Kungl. Maj :ts proposition Nr 94.

1

Nr 94.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av tekniska elementarskolan i Norrköping
till ett tekniskt gymnasium och en teknisk fackskola
för väg- och vattenbyggnadskonst; given
Stockholms slott den 11 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt,

GUSTAF.

B. J.son Bergtrast.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geee, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergcavist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde härefter:

Vid anmälan den 7 januari 1921 av anslagsbehoven under riksstatens
för år 1922 åttonde huvudtitel hemställde jag, det täcktes
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 83 höft. (Nr 94.) 1

Omorganisation
av tekniska
elemen -

tarskolan i
Norrköping
till ett tekniskt
gymnasium
och en
teknisk fackskola
för vägoeh
vattenbyggnadskonst.

Historik.

2 KungI. Maj:ts proposition Nr 94.

Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att i avbidan på proposition angående
omorganisation av tekniska elementarskolan i Norrköping till ett
tekniskt gymnasium och en teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst
beräkna för ändamålet dels ett belopp av 56,800
kronor att ingå i det ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk,
dels ock till laboratorieutrustning och annan undervisningsmateriell
på extra stat för år 1922 ett belopp av 30,000 kronor.

Denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen. Sedan
ärendet numera undergått vederbörlig prövning, anhåller jag att
ånyo få anmäla detsamma.

1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande
föreslog i sitt år 1912 avgivna betänkande, att tekniska elementarskolan
i Norrköping skulle omorganiseras till en teknisk fackskola
för väg- och vattenbyggnadsindustri.

Kommitténs förslag möttes på sin tid från åtskilliga håll av
tvivel, huruvida en dylik skola kunde från början påräkna tillräcklig
uppsättning av elever. Tekniska högskolans lärarkollegium och
delegerade för Sveriges samarbetande tekniska föreningar föreslogo
med hänsyn härtill, att fackskolan för väg- och vattenbyggnadsindustri
i Norrköping skulle kombineras med en husbyggnadsfackskola.

Stadsfullmäktige i Norrköping ställde sig på denna tid helt avvisande
till tanken på inrättandet av en teknisk fackskola för vägoc-h
vattenbyggnadskonst därstädes.

I stället hävdades från ortshåll med styrka den meningen, att
Norrköping vore den lämpligaste förläggningsplatsen för den av kommittén
jämväl ifrågasatta textilfackskolan.

Inom ecklesiastikdepartementet år 1916 tillkallade sakkunniga
för fortsatt utredning av frågorna om den lägre tekniska undervisningen
m. m. (de s. k. departementssakkunniga) biträdde emellertid
kommitténs ifrågavarande förslag. De utläto sig härom sålunda: Om

väg- och vattenbyggnadsfackskolan torde i högre grad än om övriga
fackskolor gälla vad kommittén yttrar, att de skola utgöra centralskolor för landet
i dess helhet. I och för sig kan det väl synas rätt omotiverat att förlägga
denna skola just till Norrköping, men eftersom där finnes en teknisk elementarskola
och undervisningen inom dennas byggnad stekniska linje sedan åtskilliga år
inriktats på väg- och vattenbyggnad samt någon annan fackskola såsom ersätt -

3

Kungl. May.ts proposition Nr 94.

ning för ifrågavarande tekniska elementarskola icke för närvarande torde kunna
där ifrågasättas, få vi även härvidlag biträda kommitténs förslag.

Nu berörda omorganisationsfråga bär av skolöverstyrelsen i dess
skrivelse den 31 augusti 1920 angående anslagsbehov beträffande
yrkesundervisningen för budgetåret 1922 gjorts till föremål för särskild
framställning, gående ut på att den av kommittén föreslagna
väg- och vattenbyggnadsfackskolan skulle komma till stånd men
kombinerad med ett tekniskt gymnasium, av vilka två läroanstalter
således den tekniska elementarskolan skulle ersättas.

För tanken att omorganisationen borde omfatta jämväl inrättandet
av ett tekniskt gymnasium i Norrköping har först tekniska
elementarskolans styrelse gjort sig till tolk. I en till skolöverstyrelsen
ingiven, den 29 mars 1919 dagtecknad skrivelse anför den härom,
bland annat, följande:

Norrköpings stad har ända sedan år 1857 haft förmånen av att hava eu
teknisk elementarskola förlagd till staden. Antalet utexaminerade elever under
åren 1857—1912 har under denna tid uppgått till 1,200 och under åren 1912—
1918 hava utexaminerats 96 elever, vilket i medeltal under dessa 61 år utgör ej
mindre än 21 om året. Av dessa hava de flesta på ett synnerligen framstående
sätt bidragit till Sveriges industriella utveckling. Med hänsyn härtill synes det
styrelsen som om förslaget att till Norrköping blott förlägga en väg- och vattenbyggnadsfackskola
i stället för den nuvarande skolan vore för litet för såväl Norrköpings
stad som närliggande landskap, varför styrelsen föreslår, att till Norrköping
måtte förläggas ej blott en fackskola för väg- och vattenbyggnadsindustri
utan även ett tekniskt gymnasium. Att flera tekniska gymnasier än de i Örebro
och Malmö med det snaraste måste inrättas för mellersta och södra Sverige synes
därav, att såväl Örebro som Malmö redan från början få flera elever, än de kunna
mottaga. Styrelsen vill framhålla, att antalet tekniska gymnasier bör sättas så,
att de ej bliva centralskolor för ett större område med åtföljande parallellavdelningar
och differentiering av undervisningen, utan deras antal bör ökas och de
böra förläggas till sådana orter, där man har all anledning förmoda, att ett dit
förlagt gymnasium får fullt upp med elever. Ett tekniskt gymnasium, förlagt till
Norrköping, torde med säkerhet redan från början kunna påräkna full uppsättning.
Av statistik över teknisk,a elementarskolans i Norrköping elever och deras
hemorter under läsåren 1907—1908 till 1917—1918 synes, att cirka 61 procent varit
från Norrköping och Östergötland i övrigt samt att procenttalet stiger till 82,
om man medräknar dem, som varit hemmahörande i Småland och Södermanland.
Enbart Norrköpings stad har lämnat cirka 40 procent, Detta styrker styrelsens mening
att ett gymnasium förlagt till Norrköping redan från början bör få fullt
antal elever. Det synes vara ganska hårt handlat att tvinga de i Norrköping
bosatta ungdomar, som hittills fått sin tekniska utbildning därstädes, att söka sig
till Örebro eller Malmö, det vill säga långt bort från sin hemort med ty åtföl -

Ombitdning
till tekniskt
gymnasium.

Styrelsen för
tekniska elementarskolan

i Norrköping.

Stadsfullmäktige
i
Norrköping.

Läns styrelsen.

Skolöver styrelsen.

4 Kung1. Maj:ts proposition Nr 94.

jande ökade studiekostnader. Eu utvidgning av ettdera gymnasiet i Örebro eller
Malmö kommer att för statsverket medföra nära nog lika stora kostnader, som
inrättandet av ett nytt gymnasium i Norrköping.

Stadsfullmäktige i Norrköping hava i den 19 juni 1919 avgivet
yttrande på det kraftigaste betonat nödvändigheten av ett tekniskt
gymnasium i Norrköping ej blott för staden såsom en stor industristad
utan även för landsbygden såväl inom Östergötland som inom
Södermanland och Småland, så att ynglingar från dessa landskap,
vilka önska skaffa sig teknisk allmänbildning, framdeles såsom hittills
kunna vända sig till Norrköping.

Till denna stadsfullmäktiges mening ansluter sig jämväl i ett
den 17 juli 1919 dagtecknat yttrande magistraten i Norrköping.

Länsstyrelsen i Linköping anser enligt utlåtande, avgivet den
8 augusti 1919, förläggandet av ett tekniskt gymnasium i Norrköping
»högeligen önskvärt».

I samma riktning uttala sig Norrköpings fabriksförening och
polytekniska föreningen i Norrköping, vilka jämväl haft tillfälle att
yttra sig i ämnet.

