Kung1. Maj:ts Proposition Nr 9.

1

Nr 9.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa främmande
patent; given Stockholms slott den 17 december
1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag med särskild bestämmelse
i fråga om skydd för vissa främmande patent.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 9 käft. (Nr 9).

1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

Förslag

till

LAG

med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa
främmande patent.

Härigenom förordnas som följer:

Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för liär i riket patenterad
uppfinning gör motsvarande medgivande, skall, utan hinder av
vad under 1) i 25 § av förordningen angående patent är såsom villkor
för tillämpningen av den i nämnda lagrum givna bestämmelsen stadgat
angående den tid, inom vilken patent i det där avsedda fall bör här sökas,
Konungen äga förordna, att, om någon bär i riket sökt patent å en uppfinning,
varå han tidigare, dock ej före den 31 juli 1913, sökt skydd i
den främmande staten, då må förstberörda ansökning i förhållande till
andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant binder emot patents
meddelande, som i 3 § av nämnda förordning omförmäles, betraktas så,
som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten,
såvida ansökningen bär i riket skett sist å viss dag, som må i förordnandet
bestämmas till senast den 30 juni 1921, samt sökanden hos patentmyndigheten
bär i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt inom
tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 26 november 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, statsråden ERICSSON, Dahlberg, Murray,
Elmquist, Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde etter gemensam
beredning med t. f. ministern för utrikes ärendena och chefen
för handelsdepartementet patent- och registreringsverkets underdåniga skrivelse
den 5 november 1920, däri ämbetsverket anfört:

Genom lagar den 19 maj 1917 (nr 212), den 5 mars 1918 (nr 104) Patent- och
och den 25 april 1919 (nr 194) med särskild bestämmelse att tills vidare^rkfu^amgälla
i fråga om skydd för vissa främmande patent förordnades, att med ställning
avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patenterad ,n 1920''

uppfinning gjorde motsvarande medgivande, skulle, utan hinder av ''''ad
under 1) i 25 § i förordningen angående patent vore såsom villkor för
den i nämnda lagrum givna bestämmelsen stadgat angående den tid, inom
vilken patent i det här avsedda fall borde sökas, Konungen äga förordna,
att, om någon bär i riket sökt patent å en uppfinning, varå han tidigare,
dock ej före den 31 juli 1913, sökt skydd i den främmande staten, finge
förstberörda ansökning i förhållande till andra ansökningar ävensom med
hänsyn till sådant hinder mot patents meddelande, som i 3 § av nämnda
förordning omförmäldes, betraktas sa, som vore den gjord samtidigt med

4

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 9.

ansökningen i den främmande staten, för så vitt ansökningen här i riket
skett före utgången av viss tid, som enligt lagen av den 25 april 1919
finge bestämmas till högst ett år från det sistnämnda lag trätt i kraft,
samt sökanden hos patentmyndigheten här i riket framställt anspråk på
sådan företrädesrätt inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet
bestämdes. Genom sistnämnda lag, som trädde i kraft den 1 juli
1919, samt de i anslutning därtill utfärdade kungörelserna den 19 december
1919 (nr 776) och den 16 januari 1920 (nr 19) utsträcktes prioritetsfristen
med avseende å vissa länder till och med den 30 juni 1920.

Uti en cirkulärskrivelse den 15 oktober 1919 hade internationella
byrån i Bern till skydd för den industriella äganderätten — centralorgan
för den mellan Sverige och åtskilliga stater bestående internationella unionen
på ifrågavarande område — till de myndigheter i de särskilda unionsstaterna,
som närmast handlägga hithörande ärenden, framställt förslag till
överenskommelse mellan unionsstaterna angående bibehållande och återställande
av de rättigheter på den industriella äganderättens område, vilka
berörts av världskriget.

