trängande behov av bestämmelser,
som åt flertalet av delägarna i en samfällighet inrymma befogenhet att i
fråga om samfälligheten fatta beslut, icke kan anses föreligga, synes dock en lagstiftning
i det av riksdagen avsedda syfte bliva till gagn, då därigenom kunna
förekommas tvistigheter mellan delägare i samfällighet och i övrigt beredas större
möjlighet för samfällighets utnyttjande.»

Konungens befallningshavande i Jämtlands län:

»Erfarenheter här ifrån länet synes giva vid handen, att behovet av dylika
bestämmelser icke är av oavvislig art. Då det emellertid icke saknas åtskilliga
tall, dä,r frånvaron av ifrågaställda bestämmelser omöjliggör ett praktiskt och
ekonomiskt reglerande av en dylik samfällighets angelägenheter i överensstäm -

155

mel se med redan befintlig lagstiftning, får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
tillstyrka en lagstiftning i syfte att reglera dessa förhållanden och torde en sådan
lag givas ett så omfattande innehåll, att av densamma må kunna regleras samfälligheter
av varjehanda slag, som omförmälas i riksdagens underdåniga skrivelse.»

Konungens befallningshavande i Västerbottens län:

»Då det obestridliga behovet av bestämmelser i den av riksdagen angivna
riktningen endast i begränsad omfattning lärer kunna tillgodoses genom byordningar,
som stadfästs i enlighet med Kungl. resolutionen den 1 september 1741,
anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande en utveckling av lagstiftningen på
ifrågavarande område vara synnerligen önskvärd. Därvid torde väl i allmänhet,
på sätt riksdagen uttalat, flertalet av delägarna i samfällighet kunna tillerkännas
befogenhet att i fråga om samfällighetens vård och tillgodogörande fatta beslut
med bindande verkan, utan att den enskildes rätt i samfälligheten därigenom behöver
lida intrång av nämnvärd beskaffenhet. Lika obilligt som det är, att en
enskild delägare utan giltigt skäl skulle kunna omintetgöra eller försvåra företag
av beskaffenhet att för samtliga delägare medföra vinst av samfälligheten eller
förekomma sänkning i deras värde, lika betänkligt synes emellertid vara, att flertalet
av delägarna skulle mot bestridande av enskild delägare till dennes förfång
kunna av illvilja eller oförstånd förfoga över samfälld mark. Då eventualiteter
av sistnämnda slag ingalunda äro otänkbara, anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
sig icke kunna tillråda, att majoritetsbeslut rörande samfälligheter
förlänas absolut bindande rättsverkan, utan att delägare, som till äventyrs är därmed
missnöjd, lämnas tillfälle att inom viss tid påkalla opartisk och kompetent
prövning av samma besluts laglighet och lämplighet.

Eders Kung]. Maj;ts befallningshavande ifrågasätter tillika, huruvida det
kan anses lämpligt, att samfälligheter av ifrågavarande slag utan undantag utlämnas
till förfogande av delägarnas flertal. Sådant synes visserligen böra ifrågakomma
beträffande den andra av ovan angivna grupper, men de båda övriga
grupperna torde däremot, med hänsyn till vikten av att ett gemensamt ändamål
av varaktig art och nytta icke äventyras ävensom att ingå delägare berövas
bruket av ett för honom oundgängligt tillbehör till hans fastighet, böra uteslutas
från dylikt förfogande.

Därvid utgör svårigheten att i förekommande fall bedöma den rättsliga
naturen av olika samfälligheter ett ytterligare skäl för beredande av möjlighet
att påkalla prövning av beslut, som i den ordning ovan antytts, må hava fattats
rörande en samfällighet. Sådan prövning anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
böra lämpligast tillkomma domstol, helst detta såsom regel skulle medföra
mindre kostnader än ett anlitande av den procedur — förrättning av lantmätare
med biträde av gode män — varigenom de flesta samfälligheter tillkommit.

I fall, dä delägarnas antal är stort, torde för underlättande av beslut rörande
samfälligheten uppenbarligen erfordras en särskild representation. Det
»projekt till byordning», som med nådigt brev till samtliga landshövdingarna angående
landskulturens upphjälpande och förbättrande den 20 februari 1742 överlämnats
till landshövdingarna att tillställas varje socken och församling, anser
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kunna i någon mån tjäna till ledning vid
en ifrågasatt lagstiftning härutinnan. Av vikt är i varje fall att, därest en allmän
byordning utfärdas, densamma icke kommer att innehålla annat än bestäm %J

21—164039

156

ruelser av allmängiltig art, och att åt Eders Kungl. Maj:ts vederbörande befäl 1-ningsbavande överlämnas att efter landstings och kommunalstämmornas hörande
utfärda efter behovet inom varje län avpassade detalj föreskrifter i syfte att avhjälpa
den i riksdagens åberopade skrivelse omförmälda olägenheten.»

Konungens befallning skavande i Norrbottens län:

»Aven om de byaordningar, som fastställts i enlighet med nådiga resolutionen
den 1 september 1741, i ett och annat hänseende ännu kunna anses äga giltighet,
torde de dock i huvudsak numera förlorat den betydelse de ursprungligen ägt.

Vad särskilt angår de viktigaste slagen av samfälligheter — de som vid
skifte av jord undan tagits för delägarnes i skifteslaget gemensamma behov och
därmed jämförliga samfällda ägor — lärer enligt nu gällande lag erfordras enhällig
överenskommelse mellan delägarna för att giltigt beslut skall kunna åstadkommas
rörande förvaltningen eller dispositionen av dylika samfälligheter.

Även erfarenheten från detta län giver emellertid vid handen, att behovföreligga
av bestämmelser, som göra det möjligt för delägare i sådana samfälligheter
att i enklare förmer fatta bindande beslut i frågor rörande samfälligheten.

Vid en blivande lagstiftning i förevarande avseende lärer vara nödigt tillse,
icke blott att den enskilde delägaren, såsom riksdagen påpekat, fråntages olämplig
makt att genom illvilja eller oförmåga att rätt bedöma saken förhindra övriga
delägare att fatta beslut rörande lämpligt tillgodogörande av samfälligheten, utan
även att majoritetens beslutanderätt så inskränkes, att minoritetens berättigade
intressen ej kränkas, något som lätteligen kan inträffa, särskilt i större byar och
skifteslag med mera betydande ytvidd, där samfälligheter icke med fördel kunna
utnyttjas av alla delägare utan ofta nog endast av ett mindre tal.

Eör att ett beslut skall anses bindande synes därför böra stadgas, att tre
fjärdedelar eller åtminstone två tredjedelar av delägarna i samfälligheten äro
ense om beslutet, därvid röstetalet torde böra beräknas i förhållande till var och
ens andel i samfälligheten. Den som anser sin rätt förnärmad genom beslutet,
bör därjämte äga rätt att överklaga detsamma vid domstol eller tilläventyrs, då
fråga bär väl i allmänhet torde komma att gälla bedömande av lokala lämplighetssynpunkter
eller billighetsskäl, hos Eders Kungl. Maj:ts befallningsbavande.
1 senare fallet synes böra beredas Eders Kungl. Maj:ts befällningshavande möjlighet
att genom syn på stället genom sakkunniga personer föranstalta om nödig
utredning i saken.

Eders Kungl’ Maj:ts befällningshavande anser sig slutligen böra ifrågasätta,
huruvida icke nu föreliggande fråga skulle kunna upptagas till närmare
behandling i sammanhang med pågående revision av skifteslagstiftningen.»

Till Konungens befällningshavande hade i ärendet åtskilliga yttranden avgivits,
däri anförts bland annat:

Av förste lantmätaren i länet:

»Till följd av att enligt gällande lagföreskrifter i fråga om disposition för
gemensam räkning av dylika cell andra samfälligheter erfordras enhällig överenskommelse
av alla delägare, som av saken beröras, hava många och stora olägenheter
titt och ofta uppstått såväl för flertalet delägare som ock för den enskilde
delägaren i ett skifteslag, då vid dylik frågas avgörande en och annan delägare
av tredska eller egennytta ej velat lämna medgivande till att samfällighet finge

157

disponeras på sådant sätt, som av flertalet föreslagits och varigenom skifteslaget
kunnat erhålla så stort gagn eller så stor inkomst av samfälligheten som möjligt.

För att förhindra dylika missförhållanden synes oavvisligen nödvändigt att
dispositionen av samfälligheter, lydande under hemman, byar eller ett eller flera
skifteslag, ordnas genom lagstiftning.

Därvid svnes dock nödvändigt ej allenast att den enskilde individen fråntages
en olämplig makt att genom illvilja eller oförmåga att rätt bedöma saken
kunna förhindra övriga meddelägare att fatta bindande beslut rörande lämpligaste
dispositionen av samfälligheter, utan även att majoritetens bestämmande rätt så
inskränkes, att minoritetens rätt och bästa ej allt för lättvindigt kan kränkas.

Detta sista kan så mycket lättare inträffa i de större byarna och skifteslagen,
emedan genom deras vidsträckthet många samfälligheter och förmåner ej
med fördel kunna utnyttjas av alla delägarne, utan ganska ofta endast av minoriteten
eller av ett fatal.

Därför synes för bindande beslut nödigt, att minst s/4-delar av delägarne i
hemmans, byars och ett eller flera skifteslags samfälligheter måste vara ense om
beslutet rörande dispositionen av en eller flera samfälligheter samt att de delägare,
som anse sin rätt kränkt eller förnärmad av majoritetens beslut, tillförsäkras
rätt att hos lämplig myndighet överklaga beslutet och av denna få beslutets
förmåner och nackdelar allsidigt och ojävigt prövade, vilken prövning lämpligast
och för delägarne billigast synes kunna överlämnas till Kung!. Majtts befallningshavande,
som därest för frågans avgörande undersökning och syn på marken finnes
erforderlig äger förordna lantmätare eller annan lämplig person att med biträde
av 2 godemän å stället hålla undersökning och efter sammanträde med parterna
och inhämtande av vad för frågans avgörande kan hava betydelse i saken avgiva
utlåtande, som jämte de till ärendet i övrigt hörande handlingar sedermera skyndsamt
översändes till Konungens befallningshavande för slutligt utslags avgivande.

I sammanhang härmed kan ock ifrågasättas, huruvida ej, därest vägar och
platser som ej vidare kunna användas för det ändamål, vartill de vid laga skifte
eller eljest avsatts, och ej heller på annat sätt kunna gemensamt fördelaktigt
nyttjas, och fråga uppstår om disposition eller försäljning av sådana vägar eller
platser, den eller de delägare, inom vars ägoområden dylika ägor äro liggande,
borde och lämpligen kunde tillförsäkras förmånsrätt att få förvärva de så ej
vidare i bruk tagna samfälligheterna, vilka ofta pligga hindrande i vägen för förmånligaste
nyttjande av den ägolott, å vars område de fallit.

Luleå i Norrbottens läns lantm.-kontor den 19 december 1913.

