Kttégl. Maj:ts Proposition, Nr: 91.

1

Nr 91.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i'' rista delar av lagen om fastighetsbildning i
stad m. m.; given Stockholms slott dm 25 februari 1921.

Under åberopande av, bilagda i statsrådet och lagrådet torda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av lagen om fastighetsbildning i stad;

2) lag om ändrad lydelse av 9 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 37 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen;

5) lag om ändringar i och tillägg till lagen den 18 oktober 1907 angående
ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar
för inteckningar i stamhemmanet; samt

6) lag om vissa lindringar i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. SO höft. (Nr 91.)

1

2

Kungl. Maj-is- Proposition, "Nr 91.

r V*

\v -

.*. (''‘i

Förslag

till

LAG

om ändring i vissa delar av lagen om fastighetsbildning

i stad.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 1 §, 3 kap., 4 kap. samt 5 kap.
7, 14 och 16 §§ i lagen om fastighetsbildning i stad skola erhålla följande
ändrade lydelse samt att dels i 1 kap. av nämnda lag skall efter 6 §
införas en ny paragraf, 6 a §, med nedan angiven översikt och lydelse och
dels i 5 kap. av samma lag skall efter 22 § införas en ny paragraf, 23 §,
av nedan angiven lydelse:

1 KAT.

• > ■ '' '' i. I. il

Om stadsplans och tomtindelnings inverkan på fastighetsindelningen.

6 a §.

1 mom. Fastställelse av stadsplan rubbar icke förhanden varande

• • £ /’• ’ \ " '' . 5 - »j

fastighetsindelning. . ''« i i O O

Skall enligt fastställd stadsplan del av tomt uteslutas ur tomtindelning,
är sådan tomtdel, då lagfart därå sökes eller tomtdclen skall utan
föregången lagfart avföras ur tomtboken, att anse som avstyckad från tomtén
genom fastställelsen å stadsplanen.

2 mom. Tomt bildas administrativt genom tomtindelning. Sålunda
bildad tomt är ej att anse såsom rättsligen bestående tomt, innan den

Ktmyl. Maj:ts Proposition, Nr 91. 3

blivit införd i tomtboken efter tv i 7 kap. 3 § är stadgat, eller, där
enligt 3 kap. rättens medgivande till tomtbildningen erfordras, sådant medgivande
lämnats.

3 mom. Sökes lagfart ä sådan del av fastighet eller i fastighetsindelning
ej ingående område, som genom tomtindelning blivit utlagd till tomt
eller tomtdel, eller skall administrativt bildad tomt införas i tomtboken,
skall tomten eller tomtdelen anses vara genom fastställelsen å toratindelningen
avstyckad från fastighet eller område, som tomten eller tomtdeleu
förut tillhört.

1

7 •♦*!?>. J} I ,■ r t {<«.*,( i ; • . • ■

.... ,

Mätning av tomt i stad skall äga ruin, då tomtens ägare därom skriftligen
gör ansökning hos byggnadsnämnden eller byggnadsnämnden, utan
att sådan ansökning skett, finner mätningen nödig.

Mätning av tomt, som ingår i fastställd tomtindelning, må ej äga
rum med mindre fastställelsen å tomtindelningen äger laga kraft.

3 K Åt*.

Om sammanläggning av områden, som enligt fastställd tomtindelning
utgöra tomt.

1 &

Har i stad enligt fastställd tomtiudelning tomt bildats av mark, som
hör till särskilda fastigheter eller särskilda områden, sou» ej ingå i fastighetsindelning,
må sammanläggning av de områden, som utgöra tomten,
medgivas i flen ordning, som i detta kapitel sägs.

Ansökning om sammanläggning, som i l § sägs, göres av tomtens
ägare hos rätten; och iugive sökanden karta med protokoll rörande mät
ning av tomten enligt bestämmelserna i 2 kap

4 Kuhgl. Maj: tv Proposition, Nr it i.

iföretes ej karta med protokoll, som nu sagts, värde ansökningen
avslagen.

Lag samma vare, där i lagfartsprotokollet finnes antecknat att klander
blivit instämt å tång till område, varom fråga är, eller rätten därtill eljest
finnes tvistig eller sådant område är utmätt eller beslut meddelat om dess
försäljning i den ordning, söm om utmätt fast egendom är stadgad.

3 §•

Sammanläggning enligt bestämmelserna i detta kapitel må ej av rätten
medgivas utan så är att sökanden vunnit lagfart å de särskilda områdena;
dock att, där område förvärvats genom fång, varmed på grund av äldre
lag sökanden ej varit skyldig lagfara, lagfart å området ej är erforderlig,
där sökandens åtkomst inför rätten styrkes. Ej heller må sammanläggning
ske, utan sfi är att icke mera un ett av områdena är besvärat av
heviljad eller sökt inteckning eller oek, där flera av områdena äro sålunda
besvärade, icke något av dem häftar för tindra inteckningar än sådana,
som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i ett vald; av de andra,
dock vare den omsfiindigheten att i ett av områdena tillika må finnas inteckning
med sämre rätt ej hinder mot sammanläggningen, så framt innehavare
av sådan inteckning medgivit sammanläggningen; och skall vad nu
sagts om inteckning tillämpas jämväl beträffande fordran eller annan rättighet,
som avses i 11 kap. 2 4$ jordabalken.

4 &

Varder ansökning om sammanläggning av områden, som utgöra tomt,
bifallen, och är i ett eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller
i det eller de andra, skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda
bildade fastigheten. Varder efter sammanläggningen, men på grund
av tidigare rätt till område, varmed annat område sammanlagts, ansökan
om inteckning gjord eller fullföljd, skall den inteckning, där ansökningen
bifalles, fastställas att gälla i hela den nybildade fastigheten,

Bifalles ansökningen om sammanläggning av områden enligt bestämmelserna
i detta kapitel, och häftar något av dem för tionde, ränta eller

Kutogl. Maj:ts Pro/wxititrii, Nr !)1. T>

annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär eller för
Mn, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller
för förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta, eller eljest förbelopp,
varför säkerhet på annan grund än inteckning åtnjutes, svara den
nybildade fastigheten för vad sålunda ålegat område, som ingått i sammanläggning C>

$.

llur något av de områden, varom fråga är, andel i samfällighet eller
i annan särskild rättighet eller förmån, som oj tillkommer Övriga områden,
inedför sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten vidsträcktare
rätt derutinnan än som förut tillkommit förstnämnda område.

Om ansökning, som i detta kapitel sägs, så ock om rättens beslut
däröver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet.

Skall enligt vad i 4 65 sägs inteckning gälla jämväl i unnat område
än det, vari den beviljats, göre rätten anteckning därom i inteckningsprotokollet.

Beslut, varigenom ansökning, som i detta kapitel avses, blivit bifallen,
skall, av rätten kungöras byggnadsnämnden ävensom, där fastighetsregister
är för staden upplagt, den »om för samma register.

8 ■

Vad i detta kapitel sägs om ägare av mark eller tomt skall ock gälla
om den, som innehar tomt eller annan mark under sådan besittningsrätt,
som enligt lag är att hänföra till fast egendom.

Vad i detta kapitel är stadgat för stad skall itven gälla för ort u:
landet, varest finnes tomtindelning såsom i stad.

Kuvffl. Maj ds Proposition, Nr dl.
4 KAP.

0

Om sammanläggning av stadsägor. t

■ :o - ■■■ ■ !>■'' ■ ■ / r. ih i

1

Stadsägor, vilka var för sig bestå av ett eller flera områden, må, där
de äro i en ägares hand, efter ty här nedan sägs sammanläggas till en
fastighet.

Sammanläggning enligt bestämmelserna i detta kapitel vare dock icke
tillåten, om fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de höra
till skilda församlingar; ej heller diir till den nybildade fastigheten skulle"''
höra större antal områden än som hör till någon av de fastigheter, om
vilkas sammanläggning är fråga. Ej må stadsägoområde, som ingår i tomtindelning,
ingå i sammanläggning enligt detta kapitel.

Medgivande till Sammanläggning, som i 1 § sägs, sökes hos rätten;
och ingive sökanden därvid utdrag av fastighetsregistret, upptagande de
fastigheter, varom fråga är.

Bestämmelserna i 3 kap. 2 £ tredje stycket och 3 § i fråga om villkoren
för sammanläggning, varom där är tråg!}, i 4, 5 och 6 §§ om verkan
av sådan sammanläggning och i 7 § om anteckning i lagfarts- eller in-,
teekningsprotokollet i ärende, som i sagda paragraf avses, och om underrättelse
till den, som för fastighetsregistret, skola äga motsvarande tillämpning
beträffande sammanläggning, varom i detta kapitel stadgas.

3 §•

Häftar fastighet, varom fråga är, för frälseränta eller för lån, som
av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott
av dylika medel för avlösning av frälseränta eller för avgäld från
till skatte försålt halländskt kyrkohemman, och vilar ej ansvar försumma
ränta, lån, förskott eller avgäld jämväl å de övriga fastigheterna, må sammanläggning
ej äga ram, så framt ej den, som på grund av inteckning
eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i någon av sistnämnda fastigheter
äger säkerhet för fordran eller annan rättighet, medgivit sammanläggningen.

Kung7. Maj:tn Proposition, Nr 91.

4 §.

Vad i detta kapitel är stadgat tor stad skall ock gälla för samhälle
å landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser.

5 KAT.

7 §•

Förrättningsmannen åligge att föra protokoll över allt, som förekommer
vid förrättningen. Har det avstyckade området blivit till annan överlåtet,
skall den därom upprättade avhandling införas i protokollet eller i
styrkt avskrift biläggas detta. I protokollet skall tydligen angivas, vilken
fastighet efter avstyckningen är att anse såsom stamfastighet.

14 §.

Dä tid för klagan över verkställd avstyckning gått till ända utan att
förrättningen klandrats eller ock anförda besvär blivit ogillade genom beslut,
som äger laga kraft, har magistraten att, ifall hinder enligt detta kapitel
ej möter, meddela fastställelse å aystyekningeu ävensom, såvida framställning
därom gjorts, åsätta det avstyckade området särskilt namn.

Innan ärendet av magistraten avgöres, skall, där vid förrättningen sådant
påyrkats eller magistraten eljest så prövar nödigt, yttrande inhämtas
från byggnadsnämnden.

Angående meddelad fastställelse skall bevis tecknas a konceptkartan.

Sedan beslut om fastställelse!! vunnit laga kraft, teckne förrättningsmannen
på framställning av sakägare avskrift av beviset om fastställelse]!
å karta, som till denne utlämnats.

Genom fastställelse å avstyckningen tillkommer ej ägaren vidsträcktare
rätt att förfoga över fastigheten än vad lag och författning eljest medgiva.

16 §.

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum i enlighet med bestämmelserna
i detta kapitel, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld

s

Kungl. Maj:ls Proposition, Nr ät.

»iller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade
området icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna
medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika
medel för avlösning av frälseränta, eller eljest för belopp), varför säkerhet
på annan grund än inteckning åtnjutes, skall i fråga om det avstyckade
områdets ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen
angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad lägenhets
ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning, dock ej där stamfastigheten
och det avstyckade området ännu äro i samme ägares hand.

Vad i detta kapitel sägs om ägare av mark skall ook gälla om den,
som innehar mark under sådan besittningsrätt, som enligt lag är att hänföra
till fast egendom.

Denna Jag träder i kraft den 1 juli 1921.

Bestämmelsen i 1 kap. il a | 2 mom. att administrativt bildad tomt
ej är att anse såsom rättsligen bestående tomt innan den blivit införd i
tomtboken skall dock erj äga tillämpning, förrän fastighetsregistret upplagts
för vederbörande samhälle.

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

9

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 9 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 9 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom skall i nedan angiven del erhålla
följande ändrade lydelse:

Den som _ _» — — — — — — — — — särskilda sidor.

Lagfart å fång till visst till gränserna bestämt område av tomt må
ej beviljas med mindre området skall enligt fastställd stadsplan eller tomtindelning
frångå tomten. ;<»>

Yad nu — — r-r-— — — — — i stad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

^ "V 4::: -

• .. ffWfH löl ... • . ’ IV j Sfi itrt '' ! •»''■•»I

. • i eji *7ri it#''* Ur l ti IU •• >''»u ■ H-> i

JK j

1

, ,t • ...

1 th •. if^rn

\

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 80 käft. (Nr 91.)

2

10

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

Förslag

'' till

L* W G

om ändrad lydelse av 37 § i förordningen den 16 juni 1875
Angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 37 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom skall i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:

1 mom. Yadi — — — — — — — intecknad egendom.

2 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blivit delad,
skall, — — — — — -r-i— är sagt.

3 mom. Skedde delningen genom jordavsöndring, svare — •— —
— — — — — — — — — — — — äro stadgade.