Aven skolöverstyrelsen lämnar sitt förord åt förslaget om inrättande
av ett tekniskt gymnasium i Norrköping. Den uttalar sig i
frågan på följande sätt:

Att de tekniska elementarskolorna böra omorganiseras, har redan den tekniska
kommittén klart framhållit. Visserligen har senare yppats starka betänkligheter
mot att, såsom den tekniska kommittén föreslagit, förvandla samtliga de
tekniska elementarskolorna till enbart tekniska fackskolor, och det har påyrkats,
att åtminstone några av de tekniska elementarskolorna skulle bibehållas såsom
treåriga tekniska läroanstalter om ock i något modifierad form. Att sålunda eu
viss omorganisation dock vore önskvärd, har kraftigt betonats även av dem, som
motsatt sig de tekniska skolornas omorganisation till tekniska fackskolor. Med
hänsyn härtill hava departementssakkunniga föreslagit vad de kallat tekniska gymnasier,
vilkas uppgift skulle vara att tillgodose ett från olika håll påvisat behov
av mindre starkt specialiserad allmän teknisk bildning. De tekniska gymnasierna
skilja sig från de tekniska elementarskolorna huvudsakligen däri, att uppdelningen
på olika linjer borttagits och inträdesfordringarna i viss mån förändrats. Särskilt
är att märka, att verkstadsarbetet i skolan blivit ersatt med fordran på viss praktik
före inträdet, varigenom det blivit möjligt att anslå mera tid åt vissa andra
ämnen, som icke fått tillräckligt utrymme i den tekniska elementarskolan. Genom
riksdagens beslut år 1918 angående omorganisation av tekniska elementarskolorna
i Örebro och Malmö till tekniska gymnasier, den senare kombinerad med vissa
tekniska fackskolor, samt år 1920 angående omorganisation av tekniska elemen -

o

Kungl. May.ts proposition Nr 94.

tarskolan i Härnösand till tekniskt gymnasium och teknisk fackskola för träindustri
har tanken på tekniska gymnasier vunnit statsmakternas erkännande, och
överstyrelsen anser, att de skäl, som talat för nämnda beslut, äro i hög grad gällande
även beträffande de återstående tekniska elementarskolorna, alltså även den
i Norrköping. Såsom skolstyrelsen framhåller, torde det nämligen få anses uppenbart,
att landets behov av tekniska arbetskrafter med just den utbildning, de
tekniska gymnasierna avse att meddela, icke kan tillgodoses av de tre tekniska
gymnasier, som hittills beslutats. Därför talar icke allenast den omständigheten,
att såväl de tekniska gymnasierna som de tekniska elementarskolorna under de
senare åren haft ett växande överskott av inträdessökande, utan även att efterfrågan
på dem, som avgått från dessa skolor, enligt samstämmiga uttalanden
från skolornas rektorer varit väsentligt större än tillgången. Därtill kommer,
att utvecklingen efter all sannolikhet kommer att öka ifrågavarande behov, samt
att tekniska kunskaper bliva allt mer behövliga även i andra verksamhetsgrenar
än de rent tekniska. Överstyrelsen tvekar sålunda icke att instämma i kravet
på att tekniska elementarskolan i Norrköping omorganiseras till tekniskt gymnasium,
så mycket mindre som en dylik omorganisation icke i och för sig skulle
på något sätt öka statsverkets kostnader för ifrågava rande läroanstalt utöver vad
en tidsenlig utveckling av undervisningen i den tekniska elementarskolan skulle
kräva, snarare tvärtom, eftersom uppdelningen i olika linjer skulle bortfalla,
varigenom det totala antalet undervisningstimmar och därmed även behovet av
lärarkrafter komme att något minskas.

Om sålunda full enstämmighet råder beträffande önskvärdheten Teknisk fackav
att även Norrköping blir säte för ett tekniskt gymnasium, är
detta icke alldeles förhållandet med avseende å förslaget att låta
den tilltänkta fackskolan inriktas på väg- och vattenbyggnadskonst.

Här är det den jämväl tidigare framkastade tanken på en textilfackskolas
förläggande till Norrköping, som söndrat meningarna.

Tekniska elementarskolans styrelse påyrkar för sin del, att sko- Tekniska eielan
måtte få karaktären av en väg- och vattenbv ggnadsfackskola. länsstyrelse.
Härom yttrar styrelsen i sin förenämnda skrivelse den 29 mars 1919
följande:

Vad fackskolan för väg- och vattenbyggnadsindustri beträffar, som skall
bliva en hela riket omfattande centralskola inom facket, vill styrelsen ytterligare
förorda dess förläggande till Norrköping, så att staden något så när må få ersättning
för den kommande indragningen av den tekniska elementarskolan. Från
Norrköpings stad komma antagligen ej så många elever att tillföras skolan, men
då de, som velat ägna sig åt väg- och vattenbyggnadsfacket, sedan lång tid tillbaka
varit vana att vända sig till Norrköping, där undervisningen i dess byggnadsavdelning
huvudsakligast varit inriktad på inom väg- och vattenbyggnadsfacket
förekommande arbeten, torde förläggningen av denna fackskola hit till
staden vara motiverad. Att denna fackskola bör inrättas så fort som möjligt

Stadsfull mäktige.

6 Kungi. Maj:ts “proposition Nr 94.

torde framgå därav, att såväl statens affärsdrivande verk som andra institutioner
såsom byggnads- och stadsingenjernkontor och enskilda ingenjörsfirmor inom facket
äro i stort behov av just sådan arbetskraft, som den nya fackskolan skall
utbilda.

Stadsfullmäktige i Norrköping företräde frågan till behandling
å sammanträde den 19 juni 1919. Bortsett från den ifrågasatta omorganisationen
av den tekniska elementarskolan till ett tekniskt gymnasium,
vilken omorganisation vann enhällig anslutning av stadsfullmäktige,
avgåvos 30 röster för att i staden måtte förläggas i främsta
rummet en fackskola för ylleindustri men även en fackskola för vägoch
vattenbyggnadskonst, under det att 24 fullmäktige yrkade på
att staden måtte erhålla enbart en ylleindustrifackskola. I en samma
dag dagteclcnad, till Kung]. Maj:t ställd skrivelse anföra fullmäktige
i berörda ämne följande:

Vad angår den blivande fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst föreligger
visserligen icke något direkt örtsintresse såsom motiv för dess förläggning
hit till staden, då ju denna skola är avsedd att bliva en centralskola för landet

1 dess helhet, men stadsfullmäktige vilja dock .i likhet med styrelsen för tekniska
elementarskolan förorda Norrköping såsom förläggningsort för nämnda fackskola.

Av långt större betydelse för Norrköping är emellertid frågan om förläggningen
av en fackskola för ylleindustrien. — Ensamt det faktum, att Norrköping
är Sveriges utan jämförelse mest betydande ylleproducerande samhälle, torde vara
skäl nog att låta valet falla på Norrköping såsom naturlig förläggningsort för en
fullständig fackskola för ylleindustrien. — Såväl i England som Tyskland har
man inrättat de moderna textilskolorna för var sin huvudgren, med varje skola
förlagd till den trakt eller stad, där den ifrågavarande industrien är livligast representerad.
Härtill kommer den omständigheten att Norrköping sedan år 1884
äger en textilteknisk läroanstalt, John Lennings vävskola, vilken med sina fonder
och resurser i övrigt kunde på bästa sätt utnyttjas i samhällets och industriens
tjänst såsom underlag för en fackskola i ylleindustrien.

Fullmäktige åberopa i detta sammanhang en av Norrköpings
fabriksförening till chefen för ecklesiastikdepartementet ingiven, den

2 april 1919 dagtecknad skrivelse, däri det, bland annat, heter:

Klokt och framsynt synes det vara, om man redan från början inriktar sig
på det teoretiskt riktigaste, nämligen att omedelbart inrätta tvenne textilskolor, en
för bomull i Borås och en för ylle i Norrköping, helst ett dylikt arrangement i
praktiken i hög grad underlättas därigenom att de båda befintliga vävskolorna i
riket därvid samtidigt kunna tagas i anspråk för att erhålla envar sin av förhållandena
påkallade omdaning och utveckling.

Nyssnämnda förening har vidare i en skrivelse, avlåten till en
delegation för utredning av ärendet angående omändring av tekniska

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr 94.

elementarskolan i Norrköping, framhållit vikten av att en fackskola
för ylleindustri bleve förlagd till Norrköping och att en sådan lämpligen
torde kunna komma till stånd genom en utveckling av John
Lennings vävskola.