H. K. Brändström.»

Av kronofogden i Kalix fögderi:

^Visserligen äro de samfälligheter, som vid skiften efter ar 1866 undantao-its
för gemensamt behov, i allmänhet ej så avsevärda, men ofta kunna de dock
av olika anledningar, särskilt där undantag av vatten samtidigt ägt rum, erhålla
värden, som vid tiden för skiftet icke varit tänkbara. I ännu högre grad gäller
detta om skifteslag, som undergått skifte före nyssnämnda år, då rätten till
undantag av mark ej var så begränsad, som därefter blev fallet. Sålunda avsatta
områden skulle i dle allra flesta fall fördelaktigare utnyttjas genom försäljning
eller bortarrendering än genom deras bibehållande för ursprungligen avsett ändamål
eller eljest i oskiftat skick. Härför erfordras dock med nu gällande bestäm -

158

melser enhällig överenskommelse mellan delägarna, och uppenbart är, att svårigheter
i regel yppa sig för åstadkommande av sådan. Visserligen torde man kunna
påstå, ^ att i de flesta fall dessa svårigheter övervunnits, men talrika äro dock de
fall, då ett ändamålsenligt och ekonomiskt fördelaktigt disponerande av samfälligheter
förhindrats och stora värden gått förlorade i följd av en eller annan delägares
motstånd.

En lagstiftning i det uti motionen angivna syftet är sålunda behövlig,
synnerligast som det ställts i utsikt, att genom en ny skifteslag rätten till markundantag
vid skifte torde komma att änyo utsträckas utöver nu gällande bestämmelser
härom. Utan kännedom om dessa blivande bestämmelser låter det
Ju eJ göra att angiva några synpunkter för den ifrågasatta lagstiftningen,
men angeläget synes det vara att rätten till annan disposition av ett vid laga
skifte undantaget område än vid skiftet bestämts, icke göres ovillkorlig.

Kalix kronofogdekontor den 30 september 1913.

N. Wiedholm.»

Av kronofogden i Luleå fögderi:

>Det är otvivelaktigt, att behov av lagstiftning i den föreslagna riktningen
i många fall föreligger. Såsom Riksdagen uti sin skrivelse i ämnet framhåller,
berör frågan sådana samfälligheter, som jämlikt de för varje tid gällande författningar
vid skifte avsatts för skiftesdeiägarnes gemensamma behov, ävensom
därmed jämförliga ägor eller rättigheter, vadan de till lantmäteristaten hörande
tjänstemän på grund av sin vidsträckta praktiska erfarenhet i hithörande frågor
äro bäst skickade att yttra sig i ämnet. Det synes uppenbart oriktigt, att i fråga
om vården och dispositionen av dylika samfälligheter en enda delägare skall
kunna av illvilja eller oförmåga att bedöma frågan förhindra ett gagneligt
disponerande av desamma, oaktat de på grund av förändrade förhållanden icke
alls användas för sitt ursprungliga ändamål. Det finnes exempelvis här i Boden
breda och långa så kallade fätåg. Dessa hava ursprungligen legat i utkanterna,
men äro numera på grund av samhällets tillväxt belägna i själva hjärtat av detsamma.
Skulle ett område här med fördel kunna säljas exempelvis till byggnadstomt,
så bör det kunna ske, även om ett antal delägare sätta sig däremot, enär
ju området numera icke behövs för sitt ursprungliga ändamål. Tack vare stadsplanelagen
finnes visserligen, vad Boden vidkommer en utväg att annorledes
genomdriva ett lämpligt disponerande av dylik samfällighet, men å landsbygden
i övrigt saknas denna utväg. Och att ifrågasätta skifte å till exempel en samfällighet
om några kvadratmeters ytinnehåll och med hundratals delägare synes
bakvänt. Åtskilliga andra närliggande exempel, såsom då vid laga skifte avsatts
väg, som korsar en del skiften, eller sommarfähusplats, men dessa sedermera på
grund av förändrade förhållanden blivit onyttiga för det med dem ursprungligen
avsedda ändamålet, skulle kunna anföras, men det sagda må vara nog. För
hållandena kräva sålunda oundgängligen en lag, som inrymmer befogenhet åt förrättningsmännen,
om de finna det nödvändigt för en formlig skiftesläggning och
en lämplig indelning av ett hemman i övrigt samt det kan ske utan olägenhet,
att, efter det förrättningen vederbörligen kungjorts, verkställa ägoutbyte. Rätt
till klagan bör vara förbehållen den, som därtill finner fog. Klagan bör föras
hos ägodelningsrätten, sammansatt på det sätt, som föreslås i den ifrågasatta nya
skiftesstadgan. Göres invändning under det själva förrättningen pågår, synes

159

denna böra uppskjutas och saken hänskjutas till den på nyssnämnda sätt sammansatta
ägodefningsrätten. I de fall, då frågor av nu ifrågavarande beskaffenhet
icke lämpligen böra avgöras av förrättningsmännen, synes bestämmanderätt böra
tilläggas majoriteten av delägarne i samfälligheten. Därvid synes beträffande
by- och sockensamfälligheter hittills gällande praxis kunna tillämpas i fråga om
former, som böra användas för åstadkommande av överläggning och beslut. I
fråga om andra samfälligheter synes det böra åläggas delägarne att inom sig utse
en person, som har att sammankalla dem och leda deras förhandlingar m. m.
Rätt till klagan, förslagsvis hos vederbörande domstol, synes även i detta fall
böra inrymmas åt den, som motsätter sig den föreslagna åtgärden.

Luleå fögderis kronofogdekontor den 25 augusti 1913.

B. Falk.»

160

Bilaga III.

Inkomna uppgifter angående förefintliga samfiilligheter och deras

liandhavande.

Förefintliga samfäiligheter.

Stockholms län.

Kronofogden i Svartsjö fögderi: Inom fögderiet torde numera icke existera
samfäiligheter för byar annat än beträffande fiske, utfartsvägar samt grus- och
myrtag.

Kronofogden i Södertörns fögderi: Samfäiligheter av angiven art finnas ej

i någon avsevärd omfattning inom fögderiet.

Förste lantmätaren: De inom länet förekommande, vid skifte av jord undantagna
samfäiligheter synas i allmänhet vara av ringa omfattning och värde.
De vanligast förekommande slagen äro vägar, grus-, sand- och lertag, stenbrott och
vattenställen ävensom, i skärgården, s. k. »notvallar», »gistplatser», »sjövist» och
båtplatser. Därjämte hava ej sällan vassar och stränder undantagits för gemensamt
behov eller soldattorp avsatts såsom samfällda antingen till hela skifteslaget
eller till vissa i detsamma ingående hemman. Slutligen har vid en del
skiftesförrättningar fisket utanför skifteslagets stränder bestämts skola gemensamt
brukas av skiftesdelägarna.

Uppsala län.

Förste lantmätaren: Över hela länet återfinnas vid skiftesförrättningar för
delägarnas gemensamma behov avsatta lägenheter, avsedda till sand-, grus- och
lertag, vattningsställen, byk-, kall- och brunnsplatser, ävensom dragon-, båtsmansoch
soldattorp. 1 enstaka fall, huvudsakligast i länets norra del, förekomma områden,
som avsatts till not- och båthusplatser, flottningskanal, lastageplatser, s. k.
gistvall, fiske, fisktramp, fäbodvall, väderkvarnsplats, utmål till vattenkvarn, kyrkogård
med vall. Dessutom torde någon eller några öar i Mälaren samt en del holmar

161

och skår i havsskärgården finnas, vilka antingen vid skifte avsatts för gemensamt
behov eller därvid lämnats oskiftade eller av annan orsak äro att betrakta såsom
samfällda för byalaget. Med undantag av nämnda öar i Mälaren äro de omförmälda
platserna i allmänhet av blott ringa omfattning och värde.

Södermanlands län.

Kronofogden i Vingåkers fögderi: Dylika samfälligheter finnas här icke

många, vanligen gemensamma grustag. . . ,

Förste lantmätaren: Förekommande samfälligheter äro i allmänhet av ringa

omfattning och betydelse.

Östergötlands län.

Förste lantmätaren: Inom länet förekommande samfälligheter äro endast

sadana, vilkas egenskap antydes i 10 kap. skiftesstadgan, såsom vägar och floddiken,
nödiga utrymmen för kvarnar och vattenverk jämte ställen för hämtande
av sten, sand, grus och torv och dylikt. På grund av skedd uppdelning förekomma
de dock icke till något avsevärt antal.

Jönköpings län.

Konungens befallning skavande: De bysamfälligheter av ifrågavarande be skaffenhet,

som för närvarande lära finnas inom länet, utgöras av områden för
o-rus-, sand- och lertäkt, vattenställen, kvarn- och sågverksbyggnader med tillhörande
sågbackar, planer för bysmedjor, bygator, varå slåtter upplåtes, badstugutomter
samt potatiskällare.

Kronofogden i Tveta in. m. fögderi: Här utgöres huvudsakliga delen av

ifrågavarande samfälligheter av områden för grus- och sandtäkt.

° Länsmannen i Tveta härads östra distrikt: Här förefinnes numera inga
andra bysamfälligheter än grustag.

Länsmannen i Vista härads lantdistrikt: Inom snart sagt varje by tinnes
samfälligheter, bland vilka oftast förekomma: plan för bysmedja, områden för
grus-, sand- och lertäkt.

Länsmännen i Mo härad: Här torde endast finnas kvarnlall och vatten -

ställen samt grustäkter.

Kronofogden i N. och S. Vedbo härads fögderi: Samfälligheter av ifrågavarande
art torde icke förekomma inom fögderiet.

Länsmannen i N. Vedbo härads l:a distrikt: Samfälligheter äro inom Rassmäte
by i Linderås socken vägarna genom byn, de s. k. bygatorna, samt ett till
badstugutomt och ett till potatiskällare undantaget område.

Länsmannen i N. Vedbo härads 3:e distrikt: Inom distriktet torde numera
icke finnas andra bysamfälligheter än kvarnfall och vattenställen samt ler- och
grustakter. ''

Länsmarncn i Ostra härads l:a distrikt: Inom distriktet nnnas av omiörmäld
art endast i regel obetydliga, för visst byalag eller skifteslag gemensamma
samfälligheter, såsom vattenställen och dylikt.

162

Kronofogden i Östbo härads fögderi: Byar lära finnas, där alla utägorna
aro oskiftade, t. ex. Bor i Yoxtorps socken.

Länsmannen i Östbo härads södra distrikt: Inom distriktet finnas inea
andra oysamfälligheter än ler- och grustag.

Länsmannen i Västbo härads l:a distrikt: Här finnes icke andra samfällisrheter
än nagra få utjordar ävensom ett fåtal för husbehov avsedda kvarn- och
sågverk med tillhörande s. k. sågbackar.

Förste lantmätaren: Vid skiften, som behandlats före 1827 års skiftesstadga
lorekommer understundom vid delningar inom s. k. skogelag, omfattande ett flertal
hemmans skogsmark, att större till avrösningsjord hänförliga ägotrakter lämnats
odelade, men flertalet dylika områden har sedermera antingen undergått delning
eller lörsalts såsom avsöndringar, i anledning varav lägenheter av dylik beskaB
lenhet numera knappast torde förekomma. Vid skiften gjorda undanta»'' för delägarnas
allmänna behov eller därmed jämförliga samfälligheter omfatta vanligast:
grus-, ler- och dy täkter, båt- och fiskeplatser, områden för kvarn eller säg, marknadsplatser,
soldat-, grenadjär- och husartorp m. m., av vilka slags lägenheter dock
de tre sistnämnda under senare tid till större delen antingen försålts såsom avsondnngar
eller indelats å vederbörande fastigheter. Av de vid skiften gjorda
undantagen äro en del marknadsplatser, såsom vid Värnamo och Grislaved, samt
mosstrakter av större omfattning — de sistnämnda stundom uppgående ända till
hektar och kunna anses vara mera värdefulla, varemot andra samlaHigheter
mera sällan överstiga en areal av ett hektar, men dock i anseende till
läge kunna äga ganska stort värde.