Skall på-— — — — — — — blivit begärd.

4 mom. Inteckning, som — — — — — dit ingivits.

5 mom. \ ad enligt 3 och 4 mom. gäller om avsöndrad lägenhet,
skall ock gälla om område, som avstyckats enligt 5 kap. av lagen om
fastighetsbildning i stad, dock icke där stamfastigheten och det avstyckade
området ännu äro i samme ägares hand.

6 mom. Huru i vissa fall avsöndrat eller avstyckat område, som
förut tillhört ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias för ansvarighet
för inteckningar i stamfastigheten, därom är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1921 och tillämpas jämväl
i fråga om inteckning, som tillkommit före nämnda dag, men icke i fråga
om avstyckat område, som överlåtits därförinnan.

Rungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

11

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

■ :rt&« r.t i''.

Härigenom förordnas, att 121 § utsökningslagen skall i nedan angivna
delar erhålla följande ändrade lydelse:

• . '' , • ,, ..v ''M

Skola derå--- — -r- ''—----— — honom tillhöra.

Gå ej —--— nästföregående år. Har någon av egendomarna

blivit delad, och finnes ej —--gemensamt utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet avsöndrats eller
område enligt 5 kap. av lagen om fastighetsbildning i stad avstyckats,
och ansvarar lägenheten eller det avstyckade området för den inteckning
allenast på sätt i 3 mom. av 37 § i förordningen angående inteckning i fast
egendom sägs, må inteckningen ej föranleda försäljning av den avsöndrade
lägenheten eller det avstyckade området, utan så är att vid utropet av
stam fastigheten den därför bjudna köpeskillingen funnits icke förslå till
fulla gäldandet av intecknings havarens fordran och icke lägenhetens eller
det avstyckade områdets ägare genast erlägger vad däri brister.

jbuiul •;>! . ;• f

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

. »i-:-»*»- • •: lil.; .

.i51 o o ■) ..i+au&ln''

lolla hnaiagai? ..jUlfbj :• ■ ■: ■(<»>. é vdhd
.i'' .4 tv. oh<i. ;''i *1 i ■< : b:

12

Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 91.

Pöfs*fég

''till

LÄG

om ändringar i och tillägg till lagen den 18 oktober 1907 angående
ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa
fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

v; il.f -il ii'' jf;ii, .-.inbj

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ i lagen den 18 oktober 1907
angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar
för inteckningar i stamhemmanet skola hava nedan angivna lydelse
och att i anledning av det tillägg till lagen, som innefattas i 6 §, lagens
överskrift skall lyda som följer:

lag angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från
ansvar för inteckningar i stamfastigheten.

Yad i denna lag är föreskrivet om avsöndrad lägenhet skall äga motsvarande
tillämpning beträffande område, som avstyckats enligt 5 kap. i
lagen om fastighetsbildning i stad, dock icke där stam fastigheten och det
avstyckade området ännu äro i samme iigares hand.

Bestämmelserna i denna lag äga ej tillämpning å område, som varit
till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslaget, men blivit mot
annan jord utbytt, ej heller å torp med planteringsland eller kåltäppa,
som till ryttare eller soldat upplåtits med föranledande av kungl. kungörel -

13

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

sen den 2 december 1.892 angående ändring i gällande bestämmelser beträffande
soldatkontrakten vid indelta armén, så vida ej sådant torp utgör
del av det vid rusthållet eller roten förut befintliga ständiga ryttare- eller
soldattorpet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

-ensurutiäii rro BQW -,r -''bio! -

irr i

14

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

jh »**•». *V.I*.

P örs lag

till

LAG

om vissa ändringar i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 27 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring skall upphöra att gälla
samt att 29 § 3 mom. i samma lag skall erhålla följande ändrade lydelse:

Område, som ingår i tomtindelningen å ort på landet, varest tomtindelning
såsom i stad finnes, må ej klyvas eller styckas enligt denna lag.

Avsöndring må ej äga rum inom område, som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

Kung!. Maj.ts Proposition, Nr 91.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
måndagen den 11 oktober 1920.

.. ''jo v-vj j i ;.I i:ift il»!. i«*0'' • * A j . ..-i

’’J 0yg /*. ,

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärenden friherre PALMSTIERNA,

Statsråden: Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson,

Åkerman,

Linder.

o

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman anförde:

»Tidigare lärer i stad en tomtindelning utan vidare hava varit fastig- ^9 om and
hetsbildande, så att, utan annan jorddelningsåtgärd än tomtindelningen och av''lagen
utan något beslut om sammanläggning, de områden, varav en tomt bil- omb^^he^
dades, voro att betrakta såsom avstyckade från de fastigheter, de före in- sfaff

delningen må hava tillhört, och sammanlagda till en ny enhet. Ofta behandlades
ärendet också så att vid tomtindelningen skedde en uy fastighetsindelning
inom området utan hänsyn till befintlig uppdelning i fastigheter
— hela delningsområdet behandlades såsom en ägomassa, varur vid
tomtindelningen en ny fastighetsbildning framgick. En sådan ordning var

16

Kungl. Maj-.ts Proposition, Nr 91.

givetvis möjlig endast i en tid, då inteckningsväsendet var föga utvecklat
och inteckningar förekommo mera sparsamt. Grundskatter o. d. till kronan
lågo icke hindrande i vägen för åtgärden, då i sådant hänseende staden
i sin helhet närmast var att betrakta som en kameral enhet, och vad
tomtören och andra avgifter till staden beträffar lära dessa utan vidare
hava upphört i de äldre tomterna och utgått från de nytillkomna.

Tomter, tillkomna i nu nämnda ordning, äro enligt fastighetsbildningslagens
terminologi av ålder bestående (7 kap. 3 §).

I byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 meddelades bestämmelse
om fastställelse å tomtindelning. Redan tidigare hade emellertid
i enstaka fall förekommit, att Kungl. Maj:t meddelat sådan fastställelse.
Den genom byggnadsstadgan föreskrivna tomtindelningen var, likasom ock
ändring i sådan indelning, från början uteslutande en administrativ åtgärd,
som ej omedelbart inverkade på rättsförhållandena rörande de områden,
som indelats i tomter. Ofta upprättades stadsplaner och tomtindelningar
från en teoretiskt sett tilltalande synpunkt men utan hänsyn till bestående
äganderättsförhållanden, då vederbörande samhällen ej hade någon skyldighet
att för planernas genomförande vidkännas några ekonomiska uppoffringar.
Sålunda uppgjorda stadsplaner och tomtindelningar hava därför
i många fall ej kunnat genomföras utan stannat på papperet, liksom i
ärenden angående lagfart eller inteckning hänsyn ej heller tagits till tomtindelningarna,
och detta särskilt i de fall, då de däruti ingående tomterna
ej sammanföllo med de rättsligt bestående fastigheterna. Genomförandet
av tomtindelningarna skedde genom att lagfart beviljades å de nya tomterna
eller genom att dessa infördes å nya upplägg i fastighetsboken och i
samband därmed den mark, som togs i anspråk för ny tomt, avfördes från
upplägg för den eller de fastigheter, marken vid tiden för överförandet rättsligt
tillhörde. Genomförandet i nu nämnd ordning av ny tomtindelning eller
av ändring i förut gällande tomtindelning inverkade ej på den rätt, som tillkom
innehavaren av förut gällande inteckningar. Härav blev bland annat
följden att område, som lagts till en tomt, icke kom att häfta för de i tomten
förut beviljade inteckningar, och att område, som avstyckats från tomt, kom
att fortfarande vara besvärat av de inteckningar, som vid tiden för avstyckandet
besvärade tomten, även om området förenats med en angränsande
tomt. För att undanröja dessa missförhållanden, vilka särskilt föranledde
olägenheter vid exekutiva auktioner, tillkom lagen den 26 maj 1899 angående
förändring av tomts område, vilken åsyftade att för de fall, som
omfattades av lagen, ändring i tomtindelning icke skulle komma till stånd

17

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

utan att samtidigt tillsåges, att de områden, som i följd av ändringen
skulle vart för sig bilda tomt, jämväl vart för sig bleve enheter i lagfartsocli
inteckningshänseende. I sådant hänseende gjordes i sammanhang med
nyssberörda lag i 17 § av byggnadsstadgan det tillägg, att i dylika fall
beslut om jämkning i gällande tomtindelning icke skulle gå i verkställighet,
förrän rätten lämnat sitt medgivande till åtgärden. Eättens bifall
gjordes genom sistnämnda lag beroende därav att äganderätts- och inteckningsförhållandena
voro så ordnade, som förut av mig angivits. Till en
början var — i lagens 2 § — föreskrivet att ansökning hos rätten om medgivande
till ändringen skulle göras inom sex månader efter det den administrativa
myndighetens beslut vunnit laga kraft. Gjordes ej ansökning hos
rätten inom föreskriven tid eller avslogs ansökningen, förföll det administrativa
beslutet om ändring i tomtindelningen. Häri har i sammanhang med
utfärdandet av lagen den 31 augusti 1907 om stadsplan och tomtindelning
genom lag av samma dag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 26 maj
1899 angående förändring av tomts område gjorts den ändring, att bestämmelsen,
att ansökningen om tomtbildning skulle göras inom viss tid
vid påföljd att den administrativa myndighetens beslut om tomtändringen
eljest förföll, bortföll. Såsom motiv för lagändringen anförde dåvarande
chefen för justitiedepartementet vid anmälan av lagärendet i statsrådet den
29 september 1905, att då bestämmelser om tomtindelning och dess företagande
upptagits i förslaget till lag angående stadsplan och tomtindelning,
enligt vilket fastställd tomtindelning ej skulle få rubbas i andra än
vissa i lagförslaget angivna fall, den ifrågavarande tidsbestämmelsen icke
längre borde bibehållas.

Sedan en tomtindelning fastställts och beslutet om fastställelsen äger
laga kraft, hava tomter i administrativt hänseende tillkommit — det indelade
området ingår i tomtindelning — och stadsplanelagen, likasom numera
1 kap. fastighetsbildningslagen, måste anses innefatta, att den administrativa
tomtindelningen med första skall övergå i en även i rättsligt
hänseende gällande sådan indelning. I den mån tomtindelningen ej är
rättsligen genomförd, gäller emellertid i avseende å lagfarts- och inteckningsväsendet
och alla därmed sammanhängande rättsliga förhållanden den
gamla fastighetsindelningen.

Lagen om förändring av tomts område gällde, såsom dess rubrik angiver,
endast vid genomförande av tomtindelning, som avsåg ändring beträffande
bestående tomter. Var fråga om genomförande av tomtindelning
inom område, som i rättsligt hänseende bestod av andra områden än tomII
Utäng till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. SO käft. (Nr 91.) 3

18

Kung!,. Maj:ts Proposition, Nr 91.

ter, gällde icke tomtförändringslagen och genomförandet av sådan tomtindelning
skedde på sätt förut av mig angivits ifråga om genomförande av
tomtindelning under tiden före tillkomsten av nämnda lag. Härutinnan
skedde ändring genom fastigketsbildningslagens tillkomst, i ty att rättens
tillstånd till tomtbildning genom samma lag gjorts till villkor för genomförande
av tomtindelning även i fall, då den''nya tomten skall bildas av
mark från fastigheter eller områden utan att fråga är om förändring av
tomts område. Eeglerna för erhållande av sådant tillstånd hava emellertid
i de båda fallen tätt av förhållandena icke påkallat olika innehåll. För
avlägsnandet av denna olikhet och för att även i övrigt bringa reglerna i
fastighetsbildningslagens 3 kap. i närmare överensstämmelse med lagens
övriga bestämmelser har en överarbetning av nämnda kapitel nu ägt rum.

Vid granskning i högsta domstolen av förut av mig omnämnda förslag
till lag om ändrad lydelse av 2 § tomtförändringslagen anförde ett
justitieråd:

»Ursprungligen var tomtindelning eller ändring däri en uteslutande
administrativ åtgärd. Den inverkade icke omedelbart på rättsförhållandena
rörande de områden, som indelades. Vad angår ändring i en bestående
tomtindelning är förhållandet numera annorlunda. Enligt förevarande lag
av den 26 maj 1899 och den samtidigt därmed beslutade nya lydelsen av
17 § byggnadsstadgan kan en ändring i tomtindelning i allmänhet icke
komma till stånd allenast genom den administrativa myndighetens beslut.
Härtill fordras i de flesta fall även rättens samtycke. Utverkas ej sådant
samtycke inom viss kort tid efter det den administrativa myndigheten
givit sitt beslut, förfaller frågan om ändring. I stadgad ordning åstadkommen
ändring får även rättslig betydelse. Härigenom har man avsett
att vinna, det varje byggnadstomt skall vara en enhet även i rättsligt
hänseende.