Även styrelsen för berörda vävskola har haft tillfälle att framlägga
sina synpunkter på frågan om den blivande fackskolans organisation.
Styrelsen har utvecklat sin mening i två särskilda skriftliga
framställningar, en av den 14 april 1919 till stadsfullmäktige i
Norrköping och en av den 20 maj 1920 till skolöverstyrelsen. Vävskolans
styrelse är givetvis av den åsikten, att den föreslagna fackskolan
bör få karaktären av en textilfackskola, lämpligen utvecklad
på grundval av den Lenningska vävskolan. Jag vill här i korthet
referera styrelsens inlägg, av vilka särskilt det senare är rätt vidlyftigt.

Vad staden behöver, är en textil fackskola. Skulle nu eu sådan, på sätt
kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagit och departementssakkunniga
tillstyrkt, upprättas i Borås i stället för i Norrköping, bleve
den Lenningska vävskolans existens satt på spel, emedan skolan då löpte fara
att bliva utan lärjungar. Denna skola hade dock gjort väl så stor insats i den
textila undervisningen som Borås vävskola. Fördelaktigast såväl för industrien
som för de studerande vore om den textila utbildningen från början delades på
två skolor: en för ylleindustri i Norrköping och en för bomullsindustri i Borås.
Dylika skolor för de särskilda specialgrenarna av textilindustrin funne man både
i Tyskland och England, varpå olika exempel anföras. Vad vore då naturligare,
än att en fullständig fackskola för ylleindustri förlädes till Norrköping, Sveriges
utan jämförelse mest betydande ylleproducerande samhälle? Sannolikt vore att
en yllefackskola, i vilken John Lennings vävskola på lämpligt sätt kunde ingå,
bleve billigare för staden, och säkert vore, att en sådan skola skulle bringa Norrköpings
industri större fördelar än en väg- och vattenbyggnadsskola.

I fråga om behovet av textiltekniskt fackutbildad personal kommer styrelsen
efter åtskilliga kalkyler till det resultatet, att för en nöjaktig rekrytering av landets
industriella företag inom textilbranschen skulle behöva årligen utexamineras
36 personer.

Berörda antal anses, med den individuella undervisning, som för här ifrågavarande
utbildning kräves, vara för stort för ett läroverk, om ej avdelningsundervisning
kommer till användning.

Med siffror, hämtade från år 1912, uppvisas proportionen mellan Norrköpings
och Borås’ arbetarantal i de båda textila huvudindustrierna, yllefabrikation och
bomullsfabrikation. Enligt dessa skulle Norrköpings yllearbetare vara mer än
dubbelt så många till antal som Borås’, medan antalet bomullsarbetare i Borås
endast obetydligt överskjuter det i Norrköping.

Den omständigheten att textilindustrien å landsbygden omkring Borås är av

Styrelsen för
Lenningska
vävskolan.

8

Polyteknisk^
föreningen i
Norrköping.

Länsstyrel sen.

Skolöversty relsen.

Kung!. Maj. ts proposition Nr 94.

större omfattning än motsvarande industri å Norrköpings landsbygd anser styrelsen
icke hava någon betydelse för textilskolans förläggningsort. Ty så snart en
lärjunge icke bär sitt hem i samma stad som skolan utan måste bekosta logi
och uppehälle på annan ort, är det av ringa betydelse, om skolan ligger något
längre bort från hemmet.

Med avseende å den ekonomiska sidan av saken gör styrelsen gällande,
att kostnadsökningen icke skulle bliva särdeles stor, om i stället för en textilfackskola
det inrättades två sådana. Styrelsen lämnar vidare en redogörelse för sin
uppfattning rörande undervisningskurserna och den omfattning, dessa borde äga
i en blivande textilfackskola, samt påpekar till slut, att många viktiga befattningar
inom svenska textilfabriker innehavas av utlänningar, och att, om hos oss
textilskolorna gjordes lika fullständiga som de utländska och inrättades för de
båda här i landet viktigaste textila grenarna, dessa befattningar borde med större
fördel kunna överlämnas åt landets egna söner och skolorna tillföras flera lärjungar.

Bland dem, som uttalat sig i den föreliggande frågan, är jämväl
polytekniska föreningen i Norrköping, vilken förordar, att till staden
förlägges en fackskola för textilindustri, särskilt inriktad på ylletillverkning.
Någon fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst anser
föreningen icke böra inrättas i Norrköping.

Magistraten i Norrköping och länsstyrelsen ansluta sig till stadsfullmäktiges
mening, att i främsta rummet en fackskola för textilindustri
bör bliva förlagd till staden. Länsstyrelsen yttrar sig härom
sålunda:

Likaledes synes det Kungl. Maj:ts befallningshavande, som om de av stadsfullmäktige
och styrelsen för John Lennings vävskola anförda skäl för sistnämnda
skolas utvecklande till en fullständig fackskola för den i Norrköping synnerligen
livaktiga ylleindustrien vore värda allt beaktande; och tillåter sig Kungl. Maj:ts
befallningshavande för den skull på det varmaste förorda framställningen i dessa
delar.

Vidkommande förslaget om inrättande av en fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst
lärer väl behovet av en sådan skolas förläggande till Norrköping
ej kunna anses styrkt i liknande grad som beträffande de ovan omnämnda skolorna,
men skulle Kungl. Maj:t på grund av vad de sakkunniga anfört anse lämpligt,
att jämväl en sådan skola förlägges till Norrköping, har Kungl. Maj:ts befallningshavande
givetvis intet att däremot erinra.

Skolöverstyrelsen är, såsom nämnt, av den meningen, att en
väg- och vattenbyggnadsfackskola bör inrättas i Norrköping. Överstyrelsen
anför härom i sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1920:

Vad beträffar frågan om att med det tekniska gymnasiet skulle kombineras

9

Kung1. Maj.ts proposition Kr 94.

vissa tekniska fackskolor anser överstyrelsen, att, ehuru det icke kan sägas, att
ortsintresset visat sig särdeles starkt för den av tekniska kommittén föreslagna
fackskolan för väg- och vattenbyggnad, denna dock bör komma till stånd. Det
torde nämligen icke kunna bortses ifrån, att just de områden av teknisk verk
samhet, som inbegripas under uttrycket väg- och vattenbyggnad, hava synnerligt
stort behov av arbetsledare och andra tekniska arbetskrafter, för vilka en dylik
fackskola skulle meddela en lämplig utbildning. Utom vid järnvägar, kanal- och
hamnbyggnader samt städernas gatu- och vattenledningsväsen förefinnes sådant
behov vid det växande antalet vattenkraftsanläggningar samt för den trängande
utvecklingen av landets vägväsen. I fråga om vägväsendets utveckling vill överstyrelsen
erinra om förslaget till ny väglag och att, även om detta skulle komma
att omarbetas, byggandet av automobilvägar och andra förbättringar givetvis
komma att kräva ett betydande antal personer med vägteknisk fackbildning.
Detta allt gör behovet av en för ifrågavarande områden lämpad teknisk utbildning
än mera påtaglig. Det synes nämligen uppenbart, att det icke kan vara
nödvändigt, att all den tekniska personal, som på nämnda områden erfordras,
skall hava utgått från teknisk högskola, liksom det torde vara klart, att en utbildning
enbart genom praktiskt arbete eller med stöd av de lägre tekniska läroanstalter,
som nu finnas, icke kan vara tillfredsställande. En teknisk fackskola
för väg- och vattenbyggnad skulle otvivelaktigt kunna medföra såväl en välgörande
avlastning av tekniska högskolan och därmed förenade besparingar som ett
bättre tillgodoseende av de ifrågavarande verksamhetsområdenas behov av teknisk
personal. Överstyrelsen vill sålunda livligt tillstyrka, att eu dylik fackskola
nu kommer till stånd, och då åtskilliga skäll tala för skolans förläggning till Norrköping,
finner överstyrelsen ingen anledning att föreslå skolans förläggning till
annan ort. Väl kunde åtskilligt tala för väg- och vattenbygguadsfaekskolans förläggning
till Stockholm, men då det icke är närmare utrett, om och när en dylik
förläggning skulle kunna ske, samt de tekniska läroanstalter, som planeras i Stockholm,
torde bliva tillräckligt omfattande för att tillgodose huvudstadens behov och
medgiva eu lämplig organisation med hänsyn till valet av lärarkrafter, men ett
tekniskt gymnasium i Norrköping väl kan behöva det stöd, eu teknisk fackskola
i sistberörda avseende kan lämna, så anser överstyrelsen, att tanken på väg- och
vattenbyggnadsfackskolans förläggning till Stockholm hör lämnas utan avseende.