Kronobergs län.

Länsmannen i Upp vidinge härads övre distrikt: Samfälligheter tillhörande
socknar såsom skifteslag förekomma icke inom distriktet, däremot ofta grus- och
ligheferSaS°m SamfälId eSendom för helt byalag, någon gång även andra samfäl Jd>

df.• i Algutsboda kommunalnämnd: Inom kommunen förekomma ej nå »-ra
bysamfälligheter av nämnvärd utsträckning, med undantag av mindre vattenfall
vaka användas för kvarndrift.

Kronofogden i Kinnevalds och Norr vidinge härads fögderi: I fögderiet befintliga
samfälligheter utgöras av grus-, ler- och torvtag, vattenställen m. in., och
äro av obetydlig beskaffenhet.

Kronofogden i Sunnerbo härads fögderi: Inga sådana samfälligheter av vikt
och betydelse finnas här.

Förste lantmätaren: Förutom nödiga vägar och gator utgöras de vid skiftestörrättningar
avsatta allmänna undantagen av sand-, grus-, ler- och torvtäkter
utmål för kvarnar och sågverk, båtplatser, vattenställen och marknadsplatser. De
kunna icke anses vara av större omfattning eller värde.

Kalmar län.

Förste lantmätaren: Inom länet vid skifte undantagna områden bestå huvu
sakligast av sandtag, grustag, lertag, dytag, såg- och kvarnplatser, stenbrott,
s. k. svinvallar, notplaner, vatten planer, hamnplaner, fisklägen m. m. De äro
med undantag för stenbrott och svinvallar, som i vissa fall innehålla relativt störa

163

områden, i regel av mindre omfattning. Dessutom förekomma soldat-, grenadjär-,
husar- och båtsmanstorp, vilka äro samfällda dels för hela byalag, dels för ett
eller flera bemmansnummer inom by och av betydligt varierande ägovidd, dock
sällan torde överstiga ett tiotal hektar.

Gottlands län.

Förste lantmätaren: Inom länet, där laga skifte numera övergått nästan
all mark, har i allmänhet endast i mindre omfattning undantagits mark för gemensamt
behov. Sådan mark utgöres av sandtag, grustag, stenbrott (kalk- och
sandsten), kvarnplatser, vattenställen (bryor), sejdesplatser (tjärdalar), släketäkter
(tångtäkter). Alla med undantag av de sistnämnda samt en del sandstensbrott
å södra delen av ön äro i allmänhet av mindre omfattning och ringa värde.

Kristianstads län.

Förste lantmätaren: Särskilt vid äldre skiften avsattes ofta samfälligheter

av större eller mindre omfång under rubriken torvjord eller torvmosse; i regel
hava de dock sedermera uppdelats. I övrigt förekomma de vanliga slagen: kvarnplatser,
grus-, ler- och sandtag, vattningsställen m. m. dyl., och ej sällan hava
kommunerna inköpt skolhusplatser och dyl.

Malmöhus län.

Kronofogden i Oxie och Skytts härads fögderi: De samfälligheter, som
förefinnas inom fögderiet, såsom en och annan markväg, ler-, grus-, sand- och torvtäkter,
vattningar och strandmarksbeten, äro av mindre betydenhet.

Länsmannen i Oxie härads östra distrikt: Inom distriktet finnas följande

samfälligheter, nämligen en mindre väg, två vattenställen och femton grustag,
dock ingen av vidare värde.

Ordf. i Eskilstorps kommunalnämnd: »Eskilstorps Byemän N:o 25» äga en
allmänning om 175-86 ar åkerjord.

Ordf. i Hököpinge kommunalnämnd: Inom kommunen finnes endast oskiftad
s. k. strandmark.

Länsmannen i Skytts härads västra distrikt: Inom distriktet finnas ej andra
samfälligheter än ler-, grus- och sandtäkter, strandmarksbeten, vattningar samt
torvallmänningar, allt av ganska ringa betydenhet.

Ordf. i Skegrie kommunalnämnd: Inom socknen finnas tre samfälligheter,
som dock numera sakna all betydelse för delägarna gemensamt..

Ordf. i Västra Tomarps kommunalnämnd: Befintliga samfälligheter äro
av mindre betydelse.

Ordf. i Bodarps kommunalnämnd: Inom V. Yärlinge finnes en gemensam
grustäkt.

Ordf. i Fuglie kommunalnämnd: Några allmänningar finnas.

Ordf. i V. Vemmerlövs kommunalnämnd: Inom socknen finnas tre allmänningar,
en häradsallmänning, som förut skall hava varit avrättsplats samt två
grustäkter.

22—164039

164

Ordf. i Gyllc kommunalnämnd: Socknen kar såsom allmänning en vatten damm.

Kronofogden i Luggade härads fögderi: I de flesta socknar inom fögderiet
finnes för gemensamt behov avsatt mark. Den är i åtskilliga fall gemensam för
en hel socken, i andra fall antingen för vissa till ett s. k. markelag hörande byalag
eller^ för ett särskilt byalag eller slutligen för flera hemman eller hemmansdelar.
En samfällighet finnes, som gemensamt tillhör en socken och ett byalag
inom en annan socken. I regel hava samtalligheterna tillkommit för att tillgodose
skiftesdelägarnas behov av väglagningsämne såsom grus och strandmal samt av
tång, torv, sand och lera.

Länsmannen i Luggade härads norra distrikt: Inom distriktet, vars alla
socknar gränsa till havet, finnes till varje by utanför de delade ägorna mark,
som avsatts för gemensamt behov. I vissa socknar är den gemensam för hela
socknen, i andra delad mellan vissa till ett s. k. markelag hörande byar, i några
enstaka fall delad mellan varje särskild by.

Ordf. i Allerums kommunalnämnd: I socknen finnas flera sådana sam fälligheter.

Ordf. i Välinge kommunalnämnd: Med undantag av vissa s. k. strand lotter,

som vid laga skifte tilldelats ägarna av de olika mantalen, men brukas
gemensamt, i synnerhet av ägarna till de mindre hemmanen och småbruken, förekomma
ej inom socknen några samfälligheter.

Ordf. i Mörarps kommunalnämnd: I Kropps socken och Hjortshögs by
finnes ett område om c:a 1 hektar, med även inom Mörarps socken bosattta delägare.

Länsmannen i Luggade härads östra distrikt: Inom distriktet finnas åtskilliga
bysamfälligheter, huvudsakligen grustag, mossar och jordområden. Av sistnämnda
slag äga Bjuvs socken och Ljungsgårds by gemensamt 25 tnld odlad jord.

Länsmannen i Lmygude härads västra distrikt: Samfälligheter av ifrågavarande
slag förekomma i form av grustäkter samt oskiftad moss- och strandmark.

Kronofogden i Torna och Bara härads fögderi: Inom fögderiet finnas åtskilliga
samfälligheter av avsett slag. De utgöra smärre områden samt bestå av
grus-, ler-, tång- och sandtäkter, vattenställen och dyl. Var för sig representera
de obetydliga värden.

Ordf. i Hardeberga kommunalnämnd: Inom kommunen finnas en hemmanen
n:ris 1, 2 och 3 Tygelsjö gemensamt tillhörig skolhusplats om 0,0926 har, samt
tvenne vattningsdammar, som torde gemensamt tillhöra Tygelsjö byamän.

Ordf. i Bjällerups kommunalnämnd: Inom socknen finnas två byalag, Stora
och Lilla Bjällerups by. Båda hava en samfällighet, den förra en äng och den
senare en grustäkt.

Lverlövs kommunalnämnd: Inom socknen förekomma på skilda ställen
små lertäkter och grustag, tillhopa fem å sex tnlds rymd.

Kommunalnämnden i S. Sandby: Inom socknen finnas endast mindre jordlotter,
huvudsakligen avsedda att förse byamännen med grus, lera m. m. dyl.

Länsmannen i Torna härads västra distrikt: Här förekomma inga stora
allmänningar, men i de flesta byarna finnas mindre sådana, såsom grustäkter,
vattenställen och strandallmänningar, där tång och sand avhämtas.

Länsmannen i Bara härads östra distrikt: Här finnas sexton dylika samfälligheter,
de flesta grus- och lertäkter och omfattande en mindre areal om högst
l1/2 tnld, alla av mindre värde.

165

Ordf. i Görslövs kommunalnämnd: Inom Nordanå by finns en mindre
grustäkt.

Ordf. i Brågarps kommunalnämnd: I Gullåkra by finnes en samfällighet,
benämnd byns vattning.

Ordf. i Nevitshögs kommunalnämnd: Två byvattningar finnas, en i Staffanstorps
och en i Nevitshögs by.

Ordf i Lomma kommunalnämnd: Karstorps och Yinstorps byars åbor äga
var för sig gemensam strandrätt vid sjön.

Länsmannen i Frosta härads norra distrikt: Grus- och lertag finnas samt
fiskerättigheter, gemensamma för jordägarna inom de olika byarna.

Länsmannen i Färs härads norra distrikt: Här finnas områden, i månget
fall av ganska ansenlig areal, vilka avsatts till grus- och lertag, skoltomt, kvarnplats
och mera dylikt.

Länsmannen i Färs härads södra distrikt: Inom orten finnas samfälligheter
vilka avsatts till skolplats, grustag, lertag, plats för brytstuga, på tid då linodling
ännu förekom, plats till hus för torkning av malt, vattningsplats och på
något ställe gatumark. .

Länsmannen i Ljunits härad: Inom häradet finnas följande samfälligheter:

i Yillie socken en källa i Villie by, i V. Nöbbelövs socken en grustftkt i Mossby
by, i Sjörups socken en grustäkt för hela socknen, i Katslösa socken fyra mindre
grustäkter, i Barkåkra socken ett stycke samfälld strand vid havet för sandhämtning,
i Snårestads socken en grustäkt och. eu källa.

Kommunalnämnden i Kvistofta: A n:r 12 och 17 i Kvistofta tinnes en

liten del bysamfälligheter.

Kommunalnämnden i Herslöv: Inom socknen finnes en för Hilleshögs by
gemensam strandrätt med tillhörande fiske.

Kommunalnämnden i Säby: Inom kommunen finnas allmänningsjordar, ut tagna

till vattendamm, skolplan och planteringsområde. Arealen av dessa är c:a
två hektar.

Kommunalnämnden i Vadensjö: Inom kommunen finnes en grustäkt.

Kommunalnämnden i Örja: Inom socknen finnas ett par mindre bysamfälligheter.
.

Kommunalnämnden i Asmundtorp: Inom socknen äger varje byalag sm samfällighet,
allt dock obetydligt och av mindre värde.

Kommunalnämnden i Tofta: Inom socknen finnes en äng,benämnd »Tjurmaden»
och tillhörig Tofta by, samt ett tångfall, som äges av Heljarps by.

