Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 85.
1
Nr 85.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående anslag för vissa
byggnadsföretag vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet; given Stockholms slott den 11 februari 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bifogade utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Nils Hansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari 1921.
N ärvarande:
Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, RIurray, Elmquist, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anförde:
I skrivelse den 7 november 1919 hemställde styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att ej mindre för uppförande vid Experimentalfäitet av nya
institutionsbyggnader för centralanstaltens kemiska och bakteriologiska
avdelningar och dess avdelning för husdjursskötsel och mejerihantering samt
av en ny försöksladugård än även för tillbyggnad av den botaniska
avdelningens institutionsbyggnad och uppförande av ny bostad för denna
avdelnings vaktmästare på extra stat för år 1921 anvisa ett anslag av
27 43. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 74 käft. (Nr 85). ~ 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
sammanlagt 1,524,000 kronor. Av denna summa beräknades 1,400,000
kronor för uppförande av nya institutionsbyggnader för kemiska, bakteriologiska
samt busdjurs- och mejeriavdelningarna, 56,000 kronor för
en ny försöksladugård för husdjursavdelningen, 50,000 kronor för tillbyggnad
av den nuvarande botaniska institutionen och 18,000 kronor
för uppförande av ny vaktmästarbostad vid samma institution.
Till stöd för sin hemställan anförde styrelsen huvudsakligen följande.
Den utredning, som styrelsen låtit verkställa angående behovet av ökade
arbetskrafter och vidgade arbetslokaler för centralanstalten, hade givit till
resultat, att nya institutionslokaler behövde anskaffas såväl för de kemiska och
bakteriologiska avdelningarna som ock för husdjurs- och mejeriavdelningen
samt att den av den botaniska avdelningen disponerade institutionsbyggnaden
vore i behov av tillbyggnad.
Den byggnad, i vilken de tre förstnämnda avdelningarna vore inrymda,
vore den lantbruksakademien tillhöriga s. k. »stenhus- eller mangårdsbyggnaden
vid Experimentalfältet», vilken uppförts på 1830-talet och ursprungligen
använts till museum. I donna byggnad inrymdes år 1864 lantbruksakademiens
agrikulturkemiska laboratorium, varjämte akademiens agrikulturkemist här
hade sin tjänstebostad. Då centralanstalten upprättades, överlämnade lantbruksakademien
byggnaden till den nya försöksanstalten och i byggnaden inrymdes
centralanstaltens avdelning för lantbrukskemi samt dess avdelning
för husdjursskötsel, mejerihantering och bakteriologi. Åven sedan den bakteriologiska
underavdelningen utbrutits såsom särskild avdelning, hade den fortfarande
fått åtnöja sig med det utrymme, som ursprungligen anvisats densamma.
Den glädjande utveckling av centralanstaltens verksamhet, som gjort
sig gällande under den tid, anstalten existerat, hade redan för länge sedan
gjort arbetsförhållandena i de trånga lokalerna olidliga; och för den utvidgning
av centralanstaltens verksamhet, som nu planerades och som med hänsyn
till det svenska jordbrukets nuvarande ställning vore i hög grad önskvärd, vore
alldeles nödvändigt, att en genomgripande förändring nu företoges beträffande
de nämnda avdelningarnas tillgång till arbetslokaler.
Vad beträffade den kemiska avdelningens lokalbehov vore att observera, att
det hus, i vilket det kemiska laboratoriet vore inrymt, ursprungligen ej varit
avsett för laboratorieändamål, vilket förklarade, att en del för ett nutida laboratorium
erforderliga anordningar med avseende på ventilation, avlopp o. s. v. alldeles
saknades i detsamma och icke utan en genomgripande ombyggnad läte sig
däri anbringas. Redan vid tiden för centralanstaltens upprättande och under dess
första verksamhetsår kunde därför dessa lokaler med fog betecknas såsom föga
tillfredsställande, och kemiska avdelningens föreståndare framhöll redan år
1912 med styrka behovet av en nybyggnad. Han påpekade, att, då denna byggnad
ursprungligen varit avsedd för helt andra ändamål, laboratoriets lokaler
redan från början endast ofullständigt motsvarat de fordringar, man under de
senaste årtiondena allt mera allmänt även i vårt land ansett sig böra ställa på
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
ett kemiskt laboratorium med hänsyn till utrymme, hygien, lokalernas ändamålsenliga
anordning i förhållande till varandra, brandsäkerhet o. s. v. De
härav härrörande olägenheterna hade visserligen till en tid kunnat nödtorftigt
motverkas genom att gång efter annan verkställa utvidgningar och
omändringar, men i och med laboratoriets införlivande med centralanstalten
och de ökade anspråk, som till följd härav blivit ställda och allt framgent
torde komma att i ökad grad ställas på detsamma, hade bristerna gjort sig allt
mera kännbara.
Med varje år framträdde den nuvarande lokalens otillräcklighet och
olämplighet allt skarpare, på samma gång det bleve allt tydligare, att dessa
brister icke längre läte sig på ett effektivt sätt avhjälpas genom reparationer
eller tillbyggnader av den gamla, nu mer än 80-åriga byggnaden, vadan frågan
om uppförande av en tidsenlig nybyggnad för laboratoriets behov tedde sig
allt mera oavvislig.
Trots sina påtagliga brister var det gamla laboratoriet dock icke allt för
otillfredsställande, så länge verksamheten därstädes kunde hållas inom snävare
gränser, d. v. s. så länge endast ett fåtal analytiska arbeten behövde samtidigt
komma till utförande. Det var då, änskönt alltid med någon svårighet,
möjligt att inskränka utvecklingen av sura och frätande ångor och gaser, så
att dessa varken blevo i någon högre grad besvärliga för de arbetande eller
inverkade förstörande på apparater och redskap. Men sedan laboratoriets
uppgift väsentligen utvidgats, så att det icke blott haft att utföra de arbeten,
som nödvändiggjordes av avdelningens egen försöksverksamhet, utan även fått
sig förelagt att utföra jämväl de analytiska undersökningar, som påkallades
av övriga avdelningars arbeten, hade omfånget av dess verksamhet mångdubblats.
Ett stort antal analysprov inkomme nu ofta samtidigt och måste
förarbetas inom en jämförelsevis kort tid.
Härav uppstode allehanda svårigheter. Utvecklingen av syreångor
bleve stundom även med det försiktigaste arbetssätt så intensiv, att den icke
läte sig behärskas med den primativa ventilationsanordningen utan nödvändiggjorde
öppnandet av fönstren på vid gavel, vilket isynnerhet under den kallare
årstiden medförde icke blott obehag utan rent av allvarsamma faror för de
arbetandes hälsa. Ångorna, som utbredde sig över hela laboratorielokalen, inverkade
dessutom förstörande på vågar och andra ömtåliga och dyrbara precisionsinstrument,
på böcker och bokband m. m.
Härtill komme, att utrymmet i och med den ökade verksamheten blivit
alltmera otillräckligt. Den å laboratoriet arbetande personalen hade sedan centralanstaltens
inrättande mer än fördubblats, under det att lokalen förblivit
densamma. Det hade nu längesedan kommit till den punkt, att en ytterligare
utökning av verksamheten icke vore tänkbar, utan att ökade lokaler bereddes.
Särskilt finge betonas, att en analytisk undersökning av jordprov och skördeprodukter
från den runt omkring i landet pågående försöksverksamheten,
vilken ifrågasatts som ett led i det alltid önskvärda samarbetet mellan avdelningen
och de s. k. lokala fältförsöken och som genom en till centralanstalten
överlämnad gåva av 85,000 kronor om året under fem års tid för utökande av
jordbruksavdelningens verksamhet komme att bli än mer omfattande, svårligen
läte sig genomföras med mindre ett väsentligt ökat utrymme kunde beredas
åt det kemiska laboratoriet.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
Vad beträffade den bakteriologiska avdelningens behov av lokalutrymmen,
hade det redan framhållits, att även dess arbetslokaler vore inrymda i den
på 1830-talet för lantbruksakademien uppförda byggnaden. Den del av byggnaden,
vari den bakteriologiska avdelningen vore installerad, användes före
centralanstaltens grundande till bostadsvåning åt lantbruksakademiens agrikulturkemist,
och de rum i denna våning, som bakteriologiska avdelningen nu
disponerade, hade förut använts till kök, serveringsrum och matsal för nämnde
tjänsteman.
De avdelningen tillhörande rummens antal vore tre, vartill komme ett
litet fotografiskt mörkrum, som dock tillika måste användas såsom genomgångsrum
eller passage mellan tamburen och det egentliga laboratorierummet.
Ett av de tre rummen disponerades av avdelningens föreståndare till kombinerat
skriv-, mottagnings- och laboratorierum. Kummet vore i och för sig
litet (4 X 4.2 meter), men måste dock utom till ovan angivna ändamål även
tjäna såsom vågrum och därmed även användas av avdelningens assistenter.