De frågor rörande patentärenden, som skulle ordnas genom Bernbyråns
förslag, voro förlängning av prioritetsfristen, återupptagande av
förfallna eller avslagna patentansökningar, återupplivande av förfallna patent
samt anstånd med det obligatoriska utövningstvånget. Beträffande
prioritetsfristen förutsattes densammas utsträckning endast till och med
den 30 juni 1920.

1 deu underdåniga skrivelse den 14 februari 1920, däri patent- och
registreringsverket med anledning av Bernbyråns berörda cirkulärskrivelse
gjorde framställning om åvägabringande av lagbestämmelser angående återställande
i vissa fäll av rätt till patent m. m., framhöll ämbetsverket fördenskull,
att någon utsträckning av prioritetsfristen utöver nyss nämnda
tid icke syntes vara behövlig. I de yttranden, som avgåvos över patentoch
registreringsverkets berörda framställning, föranledde denna uppfattning
icke någon gensägelse från något håll, och i nådiga propositionen nr 421 den
30 april 1920 med förslag till lag om återställande i vissa fall av rätt
till patent m. m. uttalades ock, att det icke syntes erforderligt att än
vidare framflytta denna tidpunkt.

Lagen i ämnet av den 18 juni 1920 (nr 294) innehåller följaktligen
ej någon bestämmelse om ytterligare utsträckning av prioritetsfristen.

I förslaget till den överenskommelse, som den 30 sistlidne juni kom
till stånd rörande de i Bernbyråns cirkulärskrivelse omförmälda ämnen

5

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 9.

mellan vissa länder, tillhörande den internationella unionen till skyddande
av den industriella äganderätten, förekommo, bland andra skiljaktigheter
gent emot det av Bernbyrån framlagda förslaget, bestämmelser, varigenom
prioritetsfristen ytterligare framflyttades. Art. 1 i berörda överenskommelse
är av följande innehåll :

»De i art. 4 av den internationella konventionen i Paris den 20
mars 1883, reviderad i Washington 1911, stadgade prioritetsfrister för
ingivande eller registrering av ansökningar om patent, om skydd för
nyttighetsmodeller, fabriks- eller handelsmärken, mönster och modeller,
vilka icke utlupit den 1 augusti 1914 eller som börjat löpa först under
kriget eller skulle hava kunnat börja löpa, därest kriget ej inträffat,
skola av var och en av de höga fördragsslutande parterna till förmån
för innehavare av rättigheter, erkända genom ovannämnda konvention, eller
deras rättsinnehavare utsträckas att gälla intill dess sex månader förflutit
från det denna överenskommelse trätt i kraft.

Denna utsträckning av fristerna skall emellertid lämna oberörda de
rättigheter, som tillkomma någon av de fördragsslutande makterna eller
vilken som helst, som i god tro vid ikraftträdandet av denna överenskommelse
åtnjuter industriell skyddsrätt, vilken står i strid med rättigheter,
sökta under åberopande av de utsträckta prioritetsfristerna. Nu
nämnda rättsägare skola bibehållas vid sina rättigheter utan att på något
sätt kunna angripas eller åtalas för intrång. Detta gäller, vare sig rättigheterna
utövas av dem personligen eller av ombud eller licenstagare, åt
vilka rättigheterna upplåtits under tiden före denna överenskommelses
ikraftträdande.»

Enligt art. 5 skall överenskommelsen ratificeras inom en tid av högst
tre månader. Den skall träda i kraft mellan de makter, vilka ratificerat
densamma, samma dag som de uppsatt protokoll över ratifikationernas
nedläggande och för varje annan makt å dagen för nedläggandet av dess
ratifikation. För de länder, som utan reservation biträtt överenskommelsen,
har prioritetstiden för patent således utsträckts till och med den 31
mars 1921.