Genom förevarande förslag sker i viss mån en återgång till den förut
gällande ordningen. Enligt detsamma jämte förslaget till lag om stadsplan
och tomtindelning är nämligen en ändring i tomtindelning att anse
såsom åstadkommen, så snart byggnadsnämndens beslut därom blivit av
Konungens befallningshavande fastställt. Den sålunda ändrade tomtindelningen
skall vara omedelbart gällande, utan avseende därå huruvida rättens
samtycke givits eller ej. Dock är ej meningen att göra rättens samtycke
alldeles överflödigt. I de fall, då hittills sådant samtycke erfordrats,
får tomt icke bebyggas utan att rätten medgivit ändringen. Eättsligen
består också den gamla indelningen till dess rätten meddelat sitt beslut.

19

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

Det kan nog ifrågasättas, huruvida icke en sådan ordning, varigenom
nya möjligheter öppnas att i en mängd fall den administrativa och den
rättsliga indelningen komme att för långa tider bliva olika, är ganska betänklig.
Då det emellertid enligt den nu gällande lagstiftningen kan möta
nog stora svårigheter att successivt genomföra ändringar i olämpliga tomtindelningar
efter en mer omfattande plan, något som ofta kan vara ömkligt,
vill jag ej avstyrka förslaget härutinnan.

Det synes mig emellertid erforderligt, att den nya ordningen kommer
till bättre uttryck i förevarande lag, än som skulle bliva fallet allenast
genom den i 2 § föreslagna ändringen. Förevarande lag är nämligen alltigenom
så avfattad, att det förutsättes, att ändring i en tomtindelning icke
kommer till stånd förrän rätten givit sitt samtycke därtill. Redaktionen
torde därför böra jämkas till överensstämmelse med den nyss angivna nya
grundsatsen.

I sammanhang därmed synes även ett annat förhållande höra regleras.
Det har i åtskilliga städer varit fallet att i sammanhang med ny stadsplans
uppgörande tomtindelning över gammalt, bebyggt och i tomter redan
indelat område verkställts utan eller med mycket ringa hänsyn till faktiskt
bestående förhållanden. Sådan indelning lär i allmänhet, där ej brand
övergått området i fråga, alltjämt funnits till allenast på papperet. I verkligheten
har vid lagfart och inteckning den gamla tomtindelningen måst
följas och tillstånd att bygga efter den gamla indelningen har ej heller
kunnat vägras. Detta förhållande synes man icke hava tillräckligt uppmärksammat,
då förevarande lag tillkom. Det är därför ovisst huru lagen
i avseende å sådana tomtindelningar skall tillämpas: om lagen avser förändring
i den genom Konungens befallningskavandes beslut fastställda
tomtindelningen, som ej gått i verkställighet, eller i den gamla ännu faktiskt
bestående indelningen. Ordalagen synes tala för det förra, lagens
grund för det senare. Huru nu lagen bör tolkas, synas emellertid de
givna bestämmelserna icke rätt väl passa för det nu förutsatta fall. Det
synes därför lämpligt att lagen nu kompletteras med stadganden för detta
fälb.

Vad sålunda anförts föranledde icke ändring i förslaget.

Beträffande det senare spörsmålet i det av mig nu återgivna yttrandet
torde numera icke föreligga någon tvekan. Genom föreskrifterna om
tomtindelning i 1 kap. fastighetsbildningslagen, särskilt 5 och 6 §§, lärer
vara utsagt, att om inom ett område finnes en icke genomförd tomtindelning
och ny tomtindelning av området äger rum, indelningen skall verk -

20

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

ställas, icke i förhållande till den ej genomförda tomtindelningen, utan i
förhållande till den rättsligen bestående fastighetsindelningen. Att så är
förhållandet framgår än tydligare av bestämmelserna om fastighetsregistreringen.

Enligt gällande lagstiftning är genom fastställelse å tomtindelning sådan
indelning att anse såsom både åstadkommen och icke åstadkommen.
Den är åstadkommen så vitt gäller administrativa förhållanden. Byggnadslov
t. ex. bör hänföra sig till tomt enligt den nya indelningen och icke
kunna givas beträffande äldre tomt, även om den rättsligen består. Den
är icke åstadkommen så vitt angår den rättsliga indelningen utan för att
så skall anses vara förhållandet fordras att särskilda åtgärder vidtagits.
Innan så ägt rum, består alltjämt i lagfarts-, intecknings- och rättsligt hänseende
över huvud fastighetsindelningen sådan den gestaltade sig före tomtindelningen.
Mellan de nu berörda indelningarna, den administrativa och
den rättsliga, är skarp skillnad gjord i den nu gällande lagstiftningen och
denna skillnad framträder klarast i reglerna om fastighetsregistreringen. I
fastighetsregistret redovisas, såsom naturligt är, då registret skall utgöra
underlag för nya fastigketsböcker, den rättsligen bestående fastighetsindelningen.
Den avdelning av fastighetsregistret, som benämnes tomtboken,
upptager den rättsligen gällande tomtindelningen. När en tomt skall häri
införas eller med andra ord när den tagit'' åt sig egenskap av fastighet,
utgör eu enhet i rättsligt hänseende, framgår av bestämmelser i 7 kap.
3 § fastighetsbildningslagen. Här föreskrives, att nybildad tomt skall införas
i tomtboken, där tomten tillkommit genom åtgärd, vartill enligt lagens
3 kap. rättens medgivande skall sökas, då sådant medgivande lämnats,
och i annat fall när tomtens ägare gjort framställning om dess införande
i tomtboken. Den senare föreskriften avser — frånsett vissa tomtindelningar,
fastställda före den 1 januari 1918—■ de fall då den nya tomten
motsvarar hel bestående fastighet eller helt bestående område eller bildas
av mark från allenast en fastighet eller ett område. I dessa fall är någon
reglering av sakrätter, som må häfta vid den äldre fastigheten eller
området, icke erforderlig. Bestämmelsen bygger också på den sedan gammalt
gällande uppfattningen att en tomtindelning har avstyckande verkan.

I det förut av mig återgivna yttrandet inom högsta domstolen vid
granskningen av förslaget till lag om stadsplan och tomtindelning har den
mening uttalats, att tomtförändringslagen borde givas en avfattning, som
bättre överensstämde med avfattningen av förslaget till stadsplanelag. Önskvärdheten
av en sådan omarbetning blev givetvis än större, då stadsplane -

21

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

lagen och tomtförändringslagen inarbetades i en och samma lag, och 1916
års fastighetsregisterkommission, som verkställde berörda sammanförande av
de båda lagarna, har också, efter vad jag inhämtat, varit av den mening
att en sådan överarbetning borde ske, men har ansett, att med densamma
kunde anstå till dess sig visat, om kommissionens förslag bleve antaget till
lag. Sedan så skett, utarbetades också, i syfte att åstadkomma större inbördes
överensstämmelse mellan första och tredje kapitlen i fastighetsbildningslagen,
inom justitiedepartementet ett förslag till lag om ändring i vissa
delar av lagen om fastighetsbildning i stad, över vilket förslag fastighetsregisterkommissionen
den 19 juli 1917 anbefalldes avgiva underdånigt ut- Remiss.
låtande. Fastighetsregisterkommissionen har därefter inkommit med sådant
utlåtande, i vilket kommissionen förklarat sig icke hava något att erinra
mot förslaget. Förslaget har därefter undergått vidare bearbetning inom
justitiedepartementet, varvid ett par mindre ändringar vidtagits i detsamma.

Det sålunda omarbetade förslaget ber jag nu få inför Eders Kungl. Maj:t
anmäla, och vill jag i sammanhang därmed föreslå några andra ändringar
i den förevarande lagstiftningen.

Vid avfattandet av lagen den 26 maj 1899 om förändring av tomts Fastighetsområde
har lagstiftaren uppenbarligen tagit sikte mera på den tomtindel- bi|agénfS"
ning, som skulle upphöra att gälla, än på den tomtindelning, som inne- s kap l 4
fattades i det beslut av den administrativa myndigheten, vars giltighet i 5 och 8 §§’.
lagen gjordes beroende av rättens medgivande. Med den ståndpunkt lagstiftningen
numera efter vad jag förut anfört intager till den fastställda
tomtindelningen synes mest förenligt, att 3 kap. fastighetsbildningslagen,
som i ej oväsentliga delar är likalydande med 1899 års lag, erhåller en
avfattning, där det mera kommer till sin rätt att fråga är om genomförande
av en tomtindelning, som har ej blott förslagets karaktär. Och
då en numera fastställd tomtindelning är avsedd att komma till genomförande
i alla avseenden, lärer villkoren för ett sådant genomförande i
rättsligt hänseende icke böra göras strängare än som oundgängligen kräves.
Åtskilliga av bestämmelserna i 3 kap. fastighetsbildningslagen äro
sådana att ur nämnda synpunkt ett bibehållande av desamma icke kan
anses påkallat. Särskilt synas föreskrifterna om rättens medgivande till
avstyckning av område från tomt kunna undvaras. Lagen har icke uppställt
fordran på medgivande till avstyckning, då område av stadsäga eller av område,
som ej ingår i fastighetsindelning, skall förenas med annat område
till tomt, ehuru förhållandena i inteckningshänseende i dessa fall kunna

22

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

vara likartade med dem, som föreligga, då tomtdel skall förenas med annat
område till ny tomt. För övrigt må erinras att det understundom kan
möta svårigheter att avgöra vad som skall förstås med tomtdel och att den
ifrågavarande föreskriften i allt fall understundom kan kringgås. Det
finnes t. ex. tre tomter, A, B och C, vilka man önskar omreglerade så att
två tomter uppstå, den ena bestående av A och en del av B och den
andra av C och en del av B. Går man nu den vägen att man först delar
upp B i två tomter, motsvarande nyssberörda två delar, komma bestämmelserna
om tillstånd att från tomt avstycka viss del att med annat område
sammanläggas till en tomt icke till tillämpning. Och skall t. ex. beträffande
tomterna A och B ske den reglering, att ett område av A skall
läggas till B och den del av A, som skall bilda ny tomt, överföres såsom
enhet i tomtboken och alltså erhåller egenskap av bestående fastighet, förefaller
mindre egentligt att rätten senare lämnar medgivande till en avstyckning
från A i dess tidigare skick. Slutligen må erinras därom att enligt
1 kap. 18 § fastighetsbildningslagen stad kan nödgas förvärva tomtdelar,
men att gällande bestämmelser rent av lägga hinder i vägen för staden
att erhålla lagfart å sina fång och därmed för vinnande av det skydd i
äganderätten, som lagfarten utgör (jfr Nytt juridiskt arkiv avd. I 1913
sid. 506). Jag vill ock framhålla, att föreskrifterna i 5 och 8 §§ i åtskilliga
fall äro synnerligen opraktiska. Två tomter, A och B, äro t. ex. gemensamt
intecknade. Enligt beslut om ny tomtindelning skall ett område av
A läggas till B. Att här först frigöra detta område från inteckningarna,
som sedan i följd av sammanläggningen ånyo komma att besvära området,
måste te sig tämligen meningslöst. I det till fastighetsregisterkommissionen
remitterade förslaget voro de nu ifrågavarande bestämmelserna uteslutna och
jag finner mig av nu anförda skäl kunna biträda förslaget i denna del. —
I 4 § av 3 kap. fastighetsbildningslagen uppställes det villkor för sammanläggning
med tomt av område, som förut ej ingår i tomtindelning, att sistnämnda
område skall vara gravationsfritt. Då förslaget till lag om förändring
av tomts område granskades av högsta domstolen, erinrade domstolen beträffande
ifrågavarande från tomtförändringslagen i fastighetsbildningslagen upptagna
föreskrift: För vinnande av det med lagförslaget avsedda ändamål syntes
det sakna betydelse, vilketdera av de områden, som skulle sammanslås, bleve
frigjort från gravationer och valfrihet härutinnan torde således utan olägenhet
kunna medgivas sökanden. På denna grundsats vilade ock stadgandet i 3 §.
För de fall åter, som omförmäldes i 4 och 5 § hade, såsom det ville synas,
utan tvingande skäl, denna valfrihet blivit honom förmenad. Att härav

23

Kung!. Maj:ts Proposition, Nr 91.

mången gång betydande olägenheter och onödig omgång kunde föranledas, insåges
lätt. Högsta domstolen ansåg sig fördenskull böra hemställa om sådan
jämkning av förslaget, att det i varje fall finge ankomma på sökanden, vilketdera
av de för sammanläggning avsedda områdena skulle göras gravationsfritt.
Jag kan ej finna annat än att vad högsta domstolen sålunda anmärkt
äger sin fulla giltighet och att följaktligen ett bibehållande av föreskriften
i 4 § icke är nödigt. Jag föreslår därför dess upphörande och vill i detta
sammanhang erinra om, att då fråga är om sammanläggning till tomt av
områden, som ej ingå i tomtindelning, det enligt gällande lag är för sammanläggningsfrågan
utan betydelse vilket område som besväras av inteckning.