Närmast detta rum läge ett litet (4.2 X 2.8 meter) rum, som användes för
grövre arbeten såsom steriliseringar, större kokningar, destillationer samt
diskning. Här funnes även ett mindre dragkapell. På grund av sin mångsidiga
och viktiga användning vore detta lilla rum ofta nog uppehållsorten för
avdelningens hela personal, vaktmästaren inberäknad, varvid rörelsefriheten
helt naturligt vore inskränkt till ett minimum.
Det därintill liggande, större arbetsrummet (6.7 X 5.» meter) vore det
enda, som i avseende på utrymme vore något så när tillfredsställande. Detta
vore det egentliga bakteriologisk-kemiska arbetsrummet.
Den omständigheten, att steriliserings- och kokrummet vore beläget mellan
föreståndarens rum och det allmänna laboratorierummet, medförde den betydande
olägenheten, att ångor och skadliga gaser lätt inkomme i dessa senare
rum, vilket hade till följd att metallsaker mycket snart oxiderades, och att bokband
efter några år folie sönder.
Förrådsrum funnes ej, utan hade ett för övrigt mycket otillfredsställande
dylikt måst inredas ovanpå husets vindsvåning. Den till laboratoriet hörande
tamburen hade redan för många år sedan måst tagas i anspråk även för andra
ändamål. Här funnes uppställda burkar med i gång varande jordförsök, instrument
och kulturskåp, förråd av destillerat vatten m. m.
Under de senare åren hade med styrelsens tillåtelse ständigt en hospitant
medgivits arbeta vid avdelningen och då de av dessa hospitanter utförda arbetena
voro av betydelse för verksamheten vid avdelningen, hade man ej ansett
sig böra neka arbetsutrymme åt dessa personer. Emellertid medförde närvaron
av en hospitant, att den arbetsplats, som disponerades av avdelningens
egen personal och som redan i och för sig vore absolut otillräcklig, bleve ytterligare
inskränkt.
Härtill komme behov av utrymme för nitragintillverkningen. Hithörande
arbeten, d. v. s. framställning av kulturer av bakterier för ympning av
baljväxter, vore givetvis en av avdelningens viktigare uppgifter och utgjorde en
av föreningspunkterna mellan avdelningen och den jordbrukande allmänheten.
Hithörande arbeten finge nu utföras i det större gemensamma bakteriologiska
arbetsrummet, men med den glädjande utveckling, som nitragintillverkningen
numera tagit, förefunnes stort behov av särskild lokal för denna tillverkning.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 85. 5
Möjligheter till utvidgning av avdelningens laboratorium inom den nuvarande
institutionsbyggnaden funnes emellertid ej, då arbetslokalen på tre
sidor begränsades av ytterväggar och på den fjärde av störa samlingssalen
samt av trappuppgången. Avdelningens med åren alltmera utvidgade verksamhet
hade emellertid medfört, att de i början tämligen drägliga utrymmesförhållandena
numera blivit i hög grad otillfredsställande.
En utvidgning av husdjurs- och mejeriavdelningens arbetslokaler både
likaledes blivit nödvändiggjord av dessa avdelningars under de senare åren
allt mer och mer vidgade verksamhet.
Arbetet på husdjursavdelningen både redan givit många för det praktiska
jordbruket betydelsefulla resultat. Försöksverksamheten på husdjursskötselns
område hade under det första årtiondet av centralanstaltens tillvaro
huvudsakligen varit inriktad på utfodringsförsök, avsedda att klargöra
de olika fodermedlens värde för olika djurslag och vid olika produktionsriktningar,
samtidigt som de avsett att belysa de vanligaste husdjursslagens .allmänna
näringsbehov. Denna del av försöksverksamheten, vilken före centralanstaltens
tillkomst förberetts genom arbetet inom kontrollföreningarna, hade
numera i väsentlig mån hunnit slutföras. Försöksverksamheten på detta område
både lett till utarbetandet av en metod, genom vilken fodermedlens bruksvärde
kunde beräknas med ledning av deras analys, och den med ledning av
försöken utformade svenska foderenhetsberäkningen hade i sina huvuddrag
blivit godkänd såsom gemensam för de skandinaviska länderna. På grundval
av de utförda försökens resultat både avdelningens föreståndare också käft
tillfälle att i sin »Handbok i utfodringslära» giva en sammanfattning av utfodringslärans
allmänna läge.
Härmed hade emellertid nya försöksuppgifter träff i förgrunden. Vid
sidan av de spörsmål, som väsentligen kunde lösas genom i landets olika delar
bos praktiska lantmän anordnade försök, hade framträtt nya, som krävde en
starkare utveckling av den centrala försöksverksamheten. I första hand hade
framträtt ett behov att bestämma smältbarheten hos svenska fodermedel. Dessutom
framträdde i första planet spörsmål om de olika näringsämnenas uppgifter
vid djurnäringen och speciellt om de minimimängder av dessa, som vore
behövliga för djurens underhåll och produktion, varvid särskilt frågan om de
olika djurslagens behov av och förmåga att tillgodogöra sig de kvävehaltiga
näringsämnena vore av stor praktisk betydelse. Slutligen finge man vid lösningen
av en hel del mera ingående utfodrings- och näringsfrågor hava möjlighet
att genomföra respirationsförsök, genom vilka djurens hela näringsomsättning
kunde överskådas.
För att avdelningen med framgång skulle kunna upptaga de frågor, som
nu i första hand krävde sin lösning, nämligen fastställande av smältbarheten
hos svenska fodermedel, bestämmande av de minimimängder av olika näringsämnen,
särskilt de kvävehaltiga, som vore behövliga för djurens underhåll och
produktion, samt upptagande till prövning av mera invecklade utfodrings- och
näringsfrågor genom anordnande av respirationsförsök, erfordrades dels
andra laboratorieanordningar, än de som nu funnes vid centralanstalten, och
dels uppförandet av ett nytt försöksstall. Av de nämnda försöksuppgifterna
hade endast smältbarhetsförsöken hittills kunnat upptagas och dessa huvudsakligen
som försök med getter. Den nuvarande ladugården vid Experimental
-
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
fältet lämpade sig icke såsom försöksladugård för mera ingående försöksuppgifter.
Den innehölle endast utrymme för kor, och försöksgetterna hade kunnat
inrymmas där endast genom att härför begagna en del av kornas håsplatser
samt angränsande foder- och förrådsrum. Den vore också i saknad av från försokssynpunkt
behövligt magasinsutrymme samt upplagsrum för de olika fodermedlen,
plats för dessas tillberedning, uppvärmning, kokning eller finfördelmng.
Då själva ladugårdslokalerna delvis vore betydligt fuktiga och från försökssynpunkt
mindre lämpliga, och då det behövliga utrymmet icke kunde anskaflas
inom den förefintliga byggnaden, vore uppförandet av ett särskilt försöksstall
synnerligen av nöden.
För att i största möjliga grad kunna begränsa kostnaderna för det blivande
försöksstallet syntes detta kunna givas en mindre omfattning, under
förutsättning att avdelningens kor och möjligen också getter och får under de
tider, då försök icke påginge, liksom hittills vårdades i den äldre ladugården,
från vilken de i så fall, så snart de komme att användas såsom försöksdjur,
överflyttades till försöksstallet. Detta skulle då kunna begränsas till ett utrymme,
som beredde plats för 5 å 6 kor, ungefär samma antal getter och får,
ett par boxar för svin samt lämpliga lokaler för försöksindivider av kaniner och
fjäderfä. I försöksstallet borde dock därjämte inrymmas plats för tillräckliga för
försöksdjuren avsedda foderupplag samt rum för dessas tillberedning, blandning,
utvägning, kokning eller värmning m. m. Ett rum borde därjämte'' reserveras
för djurens skötare och för försöksassistentens skrivgöromål under de tider,
försök påginge.
Hittills hade avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering saknat
eget laboratorium. Flertalet fodermedelsanalyser hade utförts av anstaltens
kemiska avdelning, där också husdjursavdelningens ordinarie assistent
beretts tillfälle att utföra de analyser, som stode i sammanhang med utarbetandet
av nya försöksmetoder och icke gärna kunnat överlämnas åt andra att utföra.
Ju mera arbetet utvecklades i mera vetenskaplig riktning och ju mera
sådana spörsmål upptoges till behandling, som berörde smältbarhetsförsök,
kväveomsättnings- och respirationsförsök, desto mera bleve de påfordrade kemiska
analyserna av den natur, att en stor del av dem finge utföras på avdelningens
eget laboratorium.
De fodermedelsanalyser, som allt fortfarande bleve behövliga i sammanhang
med de praktiska utfodringsförsöken, liksom ock en avsevärd del av analyserna
från den centrala försöksverksamheten beräknades emellertid även i
fortsättningen komma att utföras å anstaltens kemiska avdelning, men med
den vidgning av arbetsplanen, som framlagts i det föregående, vore ett eget
laboratorium en nödvändig förutsättning för det fortsatta arbetet.