Patent- och registreringsverket, som den 22 sistlidne juni avgav underdånigt
utlåtande över förslaget till ifrågavarande överenskommelse, uttalade
däri i fråga om prioritetsfristen för patent, att, därest såsom villkor
för Sveriges anslutning till överenskommelsen uppställdes eu fordran på
motsvarande utsträckning av prioritetsfristen här i riket, eller om eu sådan
utsträckning av förhållandena eljest kunde visa sig påkallad, borde enligt

6 Kutig!. Mdjits Proposition Kr 9.

ämbetsverkets uppfattning för nästkommande års riksdag framläggas förslag
till lag i ämnet med retroaktiv verkan, även om vissa olägenheter kunde
vara därmed förenade.

Sverige var bland de länder, som biträdde överenskommelsen. Tid
densammas undertecknande ävgaV Sveriges betullmäktigade ombud en förklaring,
ätt Sverige tillträdde övei''enskommelsen endast så vitt anginge
patent öch nyttighetsmodeller med uteslutande av fabriks- och handelsmärken
samt industriella mönster och modeller och detta under bland annat
följande inskränkning:

»I enlighet med i Sverige gällande lag, vilken icke kan ändras utan
riksdagens medverkan, utlöper den prioritetsfrist, varom fråga är i första
artikeln av denna överenskommelse, den 30 juni 1920.»

Överenskommelsen undertecknades förutom av Sverige utav Tyskland,
Frankrike, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Tjecko—Slovakien
och Tunis.

Inom den utsatta tiden nedlades enligt meddelande från utrikesdepartementet
ratifikationer av Sverige, Tyskland, Frankrike, Polen, Schweiz
och Tunis, varjämte efter överenskommelsens avslutande enligt uppgift allenast
Marocko och Stora Britannien biträtt densamma, sistnämnda land dock
med förbehåll att de i art. 1 och 2 av överenskommelsen avsedda fristerna
skola, vad det förenade konungariket beträffar, utlöpa den 10 januari 1921.

Den 11 nästlidue oktober utfärdades av Kungl. Maj:t kungörelse (nr
662) med stöd av 13 § i ovannämnda lag den 18 juni 1920 om återställande
i vissa fall av rätt till patent m. m.

Såsom förhållandena numera utvecklat sig, synes det ämbetsverket
vara önskvärt, att möjlighet beredes till utsträckning av prioritetsfristen.

Svenska patentombudsföreningen har i skrivelse den 21 nästlidne oktober
gjort framställning om åtgärders vidtagande för prioritetstidens utsträckning
i överensstämmelse med överenskommelsen i Bern. Det syntes nämligen
enligt föreningens mening förefinnas ett behov för utländska patentsökande
att erhålla utsträckt prioritetstid, detta så mycket mer som dessa
syntes hava den uppfattningen, att Sverige även beträffande denna punkt
biträtt nämnda överenskommelse i Bern, varför föreningen kommit till den
uppfattningen, att utländska patentsökande skulle i rätt stor utsträckning
vilja begagna sig av en ytterligare förlängd prioritetsrätt.

Även patent- och registreringsverket har erfarenhet av att intresset
för prioritetstidens utsträckning är stort och allmänt genom talrika, från
skilda håll till ämbetsverket framställda önskningar om en sådan utsträckning.

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

Från intresserade kretsar framfördes också vid besök av ämbetsverkets
chef i Berlin under nästlidne oktober månad för deltagande i tyska föreningens
för industriellt rättsskydd kongress önskningar om en utsträckning
av prioritetstiden i Sverige till den i Bernöverenskommelsen gällande tid.

En sådan utsräckning skulle i första hand komma de stater till godo,
som ratificerat Bernöverenskommelsen, samt möjliggöra för svenska patenthavare
att i dessa länder komma i åtnjutande av förlängd prioritet för sina
patentansökningar.

I likhet med bestämmelserna i de ovannämnda lagarna med särskild
bestämmelse att tills vidare gälla i fråga om skydd för vissa främmande
patent bör en eventuell författning i ämnet gälla den prioritetsfrist, som
ännu löpte den 31 juli 1914 eller ock därefter börjat att löpa, och bör
för rätt för främmande stats undersåtar att åtnjuta den förlängda prioritetsfristen
fordras motsvarande medgivande i den främmande staten för svenska
undersåtar.