Kommunalnämnden i Jiilleberga: Inom socknen linnes en bvsamfällignet i

Billeberga by och en i Värmö by.

Kommunalnämnden i Svålon: Inom socknen finnes en allmänning, den s. k.
tvättplatsen, om ett kapplands ägorymd.

Ordf. i Asks s:ns kommunalstämma: Inga andra samfälligheter finnas än

grusgravar och ett mindre jordområde, tillhörande Asks by.

Ordf. i Böstånga kommunalnämnd: Inom socknen finnas bysamfälligheter

om tillhopa 12 bär, nämligen i Kolema by tre lertäkter, två grustäkter och tva
fadrifter, i Härsnäs by fyra grustäkter, en lertäkt, två kvarntall och en fädrift
samt i Éöstånga by två grustäkter.

Ordf. i Hallaröds s:ns kommunalnämnd: Här finnas mindre grustag, lertag,

166

tvätt- och vattningsställen och dyl., alla av ringa omfattning och i de flesta fall
alldeles värdelösa.

Länsmannen i Onsjö härads södra distrikt: Inom distriktet finnas bysarnfälligheter
av ringa omfattning och helt liten betydelse i ekonomiskt avseende.
De avse huvudsakligen sand- och grustäkter.

Ordf. i Remmarlövs kommunalstämma: Byn äger två små bitar jord samfälligt.

Kommunalstämman i Virke: Socknen har en grustäkt.

Kommunalstämman i R orre äling c: 1 Norrvidinge by finns en grustäkt om
c:a 2 tnld, i flrää by en grustäkt om c:a 1 tnld, i Gissleberga by en grustäkt om
c:a 3 tnld och i Håstenslöv by en grustäkt om c:a 1 tnld.

Kommunalstämman i Södervidinge: Inom socknen finns en allmänningsjord,
utgörande c:a 3 tnld grusjord.

Ordf. i V. Karahy kommunalstämma: I Henkelstorps by finns en sandjord,
antagligen ^ avsedd till grustäkt, och tillhörande fyra av byns sex hemmansnummer;_
i Håkanstorps by en allmänning, som användes till skoltomt; i oKaraby by
fem jordstycken, därav en grustäkt, en lertäkt och de övriga åker; i Ålstorps by
ett åkerstycke, en grustäkt, en lertäkt, ett stycke sandjord samt en strandremsa
till tångtäkt.

Ordf. i Saxtorps kommunalstämma: Socknens bysamfälligheter utgöras av
tångvallar, c:a 50 tnld, skogsplantering c:a 3 tnld, skolplan c:a V2 tnld, samt
byvägar.

Kommunalstämman i Hofterup: Följande samfälligbeter finnas inom socknen,
nämligen kyrkogård, vattningsplats, tångtäkt och två lertäkter, av vilka
den ena tagits till skolhustomt.

Kommunalstämman i Barsebäck: Såsom samfälligheter inom socknen äro
undantagna ett lertag, skolbusplats, kyrkogård och en allmän vattning.

Ordf. i Löddelcöpingc kommunalstämma: Vid skifte med Löddeköpinge

by hava som gemensamma avdrag undantagits: Vikskögs fiskläge, innehållande
c:a 16 tnld, Wållbäcken (fiskrikt vattendrag), roteringshagarna samt åtskilliga
grus- och lertäkter.

Lörste lantmätaren: De vid enskifte eller laga skifte inom länet tillkomna
utmål hava i allmänhet undantagits till vägar, avlopps- och floddiken, stenbrott,
kvarnar, vattenverk, platser för hämtning av sten, sand, ler, märgel, grus, torv
eller tång, områden för skyddande av kulturhistoriska minnesmärken, plats för
kyrka, begravningsplats, marknadsplats, avrättningsplats, brunn, vattningsställen,
plats för skola och fattighus. Vidare undantogos vid de grundläggande skiftena
områden, som då voro besvärade av flygsand eller översvämningar, vilka dock
sedermera i regel undergått skifte. Enahanda torde förhållandet vara beträffande
de områden, som vid enskiftena undantogos till torvskörd samt de till dem hörande
»sätterum». — Ett särskilt förhållande är rådande beträffande den s. k. gatumarken
eller den mark, som är belägen närmast omkring hemmanens åbyggnader och
på grund därav ei kommit att brukas till åker. Å denna mark hava redan tidigt
hantverkare, daglönare och orkeslösa personer fått slå sig ned och uppföra bostäder.
När så enskiftena kommo, skedde i regeln en uppdelning av denna gatumark
på det. sätt, att de sålunda tillkomna torpen uppdelades på de olika hemmansnumren
i byn.^ 1 åtskilliga fall har emellertid sådan uppdelning ej kommit
till stånd. I den mån dessa torp ej motsvaras av kamerala enheter torde desamma

167

fa anses såsom en byns eller skifteslagets egendom. — Förhållandet torde kunna
anses fullt analogt beträffande vissa fiskelägen. — Till områden av. nu antytt
slag torde ock böra räknas tvisteparker. I enstaka fall torde nämligen skifte
hava verkställts utan avseende på att tvist uppstått angående skifteslagets äganderätt
till visst område. Därigenom har uppenbarligen kunnat bildas en samfällighet
till skifteslaget. — Såsom samfälligheter till by eller skifteslag måste dessutom
räknas mark, som vunnits genom sjösänkning. — I den mån vattenområde
ej undergått delning torde mark, som tillkommit genom uppgrundning, få anses
såsom en byns eller skifteslagets samfällighet. — Enahanda torde förhållandena
vara beträffande själva vattenområdena i havet, i insjöar eller åar. Mera undantagsvis
torde nämligen vid skifte inom by några bestämmelser hava träffats, på
grund varav vattenområdet numera kan anses skiftat. De torde på grund därav
få anses såsom en byns eller skifteslagets gemensamma egendom. — Bland de
uppräknade områdena torde till de mera värdefulla böra räknas gatumarker, marknadsplatser,
vissa fiskelägen, strandmarker, tvisteparker, landvinningar och vattenområden.
Vid skifte eller annorledes tillkomna byalagets rättigheter förekomma
mera sällan och hava i regel tillkommit för något av de ändamål, som
finnas angivna i § 66 av skiftesstadgan.

Hallands län.

Förste lantmätaren: Förekommande samfälligheter av större omfattning

och värde bestå av torvtäkter med torkplatser, tångallmänningar och flygsandsfält.
Av tångtäkterna hava i allmänhet de större och mera värdefulla ej utbrutits vid
laga skiftesförrättningar utan av ålder varit samfälligheter för flera hemman
elfer byar och utgjort särskilda skifteslag. Tångallmänningarna hava i allmänhet
undantagits vid storskiften och laga skiften.

Göteborgs och Bohus län.

Förste lantmätaren''. Ifrågavarande samfälligheter äro dels fisklägen och
dels andra platser vid havsstranden, vilka för skilda ändamål avsatts, stundom
blott av det skäl, att marken i anseende till dess välbelägenhet icke kunnat med
annan jord jämföras. Av mera allmän och större betydelse är härvid utom fisket
att nämna den i länets fem norra härader utmed kusten förekommande bergai-ten
granit, som där utgör föremål för en större industri och export. Vid skifte hava
delägarna uti föreningen om grunderna plägat intaga den bestämmelsen, att oavstt
skiftet av marken, all förefintlig brukbar granit för gemensamt tillgodogörande
allt framgent undantages. På liknande sämjemetod tillgodogöra sig skifteslagen
övriga samfälligheter och rättigheter.

Älvsborgs läu.

Förste lantmätaren: De vanligast förekommande undantagen för delägarnas
allmänna behov äro sådana, som omnämnas i 66 § skiftesstadgan, dock med undantag
av linsänken, som icke förekomma här på orten. Sådana ägor, som från
laga skifte eller hemmansklyvningar uteslutits från delningen, äro oftast redo -

168

visade som gemensamma undantag, likaså soldatstommar; däremot omnämnas
fisken och vattenfall mera sällan i skifteshandlingarna. En och annan gång hava
bland allmänna undantag redovisats ägor till »planterhagar».

Skaraborgs län.

Förste lantmätaren: De för gemensamt behov undantagna eller därmed

jämförliga samfälligheter äro dels sädana, som äro samfällda för hela socknar
eller delar därav, dels sådana som äro samfällda för hela byalag eller delar därav
samt dels sådana som äro samfällda för enskilda hemman eller hemmansdelar. —
De ägor, som äro samfällda för hela socknar eller delar därav, bestå i re^el av
vit- eller högmossar, ofta innehållande arealer av upp till 500 ä 600 tunnland''
och därutöver. Dessa mossar lämna i allmänhet ringa odlingsmöjligheter och
utnyttjas, dock endast om de äro belägna i omedelbar närhet av kommunikationsleder,
huvudsakligen till torvströberedning samt kunna i allmänhet ej anses
representera några större värden. Dylika samfällda mossar förekomma i ett stort
antal socknar, endast ett fatal har uppdelats. *— De ägor, som äro samfällda för
hela byalag eller delar därav, utgöras förutom av sand-, grus- och lertag och
andra dylika samfälligheter, av s. k. fädrevar och svintåar, vilka, avsedda att
användas till samlingsplats för kreaturen vid deras förande till och från beteshagarna,
i allmänhet äro av mindre omfång — omkring 6, 8 å 10 tnld — samt
bestå av mark av mindre värdefull beskaffenhet. Förutom soldat- och husartorp
förekomma även s. k. bysmedsboställen, vilka innehålla eu areal av omkring 1 ä
2 tnld tomt- eller åkerjord. — De ägor, som äro gemensamma för enskilda hemman
eller hemmansdelar, utgöras dels av mindre områden till sand-, grus- eller
lertag, dels av mark, vilken anslagits till husar- eller soldattorp.

Värmlands län.

Länsmannen t Lärnebo härad: Inom häradet finnas vid alla hyttor s. k.
«nyttbleck», som avsöndrats från hemmanen till förmån för masugnsdriften. Da
denua drift vid de flesta hyttor numera nedlagts, återstår för delägarna gemensamt
hyttblecket med till hyttan hörande värdefulla vattenfall.