Även för mejeriavdelningen behövdes ökat utrymme. Fn av orsakerna
till att de centrala mejeriförsöken ännu ej kunnat få någon större omfattning
vore den, att denna avdelning saknat och saknade ett för mejeriförsök avsett
laboratorium.
Då den av de nämnda avdelningarna disponerade gamla byggnaden å
Experimentalfältet icke gåve möjlighet att i den inreda för dessa avdelningars
speciella arbetsuppgifter lämpliga lokaler med tillhörande specialanordningar,
hade styrelsen, sedan respektive avdelningsföreståndare uppgjort ett program
för avdelningarnas utvidgande, genom tillkallad arkitekt låtit uppgöra för
-
7
Kungl. Maj. ts proposition Nr 85.
slag till uppförande vid Experimentalfältet av två nya institutionsbyggnader, den
ena avsedd för den kemiska och bakteriologiska avdelningen och den andra för
husdjurs- och mejeriavdelningen samt en för husdjursavdelningen avsedd försoksladugård.
Vid sin granskning av de uppgjorda programmen för dessa
ay byggnader hade styrelsen utgått ifrån, att nybyggnaderna borde givas den
omfattning, att de kunde fylla de ifrågavarande avdelningarnas behov av utrymme
för de närmaste årtiondena. Det av styrelsen godkända byggnadsprogrammet
avsåge således att bereda tillräcklig arbetsplats för den ökade tjänstemannapersonal,
som styrelsen i sin ovannämnda skrivelse den 7 november 1919
föreslagit och Kungl. Maj:t och riksdagen sedan beslutat skola anställas vid
de ifrågavarande avdelningarna, och. att dessutom upptaga ett mindre reservutrymme
för en eventuell utökning av avdelningarnas nu enbart för den närmaste
tiden planerade verksamhet.
Beträffande den detaljerade motiveringen för de olika arbetslokalernas
storlek och placering i förhållande till varandra hänvisade styrelsen till den
specialmotivering, som i detta avseende lämnats av de olika avdelningsföreståndarna
i särskilda av dem avgivna promemorior, som bifogats framställningen.
Endast i fråga om en viss del av byggnadsprogrammet hade styrelsen ansett
sig höra angiva de skäl, som för styrelsen varit bestämmande vid programmets
uppgörande, och det gällde användningen av den översta våningen i de båda
institutionsbyggnaderna. Dessa våningar vore nämligen avsedda att användas
till bostäder för tjänstemännen. Det kunde synas som en inkonsekvens att
föreslå upptagandet av bostadsutrymmen i by\ggnadsplanen, då styrelsen samtidigt
hemställt, att den assistenterna nu tillerkända bostadsförmånen skulle
indragas i samband med genomförandet av den nya löneregleringen. Styrelsen
ville emellertid i detta sammanhang framhålla, att den ansåge det i hög
grad önskligt, att bostäder in natura måtte kunna i största möjliga utsträckning
anvisas åt centralanstaltens tjänstemän. Det hade varit endast av den anledningen,
att det ej bleve möjligt att kunna anvisa denna förmån åt samtliga
tjänstemännen, som styrelsen föreslagit, att detta ej måtte bliva någon i själva
avlöningen ingående förmån.
Arbetet vid de flesta av centralanstaltens avdelningar vore av den beskaffenhet,
att det komme att bliva förenat med allvarliga olägenheter, om
assistenterna icke hade bostäder i anstaltens närhet. Flera av de planerade
försöken vid husdjursavdelningen, särskilt respirationsförsöken, krävde ständig
tillsyn dygnet om, och de för dem avsedda assistenterna finge därför beredas
bostad i omedelbar närhet av laboratoriet. Liknande vore förhållandet
med en del vid botaniska och entomologiska avdelningarna förekommande arbeten.
Vissa av dessa arbeten, särskilt infektionsförsöken, borde i regel utföras
på aftonen, och även beträffande en del andra arbeten såsom observationer på
försöksfältet, besprutningsförsök m. m. utgjorde aftnarna den bästa arbetstiden.
Då det vore ett stort antal försök angående olika växtsjukdomar, som
samtidigt påginge, vore det uppenbart, att det fordrades ej blott tillgång på arbetskrafter
utan även att dessa vore tillgängliga på de för de olika försöken
lämpligaste tiderna. Det vore därför en stor olägenhet, om de tjänstemän,
som skulle handhava dessa försök, bleve nödsakade att skaffa sig bostäder på
längre avstånd från institutionen. Den oundvikliga följden av en sådan an
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
ordning bleve den, att flera tjänstemän måste anställas, några med morgonoch_
förmiddagstjänstgöring och andra med eftermiddags- och kvällstjänstgöring,
vartill komme de stora svårigheter, som därigenom skulle uppstå
för att fullt utnyttja de tillgängliga arbetskrafterna. Genom att
bostad bereddes på platsen erhölle anstalten däremot den förmånen, att många
av tjänstemännen komme att utföra ett frivilligt övertidsarbete, som ej bleve
möjligt att utföra, om bostaden vore belägen å annan plats.
Då det således ifrån centralanstaltens egen synpunkt måste anses vara
en avgjord förmån, om styrelsen kunde bliva i tillfälle att tillhandahålla bostad
vid Experimentalfältet åt ett så stort antal tjänstemän som möjligt, hade
styrelsen ansett det vara en stor fördel att under samma tak kunna inrymma ej
blott nödiga lokaler för institutionerna utan även bostadsutrymme för vissa
tjänstemän, detta så mycket hellre som den rådande bostadsbristen, särskilt i
huvudstaden, där de ifrågavarande tjänstemännen vore hänvisade att söka sig
bostad, gjorde en dylik åtgärd i hög grad önsklig. Beredandet av bostäder åt
en del av de ifrågavarande tjänstemännen kunde nämligen betraktas som ett
bidrag till lindrande av den allmänt rådande bostadsnöden.
Allt detta hade gjort, att styrelsen ansett sig böra föreslå, att den översta
våningen i de båda institutionsbyggnaderna måtte användas för beredande av
bostäder åt vissa vid centralanstalten anställda tjänstemän.
Yad beträffade användningen av den gamla institutionsbyggnaden, som
genom dessa nybyggnader skulle bliva för annat ändamål disponibel, hade
styrelsen erinrat därom, att denna byggnad ursprungligen uppförts för lantbruksakademiens
räkning och att den av denna disponerats ända till dess att
centralanstalten upprättades. För lantbruksakademien skulle det givetvis vara
en fördel, om den åter finge träda i besittning av denna byggnad. Akademien
skulle då kunna dit förlägga sitt bibliotek och sina expeditionslokaler samt
lämna sin sekreterare den tjänstebostad, som ursprungligen varit denne tjänsteman
tillerkänd, men som akademien under de senaste årtiondena ej kunnat tillhandahålla
honom. Av vilken betydelse detta skulle vara för akademien vore
lätt att inse. Akademiens trädgårdsavdelning och trädgårdsskola samt akademiens
lantbruks- och fiskerimuseum, över vilka sekreteraren hade att utöva
tillsynen, vore nämligen förlagda till Experimentalfältet.
En dylik anordning skulle emellertid vara till avgjord fördel även för
centralanstalten. Akademiens sekreterare, som på samma gång vore självskriven
ledamot och sekreterare i centralanstaltcns styrelse samt ordförande i
den nämnd, som bildades av anstaltens avdelningsföreståndare och överassistenter
och som enligt de för centralanstalten gällande stadgarna skulle
förbereda och avgiva yttrande i olika under styrelsens prövning kommande
frågor, intoge sålunda en sådan ställning till hela anstalten, såsom styrelsens
närmaste representant på platsen och verkställande ledamot i styrelsen, att
det givetvis skulle vara en stor fördel, om han kunde vara bosatt vid Experimentalfältet
och på nära håll följa de viktiga och betydelsefulla arbeten, som
där utfördes.
Likaså skulle en förflyttning av akademiens bibliotek till Experimentalfältet
medföra påtagliga fördelar för centralanstalten. Redan nu anlitades biblioteket
i främsta rummet av centralanstaltens tjänstemän; men på grund
därav att biblioteket läge inne i Stockholm, hade detsamma ej kunnat bliva av
den betydelse för central anstalten, som det skulle kunna blivit, om det vore
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85. 9
förlagt till Experimentalfältet. På grund därav hade också dublettexemplar
av ~n litteratur, som funnes tillgänglig i akademiens bibliotek, måst anskaffas
för de olika avdelningarnas bibliotek. Genom en överflyttning av akademiens
bibliotek till Experimentalfältet skulle därför nyanskaffningen —
frånsett nödigt handbibliotek — kunna högst betydligt inskränkas för de olika
avdelningarna.