Med avseende a förslaget om eu textil fackskola i Norrköping
yttrar överstyrelsen:

I fråga om fackskolan för textilindustri anser överstyrelsen uppenbart, att
behov av dylik skola föreligger, men att det otvivelaktigt skulle varit bäst ur
såväl statsekonom isk som pedagogisk synpunkt, om skolan hade kunnat ordnas
så, att den täckte hela behovet, alltså omfattande såväl ylle- som bomulls- och
linneindustrierna med allt vad därtill hör. Emellertid kan det icke förnekas att.
såsom förhållandena nu äro gestaltade, det skulle vara eu orättvisa mot vilket
•som helst av de båda textilindustricentra, Norrköping och Borås, om det enas
eller andras krav på textilfackskola därigenom skulle eftersättas. Då det på båda
ställena redan finnes ganska väl utrustade vävskolor, skulle eu centralisering även
jBihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 83 käft. (Nr 94.) 2

10

Knngl. Maj:ts proposition Nr 94.

vålla betydliga svårigheter och ekonomisk förlust för den av skolorna, som måste
nedläggas. I betraktande härav skulle överstyrelsen möjligen kunna ansluta sig
till den tanken, att tekniska fackskolor för textilindustri borde inrättas såväl i
Norrköping som i Borås med den fördelning av arbetsuppgifterna, som kunde befinnas
lämplig. I sådant avseende synas göda skäl tala för att, såsom från Norrköpingshållet
föreslagits, inrätta skolan i Norrköping för ylleindustri och skolan i
Borås för bomulls- och linneindustrierna, ehuru eventuellt även någon annan uppdelning
kunde tänkas, exempelvis så, att den kemiska delen förlädes till den ena
skolan och den mekaniska delen till den andra. Emellertid finner överstyrelsen
frågan icke vara från skolstyrelsernas i Norrköping sida tillräckligt utredd för att
ett beslut i ena eller andra riktningen nu skulle kunna fattas. Särskilt torde böra
tydligare angivas, huru det av styrelsen för den Lenningska vävskolan omnämnda
»önskemålet, att denna inrättning med dessa fonder och resurser på bästa sätt så
utnyttjas i samhällets och industriens tjänst», att, såsom även uttalas, »John
Lennings vävskola må läggas till underlag för en fackskola för ylleindustrien i
Norrköping», skulle kunna realiseras. En dylik anordning torde i främsta rummet
förutsätta någon överenskommelse mellan Norrköpings stad och den Lenningska
vävskolans nuvarande ägare, men någon sådan överenskommelse föreligger icke.
Vidare anser överstyrelsen, att den av Lenningska vävskolans styrelse förebrågta
utredningen angående textilindustriens personalbehov ej är tillräckligt övertygande
för att därpå skulle kunna byggas någon förvissning om att skolan efter omläggning
till teknisk fackskola skulle bliva tillräckligt besökt, särskilt som skolans
elevantal trots nuvarande relativt låga inträdesfordringar och korta studietid under
de senare åren varit jämförelsevis litet och ej heller vävskolan i Borås halt något
överflöd på inträdessökande. Rädligast synes därför vara, att Lenningska vävskolan,
som för år 1920 tilldelats ett statsunderstöd av femtusen kronor och, ifall anledning
därtill förekommer, även framdeles torde kunna erhålla liknande bidrag, får bestå
såsom enskild skola, tills den utvecklat sig så, att på densamma den önskade fackskolan
med större tillförsikt skall kunna byggas.

Således finner överstyrelsen, att förslaget om inrättandet i Norrköping av eu
teknisk fackskola för ylleindustri är väl värt att beaktas, men att det icke nu
kan upptagas i överstyrelsens framställning. Överstyrelsen får alltså för närvarande
inskränka sig till att, i överensstämmelse med vad styrelsen för tekniska
elementarskolan i Norrköping ansett lämpligt, föreslå, att skolan omorganiseras
till tekniskt gymnasium och att i samband med detta inrättas eu teknisk fackskola
för väg- och vattenbyggnad.

Såsom jag nämnde, då jag den 7 januari 1921 för Kung!. Maj:t.
anmälde förevarande ärende, fann min företrädare i ämbetet skäl
föreligga att från överstyrelsen införskaffa utredning rörande behovet
av erforderliga anslag, därest den tilltänkta omorganisationen tills
vidare inskränktes att omfatta elementarskolans förändring till allenast
ett tekniskt gymnasium. Med den begärda ytterligare utredningen
har överstyrelsen inkommit genom skrivelse den 17 november 1920,
därvid överstyrelsen överlämnat dels utdrag av stadsfullmäktiges i

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

Norrköping protokoll för den 14 oktober 1920, dels ock förnyat yttrande
i ämnet av tekniska elementarskolans styrelse.

Det visar sig, att stadsfullmäktige, dä de ånyo hörts i ämnet, A''“^£i,av
intagit en välvilligare hållning än tidigare gentemot tanken att i mäktige i
Norrköping inrätta en väg- och vattenbvggnadsfackskola. De hava |0fkr^11mon1‘,1
nämligen nyssnämnda dag utan meningsskiljaktighet beslutit att a
stadens vägnar åtaga sig dels att, i överensstämmelse med av riksdagen
såsom villkor för inrättande av tekniskt gymnasium eller
teknisk fackskola bestämda grunder, för det tekniska gymnasium och
en därmed förenad teknisk fackskola för väg- oeh vattenbyggnad,
som skulle komma att ersätta den nuvarande tekniska elementarskolan
i Norrköping, förslagsvis från den t juli 1922 tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler med inredning och möblering samt
fri bostad åt rektor eller ersättning därför och dels att, i fall läroanstalten
så utvecklades, att skolöverstyrelsen funne anledning förordna
lektor att biträda rektor vid ledningen och övervakandet av
undervisningen, tillhandahålla fri bostad åt sådan lektor eller ersättning
därför.

~ Enligt protokollsutdraget åteckna! vederbörligt bevis har omförmälda
stadsfullmäktigbeslut vunnit laga kraft.

Skolans styrelse anför i sitt förnyade yttrande i ämnet, bland
annat, följande:

Därest den föreslagna fackskolan för väg- och vattenbyggnad tillsvidare skulle
få anstå, vore därmed all annan utbildning inom väg- och vattenbyggnadsfacket
än den, som meddelas vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut, avklippt
för dem, som oj därstädes kunna vinna inträde, tv vid ingen annan av de
lägre tekniska skolorna än den i Norrköping meddelas någon nämnvärd undervisning
inom nämnda fack.

Flera privata skolor av Katrineholmstypen skulle då antagligen komma till
stånd. Att så skulle ske, kan man tyvärr vara säker på, om den nuvarande
skolan härstädes endast omändras till ett tekniskt gymnasium och ingen fackskola
för väg- och vattenbyggnad samtidigt upprättas inom landet.

Skulle förläggandet av fackskolan till Norrköping, vilket dock förordats av
alla de kommittéer, som hava haft hand om omorganisationsfrågan rörande den
lägre tekniska Undervisningen, ej vara tilltalande, måste enligt styrelsens mening
fackskolan förläggas till annan plats och detta samtidigt, som härvarande tekniska
skola förändras till enbart ett tekniskt gymnasium.

Att intresse för en fackskola för väg- och vattenbyggnad ej fattas i Norrköping,
åtminstone hos de för stadens ekonomi ansvariga myndigheterna, framgår
tydligt av stadsfullmäktiges beslut den 14 oktober 1920.

Skolsty

relsen.

12

Skola verst yrelson.

Kung1. May.ts proposition Nr 94.