Länsmannen i Nedre Fryksdals västra distrikt: Vid laga skiften och hemmansklyvmngar
har mark vid så gott som alla förrättningar avsatts för gemensamt
behov och olika ändamål, såsom till sand-, grus- och lertäkter, myrtag, lasta^epiatser,
båtplatser, vattenställen, vattenfall m. m. °

Länsmannen i tryksdals östra distrikt: Med undantag av soldattorpen

finnas här i orten endast små och obetydliga bysamfälligheter, såsom sand-, erusoch
lertäkter. ’ 6

Förste lantmätaren: Förutom de i skiftesstadgan 66 och 67 §§ omtörmälda
samfälligheter, varibland taljstensbrott, blekeplatser och linsänken dock här saknas
samt mark, som avsatts i enlighet med § 6 i kung! förordningen den 29 novem-kb7
angående forntida minnesmärkens fredande, förekomma en hel del samlälligheter
avsatta för skilda ändamål. Sådana samfälligheter äro huvudsakligen:
soldattorp, fäbodvallar, skolhusplatser, upplagsplatser för timmer eller annat trävirke,
båtplatser, källor och brunnar med utmål, dammfästen med ovanliggande

169

område för uppdämning av vatten i ocli för timmerflottning; s. k. strandbrott, d.
v. s. en landremsa längs vattendrag, där skärning och ras i stranden ofta förekomma;
s. k. timmerlöp eller sådana ställen på branta stränder, dit timmer med
fördel kan forslas för att därefter rulla eller glida direkt ned på vattnet eller
upplagsplatsen; »landtramp», där avsevärd skada åstadkommes genom flottningsarbetet;
längs säterstigar avräknade områden av ända till 18 meters bredd, varifrån
skog avsetts att tagas till underhåll av spänger, kavelbroar och andra broar
efter stigen; fägator med eller utan större mötesplatser för kreaturen samt slutligen
större och mindre vattendrag, sjöar och tjärnar. Vid äldre skiften hava
ofta större och mindre vattenområden samt åtskilliga såsom odugliga ansedda ägor
—företrädesvis mossar och dyl. — icke alls redovisats i beskrivning eller på sådant
sätt, att osäkerhet råder, huruvida dessa vatten och ägor skola anses från
delningen uteslutna eller avsatta för samfällt behov eller i enlighet med 80 §
skiftesstadgan såsom impediment tillhöriga den eller de ägolotter, inom vilkas
gränser de äro belägna. Under förutsättning att dessa vattenområden få anses
samfällda och då vid nyare laga skiften vattnen i regel redovisats som samfälligheter,
torde vattenområdena utgöra den åtminstone till areal största gruppen
av samfälligheter. Största antalet samfälligheter utgöra antagligen vägarna.
Säkerligen förekommer ett mycket stort antal längre eller kortare vägar eller vägstycken,
som numera sakna allt berättigande såsom samfälligheter, emedan den
vid skifte därtill utlagda marken aldrig fått sådan användning eller behovet av
vägen upphört. Av de vid skiftesförrättningar avsatta samfälligheter torde soldattorpen
hava största värdet, och av sådana synes i regel finnas ett inom varje
hemman. Torpen hava ofta fått betydliga områden och i länets skogrika delar
ofta även särskilda, numera värdefulla skogsskiften. Soldattorpen äro emellertid
numera i stor utsträckning försålda till enskilda, i sin helhet eller delvis. Övriga
samfälligheter torde i allmänhet ej vara av större omfattning eller värde. I
vissa fall kan dock ett dylikt område hava stort värde på grund av sitt läge
i förhållande till stad eller annat större samhälle eller vid vattenfall eller på
annan plats, lämpad för industriell anläggning och dylikt, eller vid större kommunikationsled
o. s. v. Någon samfälld mark, som icke alls undergått skifte, torde
endast i något enstaka undantagsfall förekomma. Yad beträffar samfällda rättigheter,
så har vid såväl laga skiften som hemmansklyvningar i regel träffats
den överenskommelsen att delägarna hava rätt att för skogskörsel'' fritt färdas
varandras skogsmark med villkor att avsevärd skada ej åstadkommes. Denna rätt
är stundom inskränkt till förut brukliga vintervägar.

Örebro län.

Förste lantmätaren: De områden, som vid skiftesförrättningar unuantagits
för delägarnas allmänna behov, hava i regel varit avsedda till gator, vägar och
avloppsdiken* till hämtning av sand, grus, ler, torv eller dyjord samt till stenoch
kalkbrott. Dessutom har vid flertalet skiften avsatts för skifteslaget i sin
helhet eller delar därav gemensam jord till soldat- eller husartorp. Ett annat
slag av samfälligheter är sådana, som uppstått därigenom att skifteslaget tillhörig
jord eller lägenhet icke intagits i skifte. Jord som här avses torde emellertid
i regel, för så vitt den ej sedermera blivit skiftad, åtminstone vara sämjedelad.
I vissa fall kvarstå dock ännu dylika samfälligheter. Till de mera värde -

170

fulla sådana torde vara att räkna landvinningar, som uppstått efter de bär verkställda
betydande vattenavledningarna, särskilt vad angår sjöarna Hjälmaren och
Kvismaren, men även beträffande åtskilliga andra sjöar. Aven vattenfall hava
vid skiftena i regel lämnats oskiftade och ännu kvarstå åtskilliga, ehuru kanske
av mindre betydenhet eller ännu ej utnyttjade, i gemensam ägo. Slutligen hava
vid många storskiften och äldre skiften mossar eller eljest såsom oduglig ansedd
mark icke redovisats eller från delningen uteslutits, och förhållandena beträffande
särskilt mossarna äro ofta sådana, att de måste betraktas såsom tillhörigheter till
hela skifteslaget. Vad beträffar omfattningen och värdet av nämnda slag av
samfälligheter, så torde landvinningarna särskilt efter Hjälmarens och Kvismarens
sänkning komma i främsta rummet, då dessa vanligen omfatta betydligt större
areal än de vid laga skiftet för gemensamt behov undantagna områdena tillsammans
och nu bestå ej allenast av skogbärande mark samt äng och sjöslåtter utan
även delvis av åkerjord. Fiskevattnen i Hjälmaren, av vilka en del ännu icke
skiftats, hava varit synnerligen värdefulla, särskilt innan den s. k. kräftpesten
utrotat de förr i stor myckenhet förekommande kräftorna, och torde dessa fiskevatten
så småningom, sedan en inplanterad ny kräftstam tillväxt, återfå sina
förra värden. • Soldat- och husartorpen hava ett ej obetydligt värde, men många
av dem äro numera efter försäljning i enskild ägo. Även samfällda mossar hava
i vissa fall fått ett ej oväsentligt värde i följd av deras lämplighet för torvströtillverkning.
Sådana mossar kunna ock till arealerna vara ganska stora. Samfällda
kalkbrott kunna under förutsättning av god tillgång på kalksten och ej
alltför långt avstånd till järnvägsstation hava ett ganska betydligt värde, enär
god avsättning för skilda ändamål finnes i orten. Slutligen äro grus- och lertag,
andra samfällda platser ävensom gator och vägar ej sällan för sitt ändamål otjänliga
eller ej vidare behövliga, men kunna däremot av skilda orsaker hava ganska
högt försäljningsvärde. Detta är i särskilt hög grad fallet i närheten av städer
och köpingar, i uppväxande municipalsamhällen och i närheten av järnvägsstationer
eller annat järnvägsområde.

Västmanlands län.

Förste lantmätaren: De samfälligheter, som vid skifte av jord inom länet
avsatts för gemensamt behov, utgöras i allmänhet av — förutom vägar o. dyl. —
grus-, sand-, ler- och myrtäkter, vattenställen samt områden avsedda för tomtplatser
och planteringsland för dels tjänstgörande soldater och dels avskedade
soldater samt änkor efter sådana, vilka sistnämnda områden benämnas avskedsjord.
Dessutom förekommer i mera enstaka fall att nödiga utrymmmen avrösats för
kalkstensbrott, såg-, kvarn- och hyttplatser, m. fl. dylika lägenheter. Dylika samfällda
platser, som i allmänhet äro av ringa ytvidd och värde, hava emellertid
i stor utsträckning försålts och avsöndrats från sina stamhemman.

Kopparbergs län.

Förste lantmätaren: Inom länet förekommer en mångfald samfälligheter

av ifrågavarande slag. De kunna i avseende å dispositionen uppdelas i tvenne
grupper, nämligen: l:o) undantag av mark, som i anslutning till lagbestämmelser

171

avsatts för tillgodoseende av vissa allmänna behov, varav de enskilda hemmanen
varit för hemmansbruket beroende, såsom grus-, ler-, dy-, sten-, kalk- och torvtag,
kvarn-, såg- och båtplatser samt vägar, avloppsdiken och vattningsställen m. m.;
och 2:o) marker, som med eller utan anslutning till givna lagbestämmelser vid
förrättade skiften lämnats odelade, såsom sockenallmänningar eller besparingsskogar,
sjöar, vattendrag, strömfall, s. k. svinvallar och andra trakter, som på grund av
mera tillfälliga omständigheter, såsom skedd avverkningsupplåtelse eller annan
försäljning, för beredande av odlingsmöjligheter, för anordnande av nya fäbodställen,
för undvikande av ökning i skifteskostnaderna, m. m. lämnats oskiftade.
Bägge grupperna sönderfalla ytterligare i trenne huvudavdelningar, nämligen: a)
allmänna undantag, d. v. s. undantag, som avsatts för alla delägares eller hemmans i
skifteslaget gemensamma behov och vari sålunda ett vart hemman i skifteslaget
äger andel; b) enskilda undantag, d. v. s. undantag, som avsatts för vissa delägares
eller hemmans särskilda behov och vari således endast nämnda delägare ellér hemman
äga andel; och c) områden, som utan behörig redovisning i skifteshandlingarna
lämnats odelade. De under ko) angivna undantagen äro i regel av inskränktare
omfattning och nödvändiga för hemmansbruken. De under 2:o) angivna områdena
äro ofta av mycket stor ekonomisk betydelse. Utom sockenallmänningarna och
besparingsskogarna, vilka tillkommit på grund av särskilda föreskrifter, hava
övriga undantag inom grupp 2:o) tillkommit genom ofullständigheter eller olagliga
inskränkningar vid skiftesförrättningars utförande, men jämväl finnas helt och
hållet fristående samfälligheter, som icke undergått skifte. En betydande del inom
denna grupp utgöres av s. k. svinvallar eller vid verkställda åbodelningar av
skogsmarken inom eller omedelbart invid den inhägnade inägojorden avsatta områden,
i regel tillkomna väsentligen i syfte att lämna företagsamheten fria händer
att där utföra odlingsarbeten samt någon gång även i syfte att genom skogens
tillbakahållande bereda friare tillträde å åkergärdena för sol och vind. En annan
och kanske nog så kraftig anledning till uppkomsten av dessa svinvallar torde
böra sökas i de tekniska svårigheter, som varit förenade med deras skiftande. Genom
å dessa undantag verkställda odlingar hava skifteslagens åkerarealer i icke
oväsentlig grad ökats, och undantagen hava jämväl i viss mån tagits i anspråk
för gårdsplatser eller annat bebyggande. En annan kanske ännu mera betydande
del av de under 2:o) angivna undantagen utgöres av skogsområden, som på grund
av en tillfällig disposition (utarrendering på viss tid m. m.) uteslutits frän skifte.
Dessa områden äro i regel belägna på ut- eller fäbodskogar och ägas ofta till
övervägande delen av något trävaraaktiebolag. Inom länets storskiftade socknar
bär en mångfald s. k. sockenundantag avsatts, såsom myr- och dytag (i vissa
socknar till betydande vidder), grus-, sand- och lertag, mjågningsristag (till beräknad
utskärning av älvar och åar), flygsandsfält, vägar, kvarnplatser m. m. m. m.

Gävleborgs län.

Förste lantmätaren: Förutom för de i 10 kap. av skiftesstadgan omnämnda behov
hava vid de tills för fä år sedan avslutade laga skiften å inägojord eller särskilda
skogstrakter ofta beslutats undantag av mark dels till linsänkeplatser,
dels till båtsmansjordar inom kustsocknarna och till soldatjordar inom de längre
in i landet belägna socknarna samt dels till vaJlsamfälligheter å utskogarna större

23—104039

172

eller mindre områden omkring de vanligen hopgyttrade fäbodhnsen ävensom dels
rättighet för delägarna inom de särskilda skifteslagen att fritt färdas över varandras
skogsskiften för skogsprodukters framforsling utan att mark till vägar
hehövt avräknas. Undantagen till rotejordar för båtsmän och soldater samt till
vallsamfälligheter hava i allmänhet större sammanhängande omfattning och fördenskull
ett högre värde än de platser, son avsatts för de i skiftesstadgan uppräknade
behov.