. Till stöd för sin framställning om tillbyggnad av den botaniska avdelningens
institutionsbyggnad och i samband därmed om uppförande av ny
vaktmästarbostad vid denna avdelning åberopade styrelsen de skäl, som avdelningens
föreståndare uti en till styrelsen ställd skrivelse den 13 mars 1918
anfört till stöd för sin hemställan om ökade arbetslokaler. Föreståndaren hade
såsom sin uppfattning uttalat, att uppförandet av en ny byggnad för den botaniska
avdelningen vore den lämpligaste lösningen av frågan, men styrelsen
hade efter prövning av de föreliggande omständigheterna kommit till den
uppfattningen, att avdelningens behov av ökat utrymme åtminstone för den
närmaste framtiden kunde bliva jämförelsevis väl tillgodosett genom en tillbyggnad
av den nuvarande, år 1907 uppförda institutionsbyggnaden, varigenom
skulle tillkomma fem rum samt plats i källarvåningen för fysiologiskt mörkrum,
verkstad och upplagsrum. Då härigenom det av vaktmästaren nu disponerade
bostadsutrymmet i institutionsbyggnaden skulle tagas i anspråk såsom
arbetslokal för avdelningen, måste ny vaktmästarbostad uppföras.
Styrelsen hemställde därför om anvisande av 50,000 kronor för tillbyggnad
av den botaniska institutionen och 18,000 kronor för uppförande av ny
vaktmästarbostad.
Då kostnadsberäkningen för de föreslagna nya institutionsbyggnaderna
för kemiska, bakteriologiska, husdjurs- och mejeriavdelningarna samt ny försöksladugård
uppginge till 1,456,000 kronor, beräknades den sammanlagda kostnaden
för centralanstaltens föreslagna ny- och tillbyggnader således till ett belopp
av 1,524,000 kronor.
Över framställningen avgåvos yttranden av lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien
och byggnadsstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen och lantbruksakademien tillstyrkte förslaget till
alla delar, och anförde akademien tillika, att det skulle för akademien
och dess verksamhet vara av största betydelse, om akademien på grund
av att nya tidsenliga institutionsbyggnader uppfördes vid Plxperimentalfältet
för centralanstaltens räkning bleve i tillfälle att för sin egen verksamhet
förfoga över sin där belägna åt centralanstalten upplåtna huvudbyggnad.
Byggnadsstyrelsen förmälde sig icke hava något att erinra mot
de företedda ritningarna. I fråga om institutionsbyggnadernas förläggning
framlade styrelsen ett nytt förslag. Beträffande de beräknade kostnaderna
ansåg styrelsen desamma böra ökas för försöksladugården till
88,000 kronor och för vaktmästarbostaden till 30,000 kronor, varjämte
borde beräknas 30,000 kronor för yttre ledningar och 40,000 kronor
2 7 43. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 74 käft. (Nr 85). 2
10 Kungl. Ma) :ts proposition Nr 85.
för planeringar och vägar. Totalkostnaden höjdes härigenom till 1,638,000
kronor.
Framställningen blev ej föremål för proposition till 1920 års riksdag.
Dåvarande departementschefen yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet
till propositionen nr 150, att han visserligen icke ville
bestrida, att behov av utvidgade arbetslokaler före funnes för vissa avdelningar
och ej heller att en ny försöksladugård kunde vara behövlig,
men ansåg han, att vissa med dessa byggnadsförslag sammanhängande
förhållanden ännu voro outredda. Det syntes honom således bland
annat ej vara tillfyllest ådagalagt, att icke den nuvarande gamla institutionsbyggnaden
kunde och borde fortfarande användas för centralanstalten,
varigenom behovet av nybyggnad skulle minskas. Om detta
ej visade sig lämpligt, borde i varje fall frågan, huruvida och under
vilka villkor den borde återlämnas till akademien bliva föremål för närmare
utredning.
1 skrivelse den 28 augusti 1920 har nu centralanstaltens styrelse
ytterligare anfört i huvudsak följande.
Föreståndarna för resp. lantbrukskemiska, bakteriologiska och
husdjursavdelningarna hade med anledning av vad i ärendet förekommit
till styrelsen inlämnat skrivelser, i vilka frågan om möjligheten att använda
den nuvarande institutionsbyggnaden för centralanstaltens ändamål
närmare belystes.
Föreståndaren för den lantbrukskemiska avdelningen, professorn H.
G. Söderbaum hade sålunda i sin skrivelse bland annat anfört följande.
Redan år 1912 hade Söderbaum i en till styrelsen ingiven skrivelse betonat,
hurusom med varje år den nuvarande lokalens otillräcklighet och olämplighet
för avdelningens behov allt skarpare framträdde, på samma gång det
bleve allt tydligare, att dessa brister icke längre läte sig på ett effektivt sätt avhjälpas
genom reparationer eller tillbyggnader av den gamla, nu mer än 80-åriga byggnaden. I en under den 23 september 1919 till styrelsen ingiven promemoria
hade ytterligare framlagts de icke från något håll vederlagda skäl,
som synts honom ådagalägga den gamla institutionsbyggnadens olämplighet
för ett ändamål, för vilket den dessutom från början aldrig varit avsedd.
För att denna byggnad skulle kunna omvandlas till ett verkligt laboratorium,
som någorlunda tillfredsställde nutidens fordringar på ett sådant, med
laboratorielokaler av erforderligt kubikinnehåll och lämpligt läge i förhållande
till varandra samt försedda med effektiva till- och avloppsledningar i nödigt
antal och på behörigt sätt placerade, skulle, enligt Söderbaums förmenande,
krävas ett om- och tillbyggnadsarhete så grundligt, att det ifråga om kostnaden
kunde väntas komma att föga eller icke stå tillbaka för uppförandet av en nybyggnad,
utan att ändock giva samma tillfredsställande resultat, varförutom
det skulle göra de i byggningen nu inhysta avdelningarna husvilla under
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
större delen av arbetstiden och därigenom medföra ett högst kännbart avbräck
i en stor del av centralanstaltens verksamhet.
Tanken att den nuvarande gamla institutionsbyggnaden skulle kunna
och böra fortfarande användas för centralanstaltens kemiska avdelning, syntes
honom därför, vare sig man skärskådade frågan blott ur denna avdelnings egen
eller ur en för centralanstalten i dess helhet gemensam synpunkt, te sig lika
otillfredsställande, på samma gång det kunde betvivlas, att dess realiserande
vore ägnat att medföra eu verklig besparing för statsverket.
Den bakteriologiska avdelningens föreståndare professorn (''hr. Barthel
hade likaledes framhållit dels det trängande behovet av ökat utrymme
för den bakteriologiska institutionen och dels att detta behov av ökat
lokalutrymme icke lämpligen kunde tillgodoses i den gamla instititutionsbyggnaden.
Han hade härom anfört bland annat följande.
I sin skrivelse den 7 november 1919 rörande nybyggnader för vissa av
anstaltens avdelningar hade centralanstaltens styrelse kraftigt framhållit behovet
av att väsentligt större utrymme bereddes den bakteriologiska avdelningen
än vad denna för närvarande disponerade. Det vore alltså överflödigt
att inför styrelsen från hans sida åter åberopa alla de skäl, som gjorde anskaffandet
av nya och tillräckligt stora lokaler för den bakteriologiska avdelningens
behov ej endast önskvärt, men snart sagt nödvändigt, om avdelningens
arbete skulle kunna för framtiden fortgå i samma utsträckning och i samma
utvecklingstakt som hittills. Barthel ansåge sig dock ej böra underlåta att för
styrelsen framhålla de oupphörligt ökade svårigheterna att inom det nuvarande
lokalutrymmet bedriva det bakteriologiska försöksarbetet. Utom avdelningens
tre tjänstemän arbetade även överassistenten i mejerihantering å det bakteriologiska
laboratoriet, varjämte sedan flera år tillbaka även alltid en hospital,
in- eller utländsk, för längre eller kortare tid vid avdelningen erhållit arbetsplats.
Barthel hade ej ansett sig böra neka att hos styrelsen anhålla om tillstånd
för dessa hospitanter att arbeta å avdelningen, dels emedan de av dem
utförda arbetena delvis kommc avdelningen till godo, dels emedan reciprocitet
i detta avseende mellan försöksinstitutioner i in- och utlandet vore en gammal
god regel. Detta gjorde emellertid, att antalet vid avdelningen arbetande
i regel uppginge till sex, vaktmästaren inberäknad. Härav framginge med hänsyn
till de upplysningar, som förut lämnats i avseende på disponibelt utrymme,
att förhållandena i verkligheten vore sådana, att en utvidgning av avdelningens
lokaler finge betecknas som en ofrånkomlig nödvändighet.