Då någon anledning att bestämma prioritetstidens utgång till en senare
tidpunkt, än i Bernöverenskommelsen fastställts, ej synes föreligga och det
för övrigt är önskvärt, att de provisoriska förhållandena snarast möjligt
upphöra, skulle alltså den förlängda prioritetstiden utgå den 31 mars 1921.
Det är fördenskull angeläget, att, därest författning i ämnet utfärdas, detta
sker så tidigt, att erforderlig tid beredes de staters medborgare, som skola
bliva delaktiga av den utsträckta prioritetsfristen, att dessförinnan inkomma
med sina patentansökningar till ämbetsverket.

I fråga om den eventuella lagens retroaktiva verkan tillåter sig patentoch
registreringsverket erinra om dåvarande departementschefens uttalande
i propositionen nr 118 till 1917 års riksdag med förslag till den lag, som
sedan utfärdades den 19 maj 1917.

Att en enligt den eventuella lagen bestämd prioritetsfrist bör gälla
endast under förutsättning, att fristen ej enligt vanliga regler, således enligt
25 § 1) i patentförordningen samt 1 § i kungörelsen den 2 7 oktober
1916 (nr 441), utlöper ännu senare, är tydligt och torde ej behöva utsägas
i en blivande lag i ämnet.

Under åberopande av det sålunda anförda har patent- och registreringsverket
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka medgivande av riksdagen
att provisoriskt utsträcka den enligt patentförordningens 25 § och kungörelsen
den 27 oktober 1916 medgivna prioritetsfristen för patentansökningar.

8

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 9.

Föredragande departementschefen yttrade härefter:

Enligt vunnen upplysning har numera jämväl Tjecko—Slovakien ratificerat
Bernöverenskommelsen, varjämte Brasilien, Spanien och Österrike
biträtt densamma.

Av patent- och registreringsverkets skrivelse torde framgå, att en lagstiftning
i den av ämbetsverket ifrågasatta riktning är av behovet påkallad
och snarast möjligt bör genomföras.

Tydligen möta härvid samma betänkligheter som tidigare mot att giva
en sådan lagstiftning retroaktiv verkan, d. v. s. låta den avse jämväl
patentansökningar, i fråga om vilka prioritetsfristen enligt förut gällande
bestämmelser utgått, innan lagen trätt i kraft. Beträffande lagarna den
19 maj 1917, den 5 mars 1918 och den 25 april 1919 yppade sig denna
tvekan med avseende å patentansökningar, för vilka prioritetsfristen gått
till ända under tiden från och med den 31 juli 1914 till dagen för ikraftträdandet
av 1917 års lag. I fråga om nu föreslagna lag tillkommer i
detta hänseende ytterligare tiden från och med den 1 juli 1920 till den
dag, då den nya lagen träder i kraft. Emellertid anser jag i likhet med
patent- och registreringsverket avgörande betydelse härutinnan alltjämt böra
tillmätas de skäl, som till grund för en lagstiftning av denna räckvidd
anförts i det av dåvarande departementschefen i frågan avgivna yttrande
till statsrådsprotokollet den 10 november 1916, vilket yttrande finnes fogat
vid Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1917 års riksdag (nr 118). Att
giva den föreslagna lagen en dylik retroaktiv verkan överensstämmer också
närmast med den princip, som kommit till uttryck i lagen den 18 juni
1920 (nr 294) om återställande i vissa fall av rätt till patent m. m.