Skola nu föreskrifterna i 3 kap. 4, 5 och 8 §§ fastighetsbildningslagen
i de av mig nu berörda hänsseenden upphöra att gälla, lärer 1 §
av kapitlet icke böra innehålla annat än att rättens medgivande till sammanläggning
skall sökas i varje fall, då tomt enligt fastställd tomtindelning
bildats av områden, hörande till särskilda fastigheter eller till särskilda områden,
som icke ingå i fastighetsindelningen. Detta senare från fastighetsbildningslagens
5 kap. 17 § hämtade uttryck synes vara att föredraga
framför eu sådan uppräkning, som förekommer exempelvis i 1 kap. 6 §
samma lag.

I sammanhang härmed synes kapitlets rubrik böra jämkas. Denna
hänför sig nämligen för närvarande helt till den uppfattning angående
tomtindelningen, varpå 1899 års lag byggde, och då kapitlet numera skulle
innehålla bestämmelser allenast om sammanläggning av områden, som enligt
fastställd tomtindelning utgöra tomt, synes kapitlet böra erhålla rubrik
i överensstämmelse härmed.

Enligt 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen skall den, som söker rät- 3 kap.
tens medgivande till tomtbildning, visa, att genom laga kraft ägande beslut
förordnande meddelats om den tomtbildning, varom fråga är. Denna föreskrift
lärer innebära att sökanden skall visa — förutom att tomtindelningsbeslutet
äger laga kraft — av vilka områden den nya tomten består.

I det förslag, som remitterades till fastighetsregisterkommissionen, fanns
upptagen den föreskrift, att sökanden skulle till rätten rörande tomten
ingiva utdrag av tomtbildningslängden. Då enligt bestämmelse i 29 §
fastighetsregisterförordningen ett tomtindelningsbeslut skall äga laga kraft
innan tomtindelningen får registreras i tomtbildningslängden, innefattade
företeende av utdrag av denna jämväl bevis om att tomtindelningen ägde
laga kraft. Och utdraget skulle också innefatta uppgift om de områden,

24

Kungl. May.ts Proposition, Nr 91.

2 kap. 1 §.

3 kap.

3 -11 §§■

varav tomten skulle bildas. Emellertid har det vid fastighetsregistreringen
visat sig, att äldre tomtindelningshandlingar ofta äro så ofullständiga, att
i tomtbildningslängden icke kunna rörande tomterna från tomtindelningshandlingarna
införas uppgifter härom. Utdrag av berörda längd kan därför
icke utan vidare antagas innefatta för sammanläggningsfrågan nödiga
uppgifter. Och i allt fall lära säkrare sådana uppgifter erhållas ur sådana
tomtmätningshandlingar, som omförmälas i 2 kap. 7 § andra stycket fastighetsbildningslagen.
Betungande torde en föreskrift om företeende av sådana
ej vara, då upprättande av tomtkarta över tomten i allt fall väl blir nödigt,
och tidsutdräkt torde i allmänhet icke heller vållas av en sådan föreskrift,
då efter vad erfarenheten lär det ojämförligt största antalet tomtmätningar
omedelbart vinner laga kraft genom sakägarnas skriftliga godkännande.

Då tomtmätning innefattar ett rättsligt fastslående av tomtens gränser,
lärer vara uppenbart, att sådan, så vitt angår i fastställd tomtindelning
ingående tomt, icke bör kunna äga rum med mindre tomtindelningen äger
laga kraft. För att emellertid förefintligheten av en tomtkarta med visshet
skall kunna anses innefatta bevis i sådant hänseende, föreslår jag ett
tillägg till 2 kap. 1 § fastighetsbildningslagen av innehåll att mätning enligt
kapitlet av tomt, som ingår i fastställd tomtindelning, ej må äga rum
med mindre fastställelsen å tomtindelningen äger laga kraft.

Det nu föreliggande förslagets 3 kap. 3 § upptager bestämmelserna
i 3 och 6 §§ och förslagets 4, 5, 7, 8 och 9 §§ föreskrifterna i 7, 9,
10 och 11 §§ av 3 kap. fastighetsbildningslagen med de jämkningar, som
föranledas av de utav mig föreslagna ändringarna beträffande kapitlets 1,
4, 5 och 8 §§. I förslagets 6 § har från 4 kap. fastighetsbildningslagen
upptagits en bestämmelse, för vilken åtgärd särskild motivering ej torde
erfordras. Föreskrifterna i 3 kap. 7 § andra stycket fastighetsbildningslagen
äro avsedda att jämväl vinna tillämpning, där i andra än de i lagrummet
nämnda fall säkerhet för fordran på annan grund än inteckning åtnjutes
i fastigheten. Då detta synes böra komma till uttryck i lagen, föreslår
jag till införande i 5 §, som motsvarar nyssberörda bestämmelser i 7 §,
orden »eller eljest för belopp, varför säkerhet på annan grund än inteckning
åtnjutes». Förebild till stadgandet har varit 13 § i lagutskottets
vid 1916 års riksdag (utlåtande nr 31) förslag till lag om sammanläggning
i vissa fall av fastigheter å landet.

25

Kttngl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

I 4 kap. hava icke vidtagits några ändringar i sak. Kapitlet bär 4 kap.
endast omarbetats i anledning av de i 3 kap. vidtagna ändringar.

I sammanhang härmed synas även några av skifteslagstiftningskom- Övriga änd
missionen i dess betänkanden‘den 26 oktober 1918 föreslagna ändringarr n?8 ors ag
i lagen om fastighetsbildning i stad och därmed sammanhängande bestämmelser
lämpligen kunna genomföras.

Enligt 5 kap. 16 § fastighetsbildningslagen är avstyckat område — 37
avsöndrad lägenhet svarar i regel icke för belastningar, varom här är ordningen.
fråga — endast subsidiärt ansvarigt för belastningar, som på annan grund
än inteckning besvära stam fastigheten och för vilka det avstyckade området
icke omedelbart svarar. Beträffande ansvarigheten för inteckningar
finnes ingen motsvarande bestämmelse uttalad i lag. Avstyckningsinstitutet
är emellertid till sin natur närmast jämförligt med jordavsöndringsinstitutet.

De skäl, som förelegat för de avsöndrade lägenheternas snbsidiära ansvar,
tala för att en sådan ställning tillkommer även de avstyckade områdena.

Erinras må härvid, att, inom samhällen på landet, för vilka skall föras
fastighetsregister såsom för stad, jordavsöndringsinstitutet enligt lag den 12
maj 1917 (nr 272) icke har användning. Ej minst för egnahemsbildandet
inom sådana samhällen synes därför en bestämmelse om dylik subsidiär
ansvarighet synnerligen av behovet påkallad.

För jord avsöndring fordras, om man bortser från föreskrifterna om
tomtindelnings genomförande genom jordavsöndring, alltid överlåtelsehandling.
Föreskrifterna om avsöndrad lägenhets ansvar för intecknad gäld
äro också byggda på, att överlåtelse av lägenheten föreligger. Avstyckning
däremot kan äga rum utan att det område, som skall avstyckas,
blivit till annan överlåtet. Förmånen av subsidiär ansvarighet har synts
icke böra tillkomma avstyckat område, medan stamfastigheten och det avstyckade
området ännu äro i samme ägares hand.

På huvudsakligen nu angivna grunder, vilka synas mig riktiga, vila,
efter vad skifteslagstiftningskommissionens betänkande utvisar och jag inhämtat,
ett av kommissionen framlagt förslag till ändrad lydelse av 37 §
inteckningsförordningen. Givetvis är det avsett att 121 § sista stycket
utsökningslagen skulle vinna tillämpning även i fråga om avstyckade områden.
Då detta emellertid synts mig böra uttryckligen stadgas, har jag
låtit upprätta förslag till ändrad lydelse av nämnda lagrum.

I sistnämnda två lagrum hava jämväl vidtagits ett par redaktionella
ändringar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 80 käft. (Nr 91.)

4

26

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

5fo7n IJ Beredes nu avstyckat område subsidiärt ansvar för inteckningar i den
fastighetsbild.fastighet, vant!än området avstyckas, far givetvis ingen tvekan råda i
ning i stad. fråga om vilken fastighet, som är att anse såsom stamfastighet. Visserligen
äro bestämmelserna i 5 kap. fastighetsbildningslagen så avfattade,
att akten till ett avstyckningsärende bör innefatta besked i sådant avseende,
men säkerheten har dock synts mig kräva, att uttrycklig uppgift
i sådant hänseende inflyter i protokollet till avstyckningsförrättning. Jag
har därför i sådant syfte låtit utarbeta förslag till ändrad lydelse av 5
kap. 7 § fastighetsbildningslagen.

oL§ FölUt har Jag anfört’ att enl‘St min mening subsidiär ansvarighet för
fastighetsbild- inteeknad gäld icke bör tillkomma avstyckat område, där detta ännu är i
ning i stad. ägarens av stamfastigheten hand. Samma regel lärer gälla jämväl i de
fall, som avses i 5 kap. 16 § fastighetsbildningslagen. I detta lagrum
har emellertid nu införts uttrycklig bestämmelse härom.

TR9dsn Lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmans 18/fo

1907. torps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet
(nr 83 s. 1) förutsätter att torpets avskiljande från stamfastigheten eller
stamfastigheterna sker genom jordavsöndring. Genom fastighetsbildningslagens
tillkomst har emellertid situationen blivit den att avskiljandet i
vissa fall, nämligen då torpet ligger å område hörande till stad eller samhälle
å landet med fastighetsregister såsom för stad, måste ske genom avstyckning.
Vid sådant förhållande har ett tillägg till nu ifrågavarande
lag ansetts erforderligt, och har därför förslag härtill utarbetats av skifteslagstiftningskommissionen,
mot vilket förslag jag icke har något att
erinra.

Att områden, som utgjort eller utgöra ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp,
förekomma i städer under landsrätt och samhällen å landet med
stadsfastighetsregister torde man utan vidare kunna antaga. Med avseende
å städer med rådhusrätt har åstadkommits särskild utredning.

I skrivelse den 20 januari 1920 har nämligen chefen för justitiedepartementet
anmodat rådhusrätterna att till nämnda departement inkomma
med uppgift, huruvida inom staden funnes område, som utgjort eller utgjorde
ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, samt, där så vore förhållandet,
om området läge inom del av staden, som under senare tid
blivit med staden inkorporerad.

Enligt de inkomna svaren finnes icke i följande städer område, som
veterligen utgjort eller utgör ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp:

27

Kungl. May.ts Proposition, Nr 91.

Alingsås, Arboga, Eksjö, Enköping, Falkenberg, Falköping, Falun, Filipstad,
Gränna, Gävle, Halmstad, Iledemora, Hjo, Hudiksvall, Härnösand,
Kalmar, Karlshamn, Karlstad, Kristianstad, Kristinehamn, Kungsbacka,
Kungälv, Laholm, Landskrona, Lidköping, Lindesberg, Luleå, Lund, Lysekil,
Mariefred, Mariestad, Motala, Nora, Nyköping, Piteå, Konneby, Sala,
Sigtuna, Simrishamn, Skanör med Falsterbo, Skara, Skänninge, Strängnäs,
Strömstad, Sundsvall, Säter, Söderhamn, Söderköping, Södertälje, Sölvesborg,
Torshälla, Trosa, Trälleborg, Uddevalla, Ulricehamn, Umeå, Uppsala,
Yarberg, Yimmerby, Yisby, Yänersborg, Yäxjö, Ystad, Amål, Ängelholm,
Örebro och Östersund.

För följande städer har meddelats, att inom område, som på senare
tid inkorporerats med resp. stad, funnes områden, som utgjort eller utgöra
ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp: Borås, Eskilstuna, Göteborg (6 områden),
Köping (35 områden som utgjort och 6 områden som ännu utgöra ryttareetc.
), Linköping, Malmö (3 områden), Norrköping, Norrtälje, Oskarshamn,
Skellefteå (2 områden), Stockholm (7 områden inom Bromma och 1 område
inom Brännkyrka församling), Skövde och Västerås.

För Karlskrona har meddelats: Å eu av förste lantmätaren J. Holmberg
år 1852 upprättad karta med beskrivning vore såsom »Kogubbe- och
båtsmanstorp» angivet ett mindre område, som syntes utgöras av den såsom
f. d. båtsmansboställe numera betecknade mark, belägen nordöst om
lasarettet i den i stadsplanen upptagna Yästra Järnvägsgatan, a. en av
stadsingenjören D. Bosenbaum upprättad karta över Karlskrona stad tillhöriga
»hemmanet Gullberna» funnes upptaget ett område såsom »båtsmanstorp».
Detta område syntes numera vara till större delen exproprierat
för järnväg. Området hade varit beläget å 1/2 mantal Gullbernatorp nr 1,
vilket hemman inkorporerats med staden genom nådigt brev den 5 september
1902. Huruvida dessa f. d. båtsmanstorp varit att anse såsom
»ständiga» hade ej kunnat utrönas.