Det vore emellertid ett par omständigheter, som stode i samband med
avdelningens utveckling under den närmaste framtiden och som i detta sammanhang
syntes böra ytterligare påpekas. Styrelsen hade visserligen i sin
ovan berörda skrivelse framhållit behovet av ökat rumsutrymme, eller rättare
sagt särskilt rumsutrymme för tillverkningen av baljväxtkulturer, men sedan
styrelsens skrivelse avlåtits, hade ytterligare en säsongs erfarenheter på detta
område erhållits. I likhet med föregående år hade naturligtvis även i år
nitragintillverkningen måst bedrivas i de vanliga arbetsrummen, som förut
vore mer än tillräckligt tagna i anspråk för avdelningens övriga arbeten. Om
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
det under närmast förflutna och under år 1920 med all tydlighet visat
sig, att nitragintillverkningen glädjande nog tenderade att hastigt utvecklas,
så hade man samtidigt haft rikligt tillfälle att konstatera svårigheterna att
under nuvarande förhållanden utföra dessa arbeten. Hur det överhuvudtaget
skulle bliva möjligt att under kommande år tillgodose det växande behovet av
dylika, för det praktiska jordbruket avsedda kulturer, om ej för tillverkningens
bedrivande nödiga utrymmen anskaffades, vore svårt att förstå. En annan omständighet,
som även på ett intimt sätt sammanhängde med utrymmesfrågan,
vore den, att Barthel sedan flera år tillbaka hyst planer på att vid avdelningen
söka åstadkomma utförande, för den jordbrukande allmänhetens räkning, av
s. k. azotobacterprov, som avsåge att utröna åkerjordars kalkningsbehov. I
Danmark, där dylika undersökningar för den jordbrukande allmänhetens räkning
bedrivits sedan år 1910, hade för det praktiska jordbruket betydande fördelar
därmed vunnits, såsom också klart framginge av det föredrag, som föreståndaren
för danska statens Planteavels-laboratorium, H. R. Christensen, hållit
vid lantbruksakademiens marssammanträde innevarande år. Enligt förljudande
komme även i Schweiz dylika undersökningar att upptagas vid jordbruksförsöksanstalten
i Liebefeld-Bern.
Malmöhus läns hushållningssällskap hade ifrågasatt upptagande av?
bland annat kalkningsbehovsundersökningar här i landet och anstaltens nämnd,
till vilken ifrågavarande hemställan remitterats, hade påpekat att, oaktat det
vore i hög grad önskligt, att dylika undersökningar i större skala kunde
komma till stånd även hos oss, otillräckligheten av utrymmet i de bakteriologiska
arbetslokalerna för närvarande lade oöverstigliga hinder i vägen
härför.
Barthel ville därför på grund av såväl tidigare åberopade som nu anförda
skäl hos styrelsen hemställa om åtgärders vidtagande för att avdelningens
byggnadsfråga innevarande år ånyo måtte upptagas till prövning.
Beträffande svårigheterna för att för vinnande av ökat lokalutrymme
för bakteriologiska avdelningen använda den gamla institutionsbyggnaden
både Barthel vidare framhållit följande.
Det svåraste hindret för den nuvarande verksamheten vid avdelningen vore,
förutom det absolut otillräckliga totalutrymmet, även de enskilda rummens alltför
ringa storlek. Detta gällde, med undantag för salen 1 trappa upp, för hela huset.
Genom att borttaga mellanväggarna mellan flera rum i någondera av de båda
våningarna skulle man visserligen vinna ett utrymme, som för några år framåt,
ehuruväl ej för längre tid, kunde anses tillfredsställande, men det återstode
då svårigheten att i den sålunda omändrade våningen införa lämpliga draganordningar
m. m., som för de biokemiska arbetenas bedrivande vore oundgängliga.
Erfarenheten hade emellertid just med avseende på denna institutionsbyggnad
lärt, att det vore så gott som omöjligt att i en äldre, för laboratorieändamål
ursprungligen ej alls avsedd byggnad, införa på tillfredsställande sätt
fungerande anordningar i ovan berörda hänseende.
Såsom föreståndare för husdjurs- och mejeriavdelningen framhöll
jag i min skrivelse, att genom 1920 års riksdags beslut frågan om be
-
13
Kungl. Maj.ts proposition Nr 85.
hövlig personal vid avdelningen blivit i det närmaste löst, men att det
för vinnande av ett lyckligt resultat av avdelningens arbete vore av den
största vikt, att även frågan om utvidgning av avdelningens arbetslokaler
med snaraste finge sin lösning. Jag anförde i ämnet följande.
Under de gångna åren av centralanstaltens tillvaro hade husdjurs- och
mejeriavdelningen icke haft tillgång till egna laboratorier eller något särskilt
försöksstall, utan endast förfogat över några vanliga boningsrum, använda
som expeditions- och arbetslokaler, samt över den i gamla stallbyggnaden
inredda ladugården. Att detta hittills kunnat gå för sig hade varit beroende
dels därpå, att försöksverksamheten huvudsakligen varit förlagd till enskildas
ladugårdar i olika landsdelar, dels därpå, att genom välvilligt tillmötesgående
från föreståndarna för de kemiska och bakteriologiska avdelningarna avdelningens
överassistent hittills beretts laboratorieutrymme å bakteriologiska laboratoriet
och avdelningens ordinarie assistent beretts tillfälle att arbeta på
kemiska avdelningens laboratorium.
Genom arbetets ökade omfattning vore emellertid båda dessa utvägar
icke längre användbara. Av skäl, som professor Barthel i sin samtidiga
skrivelse närmare framhållit, vore de laboratorielokaler, över vilka bakteriologiska
avdelningen förfogade, ej längre tillräckliga för avdelningens egen räkning.
Givetvis komme svårigheterna att än ytterligare ökas, då även de för
mejeriförsöken behövliga analyserna skulle utföras därstädes, och någon möjlighet
att i laboratoriet placera härför behövlig arbetshjälp förelåge under nuvarande
förhållanden icke. Detta vore så mycket mera beklagligt, som genom
tillmötesgående från mjölkeentralen i Stockholm den i min skrivelse den
20 juni 1919 föreslagna utvidgningen av de åt mejeriförsöken upplåtna lokalerna
nu vore i det närmaste färdig och de centrala mejeriförsöken sålunda
kunde upptagas i ökad omfattning, endast lokala möjligheter funnes att här
utföra de i sammanhang härmed behövliga analyserna.
Å kemiska laboratoriet mötte liknande svårigheter. Som professor Söderbaum
påvisat, vore laboratoriets utrymme och utrustning otillräcklig redan för
detsammas egen personal. Det omfattande analysarbete, som under de senaste
åren utförts av husdjursavdelningens ordinarie assistent, hade därför huvudsakligen
måst ske utanför den ordinarie arbetstiden och i stor utsträckning
genom kvälls- och nattarbete. Det läge i öppen dag, att man icke genom en dylik
anordning kunde uppehålla ens det starkaste intresse för försöksarbetets
fortgång. De lovande resultat, assistenten Edins undersökningar redan givit,
gjorde det till en plikt att söka bereda honom och hans närmaste medhjälpare
bättre arbetsvillkor än hittills. Hit hörde i första hand behövligt laboratorieutrymme
för utförande av de kemiska och botaniska analyser, som sammanhängde
med husdjursavdelningens centrala försöksverksamhet, men också inrättandet
av ett försöksstall och övrig utrustning, som gjorde det möjligt att
fullfölja de försöksuppgifter, som framginge dels av avdelningens föregående
verksamhet, dels av de nya tidsförhållandenas krav. Under de gångna årens
arbete hade den praktiska försöksverksamheten hunnit så långt, att den ovillkorligen
måste kunna kompletteras med mera vetenskapligt lagda försök, om
avdelningens verksamhet i sin helhet skulle kunna fylla sin uppgift. Så måste
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
smättbarheteförsök utföras i sammanhang med varje försök, som hade till uppgift
att närmare bestämma de olika fodermedlens produktionsvärde, och ett
närmare klarläggande av de olika husdjurens näringsbehov förutsatte möjlighet
att anordna kväveomsättningsförsök med olika djurslag. Icke minst nu,
då yttre förhållanden medförde minskad import av äggviterika fodermedel och
en okad produktion av foderäggvita inom landet, bleve dessa försök av högsta
värde, varför helt andra möjligheter finge skapas för deras genomförande än
de, som nu förelåge. Varje någorlunda väl utrustad försöksstation på utfodrmgslärans
område i utlandet hade också till sitt förfogande respirationsapparater,
så att vid behov sådana försök, som endast kunde utföras med hjälp
av dylika apparater, kunde genomföras.
Det under år 1919 framlagda förslaget till uppförande av en ny institutionsbyggnad
åt avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering liksom
ett nytt försöksstall hade således omfattat endast sådana åtgärder, som vore
synnerligen av behovet påkallade och icke kunde uppskjutas, om försöksverksamheten
skulle kunna hålla jämna steg med tidsförhållandenas utveckling.
Icke heller syntes de beräknade kostnaderna få anses höga i förhållande till de
ekonomiska värden, som av denna försöksverksamhet berördes, eller till de
omkostnader staten redan iklätt sig för andra näringsgrenar.
Av den utav vederbörande avdelningsföreståndare. sålunda lämnade
utredningen, anför styrelsen vidare, syntes tydligt framgå, att möjlighet
icke funnes att med användande av den gamla institution sbyggnaden få
någon tillfredsställande lösning av lokalfrågan för de avdelningar, för
vilka uppförande av nya institutionsbyggnader nu ifrågasatts.