Då den byggnad, som den nuvarande tekniska elementarskolan är inrymd
uti, måste med det snaraste ombyggas eller ock en ny byggnad uppföras för inrymmandet
av denna eller de nya skolorna, vore det synnerligen önskvärt, om
regering och rikdag ville inom den närmaste tiden besluta angående tekniska
elementarskolans omorganisation, så att såväl styrelsen som stadsfullmäktige kunde
börja ordna med lokalfrågan. Ett beslut att först hit förlägga ett tekniskt gymnasium
och lata fackskolefrågan anstå till längre fram skulle, vad byggnadsfrågan
beträffar, alldeles förrycka denna. Staden kunde nämligen ej bygga för såväl ett
gymnasium som eu fackskola, då den ju ej med bestämdhet visste, om den senare
kommer att förläggas till Norrköping.

På grund av vad styrelsen anfört hemställer styrelsen, att tekniska elementarskolan
i Norrköping måtte omorganiseras ej blott" till ett tekniskt gymnasium
utan samtidigt till eu därmed förenad fackskola för väg- och vattenbyggnad, och
att denna omorganisationsfråga i sin helhet måtte föreläggas 1921 års riksdag.

Skolöverstyrelsen yttre i'' i sin skrivelse den 17 november 1920
rörande det ifrågasatta, uppskovet med fackskolans inrättande följande
:

Överstyrelsen delar styrelsens uppfattning, att stadsfullmäktiges åtagande av
den 14 oktober 1920 är värt särskilt beaktande, så mycket mera som ifrågavarande
fackskola icke torde kunna anses medföra någon särskild fördel för Norrköpings
stad och det nog kan vara tvivelaktigt, om till exempel Stockholm eller
någon annan stad skulle vilja åtaga sig motsvarande förpliktelse, därest fråga
skulle uppstå om fackskolans förläggning'' till dess område. I berörda avseende
vill överstyrelsen erinra om vad departement ssakkunniga uttalat i sitt betänkande
den 3 oktober 1917 angående lokaler för vissa omorganiserade delar av tekniska
skolan i Stockholm (sid. 153) samt att Stockholms stad såsom villkor för liknande
atagande i fråga om maskinyrkes- och byggnadsyrkesskolornas omorganisation
till motsvarande tekniska fackskolor fordrat en övergångstid av femton år.

I likhet med styrelsen anser överstyrelsen, att det skulle vara mycket beklagligt,
om den vid läroverket hittills bedrivna undervisningen i väg- och vattenbyggnad
genom omorganisationen nu skulle komma att upphöra, då den i stället
borde vidare utvecklas.

Enär synnerligen starka skäl tala för att tekniska elementarskolan i Norr
köping omorganiseras till tekniskt gymnasium, och det även torde få anses klart,
att eu teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnad är av behovet påkallad, samt
att den lämpligen bör kombineras med nyssnämnda gymnasium, så torde det icke
vara skäl att uppskjuta fackskolans inrättande. Uppskovet synes nämligen icke
böla iå räcka mer än ett fåtal ar, varför de under tiden besparade utgifterna för
statsverket icke kunna bliva så betydande, att fördelen av skolans snara inrättande
därför borde tillspillogivas, särskilt som det framdeles skulle kunna möta
större svårigheter att fa skolan till stånd, nämligen ifall Norrköpings stad då icke
skulle finna lämpligt vidbliva sitt nu gjorda åtagande.

På grund av det anförda förordar överstyrelsen på det livligaste bifall till
sin den 31 augusti 1920 i ärendet gjorda hemställan.

13

Kung!. Maj:ts proposition Nr 94.

Intresset för att en fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst
med det snaraste måtte komma till stånd har jämväl på annat sätt,
än nu sagts, tagit sig uttryck. Så liar svenska vägföreningen i
Stockholm i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 30 november
1920 anhållit, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas för att en
teknisk fackskola med uppgift att meddela sådan undervisning, som
kan bliva till gagn för det svenska vägväåendets utveckling, snarast
möjligt måtte bliva inrättad. Föreningen anför:

Svenska vägföreningen, vilkens uppgift är att verka för vägväsendets förbättring,
har under en följd av år genom föredrag, möten och talrika kurser i
praktiskt vägarbete sökt höja insikten om betydelsen av goda vägar samt konsten
att bygga och underhålla sådana. Dessutom bar föreningen genom anordnandet
varje år av eu 5 veckors kurs i vägteknik för utbildandet av vågmästare sökt
i någon mån fylla behovet av dugligt underbefäl för vägarbeten. Ehuru härigenom
en stor mängd personer erhållit eu viss utbildning beträffande utförandet
av olika slag av vägarbeten, är det tydligt, att åtgärder av förenämnda art ingalunda
äro tillräckliga för att tillgodose det behov av vägteknisk fackkunskap, som
erfordras för planerandet och ledningen av vägarbeten i förekommande omfattning.
Visserligen har staten sörjt för tillgodoseendet av den högre utbildningen
inom vägtekniken genom att vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut
inrättats fackavdelningar för väg- och vattenbyggnadskonst, men däremot har.
så vitt vägföreningen har sig bekant, icke tillfredsställande sörjts för utbildandet
av den stora mängd tekniska biträden och underbefäl, som behövas inom vägväsendet.
Bristen på dylik personal, starkt kännbar redan nu, kommer att bliva
allt mera framträdande, därest vägväsendet skall tillbörligen utvecklas att motsvara
förhållandenas krav.

Såsom en dylik välbehövlig åtgärd vill vägföreningen särskilt framhålla inrättandet
av eu teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnad. Då det givetvis
tager eu tid av flera år, innan personer, som utbildas i en dylik skola, förvärvat
den erfarenhet och mognad, som erfordras för att de skola kunna tjänstgöra som
arbetsledare eller eljest handhava arbeten på det vägtekniska området, synes det
angeläget, att denna skola kommer till stånd snarast möjligt.

Samma uppfattning, att behovet av en fackskola för väg- och
vattenbyggnadskonst är trängande, har svenska betongföreningen i
Stockholm, vilken i en den 22 december 1920 dagtecknad, till Kungl.
Maj:t ställd skrivelse framhållit de önskemål med avseende å en sådan
skola, till vilka särskilt utbildningen av betongtekniker ger anledning.
Föreningen yttrar bland annat:

Som ett led i sin verksamhet att såväl teoretiskt som praktiskt föra betongbyggnadstekniken
framåt har föreningen genom anordnandet av föredrag och särskilda.
kurser sökt åt verkmästare och förmän meddela sådana fackkunskaper, som
äro nödvändiga för det närmaste planerandet och ledandet av på en arbetsplats

Svenska vänföreningen.

Svenska betongföreningen.

Väg- och
vattenbyggnad
sstyrelsen.

Organisation
av det“tekniska
läroverket
i Norrköping
in. m.

14 Kungl. Maj. ts proposition Nr 94.

förekommande avbeten. Det liar emellertid visat sig, att dessa kurser ej varit
tillräckliga för att tillgodose det stora behovet av dylik personal, och bristen på
dugliga ritare, verkmästare och förmän inom betongfacket gör sig alltmer gällande.
Så vitt svenska betongföreningen har sig bekant, har staten icke sörjt för
tillgodoseendet av nämnda behov av lägre teknisk undervisning.

Bristen på dylik personal, som, vilket redan framhållits, redan nu är mycket
starkt kännbar, kommer otvivelaktigt att göra sig än mer gällande, i den mån
den under de sista åren stagnerade byggnadsindustrien åter kommer in i normala
förhållanden.

Föreningen hemställer till slut, det täcktes Kungl. Maj:t vidtaga erforderliga
åtgärder för att en teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst med
eventuell differentiering för särskild utbildning av betongtekniker snarast möjligt
måtte komma till stånd.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i en don 25 januari
1921 dagtecknad. till Kungl. Maj:t ställd skrivelse hemställt
om vidtagande av åtgärder för inrättande snarast möjligt av eu
teknisk fackskola för utbildning av yrkesmän inom väg- och vattenbyggnadsfacken.

Hur under''visna igen i eu läroanstalt, bestående av ett tekniskt
gymnasium och en fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst, skulle
kunna ordnas såväl under övergångstiden, medan de i tekniska elementarskolan
intagna eleverna erhålla fortsatt undervisning, som
framdeles, då omorganisationen blivit fullt genomförd, framgår av
handlingarna i ärendet Inlagda, utav tekniska elementarskolans styrelse
uppgjorda förslag till timplaner och fördelning av undervisningen
på behövliga lärarkrafter, till vilka jag ber att få hänvisa.
Mot dessa förslag säger sig skolöverstyrelsen i stort sätt intet hava
att anmärka. Dock erinrar överstyrelsen, att enligt gällande stadga
närmare bestämmelser angående undervisningen, timplan och kursfördelning
skola angivas i särskilda undervisningsplaner, samt att
även undervisningsämnenas fördelning på de olika lärarna bör lämnas
öppen för att kunna anpassas efter förhållandena så lämpligt
som möjligt.