Västernorrlands län.

Förste lantmätaren: De samfälligheter, som vid skiften blivit för delägar nas

gemensamma behov undantagna, utgöras i allmänhet — förutom av vägar och
diken — av ler-, sand-, grus-, mjöla (mjuna-) och myrtag, såg-, båt- och upplagsplatser,
fäbodvallar med därintiil belägen skogsmark, båtsmanstorp och strandremsor
med vattenrätt därutanför ävensom not- och gistplatser, varförutom fiskevatten,
annat vattenområde och strömfall icke annat än i sällsynta undantagsfall
ingått i skifte av jord eller undergått särskild delning. Av dessa samfälligheter
hava fiskevattnen, strömfallen, fäbodvallarna och båtsmanstorpen, i regeln
den största arealen. De i förhållande till ytvidden värdefullaste samfälligheterna
torde utan gensägelse vara strömfallen och de därintiil till äventyrs undantagna
strandremsor, vilka samfälligheter svårligen i något fall låta sig skiftas
utan förfång.

Jämtlands län.

M. Skog, Älvros: Vid laga skifte inom kommunen och skifteslaget gjordes
allmänna undantag såsom grustag för hela skifteslaget, jord- och myrtag för vissa
hyar och hemman samt kvarn-, sågplatser och dylikt för vissa hemman.

Länsmannen i Hede distrikt: Inom varje skifteslag har avsatts undantag
för delägarnas gemensamma behov, såsom till vägar, myr- och grustag, potatisåkrar,
upplags-, byggnads-, kvarn- och sågplatser m. m.

Förste lantmätaren: I länet hava vid lantmäteriförrättningar för delägarnas
allmänna behov i huvudsak avsatts de i 66 § gällande skiftesstadga omnämnda
lägenheter, d. v. s. 1) gator och vägar; 2) grus-, ler-, sand-, myr- och dytag jämte
stenbrott; 3) vattenställen och båtplatser; 4) upplags- och fiskeplatser; 5) kvarnoch
sågplatser; varjämte i vissa fall undantagits bodvallar och samlingsplatser
för fädrifter, skolhusplatser, hälsokällor med områden jämte det allmännaste av
allt, rättigheten att färdas över annans mark. Vad beträffar de i riksdagsskrivelsen
omnämnda »lägenheter av liknande art» ävensom rörande oskift mark, för
vars förvaltning särskilda bestämmelser ej utfärdats, torde den förra av dessa
kategorier näppeligen här förekomma och den senare representeras av sådan skogsmark,
oftast bestående av fyllnads- eller ökeskattsjordar, som jämlikt skiftesstadgans
78 § lämnats oskiftade. De enligt 66 § skiftesstadgan omnämnda lägenheter
äro av i allmänhet ringa omfattning och till övervägande del av mindre
värde, varemot fyllnads- och ökeskattsjordarna i regel hava såväl betydande
storlek som värde.

173

Västerbottens län.

Förste lantmätaren: »För att kunna lämna en översikt om de i detta län
vanligen förekommande samfällig}!eter har genomgatts ett större antal arkivakter
rörande förrättade skiften och andra jorddelningar inom länets samtliga socknar.

Samfälligheterna kunna indelas i dels sådana, som vid jorddelningsförrättningar
avsatts på grund av bestämmelserna i 66 och 67 §§ skiftesstadgan, dels
lägenheter, som vid sådana förrättningar undantagits utan att, pa sätt i nämnda
lagrum avses, vara erforderliga för delägarnes allmänna behov, och dels samfälld
mark. som icke ingått i skifte.

Till det första slaget av samfälligheter höra främst vägar och aiken samt
vidare platser för hämtning av sten, sand, ler, grus, torv och dy, fiskelägen och
fiskeplatser, källor, brunnar och vattningsställen, vattenledningar, dammfästen och
färgplatser, lin- och hampsänken, blekplatser, platser för klädtvätt, sjöbod- och
båthusplatser, kvarn-, såg- och spånhyvelplatser, tjärdalsplatser, upplagsplatser,
strömfall med utmål samt sjöar och andra vattendrag, som avsatts för samfärdsel,
fiske och flottning.

Den därnäst åsyftade gruppen av samfälligheter omfattar bland annat soidatjord
samt på viss tid eller livstid upplåtna torplägenheter, byggnadsplatser,
sommarladugårds- och fäbodplatser, kyrkovallar och begravningsplatser, skolhustomter,
marknadsplatser, hamn och lastageplatser, utgrävniugs- och dikmngslägenheter,
urfjällsägor och ströängslägenheter, uppgrundning^, öar, holmar och
skår ävensom strandområden vid sjöar och havsvikar samt utefter flottleder. Utom
undantagen av mark hava även vissa rättigheter avsatts, såsom betes-, jakt- och

fiskerätt. .

Till det sistnämnda slaget av samfälld mark höra oskiftade s. k. tillöknings-
eller vederlagsmarker, ägor som icke intagits i skifte, däribland särskilt
vattenområden äro vanligt förekommande, oskiftade fisken o. s. v. Den art av
samfällighet, som beror på att ett skifteslags ägor ännu icke ens till någon del
undergått skifte, förbigås här, då den förevarande frågan icke torde avse sådan
samfälld mark.

När den pågående avvittringen inom de inre delarna av lappmarkerna avslutas,
tillkomma vidare dels skogsallmänningar, dels samfällda husbehovsskogar.
Sådana samfälligheters tillgodogörande och förvaltning normeras genom författningsbestämmelser
och genom reglementen, som komma att i vederbörlig ordning prövas
och fastställas, och torde för övrigt dylika agokomplexer icke vara jämförliga med
sådana samfällda ägor, som åsyftas i riksdagsskrivelsen.

Förutom de för hela byar eller skifteslag gemensamma samfälligheterna
förekomma även sådana, vari endast vissa av skifteslagets delägare hava del.
Dessa senare lägenheter torde få anses i allo jämförliga med bysamfälligheter.»

Norrbottens län.

Förste lantmätaren: »Vid skifte av jord för delägarnes i ett skifteslag gemensamma
behov undantagna ägor äro av mångahanda slag och omfattning.
l:o) områden för sommar- och vintervägar, avsedda att bereda delägarne i skifteslaget
tillfälle att städse åtkomma sina ägoskiften och därå utföra odlingsoch
annat arbete samt därifrån avhämta jordbruksalster och skogsprodukter

23f—164039

174

ävensom att bereda möjlighet för byalagets och angränsande skifteslags delägare
samt allmänheten att framkomma till andra orter;

2:o) områden för avloppskanaler och avloppsdiken, avsedda att på lämpligaste
sätt möjliggöra utdikning och torrläggning av sjöar och vattensjuka trakter;
3:o) områden för röt- och myrtag, sandtag, lertag, kalkstens- och täljstensbrott
m. fl. dylika, avsedda att bereda delägarna i skifteslaget tillfälle att därifrån
för husbehov ayhämta ämnen, som äro erforderliga bland annat för underhåll
in. m. av hus, jord och vägar;

4:o) områden för fiskelägen, blekeplatser, linsänken, upplagsplatser, båtplatser och
dammfästen m. m., avsedda till att i av namnen framgående ändamål bereda
delägarne utväg att utnyttja därför särskilt lämpliga platser;

5:o) samfälligheter, såsom kvarnfall, fiskevatten, jakträtt m. m., avsedda att bereda
delägarne delaktighet i sådana rättigheter, som eljest genom skifte ej kunde
beredas dem.

6:o) områden, avsatta till fäbodvallar, skolhustomter, skjutbanor m. m. dylikt, som
enligt gällande skiftesstadga ej vid skifte bort undantagas, men likväl undantagits
för delägarnes allmänna behov.

Förutom dessa vid skiften avsatta samfälligheter finnas sådana områden,
som ej i skiftet intagits, och följaktligen fortfarande tillhöra skifteslagets delägare
gemensamt.

De i'' första punkten omnämnda vägar hava i allmänhet vid tiden för skiftets
verkställande utlagts med hänsyn till då för handen varande förhållanden,
men genom under tidernas lopp utförda större utdikningar, anlagda järnvägar,
lands- och bygdevägar samt andra omständigheter hava många vid skiftet
avsatta och därefter nyttjade byavägar förlorat sin betydelse och blivit ändamålslösa
för skiftesdelägarne, varemot andra nya vägar måst anläggas för att delägarne
i ett skifteslag skulle på ■ lämpligt sätt kunna draga nytta av de nya
kommunikationslederna och de genom utdikningarna uppkomna odlingsmöjligheterna.

Flera sådana för skifteslagen gemensamma platser och områden, som omnämnas
i punkterna 3, 4 och 6 härovan, hava genom en mängd omständigheter,
såsom att de vid skiftet blivit utlagda å olämpliga ställen eller genom flitigt användande
blivit uttömda på de ämnen, grus, sand, lera m. m. dylikt, för vilka
de blivit till gemensamt nyttjande avsatta, eller ock på grund av att de av andra
orsaker numera befinnas otjänliga, upphört att av skifteslaget användas för de
ändamål, varför de ursprungligen varit avsedda.»

175

Meddelade exempel på svårigheter att få till stånd beslut om lämplig
användning av samfälligheter.

Jönköpings län: Vid laga skifte å Näs by på Visingsö undantogs såsom ler tag

för delägarnas allmänna behov ett område av omkring V/2 tunnland.^ Då för
nagra år sedan fråga uppstod att, i likhet med vad åren förut ägt rum, till åkerbruk
upplåta denna samfällighet, vilken allt mindre behövts för sitt ursprungliga ändamål,
var flertalet delägare ense om denna åtgärd, men några av dem motsatte sig.
Upplåtelsen kom dock till stånd mot de senares vilja. En av dem företog sig
sedan att, när området blivit brukat, köra omkring därå för att taga lera. Genom
särskilda påtryckningar åstadskoms likväl senare sämja om upplåtelsen.

I en annan by på ön hade såsom allmänt grustag undantagits ett område
av omkring 1/i tunnland, vilket på senare år ej använts för det ursprungliga ändamålet.
Fråga uppstod om försäljning av området och den bjudna köpeskillingen
var jämförelsevis hög. Några delägare motsatte sig emellertid försäljningen och
köpet kom icke till stånd.

En kvinna, som ägde en stuga å mark, samfälld för Nykyrka och Mörsebo
byalag i Nye socken, sökte friköpa sin tomt, men misslyckades, enär de många
delägarna ej kunde enas om försäljningen.

Likaså hade å en Skirö bys »allmänning» stugor uppförts av några personer,
vilka därtill fått löfte av några byamän. Vid försök att friköpa tomterna
lyckadas detta icke.

Inom Västra härads västra kronolänsmansdistrikt behövde en lägenhetsinnehavare
ökat utrymme för ytterligare byggnad, och begärde för detta ändamål få köpa
ett angränsande, förbrukat och därför för många år sedan övergivet grustag, bestående
av stenig, ofruktbar jord, som tillhörde skifteslaget gemensamt. Alla
delägarna voro beredvilliga att lämna gåvobrev på det värdelöst ansedda området,
förutom eu, vilken förklarade, att hans del icke vore till salu.