Det återstode då att utreda på vilket sätt den gamla institutionshyggnaden
lämpligast skulle användas, sedan de nu i densamma inrymda
institutionerna genom de ifrågasatta nybyggnaderna erhållit nya lokaler.
Härom anför styrelsen.
Styrelsen hade förut framhållit, att denna byggnad tillhörde lantbruksakademien
och att det för denna liksom för centralanstalten skulle vara till
avgjord. fördel, om akademien kunde bliva i tillfälle att till densamma förflytta
sitt bibliotek och där bereda tjänstehostad åt sin sekreterare, som tillika vore
sekreterare i styrelsen för centralanstalten och ordförande i anstaltens nämnd.
Tydligt vore emellertid, att centralanstalten själv även efter de föreslagna nya
institutionsbyggnadernas uppförande med stor fördel kunde använda den
ifrågavarande byggnaden. Med anledning av den utvidgning av jordbruksavdelningens
försöksverksamhet, som möjliggjorts genom en till centralanstalten
överlämnad donation, liksom också till följd av den normala utvecklingen
av denna för vårt jordbruk så viktiga avdelnings verksamhet komme
denna avdelning säkerligen att snart nog bliva i behov av betydligt större
lokaler än den redan förfogade över. Härtill komme, att centralanstalten i
sammanhang med anställandet av flera tjänstemän under nuvarande bostadsförhållanden
i Stockholm syntes bliva nödsakad att reservera ökat utrymme
för bostäder åt dessa.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 85. 15
Om Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl föreligga att till lantbruksakademiens
disposition återlämna den ifrågavarande byggnaden, finge styrelsen
hemställa, att densamma fortfarande måtte reserveras för centralanstaltens
behov, att av densamma disponeras på sätt, Kungl. Maj:t kunde finna
gott att närmare bestämma, sedan byggnaden efter de nya institutionsbyggnadernas
uppförande blivit för annat ändamål disponibel.
Sedan jordbruksavdelningens behov av ökat lokalutrymme då hunnit
blivit närmare utrett, kunde denna avdelning överflyttas till den gamla institutionsbyggnaden
och jordbruksavdelningens nuvarande lokaler liksom överskjutande
utrymme i gamla institutionsbyggnaden inredas till bostadslägenheter,
bibliotek m. m.
Men även utan en sådan överflyttning av jordbruksavdelningen skulle
den gamla institutionsbyggnaden med fördel kunna av centralanstalten utnyttjas
för beredande av bostadsutrymme åt vissa dess funktionärer.
Bottenvåningen, som nu disponerades av avdelningen för lantbrukskemi,
skulle^ kunna disponeras till två familjebostäder om vardera 4 rum och kök
och våningen en trappa upp, som förut utgjort tjänstebostad för akademiens
agrikulturkemist, skulle kunna lämna utrymme dels för en familjebostad å 5
rum och kök med jungfrukammare och dels för en dublett för ogift tjänsteman
eller expeditionslokal för styrelsens sekreterare, kamrerare och notarie. Detta
senare under förutsättning att den i samma våning belägna bostadslägenheten
bleve uthyrd åt styrelsens sekreterare, något som skulle vara av stor betydelse
för anstalten, då styrelsens sekreterare samtidigt vore dennas verkställande
ledamot och genom sin bosättning vid Experimentalfältet mer än hittills skulle
kunna fullgöra sin uppgift att vara styrelsens ombud på platsen.
Vindsvåningen upptoges redan nu av två assistentbostäder.
På grund av vad sålunda anförts och med åberopande i övrigt av
den framställning med tillhörande bilagor, som styrelsen den 7 november
1919 avgivit, bar styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att för uppförande vid Experimentalfältet av nya institutionsbyggnader
för centralanstaltens kemiska och bakteriologiska avdelningar
samt dess avdelning för husdjursskötsel och mejerihantering ävensom
av en ny försöksladugård liksom också för tillbyggnad av den botaniska
avdelningens institutionsbyggnad och uppförande av en ny bostad för
denna avdelnings vaktmästare på extra stat för år 1922 anvisa ett anslag
av sammanlagt 1,638,000 kronor.
Genom remiss anbefalld att häröver avgiva utlåtande har lantbruksakademien
i skrivelse den 6 september 1920 anfört, att akademien,
som fortfarande ansåge, att det skulle vara till ömsesidig fördel
för såväl akademien som centralanstalten,'' om akademien, sedan
de ifrågasatta nybyggnaderna vid Experimentalfältet uppförts, återfinge
dispositionsrätten över den gamla institutionsbyggnaden, emellertid,
om Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl att till lantbruksakademien
Departementschef
en.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
nu återlämna densamma, med hänsyn till de av centralanstaltens styrelse
anförda förhållandena, icke ansåge sig böra göra någon invändning
emot styrelsens hemställan, att byggnaden fortfarande måtte användas
för centralanstaltens behov, att av densamma disponeras på sätt, Kungl.
Maj:t kunde finna gott närmare bestämma. Då akademien icke heller i
övrigt hade något att emot framställningen erinra, finge akademien tillstyrka
bifall till densamma.
Emot detta akademiens beslut, i den mån det innebure ett frånträdande
av dispositionsrätten till den gamla institutionsbyggnaden, anmälde
akademiens hedersledamot, professorn H. Juhlin Dannfelt, reservation.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 28 september jämväl tillstyrkt
bifall till centralanstaltens framställning.
Byggnadsstyrelsen tar i den 2 december 1920 avgivet utlåtande
anfört, att styrelsen icke funnit annat att erinra, än att arbetskostnaderna
inom byggnadsfacket efter den nu avslutade konflikten så förändrats,
att den i förevarande fall beräknade kostnaden, 1,638,000 kronor,
icke numera kunde anses tillräcklig. I vad mån de avtalade lönerna
komme att inverka på den totala kostnaden, läte sig emellertid för närvarande
icke bedömas, men syntes löneökningarna komma att medföra
en höjning av byggnadskostnaderna med 20 å 25 %.
Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, åsyfta de framlagda
förslagen beredande av ökat utrymme och ändamålsenligare lokaler
åt centrahmstaltens kemiska avdelning, avdelningen för husdjursskötsel
och mejerihantering samt de bakteriologiska och botaniska avdelningarna.
Därjämte föreslås byggande av en försöksladugård för husdjursavdelningen.
Frågan om nya och bättre lokaler åt anstaltens jordbruksavdelning
har även berörts liksom behovet av ökat bostadsutrymme
för anstaltens tjänstemän.
Av dessa förslag intager det om försöksladugården en fristående
ställning, och jag skall senare yttra mig därom. Åven den botaniska
avdelningens byggnadsfråga har i förslaget ställts oberoende av övriga
byggnadsföretag. De återstående byggnadsfrågorna stå däremot i det
beroende av varandra, att de måste behandlas i ett sammanhang.
Utredningen ådagalägger på ett enligt min mening övertygande
sätt, att de nuvarande lokalerna för kemiska och bakteriologiska avdelningarna
samt avdelningen för husdj ursskötsel och mejerihantering
äro i hög grad otillräckliga och även i flera andra hänseenden
synnerligen otillfredsställande. Att så är förhållandet kan jag också av
17
Kungl M<w'':ts proposition Nr 85.
egen erfarenhet till fullo vitsorda. Om än på ett tidigare stadium, då
de särskilda avdelningarnas verksamhet var av mindre omfattning, de
nuvarande institutionslokalerna kunnat anses nödtorftigt nöjaktiga, hava
småningom allt större svårigheter yppat sig att kunna i dessa lokaler
bedriva de undersökningar och försök m. m., vilka på grund av arbetets
utveckling och vetenskapens framsteg måst upptagas på arbetsprogrammet.
Särskilt har det visat sig ytterst svårt och i liera fall alldeles omöjligt att
giva arbetet den omfattning och den läggning, som måste krävas av eu
institution, som är avsedd till det praktiska jordbrukets gagn. Lokalförhållandena
hava alltmera verkat förlamande å avdelningarnas verksamhet
och hinder hava framträtt, vilka under nuvarande förhållanden
varit omöjliga att övervinna. Det måste emellertid anses för landets
jordbruk vara av största betydelse, att centralanstalten sättes i siånd
att fullfölja och utveckla sin verksamhet. Denna verksamhet har redan
lämnat resultat, som äro synnerligen viktiga både i vetenskapligt och
ekonomiskt hänseende. Anstalten har också förvärvat sig en internationellt
uppmärksammad och aktad plats bland de forskningsinstitut, som
sträva att föra jordbruket framåt. Det är därför enligt min övertygelse
av ett oundgängligt behov påkallat att ofördröjligen vidtaga åtgärder
för att avhjälpa de nuvarande bristerna i lokalhänseende vid denna
anstalt.