Enligt skolstyrelsens förslag skulle vid det tekniska läroverket i
Norrköping, sedan omorganisationen slutförts, vara anställda åtta
ordinarie lärare, rektor inbegripen. Alternativt räknar dock styrelsen
med att i stället för ett av de föreslagna lektoraten, det i handelsteknik
m. in., extra lärarkrafter skulle anställas.

Skolöverstyrelsen anser, att antalet ordinarie lärare vid läroverket
i färdigt skick bör åtminstone till en början begränsas till sju.

Kung7. Mqj.ts proposition Nr !)4.

15

Överstyrelsen framhåller, att det ej kan tagas för givet att klasserna alltid
bliva så störa, att en uppdelning i olika laborationsgrupper blir nödvändig. Med
hänsyn härtill anser sig överstyrelsen böra utgå ifrån ett något mindre antal
veckotimmar än styrelsen angivit och i stället föreslå, att, i händelse timantalet
måste ökas, medel till täckande av den kostnadsökning, som härigenom kan uppkomma,
liksom av. övriga tillfälliga behov må kunna beviljas av anslag på
extra stat.

Likaledes torde, enligt överstyrelsens mening, behovet av betjäning,
som tidigare ansetts vid några av de tekniska läroverken kräva
tre personer, tillsvidare kunna inskränkas till endast två.

Under iakttagande härav och med tillämpning av i övrigt samma
normer, som gälla för andra motsvarande tekniska läroverk, beräknar
överstyrelsen de ordinarie utgifterna för tekniska gymnasiet och
tekniska fackslcolan för väg- och vattenbyggnad i Norrköping i färdigt
skick på sätt framgår av följande förslag till stat:

Tjänstgö

-

Utgiftstitlar.

Lön.

ringspennin-

Summa

gar.

1 rektor (förutom av kommu-

nen bekostad bostad eller
ersättning därför).......

5,000

3,900

2,500

1,900

7,500

5,800

1 lektor...............

—

—

—

5 lektorer..............

19,500

—

9,500

—

29,000

—

1 vaktmästare...........

900

_

550

_

1,450

_

1 laboratorievaktmästare . . .

1,100

—

050

—

1,750

—

Extra lärare (52 veckotimmar)

9,100

—

Övningar i lantmäteri.....

Föredrag om arbetarskydd

400

och hygien...........

Bokförings- och skrivbiträde

400

"

åt rektor. ..........

750

Skolläkare.............

500

—

Bibliotekarie.............

Böcker, samlingar och under-

400

---

visum gsm ateri ell.......

3,000

—

Materialier m. in. till labo-

rationer..............

Trvcksaker, annonser, skriv-

4,000

---

materiell m. nr.......''. .

Uppvärmning, belysning in.

1,800

in., andel i kostnaden . . .

7,000-

Summa kronor

72,850

Anmärkningar.

[Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och
[efter 10 år med ytterit
[gare 500 kronor.

Efter 3 år kan lönen höjas
med 100 kronor, efter
6 år med ytterligare
100 kronor och efter 9
år med än ytterligan1
100 kronor.

16

Kung!. Mgj.ts proposition Nr 94.

Anm. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant
anordnats, anvisas åt vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad och bränsle 150 kronor
samt för lyse 25 kronor för år. Därest ifrågavarande befattningshavare åtnjuter enbart bostad
eller bostad med värme men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån är av
sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma på Kung!
Maj:t att efter omständigheterna bestämma det .lägre löneavdrag, som för dylik förmån skäll äga
rum. Förmån av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukuing av elektrisk ström
intill högst 100 kw.-timmar; åtnjutes lyse, skall befattningshavaren själv bekosta armatur och
lampor. I övrigt skall ifråga om förmån av bostad in. m. i tillämpliga delar lända till efterrät
telse bestämmelsen i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring
från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare (Svensk
författningssamling 1918 nr 836).

Beträffande tiden för omorganisationens genomförande har skolans
styrelse, givetvis under förutsättning att frågan skulle komma före
vid 1920 års riksdag, hemställt att omorganisationen måtte börjas
om möjligt vid ingången av höstterminen år 1920. Även skolöverstyrelsen
hyser den uppfattningen, att omorganisationen bör ske snarast
möjligt, men finner dock att, om frågan upptages till behandling
vid 1921 års riksdag, omorganisationen med hänsyn till de förberedelser,
som tarvas, icke bör träda i tillämpning förr än den 1
juli 1922.

I fråga om kostnaden under övergångstiden behövas, enligt överstyrelsens
mening, för år 1922 endast två av de föreslagna tre nya
lektorstjänsterna. För dessa beräknar överstyrelsen avlöning från
den 1 juli sagda år. Dessutom anser överstyrelsen en laboratorievaktmästare
böra anställas från den 1 oktober samma år. Enligt
nu gällande bestämmelser upptar överstyrelsen avlöningen åt nämnda

personal till -—= 6,237 kronor 50 öre. För ökade

utgifter i övrigt, extra annonsering, uppvärmning och belysning beräknar
överstyrelsen förslagsvis till avrundning 2,762 kronor 50 öre.
Den totala kostnadsökningen utöver förut till tekniska elementarskolan
beräknade anslag skulle sålunda enligt överstyrelsens förslag
uppgå till i runt tal 9,000 kronor, med vilket belopp det ordinarie
reservationsanslaget till de tekniska läroverken för år 1922 alltså
skulle behöva ökas.

För år 1923 skulle tillkomma ytterligare en lektorstjänst från
den 1 juli samt någon ytterligare ökning i kostnaden för laborationsövningar,
men då samtidigt kostnaderna för'' verkstadsarbete
komma att minskas, anser överstyrelsen att i sist berörda kostnader
en ungefärlig utjämning är att förvänta.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94. IT

Under år 1924 skulle omorganisationen bliva slutförd och därefter
den nya staten komma i tillämpning.

För nyanskaffning av apparater, maskiner och annan undervisningsmateriel!
för ett tekniskt gymnasium och en teknisk väg- och
vattenbyggnadsfackskola av föreslagen beskaffenhet beräknar överstyrelsen
ett särskilt anslag, som, ehuru kostnaderna icke nu kunna
exakt uppskattas, med hänsyn till vad för motsvarande ändamål
förut beviljats till de tekniska läroverken i Örebro, Malmö och
Härnösand samt väg- och vattenbyggnadsfackskolans särskilda behov,
överstyrelsen anser icke böra sättas lägre än till 60,000 kronor,
att fördelas på två år med 30,000 kronor för vartdera året. Angående
anslagets användning anser överstyrelsen böra föreskrivas,
att förslag till mera betydande nyanskaffning skall vara av överstyrelsen
godkänt, innan anskaffningen får ske.

Slutligen har jag att redogöra för resultatet av den genom min
företrädare i statsrådsämbetet föranstaltade utredning om behovet
av erforderliga anslag, därest omorganisationen av tekniska elementarskolan
i Norrköping inskränktes till att avse allenast denna skolas
ombildning till ett tekniskt gymnasium.