Yad därefter beträffar den tidpunkt, till vilken prioritetsfristen längst
bör kunna utsträckas, synas mig omständigheterna bjuda, att möjlighet
beredes Kungl. Maj:t att utsträcka fristen något längre, än patent- och
registreringsverket ifrågasatt. Visserligen är detta icke erforderligt, för
att åt de stater, vilka biträtt Bernöverenskommelsen, må kunna erbjudas
samma prioritetsfrist, som däri avtalats. Men så länge världskrigets menliga
verkningar ännu, om ock i mindre mån än förut, göra sig gällande
i det avseende, varom här är fråga, kan det ju inträffa, att en eller
annan av nämnda stater under förutsättning av reciprocitet ytterligare förlänger
prioritetsfristen, varjämte det icke är uteslutet, att även andra stater
göra enahanda medgivande. För dylika fall anser jag det vara önskligt,
att Kungl. Maj it äger möjlighet att genom separatavtal bevilja en motsvarande
frist, detta desto mera som den föreslagna lagen ej kan tänkas komma

9

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 9.

till stånd förrän jämförelsevis kort tid före utgången av den enligt Bernöverenskommelsen
gällande fristen. Då man emellertid icke bör gå längre,
än behovet kan anses kräva, synes tiden för fristens utsträckande lämpligen
böra begränsas till utgången av juni månad 1921. Likformighet vinnes
ock därigenom med stadgandet i 13 S andra stycket av förenämnda las
den 18 juni 1920.

De bestämmelser, som förekomma i andra stycket av art. 1 i Bernöverenskom
in elsen, torde avse endast den s. k. föranvändarerätten, varom
hos oss finnes stadgat i 16 § av förordningen angående patent. Vid sådant
förhållande och då enligt svensk lagstiftning föranvändarerätt är beroende
av den tidpunkt, då ansökning om patent faktiskt göres, och således
ej av den tidpunkt, då ansökningen med tillämpning av gällande prioritetsbestämmelser
skall anses gjord, lära några särskilda stadganden, motsvarande
de nyssnämnda i Bernöverenskommelsen upptagna, icke erfordras.

Enligt de av mig nu angivna grunder och i anslutning till förut utfärdade
lagar i ämnet har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta
förslag till lag med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa främmande
patent.

Föredragande departementschefen uppläste härefter nämnda lagförslag,
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde, att lagrådets
utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall.

Ur protokollet:
Ivar Brynolf.

Bihang till riksdagens protokoll 1921 1 sand. 9 käft. (Nr 9.)

o

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

Bilaga.

Förslag

till

LAG

med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa
främmande patent.

Härigenom förordnas som följer:

Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patenterad
uppfinning gör motsvarande medgivande, skall, utan hinder av
vad under 1) i 25 § av förordningen angående patent är såsom villkor
för tillämpningen av den i nämnda lagrum givna bestämmelsen stadgat
angående den tid, inom vilken patent i det där avsedda fall bör här sökas,
Konungen äga förordna, att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning,
varå han tidigare, dock ej före den 31 juli 1913, sökt skydd i
den främmande staten, då må förstberörda ansökning i förhållande till
andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder emot patents
meddelande, som i 3 § av nämnda förordning omförmäles, betraktas så,
som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten,
såvida ansökningen här i riket skett sist å viss dag, som må i förordnandet
bestämmas till senast den 30 juni 1921, samt sökanden hos
patentmyndigheten här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt
inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 9.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen
den 13 december 1920.

Närvarande:

Justitierådet BerglöF, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin,
Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet den
26 november 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättat förslag till lag med särskild bestämmelse i fråga om skydd för
vissa främmande patent.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av hovrättsrådet Hakon Hjertén.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

12

Kungl. May.is Proposition Nr 9.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 17 december 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde efter
gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för
handelsdepartementet lagrådets den 13 innevarande december avgivna utlåtande
över det till lagrådet den 26 nästlidne november remitterade förslag
till lag med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa främmande
patent; och hemställde föredraganden, att förslaget, som av lagrådet lämnats
utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna hemställan, som biträddes av
statsrådets övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t
Konungen förordna, att till nästkommande riksdag skulle
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
N. Cervin.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm, 1920.