För Askersund har meddelats, att i Båtsmanskvarteret inom stadens
gamla plan funnes en numera av staden till enskild ägo försåld tomt, vilken
benämndes »båtsmanstomten», men att av tillgängliga fastighetshandlingar
icke kunnat utrönas, om området utgjort eller avsetts till båtsmanshåll
eller av annan orsak erhållit benämningen båtsmanstorp.

För Västervik har meddelats, att staden vore ägare till elva stycken
båtsmansstugor, belägna i stadens östra kvarter och betecknade: Östra kvarteret
nr 103, nr 104, nr 105, nr 106, lätt. g, litt. j, nr 109, nr 110,
nr 111, nr 112 och nr 113, att dessa båtsmansstugor antagligen förr ut -

5 kap. 14 §
lagen om
fastighetsbildning
i stad.

5 kap. 23 §
lagen om
fastighetsbildning
i stad.

28 Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

gjort ständiga båtsmanstorp, att desamma »alltid» legat inom den fastställda
stadsplanen samt att, så vitt kunnat utrönas, ej inom staden funnes
ytterligare några ständiga ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp.

För Yadstena har meddelats, att förutom den inom staden av ålder
belägna förra båtsmanstomten ur 164 inom Skänningekvarteret, vilken tomt
numera vore delad i två med nris 164 aa och 164 ab betecknade och i
enskild ägo varande tomter, icke inom staden funnes något område, som
utgjort eller utgjorde ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp.

För Örnsköldsvik har meddelats, att inom staden funnes område, som
förut utgjort båtsmanstorp, men av staden inköpts. Området läge icke
inom del av staden, som under senare tid blivit med staden inkorporerad.

För Hälsingborg har meddelats, att å stadsingenjörskontoret i staden
icke funnes tillgängliga handlingar beträffande det föreliggande spörsmålet.

För Jönköping och Vaxholm bar uppgift ej inkommit.

Av den förebragta utredningen lärer framgå att den ifrågasatta lagändringen,
så vitt angår städerna, får betydelse allenast i fråga om områden,
som under senare tid inkorporerats med stad.

I 5 kap. 14 § fastighetsbildningslagen hava av skifteslagstiftningskommissionen
införts ett par föreskrifter, hämtade från kungl. kungörelsen
den 12 maj 1917 angående bevis om fastställelse å vissa kartor m. m.
(nr 292). Med de föreslagna föreskrifterna må jämföras bestämmelse i
19 § hemmansklyvningslagen. Jag erinrar därom att bestämmelserna om
ägostyckning tjänat såsom förebild till bestämmelserna om avstyckning så
vitt angår det formella förfarandet. Ävenledes hänvisas till bestämmelse
i 2 kap. 10 § andra stycket fastighetsbildningslagen.

Uti det förslag till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning
och sammanläggning av jordområden i stad, som den 7 maj 1915 remitterades
till lagrådet (se prop. nr 6 till 1916 års riksdag), fanns i 30 §
upptagen den föreskrift, att vad i lagen stadgades i avseende å jord, som
innehades under äganderätt, skulle gälla även beträffande jord, som innehades
under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss. Bestämmelsen,
mot vilken lagrådet ej framställde någon anmärkning, inflöt också i propositionen
i ämnet till 1916 års riksdag, nämnda lagförslags 29 §, där
det föreskrevs, att vad i lagen vore stadgat om ägare avsåge jämväl den,
som innehade jord under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss.
Vid den överarbetning av de ifrågavarande bestämmelserna, som sedermera

29

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

verkställdes av 1916 års fastighetsregisterkommission, upptogs icke föreskriften
och anfördes som motiv härför, att föreskriften synts kommissionen
kunna såsom överflödig uteslutas. I 1 kap. fastighetsbildningslagen
enligt kommissionens förslag hade emellertid upptagits en bestämmelse
(41 §) att vad förut i kapitlet vore sagt om ägare av mark eller tomt
skulle ock gälla om den, som innehade mark eller tomt under ständig
besittningsrätt eller annan besittningsrätt, den där enligt lag vore att hänföra
till fast egendom — fideikommissrätt jämställdes i förslaget med
äganderätt och omnämndes därför ej. Riksdagen (1917), som i sitt förslag
(40 §) upptog en häremot svarande föreskrift, införde ock en liknande bestämmelse
i lagens 2 kap. i dess 12 §. 1 öljden härav har blivit, att,

ehuru ej blott 1 och 2 kap. fastighetsbildningslagen utan även dess 5 kap.
skola gälla jämväl om den, som innehar mark under ständig besittningsrätt,
1 och 2 kap. innehålla bestämmelse härom, under det att sådan saknas
i dess 5 kap. Då detta förhållande kan föranleda tvekan beträffande rätta
innebörden av 5 kap. uti ifrågavarande lag, har det synts skifteslagstiftningskommissionen
lämpligt att i sistnämnda kapitel infördes eu mot föreskrifterna
i lagens 1 kap. 40 § och 2 kap. 12 § svarande bestämmelse.
Sådan bestämmelse har därför av kommissionen upptagits i 5 kap. 23 §.
Detta kommissionens förslag finner jag mig kunna biträda.

Lagstiftningen om fastighetsbildning i stad är, såsom jag förut anfört,
byggd på den förutsättningen, att genom fastställelse å tomtindelning åstadkommes
fastighetsbildning sålunda, att varje område av eu fastighet, som
motsvarar tomt eller tomtdel enligt tomtindelningen, genom fastställelsen
är att anse såsom avstyckat från fastigheten. Någon ytterligare jorddelningsåtgärd
kräves icke och är ej ens enligt lagstiftningen möjlig så vitt
angår städer och samhällen å landet, för vilka skall föras fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser. Ett undantag härutinnan innefattas
i föreskrifterna i 27 § hemmansklyvningslagen, tillämpliga allenast
i fråga om samhälle, vars fastigheter skola upptagas i jordregister. I detta
lagrum är jordavsöndring medgiven för tomtindelnings genomförande. Föreskriften
återfinnes i 1916 års fastighetsregisterkommissions förslag och har
kommissionen i sina motiv uttalat, att då tomtindelningen enligt kommissionens
förslag vore fastighetsbildande, invändas kunde, att föreskriften ej
väl överensstämde med berörda mening, men att kommissionen emellertid
ansett att praktiska skäl kunde för tomtägarna göra tillgång till avsöndringsförfarandet
önskvärd. Särskilt hade beaktats att i äldre tid tomt -

27 § hemmanskly
v
ning slagen.

30

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

indelningar inom landssamhällen blivit fastställda utan att handlingarna
utvisade, huru särskilda fastigheter, helt eller delvis, skulle ingå i tomterna.
Jordavsöndringsinstitutet skulle alltså komma till användning för komplettering
av tomtindelningshandlingarna. Skifteslagstiftningskommissionen, som

1 sitt förslag sammanfört ägostycknings- och jordavsöndringsinstituten till
ett institut kallat avstyckning och i förslaget (22 kap. 11 §) upptagit en
föreskrift att avstyckning icke må äga rum inom område, som ingår i
tomtindelning, har, efter att hava erinrat om 1916 års fastighetsregisterkommissions
motiv för bestämmelserna i 27 § första stycket hemmansklyvningslagen,
framhållit (sid. 66; 357) dels att den komplettering av
tomtindelningshandlingarna, som genom bestämmelserna åsyftades, torde
kunna enklare och med mindre kostnad åstadkommas genom upprättande
av en karta av sådan beskaffenhet som tomtindelningskarta enligt 1 kap.
6 § i lagen om fastighetsbildning i stad eller genom tomtmätning (jfr

2 kap. 7 § fastighetsbildningslagen), dels att det vore principiellt riktigast
att jorda vsöndring ej tillstaddes inom tomtindelat område.

Detta skifteslagstiftningskommissionens förslag innebär alltså, att man,
bortsett från ordningen för fastighetsregistreringen, skulle vinna full likformighet
med avseende å den rättsliga behandlingen av tomter och tomtindelade
områden i städer, landssamhällen och områden, som avses i 1 kap.
42 och 43 §§ i fastighetsbildningslagen. Och för ändring av ifrågavarande
föreskrifter i nyss antydd riktning torde även andra skäl än de ovan
anförda få anses föreligga. I sådant hänseende må till en början erinras, att
beträffande alla de samhällen å landet, för vilka enligt numera meddelade
beslut av Konungen skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser och bland vilka återfinnas de flesta landssamhällen med
fastställd tomtindelning, den utväg att i ovan angivet hänseende komplettera
äldre tomtindelningar, som den förevarande paragrafen anvisar, i och med
beslutet om ordningen för fastighetsregistreringen stängts samt att beträffande
de landssamhällen, vilkas fastigheter skola upptagas i jordregistret,
tomtindelning hittills fastställts endast för ett försvinnande fåtal. Med
avseende å de tomtindelningar, som fastställts eller fastställas efter den 1
januari 1918, är, med hänsyn till föreskrifterna i 1 kap. 6 § i lagen om
fastighetsbildning i stad, de ifrågavarande bestämmelserna icke erforderliga.
Det är därför att antaga, att antalet fall, där samma bestämmelser skulle
kunna vinna tillämpning, är ganska ringa. Vidare måste det förhållandet
att ett och samma område göres till föremål för tomtindelning och därefter
för jorda vsöndring — med hänsyn till den fastighetsbildande verkan,

31

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

tomtindelningen efter vad ovan anförts får avses äga — medföra svårigheter
vid avgörandet av frågan huruvida vissa rättsverkningar skola anses inträda
redan i följd av tomtindelningen eller först vid jordavsöndringen, en
svårighet, som synes komma att ökas, därest, efter det nu föreslagen ändring
i 37 § inteckningsförordningen genomförts, bestämmelserna i den
förevarande paragrafens andra stycke skulle fortfarande gälla. Erinras må
ock, att föreskrifterna i 37 § inteckningsförordningen utgå från att vid
jordavsöndring alltid föreligger överlåtelsehandling och att paragrafen alltså
icke torde vara tillämplig i fråga om avsöndring, som tillkommit utan att
överlåtelse av området ägt rum. Under alla förhållanden lärer icke kunna
bestridas att lagen skulle vinna i tydlighet, om den form av jordavsöndring,
som omförmäles i 27 § hemmansklyvningslagen, försvunne.

Då alltså föreskrifterna i 27 § hemmansklyvningslagen synas kunna
utan någon olägenhet undvaras och vissa fördelar äro förenade med deras
uteslutande ur lagstiftningen, föreslår jag åt den förevarande paragrafen
sådan ändrad lydelse, att där föreskrives, att jordavsöndring ej får äga rum
inom område, som ingår i tomtindelning.»

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande förslag till
lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning
i stad,

lag om ändrad lydelse av 37 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom,

lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen,
lag innefattande tillägg till lagen den 18 oktober 1907 angående
ryttare-, soldats- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för
inteckningar i stamhemmanet, samt

lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring; och hemställde departementschefen,
att lagrådets utlåtande över nämnda förslag, som voro av
den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, måtte för det i § 87 rege- •
ringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Gösta Stenlund.

32

Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 91.

Bilaga A.

Förslag

till

LAG

om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om
fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 1 §, 3 kap., 4 kap. samt 5 kap.
7, 14 och 16 §§ i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad
skola erhålla följande ändrade lydelse samt att i 5 kap. av samma lag skall
efter 22 § införas en ny paragraf, 23 §, av nedan angiven lydelse:

2 KAP.

1 §■

Mätning av tomt i stad skall äga rum, då tomtens ägare därom skriftligen
gör ansökning hos byggnadsnämnden eller byggnadsnämnden, utan
att sådan ansökning skett, finner mätningen nödig.

Mätning, som avses i detta kapitel, av tomt, som ingår i fastställd
tomtindelning, må ej äga rum med mindre fastställelsen å tomtindelningen
äger laga kraft.

3 KAP.

Om sammanläggning av områden, som enligt fastställd tomtindelning
utgöra tomt.

1 §•

Har i stad enligt fastställd tomtindelning tomt bildats av mark, som
hör till särskilda fastigheter eller till särskilda områden, som ej ingå i

33

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91 i

fastighetsindelning, må sammanläggning av de områden, som utgöra tomten,
medgivas i den ordning, som i detta kapitel sägs.

2 §•

Ansökning om sammanläggning, som i 1 § sägs, göres av tomtens
ägare hos rätten, och ingive sökanden rörande tomten sådana tomtmätningshandlingar,
som i 2 kap. 7 § andra stycket sägs.

Företes ej sådana handlingar, som nu sagts, varde ansökningen avslagen.