Om detta gäller själva institutionslokalerna, äro svårigheterna icke
mindre på grund av bristande bostadsutrymme för en stor del av anstaltens
tjänstemän, synnerligast efter den utökning med tre laboratorer
och två ordinarie assistenter, som beviljades vid fjolårets riksdag. Centralanstaltens
styrelses av riksdagen godkända förslag den 7 november
1919 innehöll, att föreståndare, överassistenter och vaktmästare skulle
bibehållas vid bostadsförmån på samma villkor som hittills, men att
övriga bostadslägenheter skulle disponeras av styrelsen för att uthyras
åt tjänstemännen mot i allmänna hyresmarknaden för motsvarande bostadslägenheter
gällande hyra. Härigenom skulle vinnas bland annat den
fördelen, att bostad kunde tillhandahållas isynnerhet åt sådana tjänstemän,
vilkas ständiga närvaro å Experimentalfältet vore på grund av
arbetets art mest behövlig. Det är nu nödvändigt att bereda ett ökat
antal bostadslägenheter för att den ökade personalen må kunna till fullo
utnyttjas i centralanstaltens arbeten, av vilka åtskilliga kräva fortgående
tillsyn dygnet om. Genom hyra för lokalerna kommer viss inkomst
att beredas.
Jag förbiser icke, att den invändningen kan göras, att tidpunkten
för igångsättande av ett mera vidlyftigt byggnadsföretag nu är mindre
lämpligt ur budgetsynpunkt och på grund av att byggnadskostnaderaa
274S. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 74 höft. (Nr 85.) 3
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
för närvarande äro högt uppdrivna. Men jag kan icke finna dessa
hänsyn höra få verka därhän, att icke det ifrågavarande, i hög grad
trängande behovet blir med det snaraste avhjälpt, helst stora ekonomiska
resultat kunna vinnas genom forsknings- och lörsöksarbetet vid denna
anstalt. Det är emellertid uppenbart, att det är nödvändigt att söka
anordna byggnadsföretaget i dess helhet så billigt som är möjligt utan
att ändamålet förfelas, och att man. måste i syfte av kostnadernas nedbringande
kombinera planläggningen på det mest praktiska och ändamålsenliga
sätt. Sålunda kan byggnadsarbetet fördelas på mer än ett
år. Detta är en fördel med hänsyn ej blott därtill att kostnaden också
fördelas på mer än ett år utan även därtill att det möjliggör de olika
avdelningarnas flyttning utan alltför störande rubbning i lörsöksarbetet.
Det må i detta sammanhang också anmärkas, att alltsedan centralanstaltens
inrättande år 1907 icke några nybyggnader ägt rum vid
densamma med undantag för entomologiska avdelningen i sammanhang
med denna avdelnings förflyttning till Experimentalfältet.
För bedömande av byggnadsbehovets omfattning bör först erinras
om hur de nuvarande lokalerna äro disponerade.
I lantbruksakademiens gamla, på 1830-talet uppförda byggnad vid
Experimentalfältet disponerar nu den kemiska avdelningen hela bottenvåningen,
bestående av 10 huvudsakligen små rum. Av dessa användes
ett till verkstad och kan lämnas ur räkningen. Dessutom har samma avdelning
vissa utrymmen i källaren och ett par förrådsrum på vinden.
Omedelbart utanför huset, på dess södra sida, ligger avdelningens försöksgård
med växthus, cisterner för kärlförsök m. m.
En trappa upp i samma hus disponerar husdjurs- och mejeriavdelningen
6 rum, varav en större sal. Fyra av de övriga rummen
äro ganska små. På andra sidan om salen har bakteriologiska avdelningen
tre rum, varav två helt små, jämte ett mörkrum, tillika passage,
och en tambur.
I vindsvåningen i denna byggnad finnas två bostadslägenheter om
3 rum ock kök för tjänstemän vid anstalten.
Jordbruksavdelningen har i särskild, år 1907 uppförd träbyggnad,
fyra rum, varav två mindre.
Av de nuvarande tre laboratorerna har en bostadsvåning om tre rum
och kök, en har en dublett och en saknar bostad inom institutionsområdet.
Av de åtta ordinarie assistenterna hava två bostad om tre
rum och kök, två bostad om två rum och kök, en har ett enkelrum och
tre sakna bostad inom området.
Enligt förslaget skulle två nya institutionsbyggnader uppföras.
19
Kungl. Maj.ts proposition Nr 85.
I den ena skulle inrymmas å nedre botten kemiska avdelningen med
15 rum och en trappa upp bakteriologiska avdelningen med 14 rum.
Den andra byggnaden skulle disponeras av husdjurs- och mejeriavdelningen
med 11 rum å nedre botten, därav två stora laboratorier, och
13 rum eu trappa upp, därav ett i reserv. Övervåningarna i bägge
byggnaderna skulle inredas huvudsakligen till bostäder för assistenter
m. fl. med tillhopa 4 lägenheter om 3 å 4 rum med kök samt enkelrum
för ordinarie och extra assistenter m. m. Källarvåningarna skulle upptagas
av pannrum, kolförråd, andra förråd, verkstads- och uppackningsrum,
lokaler för grovarbeten, smides- och snickeriverkstäder samt källare
för hushållen, varjämte en stor del av källarvåningen i byggnaden för
husdjurs- och mejeriavdelningen skulle avses till lokaler för respirationsförsök
med djur, vilka försök kräva konstant temperatur.
Genom dessa nybyggnader skulle enligt förslaget den nuvarande
gamla institutionsbyggnaden med undantag av en del av källarvåningen,
som fortfarande skulle i samband med försöksgården användas av den
kemiska avdelningen, bliva disponibel för annat ändamål. Såsom sådant
har framhållits bättre tillgodoseende av jordbruksavdelningens lokalbehov.
Denna avdelnings nuvarande arbetslokaler äro nämligen alldeles
för trånga för den vid avdelningen planerade verksamheten. Jag
har från den nye föreståndaren för denna avdelning, professor 11 j.
von Feilitzen, erhållit ett yttrande angående lämpligheten av att för
avdelningen taga i anspråk våningen en trappa upp i den gamla byggnaden.
Professor von Feilitzen erinrar först om den utvidgning av
jordbruksavdelningens verksamhet, som vore avsedd i och med inrättandet
av fasta försöksgårdar för jordbruket, samt den utvidgade lokala
försöksverksamhet, som även syntes påkallad, och de undersökningar i
stor skala, som borde komma till stånd rörande den svenska jordens
kalkbehov och jordmånernas beskaffenhet i övrigt, vilket allt komme att
kräva utvidgade arbetslokaler. Han yttrar därefter i huvudsak följande:
Utom de nuvarande fyra arbetsrummen hade avdelningen icke något förrådsrum,
intet vindsutrymme till förvaring av avdelningens meddelanden, av sädes- och
fröprover etc., och ingen plats funnes för verkställande av de enklaste höanalyser.
av sädes- eller fröundersökningar etc.
I och med det att systematiska undersökningar av jordmånernas kalkbehov
skulle igångsättas, hade det varit önskvärt att samtidigt kunna något nogare klassificera
dessa jordar och då även verkställa siktning»- och slamningsprov. Något
dylikt kunde av brist på plats och inredning ej ske.
Avdelningens verksamhet hade vid ombytet av föreståndare uppdelats i tv»
underavdelningar, nämligen en rörande åkerjordens bearbetning, torrläggning och
bevattning, gödsling etc., och en rörande speciell växtodling. Detta komme otvivel
-
20
Kungi. Maj:ts proposition AV 85.
aktigt att mycket snart medföra behov av ökade arbetskrafter och därmed ökat
nödvändigt utrymme av arbetslokaler.
Då en till- eller påbyggnad av avdelningens nuvarande institutionsbyggnad
icke syntes vara lämplig, och byggnaden dessutom mycket väl läte sig lätt och för
relativt låga kostnader omvandla till bostäder, varvid man av nuvarande arbetslokaler
kunde erhålla två mindre bostadslägenheter om 2 rum och kök, syntes detta
vara den lämpligaste användningen av denna byggnad.
Skulle den utvidgade jordbruksavdelningen inrymmas i lokalerna en trappa
upp i gamla institutionsbyggnaden, borde de lämpligen disponeras sä, att tre mindre
rum begagnades av underavdelningen för växtodling, ett rum bleve föreståndarens
arbetsrum, ett rum begagnades för skrivbiträden åt föreståndaren, den stora salen
användes till arbetsrum för assistenter vid underavdelningen för bearbetning, gödsling
etc. och samtidigt begagnades till bibliotek för avdelningen och att bakteriologiska
avdelningens nuvarande tre rum finge kvarvara som laboratorium för utförande
av enklare massundersökningar av jord, skördeprodukter etc., och vilka undersökningar
man icke ansåge sig böra belasta kemiska avdelningen med.