1 mtl Skärshult utgjorde en soldatrote med femton delägare, av vilka de
fjorton undertecknat en avhandling, varigenom de försålt sina andelar i soldattorpet
efter ett pris för det hela av 1,680 kronor, som ansågs fullt skäligt. Men
den femtonde delägaren vägrade sin underskrift, icke därför att han själv önskade
nyttja sin del i torpet, utan av annan bevekelsegrund. Köparen hade på grund
av samtliga delägarnas tidigare löfte tillträtt torpet.

I maj 1916 pågingo underhandlingar om försäljning av en tomt från samfälld
mark i Skillingaryd. Försäljningen bestreds av två delägare, den ene därför
att han själv ville köpa ett område, avsett att användas till torgplats, och
den andre därför att den nya tomtens bebyggande skulle fördärva utsikten från
hans hus.

Mitt i Södra Unnaryds kyrkoby är belägen en samfälld sågbacke, omkring
20 ar, ursprungligen tagen från byarna Unnaryd Norra och Unnaryd Södra i
Södra Unnaryds socken. De åbor, som hava del i sågbacken, utgöra i båda byarna
omkring ett tiotal. Två eller tre gånger under årens lopp har vid sammanträde
med delägarna försök gjorts att ena dem om att helt slopa sågen och dela
sågbacken mellan Unnaryd Norra- och Södergård och vidare mellan delägarna
för att genom köp kunna få sågbacken under en ägare att sedermera lämpligen

användas. Sågbacken är välbelägen och värd ganska mycket såsom byggnadstomt.
Alla försök i nämnda syfte hava emellertid strandat på motstånd av en delägare
i Unnaryd Södergård, vilken bor så till, att han kan använda sågbacken till upplagsplats
för ved och bräder, som ditföras från en annan såg.

Vid upprättande av förslag till utdikning av sänka madmarker i Påbo,
Burseryds socken, visade det sig att om avdikningen skulle bliva, fullständig,
vattenståndet i en mindre sjö måste regleras och ett vid sjöns utlopp beläget
kvarnfall utgrävas. Vattenfallet ägdes till hälften av en person och till en fjärdedel
vardera av två andra personer. Vid fallet hade dessa sistnämnda en gammal
nedrutten kvarn, som icke varit i gång under de sista tjugufem åren och
även då den varit i gång, till följd av ringa vattentillgång och dåligt fall icke
kunnat användas mer än kortare tider vid starka vattenflöden, såsom under vår
och höst samt någon enstaka gång under vintern. Marken omkring sjön ägdes
på den ena sidan av den störste delägaren i fallet och på den andra av en av de
andra delägarna, den tredje däremot hade ingen mark vare sig vid sjön eller
fallet. De båda förstnämnda ville utgräva fallet, men den sistnämnde sade
nej. Ehuru fallet var värdelöst, erbjödo de båda andra honom, för att kunna
åvägabringa den nyttiga sänkningen, ett hundra kronor för hans del i fallet.
Detta anbud avslog han, men efter någon tid erbjöd han sig avstå sin andel mot
femhundra kronor. Hela företaget fick förfalla; att begära syn enligt dikningslagen
och värdering av fallet ansågs av intressenterna vara förenat med för stor
omgång.

Kalmar län: Se ovan sid. 138—140.

Malmöhus län: Till varje av Håslövs sockens tre byar: Södra Håslöv,
Norra Håslöv och Hermanstorp, höra gemensamma platser (grustäkter, vattningsplatser).
Försök att gemensamt upplåta nyttjanderätt därtill hava ej lett till
något resultat. Den jordägare, inom eller intill vilkens ägor samfälligheten är
belägen, har, då han för sin del kunnat utnyttja sin rätt därtill, städse motsatt
sig varje upplåtelse.

Till Stora Hammars socken hör såsom samfällighet en ljungmark om några
och trettio tunnland, begränsad i norr av en vacker barrskog och i söder av eu
badstrand vid Östersjön. Platsen lämpar sig synnerligen väl för anläggande av
en badanstalt, men för någon tid sedan har ett närbeläget havsbadsaktiebolag
inköpt ett helt obetydligt hemmantal i byn och därigenom blivit delägare i samfälligheten,
i tydlig avsikt att förhindra uppkomsten av en konkurrentanläggning.

Inom V. Värlinge by i Bodarps socken hade sedan gammalt en gemensam
grustäkt varit genom arrende upplåten till ägaren av det hemman, där den är
belägen. Arrendesumman hade använts till att hålla i stånd större broar, dem
byns jordbrukare gemensamt voro skyldiga att underhålla. Men då för någon tid
sedan hemmanet erhöll en ny ägare, vägrade denne att betala något arrende, då
han ändock kunde för sin del utnyttja grustäkten.

Inom Fuglie by i socknen med samma namn brukas några allmänningar
av vissa delägare emot arrendeavgifter, som bestämts för så lång tid tillbaka, att
de nu äro oskäligt låga. Försök har gjorts att få dem höjda, men utan resultat.

Av hemmanen under nr 1 i Tranekärrs by, Jonstorps socken, äges en 15 ar
stor för många år tillbaka utnyttjad grustäkt. För omkring tjugufem är sedan erbjöd
sig en delägare till 5/s därav att på egen bekostnad plantera och skydda den
samma, men en ägare av V64 däri motsatte sig detta. Nu ligger samfälligheten

177

värdelös och vanprydande utmed allmänna vägen genom byn, medan runt omkring

frodas en härlig ungskog. ... .. ,

Ett omslag i Döshults by, Allerums socken, vilket ej pa länge anvants
för sitt avsedda ändamål, hade ''tidigare varit utarrenderat, men då enighet ej
kunde uppnås om vidare utarrendering, begärdes delning. Vid denna skiftades
området i ett tjogtal lotter, varvid somliga blevo endast några kvadratmeter stora.

En i sistnämnda socken förefintlig gammal vattningsplats, numera torrlagd,
brukas av ägarna till de närliggande markerna, emedan enighet om dess utarrendering
ej kunnat ernås. , . , , „ ,

4. ett område om cirka 1 tunnland i Signestorps by, Kattarps socken,
vilket avsatts till lertäkt att användas vid tillverkning av råtegel, har, sedan
från år 1890 knappast ett enda lass lera tagits därifrån, uppvuxit ungskog och
buskar. Äo-aren till det hemman, inom vars åkerjord lertäkten är belägen, önskar
köpa densamma och flertalet delägare vill medgiva detta, men som staten inom
socknen äger boställe med delaktighet i samfälligheten, har det ansetts vala förenat
med för stora besvärligheter att få en försäljning till stånd.

Inom Färs härads södra kronolänsmansdistrikt hava å en del samfällda
lägenheter uppförts arbetarebostäder, efter upplåtelse genom beslut av byamännen
å sammankomst. 1 några fall lärer ock vid sådant sammanträde beslutats försäljning.
vilket dock ej kunnat medföra lagfarts vinnande för köparen, då i skifteslao-en
funnits krono- och ecklesiastika boställen eller hemman av fideikommiss O natur

Av Värmö by i Billeberga socken hade å en byn tillhörig allmänning uppförts
ett skolhus till s. k. mindre folkskola. Då sedermera skolväsendet ordnades
så, att byarna Billeberga, Värmö och Tostarp skulle utgöra ett gemensamt skoldistrikt,
''beslöt kyrkostämman, att ett skolhus skulle gemensamt för Värmö och
Tostarp uppföras av skoldistriktet under villkor, att dessa byar åt distriktet
fritt överläte sina förra skolhus med tillhörande tomter. Detta beslöts ock av
björna'' å deras bystämmor, men mot Värmö bys beslut reserverade sig en deläo-are,
ägande ett tunnland jord i byn, vilket vållade skoldistriktet störa svårigheter
att få nämnda lägenhet (omfattande c;a 4 kpld) försald och dära skaffa åtkomsthandling.
.

Inom Billinge socken har gång efter annan förekommit, att vid s. k. aidermanssammanträde
med bydelägarna vissa bysamfälligheter (grustag, vattningsplatser)
skulle kunnat fördelaktigt försäljas såsom byggnadstomer eller dylikt, om icke
två eller tre delägare med obetydliga andelar satt sig emot det.

Värmlands län: Inom hemmanet Södra Emterud, Eda socken, avskildes

vid skifte 1831—35 såsom samfällighet ett område om c:a 110 tnld, därav 10 tnld
äro beväxta med värdefull skog. Förvaltningen av dessa 10 tnld har mer än en
gång givit anledning till tvister. Flertalet av hemmansägarna har nämligen ansett,
att medel till bestridande av hemmanets gemensamma årliga utgifter i första
hand bort anskaffas genom försäljning från skogen och att uttaxering först i
andra hand bort ske, men till följd av motstånd häremot av några fa, i ett fall
från endast en hemmansägares sida, har skogen fått stå orörd. Först under vintern
1916—17 har enighet om försäljning kunnat ske.

Vid laga skifte å hemmanet Södra /vinberg i Sunne socken avsattes ett område
om c:a 1° hektar till gemensamt sand- och grushämtningsställe. Området är
sedan flera år tillbaka utnyttjat och för sitt ändamål utan värde, men beläget a

178

sådan plats inom Sme mumcipalsamhälle, att det efter planering kunde användas
till byggnadsplats!-. Då fördelaktigt köpeanbud å området avgivits ville
flertalet delägare sälja detsamma och kallelse utfärdades till sammanträde med
delagarna för att besluta i frågan. Några av de delägare, som innehade minsta
lotterna, vägrade sitt samtycke. I följd därav begärdes förordnande för lantmätare
att verkställa klyvning å området. Förrättningen påbörjades, men då skiftesJaggnmg
skulle företagas, visade det sig, att klyvning icke kunde ske utan för*a,
nS i ! ett tlertal delägare, vadan förrättningen inställdes. Sedan innehaves samfalligheten
gemensamt som förut, varvid ena året överenskommes om att för året
bortarrendera betet a området, andra året åter tvist uppkommer om priset för
arrende med påföljd att ingen inkomst alls fås. De år utarrendering kommit till
stånd, har arrendet vanligen betalts med 20 kronor, medan området i anseende
till sitt läge bör vara värt minst 2,000 kronor.

™ samma hemman utlades ock en samfällighet vid sjön Fry ken, dels
till lastageplats och dels till plats för ångbåtsbrygga. Samfälligheten, som ej
tagits i anspråk för något av berörda ändamål, mneslutes numera på tre sidor
av Sunne bryggeris byggnader såsom en dettas gårdsplan. Bryggeriets ägare har
begärt att fa hopa området, men även detta har vägrats på sätt som nyss anförts.