Lag samma vare, där i lagfartsprotokollet linnes antecknat att klander
blivit instämt å fång till område, varom fråga är, eller rätten därtill
eljest finnes tvistig eller sådant område är utmätt eller beslut meddelat
om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad.

3 §•

Sammanläggning enligt bestämmelserna i detta kapitel ma ej av rätten
medgivas utan så är att sökanden vunnit lagfart å de särskilda områdena;
dock att, där område förvärvats genom fång, varmed på grund av äldre
lag sökanden ej varit skyldig lagfara, lagfart å området ej är erforderlig,
där sökandens åtkomst inför rätten styrkes. Ej heller må sammanläggning
ske, utan så är att icke mera än ett av områdena är besvärat av
beviljad eller sökt inteckning eller ock, där flera av områdena äro sålunda
besvärade, icke något av dem häftar för andra inteckningar än sådana,
som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i ett vart av de andra,
dock vare den omständigheten att i ett av områdena tillika må finnas inteckning
med sämre rätt ej hinder mot sammanläggningen, så framt innehavare
av sådan inteckning medgivit sammanläggningen; skolande vad nu
sagts om inteckning tillämpas jämväl beträffande fordran eller annan rättighet,
som avses i 11 kap. 2 § jordabalken.

» • j-i|j''sj''V''5 i ?.+ *■ ! f. l( i. »/''•'' * i;*» fjf- ''-i,'' • -* «* ti,

4 §•

Varder ansökning om sammanläggning av områden till en tomt bifallen,
och är i ett eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller
i det eller de andra, skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda
bildade fastigheten. Varder efter sammanläggningen, men på grund av
'' Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 80 käft. (Nr 91.) 5

34

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr Öl.

tidigare rätt till område, varmed annat område sammanlagts, ansökan om
inteckning gjord eller fullföljd, skall den inteckning, där ansökningen bifalles,
fastställas att gälla i hela den nybildade fastigheten.

5 §■

Bifallcs ansökningen om sammanläggning av områden enligt bestämmelserna
i detta kapitel, och häftar något av dem för tionde, ränta eller
annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär eller för
lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller
för förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta, eller eljest för
belopp, varför säkerhet på annan grund än inteckning åtnjutes, svare tomten
för vad sålunda ålegat område, som ingått i sammanläggningen.

6 §•

Har något av de områden, varom fråga är, andel i samfällighet eller
i annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga områden,
medför sammanläggningen ej för tomten vidsträcktare rätt därutinnan än
som förut tillkommit förstnämnda område.

Om ansökning, som i detta kapitel sägs, så ock om rättens beslut
däröver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet.

Skall enligt vad i 4 § sägs inteckning gälla jämväl i annat område
än det, vald den beviljats, göre rätten anteckning därom i inteckningsprotokollet.

Beslut, varigenom ansökning, som i detta kapitel avses, blivit bifallen,
skall av rätten kungöras byggnadsnämnden ävensom, där fastighetsregister
är för staden upplagt, den som för samma register.

8 §■

Yad i detta kapitel sägs om ägare av^mark eller tomt skall ock
gälla om den, som innehar tomt eller annan mark under sådan besittningsrätt,
som enligt lag är att hänföra till fast egendom.

35

Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 91.

9 §•

Vad i detta kapitel är stadgat för stad skall även gälla för ort å
landet, varest finnes tomtindelning såsom i stad.

4 KAP.

Om sammanläggning av stadsägor.

1 §•

Stadsägor, vilka var för sig bestå av ett eller flera områden, må, där
de äro i en ägares hand, efter ty här nedan sägs sammanläggas till en
fastighet.

Sammanläggning enligt bestämmelserna i detta kapitel vare dock icke
tillåten, om fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de höra
till skilda församlingar; ej heller där till den nybildade fastigheten skulle
höra större antal områden än som hör till någon av de fastigheter, om
vilkas sammanläggning är fråga. Ej må stadsägoområde, som ingår i tomtindelning,
ingå i sammanläggning enligt detta kapitel.

Medgivande till sammanläggning, som i 1 § sägs, sökes hos rätten;
och ingive sökanden därvid utdrag av fastighetsregistret, upptagande de
fastigheter, varom fråga är.

Bestämmelserna i 3 kap. 2 § tredje stycket och 3 § i fråga om villkoren
för sammanläggning, varom där är fråga, i 4, 5 och 6 §§ om verkan
av sådan sammanläggning och i 7 § om anteckning i lagfarts- eller inteckningsprotokollet
i ärende, som i sagda § avses, och om underrättelse
till den, som för fastighetsregistret, skola äga motsvarande tillämpning beträffande
sammanläggning, varom i detta kapitel stadgas.

3 §■

Häftar fastighet, varom fråga är, för frälseränta eller lör lån, som
av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott
av dylika medel för avlösning av frälseränta eller för avgäld från

36

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

till skatte försålt halländskt kyrkohemman, och vilar ej ansvar för samma
ränta, lån, förskott eller avgäld jämväl å de övriga fastigheterna, må sammanläggning
ej äga rum, så framt ej den, som på grund av inteckning
eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i någon av sistnämnda fastigheter
äger säkerhet för fordran eller annan rättighet, medgivit sammanläggningen.

4 §.

Vad i detta kapitel är stadgat för stad skall ock gälla för samhälle
å landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser.

5 KAP.

Förrättningsmannen åligge att föra protokoll över allt, som förekommer
vid förrättningen. Har det avstyckade området blivit till annan
överlåtet, skall den därom upprättade avhandling införas i protokollet eller
i styrkt avskrift biläggas detta. I protokollet skall tydligen angivas, från
vilken fastighet avstyckningen äger rum.

14 §.

Hå tid för klagan över verkställd avstyckning gått till ända utan att
förrättningen klandrats eller ock anförda besvär blivit ogillade genom beslut,
som äger laga kraft, har magistraten att, ifall hinder enligt detta kapitel
ej möter, meddela fastställelse å avstyckningen ävensom, såvida framställning
därom gjorts, åsätta det avstyckade området särskilt namn.

Innan ärendet av magistraten avgöres, skall, där vid förrättningen sådant
påyrkats eller magistraten eljest så prövar nödigt, yttrande inhämtas
från byggnadsnämnden.

Angående meddelad fastställelse skall bevis tecknas å konceptkartan.

Sedan beslut om fastställelsen vunnit laga kraft, teckne förrättningsmannen
på framställning av sakägare avskrift av beviset härom å karta,
som blivit till honom utlämnad.

Genom fastställelse å avstyckningen tillkommer ej ägaren vidsträcktare
rätt att förfoga över fastigheten än vad lag och författning eljest medgiva.

KungL Maj:ts Proposition, Nr .91.

37

16 §.

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum i enlighet med bestämmelserna
i detta kapitel, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld
eller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade
området icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna
medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika
medel för avlösning av frälseränta, eller -eljest för belopp, varför säkerhet
på annan grund än inteckning åtnjutes, skall i fråga om det avstyckade
områdets ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i! fast egendom är stadgat om avsöndrad
lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning,
dock ej där stamfastigheten och det avstyckade området ännu äro i samme
ägares hand.

23 §.

Vad i detta kapitel sägs om ägare av mark skall ock gälla om den,
som innehar mark under sådan besittningsrätt, som enligt lag är att hänföra
till fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

J i i , Hf^ f tuff ‘ ’«.*n -t O

» tu.! / '' * * ‘t-T-?-TT—tr* : 1 11T

f U>-< i;''«*’>''• J

•?iU* v i c, / flit i J

T;?j- : ; '' -

|;m, h »I ■ i'' *\;.t : iii f: A y.-

(

Kungl. Maj:te Proposition, Nr 91.

36

Bilaga B.

>«■ '' {}'' •: • -■ •- '' *’ • ■ "> ■ , ■ ■ ‘ - '' " ; * ..*■ ■ , * ‘ u.. i; 5;.;

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 37 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 37 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 mom. Yad i 32—36 §§ är stadgat skall äga motsvarande tilllämpning,
där flera samfällt, en var till viss lott, äro ägare av intecknad
egendom.

2 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blivit delad,
skall, såvitt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i fråga om
de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet tillämpas vad om
flera egendomar ovan är sagt.

3 mom. Skedde delningen genom jordavsöndring, svare stamfastigheten
för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för vad därav
icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock att inteckningshavaren
äger att på en gång söka betalning ur stam fastigheten och lägenheten.
Aro från stamfastigheten flera lägenheter avsöndrade, gånge lägenhet,
varå lagfart senare är sökt, i betalning före den, varå lagfart sökts
tidigare; har å samma dag lagfart sökts å flera lägenheter, eller är fråga
om lägenheter, varå lagfart ej blivit sökt, gånge den, som senare överlåtits,
förr i betalning; äro lägenheterna överlåtna samma dag, vare ansvarigheten
dem emellan fördelad efter de grunder, som i 32 § äro stadgade.

Skall på begäran av någon, som äger lika eller bättre rätt än inteckningshavaren,
någon av egendomarna utmätningsvis säljas, äge inteckuingshavaren,
efter ty i 35 § sägs, äska försäljning jämväl av lägenhet,

39

Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 91.

soin för inteckningen ansvarar först efter den egendom, vars särskilda
försäljning blivit begärd.

4 mom. Inteckning, som avses i 3 inom., må, såvitt den besvärar
lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hava samtyckt
till åtgärden.

För dödande, varom nu är sagt, må inteckningshandlingen uppvisas
vid annan underrätt än den, varunder lägenheten lyder. Den rätt läte,
då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning om ansökningen
samt korteligen angiva vad inteckningshandlingen innehåller med dag och
årtal, då den utgavs, av vilken rätt inteckningen är beviljad, när och under
vilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,
nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis å
handlingen om uppvisandet och ändamålet därmed. Sedan må protokollet
i ärendet ingivas till rätten i den ort, där lägenheten ligger; och vare det
så gillt, som hade inteckningshandlingen dit ingivits.

5 mom. Huru i vissa fall avsöndrat område, som förut tillhört ryttare-,
soldat- eller båtsmanstorp, må befrias för ansvarighet för-inteckningar
i stamfastigheten, därom är särskilt stadgat.

6 mom. Yad enligt denna paragraf gäller om avsöndrad lägenhet,
skall ock gälla om avstyckat område, dock icke där stamfastigheten och
det avstyckade området ännu äro i samme ägares hand.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1921 och tillämpas jämväl
i fråga om inteckning, som tillkommit före nämnda dag, men icke i fråga
om avstyckat område, som överlåtits därförinnan.

i

40

Kungl. Maj.ts Proposition, Kr 91.

Bilaga C.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 121 § utsökningslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt intecknade,
säljas; varde, så framt någon av dem häftar för särskild fordran
eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller kommit i särskild
ägares hand, varje egendom för sig till försäljning utropad. Gå ej
vid dessa utrop egendomarna så högt, att fordran, för vilken de äro gemensamt
intecknade, fullt kan gäldas; då skola, där de bjudna köpeskillingarna
lämna tillgång till gäldande av någon del av utmätningssök andens
fordran och ej innehavaren av den gemensamma inteckningen samtycker,
att vid de skedda utropen må förbliva, eller vad för honom ur köpeskillingarna
brister genast erlägges, alla egendomarna gemensamt utropas till
försäljning. Äro egendomarna utmätta för fordran, varför de gemensamt
häfta, skall gemensamt utrop ske, ändå att fordringen icke till någon del
kan ur de förut bjudna köpeskillingarna gäldas. Äro två eller flera bland
egendomarna i samme ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt
utrop äga rum av de egendomar, som honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna över sammanlagda
beloppet av det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid dessa utrop
förbliva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma utropet företräde,
och varde överskottet på de gemensamt utropade egendomarna fördelat
efter de uppskattningsvärden, varefter allmän bevillning utgick'' för
nästföregående år. Har någon av egendomarna blivit delad, och finnes ej
sådant uppskattningsvärde för varje del; då skall den å egendomen be -

41

Kungl. Maj:tts Proposition, Nr 91.

löpande andel i överskottet mellan delarna skiftas efter den för varje del
bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon av egendomarna att dess
andel av den gemensamma köpeskillingen icke förslår till gäldande av de
belopp, vilka falla inom lägsta budet, och skall förty frågan om den egendoms
försäljning förfalla, skola de övriga egendomarna ånyo gemensamt
utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet avsöndrats eller
område avstyckats, och ansvarar lägenheten eller det avstyckade området
för den inteckning allenast på sätt i 3 mom. av 37 § i förordningen angående
inteckning i fast egendom sägs, må inteckningen ej föranleda försäljning
av den avsöndrade lägenheten eller det avstyckade området, utan
så är att vid utropet av stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen
funnits icke förslå till fulla gäldandet av inteckningshavarens fordran och
icke lägenhetens eller det avstyckade områdets ägare genast erlägger vad
däri brister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

ti

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. SO käft. (Nr 91.)