Skolöverstyrelsen anför härom följande:

En omorganisation av tekniska elementarskolan i Norrköping till enbart tekniskt
gymnasium skulle innebära huvudsakligen den förändringen, att den hittillsvarande
uppdelningen av lärjungarna i tre linjer med olika studieriktningar
komme att upphöra samt att inträdesfordringarna och undervisningsplanen bleve
i vissa avseende olika de nuvarande. Genom linjeindelningens upphörande skulle
anslagsbehovet i någon mån minskas, men med hänsyn till de förbättringar, som
i varje fall synas nödvändiga, skulle kostnaderna dock bliva något högre än
förut. Särskilt måste skolans undervisningsmateriell, vilken för närvarande är
mycket föråldrad och tarvlig, ansenligt förbättras och utökas särskilt för undervisningen
i fysik. Aven är ett maskintekniskt laboratorium med tillhörande anordningar
synnerligen behövligt. Enär det torde bliva nödigt att vid laborationsövningarna
uppdela klasserna i två eller flera grupper, som laborera på olika tider,
kommer antalet undervisningstimmar att bliva större än eljest skulle bliva
fallet. Om ökningen här liksom vid andra liknande skolor uppskattas förslagsvis
till 10 veckotimmar, skulle hela antalet veckotimmar bliva 3-37 + 10 + 3
= 124. Det antal ordinarie lärare, som för närvarande finnes vid tekniska elementarskolan,
nämligen 4, inbegripet rektor, synes vara lämpligt även efter omorganisationen
till tekniskt gymnasium. Dessa fyra ordinarie lärare kunna lämpligen
övertaga omkring 84 veckotimmar. Det återstår sålunda omkring 40 veckotimmar
att bestridas av extra lärare.

Bihang till riksdagens pfrotokoll 1921. 1 sand. 83 käft. (Nr 94.) 3

Anslagsbehov
i händelse
den tekniska
elementarskolan
ombildas
endast
till tekniskt
gymnasium.

Departe mentschefen.

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

På grund härav och med stöd av erfarenheten från nuvarande
tekniska elementarskolan samt andra liknande skolor, vilkas omorganisation
redan påbörjats, beräknar överstyrelsen de årliga kostnaderna
för ett tekniskt gymnasium i Norrköping i färdigt skick sålunda: -

1 rektor.............................5,000 + 2,500 =

1 lektor..............................3,900 + 1,900 =

2 lektorer..........................................

1 vaktmästare......................... 900 + 550 =

1 laboratorievaktmästare..................1,100 + 650 =

Extra lärare .......................... 40 • 175 =

Övningar i lantmäteri..................................

Föredrag om arbetarskydd och hygien....................

Bokförings- och skrivbiträde åt rektor.....................

Skolläkare .........................................

Bibliotekarie........................................

Böcker, samlingar och undervisningsmateriell...............

Materialier m. m. till laborationer........................

Trycksaker, annonser, skrivmaterialier m. m.................

Uppvärmning, belysning m. m., andel i kostnaden ..........

7.500 kronor

5,800 »

11,600 »
1,450 »

1,750 »

7.000 »

200 »
400 »

600 »
300 »

300 »

2.500 »

3.000 »
1,600 »

6.000 »

Summa 50,000 kronor

Till förstärkning av det ordinarie anslaget bör enligt överstyrelsen
på extra stat beräknas ett något högre belopp än det, som
förut upptagits till tekniska elementarskolan, förslagsvis 6,000 kronor
att ingå i förslagsanslaget till förstärkning av reservationsanslaget
till tekniska läroverk.

Till undervisningsmateriell och laboratorieutrustning beräknar
överstyrelsen såsom erforderligt belopp minst 45,000 kronor att i
form av reservationsanslag utgå, fördelat på de två första övergångsåren,
med 20,000 kronor på första året och 25,000 kronor på andra
året.

Beträffande övergångstiden finner överstyrelsen några särskilda
beräkningar ej erforderliga, enär inga nya lärarkrafter skulle tillkomma
och övrig ordinarie personal liksom även extra lärare konnne
att avlösa annan motsvarande personal, vadan i avseende härå liksom
i övrigt avvikelserna icke skulle bliva större än att den nya
staten skulle kunna tillämpas från början av år 1922, därest omorganisationen
skulle, påbörjas nämnda år.

Den första fråga, som det gäller att taga ståndpunkt till i det -

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

ta ärende, är den, huruvida skäl föreligga att ombilda den tekniska
elementarskolan i Norrköping till ett tekniskt gymnasium. Någon
svårighet att i detta avseende träffa ett avgörande känner jag folium
del icke. Såsom jag tidigare varit i tillfälle att för Kungl.
Maj:t framhålla, är jag principiellt av den meningen, att, de tekniska
elementarskolorna böra, i de fall där ett stadgat behov av teknisktmerkantil
undervisning visas vara för handen, ersättas av den skoltyp,
det tekniska gymnasiet, vilken erkänts såsom bättre skickad än
den tekniska elementarskolan att meddela här ifrågavarande utbildning.
Utvecklingen i denna riktning har ock fortskridit därhän, att
för närvarande endast två av de förutvarande tekniska elementarskolorna,
nämligen de i Borås och Norrköping, kvarstå i sin gamla
form. Beträffande tekniska elementarskolan i Borås har jag redan
framlagt ett av Kungl. Maj:t godkänt förslag till berörda skolas omändring
till ett tekniskt gymnasium. Vad Norrköpingsskolan angår,
lider det intet tvivel, att en läroanstalt med nyss angiven uppgift
är behövlig i nämnda stad. Då härtill kommer att på ortshåll och
mellan de i ärendet hörda myndigheterna full enighet råder om önskvärdheten
av tekniska elementarskolans i Norrköping omändring till
ett tekniskt gymnasium, ansluter jag mig obetingat till det härom
framställda förslaget.

Om nu berörda del av förevarande omorganisationsfråga synes
ligga fullt klar, kan ärendet i övrigt i vissa avseenden giva anledning
till någon tvekan. Närmast gäller denna tvekan det ursprungligen
av 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens
ordnande framförda förslaget om inrättande i Norrköping
av en fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst. Såsom jag
förut nämnt hade de s. k. departementssakkunniga uttalat sin anslutning
till detta förslag, under det man på ortshåll, bland annat
från stadsfullmäktiges sida, ställt sig mindre sympatisk till detsamma
och i stället påyrkat, att till Norrköping måtte förläggas
en fackskola för textilindustri. Den tekniska kommitténs förslag
har nu av tekniska elementarskolans styrelse upptagits i den form,
att styrelsen föreslagit den tekniska elementarskolans ombildning
till ett tekniskt gymnasium och en teknisk fackskola för väg- och
vattenbyggnadskonst. Sistberörda omorganisationsplan har av överstyrelsen
i dess första utlåtande i ärendet kraftigt understötts. Däremot
hava stadsfullmäktige i Norrköping, därvarande magistrat och

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

länsstyrelsen ävensom två av de sammanslutningar, som representera
stadens industriella intressen, framhållit, att från stadens egen synpunkt
det framförallt vore av vikt att få en fackskola för textilindustri
dit förlagd. Till belysande av den ståndpunkt, stadsfullmäktige
intagit till frågan, kan det här vara på sin plats att omnämna,
att fullmäktige, då de första gången, den 19 juni 1919, behandlade
frågan om åtagande från stadens sida att tillhandahålla den nya
läroanstalten erforderliga undervisningslokaler, formulerade sitt beslut
i ämnet sålunda, att de ej mindre anhöllo, att tekniska elementarskolan
måtte omändras till ett tekniskt gymnasium och att i samband
därmed till Norrköping måtte förläggas dels i främsta rummet
en fackskola för ylleindustrien, dels ock en fackskola för väg- och
vattenbyggnadskonst, än även förbundo sig att ställa nödiga lokaler
till skolornas förfogande samt att dessutom lämna fri bostad
eller bostadsersättning åt föreståndaren. Förutom nämnda myndigheter
och korporationer har även den i Norrköping sedan många
år verksamma och för åren 1920 och 1921 med statsmedel understödda
John Lennings vävskola på ett energiskt sätt hävdat den
meningen, att en fackskola för textilindustrien borde upprättas i
Norrköping, därvid man särskilt framhållit det lämpliga i att textilfackskolan
bragtes till stånd genom en utveckling av Lenningska
vävskolan.

I detta läge befann sig ärendet, dä det först inkom till ecklesiastikdepartemendet.
Det är under sådana förhållanden icke ägnat att
förvåna, att tanken kom att riktas på en inskränkning av omorganisationen
till att omfatta allenast inrättandet av ett tekniskt gymnasium.
Emellertid synes det mig, som om den av överstyrelsen
sedermera förebragta utredningen skulle hava gjort tydligt, att en dylik
stympning av omorganisationsfrågan icke skulle vara lycklig.
Tekniska elementarskolans styrelse har påpekat, att genom en sådan
åtgärd varje möjlighet att erhålla en planmässig utbildning i vägoch
vattenbyggnadsfacket annorstädes än vid tekniska högskolan och
Chalmers tekniska institut bleve stängd, emedan ingen annan av de
lägre tekniska läroanstalterna än den i Norrköping lämnar någon
nämnvärd undervisning inom berörda fack. Ett viktigt skäl mot
att, på sätt nyss sagts, beskära omorganisationen förefaller mig ock
vara, vad styrelsen anfört beträffande de svårigheter, som därvid
skulle uppkomma med avseende å läroanstaltens nybyggnad sfråga.