. j;111 hemmanet Gjutaregården i Sunne socken hade utlagts en del samfalligheter,
däribland ett område, avsett till svinhage. Då detta område aldrig
tagits i anspråk för något ändamål, råkade en längre tid efter skiftet en hem”
mansagare, som ägde den till området angränsande marken, men icke hade kännedom
om någon samfällighet, att vid uppförande av sina uthus få ett av dessa
lönlågt pa samfallighetens ena sida och återstoden av samfälligheten liggande som
gardsplan Da förhållandet upptäcktes, anhöll hemmansägaren hos de övriga samtal!
lghetsdelägarn a att fa köpa området, men enighet om köpet kunde ej uppnås.
Dan anhofl da om klyvning, och sådan förrättning påbörjades. Då emellertid
forrättningsmannen framhöll, att någon kostnaderna motsvarande fördel icke för
delägarna kunde forväntas, fattade de omsider beslut om samfallighetens försäljning
och inställdes förrättningen. J

.... Inom hemmanet Ivarsbjörke i Sunne socken utlades vid hemmansklyvning
a ob ore skatt ett område till gemensamt grustag, men då det var beläget c:a
kilometer från huvudlotterna, blev det aldrig därtill använt. Eu ny ägare, som
köpt endast den utäga, varå samfälligheten var belägen, och icke ägde kännedom
om denna undanschaktade gruskullen och uppförde fullständiga byggnader, varvid
en yge byggnad, ett stall med skjul och halva manbyggnaden kommo att ligga
pasamfalhgheten. Under hösten 1915 upptäcktes förhållandet av en delägare i
skifteslaget, vilken innehade 23 öre skatt. 4 1 -

Av denne fick då ägaren till hygglighet
till högt rms Två andra rlul -

naderna köpa hans andel i berörda samfällighet till hög? pris.^Två andra" £1-agare, tillhopa innehavande omkring (i öre skatt, hava vägrat sälja sina andelar,
e lura de aldrig från platsen hämtat något grus eller någonsin kunna fä någon
användning därav som grustag. s b

Alldeles intill Torsby samhälle vid utloppet av Eöjdälvens flottled i Fryf.
en Jlggero en till hemmanet Västanvik hörande allmänning, vilken för omkring
tjugufem ar sedan upplåta på tjugu år till plats för sågverksrörelse. Sådan har
vrs Sei,aili 11 ? ?r pmfa^^nolrig bedrivits därstädes och dyrbara anläggningar finnas.
A ar kontraktet a upplåtelsen för några år sedan skulle förnyas, blev detta av
eu eller ett par delägare förvägrat; den för industri synnerligen lämpliga platsen

179

kan komma att undandragas ett nyttigt bruk och övriga delägare riskera att gå
miste om en god avkastning.

A samma allmänning-finnes jämväl uppförd en mekanisk verkstad. Denna
löper samma risk i fråga om kvarblivande som sågverket.

Västernorrlands län: Trävaruaktiebolaget? Svartvik, vilket är skatteägare

i Nolbv by, Njurunda socken, och innehar samtliga övriga, utom två, byamäns
rätt till deras andelar i byamännens samfällda lägenhet, Sandslån, utgörande en
uppgrundning i Ljunga älvs nedersta lopp och belägen ungefär mitt emot bolagets
cellulosafabrik å västra älvstranden, har förgäves sökt träffa överenskommelse
med de återstående två byamännen om upplåtelse på 25 år av deras andelar
i holmen med tillhörande stränder och vatten. Holmen avsågs till upplagsplats
för virke till fabriken och vattenområdet därutanför var även behövligt för anläggningen.
Då uppgörelse icke kunnat ske, måste bolaget inskränka sin disposition
av holmen till den del, som vid ett eventuellt skifte med sannolikhet torde
tillkomma bolaget och de byamän, med vilka uppgörelse kunnat träffas.

Vid laga skifte å Flygsjö by i Gfideå socken avtogos för delägarnas samfällda
behov två myrtag. Énligt hävdvunnet bruk ägde även innehavare av avsöndringar
eller torpare att åtminstone å det ena myrtaget, vars läge för hem- „
mansägarna var mindre förmånligt, hämta sitt behov av myrjord. Fn torpare,
som lag i annan tvist med en hemmansägare, blev av denne stämd för åverkan,
bestående däri, att torparen utan lov tagit myrjord. Käromålet blev ogillat, men
endast på den grund att skadan icke blivit visad. Övriga hemmansägare hade
intet att erinra mot torparens användande av myrtaget.

I Tävra by, Arnäs socken, var ett grustag i enlighet med sin beskaffenhet
egentligen avsett till mursand och dylikt, men brukades av en delägare till väglagningsämne.
För att förekomma sandtagets spolierande för icke avsett ändamål
måste samfälligheten delas.

Beträffande åtskilliga för gemensamt behov till »fiskeläge» avsatta områden
har förekommit, att för fiskare erforderliga tomtområden därå icke kunnat medelst
bindande avtal upplåtas. Dylika fall hava meddelats från Ulvöhamn å Sörbyns
allmänning på Ulvön, Nätra socken, Sandviken å Norra Ulvön och G-risslan inom
Själevads socken.

Jämtlands län: För omkring tjugu år sedan byggdes i Kvarnån i Ströms
socken en såg av nitton delägare i en vid laga skifte över Yästbygdens skifteslag
undantagen samfälld sågplats, belägen omkring fem kilometer från Strömsund.
Vattentillgången var så liten, att sågen endast kunde användas omkring en månad
årligen. Femton av sågens ägare önskade flytta den till lämplig plats invid
byarna och arrendera elektrisk kraft för dess drift, då den kunnat användas hela
året om. De övriga fyra delägarna satte sig däremot och ville ha sågen kvar på
dess ursprungliga plats, emedan denna låg invid deras skogsskiften. Då enighet
ej uppnåddes, fick sågen stå kvar och de delägare, som önskat flyttning av sågen
och för vilka dess läge var obekvämt, hava efter denna tid icke använt densamma,
utan den har fått förfalla och är nu oanvändbar.

A’id laga skifte å Ytterbergs by bestämdes, att åtskilliga vägar skulle upptagas
inom byn, och anslogos medel därtill. Då arbetet sattes i gång, hade arbetspriserna
stigit med omkring 50 procent och till följd därav kunde endast en
del av vägarna upptagas, varefter arbetet avstannade. Något anskaffande av
ytterligare erforderliga medel har ej kunnat beslutas.

180

Vid samma skifte undantogos ock en del områden, därå foder kan skördas.
Men att tillvarataga detta går icke på grund av svårigheten att få beslut tillstånd
med det stora antalet delägare.

Västerbottens län: I april 1914 ingavs till domhavanden i länets norra
domsaga ansökning om syn enligt 10 § i lagen om jordägares rätt över vattnetå
hans grund för anläggning dels av en damm i Klintforsån mellan västra
stranden å ett Degerbyns byaägare gemensamt tillhörigt skifte och östra stranden
i Stämningsgårdens by, dels ock av annan byggnad vid och i vattnet för
tillgodogörande av vattenkraften till »distribuering av elektrisk belysning». Vid
syn i maj företedde sökandena köpebrev, varigenom de av ett femtiotal av Degerbyns
byamän köpt byns samfällda kvarnplats vid den s. k. Klintforsen eller just
där ifrågavarande dammanläggnings västra fäste och vattenverket skulle byggas.
Det upplystes, att köpebrevet vore undertecknat av samtliga byamän med undantag
av ägarna till 13,/sl6 mantal. Degerbyn består av sammanlagt 227/82 mantal. Anläggningen
bestreds vid synen av en utav de byamän, som ej underskrivit köpebrevet.
Häradsrätten gav det utslag, att enär sökandena ej av samtliga byamän
i Degerbyn förvärvat byns vattenrätt i Klintforsen samt den ifrågasatta anläggningen
ej kunde utföras utan förfång för de byamän, som ej upplåtit rätten, kunde
det begärda tillståndet ej meddelas.

På offentligt föranstaltande uppgjordes år 1855 förslag till kajanläggning
vid Grumboda hamn i byn av samma namn, Nysätra socken. Utrymme till anläggningen
skulle tagas av eu för byn gemensam strandremsa. Dumboda byamän lämnades
rätt att mot åtnjutande av bar lastpenningar och kajavgifter utföra anläggningen,
och bestämdes, att om byamännen ej ville begagna sig av denna rätt, den som
eljest vore hugad därtill ägde att mot åtnjutande av nämnda förmåner anlägga
kajen. Vid bystämma år 1856 nåddes ej enighet om gemensamt utförande av företaget.
Omkring hälften av byamännen önskade bygga, de andra icke. Stämman
beslöt att överlämna rätten till företaget till de byamän, som voro villiga till
att utföra anläggningen. Dessa planlade företaget med indelande av detsamma
i 22 lotter (»aktier»). Ägaren av ett industriellt företag i trakten (Robertsfors
bruk) hade funnit företaget förmånligt och förvärvade efter hand 15 av lotterna
samt påbörjade byggandet. Vissa tvistigheter rörande brukets och byamännens
rättigheter föranledde emellertid rättegång, varefter byggandet avstannade. Nu
uppträdde en av lottägarna i förening med de byamän, som förut avstått från företaget,
och utverkade på nytt av Konungens befallningshavande rätt att utbygga
kajen och uppbära kajumgälder, varefter kajen omsider kom till stånd. Senare
överläto de byggande sina rättigheter till enskild person, som under en lång följd
av år innehade desamma. Vid dennes död var kajen förfallen och stärbhuset befattade
sig ej med densamma. Syn hölls, varefter Konungens befallningshavande
hembjöd till byamännen att mot åtnjutande av förutvarande avgälder iordningställa
kajen. Detta avböjdes, och jämväl Nysätra kommun avböjde liknande erbjudande.
Enskild person åtog sig slutligen kajens iordningställande och fick
kajplatsen av Konungens befallningshavande på sig överlåten under sådana former,
att han ansåg sig vara i oinskränkt besittning av platsen och försummade försäkra
sig om rättigheternas intecknande. Personen i fråga byggde kaj och magasin
och uppbar kajavgifter en längre tid, varefter han till Nysätra lantmannaförening
överlät dels, med full äganderätt, tre magasin och en kontorsbyggnad, dels, med
den rätt han fått av Konungens befallningshavande på sig överlåten, kajplat -

181

sen och kaibyggnaderna. På grund av vissa intressekonflikter uppstod rättegång
mellan några enskilda, vilka ock anskaffat fullmakter från ett flertal av byamännen
och lantmannaföreningen. Byamannen fordrade att återfå platsen och att
byggnaderna skulle avflyttas. Underrätterna underkände dessa anspråk, enär
Ivonuno-ens
i anderätt supplåtelse, som borde gälla i 50 år, varav dock omkring hälften stode
åter. I högsta instans undanröjdes underrätternas beslut och förpliktades lantmannaföreningen
att avstå kajplatsen till byamännen samt att inom tre manader
avflytta åbyggnaderna, enär platsen tillhörde byn och upplåtelsen, till vilken
Konungens befallningshavande ej varit befogad, ej var befästad med inteckning.
Under °det processen pågick bvggde handlande i orten med medgivande av alla
byamän utom tre (i allt ett 50-tal hemmansägare) ett varumagasin a kajen. .Dessa
tre klagade hos Konungens befallningshavande, som bestämde att magasinet skulle
avflvttas Magasinet nedrevs och flyttades på annan del av den samfällda stranden
utom kaiområdet, ^nyo klagades hos Konungens befallningshavande av de tre
byamän (tillhörande lantmannaföreningen), som ej medgivit magasinets uppförande,
varvid på nytt resolverades att magasinet skulle avflyttas, vilket ock skedde.