42

Kungl. Maj ds Proposition, Nr 91.

Bilaga D.

Förslag

till

innefattande tillägg till lagen den 18 oktober 1907 angående
ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från
ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

. , ; . i

Härigenom förordnas, att i lagen den 18 oktober 1907 angående
ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar
i stamhemmanet skall införas en ny paragraf, .7 §, av följande
lydelse:

Yad i denna lag är föreskrivet om avsöndrad lägenhet skall ock gälla
om avstyckat område, dock icke där stamfastigheten och det avstyckade
området ännu äro i samme ägares hand.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

43

Bilaga E.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 27 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Avsöndring må ej äga rum inom område, som ingår i tomtindelning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921,

44

Kung!.. Maj:t$ Proposition, Nr 91.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd onsdagen
den 16 februari 1921}

Närvarande:

Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin,
Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
11 oktober 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål lagrådets utlåtande skulle inhämtas över
upprättade förslag till:

1) lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning
i stad;

2) lag om ändrad lydelse av 37 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen;

4) lag innefattande tillägg till lagen den 18 oktober 1907 angående
ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för
inteckningar i stamhemmanet; samt

5) lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 27 juni 1896 om
hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet
Gustaf Grefberg.

Kungl. Maj. ts Proposition, Nr 91. 45

Lagrådet avgav i anledning av förslagen följande yttranden:

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917
om fastighetsbildning i stad.

3 KAP.

1 §•

Enligt 9 § i förordningen den 16 juni 1875 om lagfart å fång till
fast egendom får lagfart ej beviljas å del av tomt förrän tomtdelen blivit
avstyckad från tomten. Lagen om fastighetsbildning i stad är byggd på
den förutsättningen, att tomtindelning, liksom i visst fall fastställande av
stadsplan, äger avstyckande verkan. Men i händelse enligt ny tomtindelning
en del av en tomt skall frångå tomten och tillsammans med annat
område bilda en tomt, anses tomtdelen icke avstyckad genom fastställelse
av tomtindelningen. I detta fall fordras enligt 1 och 5 §§ i 3 kap. fastighetsbildningslagen
tillstånd av rätten till avstyckningen. Först sedan sådant
tillstånd lämnats, får lagfart beviljas å tomtdelen. Dessa bestämmelser
hava enligt det remitterade förslaget på anförda och, såsom det vill synas,
fullgoda skäl ändrats därhän, att tillstånd av rätten icke vidare skall erfordras
för avstvckningen utan först då fråga blir om den sammanläggning,
som erfordras för den nya tomtens bildande. I 9 § lagfartsförordningen
har emellertid ej föreslagits ändring. Av den i fastighetsbildningslagen
vidtagna förändringen blir likvisst en följd, att lagfart å tomtdel kan beviljas
så snart fastställelse skett å tomtindelning, enligt vilken delen skall
frångå den tomt, vartill den dittills hört, och ingå i ny tomt. Genom
den nya tomtindelningen blir nämligen tomtdelen att anse såsom »avstyckad»
från den gamla tomten. Lagfart å tomtdelen är också en uttrycklig
förutsättning för sammanläggningen.

Avfattningen av 9 § lagfartsförordningen blir under dessa omständigheter
knappast tillfredsställande. Avstyckning användes i fastighetsbildningslagen
som benämning på det jorddelningsförfarande, som tillämpas
i fråga om stadsjord, vilken ej ingår i tomtindelning. Därest ovanberörda
stadganden, enligt vilka rättens medgivande i visst fall fordras för »avstyckning»
av tomtdel, utgå ur fastighetsbildningslagen, kommer ingenstädes
i denna lag uttrycket avstyckning att användas i fråga om fastighetsbildning
inom det tomtindelade området. Det synes med hänsyn härtill
önskligt, att 9 § lagfartsförordningen omredigeras.

46

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

En annan utväg, som möjligen kan ifrågasättas, är att i lagstiftningen
uttryckligen angiva avstyckning såsom benämning även för den
fastighetsdelning, som äger mm genom fastställande av stadsplan eller tomtindelning.
Så har skett i det av kommittén för revision av gällande bestämmelser
angående stadsplan och tomtindelning den 15 december 1920
framlagda förslaget till ändring av vissa delar av fastighetsbildningslagen.
De stadganden i förevarande ämne, som enligt nämnda förslag upptagits
i 1 kap. 1—3 §§ av sagda lag, synas, om sistnämnda utväg väljes, kunna
tjäna såsom förebild för bestämmelser i ämnet.

2 §•

Bestämmelsen att sökanden har att ingiva sådana tomtmätningshandlingar
rörande tomten, som i 2 kap. 7 § andra stycket sägs, giver ej tydligt
uttryck åt vad som torde vara meningen att uttala. Lämpligare synes
vara att antingen i 1 eller i 2 § stadga, att sammanläggning ej må medgivas
med mindre mätning av den ifrågavarande tomten skett, samt i 2 §
föreskriva, att då ansökan om sammanläggning sker, protokoll över tomtmätningen
jämte karta skall av sökanden företes.

5 KAP.

7 §.

För vinnande av det syfte, som föranlett det föreslagna tilläggstadgandet
i denna paragraf, synes åt stadgandet böra givas det innehåll, att
i protokollet skall tydligen angivas, vilken fastighet efter avstyckningen
är att anse såsom stamfastighet.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 37 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.

Det remitterade förslaget överensstämmer huvudsakligen med det
förslag till ändring av förevarande lagrum, som framlagts av skifteslagstiftningskommissionen,
och avser att i fråga om ansvarigheten för
inteckning i stamfastighet likställa avstyckat område å stadsjord med
avsöndring på landet. Sedan remissen ägde rum, har emellertid nytt förslag
till lagstiftning rörande delning av jord å landet framlagts av jord -

47 .

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

styckningskommissionen. Detta förslag frångår beträffande fastigheter, uppkomna
genom det jorddelningsinstitut, som enligt förslaget ersätter ägostyckning
och jordavsöndring och benämnes avstyckning, den regel om
subsidiär ansvarighet för inteckning i stamhemmanet, som nu gäller i fråga
om avsöndringar. För fastställelse å avstyckning fordras nämligen enligt
samma förslag, att det avstyckade området frigjorts från de inteckningar,
som besvära stamfastigheten;

Jämväl sist omförmälda lagförslag är remitterat till lagrådet, men
granskningen därav har ännu icke avslutats. Vid det slutliga fastställandet
av de bestämmelser, som i förevarande avseende skola gälla i fråga
om avstyckning å landet, bör utan tvivel också undersökas, huruvida icke
motsvarande bestämmelser jämväl böra vinna tillämpning beträffande avstyckning
i stad. Med hänsyn härtill kunde det ifrågasättas att lämna
ifrågavarande lagrum oförändrat i avbidan på antydda slutliga reglering.
Då man emellertid måste räkna med att även i bästa fall en icke obetydlig
tid kommer att förflyta, innan en ny skifteslagstiftning kan träda i
tillämpning, synes det mindre tillfredsställande att låta med nu förevarande
frågas avgörande anstå under denna tid.

Med hänsyn härtill och då goda skäl synas tala för ett upphävande
av den nuvarande skiljaktigheten mellan lägenheter på landet och i stad
med avseende å ansvarigheten för stamfastighetens inteckningar, tillstyrker
lagrådet ifrågavarande lagförslag i allt väsentligt. Följande må dock erinras.
Med avstyckat område lärer i mom. 6 åsyftas område, som avstyckats
enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen. Bibehålies i lagstiftningen
uttrycket avstyckning såsom benämning även för fastighetsdelning, som
sker genom fastställande av tomtindelning eller stadsplan, synes till undanröjande
av tvekan om betydelsen av uttrycket avstyckat område i förevarande
lagrum böra uttryckligen angivas, att därmed avses område, som avstyckats
jämlikt 5 kap. fastighetsbildningslagen. Förslagets 5 och 6 mom. synas
lämpligen böra byta plats. Hänvisningen i förslagets 6 mom. bör icke
avse paragrafen i dess helhet utan endast dess 3 och 4 mom. Det remitterade
förslaget om tillägg till lagen angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps
befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet
föranleder till, att i det såsom 5 mom. av nu förevarande förslag
intagna stadgandet bör erinras även om de särskilda föreskrifter, som sålunda
skulle komma att förefinnas i fråga om frigörande från inteckningsansvar
av avstyckat område, som förut tillhört sådant torp, som nyss
nämnts.

• 48

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

Det erinras, att ändring i denfia paragraf är beroende av den avfattning,
som gives åt 37 § inteckningsförordningen.

Förslaget till lag, innefattande tillägg till lagen den 18 oktober 1907 angående
ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från
ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Jämväl här avses allenast sådant område, som avstyckats enligt 5 kap.
fastighetsbildningslagen. Den i dylikt hänseende vid förslaget till ändring
i inteckningsförordningen framställda erinran äger sålunda tillämpning
jämväl i fråga om avfattningen av förevarande lagrum. Den föreslagna
nya paragrafen synes böra erhålla plats närmast framför 6 § i lagen.
Ändringsförslaget bör medföra, att i lagens rubrik ordet stamhemmanet
utbytes mot stamfastigheten.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 27 juni 1896
om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.

Enligt 29 § 3 mom. av ifrågavarande lag äro de i densamma meddelade
bestämmelserna om hemmansklyvning och ägostyckning icke tilllämpliga
på område, som ingår i tomtindelning å ort på landet, varest
tomtindelning såsom i stad tinnes. Med det remitterade förslaget avses
att stadga, att inom sådant område ej heller jordavsöndring må ske. Lagrådet
hemställer, att stadgandet härom får inflyta i nämnda mom. av 29 §.
Om så sker, bör 27 § helt upphävas och rubriken undergå erforderlig
jämkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Kung!. Maj:ts Proposition, Nr 91.

49

''fri

r

Utdrag av protokollet över justitiedepartemcntsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 25 februari 1921.

N ärvarande:

Statsministerns VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve WRANGEL,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
ahVitif -JÖU : i ■ .''.q . v; : .

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde lagrådets
den 16 i denna månad avgivna yttrande över de den 11 oktober 1920
till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning
i stad;

2) lag om ändrad lydelse av 37 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom; A

f 3) lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen;

4) lag innefattande tillägg till lagen den 18 oktober 1907 angående
ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för
inteckningar i stamhem manet; samt

5) lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 27 juni 1896 om
bemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.

::r. Efter att hava redogjort för innehållet i lagrådets yttrande anförde
departementschefen följande:

»Den i 9 § av förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å
fång till fast egendom förekommande bestämmelsen att lagfart å överlåtelse
av visst till gränserna bestämt område av tomt icke må beviljas med
mindre området blivit från tomten avstyckat lärer innefatta, att förutsättning
för att lagfart skall kunna meddelas å viss å marken bestämd del
av tomt är att tomtdelen enligt fastställd tomtindelning eller stadsplan
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 80 käft. (Nr 91.) 7

50

Kung1. Maj-.ts Proposition, Nr 91.

skall frångå den bestående tomten samt, för det fall att tomtdelen skall
tillika med annan mark bilda tomt, rätten lämnat medgivande till avstyckningen.
Yad som menas med »avstyckad» i den förevarande paragrafen
är emellertid ingenstädes i lag utsagt, vilket förhållande, efter vad jag har
mig bekant, föranlett en viss tvekan om lagbudets rätta innebörd, åtminstone
då det gällt andra fall av förvärv av tomtdel än det i 3 kap. fastighetsbildningslagen
omförmälda, och kommer nu, såsom föreslaget är, uttrycket
avstyckat att utgå ur berörda 3 kap., lärer 9 § lagfartsförordningen,
om den lämnas oförändrad, bliva än mera svårförståelig. Jag finner därför,
såsom ock lagrådet förordat, en omformulering av samma paragraf påkallad.
I densamma synes dock lämpligen icke böra inflyta mera än att lagfart å
fång till visst till gränserna bestämt område av tomt icke må beviljas utan
så är att området enligt fastställd stadsplan eller tomtindelning skall frångå
tomten. Att fastställelse av stadsplan eller tomtindelning har den verkan,
att då lagfart sökes å tomtdel, som enligt stadsplanen eller tomtindelningen
skall frångå tomten, tomtdelen är att anse såsom avstyckad från tomten
genom fastställelse!! av stadsplanen eller tomtindelningen, däråt bör uttryck
givas i fastighetsbildningslagen och synes därvid böra lämnas uttömmande
regler angående den fastighetsbildning, som enligt de grunder, varå fastighetsbildningslagen
vilar, åstadkommes genom fastställelse av stadsplan och
tomtindelning. Såsom lagrådet i sitt utlåtande berört, innefattas sådana
bestämmelser i det betänkande, som den 15 december 1920 avgivits av
kommittén för revision av gällande bestämmelser om stadsplan och tomtindelning.
Efter vad jag inhämtat har under den nu pågående fastighetsregistreringen
saknaden av uttryckliga bestämmelser i nyssberörda hänseende
varit synnerligen kännbar. Ett meddelande av sådana bestämmelser
redan nu, utan att avbida den slutliga prövningen av kommitténs förslag
i andra delar, skulle, har det för mig framhållits, vara av stor betydelse
för fastighetsregistreringens behöriga gång såsom klarläggande åtskilliga
föreskrifter, grundade just på berörda avstyckande verkan av fastställelse
å stadsplan eller tomtindelning. Jag finner mig så mycket hellre kunna
förorda att så sker, som det, såsom framgår av vad jag förut anfört och
ytterligare bekräftas av kommitténs motiv, endast är fråga om att uttryckligen
stadga vad som får anses vara gällande rätt.