21

Knngl. Maj:ts proposition Nr 94.

Uppenbarligen kan någon nybyggnadsverksamhet icke påbörjas, förrän
spörsmålet om det tekniska läroverkets i Norrköping organisation
blivit på ett definitivt sätt löst. Och någon sådan definitiv lösning
torde icke från något håll hava åsyftats genom en ombildning
av tekniska elementarskolan till blott och bart ett tekniskt gymnasium.

Behovet i allmänhet av en väg- och vattenbyggnadsfackskola
synes mig hava på ett övertygande sätt lagts i dagen såväl genom
överstyrelsens båda av mig i det föregående åtei’givna uttalanden i
ämnet som ock av de skrivelser, som i ärendet ingivits såväl från på
detta fackområde representativa enskilda organisationer, svenska vägföreningen
och svenska betongföreningen, som även från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Utvecklingen och förbättringen av vårt
lands vägväsende och dess kommunikationsförhållanden överhuvudtaget
torde få anses vara en angelägenhet av den allra största betydelse,
och i detta avseende har givetvis en fackskola för väg- och
vattenbyggnadskonst en viktig uppgift att fylla.

Stadsfullmäktige i Norrköping hava, då de ånyo hörts i ärendet,
också visat ett erkännansvärt tillmötesgående mot planen på
att i Norrköping inrätta en skola av sistnämnda slag, i det de enhälligt
och utan förbehåll gjort ett fullt tillfredsställande åtagande
beträffande lokaler m. m. för en blivande läroanstalt, omfattande
tekniskt gymnasium och teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst.
Härmed torde den omständighet, som i övervägande
grad föranlett tvekan om det framlagda förslagets genomförbarhet,
hava bortfallit.

Vid övervägande av vad sålunda i detta ärende förelupit har
jag kommit till det resultatet, att mycket starka skäl tala för att,
så snart möjligt är, genom inrättandet av en fackskola för vägoch
vattenbyggnadskonst tillfälle beredes till ordnad utbildning på
nämnda område av den art och omfattning, som motsvarar de tekniska
fackskolornas ändamål, samt att för närvarande ingen mera
lämplig förläggningsort för en dylik skola erbjudes än Norrköping.
Den någon gång framkastade tanken på en väg- och vattenbyggnadsfackskola
i Stockholm kunde måhända innebära åtskilliga fördelar,
men dels förefinnes härutinnan icke någon utredning och dels
föreligger ett förslag till ombildning av tekniska skolan därstädes,
vilket, därest det genomföres, icke torde under den närmaste fram -

22

Kungl. May.ts proposition Nr 94.

tiden lämna utrymme för förverkligandet av tanken på en fackskola
för väg- ocli vattenbyggnadskonst i Stockholm.

Vad beträffar den ifrågasatta textilfackskolan kan, såsom jag
varit i tillfälle att framhålla, då jag för Kungl. Maj:t anmälde ärendet
rörande omorganisation av tekniska elementarskolan i Borås,
något behov av eu fullständig sådan skola för närvarande icke sägas
föreligga. Såsom överstyrelsen påpekat torde vidare det från
Norrköpingshåll framförda kravet på inrättande därstädes av en
fackskola, avsedd för speciellt ylleindustrien — ett krav, som i och
lör sig synes naturligt — tarva närmare utredning rörande sättet,
varpå en dylik läroanstalt lämpligast skulle kunna åvägabringas.
Med hänsyn härtill finner jag denna fråga icke nu böra föranleda
åtgärder från Kungl. Maj:ts sida.. Jag anser mig emellertid böra
framhålla att, enligt min mening, varken inrättandet av en fackskola
för vävnadsindustri i Borås eller den omständigheten att jämte tekniska
gymnasiet i Norrköping i första hand upprättas en fackskola
för väg- och vattenbyggnadskonst behöver utesluta, att, om efter
verkställd prövning så skulle befinnas behövligt och ändamålsenligt,
Norrköping jämväl erhåller en fackskola av det slag, staden synes
önska, inriktad särskilt på, utbildning för verksamhet inom ylleindustrien.

Jag biträder alltså förslaget att tekniska elementarskolan i Norrköping
ombildas till ett tekniskt gymnasium och en därmed förenad
fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst.

Den av skolöverstyrelsen uppgjorda planen för omorganisationens
genomförande och överstyrelsens beräkning av kostnaderna för läroverket
i färdigt skick ävensom under övergångsåren synes mig böra
godtagas. Omorganisationen bör alltså enligt min mening taga sin
början den 1 juli 1922, från och med vilken tid två av de erforderliga
tre nya lektorstjänsterna skulle inrättas, Från och med don 1 oktober
samma år skulle dessutom vid läroanstalten anställas en laboratorievaktmästare.
Avlöningen för berörda personal skulle enligt
gällande bestämmelser för år 1922 belöpa sig till sammanlagt 6,237
kronor 50 öre. För ökade utgifter i övrigt (extra annonsering, uppvärmning
m. in.) torde böra i enlighet med överstyrelsens förslag
beräknas ett belopp av 2,762 kronor 50 öre att efter överstyrelsens
hörande av Kungl. Maj:t fördelas på de särskilda posterna. Läroanstaltens
stat, vilken för år 1921 slutar å ett belopp av 47,800

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

kronor, skulle i enlighet härmed för år 1922 upptaga en slutsumma
av 56,800 kronor. Det ordinarie reservationsanslaget till tekniska
läroverk skulle således för ifrågavarande läroanstalts vidkommande
behöva ökas med 9,000 kronor. Jag erinrar, att statens fastställande
ankommer på Kungl. Maj:t.

Vad angår det belopp, som av extra anslagsmedel skulle erfordras
till förstärkande av läroanstaltens stat för år 1922, har jag den
7 januari 1921, vid framläggande av förslag om anvisande av anslag
för år 1922 till förstärkande av det ordinarie reservationsanslaget
till tekniska läroverk, för tekniska läroverket i Norrköping
beräknat ett belopp av 6,000 kronor i enlighet med skolöverstyrelsens
hemställan. Jag tillåter mig påminna om att detta förslag
blev av Kungl. Maj:t godtaget.

Den tredje nya lektorsbefattningen torde böra, såsom skolöverstyrelsen
förordat, tillsättas från och med den 1 juli 1923. Under
år 1924 skulle omorganisationen fullbordas.

I likhet med överstyrelsen anser jag nödigt, att för anskaffande
åt den nya läroanstalten av erforderlig uppsättning apparater, maskiner
och annan undervisningsmateriel! ett särskilt anslag beviljas.
Liksom för tekniska läroverket i Borås har överstyrelsen beräknat
detta till 60,000 kronor att utgå med 30,000 kronor under vartdera
av två på varandra följande år. Jag är även härutinnan av samma
mening som överstyrelsen och vill föreslå, att första hälften av anslaget
eller 30,000 kronor av riksdagen begäres såsom reservationsanslag
på extra stat för år 1922. Vid anslaget bör lämpligen, när
detsamma i sinom tid av Kungl. Maj:t ställes till vederbörandes
förfogande, fästas det villkor, att innan mera betydande inköp få
äga rum, förslag härtill skall vara av skolöverstyrelsen godkänt.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

dels medgiva, att den tekniska elementarskolan
i Norrköping må, på sätt av mig i det föregående
närmare angivits, ombildas till ett tekniskt
gymnasium och en teknisk fackskola för väg- och
vattenbyggnadskonst;

dels för tekniska elementarskolan, tekniska
gymnasiet och tekniska fackskolan för väg- och

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

vattenbyggnadskonst i nämnda stad beräkna för
år 1922 ett belopp av 56,800 kronor att ingå i
det ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk; dels

och till apparater, maskiner och annan
undervisningsmateriel! för ifrågavarande läroanstalt
anvisa på extra stat för år 1922 ett reservationsanslag
av 30,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.

Stockholm 1921, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

200335