Det kunde möjligen tyckas, som om utrymmet för ögonblicket vore något
väl stort tilltaget, men med kännedom om, huru snart från början såsom »lagom»
ansedda arbetslokaler bleve för trånga, ansåge von Feilitzen det helt visst vara
oklokt, om man på den grund vidtoge någon beskärning av lokaliteterna, även om
för allra närmaste tiden t. ex. ett rum kunnat undvaras.
Professor von Feilitzen ville alltså såsom sin bestämda uppfattning framhålla,
att den föreslagna utvägen för användning av andra våningen i äldre institutionsbyggnaden
till arbetslokaler för den utvidgade jordbruksavdelningen skulle vara eu
synnerligen lycklig lösning till användning av dessa lokaler.
Vad beträffar bottenvåningen i gamla institutionsbyggnaden bar
ifrågasatts att inreda den till bostadslägenheter, varjämte även andra
användningssätt alternativt föreslagits.
De bägge nya institutionsbyggnaderna beräknades år 1919 draga
en kostnad av 1,400,000 kronor, yttre ledningar och planeringar oräknade.
Byggnadsstyrelsen har i sitt nämnda utlåtande den 2 december 1920
förklarat sig anse denna kostnad böra ökas med 20 å 25 procent. Den
skulle alltså uppgå till 1,680,000 å 1,750,000 kronor. Ehuruväl denna
beräkning får anses vara högre än som motsvaras av nu rådande förhållanden
finner jag det nödvändigt, att en viss reducering av byggnadsprogrammet
sker, särskilt i betraktande av att medel måste avses även
till andra byggnadsföretag, vartill jag senare återkommer.
Efter denna utredning och i syfte att söka nedbringa kostnaderna
i möjligaste mån samt därjämte tillgodose de olika avdelningarnas oundgängliga
lokalbehov, finner jag mig böra föreslå följande plan för lösande
av centralanstalteus byggnad sfråga.
Den gamla institutionsbyggnadens mellersta våning upplåtes till
jordbruksavdelningen, på sätt denna avdelnings föreståndare hemställt.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 85. 21
Nedre våningen i samma byggnad användes dels för en bostadsvåning
om 3 eller 4 rum och kök, dels för ett centralbibliotek för
samtliga avdelningarna, sammanfört av därtill lämpad litteratur från de
olika avdelningarna och möjligen genom utflyttning dit av en del av
lantbruksakademiens bibliotek. Genom inrättandet av ett dylikt gemensamt
bibliotek skulle avdelningarnas kostnader för bokinköp kunna något
nedbringas och arbetet avsevärt underlättas.
För husdjurs- och mejeriavdelningen bör en ny institutionsbyggnad
uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget.
Någon avsevärd reduktion i detta förslag synes mig icke kunna göras,
därest lokalerna skola bliva fullt ändamålsenliga. I våningen två trappor
upp inredas huvudsakligen bostadslägenheter.
Åven för kemiska och bakteriologiska avdelningarna bör ny institutionsbyggnad
uppföras. Mot förslaget härtill, i vad det avser institutionslokalerna,
har jag icke någon erinran, men våningeu två trappor
upp, vilken avsetts till bostadslägenheter, synes kunna helt och hållet
uteslutas, så att huset erhåller endast två våningar, förutom källarvåningen.
Jag finner mig kunna tillstyrka denna inskränkning på den
grund, att enligt mitt förslag bostadsutrymme i stället kan beredas dels
i en del av gamla institutionsbyggnadens bottenvåning och dels i jordbruksavdelningens
nuvarande institutionsbyggnad, vilken blir disponibel
efter denna avdelnings bortflyttning.
Vad den botaniska avdelningen angår finner jag visserligen ådagalagt,
att dess lokalförhållanden böra inom den närmaste framtiden undergå
förbättring och utvidgning. Då emellertid den nuvarande föreståndaren
för denna avdelning uppnår pensionsålder nästkommande år, synes
det mig mindre lämpligt att redan nu föranstalta om byggnadsarbeten
i nämnda syfte, utan torde man böra låta den föreståndare, vilken
kommer att i sin verksamhet begagna lokalerna, avgiva yttrande angående
anordnandet av desamma. Genom ett uppskov med denna del
av byggnadsprogrammet kan också möjligen bostadslägenhet beredas
den botaniska avdelningens laborator eller vaktmästare i någon av de
lägenheter, som kunna inredas efter nu föreslagna omflyttningar. Vissa
andra denna avdelning berörande frågor, som hava inverkan på lokalbehovet,
torde behöva ytterligare utredas. Jag anser därför den botaniska
institutionens hela byggnadsfråga nu böra lämnas å sido.
Slutligen återstår att beröra frågan om ny försöksladugård. Jagfinner
behovet därav oavvisligt. Den nuvarande ålderdomliga ladugårdsbyggnaden
är alldeles oanvändbar för mera ingående försöksuppgifter.
Utan att en ny försöksladugård uppföres med moderna och ändamåls
-
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85:
enliga anordningar till vinnande av exakta försöksresultat är det för
framtiden omöjligt för husdjursavdelnirigen att hålla verksamheten på
den höga vetenskapliga nivå, som oundgängligen kräves. Avdelningens
arbeten hava nu fortskridit därhän, att dylika försök måste i stor utsträckning
företagas för att vinna svar på åtskilliga frågor av största
betydelse. Metoder för försöken hava utexperimenterats, men ett tillfredsställande
utförande av desamma förhindras av lokalförhållandena i
ladugården. Det synes mig uppenbart, att det icke kan få så förbliva,
och jag tvekar icke att anse uppförandet av en ny försöksladugård som
ett livsvillkor för husdjursavdelningen. Det torde emellertid vara möjligt
att utan eftersättande av oundgängliga krav minska denna byggnads
golvyta med inemot en tredjedel genom att förlägga densamma i
närheten av de äldre ekonomibyggnaderna och för ändamålet utnyttja
jämväl dessa.
Enligt den plan för ifrågavarande byggnadsarbeten jag nu framlagt
skulle alltså nybyggnaderna kunna inskränka sig till uppförande
av en större institutionsbyggnad, eu institutionsbyggnad i två våningar
och en försöksladugård. Därjämte skulle behövas ändringsarbeten i
den gamla institutionsbyggnaden och i jordbruksavdelningens nuvarande
instit utionsby ggnad.
Att nu exakt beräkna kostnaderna för dessa byggnads- och ändringsarbeten
är omöjligt. För att erhålla en ungefärlig uppfattning av den
totala kostnadssumman har jag samrått med arkitekten i byggnadsstyrelsen,
vice professorn G. Lindholm, vilken uppgjort de vid centralanstaltens
styrelses framställning fogade ritningar och kostnadsberäkningar. Professorn
Lindholm har, efter tagen del av den av mig nu framlagda
byggnadsplan^, i avgiveu promemoria framhållit, att vid den tidpunkt,
den 2 december 1920, då byggnadsstyrelsen avgav sitt senaste utlåtande
i ärendet, dyrtiden beträffande byggnadskostnader i allmänhet var på
sin högsta punkt. Sedan dess hade eu stor del byggnadsmaterial, i
synnerhet järn, sjunkit i pris synnerligen kraftigt, varför beräkningsgrunderna
numera borde ställas avsevärt lägre. Professorn Lindholm
ansåge sig fördenskull kunna angiva kostnaderna till följande approximativa
belopp, nämligen:
för institutionsbyggnad i tre våningar för husdjursavdelningen
.......................................................... kronor 730,000: —
» d:o i två våningar för kemiska och bakteriologiska
avdelningen ............................................ » 640,000: —
* försöksladugård, byggd till omkring a/a av vad
ritningen anger..................................................... > 60,000: -r—
23
Kungl. Haj:ts proposition Nr 85.
för ändringar och reparationer inom gamla institutionsbyggnaden
och jordbruksavdelningens
nuvarande byggnad ............................................ kronor 50,000: —
» yttre ledningar, planering och vägar m. m. ... » 70,000: —
Summa kronor 1,550,000: —.
Byggnadsarbetena torde lämpligen kunna utsträckas under en
period av tre år, varigenom tilläventyrs skeende minskningar i byggnadskostnaderna
kunna lättare tillgodogöras. Åven anslaget bör fördelas
på tre år. Såsom förut nämnts har för ifrågavarande byggnadsföretag
i årets statsverksproposition beräknats ett anslag av 700,000 kronor.
Detta belopp torde också vara erforderligt för år 1922. För de följande
två åren skulle alltså erfordras tillhopa 850,000 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till uppförande å Experimental fältet för centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet av dels en ny institutionsbyggnad
för husdjurs- och mejeriavdelningen, dels eu ny institutionsbyggnad
för kemiska och bakteriologiska avdelningarna och dels en försöksladugård
samt för vissa ändringsarbeten i den nuvarande gamla institutionsbyggnaden
och i jordbruksavdelningens nuvarande institutionsbyggnad
anvisa å extra stat för år 1922 ett reservationsanslag
av .................................................................................... kronor 700,000.
Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad departementschefen
sålunda hemställt.
Hans Maj:t Konungen behagade härtill lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.