Nämnda kommitté, vilken ansett, att den i nuvarande 1 kap. fastighetsbildningslagen
inryckta lagstiftningen angående stadsplaneväsendet borde
utbrytas till en särskild stadsplanelag och att i sagda kapitel borde upptagas
allenast de stadganden, som angåve stadsplanens och tomtindelningens

51

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 91.

inverkan å fastighetsindelningen, sådan denna inverkan enligt andra stadganden
i fastighetsbildningslagen borde antagas vara, bär i ett förslag till
lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen om fastighetsbildning i stad
i 1 kap. upptagit följande stadganden:

1 §. Fastställelse av stadsplan rubbar icke förhaudenvarande fastighetsindelning.

Skall enligt stadsplan del av tomt uteslutas ur tomtindelning, är sådan
tomtdel, då lagfart därå sökes eller tomtdelen skall utan föregången lagfart
avföras ur tomtboken, att anse såsom avstyckad från tomten genom
fastställelsen å stadsplanen.

2 §. Tomt bildas administrativt genom tomtindelning enligt stadsplanelagen.
Sålunda bildad tomt är ej att anse såsom rättsligen bestående
tomt, innan den blivit införd i tomtboken efter ty i 7 kap. 3 § är stadgat,
eller, där enligt 3 kap. rättens medgivande till tomtbildningen erfordras,
sådant medgivande lämnats.

3 §. Sökes lagfart å sådan del av fastighet, som genom tomtindelning
blivit utlagd till tomt eller tomtdel, eller skall administrativt bildad
tomt införas i tomtboken, skall tomten eller tomtdelen anses vara genom
fastställelsen å tomtindelningen avstyckad från den eller de fastigheter,
tomten eller tomtdelen förut tillhört.

Såsom motiv för de sålunda föreslagna bestämmelserna har kommittén
anfört beträffande 1 §: Det borde till eu början utsägas, att fastställande
av stadsplan över ett visst jordområde icke i och för sig verkade rubbning
i den fastighetsindelning, som då bestode inom samma jordområde. En
där befintlig fastighet av vad slag den vara månde — tomt, stadsäga,
hemmansdel, lägenhet — fortfore, även sedan stadsplan lagts över densamma
och oavsett om delar därav enligt stadsplanen skulle användas till
olika ändamål, såsom till gatumark, tomtmark o. s. v., att bestå såsom
samma fastighetsenhet som förut och kunde såsom sådan alltjämt säljas,
lagfaras och intecknas. Först i den mån stadsplanen genomfördes bragtes
fastighetsindelningen genom andra legala, av stadsplanen oberoende åtgärder
i överensstämmelse med stadsplanen. Om del av en fastighet vore
utlagd till gatumark, bleve denna del rättsligt frånskild fastigheten först
därigenom, att den exproprierades till staden eller avstyckades från fastigheten,
i enlighet med därom särskilt meddelade bestämmelser. Om del av
fastigheten vore utlagd till byggnadskvarter, avskiljdes denna del från
fastigheten genom tomtindelning och de åtgärder i övrigt, som erfordrades
för att bereda tomtindelningen rättslig giltighet, varom mera nedan.

52

Kung!. Maj:ts Proposition, Nr 91.

I fråga om fastighet, som i rättslig mening vore tomt, hade dock
fastställelse av stadsplan i vissa fall samma verkan som avstyckning. Om
till följd av ändring i stadsplanen del av tomt skulle utgå ur tomtindelning,
exempelvis för att ingå i gatumark, och lagfart därefter söktes särskilt
å tomtdelen, erfordrades för tomtdelens legala avskiljande från tomten
i övrigt ej annan åtgärd än den, som ägt rum genom fastställelsen avändring
i stadsplanen. Detsamma gällde även för det fall, att tomtdelen
skulle utan föregången lagfart avföras ur tomtboken, såsom ske kunde, dä
tomtdelen skulle ingå i gatumark och staden förut vore ägare till hela
tomten. Förhållandet i dessa hänseenden vore motsatt, om del av stadsåga
skulle enligt stadsplanen frångå stadsägan för att exempelvis ingå i gatumark.
I ty fall måste alltid stadsägodelen i vanlig ordning avstyckas,-innan lagfart därå kundo erhållas eller den finge införas i Bihang C. (so
härom 6 § 4 mom. i kungl. förordningen den 16 juni 1875 ang. lagfart
å fång till fast egendom, 2 kap. 18 § sista stycket samt 19 § sista stycket
förordningen om fastighetsregister för stad ävensom anvisning till formulär 7
(Bihang C) till sistnämnda förordning). Att fastställelse å stadsplanen
ifråga om avskiljande av tomtdel i ovan angivna fall tillagts samma verkan
som avstyckning, torde sammanhänga därmed, att enligt 5 kap. 1 § fastighetsbildningslagen
avstyckning ej vore medgiven å mark, som inginge i
tomtindelning.

Kommittén ansåge, att åt fastighetsbildningslagens innehåll i nu angivna
hänseende borde givas uttryck i förevarande paragraf, och hade därför
där infört den bestämmelsen, att, om enligt stadsplan del av tomt
skulle uteslutas ur tomtindelning, tomtdelén, då lagfart därå söktes eller
tomtdelen skulle utan föregången lagfart avföras ur tomtboken, vore att
anse som avstyckad från tomten genom fastställelsen å stadsplanen. Denna
bestämmelse vore då så att förstå, att ändringen i fastighetsindelningen
visserligen icke vore genomförd genom fastställelsen å stadsplanen, men
att särskild legal åtgärd för tomtdelens avskiljande från tomten i övrigt
icke erfordrades, då lagfart söktes å tomtdelen eller den skulle avföras
ur tomtboken.

Beträffande 2 § har kommittén såsom motiv anfört:

Enligt kommitténs förslag till stadsplanelag, som därutinnan instämde
med gällande lag, skedde byggnadskvarters indelning till bebyggande genom
tomtindelning, verkställd i administrativ ordning. Vid donna tomtindelning
skulle hänsyn tagas förnämligast till lämpligaste sättet att utnyttja
kvartersmarken till bebyggande och endast i andra hand till möj -

53

Kungl. Alaj.ts Proposition, Nr 91.

ligen förkandenvaraude ägogränser inom kvarteret. Endast sällan torde
det inträffa, att tomt komrao att helt sammanfalla med en förutvarande
fastighet. Vanligen torde den komma att bestå av del av sådan fastighet
eller delar av flera olika fastigheter. En administrativt bildad tomt vore
därför ej heller färdig i och med fastställelsen å tomtindelningen; därtill
måste även komma vissa åtgärder, olika för olika fall, varigenom tomten
gjordes till den rättsliga enhet, som den enligt stadsplanelagen och fastighetsbildningslagen
skulle vara. Om dessa åtgärder lämnades föreskrifter
i 3 och 7 kap. Först sedan tomten blivit införd i tomtboken efter ty i
7 kap. 3 g sägs, eller, där enligt 3 kap. rättens medgivande till tomtbildningen
erfordrades, sådant medgivande blivit lämnat, vore den att anse
som tomt i rättslig mening. Uttrycklig föreskrift härom hade ansetts böra
inflyta i förevarande paragraf.

För förslaget i 3 g anföres av kommittén följande motiv:

Såsom under 2 g anförts hade tomtindelning en allenast villkorlig
fastighetsbildandc verkan. Skulle av någon anledning tomtindelningen ej
fullföljas genom vidtagande av de åtgärder, som krävdes för att den administrativt
bildade tomten erkölle ställningen som rättsligt bestående tomt,
vore tomtindelningen utan all verkan och den förutvarande fastighetsindelningen
kvarstode orubbad. Men tomtindelningens fastighetsbildando verkan
inträdde, då de åtgärder vidtoges, som ledde till att tomten finge
rättslig giltighet. Om någon förvärvade mark, som enligt tomtindelningen
utgjorde tomt eller del av tomt, så torde enligt 6 g 4 mom. kungl. förordningen
den 16 juni 1875 ang. lagfart särskilt åtgärd ej vara nödig
för markens avstyckande från den eller de fastigheter, som marken förut
tillhört. Tomtindelningen hade då samma verkan som avstyckning. Detsamma
syntes enligt 7 kap. 3 g fastighetsbildningslagen gälla, om ägare
av en fastighet, varav en del utlagts till tomt, ville låta införa donna
tomt i tomtboken. Denna lagens ståndpunkt vore givetvis beroende av det.
förut omförmälta, i 5 kap. 1 g fastighetsbildningslagen inryckta förbudet
mot avstyckning av mark inom område, som inginge i tomtindelning.

Kommittén hölle före, att åt fastighetsbildningslagens innebörd i dessa
hänseenden borde givas ett uttryck i det föreslagna nya första kapitlet,
och hade av sådan anledning där infört förevarande paragraf.

De sålunda av kommittén föreslagna bestämmelserna, något jämkade,
föreslår jag nu av förut anförda skäl till införande i fastighetsbildningslagen.
Härigenom och genom den ändrade lydelse jag förordat beträffande

54

Kungl. Maj-.ts Proposition, Nr 91.

9 § lagfartsförordningen torde vad lagrådet anfört beträffande den föreslagna
nya 1 § i 3 kap. fastighetsbildningslagen hava vunnit beaktande.

Bestämmelserna synas lämpligen kunna infogas i 1 kap. fastighetsbildningslagen
efter nuvarande 6 § såsom en ny paragraf, 6 a §, och
med överskrift angivande att bestämmelserna reglera stadsplanens och
tomtindelningens fastighetsbildande verkan. Föreskriften i paragrafens 2
mom. att administrativt bildad tomt icke är att anse såsom rättsligen bestående
tomt, innan den blivit införd i tomtboken, förutsätter givetvis att
tomtboken för vederbörande samhälle är upplagd eller med andra ord att
fastighetsregistret är upplagt för samhället. Innan så är förhållandet, kan
föreskriften icke tillämpas, utan under denna mellantid får genomförandet
av tomtindelningen såsom hittills ske genom att lagfart beviljas å tomten
eller vederbörande hos förrättningsmannen för upprättande av registerkartan
över samhället gör framställning att tomten å berörda karta och
tomtförteckningen upptages såsom rättsligen bestående tomt. Då nu berörda
förhållande synts påkalla eu övergångsbestämmelse i förslaget till
lag om vissa ändringar i lagen om fastighetsbildning i stad, har förslag
till sådan bestämmelse utarbetats. Med avseende å densamma må
erinras att vid fastighetsbildningslagens tillkomst icke meddelades några
föreskrifter, avseende att reglera i lagen berörda förhållanden under den
tid, som åtginge för registrets uppläggande, och att i enlighet med denna
grundsats ej heller nu ansetts erforderligt uttala, hur rättsligt genomförande
av tomtindelning skall ske i det i övergångsbestämmelsen avsedda fall under
tiden intill dess fastighetsregistret för ett samhälle föreligger upplagt.

I anledning av vad lagrådet erinrat i fråga om 2 § i 3 kap. fastighetsbildningslagen
har avfattningen av samma paragraf jämkats, och då jag
funnit vad lagrådet i övrigt erinrat beträffande särskilda stadganden i de
remitterade förslagen böra föranleda ändring i desamma på sätt lagrådet
hemställt, hava samma stadganden omarbetats.

I förslagen hava vidtagits eu del redaktionella ändringar.»

Föredraganden uppläste härefter följande i enlighet med det anförda
nu upprättade eller omarbetade förslag, nämligen förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av lagen om fastighetsbildning i stad;

2) lag om ändrad lydelse av 9 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fäst egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 37 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen;

55

Kung}. Maj:ts Proposition, Nr 91.

5) lag om ändringar i och tillägg till lagen den 18 oktober 1907
angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar
för inteckningar i stamhemmanet; samt

6) lag om vissa ändringar i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring,

samt hemställde, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Statsrådets övriga ledamöter förenade sig i denna hemställan;

och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Ivar Brynolf.